AD 1996 nr 105

Parter:

P., A.; Lex Mark Sverige

Nr 105

A.P. i Täby

mot

Lex Mark Sverige i Kista.

Överklagade domen: Stockholms tingsrätts, avd. 3, dom 1995-11-20, DT 1079

Tingsrättens dom, se bilaga.

A.P. har yrkat att arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, skall bifalla hans talan vid tingsrätten. Han har också yrkat att han skall befrias från skyldigheten att utge ersättning för motpartens rättegångskostnader vid tingsrätten samt att motparten skall förplikats att utge ersättning för hans rättegångskostnader där.

Lex Mark Sverige (bolaget eller Lex Mark i det följande) har bestritt ändring av tingsrättens dom.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i arbetsdomstolen.

Arbetsdomstolen har hållit huvudförhandling i målet. Vid denna har på A.P:s begäran hållits förnyat förhör med honom själv samt förnyade vittnesförhör med H.B., J.H., K.O., H.L. och S-E.C.. På bolagets begäran har hållits förnyade vittnesförhör med R.B., S.B., G.S. och K.F. samt spelats upp bandupptagningen från förhöret vid tingsrätten med vittnet F.W.. Parterna har i domstolen lagt fram den vid tingsrätten förebragta skriftliga bevisningen.

Till utveckling av respektive talan i arbetsdomstolen har parterna anfört sammanfattningsvis följande.

A.P.

A.P:s bakgrund och ställning i organisationen samt hans ansvarsområden

A.P. anställdes vid IBM den 1 november 1962 och har i princip arbetat för IBM under hela sitt yrkesverksamma liv. Vid "avknoppningen" av Lex Mark från IBM 1991 följde han med till det nybildade bolaget och blev Chief Financial Officer (CFO) i Lex Mark Sverige AB. Under perioden januari 1993 till september 1993 var han CFO för Lex Mark Scandinavia, vilket var kulmen på A.P:s karriär. Han var då placerad i Köpenhamn. Den 1 februari 1994 blev han utnämnd till Finance manager i den nybildade filialen, och i förevarande mål svarandepart, Lex Mark Sverige. Det var från den befattningen som A.P. sedermera avskedades.

A.P. hade avvecklingsuppgifter kvar i den gamla organisationen i Köpenhamn under månaderna oktober 1993 - januari 1994 innan han den 1 februari 1994 tillträdde befattningen som Financial manager för Lex Mark Sverige.

Marknadsföringsansvarig i Sverige, och därmed även ansvarig för användningen av den i målet aktuella marknadsföringsfonden, var under perioden april 1991 till mars 1992 K.O., tillika VD för Lex Mark Sverige, under perioden april 1992 till december 1993 J.H. och under perioden januari 1994 till september 1994 K.F..

A.P:s närmaste chef från april 1991 till januari 1993 var K.O. och från februari 1994, när A.P. tillträdde den befattning han sedermera blev avskedad från, till september samma år G.S..

IBM fortsatte att sköta Lex Marks bokföring fram till oktober 1992. Därefter sköttes bokföringen från i tur och ordning Sverige, av det svenska bolag som sedermera likviderades, från Köpenhamn och slutligen, från den 1 januari 1994, i och med filialbildningen, från England.

De arbetsuppgifter som A.P. erhöll som Finance manager 1994 var mindre betydelsefulla och ansvarsområdet var mer begränsat än när han var CFO. Omständigheter som stödjer detta påstående är bl.a. att huvudansvaret för bokföringen ålåg Area manager, att han från att 1993 haft sex anställda som rapporterade till sig 1994 endast hade en deltidsanställd underställd sig samt att öppnande och utdelning av post ingick i hans arbetsuppgifter. Att A.P:s tidigare framträdande befattning som CFO reducerats framgår även av att det genomfördes en s.k. platt organisation inom bolaget med endast en ansvarig chef, G.S..

A.P. har både rapporterat och bevakat eventuella missförstånd eller felaktigheter inom organisationen. Han har aktivt åtgärdat problem inom sitt ansvarsområde genom tillsägelser. Han har vidare vid behov rapporterat uppåt till sin chef, R.B.. A.P. har vidare avgivit rapporter avseende försäljningen av printrar. Det kan anmärkas att rapport om försäljningen av printrar bl.a. gick med kopia till Lex Marks redovisningschef i Norden, som inte hade några synpunkter på försäljningen. Det har således hela tiden förelegat en öppen hantering av printerförsäljningen.

