AD 1995 nr 15

Parter:

Lärarförbundet; Stockholms kommun

Nr 15

Lärarförbundet

mot

Stockholms kommun.

D.F. är anställd av Stockholms kommun (staden) som lärare. Han är medlem i Lärarförbundet (förbundet).

Staden sade den 22 september 1993 upp D.F. från hans anställning av personliga skäl. Staden hävdade att han gjort sig skyldig till arbetsvägran och olovlig frånvaro.

Mellan staden och förbundet gäller kollektivavtal.

Förbundet har väckt talan mot staden och yrkat att arbetsdomstolen skall ogitigförklara uppsägningen av D.F.. Vidare har förbundet yrkat att staden skall förpliktas att till D.F. utge allmänt skadestånd med 85 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 26 april 1994 till dess betalning sker.

Staden har bestritt bifall till yrkandena. För det fall arbetsdomstolen skulle finna skadeståndsskyldighet föreligga har staden yrkat jämkning av skadeståndet till 0 kr.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i arbetsdomstolen.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Förbundet

D.F. är, sedan 1976, anställd av staden som lärare. D.F. har gymnasiebehörighet i ämnena religionskunskap, historia, filosofi och turistkunskap. Han har dessutom grundskolebehörighet i ämnet geografi. Under läsåren 1990/91 och 1991/92 arbetade han full tid som gymnasielärare, mestadels på Frans Schartaus gymnasium. Inför läsåret 1992/93 drogs emellertid dessa undervisningstimmar in och D.F. anmäldes som övertalig vid Frans Schartaus gymnasium.

Frågan om D.F:s placering ledde till tvist mellan förbundet och staden. I tvisten hävdade förbundet D.F:s rätt till placering på gymnasieskolan medan staden menade sig ha rätt att anvisa D.F. tjänstgöring såväl på grundskolan som på gymnasieskolan. Vid förhandlingar mellan parterna den 12 oktober 1992 antecknades i förhandlingsprotokollet att skolförvaltningen skulle verka för att finna ett underlag som lärare vid gymnasieskolan till D.F. samt att denne i avvaktan på gymnasieplacering skulle stå till vikarieförmedlingens förfogande under höstterminen 1992, vilket kunde innebära tjänstgöring både vid grundskolan och gymnasieskolan. Under höstterminen 1992 fick och utförde D.F. vikariat i enlighet med vikarieförmedlingens anvisningar både vid grundskolan och gymnasieskolan.

Inför vårterminen 1993 inleddes ny förhandling om D.F:s placering. D.F. kände inte till detta men i avvaktan på resultatet av förhandlingen instruerades han av förbundsombudsmannen J-O.J. att inte tjänstgöra på grundskolan.

När D.F. den 19 februari 1993 erbjöds vikariat på grundskolan Fruängsskolan avböjde han därför med motiveringen att förbundet upplyst honom att han inte var skyldig tjänstgöra på grundskolan.

D.F. arbetade på Bäckahagens skola 17 - 19 mars 1993. Den 18 mars på förmiddagen blev han av rektor S.K. tillfrågad om han på eftermiddagen samma dag kunde ta några lektioner på Fruängsskolan. Eftersom detta innebar att D.F. i så fall inte skulle få någon lunchrast, avböjde han erbjudandet. Att han skulle fått någon förfrågan från vikarieförmedlingen om vikariat vid Fruängsskolan 18 - 24 mars 1993 kan han inte erinra sig.

I månadsskiftet mars-april fick D.F. förfrågan från vikarieförmedlingen om ett vikariat vid Bäckahagens skola 13 april - 10 juni 1993. D.F. visste vilken lärare det var han eventuellt skulle vikariera för. Han kände också till att det ännu inte var klart huruvida denne verkligen skulle vara tjänstledig. D.F. uppfattade därför kontakten från vikarieförmedlingen som endast preliminär. Innan D.F. avhörde vikarieförmedlingen på nytt i ärendet fick han erbjudande om vikariat på Grimstaskolan 14 - 23 april, vilket han accepterade. När sedan det konkreta erbjudandet kom avseende vikariatet 13 april - 10 juni, avböjde han eftersom han redan erhållit vikariatet på Grimstaskolan 14 - 23 april. Ingenting sades från skolförvaltningen som kunde tyda på att hans avböjande inte accepterades. Inte heller gjordes något löneavdrag.

