AD 1993 nr 2

Lärarförbundet

mot

Eda kommun i Charlottenberg.

1.1 Allmänt

Före den 1 januari 1991 var ungdomsskolans lärare kommunalt anställda men anställningarna var statligt reglerade. Staten hade befogenhet att träffa för kommunerna bindande kollektivavtal enligt lagen (1965:576) om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m.m. Kollektivavtal om anställningsvillkor för lärarna slöts mellan Statens Arbetsgivarverk och huvudorganisationerna på det statligt reglerade avtalsområdet. Kollektivavtalen benämndes skolavtal. Ett skolavtal träffades den 29 december 1989 med giltighetstid fr.o.m. den 1 juli 1989 t.o.m. den 31 december 1990.

Genom det s.k. kommunaliseringsbeslutet av 1989/1990 års riksdag (prop. 1989/90:41) upphörde den statliga regleringen av anställningsvillkoren för ungdomsskolans lärare med utgången av år 1990. Lärarna kom därmed under ett enhetligt kommunalt huvudmannaskap.

Ett kollektivavtal träffades den 1 december 1989 som bl.a. innehåller vissa bestämmelser om övergången vid årsskiftet 1990/1991 från statlig reglering av lärarnas anställningsvillkor till kommunal reglering. Avtalet slöts för tiden 1989-1990 mellan parterna på det statligt reglerade området och för år 1991 mellan Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet på ena sidan och bl.a. Svenska Facklärarförbundet och Sveriges Lärarförbund på andra sidan. I avtalet anges dels i 7 § bl.a. att samtliga kommunala avtal skall gälla för ungdomsskolans lärare fr.o.m. den 1 januari 1991, dels i 14 § första stycket och 15 § att de kommunala parterna skall fortsätta att förhandla om den närmare utformningen av nya specialbestämmelser för lärare och om de övergångsvisa anordningar som kan behövas vid en överföring av personalen med statligt reglerade anställningar till ett enhetligt kommunalt huvudmannaskap.

Under år 1990 fördes kollektivavtalsförhandlingar mellan på ena sidan Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet samt på andra sidan Svenska Facklärarförbundet och Sveriges Lärarförbund angående de anställningsvillkor för lärare som skulle gälla fr.o.m. den 1 januari 1991. Förhandlingarna ledde till att parterna den 18 december 1990 träffade en överenskommelse om löne- och anställningsvillkor för lärare, skolledare och syofunktionärer (Skolförhandlingar 1990). Överenskommelsen innehåller bl.a. dels nya specialbestämmelser för de kommunanställda lärarna, BOK nr 423, dels övergångsbestämmelser till BOK 423. I princip gäller överenskommelsen fr.o.m. den 1 januari 1991.

Svenska Facklärarförbundet och Sveriges Lärarförbund har numera gått samman i Lärarförbundet.

Mellan Eda kommun och Lärarförbundet gäller lokalt kollektivavtal rörande lön och allmänna anställningsvillkor - LOK 91. I LOK 91 ingår Allmänna bestämmelser, AB 89, och BOK nr 423.

1.2 Bestämmelser om ferielön i skolavtalet

Skolavtalets reglering av lärares ferielön innebar i huvudsak följande. Till lärare utgavs i princip samma lön under ferier som under terminstid. Tjänstledighet under terminstid med C-avdrag, d.v.s. löneavdrag motsvarande hela lönen, kunde emellertid föranleda ferielöneavdrag under sådan del av ferierna som inte utgör semester.

Enligt 10 kap 13 § skolavtalet gäller att om lärare varit tjänstledig med Lavdrag mer än 45 dagar under ett och samma läsår, skulle ferielöneavdrag göras. Ferielöneavdraget skulle ha sådan omfattning att antalet avdragsdagar under ferierna förhöll sig till antalet C-avdragsdagar över 45 under terminstid som ferierna till övrig del av året.

Vissa slag av tjänstledighet med C-avdrag medförde enligt 10 kap. 15 § skolavtalet inte ferielöneavdrag även om ledigheten översteg 45 dagar. Tjänstledighet vid sjukdom föranledde inte C-avdrag 1) och medförde alltså inte ferielöneavdrag oavsett ledighetens längd.

1.3 Bestämmelser om ferielön i AB 89 och i BOK 423

Enligt 123 i BOK nr 423 utges lön under sommarferien endast under det antal kalenderdagar som utgör så stor del av sommarferien som svarar mot den del av verksamhetsåret under vilken arbetstagaren har innehaft anställning hos arbetsgivaren och inte varit frånvarande från arbetet. Viss frånvaro skall dock inte beaktas. Dit hör frånvaro från arbetet som är semesterlönegrundande enligt 17 § semesterlagen. Ledighet på grund av sjukdom är enligt 17 § första stycket 1 semesterlagen semesterlönegrundande i den mån frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 180 dagar eller om frånvaron beror på arbetsskada. I den mån ledighet på grund av sjukdom överstiger 180 dagar påverkas alltså enligt BOK nr 423 lönen under sommarferien.

