AD 1993 nr 56

K.Å. i Smålandsstenar

mot

Reftele Metallfabrik Aktiebolag i Reftele.

Tingsrättens dom, se bilaga.

K.Å. har yrkat att arbetsdomstolen skall med ändring av tingsrättens dom förplikta Reftele Metallfabrik AB (Reftele Metall) att till honom utge ekonomiskt skadestånd med 528 504 kr, motsvarande förlust av lön om 44 042 kr per månad under en uppsägningstid av tolv månader, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på varje månadsbelopp om 44 042 kr från den sista i respektive månad med början den 30 november 1991 tills betalning sker. K.Å. har vidare yrkat att han skall befrias från skyldigheten att ersätta Reftele Metalls rättegångskostnader vid tingsrätten och att Reftele Metall i stället skall förpliktas att ersätta hans rättegångskostnader där.

Reftele Metall har bestritt ändring.

Parterna har fordrat ersättning för rättegångskostnader i arbetsdomstolen.

Den beskrivning av Ek-koncernen som finns i tingsrättens dom har kompletterats enligt följande. Moderbolag i koncernen är Eks Invest AB, som ägs av G.E. ensam och inte är rörelsedrivande. Moderbolaget har kontor i Smålandsstenar. Det har endast två anställda, nämligen G.E. som verkställande direktör och B.D. som ekonomichef och firmatecknare. Styrelsen bestod år 1991 av B.A., G.E. och dennes hustru K.E. Skeppshults Gjuteri är ett av Eks Invest AB helägt dotterbolag med ca 35 anställda. Verkställande direktör är S.-E.S. Styrelsen bestod år 1991 av B.A., B.D. och G.E. Reftele Metall är likaledes ett av Eks Invest AB helägt dotterbolag med ca 25 anställda. K.Å.s efterträdare som verkställande direktör i Reftele Metall är M.P. Styrelsen bestod år 1991 av B.A., B.D. och K.E. - Vidare finns som helägda dotterbolag till Eks Invest AB dels Kvalitetsverktyg AB och Isberga Säteri AB, dels åtta bolag i Sverige och utomlands som sysslar med tillverkning och försäljning av vågar och bildar den s.k. våg-gruppen.

Beträffande de i målet aktuella företag som inte ingår i Ek-koncernen har lämnats följande kompletterande upplysningar. Det av O.A. ägda Josef Davidssons Eftr. AB (Davidssons) i Reftele har i många år anlitat Skeppshults Gjuteri för gjutning av delar till den av Davidssons tillverkade och försålda Smålandsspisen och av reservdelar till andra vedspisar. Det av B.G. ägda BG Slip AB i Reftele har sina lokaler vägg i vägg med Davidssons. BG Slip var till år 1991 underleverantör åt såväl Davidssons somReftele Metall. Det av K.Å. och B.G. ägda Reftelespisen AB i Reftele har numera namnändrats till WÖ-Spisen AB.

Till utveckling av sin talan i arbetsdomstolen har parterna anfört i huvudsak detsamma som i det hänseendet har antecknats i tingsrättens dom, dock med bl.a. följande tillägg och förtydliganden.

K.Å.

Varken K.Å. eller S.-E.S. såg före den 19 juni 1991 något ont i att Reftelespisen AB ville låta Skeppshults Gjuteri gjuta delar till Reftelespisen AB:s spis. K.Å. såg det så att han tillförde gjuteriet en ny kund, och S.-E.S. var intresserad av att gjuteriet skulle ha så stor marknadsandel som möjligt av legoarbeten för spistillverkare.

Reftele Metall har i arbetsdomstolen felaktigt påstått att K.Å. ensam avhämtade Reftelespisen AB:s modeller m.m. hos Skeppshults Gjuteri den 19 juni, trots att även B.G. var med vid avhämtningen och därvid iakttogs av bl.a. den vid gjuteriet anställde K.H. Det felaktiga påståendet har tydligen framställts i avsikt att därmed söka dra K.Å.s och B.G.s uppgifter om innehållet i K.Å.s biltelefonsamtal med G.E. samma dag i tvivelsmål. G.E. har ju bestritt att detta samtal över huvud taget ägt rum. K.Å. har emellertid fått Reftele Metall att lämna ut en lista över de telefonsamtal som han ringt från sin biltelefon den 19 juni. Av denna lista framgår att han den dagen ringde bl.a. ett samtal till Ek-koncernens kontor i Smålandsstenar, vilket pågick i 10 minuter och 2 sekunder. Detta är hans samtal med G.E. som B.G. åhörde. Det är felaktigt, som har antecknats på ett ställe i tingsrättens dom, att G.E. den 19 juni skulle ha befunnit sig i Schweiz. Han var ostridigt på kontoret i Smålandsstenar. Reftele Metall har i arbetsdomstolen vidare påstått att avhämtningen av Reftelespisen AB:s gods ägde rum först omkring kl. 13.30 den 19 juni. Detta påstående synes ha framställts för att söka få det till att K.Å. inte kan ha talat med G.E. under sin och B.G.s bilresa till Skeppshults Gjuteri, eftersom G.E. uppgett sig ha lämnat kontoret i Smålandsstenar vid lunchtid för att resa utomlands. Även påståendet om den sena avhämtningen är emellertid felaktigt. Avhämtningen skedde vid 11.00-11.30-tiden.

Efter biltelefonsamtalet med G.E. den 19 juni, vilket hade det innehåll som K.Å. och B.G. har uppgett, och sedan Reftelespisen AB:s modeller m.m. samma dag avlägsnats från Skeppshults Gjuteri hade K.Å. inte något skäl att tro att hans försök att få igång en spistillverkning i Reftelespisen AB:s regi skulle skada relationerna mellan Skeppshults Gjuteri och Davidssons eller mellan honom och G.E. Trots att G.E. vid telefonsamtalet mellan honom och K.Å. i vecka 30 (2228 juli) fick veta att Reftelespisen AB:s spisprojekt fortfarande var aktuell tom än med mycket liten intensitet - fick K.Å. inte någon varning om att hans anställning kunde vara i fara. Det av G.E. påstådda telefonsamtalet mellan dem den 5 augusti har inte ägt rum. Vid telefonsamtalet i vecka 40 (30 september - 6 oktober) framförde G.E. visserligen till K.Å. att det kunde fördärva deras framtida relationer, om K.Å. fortsatte med spisprojektet. Bakgrunden till detta uttalande var dock att G.E. av O.A. hade fått helt felaktiga informationer om att Reftelespisen AB i Polen hade beställt 3 000 spisar och att K.Å. hade köpt in sig i B.G.s företag BG Slip. Eftersom K.Å. kunde dementera dessa uppgifter ansåg han sig inte behöva oroa sig för sin anställning. Ännu vid tiden för avskedandet den 25 oktober 1991 hade Reftelespisen AB inte lyckats få igång någon spistillverkning.

Det bestrids att K.Å.s handlande haft någon betydelse för Davidssons beslut att börja tillverka en spis i Polen och för minskningen av Davidssons tillverkning hos Skeppshults Gjuteri. Detta synes mer ha berott på Davidssons sedan länge närda planer på att börja tillverka en billigare spis och på den allmänna konjunkturnedgången.

Vidare bestrids att K.Å.s kompanjonskap med B.G. i Reftelespisen AB kunnat utgöra någon giltig grund för Reftele Metall att avskeda K.Å. Det har inte ens påståtts att K.Å. som en följd därav skulle ha gynnat B.G. eller BG Slip i affärsförbindelserna med Reftele Metall.