Staden har hävdat att D.F. vid dessa tre tillfällen gjort sig skyldig till arbetsvägran och olovlig frånvaro. För bedömningen av dessa påståenden är det av stor vikt att notera att det inför vårterminen 1993 inleddes nya förhandlingar mellan staden och förbundet beträffande D.F:s arbetsskyldighet. Förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen hölls den 29 januari 1993. Förhandlingen skedde med förbundets representant L.L. närvarande per telefon. I det till honom utsända protokollsförslaget invände denne mot det av staden föreslagna beslutet att D.F. skulle stå till vikarieförmedlingens förfogande. Förbundet krävde istället snarast placering vid i första hand Frans Schartaus gymnasium och i andra hand vid annat gymnasium. Emellertid framgår inte av protokollet när förhandlingen avslutades och staden har inte haft rätt att verkställa det föreslagna beslutet förrän förhandlingen avslutats. Troligen avslutades förhandlingen först den 19 mars 1993.

Sommaren 1993 hade D.F. fortfarande inte erbjudits placering vid gymnasieskolan. Han hade fortfarande uppfattningen att han inte var skyldig att tjänstgöra på grundskolan. Denna uppfattning hade förbundet bibringat honom, förutom vid vårterminens början, bland annat genom den kopia han erhöll av brev från J-O.J. till skolförvaltningen daterat den 17 juni 1993. När så D.F. inför höstterminen 1993 fick erbjudande om tjänstgöring på Engelbrektsskolan, som är en grundskola, ansåg han sig inte skyldig acceptera denna. När staden fick klart för sig detta underrättades förbundet och D.F. om att man avsåg att säga upp honom på grund av arbetsvägran.

I syfte att försöka lösa den uppkomna situationen hölls den 17 september 1993 överläggning enligt 30 § anställningsskyddslagen. Vid överläggningen yrkade förbundet att staden skulle avstå från att säga upp D.F. och i stället bereda honom i första hand tjänstgöring med gymnasieundervisning inom komvuxutbildningen och i andra hand - för det fall han själv accepterade - tjänstgöring vid Engelbrektsskolan. Dessutom yrkade förbundet att D.F. skulle utfå lön utan avdrag från och med höstterminens början. Staden avvisade förstahandsyrkandet och sade beträffande andrahandsyrkandet bland annat att "För att komma ifråga för tjänstgöring vid Engelbrektsskolan ska D.F. ha accepterat tjänsten senast måndagen 20 september och tillträtt tjänsten enligt överenskommelse med rektor P-G.M.. Om D.F. inte accepterar att omedelbart tillträda tjänsten vid Engelbrektsskolan verkställs uppsägningen snarast.".