Med verksamhetsår avses enligt 12.2 i BOK nr 423 den tidsperiod om 12 månader som förflyter från verksamhetens början på hösten till motsvarande tidpunkt följande höst. Som intjänandeår räknas enligt en regel i 12.4 i BOK nr 423 verksamhetsår.

1.4 Övergångsbestämmelser till BOK 423

Den i det föregående nämnda överenskommelsen den 18 december 1990 om löne- och anställningsvillkor för lärare, skolledare och syofunktionärer (Skolförhandlingar 1990) innehåller följande övergångsbestämmelser till BOK 423 och BOL 49 2).

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Vid tillämpning av punkt 12.3 i BOK 423 och BOL 49 under verksamhetsåret 1990/91 - tidsperioden från verksamhetens början hösten 1990 till verksamhetens början hösten 1991 - skall

a) hänsyn tagas till ledighet med helt eller partiellt C-avdrag enligt skolavtalet överstigande 45 kalenderdagar av annan anledning än vad som sägs i skolavtalet 10 kap. § 15

b) oaktat bestämmelserna i AB § 22 mom 5, lön under sommarferien 1991 ej påverkas av frånvaro under vårterminen 1991 till följd av ledighet för offentligt uppdrag eller ledighet med föräldrapenning över garantinivån.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

2. Tvisten

B.B., A.-S.F., I.K. och K.N. är lärare i Eda kommun och medlemmar i Lärarförbundet.

De fyra lärarna var frånvarande från arbetet på grund av sjukdom under hösten 1990 och våren 1991 i sammanlagt mer än 180 dagar. Kommunen utgav inte lön under sommarferien motsvarande den frånvaro som översteg 180 dagar. Om sjukfrånvaron under hösten 1990 inte hade medräknats, skulle ytterligare lön under sommarferien ha utgått till B.B. med 10 331 kr, till A.-S.F. med 12 249 kr, till I.K. med 14 681 kr och till K.N. med 9 670 kr.

Mellan kommunen och Lärarförbundet är tvistigt om avtalsenlig grund förelegat för kommunen att beakta frånvaro på grund av sjukdom under år 1990 medan skolavtalet alltjämt gällde vid beräkningen av om frånvaron överstigit 180 dagar.

Lärarförbundet har yrkat att arbetsdomstolen skall förplikta kommunen att utge lön till B.B. med 10331 kr, till A.-S.F. med 12 249 kr, till I.K. med 14 681 kr och till K.N. med 9 670 kr jämte ränta på beloppen enligt 6 § räntelagen Fr.o.m. den 25 juli 1991 till dess betalning sker.

Eda kommun har bestritt yrkandena. Kommunen har vitsordat yrkade belopp och yrkad ränta i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

3. Parternas utveckling av talan

3.1 Lärarförbundet

Inledningsvis bör understrykas att tvisten mellan parterna endast avser de övergångsbestämmelser som reglerar övergången från det statliga avtalssystemet till det enhetliga kommunala huvudmannaskapet på lärarområdet. Tvisten gäller beräkningen av lönen under sommarferien år 1991. Numera tillämpas de kommunala bestämmelserna utan varje inskränkning.

Det skall anmärkas att det finns ett flertal tvister rörande den tolkningsfråga som är aktuell i målet. Parterna har emellertid enats om att denna tvist skall utgöra ett pilotfall.

De fyra berörda lärarna i Eda kommun har varit sjuklediga fr.o.m. höstens början 1990 och fram till höstterminens början 1991. Under sommaren 1991 fick de vidkännas en reducering av lönen med ett ganska stort belopp. Kommunen tillämpade därvid bestämmelserna i 12.3 i BOK nr 423 på det sättet att frånvarotiden under hösten 1990 lades samman med den fortsatta frånvarotiden under våren 1991.

Enligt Lärarförbundets mening följer av övergångsbestämmelserna till BOK nr 423 att sjukledighet före den 1 januari 1991 inte skall påverka lönen under sommarferien 1991. För att rätt förstå innebörden av övergångsbestämmelserna måste man utgå från skolavtalets bestämmelser.

Fram till årsskiftet 1990/91 gällde skolavtalet för ungdomsskolans lärare. Detta avtals lönebestämmelser vilade på den grundprincipen att läraren uppbar samma lön året runt oberoende av om det var ferier eller ej. Enligt regler i 10 kap. skolavtalet kunde emellertid ferielöneavdrag komma ifråga i vissa fall av frånvaro. Ferielöneavdrag skulle göras endast i den mån en tjänsteman var tjänstledig med C-avdrag sammanlagt mer än 45 dagar under ett och samma läsår och det inte var fråga om sådan frånvaroanledning som anges i 15 § i samma kapitel. Sjukfrånvaro medförde inte C-avdrag och påverkade alltså över huvud taget inte ferielönen enligt skolavtalets regler.

