AD 1995 nr 137

Parter:

Svenska Sjöfolksförbundet; Sveriges Redareförening; Stena Line Aktiebolag

Nr 137

Svenska Sjöfolksförbundet

mot

Sveriges Redareförening och Stena Line Aktiebolag i Göteborg.

Sjöfolksförbundets medlem H.H., född år 1946, anställdes av Stena Line AB (bolaget) år 1983 som kypare. Efter ett uppehåll under åren 1989-1990, då H.H. efter uppsägning på egen begäran arbetade i egen verksamhet, anställdes han på nytt av bolaget år 1990. Sedan år 1993 har han varit sjukskriven på halvtid på grund av ryggbesvär och arbetat halvtid. Den 7 februari 1995 avskedade bolaget honom under påstående att han hade stulit en flaska herrparfym i tax-free butiken ombord på det fartyg där han arbetade. En skiss över butikslokalen finns upprättad och är här intagen som domsbilaga (uteslutes här). De på skissen inringade siffrorna och påskriften "Kassaavdelning" har påförts av domstolen efter uppgifter som lämnats av parterna vid huvudförhandlingen och som torde vara ostridiga. Betydelsen av siffermarkeringarna redovisas i det följande i domskälen.

Förbundet har i arbetsdomstolen väckt talan mot arbetsgivarföreningen och bolaget och har, så som förbundet slutligt bestämt sin talan, yrkat att arbetsdomstolen skall

1. förklara att avskedandet av H.H. är ogiltigt,

2. förplikta Stena Line AB att till H.H. utge allmänt skadestånd med 80 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning, den 18 april 1995, till dess betalning sker,

3. förplikta Stena Line AB att till H.H. utge lön alternativt ekonomiskt skadestånd motsvarande löneförlust med 6 215 kr för februari 1995 och med 8 286 kr 50 öre för vardera mars och april 1995, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på varje förfallet månadsbelopp från den sista i varje månad med början den 28 februari 1995 tills betalning sker samt

4. förplikta Stena Line AB att till H.H. utge semesterersättning alternativt ekonomiskt skadestånd avseende utebliven semesterersättning med 746 kr för februari 1995 och med 994 kr för vardera mars och april 1995, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 3 oktober 1995 till dess betalning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt förbundets talan, men vitsordat yrkade belopp, med undantag för yrkat allmänt skadestånd, samt samtliga ränteyrkanden som skäliga i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna i huvudsak anfört följande.

Svenska Sjöfolksförbundet

H.H. började sin anställning hos bolaget som kypare. År 1989 sade han upp sig för att driva restaurang i egen regi. Han anställdes på nytt av bolaget år 1990. Han har under de år han ha varit anställd hos bolaget arbetat på olika fartyg som kypare, bartender och hovmästare. Han har aldrig haft något problem i förhållande till arbetsledningen.

Efter det att H.H. blivit återanställd av bolaget år 1990, arbetade han först på M/S Saga, som går mellan Norge och Danmark, som både kypare och hovmästare. Eftersom hans hustru arbetar på M/S Stena Germanica, som går till Tyskland, sökte H.H. sig dit år 1992 och erhöll plats där som kypare. Sedan år 1993 arbetar han halvtid på grund av ryggbesvär.

Den 19 januari 1995 arbetade H.H. i fartygets à la carte-matsal. Omkring kl. 20.00 lämnade han restaurangen för att på uppdrag av två sjukskrivna arbetskamrater, Å.B. och M.J., inhandla varor för deras räkning i båtens tax-free butik. Å.B. hade tidigare kontaktat H.H. per telefon och bett honom att byta ut en felköpt stock snus samt inhandla ytterligare två stockar snus. (En stock snus är en inplastad förpackning innehållande ett antal burkar snus.) Före fartygets avgång hade H.H. träffat M.J. i terminalen och av henne fått en plastpåse med den snusstock som skulle bytas ut samt en lapp på vilken det fanns antecknat vad han skulle inhandla åt Å.B. och henne. På lappen var uppskrivet tre stockar General portion, en stycken Nivea deo stick, en stycken Oil of Ulay ansiktskräm 100 ml samt "Åke=Korus".