Måndagen den 20 september klockan 14.00 träffades D.F., J-O.J. och förbundsjuristen T.N. i förbundets lokaler för att diskutera den uppkomna situationen. D.F., som inte varit med på mötet den 17 september, informerades om stadens inställning. Vid diskussionen uppmanade förbundsrepresentanterna D.F. att acceptera stadens erbjudande om tjänstgöring på Engelbrektsskolan. Det skulle annars kunna uppstå en uppsägningssituation på grund av arbetsvägran. D.F. fick klart för sig att förbundet inte längre ansåg sig med framgång kunna hävda ståndpunkten att han inte var skyldig att tjänstgöra vid grundskolan. För att undvika en uppsägningssituation beslutade han sig för att acceptera tjänstgöringen vid Engelbrektsskolan. Det bestämdes att J-O.J. skulle kontakta P-G.M. och meddela honom D.F:s beslut att acceptera erbjudandet om tjänstgöring vid Engelbrektsskolan. J-O.J. och D.F. gick till J-O.J:s kontorsrum och ringde upp P-G.M.. Denne svarade dock inte. D.F. gick sedan hem. Efter förnyad telefonpåringning fick sedan J-O.J. tag på P-G.M.. J-O.J. meddelade denne att D.F. accepterade erbjudandet om tjänstgöring vid Engelbrektsskolan. P-G.M. svarade då att det var för sent och att D.F. redan var uppsagd. J-O.J. försökte sedan komma i kontakt med D.F. på måndagskvällen för att berätta vad P-G.M. sagt men lyckades inte nå honom. D.F. inställde sig på Engelbrektsskolan påföljande morgon. Han fick då beskedet att det var för sent och att tjänsten redan var tillsatt med annan sökande. Den 22 september 1993 fick D.F. del av besked om uppsägning.

Sammanfattningsvis hävdar förbundet att saklig grund för uppsägning av D.F. inte förelegat. D.F. har inte vid något tillfälle under vårterminen 1993 gjort sig skyldig till arbetsvägran. Inte heller i samband med erbjudandet om tjänstgöring vid Engelbrektsskolan kan D.F. anses ha arbetsvägrat. Han har enbart handlat utifrån den utgångspunkten att han inte var tjänstgöringsskyldig på grundskolan. Att D.F. haft denna uppfattning, vilken styrt hans handlande, har staden känt till eller i vart fall bort känna till med tanke bland annat på det brev staden erhöll i juni 1993. Så snart D.F. fått klart för sig att han kunde vara skyldig att tjänstgöra vid grundskolan har han beslutat sig för att acceptera tjänstgöringen vid Engelbrektsskolan. J-O.J. har omgående därefter meddelat P-G.M. D.F:s beslut. D.F. har sedan på morgonen nästföljande dag inställt sig för tjänstgöring vid Engelbrektsskolan.

Uppsägningen är enligt förbundets mening ogiltig även om arbetsvägran förelegat, eftersom den vidtagits i strid mot de villkor staden själv angivit i förhandlingsprotokollet från den 17 september 1993. Staden har därvid utfäst att uppsägning inte skulle äga rum om D.F. uppfyllde vissa villkor. Dessa krav har också uppfyllts. Således har staden verkställt uppsägningen av D.F. utifrån en felaktig uppfattning huruvida villkoren uppfyllts eller inte.

Om D.F:s handlande såvitt avser Engelbrektsskolan inte utgör saklig grund för uppsägning ligger övriga påstådda fall av arbetsvägran för långt tillbaka i tiden för att kunna åberopas till stöd för att saklig grund för uppsägning förelegat enligt den s.k. månadsregeln i dess äldre lydelse.

Staden

D.F. har en tillsvidareanställning som ämneslärare i samhällsorienterande ämnen vid grundskolan. D.F. har tjänstgöringsskyldighet efter behörighet och kompetens inom Stockholms skolors hela verksamhetsområde, såväl vid grundskolan som vid gymnasieskolan. Emellertid utgör de ämnen som D.F. är behörig att undervisa i, historia och religionskunskap, vanligtvis en för smal bas för att räcka till undervisningsunderlag på gymnasieskolan. För att uppnå sådant underlag fordras oftast komplettering med andra ämnen.

Före den uppkomna tvisten var D.F. senast placerad vid Bagarmossens grundskola men hade under läsåren 1990/91 och 1991/92 tjänstgöringen förlagd mestadels till Frans Schartaus gymnasium. Inför läsåret 1992/93 anmäldes D.F. övertalig vid Frans Schartaus gymnasium. Inte heller fanns det tjänsteunderlag för honom vid annan gymnasieskola.