För den personal vid skolorna som innehade kommunalt reglerade anställningar, t.ex. skolsköterskorna, gällde en principiellt annan ordning. Dessa har en anställning med uppehåll (ferier) och under sommaruppehållet utges uppehållslön. För uppehållslönen är karaktäristiskt att arbetstagaren tjänar in lön under tid arbetstagaren är tjänstgöringsskyldig. Från lönen drar arbetsgivaren ett visst lönebelopp. De innehållna lönebeloppen betalas ut under sommaruppehållet i form av uppehållslön.

Som framgår av det anförda vilade de statliga avtalsbestämmelserna vad gäller rätten till lön under ferier på en annan grundsyn än de kommunala bestämmelserna. I det förra systemet utges lön under ferier men det kan bli ett löneavdrag vid viss frånvaro under terminstid. Enligt den kommunala ordningen tjänar arbetstagaren under arbetsåret in lön som betalas ut under ferietid.

Genom ett den 1 december 1989 träffat kollektivavtal mellan samtliga parter på skolområdet hade fastställts att de kommunala kollektivavtalen i princip skulle gälla från årsskiftet 1990/1991. Det krävdes emellertid nya specialbestämmelser för lärarna och övergångsbestämmelser.

De kommunala parterna förhandlade under år 1990 om specialbestämmelser och om övergångsbestämmelser. Det visade sig föreligga mycket betydande motsättningar och först sent på hösten kom frågan om lön under ferier att behandlas. Även i detta avseende fanns en ganska hård motsättning. Arbetsgivarna ville ha den kommunala ordningen med anställning med uppehåll och uppehållslön medan arbetstagarsidan bestämt krävde att det system som gällt under den statliga tiden skulle tillämpas. Först i oktober närmade sig parterna varandra i denna fråga.

I slutskedet av förhandlingarna kom även frågan om övergångsbestämmelser upp. Det var arbetsgivarsidan som tog upp saken. Man pekade på att det kommunala verksamhetsåret på skolområdet inleds vid höstens början och att bytet till kommunal reglering vid årsskiftet 1990/1991 alltså skulle komma att äga rum sedan i stort sett halva verksamhetsåret gått till ända. Detta gjorde onekligen en övergångsbestämmelse viktig.

I utgångsläget förordade arbetstagarsidan den övergångsordningen att skolavtalets bestämmelser skulle gälla övergångsvis under återstoden av verksamhetsåret medan arbetsgivarsidan krävde att de kommunala bestämmelserna skulle tillämpas redan fr.o.m. hösten 1990.

Den 1 november 1990 överlämnade arbetsgivarparterna ett förslag till bestämmelser om lön under ferier samt till övergångsbestämmelser. Övergångsbestämmelserna gick ut på att de nya ferielönereglerna skulle gälla från verksamhetens början hösten 1990. Arbetstagarsidan avvisade såväl förslaget till huvudbestämmelser som förslaget till övergångsanordning.

Vad särskilt gäller övergångsbestämmelserna framhöll arbetstagarorganisationerna att dessa inte var godtagbara redan av det skälet att tidpunkten för verksamhetens början hösten 1990 redan hade passerats med god marginal. Arbetsgivarsidan förklarade att man skulle återkomma med ett omarbetat förslag som i övergångshänseende byggde på att skolavtalets regler skulle gälla fram till årsskiftet 1990/1991. Under diskussionen enades parterna om att lärarna vare sig skulle vinna eller förlora på systembytet såvitt avsåg lönen under 1991 års sommarferie.

Den 10 november 1990 mottog arbetstagarparterna ett slutbud som bl.a. innehöll ändrade övergångsbestämmelser. Dessa överensstämmer med den slutliga lydelsen så när som på en betydelselös formell ändring. De nya övergångsbestämmelserna skiljer sig i grunden från det tidigare förslaget. Av särskild betydelse är att de nya bestämmelserna innehåller hänvisningar till skolavtalet såvitt gäller höstterminen 1990. Arbetstagarparterna analyserade den ändrade formuleringen och kunde konstatera att den innebar att skolavtalets ferieavdragsregler skulle gälla för tiden fram till årsskiftet 1990/1991. Arbetstagarsidan fann att denna lösning var tillfredsställande. Förslaget kom därför att accepteras. Det förekom ingen information från arbetsgivarsidan och inte heller någon diskussion mellan parterna rörande de nya övergångsbestämmelserna.