Tax-free butiken är öppen endast under personalens arbetstid. Inköpen för kyparna i matsalen löses därför så att de passar varandras bord när någon skall uträtta ett ärende i butiken. Ärendet måste för den skull gå snabbt. En arbetskamrat åtog sig att passa H.H:s station under den tid han skulle vara borta. H.H. skyndade sig till butiken och gick in genom en av utgångskassorna, där kassörskan L.C. satt och visade för henne upp den snusstock som han skulle byta ut. Snusstocken låg i en plastpåse av normalstorlek som H.H. hade med sig. H.H. gick därefter till ett kylskåp för snus, bytte ut snusstocken i påsen samt lade ned den utbytta stocken och ytterligare två andra i påsen. Han gick därefter fram till en hylla med cigaretter, där han plockade ned en limpa Marlboro i plastpåsen. Från cigaretthyllan gick H.H. in i parfymavdelningen där han bad parfymkassörskan R.Y. om hjälp att plocka fram de varor som fanns upptagna på den lapp han hade fått av M.J.. R.Y. tittade på lappen, plockade fram varorna, slog in priset för dem i kassan och fick betalt, lade varorna i en plastpåse av mindre storlek samt fäste kvittot för de betalda varorna på sidan av påsen. R.Y. vände sig därefter bort.

H.H. märkte då att den lilla påsen kändes alldeles för lätt och såg att en vara som fanns upptagen på lappen - Kourusflaskan - inte hade uppmärksammats av parfymkassörskan. Han gick därför själv till hyllan med herrparfym och plockade till sig en kartong med den flaska som han trodde var den rätta. Han lämnade parfymavdelningen med de båda plastpåsarna liggande parallellt mot varandra i höger hand och i vänster hand höll han kartongen med Kourusflaskan så att han kunde läsa texten på förpackningen. Därefter lade H.H. ned Kourusförpackningen i den lilla plastpåsen. Skälet för att han lade förpackningen i den påsen var att Å.B:s beställning låg i den stora påsen och M.J:s beställning av parfymvaror, till vilken han räknade Kourusflaskan, låg i den lilla påsen.

När H.H. kom fram till kassan där L.C. satt lade han ned den lilla plastpåsen på bandet framför henne och hon knuffade undan den. Det fördes ingen diskussion om huruvida innehållet i påsen var betalt. Han lade därefter innehållet i den stora påsen på bandet. L.C. och H.H. förde då en diskussion om huruvida det var möjligt för henne att växla tyska mark (D-mark) åt honom.

En bit utanför butiken stoppades H.H. av en butikskontrollant som sade att han inte hade betalat för alla varor. H.H. förstod först inte vad kontrollanten menade, men kom sedan ihåg Kourusflaskan. Han togs in på ett kontorsrum. Fartygsvärden, intendenten U.M., och butiksstewarden M.N. tillkallades. H.H. erbjöds ingen möjlighet att ge en förklaring till det inträffade. Han bad efter ett tag fartygsvärden att få återgå till sitt arbete. H.H. kände sig mycket generad över det inträffade och berättade för sin klubbordförande G.D. och sina kollegor på restaurangen om vad som hade hänt. Någon timme senare kom fartygsvärden upp till restaurangen och bad H.H. skriva under ett dokument, där det stod att han hade stulit varor. Han vägrade med hänvisning till att han inte hade stulit Kourusflaskan. Efter arbetet gick H.H. till mässen, där han pratade med ytterligare några kollegor, och därefter gick han till sin hytt.

Dagen därpå, den 20 januari 1995, kallades H.H. till kaptensförhör och fick därmed en chans att återge sin version av händelseförloppet inför fartygsnämnden. Nämnden fann att H.H. inte hade haft uppsåt att ta något, men väl varit slarvig i sin tjänst varför han blev tilldelad en varning. H.H. hade vid förhöret med sig lappen med arbetskamraternas beställning, men det blev inte aktuellt att visa den. Efter några dagar tog J.J., förhandlingsansvarig hos bolaget, kontakt med H.H. och vid det möte som följde mellan dem återgav H.H. sin version av händelseförloppet. Han visade även lappen för J.J.. Några dagar därefter ringde J.J. upp H.H. och förklarade att denne var skild från sin tjänst.

