AD 1994 nr 103

Parter: Svenska Elektrikerförbundet; Svenska Industritjänstemannaförbundet; Svenska Arbetsledareförbundet; Elektriska Arbetsgivareföreningen; Stora Kraft Aktiebolag Nr 103

Svenska Elektrikerförbundet, Svenska Industritjänstemannaförbundet och Svenska Arbetsledareförbundet mot Elektriska Arbetsgivareföreningen och Stora Kraft Aktiebolag i Falun.

Mellan EA och de tre arbetstagareförbunden gäller kollektivavtal.

Stora Kraft Aktiebolag (KRAFT) är ett helägt dotterbolag till Stora Kopparberg Bergslags Aktiebolag (STORA). KRAFT är medlem i EA.

KRAFT:s verksamhet innefattade tidigare bl.a. distribution av elkraft till abonnenter i Hälsingland och Dalarna. I distributionsrörelsen sysselsattes ungefär 90 arbetstagare, varav omkring 60 var organiserade i SEF, 20 i SIF och övriga i SALF. De tre förbunden har vardera en personalklubb i Falun/Borlänge och i Bergvik. KRAFT överlät genom avtal den 28 december 1992 distributionsrörelsen till AB Hälsingekraft.

Tvist har uppstått mellan parterna huruvida KRAFT fullgjorde förhandlingsskyldigheten enligt 11 § medbestämmandelagen före överlåtelsen av distributionsrörelsen.

Efter ansökan om stämning vid arbetsdomstolen har SEF, SIF och SALF yrkat att arbetsdomstolen skall förplikta KRAFT att till vart och ett av förbunden betala allmänt skadestånd för brott mot 11 § medbestämmandelagen med 75 000 kr.

EA har förklarat sig inte föra någon självständig talan i målet.

KRAFT har bestritt yrkandet. För det fall domstolen skulle finna att KRAFT åsidosatt förhandlingsskyldigheten har bolaget yrkat att skadeståndet skall jämkas.

Förbunden och KRAFT har fordrat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av talan har parterna i huvudsak anfört följande.

Förbunden Under första halvåret 1992 gjorde STORA:s företagsledning bedömningen att kapital måste frigöras i koncernen för att minska skuldsättningen och därmed öka handlingsfriheten för framtiden. Man såg också ett intresse i att minska diversifieringen av verksamheten. Verkställande direktören i STORA rapporterade för styrelsen den 9 september 1992 om planer på att avyttra distributionsrörelsen i KRAFT. Av protokoll från styrelsesammanträdet framgår följande. - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - Beträffande pågående avyttringar kan följande noteras: Distributionsrörelsen inom Stora Kraft omfattar ca 26 800 abonnenter. Huvuddelen, ca 16 000 abonnenter, finns i Hälsingland medan övriga finns främst i Vansbrotrakten och i Grycksboområdet. Distributionsrörelsen har ringa anknytning till Stora Krafts övriga verksamhet och är också för liten för att ha någon betydelse för Stora Kraft ur avsättningssynpunkt. Vår avsikt är därför att avyttra distributionsrörelsen. Köpeskilling i liknande affärer har uppgått till 8 000-12 000 kr per abonnent. För vår del bedömer vi en köpeskilling i storleksordningen 10 000 kr per abonnent som möjlig, vilket skulle innebära en total köpeskilling om ca 270 Mkr. Härtill kommer ca 10-15 Mkr för fem minikraftverk som också bör ingå i överlåtelsen. - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - Avsikten var att de medel som flöt in från försäljningen skulle hållas tillgängliga i koncernens finansbolag. En konsult, Aros Fondkommission, anlitades med uppdrag att utarbeta ett försäljningsprospekt samt att genomföra en marknadsundersökning i fråga om tänkbara köpare. Vid ett nytt styrelsemöte i STORA den 7 oktober 1992 rapporterades att prospektet var färdigställt och klart att sändas ut till en köparkrets.

KRAFT:s styrelse sammanträdde den 16 oktober 1992. Avyttringsfrågan togs då för första gången upp i denna styrelse. Man rapporterade att STORA:s avsikt var att dis- tributionsrörelsen skulle säljas och man redogjorde för de motiv som fanns till försäljningen. Man beskrev också översiktligt det uppdrag som Aros Fondkommission hade fått. Vid sammanträdet företeddes försäljningsprospektet. Någon dag efter styrelsesammanträdet i KRAFT uppsökte SIF- klubbens ordförande I.Q. verkställande direktören i KRAFT, Å.G., och bad att få ta del av prospektet. Detta fick I.Q. göra i den formen att han fick stå bredvid Å.G. då denne som hastigast bläddrade igenom prospektet.

Tre dagar senare, den 19 oktober 1992, gick KRAFT ut med en skriftlig information dels till de anställda och dels till massmedia. Den information som de anställda fick hade följande lydelse.

Stora Krafts styrelse har beslutat att undersöka möjligheten att sälja Stora Krafts eldistributionsrörelse. Bakom beslutet ligger Storas strävan att reducera sina skulder genom att sälja av verksamheter som inte utgör kärnverksamheter för Stora koncernen.

Stora Krafts eldistributionsrörelse förser ca 27 000 kunder i Bergvik, Vansbro och Falun med elektrisk energi. I eldistributionsrörelsen verkar 90 av Stora Krafts med- arbetare. I distributionsrörelsen ingår kraftledningar för 50, 30, 20, 10 och 0,4 kV, samt 1 300 st transformatorstationer och 7 st små vattenkraftstationer med en sammanlagd produktion om 6 GWh/år.

Informationen till massmedia hade i stort sett samma innehåll.

Med anledning av detta tillställde de fackliga klubbarna i KRAFT den 9 november 1992 bolaget ett brev. Brevet, som var ställt till styrelseordföranden i KRAFT I.P., har följande lydelse.

Meddelandet om den planerade försäljningen av Distribution har väckt stor bestörtning, oro och många frågor bland personalen på Stora Kraft.

Hur kan STORA för en kortsiktig reavinst avhända sig en långsiktig och vinstgivande del? - Vinstgivande också under lågkonjunkturer, när andra delar av koncernen har stora förluster.

Om företaget trots allt fullföljer försäljningen, befarar vi att detta troligen kommer att innebära färre tjänster med åtföljande arbetslöshet i kommuner som redan nu är bland de mest drabbade i landet.

För att något stilla den oro alla känner och visa att företaget har ett ansvar för personalen i denna situation, vill vi att företaget avsätter medel, som under en femårsperiod skall användas för att mildra de befarade effekterna vid en försäljning.