Med anledning av D.F:s placeringssituation hölls överläggning mellan parterna den 12 oktober 1992. I protokollet från detta möte antecknades att D.F. under höstterminen 1992 skulle stå till vikarieförmedlingens förfogande, vilket kunde innebära tjänstgöring såväl vid grundskolan som vid gymnasieskolan, samt att staden skulle verka för att finna ett tjänstgöringsunderlag för D.F. vid någon gymnasieskola.

Då det inte gått att finna tjänstgöringsunderlag vid gymnasieskolan för D.F. inför vårterminen 1993 hölls en ny förhandling mellan parterna den 29 januari 1993. Denna resulterade i att D.F. på samma sätt som under höstterminen 1992 skulle stå till vikarieförmedlingens förfogande samt att stadens avsikt var att om möjligt framledes erbjuda D.F. tjänstgöring vid gymnasieskolan. I brev daterat den 15 februari 1993 informerades D.F. om att han från och med vecka 8 skulle tilldelas tjänstgöring genom vikarieförmedlingens försorg.

Tjänstgöringen under vårterminen fungerade dock inte bra. D.F. gjorde sig vid upprepade tillfällen skyldig till arbetsvägran och olovlig frånvaro. Den 19 februari 1993 ringde vikarieförmedlingens E.K. till D.F. och erbjöd honom vikariat på 20 timmar i samhällsorienterande ämnen i Fruängsskolan 22 - 26 februari. D.F. sade att han av sin fackliga företrädare J-O.J. strängeligen förbjudits att arbeta på grundskolan och vägrade ta vikariatet. D.F. hänvisade E.K. till J-O.J. och uppgav att han inte hade något ytterligare att tillägga.

I brev till D.F. daterat den 22 februari 1993 förklarade staden för honom att hans vägran att ta det erbjudna vikariatet tolkades som arbetsvägran och att skolförvaltningen, vid fortsatt arbetsvägran, övervägde att säga upp honom från hans lärartjänst.

Den 17 mars ringde E.K. till D.F. och erbjöd honom vikariat på Fruängsskolan 18 - 24 mars, vilket han accepterade. Den 17 mars tjänstgjorde D.F. på Bäckahagens skola och erbjöds därvid av rektor S.K. att tjänstgöra ytterligare några timmar nästföljande dag, vilket han accepterade. S.K. erbjöd sig också att skjutsa D.F. från Bäckahagens skola till Fruängsskolan för att denne skulle hinna i tid till lektionerna där. D.F. avböjde dock detta och infann sig aldrig för tjänstgöring på Fruängsskolan.

I månadsskiftet mars/april 1993 ringde E.K. till D.F. och erbjöd honom vikariat med 22 timmar/vecka i samhällsorienterande ämnen vid Bäckahagens skola den 13 april - 10 juni. D.F. uppgav för E.K., och sedermera även för rektor S.K., att han vägrade ta vikariatet.

I brev till D.F. daterat den 19 april 1993 erinrade skolförvaltningen honom om att man, för det fall han fortsättningsvis vägrade godta erbjuden tjänstgöring från vikarieförmedlingen, ämnade vidta åtgärder för att säga upp honom. Dessutom påtalades i brevet dels skolförvaltningens avsikt att om möjligt erbjuda D.F. placering vid gymnasieskolan inför höstterminen 1993, dels att om detta inte kunde ske D.F. skulle erbjudas placering vid någon av grundskolans skolenheter. Staden klargjorde dessutom i brev till förbundet i slutet av april 1993 sin inställning beträffande D.F:s tjänstgöringsskyldighet.

Den 11 augusti 1993 hölls förhandling mellan parterna enligt 11 § medbestämmandelagen där olika övertalighetsfrågor behandlades. Vid denna förhandling informerade staden förbundet att D.F. skulle erhålla ytterligare ett erbjudande om tjänstgöring vid grundskolan. För det fall han inte accepterade detta skulle han komma att sägas upp. Förbundet framförde inte några invändningar med anledning av upplysningen.