Fast anställd personal vid bolaget erbjuds personalförmåner i form av bl.a möjligheten att inom vissa gränser inhandla parfym och cigaretter till 50 % rabatt och "godis" till 30 % rabatt i bolagets butiker. Systemet med personalförmåner fungerar på så sätt att personalen betalar fullt pris vid kassan men visar upp ett personalkort, varefter den del av kostnaden som är rabatterad återfås på lönen. Eftersom personalen kan handla varor endast under arbetstid innebär detta ett stressmoment; en arbetskollega måste ställa upp och arbeta åt den som skall handla. Besöket i butiken måste alltså gå snabbt och det kan inte uteslutas att misstag kan göras.

Förbundet gör gällande att H.H. saknat uppsåt att tillägna sig Kourusflaskan utan att erlägga betalning för den. H.H. har glömt att betala för flaskan. Det saknas därför grund för avskedande; det föreligger inte ens saklig grund för uppsägning. Bolaget har genom att ändå avskeda H.H. brutit mot anställningsskyddslagen och skall därför utge dels allmänt skadestånd, dels lön och semesterersättning alternativt ekonomiskt skadestånd till H.H. (se AD 1995 nr 90 såvitt gäller yrkandet om lön och semesterersättning).

Förbundet vitsordar att det föreligger grund för avskedande för det fall arbetsdomstolen skulle finna att H.H. hade uppsåt att tillägna sig Kourusflaskan.

Arbetsgivarparterna

Det är riktigt att H.H. gick in i tax-free butiken genom en av utgångskassorna och visade upp den "felaktiga" snusstocken, vilken låg i en medhavd plastpåse. Han gick därefter till kylskåpet med snus och lade tillbaka stocken samt tog tre nya stockar. Dessa lade H.H. ned i den medhavda påsen. Det är vidare riktigt att han därefter gick till en hylla med cigaretter och lade ned en limpa Marlboro i påsen samt att han därefter gick in på parfymavdelningen.

H.H. visade upp en medhavd lapp för parfymkassörskan R.Y. och bad henne om hjälp med att få de varor framplockade som fanns antecknade på lappen. R.Y. såg att det på lappen stod Nivea deo stick och Oil of Ulay ansiktskräm. Hon hämtade dessa produkter, lade ned dem i en liten plastpåse, stämplade in köpet i kassaapparaten och tog betalt samt häftade kvittot på kanten till den lilla påse som hon lagt varorna i. Därefter vände hon sig bort för att utföra andra göromål. När hon åter vände sig om hade H.H. flyttat sig därifrån.

H.H. gick direkt efter betalningen vid parfymdisken fram till hyllan med herrparfym och plockade fram en kartong med en Kourusflaska. Han höll kartongen med vänster hand utefter benet när han lämnade parfymavdelningen. I en trång passage mellan parfymavdelningen och resten av butiken lade H.H. ned Kourusflaskan i den lilla påsen med de redan betalda varorna. H.H. hade dessförinnan i förväg placerat den mindre påsen i den av större format och höll i båda påsarnas handtag med höger hand.

Vid utgångskassan tog H.H. upp den mindre påsen ur den större och visade upp att den var betald för kassörskan. Han ställde sedan undan den påsen och lade fram de varor som legat i den större påsen på bandet framför kassörskan. Detta skedde under en av H.H. påbörjad, högljudd diskussion om växling av D-mark, vilken kassörskan uppfattade som störande.

Enligt arbetsgivarparternas uppfattning är det uteslutet att Kourusflaskan av misstag kan ha hamnat i den lilla påsen. Utredningen innehåller en hel del otydligheter och underligheter. M.J. minns inte hur hon utformade uppdraget till H.H. att inhandla Kourusprodukten. Det finns flera sådana produkter och H.H. visste inte vilken beställningen gällde; han valde att ta en eau de toilette. Om det hade stått på lappen att beställningen omfattade också en Kourusflaska, hade parfymkassörskan frågat vilken produkt som avsågs. Men det gjorde hon inte. Varför placerade H.H. den lilla plastpåsen i den större? De uppgifter som H.H. lämnat är inte trovärdiga. Den enda plausibla förklaringen till hur flaskan hamnat i den lilla påsen är att H.H. tog flaskan med uppsåt att tillägna sig den utan att betala för den. H.H. har därför förverkat det förtroende arbetsgivaren måste känna för sina anställda. Värdet av det tillgripna, närmare 300 kr, var betydande. Det har förelegat grund för avskedandet. Käromålet skall därför ogillas.