Brevet den 9 november 1992 följdes av ett ytterligare brev den 13 november 1992 från SEF:s avdelning 26 genom ombudsmannen R.L. till KRAFT med en begäran om förhandling. Brevet har i vissa delar följande lydelse. Planerad försäljning av eldistributionen i Dalarna och Hälsingland Enligt vad som framgår av artikel i Dala-Demokratens länsnyheter sidan 6 tisdagen den 20 oktober 1992 har företaget bjudit ut rubricerade distributionsverksamhet till försäljning. - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - Någon gång efter den 10 september har enligt uppgift informella kontakter tagits med presumtiva köpare. - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - Efter beslutet i STORA KRAFT:s styrelse har företaget bjudit ut rubricerad verksamhet till försäljning. På vilket sätt detta har skett, i vilken omfattning och till vilka som verksamheten i fråga bjudits ut försäljning saknas i informationen till MBL-mottagarna. Anbudstiden eller tiden för budgivningen går enligt uppgift ut den 20 november. Försäljningen sköts av Aros Fondkommission. - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - Den tänkta avvecklingen av distributionsverksamheten är en mycket betydelsefull fråga för den "drabbade" personalen. Detta visar sig på alla de samtal med förfrågningar som berörd personal ställer till våra fackliga företrädare och till Elektrikerförbundets avdelningsexpeditioner. - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - Som bekant har företaget enligt MBL skyldighet att informera de fackliga företrädarna och personalen i de frågor som berör enskild eller grupp av anställda. Informationen skall vara förståelig och anpassas till företagets verksamhet.

Utöver detta har företaget skyldighet att förhandla med de fackliga organisationerna. Detta skall ske i så god tid som möjligt och framför allt i ett så tidigt skede att perso- nalen via sina fackliga organisationer ges möjlighet att få information och lämna synpunkter samt framför allt tillvarata sina intressen och kunna påverka skeendet. - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - Personalens oro och förfrågningar till respektive "fackföreträdare" samt de fackliga företrädarnas oförmåga att svara på frågorna är ett tecken på att informationen varit bristfällig.

Av ovanstående skäl kallar jag till lokal förhandling i enlighet med MBL:s § 12 och vill samtidigt påpeka att företaget enligt min mening inte fullgjort sina skyldigheter enligt MBL i denna fråga.

Till denna förhandlingsframställan anslöt sig sedan SIF-, SALF- och CF-klubbarna.

Den 18 november 1992 argumenterade också ledningsgruppen, det högsta chefsskiktet, inom KRAFT i ett brev till I.P. emot affären och pekade på att koncernnyttan stod mot bolagsnyttan. De såg som sin uppgift att tillvarata KRAFT:s intressen.

Den 19 november 1992 genomfördes en information enligt 19 § medbestämmandelagen. Vid mötet informerade en företrädare för konsulten Aros Fondkommission klubbarna om det uppdrag som erhållits. För att få denna information hade klubbarna genom ett särskilt protokoll avkrävts tystnadsplikt med hänvisning till 20 och 21 §§medbestämmandelagen. Vid detta tillfälle begärde klubbarna på nytt att få exemplar av försäljningsprospektet. De begärde också att få veta till vilken köparkrets prospektet sänts ut. Önskemålen avvisades. Ombudsmannen R.L. fick dock sitta en stund i ett hörn av lokalen och bläddra i prospektet. Den 24 november 1992 skrev I.P. ett svar på det brev klubbarna skickat till honom den 9 november. Brevet lyder.

Stora Krafts distributionsrörelse Tack för brevet av den 9 november 1992. För att i någon mån lugna den oro som personalen inom distributionsrörelsen känner, vill jag understryka att det ligger i STORAs intresse att hitta en intressent som är beredd att ta över ansvaret för den personal som finns i dag.

Frågor som aktualiseras i brevet är för tidigt ställda. Först måste vi presentera den tilltänkta köparen, därefter följer MBL-förhandlingar och då kommer Era frågor upp till diskussion Jag hoppas att vi snart skall vara i ett läge där vi har någon köpare att presentera.

Parterna träffades därefter den 26 november 1992 till den av R.L. begärda förhandlingen enligt 12 § medbestämmandelagen. Vid förhandlingen presenterade klubbarna en rad önskemål och synpunkter som företaget tog del av. Företagets inställning var att frågorna var för tidigt ställda. Protokollet har i vissa delar följande lydelse.

MBL-FÖRHANDLING § 12 OM PÅGÅENDE UNDERSÖKNINGAR ANGÅENDE

MÖJLIGHETERNA ATT SÄLJA STORA KRAFTs ELDISTRIBUTIONSRÖRELSE /.../

2. Personalorganisationerna gav uttryck för den oro, som många anställda känner i samband med den pågående undersökningen att sälja Stora Krafts distributionsrörelse. /.../ Personalorganisationerna anser, att den information som hittills givits av företaget, inte varit tillräcklig eftersom oron hos personalen består. SEF anser, att före- taget inte uppfyller kraven i MBL. - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - Något beslut om avyttring av eldistributionen föreligger inte och att det finns inte heller ännu något underlag, som gör det möjligt att förhandla om eller diskutera en eventuell avyttring. Stora Kraft bestrider att företaget begått något brott mot MBL. - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 3.1- - - - - - - - - - Distributionen tillhör Stora Krafts naturliga verksamhet och det finns svårbedömda ekonomisk, tekniska och praktisk konsekvenser, som är negativa vid en försäljning. Personalorganisationerna kan därför inte godkänna en försäljning.

Har Stora Kraft ändå för avsikt att försöka sälja distributionsrörelsen kräver personalorganisationerna svar på bland annat följande: a) Bemanningsplan och konsekvens utredning för kvarvarande personal samt för medföljande personal till ett nytt bolag. Vilken bemanning behövs till exempel för Produktion och Energimarknad? Hur skall de i dag gemensamma funktionerna hanteras, t.ex förråd, garage, städning etc? Detta måste göras före eventuella diskussioner med en köpare. b) Facken skall vara med och öppna anbuden, utvärdera och välja tänkbara köpare. c) Facken skall delta i förhandlingarna med köparna. d) Områdena skall säljas i sin helhet med fortsatt oförändrad verksamhet. e) Fackens synpunkter på eventuell köpare skall väga tungt. /.../ Personalorganisationerna kräver, att företaget skall visa försorg om personal för att personalorganisationerna skall hjälpa till genomföra en smidig övergång.

Stora Kraft meddelade, att svar på frågorna kan ges först sedan undersökningen ytterligare fördjupats. Förutom konsekvenserna för personalen måste konsekvenserna vad gäller kraftleveranserna, konkurrensförmåga och olika tekniska avgränsningar klaras ut.

Stora Kraft kommenterade dock omedelbart punkterna b) och c) och framförde att det inte kan gå till på sätt som personalorganisationerna krävts på dessa punkter.