A.P. har vidare haft både kapacitet och förmåga att utföra sina arbetsuppgifter. Han har levt upp till och klarat av samtliga uppställda personliga mål. A.P:s Area Chief, T.L., har den 25 januari 1994, dvs. en vecka innan A.P. tillträdde den lägre befattningen som Finance manager, bekräftat detta.

Marknadsföringsfonden och dess användning

Marknadsföringsfonden är en tillgång för Lex Mark i den betydelsen att det är en fördel för Lex Mark att använda fonden för marknadsföringsåtgärder. A.P. hävdar dock att fonden bokföringstekniskt inte skall bokföras som tillgång hos bolaget.

I samband med att IBM "avknoppade" den del av sin verksamhet som rörde printrar till det företag som blev Lex Mark, skrev parterna under en överenskommelse om marknadsföringsarbete och upprättade i samband därmed marknadsföringsfonden. IBM skulle under en femårsperiod bekosta vissa marknadsföringsåtgärder som skulle genomföras i samarbete mellan Lex Mark och IBM. Avtalet innebar att IBM skulle avsätta 100 miljoner USD till fonden att fördelas med hälften var på Europa och USA. De 50 miljoner USD Europa erhöll skulle sedan fördelas mellan de europeiska länderna. För Sveriges del var tilldelningen ca 300 000 USD per år. Avtalet innebar således att pengar avsattes inom IBM för marknadsföringsåtgärder som skulle gynna Lex Mark men som parterna gemensamt skulle komma överens om. Av avtalet om marknadsföringsfonden framgår att fonden kan användas till provision till IBM-säljare för försäljning av Lex Marks produkter, annonseringsstöd och utställningsstöd. Av avtalstexten framgår vidare att Lex Mark och IBM kan komma överens om annan användning av fonden än de nämnda åtgärderna. Av avtalet framgår även att outnyttjade fondmedel ett kalenderår inte kan överföras till nästa kalenderår utan i stället förverkas till IBM. Därför levde A.P. och den dåvarande ledningen för Lex Mark Sverige i förvissningen att det inte gick att flytta över fondmedel från ett år till ett annat.

För att det skulle bli rätt i bokföringen skickades fakturor från Lex Mark Frankrike, där huvudkontoret låg, till respektive land på det belopp som man kommit överens om, för Sveriges del ca 300 000 USD per år. Denna fakturering skedde oberoende av fondens användning. Fonden skall således inte bokföras som en tillgång i Lex Mark Sverige eller i IBM Sverige, utan den skall bokföras som en tillgång på 50 miljoner USD i Lex Mark Frankrike. När fonden successivt utnyttjas skrivs den av mot de pengar som kommer in från fakturorna från respektive land.

Marknadsföringsfondsavtalet tillåter användning av fondmedel till utbetalning av provision till IBM-försäljare för försäljning av Lex Marks produkter. Provisionen betalades ut av IBM varefter utbetalningen belastade marknadsföringsfonden.

Kom Lex Mark och IBM överens om t.ex. annonsering via externa reklamproducenter kunde mediaföretaget skicka en faktura direkt till IBM. IBM betalade då fakturan varefter fakturabeloppet räknades av från fondmedlen.

För det fall Lex Mark och IBM kom överens om annonsering och Lex Mark betalade för den fick Lex Mark ersättning för detta från IBM som räknade av beloppet från fonden.

Vad gäller betalning från IBM Sverige till Lex Mark för leverans av skrivare till IBM:s utbildningsavdelningar och kundcentra, som är en omtvistad fråga i målet, förhåller det sig på följande vis. Lex Marks VD fattade beslut om att använda marknadsföringsfonden för inköp av skrivare. IBM betalade Lex Mark för skrivarna som för vilket inköp som helst, varefter köpesumman räknades av mot fonden. Denna användning av fonden har inte lett till skada för Lex Mark. I stället har försäljningen till IBM gått med vinst.

Sammanfattningsvis menar A.P. att det framgår att marknadsföringsfonden inte kan vara en bokföringsmässig tillgång i Lex Mark Sverige.

I målet har gjorts gällande att fonden använts felaktigt i två avseenden, nämligen beträffande dels provisionsutbetalning och dels printerförsäljning.