Domskäl

Tvisten i målet gäller om bolaget haft laga skäl för att avskeda H.H.. Enligt arbetsgivarparterna har H.H. den 19 januari 1995 ombord på M/S Stena Germanica, där han arbetade som kypare i restaurangen, med tillägnelseuppsåt tagit en förpackning Kourus eau de toilette i fartygets tax-free butik. Svenska Sjöfolksförbundet och H.H. har förnekat att han har gjort sig skyldig till det påstådda tillgreppet.

Vid huvudförhandlingen har H.H. hörts under sanningsförsäkran. På förbundets begäran har vittnesförhör hållits med klubbordföranden hos förbundet G.D. och H.H:s arbetskamrat M.J.. Det sistnämnda förhöret har hållits per telefon. På arbetsgivarparternas begäran har vittnesförhör hållits med butikskontrollanten M.M., parfymkassörskan R.Y., kassörskan L.C., kioskstewarden M.N. och J.J., förhandlingsansvarig hos bolaget. Som skriftlig bevisning har arbetsgivarparterna åberopat M.M:s rapport om dennes ingripande den 19 januari 1995. Vidare har förevisats två plastpåsar av det slag som H.H. använde vid det aktuella tillfället, produkter av samma slag som de vilka H.H. inhandlade och betalade för i butikens parfymavdelning samt en förpackning Kourus after shave - en förpackning som ostridigt var större än den i målet aktuella.

Av utredningen i målet framgår följande.

På kvällen den 19 januari 1995 tjänstgjorde H.H. ombord. Före fartygets avgång hade han blivit ombedd att inhandla varor i tax-free butiken för ett par arbetskamrater, M.J. och Å.B., vilka inte skulle vara med på resan. Av H.H:s och M.J:s uppgifter under förhören framgår att han före avgången träffade henne i terminalen och att hon då överlämnade en plastpåse innehållande en stock snus som han skulle byta ut för Å.B:s räkning; samtidigt räckte hon över en lapp med uppgift om varor som H.H. skulle köpa. Han hade före mötet med M.J. talat med Å.B. om att denne ville få en stock snus utbytt och ytterligare två stockar inköpta.

En fråga som rests i målet är om det på denna lapp fanns antecknat att H.H. skulle köpa den i målet aktuella Kourusflaskan. Förbundet påstår det och H.H. har också under förhöret uppgett att produkten var angiven på lappen. Parfymkassörskan R.Y., som i tax-free butikens parfymavdelning hjälpte H.H. att handla de varor som han skulle ha, har under förhöret uppgett att hon fick en lapp av denne och att hon inte har någon minnesbild av om det på lappen fanns upptaget några fler varor än en Nivea deo stick och en ansiktskräm av märket Oil of Ulay - varor som hon plockade fram och tog betalt för. Hon har tillagt att om det hade stått Kourus på lappen, så skulle hon ha frågat H.H. vad som närmare avsågs eftersom det fanns fyra olika produkter av detta märke i sortimentet. Någon sådan fråga ställde hon emellertid aldrig.

Förbundet har till stöd för sitt påstående åberopat och i original företett en lapp innehållande texten "3 Stockar General Portion Svart lock" samt delvis inramat "+ en st Nivea deo stick + en st Oil of ulay ansiktskräm 100 ml" och därunder "Åke=Korus" samt "Kram M.J.". Denna lapp är enligt vad H.H. uppgett den som han erhöll av M.J. och som han senare visade upp för R.Y.. M.J. har under förhöret med henne uppgett att det var de nu nämnda varorna som hon hade antecknat på den lapp som hon överlämnade till H.H. före fartygets avgång. Eftersom M.J. hörts per telefon har hon inte sett den lapp som visats upp vid huvudförhandlingen.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Att R.Y. sagt sig inte kunna minnas, om det fanns någon anteckning på lappen om en Kourus-produkt kan förklaras av att texten på lappen, "Åke=Korus", inte med nödvändighet associerar till en sådan produkt. Förhörsutsagorna i denna del är därför inte oförenliga. Arbetsdomstolen, som inte finner anledning ifrågasätta vad H.H. och M.J. uppgett, utgår därför ifrån att den lapp som uppvisats vid huvudförhandlingen också är den lapp som H.H. erhöll av M.J., att lappen vid överlämnandet hade samma innehåll som den vid huvudförhandlingen uppvisade och att denna lapp också var densamma som R.Y. tog emot i tax-free butiken. Av detta följer också att arbetsdomstolen inte ifrågasätter H.H:s uppgift att skälet för att han gick ned till tax-free butiken den aktuella kvällen var att byta ut snusstocken och göra inköpen för sina båda arbetskamrater.