4. På fråga om det ändå inte är möjligt att redan nu kunna presentera en tänkt bemanning på Produktion och Energimarknad i Bergvik för den händelse en försäljning av Distribution blir av, meddelade Å.G., att sådant underlag kommer att tas fram och att en konsekvensbeskriv- ning måste finnas för att så långt som möjligt belysa effekterna av en eventuell försäljning.

5. Parterna enades om att ajournera förhandlingarna. Som preliminärt nytt datum för MBL-förhandling fastlades 1992-12-04 kl 10.00, 1992-12-08 kl 10.00, 1992-12-14 kl 10.00 och 1992-12 15-kl 10.00.

Förhandlingstillfällena den 4 och 8 december 1992 kom sedermera att ställas in på bolagets initiativ. Den 9 december 1992 hölls ett nytt informationsmöte enligt 19 § medbestämmandelagen. Vid detta möte presenterade KRAFT sin köpare, AB Hälsingekraft, ett bolag inom Gullspångskoncernen. Till mötet hade kallats AB Hälsingekrafts verkställande direktör, A.W.. Denne presenterade sitt bolag för klubbarna och förklarade sig beredd att svara på frågor.

Påföljande dag, den 10 december 1992, rapporterades vid ett styrelsesammanträde i STORA att KRAFT förhandlade med AB Hälsingekraft. Efter sammanträdet lämnades skriftlig information från STORA:s informationsavdelning, dels till de anställda, dels till pressen. Informationen till de anställda hade följande lydelse.

MEDDELANDE

Gullspångs Kraft förvärvar Stora Krafts hela distributionsrörelse i Hälsingland och Dalarna, omfattande ca 27 000 kunder med en kraftomsättning om ca 400 GWh. För- värvet sker genom Gullspångskoncernens helägda dotterbolag AB Hälsingekraft, som tar över verksamheten i samband med årsskiftet 1992/93.

Ingen personal kommer att friställas i samband med ägarändringen.

I köpet ingår även sju mindre vattenkraftstationer, med en årlig kraftproduktion om ca 6 GWh.

Överlåtelsen förutsätter genomförda MBL-förhandlingar. Informationen till pressen hade i viss del följande lydelse.

Eldistributionsrörelsen avyttrad Affärsområdet Stora Kraft avyttrar hela sin eldistributionsrörelse till AB Hälsingekraft, ett helägt dotterbolag till Gullspångskraft AB. Hälsingekraft övertar verksamheten vid årsskiftet 1992/93./.../ Överlåtelsen förutsätter godkännande vid MBL-förhandlingar Dagen därpå, den 11 december 1992, följde Dala-Demokraten upp informationen med en artikel. I rubriken skrev tidningen "Stora Kraft säljer sitt eldistributionsnät" och vidare i ingressen "Stora Kraft säljer hela eldistributionsrörelsen till AB Hälsingekraft. Det beslutade koncernstyrelsen i går.- Vi kliver av distributionen och satsar på produktionen, säger Storas förste vice VD- I.P.". Artikeln inleddes enligt följande. "Stora skall i framtiden satsa sin energi på produktionen av el. Därför säljs distributionsnätet i Dalarna och Hälsingland. Därefter följer ett citat. "- Orsaken till försäljningen är två. Vi vill inte satsa vidare på distribution, dessutom är det här ett sätt att minska Storas kostnader, säger I.P.". Även Falu-Kuriren hade samma dag en artikel om försäljningen. Den 14 december 1992 ägde ett styrelsesammanträde rum i KRAFT. Ett utdrag ur det styrelseprotokollet har följande lydelse. § 7

Eldistributionsrörelsen Ordföranden anförde, att det huvudsakliga motivet för en avyttring av distributionsrörelsen är koncernens strävan att minska skulderna genom avyttring av sådana tillgångar, som långsiktigt inte bedöms kunna utvecklas inom koncernen. VD informerade om att siktet är inställt på en överlåtelse vid årsskiftet, att femårigt leveransavtal till normal prisnivå ingår i affären, att Stora Kraft skall behålla äganderätten till 70 kV nätet i Bergsviksområdet till 65 % och till 50 kV nätet i Vansbroområdet till 35 % och att investeringar för att renodla gränser mellan Hälsingekraft och Stora Kraft skall undvikas- i stället avtalas om utbyte av tjänster.

Ordföranden föreslog att styrelsen uttalade sitt stöd för att ordföranden och VD genomför en försäljning av distributionsrörelsen till Hälsingekraft.

I.G. och N.G. tillstyrkte förslaget med motiveringen att det ger god koncernnytta och förbättrad cash flow för Stora Kraft samt utgör en bra lösning för de anställda inom distributionsrörelsen.

J.N. och I.H. uttalade, att de hyste respekt för koncernens strategiska val, men att de, då de ej kan göra en avvägning mellan koncernnyttan och konsekvenserna för Stora Kraft av en avyttring av distributionsrörelsen, avstod från att deltaga i beslutet. I.Q. uttalade att beslutsunderlaget var bristfälligt och att angivna kostnader för att genomföra affären var alltför låga.

Beslut: Styrelsen uttalade sitt stöd för att ordföranden och VD genomför en försäljning av distributionsrörelsen till Hälsingekraft. Beslutet biträddes av ordföranden, I.G., N.G. och Å.G.. -J.N. och I.H. deltog inte i beslutet.- I.Q. och A.N. reserverade sig mot beslutet.

Samma eftermiddag inleddes förhandlingar enligt 11 § medbestämmandelagen. Från de förhandlingarna finns flera protokoll. Av det första protokollet, som avsåg för- handlingarna i avyttringsfrågan och som inleddes den 14 december 1992, framgår bl.a. följande.

MBL-FÖRHANDLING OM AVYTTRING AV STORA KRAFTs DISTRIBUTIONS-

RÖRELSE /.../

§ 2

I.P. redogjorde för bakgrunden till Stora Krafts förslag att avyttra distributionsrörelsen i Bergvik, Vansbro och Falun till AB Hälsingekraft i enlighet med tidigare information. § 3

De fackliga representanterna är emot en försäljning, då man anser det felaktigt att avyttra en lönsam och väl integrerad del av Stora Krafts verksamhet. § 4

I samband med förhandlingen väcktes en rad personalpolitiska frågor och parterna är överens om att behandla dessa i en fristående förhandling. § 5

De fackliga representanterna anser, att företaget ej uppfyllt MBLs regler om information, förhandlingsskyldighet och editionsplikt. § 6

Konstaterades, att förhandlingsskyldigheten fullgjorts och förhandlingen förklarades avslutad.

Den förhandling som protokollet ovan avspeglar avslutades den 15 december 1992. Förhandlingarna därefter var konsekvensförhandlingar. Över förhandlingarna rörande personalpolitiska frågor upprättades ett protokoll. Detta har i delar följande lydelse.