K.Å. har inte åsidosatt sin allmänna lojalitetsplikt mot vare sig Reftele Metall eller Ek-koncernen. Tvärtom har han försökt tillföra Skeppshults Gjuteri och därmed Ek-koncernen affärer även med Reftelespisen AB. Hans engagemang i detta bolag har inte tagit någon tid från hans arbete som verkställande direktör, utan han har ända fram till avskedandet lojalt ägnat all sin kraft åt Reftele Metall.

När det gäller frågan vilken uppsägningstid K.Å. skäligen bort få åtnjuta bör hänsyn tas inte bara till hans långa anställningstid inom Ek-koncernen utan också till hans ålder. Han var vid avskedandet 49 år gammal och vid den åldern kan det vara svårt att finna ett nytt arbete på kortare tid än ett år. Han bör därför tillerkännas ekonomiskt skadestånd motsvarande tolv månadslöner. Skadeståndsyrkandet har i arbetsdomstolen utvidgats i överensstämmelse därmed, eftersom mer än tolv månader nu förflutit efter avskedandet. Utvidgningen har skett i enlighet med det förbehåll som K.Å. gjorde vid tingsrätten.

Reftele Metall

Befattningen som verkställande direktör i ett aktiebolag är rent definitionsmässigt en utpräglad förtroendepost. Som verkställande direktör i Reftele Metall har K.Å. sålunda tagit på sig ansvaret för förvaltningen av en del av Ek-koncernens och ytterst G.E.s förmögenhet. Han har därmed varit skyldig att visa inte bara Reftele Metall utan också koncernen lojalitet i sitt handlande, och det är uteslutet att han utan arbetsgivarens godkännande fått engagera sig och våra delägare i ett annat aktiebolag med målsättningen att driva ekonomisk verksamhet. Trots detta har K.Å. gått in som hälftenägare i Reftelespisen AB. Syftet har varit att tjäna pengar, och det på att tillverka och sälja vedspisar i direkt konkurrens med en av Skeppshults Gjuteris största kunder, Davidssons. Det må vara att K.Å. och B.G. kanske varit väl optimistiska vid sin planering av Reftelespisen AB:s verksamhet. Om denna före avskedandet inte lyckats så väl, så har detta emellertid inte berott på bristande aktivitet från K.Å.s och B.G.s sida eller på att de låtit sina planer dö ut. De har tvärtom efter den 19 juni 1991, då K.Å. fått fullt klart för sig att G.E. inte accepterade hans bisyssla, lagt ned betydande ansträngningar på att söka skaffa en underleverantör i Polen.

Reftelespisen AB:s verksamhet har uppenbart lett till skada för Skeppshults Gjuteri. Det är riktigt att Davidssons redan före de i målet aktuella händelserna haft planer på att någon gång i framtiden börja tillverka även en enklare spismodell. Enligt vad Davidssons ägare O.A. har uppgett innefattade dessa planer att Skeppshults Gjuteri också för denna spismodell skulle utföra de gjuteriarbeten som Skeppshults Gjuteri klarar av. I och med att O.A. fick klart för sig att K.Å. och B.G. ämnade börja konkurrera med Davidssons med en prisbilligare spis, tvingades Davidssons emellertid att forcera sina planer på en enklare spismodell och att förlägga gjuteriarbetena för denna i Polen för att få ett konkurrenskraftigt pris på den färdiga produkten. Detta har medfört att Skeppshults Gjuteri inte bara gått miste om arbetet med Davidssons nya spismodell utan också att Davidssons beställningar för den "gamla" spisen minskats som en följd av att den nya spismodellen tagit en del av den "gamla" spisens marknad. År 1990 hade Skeppshults Gjuteri en total omsättning av 25 miljoner kr, varav 20,5 miljoner på gjutgodsdelen. Inom gjutgodsdelen svarade industrisektorn för 8 miljoner kr, och därav Davidssons beställningar för 1063 000 kr. Motsvarande siffror var för år 199126 miljoner kr, 21,5 miljoner kr, 7,7 miljoner kr och 935 000 kr samt för år 1992 20 miljoner kr, 16 miljoner kr, 6,75 miljoner kr och 352 000 kr. Davidssons andel av den i och för sig krympande industrisektorn hos Skeppshults Gjuteri har således minskat från ca 12 % till ca 5 %. Härtill kommer att det givetvis i allra högsta grad varit ägnat att störa affärsrelationerna mellan Davidssons och Skeppshults Gjuteri att verkställande direktören i gjuteriets systerbolag Reftele Metall startat en med Davidssons direkt konkurrerande verksamhet.

K.Å.s och B.G.s uppgifter om att K.Å. den 19 juni skulle ha ringt upp G.E. på sin biltelefon är sanningslösa. B.G. var över huvud taget inte med när K.Å. nämnda dag hämtade Reftelespisen AB:s modeller hos Skeppshults Gjuteri. Detta har intygats av dåvarande förmannen, numera produktionschefen, vid gjuteriet E. D. som var närvarande vid avhämtningen. Det har numera kunnat konstateras att denna skedde först omkring kl. 13.30. Detta förklaras av att en del av modellerna fanns i Värnamo och Unnaryd, varifrån de efter O.A.s telefonsamtal vid 10-tiden till Skeppshults Gjuteri fick hämtas av modellförmannen S.A. Detta innebar att S.A. fick göra en resa med firmabilen på mellan 11 och 13 mil. Han återkom till Skeppshults Gjuteri först under lunchrasten, vilken hålls kl. 12.00-12.40, och var därefter hemma och åt lunch innan godset lastades ur firmabilen och sedan avhämtades av K.Å. Dennes och B.G.s uppgifter om innehållet i det påstådda biltelefonsamtalet är också helt osannolika. Det är naturligtvis otänkbart att G.E. skulle ha ställt sig närmast positiv till ett projekt som just hade lett till att en av Skeppshults Gjuteris större och bättre kunder, Davidssons, hotat att avsluta alla sina affärer med gjuteriet.

K.Å. kan i vart fall efter den 19 juni 1991 inte ha undgått att inse att hans engagemang i Reftelespisen AB var till skada för Skeppshults Gjuteri och för Ek-koncernen. Han kan inte heller ha undgått att inse att G.E. inte skulle acceptera att han vid sidan av befattningen som verkställande direktör i Reftele Metall drev affärsverksamhet i ett eget bolag tillsammans med B.G. Trots detta fortsatte K.Å. med Reftelespisen AB:s verksamhet. En synnerligen försvårande omständighet är att K.Å. dessutom vid upprepade tillfällen med början den 19 juni förde G.E. bakom ljuset genom att framställa saken så att han bara hjälpte sin vän B.G. och den 5 augusti påstå att projektet lagts ned. Det var inte förrän kort före telefonsamtalet i vecka 401991 som G.E. fick höra talas om att K.Å. och B.G. hade bildat ett aktiebolag. Och först i oktober fick G.E., till följd av arbetsgivarsidans egna efterforskningar, veta att K.Å. var delägare i Reftelespisen AB och att detta bolag hade bildats redan i juni 1991. Ytterligare en försvårande omständighet är att K.Å. gått i kompanjonskap med ägaren till Reftele Metalls underleverantör BG Slip, B.G. Som verkställande direktör i Reftele Metall har K.Å. haft en självklar skyldighet att avhålla sig från en sådan förbindelse med B.G., eftersom denna ofrånkomligen varit ägnad att ge upphov till misstanken att BG Slip kunde bli otillbörligt gynnat på Reftele Metalls bekostnad. Till det anförda kommer att K.Å. uppenbarligen lagt ned kraft och tid - även arbetstid hos Reftele Metall - på sitt engagemang i Reftelespisen AB.