Enligt Lärarförbundets mening skall övergångsbestämmelserna tolkas på följande sätt. I bestämmelsernas a)-moment anges uttömmande i vilka fall en ledighet under hösten 1990 skall kunna föranleda att lönen under sommarferien år 1991 reduceras. Avsikten är att momentet skall läsas motsättningsvis. Momentet innebär att man inte skall ta hänsyn till andra slag av ledighetstid vid tillämpningen av huvudbestämmelsens ferielöneregler. Detta betyder att dessa slag av ledighet inte i något avseende får läggas till grund för reducering av lönen under sommarferien år 1991.

Lärarförbundet finner det vara uteslutet att som Eda kommun har gjort vid tillämpning av ferielönereglerna i BOK nr 423 lägga samman sjukfrånvaro hösten 1990 med sjukfrånvaro under vårterminen 1991. En sådan avtalstillämpning innebär att 180-dagarsregeln får verkan redan från början av hösten 1990, vilket strider mot en rimlig tolkning av övergångsbestämmelserna.

En korrekt avtalstillämpning för de fyra lärare som berörs av Lärarförbundets talan i målet är att ej alls beakta deras sjukfrånvaro under hösten 1990 samt att tillgodoräkna dem 180 fria sjukledighetsdagar från årsskiftet. Denna tillämpning leder till att Lärarförbundets talan skall bifallas.

3.2 Eda kommun

I enlighet med riksdagens kommunaliseringsbeslut i december 1989 upphörde fr.o.m. den 1 januari 1991 statens befogenhet att träffa kollektivavtal om anställningsvillkor för lärarpersonalen. En principöverenskommelse hade den 1 december 1989 slutits mellan berörda parter om att kommunala avtal skulle gälla från samma tid. Det ankom därmed under år 1990 på kommunerna och landstingen själva att via Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet träffa erforderliga kollektivavtal med organisationerna på lärarområdet. Sådana avtal kom också till stånd genom överenskommelsen den 18 december 1990. I enlighet med denna överenskommelse gäller från årsskiftet 1990/1991 allmänna bestämmelser - AB 89 - och specialbestämmelser för lärare - BOK nr 423 - för lärarpersonalen.

I § 18 i AB 89 finns regler om uppehållslön. Dessa regler ersätts för lärarnas del av specialbestämmelser i punkterna 12.1-12.7 i BOK nr 423. I punkten 12.3 anges hur antalet dagar med lön under sommarferier skall beräknas. Dagantalet bestäms med utgångspunkt från den tid arbetstagaren innehaft anställning och inte varit frånvarande från arbetet av andra skäl än som anges i punkten. I punkten anges bl.a. ledighet som enligt § 22 mom. 5 i allmänna bestämmelserna är semesterlönegrundande.

I punkterna 12.2 och 12.4 i BOK nr 423 förekommer ett par begrepp som är av central betydelse, nämligen verksamhetsår och intjänandeår. Verksamhetsåret är den tidsperiod om 12 månader som förflyter från verksamhetens början på hösten till motsvarande tidpunkt följande höst. Som intjänandeår räknas verksamhetsåret. Begreppet intjänandeår återfinns också i semesterlagen och utnyttjas i 17 § när det gäller att ange den ledighet för sjukdom under 180 dagar som är semesterlönegrundande.

Det är viktigt att ha i minnet att såväl de nu berörda uttrycken verksamhetsår och intjänandeår som reglerna i AB 89 om ledighet enligt § 22 mom. 5 och i 17 § semesterlagen om semesterlönegrundande frånvaro under 180 dagar på grund av sjukdom var väl kända för de fackliga organisationernas företrädare när parterna inledde förhandlingarna under år 1990 om nya kollektivavtal för lärare. De anförda uttrycken och reglerna i AB 89 och i semesterlagen har nämligen direkt betydelse för andra medlemsgrupper hos organisationerna. Den stora gruppen är förskollärarna, vilka är medlemmar i Lärarförbundet.

Såsom har framhållits av motsidan var det nödvändigt att utforma övergångsbestämmelser som reglerade övergången vid årsskiftet 1990/1991 till de kommunala bestämmelserna. Dessa byggde på verksamhetsår och övergången till de nya bestämmelserna inträffade mitt i ett verksamhetsår.

Under de inledande diskussionerna rörande övergångsproblemen var det Lärarförbundets målsättning att skolavtalets regler skulle leva kvar under hela det vid ikraftträdandetidpunkten löpande verksamhetsåret, d.v.s. till höstens början 1991. Från Svenska Kommunförbundets och Landstingsförbundets sida ville man inledningsvis att de kommunala avtalen skulle få ett genomslag beträffande ferielöneberäkningen redan vid verksamhetsårets början, d.v.s. från höstens början 1990.