MBL-FÖRHANDLING OM PERSONALPOLITISKA FRÅGOR I SAMBAND MED

AVYTTRING AV STORA KRAFTs DISTRIBUTIONSRÖRELSE /.../ § 3/.../ Om stora Kraft har för avsikt att avyttra distributionsrörelsen, kräver personalorganisationerna att det sker tillsammans med personalpolitiska åtgärder, bland annat utifrån de krav, som personalorganisationerna redovisade vid förhandlingen den 26 november 1992. § 4 /.../ I.P. meddelade, att erbjudande om anställning i Hälsingekraft inte skall lämnas förrän den övergripande förhandlingen om personalpolitiska frågor är avslutad./.../ § 6/.../ I.P. kommenterade därefter kraven i förhandlingsprotokoll 1992-11-26 och meddelade att A.W. kommer att medverka vid nästa förhandlingstillfälle och svara för de villkor som gäller, inom Hälsingekraft samt på de frågor som berör övergången. /.../ X Stora Kraft anser att Hälsingekraft är det bästa alternativet. Tillgodoser anställningstryggheten, kraft- leveranser och innebär det bästa priset. Områdena säljs i sin helhet med oförändrad verksamhet. Det har funnits andra intressenter, men företaget har föreslagit en helhetslösning bland annat därför att det ger det ekonomiskt bästa resultatet för STORA. /.../ Personalorganisationerna förklarade, att de hittills fått tillfredsställande svar på de frågor de haft, men att de förbehåller sig rätten att återkomma till andra frågor, som kan uppkomma under förhandlingens gång.

I.P. meddelade, att det operativa ansvaret för distributionsrörelsen kvarstår i Stora Kraft intill dess förhandlingarna är avslutade. § 7

Förhandlingarna ajournerades.

Som nya datum för förhandling fastlades 1992-12-21 kl 13.00, 1992-12-23, kl 10.00 samt 1993-01-04 kl 10.00.

Målsättningen är, att förhandlingarna skall vara avslutade 1992-12-23. I annat fall kan fortsatta förhandlingar aktualiseras under mellandagarna fram till årsskiftet. Skadeståndsförhandlingar hölls därefter den 23 december 1992. Av protokollet från denna förhandling framgår följande. § 2

Personalorganisationerna anser, att Stora Kraft i samband med påbörjad utredning och senare försäljning av distributionsrörelsen inte följt gällande MBL-regler i följande avseenden.

Stora Kraft har ej fullgjort informationsskyldigheten enligt MBL, eftersom företaget ej fortlöpande informerat om undersökningens fortskridande.

Stora Kraft har ej fullgjort förhandlingsskyldigheten på ett sådant sätt, att personalorganisationerna haft möjlighet att ta ställning till alternativa lösningar. Stora Kraft har ej fullgjort editionsplikten enligt MBL, eftersom personalorganisationerna förvägrats ta del av de anbudshandlingar, som inkommit. § 3

Stora Kraft bestred att företaget inte följt gällande MBL- regler. § 4

Förhandlingen ajournerades.

Den 28 december 1992 träffades det affärsavtal varigenom KRAFT till AB Hälsingekraft försålde sin eldistributionsrörelse. Affären avrapporterades därefter vid ett styrelsesammanträde i STORA den 25 januari 1992. Av protokollet från sammanträdet framgår bl.a följande formulering.

Försäljning av eldistributionsrörelsen Stora Krafts styrelse beslöt i december 1992 att sälja Stora Krafts eldistributionsrörelse till Hälsingekraft - dotterbolag till Gullspångs Kraft.

Skadeståndsförhandlingar slutfördes sedemera den 16 mars 1993 och slutade i oenighet. Även en central förhandling hållen den 20 augusti 1993 avslutades på samma sätt. Först vid de centrala förhandlingarna framförde KRAFT att klubbarna vid förhandlingen rörande avyttringsfrågan skulle ha träffat överenskommelse om att KRAFT fullgjort sin förhandlingsskyldighet.

Förbunden har åberopat följande grunder till stöd för sin talan. I första hand har gjorts gällande att KRAFT senast den 14 december 1992 beslutat att försälja hela sin eldis- tributionsrörelse utan att dessförinnan på eget initiativ uppta och genomföra förhandlingar enligt 11 § medbestämmandelagen. I andra hand har gjorts gällande att förhandlingar enligt medbestämmandelagen i varje fall upptogs och genomfördes så sent i STORA:s och KRAFT:s beslutsprocess att fackklubbarnas möjligheter att förutsättningslöst få förhandla och tillvarata sin medlemmars intressen allvarligt skadades.

Förbunden har anfört att förhandlingar om själva principfrågan, att sälja eller inte sälja, borde ha inletts i oktober 1992 då prospektet sändes ut till köparkretsen och sedan fortgått löpande. Förhandlingar vad gäller till vem man skulle sälja och på vilka villkor borde ha inletts vid anbudstidens utgång, kring den 20 november 1992. För fullgörande av förhandlingsskyldigheten har vidare förbunden gjort gällande att KRAFT borde ha lämnat fullständig information om försäljningsprospektet och de köpare som uppvaktades med prospektet i samband med KRAFTs styrelsemöte den 16 oktober 1992, dock senast under tystnadsplikt vid informationsmötet den 19 november 1992. Klubbarna borde även fortlöpande ha fått veta vilka köpare som lämnade anbud. För tydlighets skull har förbunden inte gjort gällande att man skulle fått ta del av anbuden, utan endast att man borde fått information om vilka som lämnat in anbud med upprätthållande av anbudssekretessen.

KRAFT

Bolaget har som grunder för sitt bestridande åberopat följande. I första hand har gjorts gällande att klubbarna vid bolaget och bolaget träffat en överenskommelse om att KRAFT:s förhandlingsskyldighet var fullgjord. Överenskommelse har nedtecknats i protokoll över primärför- handlingen rörande frågan om avyttring av KRAFT:s distri- butionsrörelse, § 6. Denna förhandling pågick den 14 och 15 december 1992. KRAFT har visserligen inte påtalat detta vid den lokala tvisteförhandlingen, men väl vid den centrala förhandlingen den 20 augusti 1993. I andra hand har gjorts gällande att, för det fall domstolen skulle finna att någon sådan överenskommelse inte kan anses föreligga, bolaget har förhandlat i enlighet med medbestämmandelagen före beslut om avveckling av eldistributionsrörelsen, före upptagandet av reella avtalsförhandlingar med någon motpart och innan ett affärsavtal träffats med motpart om överlåtelsen. Förhandlingarna har upptagits i så god tid att arbetstagarsidan har haft möjlighet att påverka beslutet. Enligt KRAFT:s uppfattning har förhandlingsskyldigheten fullgjorts enligt medbestämmandelagen. Det är riktigt att arbetstagarsidan den 13 november 1992 påkallade förhandlingar i enlighet med 12 § medbestämmandelagen. Därigenom förekom arbetstagarparten, som ville gå in i sakförhandlingar, arbetsgivarsidan. Förhandlingen kom att hållas den 26 november 1992. Av protokollet framgår att klubbarna ansåg att konsekvenserna av försäljningen var svårbedömda. Trots det begärde klubbarna inte extern hjälp för att belysa dessa frågor. Av protokollet framgår vidare att klubbarna då redan var halvt positiva till affären, även om man i sak hävdade att bolaget borde ha tagit upp det hela till förhandling tidigare.