Sammantaget har K.Å.s ifrågavarande handlande varit till allvarlig skada för Ek-koncernen och på ett så avgörande sätt rubbat det förtroende som Reftele Metalls ägare och styrelse måste kunna hysa för bolagets verkställande direktör, att bolaget haft rätt att häva K.Å.s anställningsavtal, d.v.s. avskeda honom med omedelbar verkan. K.Å. har till fullo insett att G.E. redan med den ofullständiga kunskap som denne före oktober 1991 hade om K.Å.s sysslande med Reftelespisen AB betraktade detta som helt oförenligt med hans anställning som verkställande direktör för Reftele Metall. Han har således varit väl medveten om vad som kunde bli konsekvensen av hans handlande. Trots detta har han inte ens efter telefonsamtalet i vecka 401991 sökt avveckla sitt engagemang i Reftelespisen AB.

För den händelse arbetsdomstolen trots allt inte skulle anse att Reftele Metall haft giltigt skäl att avskeda K.Å. har bolaget likväl ostridigt haft rätt att avsluta hans anställning genom uppsägning med iakttagande av uppsägningstid. Sex månader är härvid att betrakta som skälig uppsägningstid. Bolaget vill i denna fråga hänvisa till AD 1984 nr 3, 1989 nr 133 och 1991 nr 86. Det ekonomiska skadestånd som K.Å. skulle kunna göra anspråk på är således begränsat till ett belopp motsvarande sex månadslöner. Reftele Metall kan emellertid inte vitsorda något belopp som ett i och för sig skäligt ekonomiskt skadestånd. Enligt en allmän obligationsrättslig grundsats har K.Å. varit skyldig att söka begränsa sin ekonomiska skada. Av vad han själv har uppgett i arbetsdomstolen framgår att han redan en eller ett par veckor efter avskedandet fick ett erbjudande om en ny anställning med lön på samma nivå som den som han hade hos Reftele Metall, och att han i slutet av januari 1992 fick ytterligare ett anställningserbjudande, denna gång till en lön av kanske 15 000-20 000 kr per månad. Han antog dock inte något av dessa erbjudanden. Härtill kommer att K.Å. efter avskedandet enligt egen uppgift inte varit anmäld till arbetsförmedlingen och inte heller på annat sätt sökt ny anställning. Han har således inte gjort något för att söka begränsa sin skada. Detta måste under alla förhållanden leda till att ett eventuellt ekonomiskt skadestånd till honom skall jämkas mycket kraftigt. Reftele Metall får här hänvisa till exempelvis AD 1982 nr 30.

Domskäl

K.Å. anställdes år 1976 inom Ek-koncernen och fick år 1987 anställning som verkställande direktör i det till koncernen hörande bolaget Reftele Metall. Genom ett besked som överlämnades till K.Å. den 25 oktober 1991 entledigades han av Reftele Metall från befattningen som bolagets verkställande direktör med omedelbar verkan men med rätt till lön oktober månad ut. Tvisten i målet gäller huruvida Reftele Metall haft rätt att sålunda häva anställningsavtalet med K.Å. eller, med den inom arbetsrätten vanligen använda terminologin, att avskeda honom. K.Å. har gjort gällande att så inte varit fallet och har med hänvisning därtill yrkat ekonomiskt skadestånd motsvarande lön under uppsägningstid. Reftele Metall har däremot hävdat att bolaget haft giltig grund för att avskeda K.Å. och har därför bestritt bifall till K.Å.s talan.

Arbetsdomstolen har hållit huvudförhandling i målet. Vid denna har K.Å., G.E. och M.P. på nytt hörts under sanningsförsäkran samt förnyade vittnesförhör ägt rum med S.-E.S., B.G. och O.A. Som nya vittnen har hörts, på K.Å.s begäran förre modellarbetaren hos Skeppshults Gjuteri K.H. och på Reftele Metalls begäran produktionschefen hos Skeppshults Gjuteri E. D. K.Å. har som nytt skriftligt bevis åberopat en av Televerket Radio Mobiltelefoni framställd specifikation över telefonsamtal som ringts från hans biltelefon den 19 juni 1991.

Beträffande det av K.Å. och B.G. till hälften vardera ägda Reftelespisen AB och dess verksamhet har dessa båda samt M.P. berättat i huvudsak följande.

B.G.: Han hade som underleverantör till Davidssons förstått att detta företag tjänade mycket pengar på sina spisar. När O.A. på våren 1991 meddelade att Davidssons i fortsättningen själva skulle göra det arbete som BG Slip dittills utfört åt Davidssons tänkte B.G. att han kunde starta en egen spistillverkning. Eftersom han inte var så hemma på området talade han med K.Å. Först skedde detta mer eller mindre "på skoj", men sedan de sett närmare på saken sade de sig att det möjligen kunde bli en lönsam verksamhet "lite vid sidan om". B.G. bad därför K.Å. att fråga S.-E.S. om Skeppshults Gjuteri kunde åta sig gjuteriarbetena för en ny spis. Så småningom fick de en offert från Skeppshults Gjuteri och de kunde då se att det med de priser som Davidssons tog för sina spisar fanns en lönsamhet i tillverkningen och försäljningen av en spis. De resonerade som så, att om Davidssons kunde sälja 1 000 spisar per år så skulle väl de kunna sälja åtminstone 100 per år. Det bestämdes att Skeppshults Gjuteri skulle gjuta fem omgångar prover på de spisdelar som Skeppshults Gjuteri kunde klara. - Det hela var "lite pinsamt", eftersom Davidssons har sina lokaler precis intill BG Slip. På kvällen innan K.Å. och B.G. blev tvungna att hämta sina modeller från Skeppshults Gjuteri var B.G. inne hos Davidssons och drack kaffe. Han sade då till O.A. att "nu får Du nog konkurrens om Dina spisar". När O.A. frågade vad han menade sade han på nytt bara "ja nu får Du nog konkurrens". Eftersom spistillverkningen krävde upplåning av pengar sade K.Å. att ett aktiebolag måste bildas, och därför tillkom Reftelespisen AB. Bolaget har sedermera lånat upp 800 000 kr, men B.G. vet inte säkert när olika lån togs. Troligen klarade man sig med aktiekapitalet 50 000 kr intill dess att K.Å. avskedades från Reftele Metall.