Provisionsutbetalning

Provisionsutbetalningar från fonden till IBM:s säljare som sålde Lex Marks skrivare avsåg försäljningar år 1991. Provisionsutbetalningarna stod i överensstämmelse med fondavtalet.

Bakgrunden till tillgodogörandet av fondens medel för provisionsutbetalningar var följande. "Avknoppningen" av bolaget skedde den 1 april 1991. Under Lex Marks första verksamhetsår 1991 skötte IBM dess bokföring. Fram till "avknoppningen" hade IBM-säljarna haft samma provision för försäljning av persondatorer som för försäljning av skrivare. Under 1991 sammanträffade Lex Marks dåvarande VD, K.O., med en representant från IBM, S-E.C., och diskuterade fondens användning för provisionsutbetalningar till IBM:s säljare. De kom överens om att man skulle tillämpa samma provisionsutbetalningar till IBM:s säljare under hela året 1991, även efter den 1 april, oberoende av om det var Lex Marks produkter eller IBM:s produkter som såldes. Vid slutet av året skulle en avstämning göras för att se hur stor del som belöpte på Lex Marks produkter och hur stor del som belöpte på IBM:s produkter, varefter en avräkning skulle göras mot fonden. Vid avstämningstillfället framgick att i princip hela det avsatta beloppet i fonden gick åt till provisionsutbetalningar. Detta var en anledning till beslutet om att under 1992 inte ge denna typ av provision till IBM:s säljare för försäljning av Lex Marks produkter.

Provisionsutbetalningar för försålda printrar uppgick under 1992 till 1 245 kr. Därefter gavs besked om att det inte skulle utgå provision för försäljningar av detta slag. Under 1993 utbetalades emellertid troligen 235 kr i provision. Det var dock ett administrativt misstag. Det har således i princip inte skett några utbetalningar av provisioner till IBM:s säljare, med undantag av år 1992.

Printerförsäljningar

Marknadsföringsfonden har använts vid printerförsäljning vid två tillfällen, 1992 och 1993.

1992

Under Lex Marks första verksamhetsår kom man som nämnts överens, K.O. från Lex Mark och S-E.C. från IBM, om att använda marknadsföringsfonden för provision till IBM:s säljare. Eftersom det visade sig att huvuddelen av fondmedlen gick åt till provision till IBM:s säljare bestämdes det att ett annat system för provision skulle tillämpas under 1992. Under hösten 1992 fick Lex Mark klart för sig att det med det nya provisionssystemet i stället blev mycket pengar över. Detta berodde inte på dålig planering, utan på att det var svårt att göra en fullgod beräkning då man hade bytt system. Lex Mark beslöt då att använda fondmedlen till printerförsäljning.

Vid denna tidpunkt bedömde Lex Marks marknadsföringschef, J.H., dvs. inte A.P., att den bästa användningen av fonden ur marknadsföringssynpunkt var att, tillsammans med informationsmaterial om Lex Marks produkter, placera ut moderna skrivare på IBM:s utbildningsavdelningar och democentra. Tusentals potentiella kunder passerade årligen dessa platser.

Bolagets uppfattning att fondens användning på detta sätt varit till skada för bolaget är felaktig. Den bygger på att utplaceringen av de sålda skrivarna inte har något som helst marknadsföringsvärde.

Förslaget godkändes av Lex Marks dåvarande VD, K.O.. Beslutet föregicks av en diskussion i bolagets dåvarande ledningsgrupp, i vilken ingick K.O., J.H., A.P. och ibland K.F..

J.H. fick efter beslutet i uppdrag att kontakta IBM för att efterhöra om IBM godtog förslaget. Kontaktperson på IBM var S-E.C.. Han tyckte i och för sig att åtgärden lät bra men önskade kontrollera med IBM:s jurister huruvida åtgärden var i enlighet med avtalet. En jurist från IBM ringde därefter upp A.P. och sade att åtgärden var godkänd av IBM. IBM var således vid denna tidpunkt av den uppfattningen att denna användning av fonden var i enlighet med reglerna för marknadsföringsfonden. Även Lex Mark hade denna uppfattning. A.P. har således inte tagit kontakt med en IBM- jurist för konsultation. Eftersom den här användningen av fonden tillkommit efter en överenskommelse med IBM fann A.P. inte heller anledning att själv motsätta sig användningen.