Efter den 26 november 1992 fortsatte sedan förhandlingarna på arbetsgivarens initiativ när det fanns något att förhandla om. Av protokollet från förhandlingen rörande av- yttringen av distributionsrörelsen, hållen den 14 och 15 december 1992, framgår inte om det var en förhandling enligt 11 eller 12 §§medbestämmandelagen. Detta spelar emellertid ingen större roll, då man vid denna förhandling avsåg att diskutera de frågor som framgår av ingressen och som man redan hade börjat diskutera i den förhandling som påbörjades den 26 november 1992.

Inte heller av protokollet från förhandlingen, påbörjad den 15 december 1992, rörande personalpolitiska frågor i samband med avyttringen framgår om det var en förhandling enligt 11 eller 12 §§medbestämmandelagen. Det utsägs dock i protokollet att denna förhandling också var en fortsättning på förhandlingen den 26 november 1992. Av protokollet kan utläsas att man även gick igenom sakfrågan, dvs. försäljningsfrågan. Vidare framgår att man inte fattade något beslut, utan i sedvanlig ordning avvaktade förhandlingar enligt medbestämmandelagen. I.P. kommenterade vid förhandlingen även de krav som klubbarna framställt i protokollet av den 26 november 1992. I denna del begärde arbetstagarsidan inte att få ta del av de andra alternativen och man begärde inte edition av de åberopade handlingarna. Protokollet visar också att klubbarna ansåg sig ha fått uttömmande svar på de frågor man ställt och att klubbarna var tillfredsställda med svaren. Det framgår även att bolagets inställning var att förhandlingarna skulle äga rum först, därefter skulle beslut tas och vidare att målsättningen var att affären skulle slutföras före årsskiftet. Skulle detta inte gå, kunde förhandlingar fortsätta även efter årsskiftet.

Av protokollet från den 21 och 23 december 1992 framgår av 11 § att AB Hälsingekrafts verkställande direktör, A.W. var närvarande och att han kunde svara på de frågor de fackliga organisationerna hade. Bolaget gick här facken till mötes vad gäller deras begäran att vara med och förhandla med den eventuella intressenten före ett avtalsslut, trots att KRAFT ursprungligen sagt nej till detta.

Förhandlingarna avslutades den 23 december 1992. Parterna var då ense om detta. Hade arbetstagarsidan velat ha ytterligare förhandlingar kunde förhandlingsförloppet ha fortsatt.

Bolagets uppfattning är att de fackliga organisationerna genom förhandlingarnas avslutande medverkat till en smidig övergång av distributionsrörelsen. Organisationerna hade ju tidigare krävt för att medverka i en sådan övergång att bolaget var tillmötesgående vad gäller de personalpolitiska frågorna. Detta var också bolaget. Genom förhandlingarnas avslutande ansåg sig bolaget ha fullgjort sin förhandlingsskyldighet gentemot de fackliga organisationerna och KRAFT fortsatte därefter förhandlingarna med AB Hälsingekraft fram till dess ramavtalet undertecknades den 28 december 1992. Med hänsyn till anbudssekretessen på detta känsliga område ansåg KRAFT att det inte var möjligt att informera de fackliga organisationerna om vilka de övriga intressenterna var. Från KRAFT:s sida fanns det endast ett alternativ och det var en försäljning till AB Hälsingekraft. Vad gäller den skriftliga information från STORA:s informationsavdelning som gavs till de anställda och pressen den 10 december 1992 anser KRAFT att den är olyckligt formulerad. Informationen hade dock inte med beslutsprocessen i STORA-koncernen att göra. STORA:s avsikt med formuleringarna om medbestämmandeförhandlingarna i informationen var att markera att man inte avsåg att köra över de fackliga organisationerna i frågan. Det hade man heller inte tidigare gjort. Enligt bolagets mening hade de fackliga organisationerna en tyst vetorätt och från bolagets sida strävade man efter att nå en överenskommelse i frågan med arbetstagarsidan.

Vad sedan gäller styrelseprotokollet från den 14 december 1992 tillkom beslutet som en konsekvens av beslutet i STORA:s styrelse den 10 december 1992. Enligt det senare beslutet uppdrog styrelsen i STORA åt I.P. att fortsätta diskussionerna med AB Hälsingekraft om en eventuell avyttring av distributionsrörelsen. Inom STORA-koncernen har man ofta tillämpat en delegering av beslut i mindre frågor. Den aktuella affären rörande koncernen ansågs inte vara stor. Den delegering som gavs vid styrelsesammanträdet den 14 december 1992 var som sådan normal och brukade ske i beslutsgången inom koncernen. Den kan jämföras med den delegering inom dotterbolaget STORA- Papyrus, som skedde vid affären Newton Falls. Denna typ av delegering, som framför allt brukar ske till den verkställande direktören, innebär en öppen fullmakt till den befullmäktigade att avgöra slutligt om det skall bli någon affär; i detta fall om man skulle avyttra eldistributionsrörelsen eller inte. I genomförandet av försäljningen ingick i sedvanlig ordning att genomföra förhandlingar enligt medbestämmandelagen. Återrapportering var tänkt att ske till KRAFT:s styrelse.

Förbunden Förbunden har bestritt påståendet att en överenskommelse skulle ha träffats av den innebörden att de fackliga organisationerna skulle ha förklarat sig nöjda med MBL- förhandlingarna och därigenom avtalat bort möjligheten till en skadestånd för brott mot medbestämmandelagen.

DOMSKÄL

Tvisten Tvisten i målet gäller huvudsakligen frågan huruvida KRAFT brutit mot 11 § medbestämmandelagen antingen genom att inte alls primärförhandla innan bolaget definitivt beslutade att överlåta den aktuella eldistributionsrörelsen - enligt arbetstagarsidan fattade KRAFT ett sådant beslut senast den 14 december 1992 medan primärförhandlingen inleddes först senare samma dag - eller genom att uppta och genomföra sådana förhandlingar för sent.