K.Å.: Någon gång i april 1991 berättade B.G. för honom att BG Slip hade mist arbeten för ca 300 000 kr per år åt Davidssons och att B.G. nu hade för avsikt att själv ta fram en spis som var likartad med den som Davidssons tillverkade och sålde. B.G. frågade, om K.Å. kunde hjälpa honom med detta, och eftersom Skeppshults Gjuteri ingår i Ek-koncernen tog K.Å. kontakt med S.-E.S. Det ledde till att S.-E.S. fick se på och hämta några delar till en gammal Husqvarna-spis som B.G. hade överlämnat till K.Å. Dessa delar förvarades hemma i K.Å.s garage. B.G. ville nämligen att det hela skulle ske konfidentiellt eftersom han, om en spistillverkning visade sig inte vara lönsam eller av annan anledning inte blev av, inte ville störa förbindelserna med Davidssons. K.Å. visste att Skeppshults Gjuteri göt åt Davidssons, men inte hur mycket eller sedan hur länge. S.-E.S. nämnde inte något om Davidssons. Någon gång mot slutet av maj översände S.-E.S. en preliminär offert. När K.Å. och B.G. då "tittade lite på det" såg det inte så "himmelens tokigt" ut för B.G.s ide. Vid månadsskiftet maj/juni erbjöds han att bli delägare i det av B.G. tilltänkta företaget för spistillverkning. I början av juni gjorde de med M.P.s hjälp en budget för spistillverkning varvid de kalkylerade med försäljning av 50, 100 respektive 200 spisar. De tog det dock "lite från den skämtsamma sidan". Den 10 eller 11 juni lämnade Skeppshults Gjuteri en skriftlig offert och det bestämdes att gjuteriet skulle tillverka modeller och gjuta delar till fem "provspisar". Den 19 juni var det fortfarande inte bestämt hur de skulle göra med kompanjonskapet och bolagsbildningen, men den 29 eller 30 juni sändes Reftelespisen AB:s bolagshandlingar in för registrering hos Patent- och Registreringsverket. - Sedan det den 19 juni blivit klart att Reftelespisen AB inte kunde anlita Skeppshults Gjuteri försökte de bl.a. med hjälp av AB Traficator, ett företag i Halmstad som representerar polska staten, att få något polskt gjuteri att åta sig gjuteriarbetena åt Reftelespisen AB. I det syftet besökte K.Å. och B.G. Polen i vecka 29 (15-21 juli) och i vecka 36 (2-8 september) 1991. Vid det senare besöket var det ett polskt gjuteri som lovade att se på saken. I vecka 39 1991, troligen den 25 september, meddelade dock AB Traficator att det polska gjuteriet inte var intresserat av att lämna någon offert. Först i februari 1992, d.v.s. dryga tre månader efter avskedandet, kunde Reftelespisen AB teckna ett leverantörskontrakt avseende spisgjutning med ett litet polskt gjuteri. - Reftelespisen AB tog troligen i augusti 1991 upp ett lån om 200 000 kr. Av detta hade inte ett öre lyfts vid årsskiftet 1991/92, vid vilken tidpunkt Reftelespisen AB troligen fortfarande hade kvar ca hälften av sitt aktiekapital.

M.P.: Han var sedan år 1987 ekonomiansvarig under K.Å. vid Reftele Metall. Han hade motvilligt låtit sig övertalas att hjälpa K.Å. och B.G. med preliminära budgetar för Reftelespisen AB och även att på fritid sköta bolagets bokföring. Att arbeta för Reftelespisen AB vid sidan av anställningen hos Reftele Metall "kändes inte rätt", men det var inte så lätt att neka K.Å. eftersom de hade arbetat tillsammans så länge. Fram till avskedandet förekom det knappast några transaktioner i bolaget. Han minns att detta betalade kostnaderna för bolagsbildningen och en Polen- resa samt tog upp ett lån. Reftelespisen AB:s projekt tog såvitt han vet inte någon större tid för K.Å.

Beträffande bakgrunden till avhämtningen den 19 juni 1991 av de modeller m.m. som Skeppshults Gjuteri börjat tillverka efter kontakterna mellan S.-E.S., K.Å. och B.G. har olika hörda personer uppgett i huvudsak följande.

O.A.: När O.A.s son tidigt på morgonen den 19 juni var på Skeppshults Gjuteri för att hämta gjutgods åt Davidssons upptäckte han att gjuteriet hade modeller till spisdelar med stämpeln "RS". När sonen omkring kl. 8.30-8.45 kom tillbaka till Davidssons berättade han detta. Dagen innan hade B.G. varit inne på kaffe och förefallit ha "lite hemligheter på gång". K.Å. brukade ofta besöka B.G. i dennes verkstad. O.A. misstänkte därför direkt att modellerna hade med B.G. och K.Å. att göra, och när han genast ringde till S.S. bekräftade denne misstanken. O.A. ställde då S.S. inför valet att Skeppshults Gjuteri fick gjuta antingen åt B.G. och K.Å. eller åt Davidssons. O.A. var mycket upprörd. Han sade åt S.-E.S. att denne fick "slänga ut" antingen B.G.s och K.A.s "grejor" eller Davidssons och att han hade en timme på sig. Såvitt han nu minns var det fråga om att han ville ha besked inom en timme. - O.A. ringde därefter, lika upprörd, till G.E. och berättade för denne vad som hade hänt. G.E. sade att han inte haft en aning om detta, och O.A. hörde att han blev arg. - Efter en stund ringde G.E. och S.-E.S. tillbaka till O.A. och berättade att allt var ordnat: B.G.s och K.Å.s modeller skulle "väck" från Skeppshults Gjuteri. - O.A. gick därefter in till B.G. och "skällde lite" på honom, förklarade att han var besviken på honom och att han aldrig hade trott att detta skulle kunna hända.

S.-E.S.: På morgonen den 19 juni var O.A.s son på Skeppshults Gjuteri och fick se att gjuteriet höll på med tillverkning av gjutmodeller till en spis som inte var Davidssons. Därefter dröjde det inte länge förrän det "tog hus i helvete, rent ut sagt”. Troligen ringde först O.A. och sade att Skeppshults Gjuteri fick tillverka antingen Davidssons gods eller Reftelespisens, det var bara att välja. O.A. skulle kontakta G.E. För S.-E.S. var valet mellan Davidssons och Reftelespisen inte svårt. Han minns inte säkert om han sedan ringde till K.Å. och först därefter fick ett telefonsamtal från G.E. eller om detta skedde i omvänd ordning. Han ringde i vart fall till K.Å., berättade vad som hade hänt och sade till denne att komma och hämta Reftelespisens modeller inom en kort tid, kanske sade han inom en timme eller kanske senast kl. 12.00. Vidare blev han uppringd av G.E., som inledde samtalet med:

"Vad i helvete är det Du och K.Å. håller på med, är det sant att Ni håller på och gjuter spisar åt K.Å.?" S.-E.S. fick säga som han då trodde att det var, att K.Å. hade förhandlat med Skeppshults Gjuteri om tillverkning för B.G. som var en blivande konkurrent till Davidssons. Han fick en klar order av G.E. att se till att Reftelespisens modeller var försvunna från Skeppshults Gjuteri senast inom en timme eller möjligen senast kl. 12.00. S.-E.S. fick bråttom med att sända iväg S.A. i bil för att hämta en del av modellerna i Värnamo och Unnaryd. Därefter ringde han till O.A. och sade att det hela nu "var på gång" och att Reftelespisens modeller skulle vara borta kl. 12.00.

G.E.: Troligen omkring kl. 10.30 den 19 juni ringde O.A. till honom. De två kände inte varandra sedan tidigare, men Davidssons var en av Skeppshults Gjuteris största kunder, köpte för en miljon kr om året och var en bra betalare. - O.A. var upprörd och frågade om G.E. var medveten om att hans verkställande direktör i Reftele skulle börja konkurrera med Davidssons. När G.E. undrade vad det var frågan om förklarade O.A. att han hade fått information om att K.Å. och B.G. höll på med att ta fram en egen spis som skulle konkurrera med Davidssons. Vidare sade O.A. att G.E. fick en timme på sig att se till att K.Å.s och B.G.s modeller försvann från Skeppshults Gjuteri, annars skulle O.A. "ta väck" alla order och allt pågående arbete som Davidssons hade hos Skeppshults Gjuteri. G.E. ringde då omgående till S.-E.S. och frågade om det var sant, som O.A. hade berättat. S.-E.S. bekräftade att Skeppshults Gjuteri hade börjat ta fram modeller till en ny spis efter kontakter med K.Å. G.E. sade då att han hellre ville ha en säker kund än en osäker och att S.-E.S. därför hade en timme på sig att skaffa fram de nya modellerna så att K.Å. kunde hämta dem. - Därefter ringde G.E. upp K.Å. och frågade "vad i helvete" denne höll på med, om han inte fattade att detta var en omöjlig verksamhet, att O.A. skulle komma att "ta väck" alla Davidssons arbeten hos Skeppshults Gjuteri och att K.Å. hade en timme på sig att hämta formar och modeller. K.Å. ringde denna dag inte upp G.E.