Parterna har i stora delar lämnat samstämmiga uppgifter om händelseförloppet efter det att H.H. gick till butiken, nämligen följande.

H.H. gick in genom en av utgångskassorna (markerad med siffran 1 på skissen, se domsbilagan), där kassörskan L.C. satt, och visade upp den plastpåse i vilken snusstocken låg och talade om att han skulle byta den. Därefter gick han och bytte ut stocken och lade den nya stocken och ytterligare två andra i plastpåsen han hade med sig (se siffran 2). Han gick vidare och lade ned en limpa cigaretter i plastpåsen (se siffran 3) och fortsatte till parfymavdelningen. Där träffade han R.Y. som hjälpte honom och plockade fram Nivea- och Oil of Ulayprodukterna. R.Y. tog också vid kassadisken (se siffran 4) betalt för varorna och lade dem i en mindre plastpåse, varefter hon i övre kanten av påsen häftade fast ett kvitto. Enligt H.H. upptäckte han kort därefter att han inte hade fått någon Kourusflaska; det syntes på påsen att den innehöll för lite varor och han tittade då på lappen och förstod att flaskan saknades. Parterna är överens om att han själv gick fram till hyllan med herrparfym, där Kourus-produkterna stod (se siffran 5) och tog en förpackning. Enligt H.H. chansade han på att den förpackning han tog var den rätta. Han började därefter gå från parfymavdelningen. Han hade då två plastpåsar i sin hand - den stora påsen med snusstockar och cigarettlimpan och den lilla med de två produkterna från parfymavdelningen.

Parternas uppgifter om skeendet härefter i tax-free butiken skiljer sig åt.

H.H. har berättat följande. Han hade bråttom när han handlade och gick från herrparfymhyllan med Kourus-förpackningen i vänster hand och tittade på kartongen. Han höll då båda plastpåsarna i höger hand; den lilla påsen utanför den stora. På vägen från parfymavdelningen stoppade han under gång ned Kourusförpackningen i den lilla påsen. Att han lade förpackningen i den påsen berodde på att varorna till M.J. låg i den och att det var från henne som han hade fått lappen med uppgift om vad han skulle köpa. På vägen mot utgångskassan passerade han (vid siffran 6 på skissen) några spannar med "godis" som stod på golvet. Han stannade till och funderade på att köpa hem något till sin son och flyttade då över plastpåsarna i den andra handen och tog en spann. Han ångrade emellertid tanken på att köpa något, satte tillbaka spannen och fortsatte mot kassan. Där (se siffran 1) lade han den lilla plastpåsen på bandet. Kassörskan, L.C., förde undan påsen och han välte ut innehållet i den stora påsen. Han visste inte vad varorna skulle komma att kosta. Det förekom ingen diskussion om att han skulle betala något i den lilla påsen. Han pratade med L.C. om att inte alla inköpen skulle registeras på hans ranson för personalinköp, betalade för varorna på bandet och frågade om hon kunde växla in D-mark för honom. På detta svarade hon nej - cheferna vill inte att personalen skall störa kassörskorna med valutaväxling - och tillade att det stod en vakt bakom honom.

M.M., som tjänstgjorde som butikskontrollant vid det aktuella tillfället, har lämnat följande redogörelse för vad som hände. Sedan H.H. tagit Kourus-förpackningen från hyllan höll han förpackningen i vänster hand längs sidan samtidigt som han gick ner mot butiken. När han gick förbi M.M. observerade denne att den lilla parfympåsen hölls inne i den större. När H.H. svängde runt hörnet och blev ensam (se siffran 6 på skissen) stoppade han ned Kourus-förpackningen i den lilla plastpåsen som han alltjämt höll inne i den stora påsen. M.M. stod då en bit därifrån (se siffran 7). H.H. fortsatte därefter mot kassan efter att ha tittat på konfektyrer.