Inför terminsstarten uppkom det en vakant plats inom samhällsorienterande ämnen vid Engelbrektsskolan, som är en grundskola. Det var fråga om en fast placering hela höstterminen. Med anledning av detta tillsändes D.F. den 16 augusti 1993 ett placeringsmeddelande där det meddelades att han skulle erbjudas tjänstgöring vid Engelbrektsskolan. Han uppmanades i meddelandet att snarast kontakta rektor P-G.M.. När D.F. efter en vecka inte avhörts med besked om den föreslagna placeringen underrättade skolförvaltningen honom per brev om att man betraktade hans agerande som ett avböjande samt att det för staden återstod att säga upp honom. Underrättelse enligt 30 § anställningsskyddslagen översändes till D.F. den 31 augusti 1993.

Den 6 september hölls på initiativ av J-O.J. ett informellt möte i vilket deltog han själv, D.F. och Y.T.. Vid mötet klargjorde staden återigen sin inställning avseende D.F:s tjänstgöringsskyldighet och Y.T. uppmanade honom att acceptera erbjudandet om placering vid Engelbrektsskolan.

På morgonen den 17 september 1993 hölls överläggning enligt 30 § anställningsskyddslagen med anledning av varsel om uppsägning av D.F.. Staden företräddes av Y.T. och förbundet av J-O.J.. Vid överläggningen uttalade staden att D.F., för att komma ifråga för tjänstgöring vid Engelbrektsskolan, skulle ha accepterat och tillträtt tjänsten enligt överenskommelse med rektor P-G.M. senast den 20 september 1993. Protokollsutkast faxades både till förbundet och till P-G.M. på eftermiddagen den 17 september 1993.

Sent på eftermiddagen den 20 september ringde J-O.J. till P-G.M. och frågade om D.F. hörts av. P-G.M. svarade att så inte hade skett.

Eftersom D.F. inte avhörts under måndagen vidtalade P-G.M. på kvällen den 20 september 1993 en annan sökande och upplyste henne om att hon skulle få tjänsten på Engelbrektsskolan. När Y.T. fick kännedom om att D.F. inte hört av sig och accepterat tjänstgöringen vid Engelbrektsskolan expedierades uppsägningsbeslutet av D.F.. Han fick del av uppsägningen den 22 september 1993.

Sammanfattningsvis kan konstateras att staden sagt upp D.F. med anledning av att denne vid upprepade tillfällen gjort sig skyldig till arbetsvägran och olovlig frånvaro. Under vårterminen 1992 har detta skett vid de tre ovan relaterade tillfällena och under höstterminen 1993 från och med den 23 augusti till och med den 20 september. Det har således förelegat saklig grund för uppsägningen.

De villkor som uppställdes den 17 september 1993 för att ifrågakomma för tjänstgöringen på Engelbrektsskolan har inte uppfyllts av D.F.. Staden har därför tvingats säga upp honom. Staden klargjorde vid överläggningen att så skulle komma att ske. Den justeringsanmärkning som gjorts av J-O.J. avseende protokollet från den 17 september har gjorts först när D.F. redan var uppsagd och saknar betydelse.

Det bestrids att de åberopade omständigheterna för uppsägningen av D.F. inte skulle kunna anföras på grund av den s.k. månadsregeln.

Domskäl

Tvisten i detta mål rör frågan om Stockholms stads uppsägning av D.F. var sakligt grundad. Staden har grundat uppsägningen på att D.F. vid några tillfällen under vårterminen 1993 och vid början av höstterminen 1993 vägrat att utföra arbete inom grundskolan, vilket han enligt stadens mening var skyldig att göra. Lärarförbundets inställning är att uppsägningen inte var sakligt grundad. Förbundet har därvid bestritt att någon arbetsvägran förekommit. Förbundets uppfattning är dessutom att staden åtminstone i vissa fall saknat rätt att beordra D.F. till det aktuella arbetet, eftersom frågan om hans placering var föremål för en inte avslutad förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen, samt att staden på grund av den s.k. månadsregeln i 7 § anställningsskyddslagen skulle vara förhindrad att grunda uppsägningen på vad som förekom under vårterminen 1993 för det fall att D.F:s handlande vid början av höstterminen inte anses utgöra saklig grund för uppsägning.