En särskild tvistefråga är om de tre förbundens klubbar genom en anteckning i förhandlingsprotokollet från den primära förhandlingen kan anses ha träffat en överens- kommelse med KRAFT om att bolagets förhandlingsskyldighet fullgjorts och att därigenom förbunden skulle vara hindrade från att yrka skadestånd på sätt som skett. Arbetsdomstolen tar först upp denna senare fråga till prövning. Har en överenskommelse träffats om att KRAFT fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbestämmandelagen? KRAFT:s påstående om att en överenskommelse träffats om att bolaget fullgjort sin förhandlingsskyldighet grundas på en anteckning i § 6 i protokollet från den primära förhandlingen rörande avyttringsfrågan som inleddes den 14 december 1992 och avslutades påföljande dag. Paragrafen lyder: "Konstaterades, att förhandlingsskyldigheten fullgjorts och förhandlingen förklarades avslutad". Enligt KRAFT innebär skrivningen att en överenskommelse med angiven innebörd träffats. Förbunden har bestritt KRAFTs påstående och har särskilt pekat på § 5 i samma protokoll. I denna paragraf har antecknats att de fackliga representanterna anser att företaget inte har uppfyllt medbestämmandelagens regler om information, förhandlingsskyldighet och editionsplikt.

Arbetsdomstolen ser saken på följande sätt. Om den åberopade anteckningen i protokollet betraktas för sig, kan den onekligen uppfattas på det sätt som KRAFT anfört. Det är emellertid också möjligt att läsa anteckningen på det sättet att parterna konstaterar att det inte föreligger något ytterligare att förhandla om i avyttringsfrågan. För det senare alternativet talar uttalandets placering sist i protokollet i anslutning till att förhandlingen förklaras avslutad. Arbetsgivarsidan har inte kunnat påvisa något som helst annat stöd för sin uppfattning om anteckningens innebörd än själva lydelsen. Såsom arbetstagarsidan framhållit talar innehållet i § 5 i protokollet starkt emot att en överenskommelse kommit till stånd med den av KRAFT påstådda innebörden. Det förefaller sålunda helt osannolikt att till protokollet först skulle ha antecknats att de fackliga representanterna ansåg att bolaget inte uppfyllt sin förhandlingsskyldighet enligt medbestämmandelagen och att dessa omedelbart därefter skulle ha varit beredda att biträda en överenskommelse om att bolaget fullgjort denna förhandlingsskyldighet. Detta skulle dessutom ha skett utan att saken, såvitt framkommit, över huvud taget diskuterats mellan förhandlingsparterna. Enligt arbetsdomstolens uppfattning föreligger inte tillräcklig grund för att uppfatta den berörda anteckningen på det sätt som arbetsgivarsidan uppgivit. Avgörande skäl talar för att anteckningens rätta innebörd är att parterna velat slå fast att intet återstod att förhandla om i avyttringsfrågan. Med hänvisning till det anförda underkänner arbetsdomstolen KRAFT:s invändning att en överenskommelse träffats om att förhandlingsskyldigheten fullgjorts. Detta innebär att förbunden inte är hindrade från att framställa det i målet aktuella skadeståndsyrkandet.

Föreligger ett åsidosättande av förhandlingsskyldigheten enligt 11 § medbestämmandelagen?

Arbetsdomstolen övergår härefter till att pröva huvudfrågan i målet, huruvida KRAFT åsidosatte den primära förhandlingsskyldigheten enligt 11 § medbestämmandelagen i samband med att bolaget i december 1992 överlät sin eldistributionsrörelse till AB Hälsingekraft.

ALLMÄNT

Regeln om arbetsgivarens primära förhandlingsskyldighet i 11 § medbestämmandelagen har följande lydelse. "Innan arbetsgivare beslutar om viktigare förändring av sin verksamhet, skall han på eget initiativ förhandla med arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är bunden av kollektivavtal. Detsamma skall iakttagas innan arbetsgivare beslutar om viktigare förändring av arbets- eller anställningsförhållandena för arbetstagare som tillhör organisationen".

Som framgår av bestämmelsens lydelse anges inte uttryckligen i lagtexten när i förhållande till det tilltänkta beslutet som arbetsgivarens skyldighet att inleda primär förhandling inträder. Av lagens förarbeten (prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 355 f) framgår emellertid att tanken med bestämmelsen bl.a. är att förhandlingen skall inledas på ett så tidigt stadium att den blir ett naturligt och effektivt led i beslutsprocessen hos arbetsgivaren. Det skall finnas reella möjligheter att vad som anförs av arbetstagarsidan kommer att ingå på ett meningsfullt sätt i arbetsgivarens beslutsunderlag. Förhandlingen skall tas upp och genomföras innan arbetsgivaren själv har tagit ställning till den fråga som förhandlingen avser. När det rör sig om komplicerade frågor skall förhandlingen redan på ett tidigt stadium ingå som ett led i arbetsgivarens eget arbete att skaffa fram beslutsunderlag och att i övrigt förbereda beslutet.

Domstolen har i åtskilliga domar bekräftat uttalandena i förarbetena. Som huvudregel gäller således att förhandlingar skall hållas innan arbetsgivaren nått fram till en mer principiell ståndpunkt i den aktuella frågan eller mer i detalj utarbetat ett beslutsförslag som omedelbart kan genomföras (jfr AD 1979 nr 149, 1980 nr 49 och 1986 nr 53). Domstolen har också betonat det värde som ligger i att låta arbetstagarna framföra sina synpunkter på en tilltänkt försäljning redan innan arbetsgivaren funnit en köpare (jfr AD 1980 nr 81).

Å andra sidan inträder arbetsgivarens förhandlingsskyldighet normalt sett inte innan arbetsgivaren själv kunnat vidta undersökningar för att ta ställning till vilka handlingsalternativ som finns. Några meningsfulla förhandlingar kan inte tänkas bli förda innan arbetsgivaren har bildat sig en någorlunda klar uppfattning om vilka olika åtgärder som är möjliga att genomföra. Det säger sig självt att någon fast princip, som kan följas vid bedömningen av förhandlingsskyldighetens närmare innebörd i ett visst fall, inte kan uppställas. I stället får en prövning ske efter omständigheterna i det enskilda fallet.

I förhandlingsskyldigheten ligger inte bara en skyldighet att förhandla i den aktuella frågan utan däri ingår också som ett viktigt moment en skyldighet att informera. Domstolen har i flera domar understrukit arbetstagarpartens intresse av information och den uppgift i det avseendet som ett tidigt förhandlingsinitiativ har att fylla. I målet har förbunden i första hand gjort gällande att KRAFT brutit mot 11 § medbestämmandelagen genom att senast den 14 december 1992 fatta ett definitivt beslut om försäljning av eldistributionsrörelsen utan att dessförinnan haft några primärförhandlingar med arbetstagarorganisationerna. I andra hand har förbunden anfört att förhandlingar upptogs och genomfördes på ett så sent stadium i KRAFT:s och STORA:s beslutsprocess att fackklubbarnas möjligheter att förutsättningslöst få förhandla och tillvarata sina medlemmars intressen allvarligt skadades. KRAFT har anfört att bolaget förhandlat i enlighet med medbestämmandelagen. Har KRAFT fattat slutligt beslut om överlåtelse innan primärförhandlingar inleddes?