M.M. och L.C. har båda uppgett att H.H. vid kassan endast höll upp den lilla påsen framför henne och att han därefter själv lade påsen i rullbandets slut, varefter han tömde upp innehållet i den stora påsen framför L.C.. Enligt henne ville H.H. växla D-mark och när hon sade nej började han tala med en kollega i kassan intill henne. Hon har vidare uppgett att det blev "struligt" och hon sade därför till honom att han fick sluta, eftersom det annars kunde bli fel i hennes kassa. Hon har också uppgett att hon kände till att det fanns en butikskontrollant i butiken, men hon sade inget till H.H. om detta.

Det är ostridigt att M.M. stoppade H.H. när denne hade passerat utgångskassan. H.H. har uppgett att han först när M.M. sade till honom att han inte hade gjort rätt för sig kom ihåg Kourusflaskan och då sade "Javisst, hur ´fan´ kunde det gå så här". Enligt M.M. sade H.H. i samband med ingripandet "Det var dumt gjort. Jag vet inte varför jag gjorde det".

I den rapport som M.M. skrev efter sitt ingripande är i allt väsentligt återgivet vad denne uppgett under förhöret i arbetsdomstolen om H.H:s förehavanden i butiken. I rapporten är förprickat att H.H. erkände tillgreppet och där är också antecknat att han uppgav att han hade glömt att betala för Kourus-produkten. H.H. har under förhöret i domstolen uppgett att han inte erkände något tillgrepp, men att han inte fick tillfälle att yttra sig mer efter det att han hade gripits. I stället pratade enligt honom M.M. med intendenten, fartygsvärden och kioskstewarden som alla hade kommit till det rum dit han förts. Detta har bekräftats i förhören med M.M. och M.N., som var en av de tillkallade besättningsmännen. Enligt henne erkände H.H. att han hade fått med sig en vara utan att betala för den och sade bl.a. "Javisst, det finns det inget försvar för. Det var ett misstag.". H.H. har uppgett att, efter det att han hade återvänt till restaurangen, fartygsvärden kom upp till honom och ville att han skulle skriva på en handling där det stod att han hade stulit varor. Detta vägrade han att göra, eftersom han inte hade stulit något.

Några skiljaktigheter föreligger inte mellan parterna om vad som sedan hände. H.H. blev kallad till fartygsnämnden morgonen därpå. Han fick där berätta vad han ansåg hade hänt. Enligt G.D., som satt med som ledamot i nämnden, fann nämnden att det kunde ha varit fråga om ett misstag från H.H:s sida, men eftersom denne hade bort vara mer aktsam tilldelades han en varning för att inte ha följt ordningsreglerna. När H.H. kommit iland blev han uppkallad till bolagets personalchef och någon tid därefter fick han besked om avskedande.

Arbetsdomstolen gör följande bedömanden.

H.H:s och M.M:s uppgifter om vad som hände efter det att H.H. hade tagit Kourus-förpackningen från hyllan i parfymavdelningen går isär i några avseenden, men innehåller i andra delar uppgifter som sammanfaller. Konstateras kan att H.H. hade två plastpåsar i sin ena hand när han gick från hyllan med herrparfym. Att de båda har lämnat motstridiga uppgifter om huruvida den lilla plastpåsen befann sig inne i den stora påsen kan inte ha någon avgörande betydelse. Det kan inte uteslutas vare sig att H.H. kommit ihåg fel om hur påsarna hölls eller att M.M. från de platser där han iakttog H.H. kan ha uppfattat påsarnas placering fel.

M.M:s iakttagelse att H.H. höll förpackningen med Kourusflaskan utefter sin vänstra sida när han gick in mot butiken behöver inte stå i strid mot H.H:s uppgift att denne först gick och tittade på förpackningen. Däremot står uppgift mot uppgift i frågan om H.H. stoppade ned Kourusflaskan i den lilla påsen på vägen mot konfektyrerna eller om det var först vid konfektyrerna som detta skedde. Så till vida sammanfaller deras båda berättelser att H.H. stannade till vid konfektyrerna innan han gick vidare mot kassan.

Enligt arbetsdomstolens mening kan det inte uteslutas att H.H. lade ned Kourus-förpackningen i den lilla påsen på väg mot konfektyrerna utan att M.M. uppmärksammade detta. Detta kan vara en förklaring till att M.M. uppfattade situationen vid konfektyrerna så att H.H. där lade ned Kourusflaskan i den lilla påsen, när det i stället enligt H.H. var så att han då flyttade över plastpåsarna i den andra handen för att ta en av spannarna med "godis". I vart fall anser arbetsdomstolen att det inte går att av deras båda utsagor dra någon helt säker slutsats om vad som förekom efter det att H.H. hade plockat Kourus-kartongen från hyllan fram till dess att han lämnade platsen för konfektyrerna.