Förbundet har emellertid också hävdat att staden vid den överläggning enligt 30 § anställningsskyddslagen som hölls den 17 september 1993 utfäst att D.F. inte skulle bli uppsagd om han uppfyllde vissa villkor. Staden har inte bestritt att en sådan utfästelse lämnats; Y.T., som hörts upplysningsvis, har uppgett att staden var beredd att avstå från att säga upp D.F. om denne tillträdde tjänsten vid Engelbrektsskolan. Staden har däremot bestritt att D.F. uppfyllt de villkor som uppställdes. Arbetsdomstolen går först in på frågan om D.F. kan anses ha uppfyllt de villkor som uppställts i detta sammanhang.

Vid överläggningen den 17 september 1993 deltog för arbetsgivarsidan Y.T. och för arbetstagarsidan J-O.J.. I protokollet från överläggningen finns inledningsvis antecknat att Lärarförbundet yrkar att Stockholms skolor skall avstå från uppsägning av D.F. och i stället 1. i första hand bereda D.F. tjänstgöring med gymnasieundervisning inom komvuxutbildningen, 2. i andra hand - om D.F. accepterar - tjänstgöring vid Engelbrektsskolan. Förbundet yrkade vidare bl.a. att lön skulle utgå utan avdrag från höstterminens början.

Därefter finns följande antecknat.

Skolförvaltningen avvisade yrkandet under 1. men betonade att D.F. själv kan söka tjänst inom komvuxutbildningen. För att komma i fråga för tjänstgöring vid Engelbrektsskolan ska D.F. ha accepterat tjänsten senast måndagen 20 september och tillträtt tjänsten enligt överenskommelse med rektor P-G.M..

Om D.F. inte accepterar att omedelbart tillträda tjänsten vid Engelbrektsskolan verkställs uppsägningen snarast. - - -

Om D.F. återgår i tjänst 20/9 utbetalas lön från samma datum.

Till detta finns en den 22 september till arbetsgivarsidan översänd justeringsanmärkning, enligt vilken J-O.J. ville att protokollet skulle tillföras följande.

Lärarförbundet förklarade sig berett att under måndagen den 20 september kontakta P-G.M.. Lärarförbundet informerade motparten om att D.F. på måndagsförmiddagen skulle diskutera varselöverläggningens resultat med förbundsjuristen.

Det bör tilläggas att innehållet i justeringsanmärkningen enligt arbetsgivarsidans mening inte svarar mot vad som förekom vid överläggningen utan utgör en efterhandskonstruktion.

Beträffande det fortsatta händelseförloppet är det ostridigt mellan parterna att D.F. själv inte var i kontakt med P-G.M. måndagen den 20 september, att det däremot den dagen förekom ett telefonsamtal mellan J-O.J. och P-G.M. samt att D.F. inställde sig vid Engelbrektsskolan tisdagen den 21 september. Parternas påståenden om vad som sades vid telefonsamtalet mellan J-O.J. och P-G.M. är däremot motstridiga. Y.T. har uppgett att uppsägningen till D.F. postades den 21 september sedan hon fått veta att D.F. inte hade avhörts den 20 september.

J-O.J. och förbundsjuristen T.N. har båda hörts som vittnen och uppgett följande. De sammanträffade med D.F. den 20 september 1993 kl. 14.00 i förbundets lokaler. Mötet pågick några timmar och man diskuterade den uppkomna situationen. D.F. fick klart för sig att förbundet tvivlade på möjligheten att med framgång hävda att han inte var skyldig acceptera tjänstgöring vid grundskolan. Man framförde till D.F. att han, för att undvika en uppsägningssituation på grund av arbetsvägran, borde acceptera den föreslagna placeringen vid Engelbrektsskolan. D.F. blev mycket upprörd när han fick klart för sig att han kunde vara skyldig att godta tjänstgöring även vid grundskolan. Efter en stunds diskussion gick han med viss motvilja med på att acceptera tjänstgöringen vid Engelbrektsskolan. Han ville inte riskera att staden skulle hävda att han arbetsvägrat. Det bestämdes att J-O.J. skulle ringa P-G.M. och meddela att D.F. accepterade tjänstgöringen vid Engelbrektsskolan samt att han skulle inställa sig till tjänstgöring nästa dag. J-O.J. och D.F. gick sedan till J-O.J:s kontorsrum för att ringa upp P-G.M..