Arbetsgivarparterna lade den 1 november 1990 fram ett förslag till specialbestämmelser för lärarna jämte övergångsregler. Detta förslag skiljer sig mycket litet från den text som kom att ingå i BOK nr 423 utom i två avseenden. Beräkningsmetoden i punkten 12.3 avseende avdragsdagarna och övergångsreglerna var annorlunda. Innebörden av övergångsreglerna i förslaget den 1 november 1990 var att de kommunala avtalsbestämmelserna skulle tillämpas från höstens början 1990.

Arbetstagarsidan förkastade förslaget. Under de diskussioner som följde insåg arbetsgivarparterna att arbetstagarsidan höll så hårt på att skolavtalet skulle ha fortsatt giltighet att arbetsgivarparterna förklarade sig beredda att komma med ett ändrat förslag. Detta skulle innebära, uttalade arbetsgivarföreträdarna, att under hösten 1990 skulle skolavtalet så att säga leva kvar och det kommunala systemet gälla från årsskiftet. Övergångsbestämmelserna skulle alltså utformas på ett sådant sätt att skolavtalets bestämmelser om ferielöneavdrag skulle gälla t.o.m. den 31 december 1990 och att frånvaro fr.o.m. den 1 januari 1991 skulle påverka lönen under sommarferien 1991 på det sätt som anges i de kommunala bestämmelserna. Arbetsgivarsidan bestrider att man skulle ha givit något löfte av innebörd att ingen skulle förlora eller vinna på den nya ordningen i jämförelse med en tillämpning av skolavtalets avdragsregler. En sådan lösning skulle inte ha kunnat åstadkommas på annat sätt än att låta skolavtalets regler förbli gällande under återstoden av verksamhetsåret.

Det ändrade förslaget blev ett kompromissförslag som innebar att man gick lärarförbunden till mötes såvitt avser tiden fram till den 1 januari 1991. Förslaget kom att ingå i ett paket av kollektivavtalsförslag som gällde hela lärarområdet. I totalförslaget fanns givetvis viktigare och mera principiella frågor än övergångsbestämmelser som tog sikte endast på återstoden av det löpande verksamhetsåret. Övergångsbestämmelserna accepterades av arbetstagarsidan utan någon diskussion och utan att några frågor ställdes till arbetsgivarsidan.

När det gäller innehållet i övergångsbestämmelserna skall först pekas på själva inledningen. Där finns formuleringen "Vid tillämpning av punkt 12.3 i BOK nr 423 --- under verksamhetsåret 1990/91 ---. För att det inte skulle råda någon tvekan om vilken tid verksamhetsåret 1990/91 omfattade insköts i texten mellan tankestreck orden "tidsperioden från verksamhetens början hösten 1990 till verksamhetens början hösten 1991". Det bör erinras om att denna tidsperiod också utgör intjänandeår i semesterhänseende.

I a)-momentet i övergångsbestämmelserna anges hur frånvaro under verksamhetsåret 1990/91 före den 1 januari 1991 skall beaktas vid beräkningen av den lön som skall utges för sommaren 1991. Innebörden av a)-momentet är att ledighet före den 1 januari 1991 med C-avdrag enligt skolavtalet överstigande 45 dagar av annan anledning än som anges i 10 kap. 15 § skolavtalet inte skall grunda rätt till ferielön under sommaren 1991. Sjukledighet ger inte upphov till C-avdrag och skall alltså vara ferielönegrundande. Vad som berörs i a)-momentet är alltså endast sådan ledighet under hösten 1990 som inte är ferielönegrundande. Efter årsskiftet gäller AB 89 och BOK nr 423.

Innehållet i b)-momentet skall betraktas mot följande bakgrund. Arbetsgivarsidan var angelägen om att lärarförbunden skulle gå ifrån kravet att skolavtalet skulle gälla under hela det löpande verksamhetsåret. I syfte att göra förslaget lättare att acceptera gjorde arbetsgivarsidan det tillmötesgåendet att frånvaro under vårterminen 1991 till följd av ledighet för offentligt uppdrag eller ledighet med föräldrapenning över garantinivån inte skulle påverka lönen under sommarferien 1991. Det är detta som uttrycks i b)-momentet. Uppräkningen av ledighetsanledningar i b)-momentet är uttömmande och alltså inte en exemplifiering.