Vad gäller frågan om H.H. haft uppsåt att tillägna sig Kourusflaskan utan betalning går det enligt arbetsdomstolen inte att helt bortse från dennes förklaring att han lade ned Kourus-kartongen i den lilla påsen, därför att han där hade de parfymvaror som han hade köpt till M.J.. Det går inte heller att dra några säkra slutsatser i uppsåtsfrågan av vad som kommit fram genom förhören om vad som hände vid utgångskassan. Ser man till vad som hände efter det att M.M. ingripit mot H.H. kan konstateras att M.M., enligt vad han själv uppgett, närmast omgående uppfattade situationen så att H.H. erkände att han stulit varan. Denna uppfattning delgav M.M. genast de övriga besättningsmän som kallats till platsen, bl.a. M.N., som måste ha påverkats av denna uppgift när hon uppfattade det så att H.H. erkände att han stulit. Arbetsdomstolen lämnar därför hennes vittnesmål i denna del därhän.

Av utredningen framgår att H.H. inte gavs möjlighet att - efter det att de tillkallade besättningsmännen hade anslutit - närmare berätta om vad som hade hänt. Såvitt framkommit var G.D. en av dem som H.H. först pratade närmare med efter det att han blivit föremål för M.M:s ingripande. G.D. har under förhöret uppgett att H.H. var väldigt uppjagad vid samtalet. Enligt honom sade H.H. att han mådde dåligt och berättade att han av misstag hade fått med sig en flaska parfym utan att betala för den och undrade vad han skulle göra. Enligt G.D. sade H.H. bl.a. att "Det blev så galet" och "Jag har gjort en sådan tabbe". Enligt arbetsdomstolen får samtalet mellan H.H. och G.D. uppfattas så att H.H. då var mycket upprörd över att han hade tagits som misstänkt för att ha stulit en flaska som han fått med sig av misstag.

Sammanfattningsvis kommer arbetsdomstolen fram till följande.

H.H. besökte den aktuella kvällen tax-free butiken för att göra inköp för ett par arbetskamraters räkning. Butiken öppnade enligt uppgift kl. 20.00 och enligt en anteckning i M.M:s skriftliga rapport skedde "tillgreppet" kl. 20.05. Detta styrker H.H:s uppgift att inköpet skedde under stress, eftersom han hade bråttom att komma tillbaka till restaurangen där flera matgäster var att vänta runt detta klockslag. Detta förhållande i förening med vad som utretts i målet talar närmast för att H.H. av misstag kom att få med sig Kourusflaskan utan att betala för den. I vart fall ger utredningen i målet inte stöd för slutsatsen att fråga varit om ett uppsåt från H.H:s sida att tillskansa sig flaskan utan att betala för den.

Bolagets avskedande av H.H. skall därför ogiltigförklaras.

Ersättningsyrkandena

Förbundet har yrkat dels allmänt skadestånd, dels lön och semesterersättning alternativt ekonomiskt skadestånd motsvarande lön och semesterersättning med närmare angivna belopp. Arbetsgivarparterna har överlämnat till domstolen att pröva i vilken form ersättning skall utgå.

Yrkandet om ersättning hänför sig till tiden efter det att H.H. avskedades. Genom ogiltigförklaringen av avskedandet består H.H:s anställning som om avskedandet aldrig hade skett. Hans ersättningsanspråk tar alltså sikte på en tid under vilken han var anställd hos bolaget (se AD 1995 nr 90). Ersättning till honom skall därför utgå för lön och semesterersättning. Yrkade belopp är vitsordade av arbetsgivarparterna och skall därför tilldömas H.H.. Vad gäller yrkandet om allmänt skadestånd har inget belopp vitsordats. Arbetsdomstolen bestämmer det allmänna skadeståndet till 70 000 kr. Härutöver skall H.H. tillerkännas ränta beräknad enligt yrkandena.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång skall arbetsgivarparterna ersätta förbundet för dess rättegångskostnader. Yrkandet i denna del har lämnats utan erinran.