J-O.J. har vidare uppgett följande. Han ringde upp P-G.M. medan D.F. var närvarande. P-G.M. var dock inte anträffbar. Därefter gick D.F. hem. Senare, antagligen mellan kl. 16.30 och 17.00, nådde han P-G.M. och meddelade att D.F. var beredd att ställa upp på tjänstgöringen vid Engelbrektsskolan. P-G.M., som verkade vara dåligt informerad om innehållet i överenskommelsen från den 17 september 1993, svarade att det nog var för sent och att D.F. redan var uppsagd. Detta besked förvånade J-O.J. och samtalet avslutades.

P-G.M. har hörts som vittne och därvid uppgett följande: Y.T. meddelade honom att D.F. skulle infinna sig på Engelbrektsskolan under måndagen den 20 september 1993. Om D.F. inte kom kunde han tillsätta tjänsten med annan sökande. D.F. infann sig aldrig. Sent på eftermiddagen den 20 september, antagligen mellan 16.30 och 17.00, ringde J-O.J.. Denne samtalade först om allmänna saker och frågade sedan om D.F. hört av sig. P-G.M. svarade att han inte hade hört av sig. Därefter avslutades samtalet. Senare på måndagskvällen kontaktade han en annan sökande som underrättades om att hon skulle förordnas på tjänstgöringen vid Engelbrektsskolan. Tisdagen den 21 september ungefär kl. 9.40 - 10.00 infann sig D.F. hos honom på Engelbrektsskolan. P-G.M. blev då mycket förvånad.

När det gäller att bedöma vad som förevarit finns det till en början anledning att framhålla att protokollet från överläggningen den 17 september inte kan sägas ge något entydigt besked om vad D.F. hade att iaktta. Inte heller förhören med Y.T. och J-O.J. ger något entydigt besked härom. Av protokollet kan egentligen endast utläsas att D.F. den 20 september skulle ha accepterat tjänstgöringen vid Engelbrektsskolan. Av utredningen, främst då J-O.J:s och T.N. vittnesmål, framgår också att D.F. faktiskt den 20 september accepterade tjänstgöringen vid Engelbrektsskolan.

Däremot kan protokollet inte sägas ge besked om hur accepten skulle lämnas eller om att den nödvändigtvis skulle ha kommit till arbetsgivarens kännedom den dagen. Denna oklarhet kommer också till uttryck i målet på det sättet att P-G.M. uppgett att han av Y.T. fått beskedet att D.F. skulle infinna sig vid Engelbrektsskolan den 20 september för att komma i fråga för tjänstgöringen där under det att Y.T. uppgett att det skulle ha varit tillräckligt att D.F. kontaktade skolan den dagen och lämnade besked.

Enligt arbetsdomstolens mening finns det anledning att vid bedömningen av J-O.J:s och P-G.M:s vittnesutsagor beakta dessa oklarheter och särskilt då att de vid sitt telefonsamtal den 20 september kan ha haft skilda uppfattningar om vad som förväntades av D.F.. Det finns inte anledning att anta att någon av dem medvetet skulle lämna oriktiga uppgifter om vad som sagts vid samtalet. Deras nu lämnade motstridiga uppgifter kan förklaras av att de med de olika uppfattningar de hyste om vad som förväntades av D.F. missförstod varandra.