Arbetsdomstolen behandlar först frågan om KRAFT definitivt beslutade att försälja sin eldistributionsrörelse till AB Hälsingekraft senast vid styrelsemötet den 14 december 1992. KRAFT har anfört att bolaget fattade det slutliga beslutet att överlåta distributionsnätet först den 28 december 1992, dvs. samma dag som ramavtalet undertecknades.

I målet har redovisats uttalanden från bolagets sida som härrör från tiden före den primära förhandlingens inledande och som kan tyda på att bolaget redan före denna förhandling hade tagit slutlig ställning i avyttringsfrågan. Uttalandena förekommer i den information som STORA utsände den 10 december 1992 till de anställda och pressen. Även I.P:s uttalande i Dala- Demokraten den 11 december 1992 är av intresse. Den information som STORA:s informationsavdelning gav till de anställda och pressen den 10 december 1992 är ägnad att uppfattas på det sättet att affären redan i det läget var klar. I båda informationsmeddelandena är skrivningen sådan att affären uppgavs vara avslutad. Det skall dock framhållas att en uttrycklig reservation gjordes för att förhandlingar enligt medbestämmandelagen skulle komma att följa. Dessutom framgår av utredningen att något formellt beslut i KRAFT:s styrelse om avyttringen då ännu inte ägt rum. N.G., bolagets chefsjurist, har vid förhör inför domstolen uppgett att formuleringarna i informationsmeddelandena blev missvisande. I.P. uttalande i Dala-Demokraten synes närmast vara att uppfatta som ett allmänt uttalande rörande moderbolagets skäl till en avyttring av distributionsrörelsen.

Enligt domstolens mening har det inte framkommit något i målet som mera påtagligt talar emot KRAFT:s förklaring att formuleringen i informationsmeddelandena från STORA blev felaktiga. Domstolens bedömning av omständigheterna kring dessa meddelanden är därför att det inte kan anses utrett att dotterbolaget KRAFT den 10 december 1992 slutligt bestämt sig i överlåtelsefrågan.

Innehållet i protokollet från styrelsesammanträdet den 14 december 1992 är självfallet av särskild vikt. Av protokollet framgår att styrelsens ordförande I.P. redogjorde för motiven för en avyttring av eldistributionsrörelsen och att KRAFT:s verkställande direktör Å.G. bl.a informerade om att avsikten var att en överlåtelse skulle ske vid årsskiftet 1992/93. Vidare framgår att ordföranden föreslog att styrelsen skulle uttala sitt stöd för att ordföranden och verkställande direktören i KRAFT genomförde försäljningen. Styrelsen beslutade därefter i enlighet med ordförandens förslag. Enligt domstolens mening är protokollets innebörd i det aktuella hänseendet inte klar. Efter ordalydelsen kan protokollet tolkas som att KRAFT beslutade att sälja distributionsrörelsen och att uppdraget till ordföranden och verkställande direktören endast avsåg att verkställa beslutet. Men texten kan också uppfattas på det sättet att styrelsen delegerade till ordföranden och verkställande direktören att fortsätta förhandlingarna med den tilltänkta köparen och söka uppnå en för KRAFT godtagbar uppgörelse. Den senare tolkningen stöds också av N.G:s uppgifter att STORA tillämpat ett sådant delegeringsförfarande vid tidigare liknande affärer. Delegeringen har i dessa fall inneburit att bl.a. verkställande direktören getts fullmakt, med rapporteringsskyldighet till styrelsen, att föra en viss aktuell affär till ett lämpligt avslut. Delegeringen har också inneburit en frihet för de befullmäktigade att avstå från affären.

För att styrelsebeslutet den 14 december 1992 reellt avslutade affären för KRAFT:s del kan vissa av de uppgifter tala som I.P. lämnat vid sitt förhör och som rörde vad som förekom vid det aktuella styrelsesammanträdet. Enligt I.P. var Å.G. till att börja med inte villig att rösta för ordförandens förslag. Först sedan man tagit paus och I.P. och Å.G. överlagt enskilt om koncernnyttan med förslaget röstade Å.G. för en avyttring. Detta kan i och för sig tolkas som att styrelsemötet reellt avsåg den avgörande frågan att avsluta affären. Å andra sidan kan det hela ses som att styrelsemötet var det sista innan en delegering skulle ges och kunde också vara det sista tillfället att diskutera affären i hela styrelsen och kunna påverka denna. Enligt domstolens mening är denna senare tolkning minst lika sannolik.

Arbetsdomstolen finner vid en samlad bedömning av vad som förekom vid styrelsesammanträdet den 14 december 1992 att det inte kan anses klarlagt att KRAFT då fattade definitivt beslut i överlåtelsefrågan. Domstolen kan inte heller genom den övriga utredningen i målet finna utrett att KRAFT på ett än tidigare stadium av beslutsprocessen definitivt bestämt sig att överlåta distributionsrörelsen. Arbetsdomstolen utgår vid sin fortsatta prövning från att bolaget definitivt beslutade att avyttra distributionsrörelsen först i och med att avtalet den 28 december 1992 undertecknades.

Har KRAFT på annat sätt åsidosatt sin förhandlingsskyldighet?

Förbundens inställning är att KRAFT åsidosatt förhandlingsskyldigheten även för det fall att det inte kan sägas att beslutet i avyttringsfrågan redan reellt sett var fattat när primärförhandlingarna inleddes efter styrelsemötet den 14 december 1992. Förbunden har gjort gällande att förhandlingar i frågan huruvida distributionsrörelsen skulle säljas borde ha inletts i oktober då försäljningsprospektet sändes ut till vissa tilltänkta köpare och sedan fortgått löpande. Förhandlingar till vem och på vilka villkor försäljningen skulle ha skett borde enligt arbetstagarsidans mening ha inletts vid anbudstidens utgång kring den 20 november 1992. KRAFT har anfört att bolaget genomfört förhandlingar enligt medbestämmandelagens regler och att arbetstagarsidan haft möjlighet att påverka avyttringsbeslutet. Förhandlingar har upptagits då det funnits något att förhandla om. Arbetsdomstolen finner anledning att först understryka att frågan om hur förhandlingarna rätteligen borde ha bedrivits skall bedömas under beaktande av att saken gällde en fråga av stor betydelse för såväl bolaget som ett betydande antal anställda. I en fråga av denna karaktär är det av särskild vikt att arbetstagarparten i ett så tidigt skede av beslutsprocessen som möjligt bereds insyn i ärendets beredning och ges tillfälle att anföra synpunkter. Inte minst viktigt är att de fackliga företrädarna erhåller sådan information att de på ett rimligt sätt i sin tur kan informera sina medlemmar och besvara de frågor som ställs. En första fråga man kan ställa sig är vid vilken tidpunkt arbetsgivarsidan hade kommit så långt i sina överväganden att meningsfulla förhandlingar över huvud taget kunnat föras.