Tvisten gäller ledighet på grund av sjukdom under verksamhetsåret 1990/91. Såvitt gäller den del av ledigheten som inträffade före årsskiftet föranledde den inte C-avdrag enligt skolavtalets bestämmelser. Därmed blev det heller inte i enlighet med a)-momentet i övergångsbestämmelserna något avdrag på lönen under sommarferien 1991. Beträffande den del av sjukledigheten som inträffade efter årsskiftet är det fråga om ledighet under de kommunala kollektivavtalens giltighetstid. Enligt dessa avtalsbestämmelser - punkten 12.3 i BOK nr 423 samt § 22 mom. 5 i AB 89 med hänvisning till 17 § första stycket 1 semesterlagen - är ledighet på grund av sjukdom som överstiger 180 dagar inte ferielönegrundande. Enligt 17 § första stycket 1 semesterlagen räknas de 180 dagarna under intjänandeåret. Som förut redovisats utgör för lärarna enligt BOK nr 423 verksamhetsåret intjänandeår. Detta innebär att man för de berörda lärarna skall se till hela verksamhetsåret. När sjukfrånvaro som inträffar efter årsskiftet överstiger 180 dagar räknat från verksamhetsårets början, upphör frånvaron att vara ferielönegrundande.

Skulle det förhålla sig så som Lärarförbundet menar att de 180 dagarna skall räknas först fr.o.m. den 1 januari 1991, inför man i själva verket ett nytt intjänandeår, nämligen tidsperioden från årsskiftet 1990/91 till början av hösten 1991. Om parterna avsett att en sådan ordning skulle gälla, hade detta angivits i övergångsbestämmelserna. Av dessa följer emellertid - som förut utvecklats - att intjänandeåret är lika med verksamhetsåret.

4. Domskäl

De fyra av tvisten berörda lärarna var frånvarande från arbetet på grund av sjukdom under höstterminen 1990 och vårterminen 1991 i sammanlagt mer än 180 dagar. Den frånvarotid som översteg 180 dagar föranledde kommunen att göra avdrag på lärarnas lön under sommarferien år 1991. Tvisten gäller om kommunen haft avtalsenlig grund för att vid 180-dagarsberäkningen beakta sjukfrånvaro före årsskiftet 1990/91.

För prövningen av tvisten har arbetsdomstolen att tolka de övergångsbestämmelser som kommunen haft att tillämpa vid fastställandet av lärares lön under sommarferien år 1991.

De aktuella övergångsbestämmelserna har sin grund i att den statliga regleringen av anställningsvillkoren för ungdomsskolans lärarpersonal upphörde med utgången av år 1990 och att lärarna därmed kom under ett enhetligt kommunalt huvudmannaskap. Avtalsmässigt innebar det ändrade huvudmannaskapet att skolavtalet, vilket slutits mellan det statligt reglerade avtalsområdets parter, ersattes av kollektivavtal som träffats mellan kommuner och landsting samt lärarorganisationerna.

För att kunna förstå övergångsbestämmelserna måste man betrakta dem mot bakgrund av de tidigare gällande bestämmelserna om ferielön i skolavtalet och de nuvarande bestämmelserna om lön under sommarferien i de kommunala kollektivavtalen. Såvitt är av betydelse för tvisten låter sig bestämmelserna beskrivas på följande sätt.

Enligt skolavtalet kunde tjänstledighet med C-avdrag föranleda ferielöneavdrag, om ledigheten översteg 45 dagar och inte tillhörde något sådant slag av tjänstledighet som anges i 10 kap. 15 § skolavtalet. Sjukledighet föranledde inte C-avdrag och medförde alltså inte ferielöneavdrag och detta gällde oavsett ledighetens längd.

Enligt bestämmelserna i de kommunala avtalen - de allmänna bestämmelserna, AB 89, och specialbestämmelserna för lärare, BOK nr 423 - gäller beträffande sjukledighet att endast frånvaro under intjänandeåret som överstiger 180 dagar föranleder att lägre lön under sommarferien utges. Med intjänandeår avses för lärare verksamhetsåret, d.v.s. tidsperioden om 12 månader från verksamhetens början på hösten till motsvarande tidpunkt hösten därpå.

Rörande övergångsbestämmelsernas tillkomst och deras närmare innebörd har under huvudförhandlingen redovisats en omfattande utredning. Utöver skriftligt material har från båda parters sida åberopats utsagor från personer som medverkat vid tillkomsten av bestämmelserna. På begäran av Lärarförbundet har ombudsmännen i förbundet M.L. och A.P. hörts och på begäran av kommunen sekreteraren L.-G.A., Svenska Kommunförbundet, och sekreteraren J.S., Landstingsförbundet. M.L. och A.P. deltog i förhandlingarna på arbetstagarsidan. L.-G.A. och J.S. utarbetade arbetsgivarsidans förslag till avtalstext.