K.Å.: Vid 8- eller 9-tiden eller däromkring på morgonen den 19 juni blev han uppringd av S.-E.S. som förklarade att det hade uppstått problem genom att en representant för Davidssons hade sett att Skeppshults Gjuteri höll på att tillverka modeller till en annan spis än Davidssons. S.S. sade därför att han måste be K.Å. att hämta modellerna. S.-E.S. sade vidare att de skulle vara borta kl. 12 eller kl. 11, han minns inte säkert vilket. K.Å. svarade att han skulle hämta modellerna tillsammans med B.G. Han hämtade sedan B.G. och på vägen till Skeppshult ringde han på sin biltelefon upp G.E. Denne inledde samtalet med att fråga: "Vad i hela friden är det Ni håller på med?" Därefter utspelade sig samtalet så som K.Å. har berättat i tingsrätten och det avslutades med att G.E. sade att de skulle låta saken "svalna" så skulle det säkert "ordna upp sig". K.Å. blev inte uppringd av G.E.

B.G.: Vid 7.30-8.00-tiden den 19 juni kom O.A. in till honom och skällde ut honom rejält, vilket han inte tyckte var så konstigt. O.A. var "alldeles hysterisk", "helt vansinnig" och ropade bl.a.: "Vet Du inte vad det här innebär? Vet Du inte att det innebär att Åman kan ryka väck från Reftele Metall och Du bli utan jobb? Och jag ska se till att den djäveln kommer väck därifrån!" Med det sista syftade O.A. på K.Å. och Reftele Metall. Vid 8.00-9.00-tiden ringde K.Å. och sade att de skulle ha bort alla delarna till den nya spisen från Skeppshults Gjuteri före kl. 11.00. K.Å. kom sedan och hämtade B.G. och de åkte mot Skeppshult. På väg dit ringde K.Å. upp G.E. på biltelefonen.

På grund av vad sålunda förekommit gör arbetsdomstolen följande bedömanden. Det måste anses ställt utom tvivel att K.Å. redan före den 19 juni 1991 insett att B.G.s planer på att ta upp tillverkning av en spis innebar att detta skulle ske i konkurrens med och väcka ont blod hos Davidssons. För denna slutsats talar inte minst B.G.s uppgifter om hur han såg på sitt förhållande till Davidssons sedan han tagit upp iden om spistillverkning samt K.Å.s egna uppgifter om hur B.G. ville hemlighålla projektet för Davidssons. Vidare är ställt utom tvivel att K.Å. den 19 juni fått fullt klart för sig att beställningen av en provtillverkning av delar till den nya spisen hos Skeppshults Gjuteri också rent faktiskt hade lett till en mycket allvarlig reaktion från Davidssons ägare O.A., så allvarlig att såväl G.E. som S.-E.S. sett sig nödsakade att omedelbart efterkomma O.A.s krav att modellerna till den nya spisen genast skulle avlägsnas från Skeppshults Gjuteri.

Redan mot den nu angivna bakgrunden måste K.Å. ha förstått att han som verkställande direktör i det till samma koncern som Skeppshults Gjuteri hörande Reftele Metall inte kunde få engagera sig i B.G.s planerade spistillverkning utan att inhämta sin arbetsgivares - i praktiken G.E.s - medgivande till ett sådant engagemang. För detta talar inte bara det förhållandet att det var fråga om att under anställning som verkställande direktör i ett koncernbolag söka ta upp konkurrens med en betydande kund hos ett annat koncernbolag. Såsom tingsrätten har framhållit var det också, sedan Skeppshults Gjuteri nödgats avvisa tillverkning av den med Davidssons konkurrerande spisen, ytterst fråga om att konkurrenter till Skeppshults Gjuteri kunde gynnas på dettas bekostnad i den mån den nya spisen tog en marknadsandel från Davidssons spis. Härtill kommer att K.Å. genom att engagera sig i B.G.s planerade spistillverkning kom i ekonomisk intressegemenskap med ägaren till en av Reftele Metalls underleverantörer, BG Slip. De nu nämnda förhållandena medför att ett engagemang från K.Å.s sida tillsammans med B.G. i ett företag för tillverkning av den nya spisen framstår som i grunden oförenligt med hans ställning som verkställande direktör i Reftele Metall och hans därav följande lojalitetsplikt mot detta bolag och mot Ek-koncernen.

Med hänsyn till det anförda måste det betraktas som synnerligen anmärkningsvärt att K.Å., enligt vad han själv har uppgett, efter händelserna den 19 juni och utan ytterligare föregående kontakter med vare sig G.E. eller Reftele Metalls styrelse beslöt sig för att tillsammans med B.G. bilda Reftelespisen AB för tillverkning och försäljning av den nya spisen. Såsom K.Å.s inställning i tvisten får förstås menar han emellertid att han hade anledning att utgå ifrån att detta skedde med G.E.s medgivande eller goda minne och att han i vart fall inte hade skäl att räkna med att G.E. eller styrelsen för Reftele Metall betraktade det som ett åsidosättande av hans skyldigheter som bolagets verkställande direktör.

I denna fråga har utredningen i målet kommit att kretsa kring de kontakter som förekom mellan K.Å. och G.E. dels den 19 juni och dels under tiden därefter fram till avskedandet av K.Å. den 25 oktober 1991.

Som redan framgått har K.Å. och B.G. beträffande K.Å.s telefonkontakt med G.E. den 19 juni lämnat uppgifter som skiljer sig från dem som G.E. har lämnat. G.E. har sålunda uppgett att det var han som ringde upp K.Å., medan denne och B.G. har uppgett att det var K.Å. som ringde upp G.E. från sin biltelefon. Till stöd för sin och B.G.s version har K.Å. åberopat en av Televerket Radio Mobiltelefoni framställd specifikation över telefonsamtal från hans biltelefon, av vilken ostridigt framgår att det den 19 juni 1991 från denna telefon ringts ett samtal om 10 minuter och 2 sekunder till det telefonnummer som innehas av Ek-koncernens telefonväxel i Smålandsstenar. Specifikationen har emellertid inte i och för sig något värde som bevis för att det varit fråga om ett samtal med G.E. Och när det gäller den omständigheten att även B.G. berättat att K.Å. under bilresan till Skeppshults Gjuteri den 19 juni ringt upp och samtalat med G.E. i biltelefonen förhåller det sig så, att i målet hörda personer har lämnat sinsemellan oförenliga uppgifter i frågan om B.G. över huvud taget var med K.Å. till Skeppshults Gjuteri den 19 juni. K.Å., B.G. och K.H. har uppgett att så var fallet, medan E. D. har uppgett att K.Å. både kom till och lämnade Skeppshults Gjuteri ensam. Det står med hänsyn till omständigheterna helt klart att dessa olika uppgifter inte kan ha sin grund i misstag eller minnesfel, utan innebär att man på endera sidan farit med lögn. Arbetsdomstolen saknar emellertid godtagbart underlag för att sätta tilltro till den ena versionen framför den andra. Till följd därav kan domstolen inte heller tillmäta B.G.s vittnesmål betydelse som stöd för K.Å.s uppgift att det var han som den 19 juni ringde upp G.E. och inte tvärtom. På just den punkten saknar domstolen därmed också stöd för att, när det gäller de båda sistnämnda, sätta tilltro till den enes uppgifter framför den andres.