KRAFT synes ha den inställningen - och gav också uttryck åt detta till motsidan - att det först på ett mycket sent stadium fanns något att förhandla om. Denna inställning vilar enligt arbetsdomstolens åsikt på en felsyn rörande förhandlingsskyldighetens innebörd. Synbarligen ansåg man inom STORA-koncernen att det var ofrånkomligt att avyttra distributionsrörelsen. I den frågan fanns alltså - ansåg man på arbetsgivarsidan - inget att diskutera utan vad en primär förhandling främst kunde gälla var frågan till vem försäljningen skulle ske.

En grundläggande fråga var emellertid, som arbetsdomstolen ser det, om KRAFT över huvud taget skulle avhända sig distributionsrörelsen. Den omständigheten att arbetsgivaren redan har en klar uppfattning i en förhandlingsfråga och att arbetsgivaren inte ser någon möjlighet att frångå denna uppfattning befriar honom självfallet inte från att träda i förhandling. Förhandlingsförloppet påverkas visserligen starkt av arbetsgivarens inställning och förhandlingen blir inte förutsättningslös. Förhandlingen får emellertid den betydelsefulla effekten att arbetstagarsidan blir informerad om arbetsgivarens inställning och får möjlighet att ställa frågar och framföra synpunkter. I det förelig- gande fallet kom förhandlingen till stånd först i beslutsprocessens slutskede. Härigenom skapades känslan på arbetstagarsidan att KRAFT inte frågade efter arbetstagar- nas åsikt i frågan och över huvud taget inte var förhandlingsvilligt. Olägenheten härav för arbetstagarsidan förstärktes av att arbetsgivarsidan fann anledning att gå ut med information till de anställda och pressen utan att först inleda primärförhandling i frågan.

Arbetsdomstolen anser att den primära förhandlingsskyldigheten enligt 11 § medbestämmandelagen i detta fall hade innefattat en skyldighet för KRAFT att förhandla i den grundläggande frågan om en avyttring av eldistributionsrörelsen över huvud taget skulle ske. Enligt domstolens åsikt talar övervägande skäl för att denna förhandling borde ha hållits innan försäljningsprospektet delgavs de tilltänkta köparna, dvs. någon gång i oktober 1992.

Arbetsdomstolen anser vidare att det även hade ålegat KRAFT att förhandla i frågan om villkoren för avyttringen av distributionsrörelsen och om vem som skulle erbjudas att köpa rörelsen betydligt tidigare än som skedde. Förhandlingsinitiativet i dessa frågor borde ha tagits senast i anslutning till att anbudstiden hade gått ut i november 1992.

I anslutning till det anförda vill domstolen framhålla att förhandlingen den 26 november 1992, som initierades från arbetstagarsidan, inte såvitt utredningen visar innefattade några reella sakförhandlingar rörande överlåtelsefrågan. Behandlingen av avyttringsfrågan i KRAFT:s styrelse ger enligt arbetsdomstolens mening ett klart stöd för att arbetsgivarsidan hade kommit alldeles för långt i besluts- processen när primärförhandlingarna inleddes. Vid styrelsemötet den 14 december 1992 delegerade, såsom närmare har berörts i det föregående, styrelsen till ordföranden och verkställande direktören att genomföra affären med den av bolaget utvalde köparen. Det utredningsarbete som affären krävde var då rimligen avslutat. Utredningen hade bl.a. lett till att en köpare sorterats fram. Reellt innebar beslutet att KRAFT, även om definitivt beslut inte fattades, tog principiell ställning i affären. Formuleringen i protokollsbeslutet är härvidlag otvetydig. På grundval av den utredning som förelåg uttalade sig sålunda styrelsen för en avyttring av distributionsrörelsen och gav ordföranden och verkställande direktören fullmakt att fatta slutligt avgörande om affärens genomförande. Tillvägagångssättet innefattade tydligtvis att styrelsen inte skulle kallas in ånyo om ej några nya omständigheter tillkom. Detta skedde för övrigt inte heller trots klubbarnas vid primärförhandlingarna framförda motstånd mot affären. De fackliga organisationernas inställning fanns sålunda över huvud taget inte redovisad när styrelsen fattade delegationsbeslutet och därmed skilde sig från ärendet. Enligt domstolens mening visar det nu anförda med all önskvärd tydlighet att primärförhandlingar inleddes för sent i KRAFT:s beslutsprocess.

SAMMANFATTANDE SLUTSATS

Med hänsyn till vad som ovan anförts finner arbetsdomstolen att KRAFT åsidosatte sin förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbestämmandelagen, när distributionsrörelsen avyttrades.

SKADESTÅND

Med hänsyn till utgången i målet är KRAFT skadeståndsskyldigt gentemot förbunden. Vid bedömningen av skadeståndens storlek beaktar domstolen att åsidosättandet av förhandlingsskyldigheten måste betraktas som allvarligt med hänsyn till beslutets betydelse för de anställda och för bolaget självt. Hänsyn måste emellertid också tas till att det inte kan anses ha framkommit att bolaget avsiktligt åsidosatte sina skyldigheter utan trodde sig handla i enlighet med medbestämmandelagens bestämmelser och att bolaget dock visat en vilja att låta de fackliga organisationerna medverka i beslutsgången. Det bör även beaktas att frågor som rör förhandlingstidpunkten vid primärförhandlingar kan var mycket svåra att bedöma vid industriaffärer av viss komplexitet och omfattning. Domstolen finner med hänsyn till vad som anförts skäligt att bestämma det allmänna skadeståndet till 30 000 kr till vartdera förbundet.

RÄTTEGÅNGSKOSTNADER

Då KRAFT tappat målet är bolaget skyldigt att utge ersättning till förbunden för rättegångskostnader. Om beloppet råder inte tvist.

DOMSLUT

1. Arbetsdomstolen förpliktar Stora Kraft Aktiebolag att till envar av Svenska Elektrikerförbundet, Svenska Industritjänstemannaförbundet och Sveriges Arbetsledareför- bund utge allmänt skadestånd med trettiotusen (30 000) kr.

2. Stora Kraft Aktiebolag skall utge ersättning för rättegångskostnader till de tre organisationerna med femtiofyratusensexhundranittioåtta (54 698) kr, varav ombudsarvode 54 000 kr, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på förstnämnda belopp från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 1994-08-24, målnummer A-295-1993