På grundval av vad som framkommit vid huvudförhandlingen och därvid särskilt genom förhören med M.L. och A.P. uppfattar arbetsdomstolen Lärarförbundets inställning sammanfattningsvis på följande sätt. Sedan arbetsgivarparternas avtalsförslag den 1 november 1990 hade förkastats av arbetstagarsidan och parterna diskuterat övergångsfrågorna ytterligare räknade arbetstagarsidan med att få ett nytt avtalsförslag som skulle innehålla åtminstone det tillmötesgåendet att skolavtalets regler om ferielöneavdrag skulle gälla till årsskiftet 1990/91. Arbetstagarsidan utgick även från att parterna enats om att ingen lärare skulle vare sig vinna eller förlora på övergången till det kommunala systemet såvitt avser lönen under sommarferien 1991. Arbetstagarsidan gjorde den bedömningen att dessa förväntningar hade blivit uppfyllda. Såvitt gäller sjukledighet under höstterminen 1990 uppfattade arbetstagarsidan förslaget på följande sätt. Avsikten är tydligtvis att a)-momentet skall läsas motsättningsvis. Med en sådan läsning framgår av a)-momentet i vilken utsträckning hänsyn skall tas till tjänstledighet under höstterminen vid beräkning av lön under sommarferien år 1991. Eftersom sjukledighet inte medförde C-avdrag enligt skolavtalet, innebär a)-momentet att sådan ledighet inte skall inverka på lönen under sommarferien 1991. Detta måste gälla även 180-dagarsberäkningen. Om man, såsom kommunen har gjort, beaktar sjukfrånvaro före årsskiftet 1990/91 vid 180-dagarsberäkningen, innebär detta i själv verket att de kommunala reglerna och inte skolavtalets avdragsregler tillämpas redan före årsskiftet 1990/91. Detta strider mot innebörden av a)-momentet.

Vad som anförts från kommunens sida i förening med utsagorna av L.-G.A. och J.S. kan sammanfattas enligt följande. Sedan avtalsförslaget den 1 november 1990 hade förkastats förklarade sig arbetsgivarsidans företrädare beredda att jämka förslaget så att skolavtalets ferielöneavdragsregler fick leva kvar fram till årsskiftet 1990/91. Arbetsgivarparterna ansåg dock att det var viktigt att de kommunala avtalens bestämmelser om lärares lön under sommaren i princip skulle vara tillämpliga från början av verksamhetsåret 1990/91. Detta fick komma till ett särskilt tydligt uttryck i övergångsbestämmelsernas ingress. Beträffande a)-momentet skall understrykas att detta tar sikte endast på tjänstledighet före årsskiftet 1990/91. För tiden efter årsskiftet har a)-momentet ingen tillämplighet. I a)-momentet anges i vilken utsträckning tjänstledighet före årsskiftet 1990/91 föranleder ferielöneavdrag sommaren 1991. Sjukledighet under höstterminen 1990 omfattas inte av momentet och föranleder inte heller avdrag på ferielönen. När det gäller sjukledighet efter årsskiftet 1990/91 är enbart de kommunala bestämmelserna tillämpliga. Dessa innebär att en sammanlagd frånvaro på grund av sjukdom som överstiger 180 dagar under intjänandeåret reducerar lönen under sommarferien. Enligt de kommunala bestämmelserna räknas verksamhetsåret som intjänandeår. I övergångsbestämmelserna har angivits att verksamhetsåret 1990/91 avser en tidsperiod från början av hösten 1990. Därmed är också fastställt att intjänandeåret börjar från nämnda tidpunkt. Härav följer med nödvändighet att sjukfrånvaro under höstterminen 1990 skall medräknas för fastställande av om sådan frånvaro under vårterminen 1991 leder till att tidsmåttet 180 dagar överskrids.

Arbetsdomstolen gör följande överväganden rörande tolkningen av övergångsbestämmelserna i det omstridda hänseendet.

Först kan konstateras följande. Lärarförbundets uppgift att parterna under förhandlingarna enats om att lärarna skulle varken vinna eller förlora på övergången till det kommunala systemet har inte vunnit något stöd i utredningen.

Vad i övrigt gäller de förhandlingar som föregick avtalsuppgörelsen i december 1990 är det ett par omständigheter som bör framhävas. För det första godtog synbarligen lärarförbunden i princip att de nya kommunala reglerna om lön under sommarferien skulle tillämpas redan från början av verksamhetsåret 1990/91, d.v.s. från början av hösten 1990, och alltså i princip vara bestämmande för lönen under sommarferien år 1991. Detta skedde dock med utgångspunkt från att skolavtalets regler om ferielöneavdrag skulle få "leva kvar" fram till årsskiftet 1990/91. Det har också framkommit i målet att arbetsgivarsidans förhandlare ställde denna senare ordning i utsikt i samband med att det första avtalsförslaget angående lön under sommarferien hade förkastats av lärarförbunden.

Parterna i målet är ense om att de nya reglernas principiella tillämplighet från början av verksamhetsåret 1990/91 har kommit till uttryck i övergångsbestämmelsernas ingress samt att det är i övergångsbestämmelsernas a)-moment som skolavtalets avdragsregler behandlas.