Det är emellertid ostridigt att det nämnda dag faktiskt förekom ett telefonsamtal mellan K.Å. och G.E. Vidare har av bådas uppgifter framgått att G.E. vid detta samtal kände till att O.A. hade ställt Skeppshults Gjuteri inför valet mellan att gjuta åt Davidssons eller åt K.Å. och B.G. När det gäller innehållet i samtalet går deras uppgifter dock isär. De har sålunda berättat i huvudsak följande.

K.Å.: Sedan G.E. hade inlett samtalet med att fråga: "Vad i hela friden är det Ni håller på med?" berättade K.Å. att han var på väg för att hämta detaljerna på Skeppshults Gjuteri, om bakgrunden och om att han och B.G. var kompanjoner. Det hade därefter blivit en stunds diskussion om vem B.G. var. K.Å. hade sedan sagt att detta med spisarna faktiskt verkade intressant och G.E. hade då sagt att det kanske var något för Skeppshults Gjuteri. K.Å. hade svarat att han inte trodde det, att det inte rörde sig om större volym än ett 100-tal spisar och att han dessutom inte trodde att B.G. ville skiljas från det som var hans ide. När K.Å. sedan sagt att han nu snart var i Skeppshult hade G.E. sagt "Vi låter det här svalna, det ordnar säkert upp sig", och därmed avslutades samtalet.

G.E.: Han och K.Å. talade som alltid "rakt på", så G.E. frågade direkt: "Vad i helvete håller Du på med? Fattar Du inte att detta är en helt omöjlig verksamhet? O.A. kommer att ta väck alla sina jobb i Skeppshult och Du har en timme på Dig att åka och hämta det." Han klargjorde vidare för K.Å. att han ansåg det helt oförenligt med dennes arbete som verkställande direktör i Reftele Metall att syssla med egen verksamhet vid sidan av, och det t.o.m. på arbetstiden. K.Å. hade bara sökt släta över, sagt att visst skulle han hämta och att han bara hjälpte en god vän som hette B.G. G.E. hade vidare sagt till K.Å. att denne skulle "hålla kontakt" för att få veta när formarna fanns på plats i Skeppshult, eftersom de fanns både i Värnamo och Unnaryd. G.E. hade bråttom eftersom han skulle flyga till London på eftermiddagen. De hann därför inte tala mer om saken vid detta tillfälle utan kom överens om att K.Å. skulle ringa till G.E. under semestern och förklara sig.

Även om man med hänsyn till den tid som förflutit sedan telefonsamtalet ägde rum inte fäster sig vid detaljer är det alltså fråga om två tämligen vitt skilda versioner av vad som skulle ha förekommit vid samtalet. På grund av vad som tidigare redovisats om O.A.s reaktion när han den 19 juni fått veta att K.Å. och B.G. börjat arbeta med att tillverka en med Davidssons konkurrerande spis samt på grund av O.A.s och S.-E.S.s tidigare redovisade uppgifter om G.E.s reaktion när han fick kännedom om detta förhållande finner arbetsdomstolen det emellertid helt osannolikt att G.E. vid det nu ifrågavarande samtalet med K.Å. skulle ha intagit en så närmast välvilligt intresserad och i vart fall inte avvisande hållning till K.Å.s samarbete med B.G. i syfte att konkurrera med Davidssons som K.Å.s uppgifter gett vid handen. En sak för sig är att G.E. möjligen kan ha lugnats av uppgifter från K.Å.s sida om att hans inblandning inte var så betydande som den i verkligheten var, och att G.E. därför mot slutet av samtalet inte var lika upprörd som han enligt bådas uppgifter synes ha varit när detta inleddes. Vid en samlad bedömning finner arbetsdomstolen emellertid skäl att sätta större lit till G.E.s uppgifter om det huvudsakliga innehållet i samtalet än till K.Å.s. Domstolen finner följaktligen att vad som förekom vid detta samtal inte kan ha gett K.Å. skäl att tro att hans verkliga engagemang i Reftelespisen AB var något som accepterades eller åtminstone tolererades av G.E.

I målet är ostridigt att det förekom en förnyad telefonkontakt mellan K.Å. och G.E. i vecka 30 (22-28 juli) 1991, då G.E. befann sig på semester i Båstad. Rörande detta telefonsamtal har de båda berättat i huvudsak följande.

K.Å.: I vecka 29 1991 var han och B.G. i Polen. När de kommit hem fick han av en person frågan, om han hade hört att han riskerade att bli av med sin anställning. Det framgick att G.E. tydligen hade varit på ett 50-årskalas i Smålandsstenar och att det då hade diskuterats att K.Å. skulle mista sitt jobb. I slutet av vecka 30 ringde K.Å. till G.E. i Båstad för att rapportera om en tjänsteresa till Italien och om orderläget och den allmänna situationen vid Reftele Metall. Avslutningsvis frågade han G.E. om det som han hört om sin anställning. G.E. sade då ordagrant: "Det var det djävligaste jag har hört, det förstår Du väl att efter alla dom grejor som vi har haft ihop så skulle jag aldrig göra något sådant." De diskuterade också K.Å.s och B.G.s spisprojekt. K.Å. frågade i samband därmed vad som skulle ha hänt om G.E. redan den 12 juni, såsom K.Å.s avsikt varit, fått kännedom om spisprojektet. G.E. svarade att han nog skulle ha avrått K.Å. När K.Å. då bad honom vara riktigt ärlig svarade G.E.: "Ja Du K., Du har nog rätt, jag skulle nog inte ha reagerat." G.E. sade inte ett knyst om att K.Å.s anställning var i fara.

G.E.: Så som hade överenskommits redan vid samtalet den 19 juni ringde K.Å. till G.E. under semestern, i vecka 30 1991, och då enbart för att förklara händelserna den 19 juni. Det hade under mellantiden gått mycket rykten och personer som G.E. träffat hade frågat, om K.Å. hade startat eget och om han höll på att sluta hos Ek-koncernen. Vid samtalet kom därför genast upp vad som höll på att hända. K.Å. förklarade då att han bara hade "hjälpt en kompis", att G.E. inte behövde oroa sig, att det inte var något som K.Å. hade att göra med och att det lilla som han hade gjort, det hade han gjort på sin fritid. G.E. sade att han hoppades att K.Å. talade sanning, därför att hans plats som verkställande direktör i Reftele Metall annars skulle bli "omöjlig". Han framhöll för K.Å. att det ju var självklart att en verkställande direktör inte kunde få ha en sidoverksamhet, och att det i vart fall var helt uteslutet att någon av G.E.s verkställande direktörer kunde få driva en firma vid sidan om utan styrelsens godkännande. K.Å. försäkrade på nytt att han bara hade "hjälpt en kompis". Det bestämdes dock att de på nytt skulle talas vid i saken första dagen efter semestern, den 5 augusti. G.E. skulle då ringa till Reftele Metall och då ville han ha "klart besked". - Om G.E. redan den 12 juni hade fått veta att K.Å. ville engagera sig i en sådan sidoverksamhet som den aktuella så hade det "tagit eld" redan då.