1993

Under 1993 användes marknadsföringsfonden på samma sätt som under 1992.

Vid tidpunkten för beslutet, i december 1993, att använda fonden till printerinköp arbetade A.P. inte i Sverige. Han arbetade i Köpenhamn med avvecklingsarbetet som CFO. Poängteras kan även att det var G.S. som var ensam ansvarig chef i Sverige.

J.H. kontaktade A.P. i Köpenhamn och frågade honom om han hade några synpunkter på en förnyad affär av samma slag som den som hade genomförts året innan. A.P. förklarade då att det nog var en bra åtgärd under samma förutsättningar som hade rått året innan, dvs. att Lex Mark var överens med IBM om att genomföra åtgärden, samt att det var klart att IBM inte skulle köpa printrarna på något annat sätt. Vidare hade man tidigare bedömt det som en bra marknadsföringsåtgärd. Nästa gång A.P. kom i kontakt med printerförsäljningen var när G.S. i december 1993 besökte A.P. i Köpenhamn och frågade om försäljningen av printrar. A.P. återgav för G.S. vad han tidigare sagt till J.H.. G.S. uttryckte vid denna tidpunkt viss tvekan mot att använda fondens medel på detta sätt. Inget beslut i frågan fattades emellertid vid detta besök. Någon vecka därefter kontaktades A.P. åter av J.H. som sa att det var "OK med G.S. och printerförsäljningen till IBM". J.H. vände sig till A.P. eftersom han ville att A.P. skulle kontakta IBM och be att de skulle göra reserveringar mot fonden.

Sammanfattningsvis har således påstått felaktig printerförsäljning skett vid två tillfällen, första gången under 1992 under ledning av K.O. och andra gången i december 1993 under ledning av G.S. och J.H.. A.P. har själv överhuvudtaget inte fattat något beslut om printerförsäljning i december 1993. Vidare har samtliga beslut om printerförsäljningar skett under perioder då A.P. inte har varit anställd hos svarandeparten i målet. Det senare beslutet om printerförsäljning har dessutom skett under en period då A.P. upprätthöll en annan befattning, på annan ort och i ett annat bolag.

Det har diskuterats om oförbrukade fondmedel har kunnat överföras från år till år och om printerförsäljningen vid årets slut var ett panikbeslut. Lex Marks dåvarande ledning hade bibringats uppfattningen att det inte var möjligt att överföra medel från ett år till ett annat år. Att så är fallet framgår av marknadsföringsfondsavtalet där det står att ej förbrukade medel vid årets slut förverkas. Alternativet till att använda medlen var att förmå IBM att betala ut fondmedlen kontant. Detta var också ett förfaringssätt som tillämpades i andra länder, t.ex. Norge och Danmark när A.P. var CFO och stationerad i Köpenhamn. IBM Sverige vägrade emellertid att betala ut medlen kontant. A.P. förklarade också för R.B., CFO Nordic Area, hur situationen var i Sverige.

A.P. noterar också att planering av printerinköp har fortsatt under år 1994.

Brister i bokföringen?

Grundfrågan är, enligt A.P., huruvida det går att använda fondmedlen på sätt som gjorts. Med utgångspunkt från att det har gått att använda fondmedlen på sätt som fattats beslut om är transaktionerna rent tekniskt korrekt bokförda.

Någon specifik bokföringsinstruktion beträffande fonden utfärdad av Lex Mark finns inte att tillgå. De instruktioner som finns har följts fullt ut. Kostnader och intäkter har på ett korrekt sätt bokförts hos bolaget beträffande samtliga transaktioner. Fakturorna från Lex Mark Europa, vilka avser fonden, har hos bolaget således bokförts som en kostnad på kontot "marketing credit fund". Detta har skett helt öppet. Under förutsättning att printerförsäljningen varit tillåten skulle transaktionerna inte heller ha bokförts på något annat sätt.

Bokföringen har från den 1 januari 1994 skötts av Lex Mark England. Ingen förändring i bokföringen har skett efter det datumet. Inte heller har någon förändring skett i bokföringen efter det att A.P. lämnade bolaget i september 1994.

En budget för fonden har upprättats varje år och fondens existens framgår även av bokföringen. Kontona inom bolaget har upprättats i enlighet med Lex Marks internationella kontoplan.