Enligt arbetsdomstolens mening får D.F. genom att den 20 september acceptera tjänstgöringen vid Engelbrektsskolan och att närmast påföljande dag inställa sig till tjänstgöring där anses ha uppfyllt stadens villkor sådana arbetstagarsidan hade anledning att uppfatta dem. Vid sådant förhållande bör uppsägningen förklaras ogiltig och arbetsdomstolen har därmed inte någon omedelbar anledning att i detta sammanhang gå in på de omständigheter som åberopats till grund för uppsägningen.

För bedömningen av skadeståndsfrågan är dock de omständigheter som föranledde kommunen att inleda uppsägningsförfarandet av intresse. Utan att för den skull ta ställning till om D.F. i varje enskilt fall som lagts honom till last kan sägas ha gjort sig skyldig till arbetsvägran är det tydligt att han var ovillig att arbeta vid grundskolor och att detta berodde på att han hyste uppfattningen att han endast var skyldig att arbeta vid gymnasieskolor. Utredningen i målet ger inte stöd för denna uppfattning och i vart fall var han skyldig att arbeta vid grundskolor, när hans fackliga organisation inte gjort gällande tolkningsföreträde angående arbetsskyldigheten. D.F:s på denna uppfattning grundade handlande måste otvivelaktigt ha vållat staden problem som det är förståeligt att staden önskat komma till rätta med. Mot bakgrund av detta och omständigheterna i övrigt finner arbetsdomstolen skäligt att bestämma det allmänna skadeståndet till 25 000 kr.

Staden skall som tappande part stå förbundets rättegångskostnader. Vad som yrkats i denna del får anses som skäligt.

DOMSLUT

1. Arbetsdomstolen förklarar att Stockholms kommuns uppsägning av D.F. är ogiltig.

2. Stockholms kommun förpliktas att till D.F. utge allmänt skadestånd med tjugofemtusen (25 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 26 april 1994 till dess betalning sker.

3. Stockholms kommun skall ersätta Lärarförbundet dess rättegångskostnader med etthundratusen (100 000) kr, avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker. I beloppet ingår mervärdesskatt med 20 000 kr.

Dom 1995-03-01, målnummer A-90-1994

Ledamöter: Hans Tocklin, Michaël Koch, Inga Jerkeman, Mats Holmgren (skiljaktig), Björn Qvarnström, Hans-Åke Engdahl (förhandlingschef i Svenska Målareförbundet; tillfällig ersättare) och Stig Ahlin.

Sekreterare: Carl-Johan Karlson

Ledamoten Mats Holmgrens skiljaktiga mening

Jag anser det visserligen tveksamt om D.F. genom J-O.J:s telefonsamtal med P-G.M. den 20 september 1993 kan anses ha uppfyllt de villkor staden ställt upp för att avstå från att säga upp D.F.. Med hänsyn till de oklarheter som framkommit rörande främst frågan om hur och när besked om att D.F. accepterade villkoren skulle lämnas, finner jag mig dock kunna ansluta mig till majoritetens uppfattning att villkoren, sådana arbetstagarsidan hade anledning att uppfatta dem, uppfylldes av D.F., och att uppsägningen vid sådant förhållande bör förklaras ogiltig.

När det gäller skadeståndsfrågan gör jag följande bedömning. Som majoriteten konstaterat är det tydligt att D.F. var ovillig att arbeta vid grundskolan och att detta berodde på att han hyste uppfattningen att han endast var skyldig att arbeta vid gymnasieskolor. D.F. har stått fast vid denna uppfattning trots att staden vid flera tillfällen gjort klart att han var tjänstgöringsskyldig även vid grundskola. D.F. har därför inte varit utan skuld till det inträffade. Att hans fackliga organisation stött honom i hans uppfattning föranleder ingen annan bedömning i detta hänseende. Mot bakgrund av detta och omständigheterna i övrigt bör det allmänna skadeståndet inte sättas högre än 10 000 kronor.

Överröstad i denna fråga har jag i övrigt ingen annan mening än majoriteten.