Även i fråga om telefonsamtalet i vecka 30 1991 har K.Å. och G.E. således lämnat två helt olika versioner av vad som skulle ha förekommit vid samtalet. Av samma skäl som har anförts beträffande de bådas telefonsamtal den 19 juni finner arbetsdomstolen det emellertid osannolikt att G.E., såsom skulle följa av K.Å.s berättelse, vid tillfället lugnt deltagit i en diskussion som innebar att K.Å. inte bara "hjälpt en kompis", utan vid sidan av sin anställning som verkställande direktör i Reftele Metall fortsatt ägnade sig åt ett av honom och B.G. ägt aktiebolag med en affärsverksamhet som bara någon månad tidigare hade vållat stor uppståndelse och bekymmer för systerföretaget Skeppshults Gjuteri. Domstolen sätter därför även när det gäller det nu berörda telefonsamtalet tilltro till G.E.s uppgifter om dettas huvudsakliga innehåll framför K.A.s. Domstolen kan således inte heller i fråga om detta samtal finna att det kan ha gett K.Å. fog för uppfattningen att G.E. accepterade eller tolererade hans verkliga engagemang i Reftelespisen AB.

Vad härefter angår det fortsatta händelseförloppet m.m. har K.Å., G.E. och M.P. berättat i huvudsak följande.

K.Å.: Han hade praktiskt taget varje vecka kontakt med G.E. utan att det nämndes något om spisprojektet och än mindre om att hans anställning skulle vara i fara. Något samtal mellan dem den 5 augusti förekom inte. I vecka 36 (2-8 september) 1991 var K.Å. och B.G. i Polen och fick kontakt med det gjuteri som lovade att se på deras förslag om spistillverkning men som i vecka 391991, troligen den 25 september, avböjde att lämna offert. Någon gång vid samma tid kom M.P. till honom och sade att G.E. hade frågat honom hur K.Å. hade det med "spiseriet". K.Å. hade då sagt att "där ser Du Mats, han tror mer på O.A. än på mig". Därefter, troligen på måndagen i vecka 40 (30 september-6 oktober) 1991, ringde G.E. Han föreföll "lite uppriven" och sade att O.A. hade berättat för honom att K.Å. och B.G. hade köpt 3 000 spisar i Polen och att K.Å. hade köpt in sig som hälftenägare i B.G.s "firma" BG Slip. K.Å. förklarade att inget av detta var sant, att det som vanligt var lögn och rykten och att det fortfarande var så att K.Å. inte hade någon som helst verksamhet igång. Han förklarade vidare att det efter den 19 juni inte hade funnits någon som visat intresse av att tillverka någon spis åt honom och B.G., eftersom de av ekonomiska skäl endast hade efterfrågat 100 stycken. Siffran 3000 spisar motsvarade ca 10 miljoner kr och det hade Reftelespisen AB ingen möjlighet att åstadkomma. G.E. sade dock att om K.Å. fortsatte med spisarna, så kunde det fördärva deras relationer i framtiden. K.Å. förklarade då att G.E. inte behövde vara orolig. Efter samtalet gick K.Å. raka vägen in i det rum som han och M.P. delade på Reftele Metall och sade till M.P.: "Nu tror jag min själ det har slagit över på dom. Nu pratar O.A. om att jag beställt 3 000 spisar i Polen. Att G. kan vara så dum att han går på sådant, det är ju rena lögnen." Till en början kände han ingen oro efter samtalet, men snart kände han att det "började blåsa kalla vindar". Han tyckte sig känna igen G.E.s attityd inför tidigare tillfällen då denne gjort sig av med andra medarbetare. Vid något tillfälle sade han till M.P. att han undrade, om G.E. höll på att "jaga ut honom". Han tog också fram en personalhandbok och sade till M.P. att om G.E. försökte med något sådant så skulle han "jädrar i mig" få med K.Å. att göra, eftersom det med hans anställningstid kunde komma att kosta G.E. 32 månadslöner. Avskedandet kom dock som en överraskning. M.P. var närvarande vid det sammanträde där avskedandet beslöts, och han kom därefter till Reftele Metall i upplösningstillstånd och sade: ”Ja, K., nu kommer Du att få avsked." M.P. sade också att han hade sagt till G.E. att de uppgifter som lades till grund för avskedandet inte var sanna. Vidare sade M.P. att om han hade kunnat så hade han gått raka vägen från "den fabriken", för detta var det "djävligaste" han någonsin hade varit med om.

G.E.: I enlighet med vad som hade bestämts vid telefonsamtalet mellan honom och K.Å. i vecka 30 1991 ringde G.E. den 5 augusti till K.Å. Denne gav då på nytt beskedet att G.E. kunde vara helt lugn och glömma alltihop. Spisprojektet hade lagts ned och det skulle inte bli något mer. G.E. sade då att han fann detta ”Jättebra" och att han då inte behövde se sig om efter en ny verkställande direktör i Reftele Metall. - Därefter gick ett par-tre veckor under vilka G.E. hade mycket att göra med en flyttning och besök på mässor. När han så småningom åter började hålla tätare kontakt med "hemmakontoret" fick han dock höra saker som tydde på att K.Å. inte hade slutat med spisarna; det sades att "nu har K.Å. varit där" och "nu har han varit där". Någon gång talade G.E. med M.P. om detta. I vecka 401991 "tog det eld igen". O.A. ringde då till G.E., som såvitt han minns befann sig i Schweiz. O.A. sade att detta med K.Å. inte var slut och att K.Å. i veckan innan hade varit i Polen och beställt 3000 spisar. Sistnämnda uppgift tog G.E. inte på allvar eftersom siffran föreföll alldeles för hög. Han sade dock att han skulle ringa till K.Å., vilket han gjorde strax därefter. Han talade då om för K.Å. att han av O.A. hade fått höra att K.Å., trots att han sagt att spisprojektet var nedlagt, hade varit i Polen och beställt 3 000 spisar. K.Å. svarade: "Nej, för fan, 300 har jag beställt." G.E. sade då att nu började det brännas, nu började han tröttna på det här. Vidare sade han att det ryktades att K.Å. hade bildat ett bolag tillsammans med B.G. som hette Reftelespisen AB. Han förklarade att K.Å. nu fick en vecka på sig att rentvå sig, att komma tillbaka och visa att bolaget var avregistrerat, annars var hans post som verkställande direktör i Reftele Metall omöjlig. K.Å. svarade att han skulle göra detta. Det hade nu emellertid gått så mycket rykten att G.E. bad styrelseledamoten B.D. att skaffa fram riktiga upplysningar. Efter två veckor hade G.E. fortfarande inte fått någon kontakt från K.Å.s sida. Den 18 oktober hade man styrelsemöte med några koncernbolag i Smålandsstenar, och B.D. hade då fått fram upplysningar från Upplysningscentralen, daterade den 17 oktober, på K.Å. och B.G. Av dessa upplysningar framgick klart att de båda tillsammans hade bildat Reftelespisen AB redan i juni 1991. Det bestämdes då att detta inte gick att hålla på med längre och att K.Å. skulle avskedas. Efter ett samtal med M.P. i den följande veckan överlämnades avskedandehandlingen till K.Å. Det första denne då sade var: "G., detta kommer att kosta Dig 36 månaders uppsägningslön."