Beträffande den närmare innebörden av a)-momentet avseende sjukfrånvaro har parterna olika uppfattningar. Lärarförbundet anser att det av a)momentet kan utläsas att sjukfrånvaro under höstterminen 1990 över huvud taget inte skall kunna påverka lönen under sommarferien 1991, medan kommunens åsikt är att a)-momentet inte hindrar att sjukfrånvaro före årsskiftet 1990/91 beaktas vid 180-dagarsberäkningen avseende sjukfrånvaro efter årsskiftet.

Kommunens åsikt grundas, såsom arbetsdomstolen har uppfattat talan, helt på en argumentation med utgångspunkt från begreppet intjänandeår i de för lärarna gällande nya specialbestämmelserna. Kommunen anser att skrivningen i övergångsbestämmelsernas ingress måste leda till att verksamhetsåret 1990/91 utgör intjänandeår och att detta i sin tur medför att 180-dagarsberäkningen skall innefatta även sjukfrånvaro under höstterminen 1990.

Enligt arbetsdomstolens mening är kommunens sätt att resonera inte invändningsfritt. Det är sålunda svårt att se varför man inte i och för sig skulle kunna betrakta verksamhetsåret 1990/91 som intjänandeår i semesterlagens mening men vid 180-dagarsberäkningen för fastställande av lön under sommarferien år 1991 - under beaktande av den särskilda övergångsregleringen i a)-momentet - inte ta hänsyn till sjukfrånvaro som inträffat före årsskiftet 1990/91. Mot kommunens tolkningsalternativ har Lärarförbundet för övrigt inte utan fog invänt att denna tolkning i realiteten innebär att skolavtalets avdragsregler inte blir gällande fram till årsskiftet 1990/91 med avseende på sjukfrånvaro.

När det härefter gäller Lärarförbundets sätt att tolka a)-momentet skall framhållas att detta onekligen har visst stöd i avtalstexten. Parterna i målet synes nämligen vara ense om att den reella innebörden i a)-momentet framkommer först när momentet läses motsättningsvis, d.v.s. innebärande att hänsyn inte skall tas till andra slag av ledighet vid tillämpning av de nya specialbestämmelsernas regler om lön under sommarferien. Men om alltså hänsyn inte skall tas till sjukfrånvaro före årsskiftet 1990/91 ligger det nära till hands att uppfatta övergångsbestämmelserna på det sättet att sådan sjukfrånvaro inte skall tillmätas betydelse ens vid 180-dagarsberäkningen.

Till stöd för att tolka övergångsregleringen i enlighet med Lärarförbundets uppfattning kan åberopas även följande. Avtalstexten utarbetades på arbetsgivarsidan och överlämnades till lärarförbunden utan någon som helst förklaring till innehållet. Denna omständighet skall betraktas i sammanhang med dels att a)-momentet, som tolkningstvisten gäller, inte är tydligt formulerat, dels att arbetsgivarsidans sätt att uppfatta övergångsregleringen leder till en synbarligen oförutsedd inkomstminskning sommaren 1991.

Vid ett övervägande av det nu anförda kommer arbetsdomstolen fram till att övergångsbestämmelserna skall tolkas i överensstämmelse med Lärarförbundets uppfattning i målet. Sjukfrånvaro före årsskiftet 1990/91 skall alltså inte beaktas vid 180-dagarsberäkningen avseende sjukfrånvaro efter årsskiftet.

Detta betyder att Lärarförbundets yrkanden skall bifallas.

Kommunen skall åläggas ersätta Lärarförbundet för rättegångskostnader.

5. Domslut

Arbetsdomstolen förpliktar Eda kommun att utge till B.B. tiotusentrehundratrettioen (10 331) kr, till A.-S.F. tolvtusentvåhundrafyrtionio (12 249) kr, till I.K. fjortontusensexhundraåttioen (14 681) kr samt till K.N. niotusensexhundrasjuttio (9 670) kr jämte ränta på samtliga belopp enligt 6 § räntelagen fr.o.m. den 25 juli 1991 till dess betalning sker.

Eda kommun skall ersätta Lärarförbundet dess rättegångskostnader med femtiofemtusen (55 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 1993-01-15, målnummer A-59-1992

Ledamöter: Hans Stark, Michael Koch, Inga-Britt Lagerlöf, Lennart Grudevall, Hans Horn af Rantzien (förre sektionschefen i Svenska Kommunförbundet; tillfällig ersättare), Bo Hjern och Bo Almgren. Enhälligt.

Sekreterare: Inge-Marie Nilsson

1) Här och i det följande bortses från fall när frivilligt undantag från arbetsgivarinträde förelegat.

2) BOL 49 innehåller specialbestämmelser för landstingsanställda lärare.