M.P.: Vid några tillfällen talade han och K.Å. om dennes engagemang i Reftelespisen AB. K.Å. menade att han kunde ha ett bolag vid sidan om, eftersom han inte hade något VD-avtal och därmed inte något "skriftligt" om en sådan fråga. Några gånger sade K.Å. i detta sammanhang också, tydligen syftande på det fall att han eventuellt skulle bli uppsagd, att han skulle kunna begära skadestånd. Detta sade han bl.a. någon gång strax efter semestern 1991. Som K.Å. har sagt hade G.E. täta kontakter med Reftele Metall, i stort sett varje vecka. Man talade då om orderläget m.m. Dessa kontakter sköttes på Reftele Metalls sida inte bara av M.P. utan också av K.Å. De ägde rum också under augusti och september 1991. - M.P. minns mycket väl att han i månadsskiftet september/oktober fick ett telefonsamtal från G.E., vid vilket denne frågade hur det gick "med K.Å. och hans spisar". M.P. svarade att det inte hade hänt så mycket. G.E. sade då till M.P. att hälsa K.Å., att "om han inte slutar med det här så blir vi ovänner". Direkt efter samtalet framförde M.P. detta besked, klart och tydligt, till K.Å. Denne svarade då att det spelade ingen roll för han hade ändå kort på hand eftersom han skulle kunna begära skadestånd. Det är felaktigt, som har antecknats i tingsrättens dom, att det nu nämnda beskedet skulle ha framförts till K.Å. på våren 1991. - Någon gång före vecka 401991 sade K.Å. att han tänkte driva på spisprojektet mer än dittills. Han talade om en beställning i Polen men M.P. tror inte att någon sådan var gjord. - Omedelbart efter avskedandet var stämningen mycket känsloladdad. M.P. hade arbetat ihop med K.Å. i drygt fyra år och aldrig sett honom missköta sitt arbete. M.P. sade nog därför, efter avskedandet, något om att han tyckte att "det kunde ha gått smidigare till väga".

K.Å.s uppgifter står alltså mot G.E.s också i frågan huruvida det över huvud taget förekom något telefonsamtal mellan dem den 5 augusti 1991. G.E.s uppgifter om att han velat ha ett samtal med K.Å. även den första dagen efter semestern framstår visserligen i och för sig som följdriktiga och rimliga i sammanhanget. Då det emellertid inte kan uteslutas att G.E. missminner sig på denna punkt kan arbetsdomstolen inte mot K.Å.s bestämda bestridande finna styrkt att ett samtal med det av G.E. uppgivna innehållet ägt rum mellan dem nämnda dag.

Detta förändrar dock inte den bild som arbetsdomstolen genom den i målet förebragta utredningen har fått av hur situationen tedde sig i slutet av sommaren och början av hösten 1991. I enlighet med de slutsatser som domstolen tidigare har dragit kan domstolen således inte finna att K.Å. vid denna tid haft skäl att utgå från att hans verkliga engagemang i Reftelespisen AB var något som G.E. accepterade eller tolererade. Detta bekräftas också av M.P.s uppgifter, som vittnar om att K.Å. i själva verket redan före samtalet med G.E. i vecka 40 1991 i vart fall inte lämnade ur räkningen, att hans sysslande med Reftelespisen AB skulle kunna leda till konsekvenser för hans anställning. Det skall här inskjutas att M.P. inför domstolen - även med beaktande av att han numera är verkställande direktör i Reftele Metall - har gjort ett helt trovärdigt intryck med ett försiktigt och balanserat uppgiftslämnande, vid vilket han synts ha strävat efter att inte oriktigt gynna någon av parterna. Den bild av situationen som domstolen har bibringats är vidare att K.Å. alltifrån den 19 juni inför G.E. har kraftigt tonat ner och därmed för honom i det väsentliga dolt den verkliga innebörden av sitt engagemang i Reftelespisen AB, och att detta är förklaringen till att G.E. under lång tid inte ingripit mer aktivt. Det saknas sålunda anledning att ifrågasätta att G.E., såsom framgått av hans uppgifter, inte förrän i oktober 1991 fick klart för sig att K.Å. i själva verket var tillsammans med B.G. delägare i ett aktiebolag vars syfte var att tillverka och försälja spisar i konkurrens med Davidssons. K.Å. kan för sin del efter händelserna den 19 juni och samtalet med G.E. i vecka 30 1991 knappast ha undgått att inse att G.E. inte skulle låta ett sådant handlande passera. Därtill kommer att K.Å. i vart fall efter det besked från G.E. som M.P. vidarebefordrade till K.Å. vid månadsskiftet september/oktober samt efter samtalet med G.E. i vecka 40 1991 måste ha fullt ut förstått hur allvarligt G.E. såg på de för honom då ännu inte fullt klara uppgifterna om att K.Å. fortsatte sitt engagemang i Reftelespisen AB.

Med hänvisning till det anförda gör arbetsdomstolen följande sammanfattande bedömning. Genom att tillsammans med B.G. engagera sig i det av dem gemensamt ägda Reftelespisen AB har K.Å. av skäl som tidigare utvecklats handlat på ett sätt som framstår som i grunden oförenligt med hans ställning som verkställande direktör i Reftele Metall och hans därav följande lojalitetsplikt mot detta bolag och mot Ek-koncernen. Det har inte på något sätt framkommit att han haft fog för uppfattningen att hans handlande accepterats eller tolererats av G.E. eller för den delen av Reftele Metalls styrelse. Tvärtom kan han inte ha undgått att inse att så inte var fallet. Genom att trots detta och trots vad som inträffade den 19 juni medverka till bildandet av och fortsatt verka för Reftelespisen AB får han anses ha agerat högst anmärkningsvärt och i detta hänseende visat en avsevärd brist på lojalitet och hänsyn gentemot Reftele Metall, Ek-koncernen och dess ägare G.E. Genom utredningen i målet, och då främst O.A.s uppgifter, har ställts utom tvivel att K.A.s handlande lett till skada på Skeppshults Gjuteris affärsförbindelser med Davidssons. En annan sak är att den just därav föranledda skadans ekonomiska omfattning inte kan säkert fastställas. Utredningen har vidare gett vid handen att K.Å. under lång tid undanhållit G.E. korrekt och fullständig information om den verkliga innebörden av sina förehavanden tillsammans med B.G. Det förhållandet att Reftelespisen AB:s verksamhet ännu vid tiden för avskedandet inte synes ha fått någon framgång kan inte i nämnvärd grad räknas K.Å. till godo vid bedömningen, då detta enligt vad som framkommit inte berott på att han övergett planerna för Reftelespisen AB utan på andra faktorer. - Sammanfattningsvis finner arbetsdomstolen att K.Å. genom sitt ifrågavarande handlande har så grovt åsidosatt sina med anställningen som verkställande direktör i Reftele Metall följande förpliktelser och i så hög grad har förverkat det förtroende som bolaget och dess ägare måste kunna hysa för innehavaren av denna befattning, att Reftele Metall haft rätt att avskeda honom.

Tingsrättens domslut skall alltså fastställas. Vid denna utgång skall K.Å. förpliktas att ersätta Reftele Metall även dess rättegångskostnader i arbetsdomstolen. Bolaget har i det hänseendet yrkat ersättning dels för sitt ombuds arvode och utlägg, dels för egna kostnader avseende utredning, inställelser till huvudförhandlingen och vittnesersättningar. K.Å. har förklarat sig lämna bolagets yrkanden avseende ombudets arvode och utlägg utan erinran samt i övrigt överlämnat bolagets kostnadsyrkanden till arbetsdomstolens prövning. Domstolen finner att de kostnader som bolaget därvidlag yrkat ersättning för får anses ha varit skäligen påkallade för att ta till vara bolagets rätt.