Av svaret på en förfrågan från A.P. till Sveriges Redovisningskonsulters Förbund framgår att försäljning av printrar till IBM skall bokföras som en normal försäljningsintäkt. Av detta följer också att medlen i fonden inte är Lex Marks "egna" pengar.

Bolaget skall vidare bokföra marknadsföringsåtgärder endast om fakturan kommer från en utomstående leverantör och då på kontot "förutbetalda kostnader".

Sammanfattningsvis är påståendena om att bokföringen varit felaktig och förts i strid mot instruktionerna felaktiga.

Har Lex Mark drabbats av förlust?

Bolagets påstående att det drabbats av en förlust motsvarande 4,8 miljoner kr är orimligt. Printerförsäljningen som belastade fonden uppgick till totalt 2,5 miljoner kr varför en förlust inte kan ha uppgått till nästan det dubbla beloppet. Lex Mark har dessutom erhållit ett fullt marknadsföringsvärde genom utplaceringen av printrarna samt därutöver fått en vanlig handelsvinst för försäljningen av printrarna.

Bolagets resonemang kan endast förstås under förutsättning att utplaceringen av printrarna inte kan antas ha något marknadsföringsvärde alls, vilket bestrids av A.P..

Oberoende av om det var rätt eller fel att använda marknadsföringsfonden på sätt som gjorts kan således inte en ekonomisk förlust ha uppstått på det sätt som bolaget gör gällande. Lex Mark och IBM är inte överens om att bolaget har drabbats av den påstådda skadan. Uppgörelsen mellan Lex Mark och IBM berör inte endast printerförsäljningarna utan utgör ett paket innefattande även andra frågor. Skadan är således inte enbart relaterad till printrarna. Påståendet om skadan är inte heller rimligt om man beaktar övriga överenskommelser som föreligger mellan Lex Mark och IBM. Av EME Cooperative Marketing Agreement framgår att Lex Mark skall tillhandahålla utrustning till utbildningscentra och liknande. Lex Mark har således enligt det avtalet en förpliktelse att tillhandahålla maskiner. Det fel som görs gällande är att Lex Mark har tagit betalt för printrarna. Det är svårt att förstå hur detta kan ha inneburit en skada för Lex Mark.

Vetskap hos befattningshavare inom Lex Mark om användningen av marknadsföringsfonden (2-månadersregeln)

Beslutet om fondens användning till printerförsäljning 1992 togs av bolagets dåvarande VD, K.O., efter förslag från marknadsföringschefen, J.H.. Eftersom ledningen själv fattat beslutet måste bolaget anses haft vetskap om detsamma. Det går inte att nu hävda att bolaget inte kände till användningen av fonden.

G.S. tillträdde posten som VD i oktober 1993 och har varit väl informerad om marknadsföringsfondens användning sedan i december 1993. A.P. och G.S. träffades nämligen i december 1993 och diskuterade frågan. Vid denna tidpunkt måste G.S. ha fått klart för sig hur fonden tidigare använts. I slutet av december godkände G.S. den andra försäljningen av printrar genom att ange det direkt till J.H.. J.H. ringde upp A.P. i Köpenhamn och bad honom se till att IBM reserverade fondmedel inför årsskiftet så att medlen inte skulle förverkas. A.P. gjorde detta den 29 december 1993 samt skickade en kopia till G.S.. G.S. har således fått kännedom om printerförsäljningen den 29 december 1993. Den 26 januari 1994 erhöll G.S. ett faxmeddelande som gav honom kunskap om att printerförsäljningen från Lex Mark till IBM skulle gå i avräkning mot fonden. G.S. har således vid två tillfällen fått kännedom om printerförsäljningen.

G.S. tog i februari 1994 med A.P. upp tanken att använda föregående års medel till en utställning. I samband därmed förklarade A.P. att medlen i princip var förbrukade i och med printeraffären. Även vid denna tidpunkt måste G.S. har fått klart för sig hur situationen var.

I april 1994 erhöll A.P. en redovisning från IBM angående situationen på fondkontot. A.P. hade i anledning av redovisningen en diskussion med G.S.. Även vid detta tillfälle måste G.S. ha förstått hur medlen använts.

Även vid ett säljmöte i juni 1994, där G.S. var närvarande, diskuterades frågan.

Sammanfattningsvis framstår det som klart att G.S. var väl medveten om hur fondmedlen användes.

Försommaren 1994 blev A.P. inkallad till G.S. för ett "allvarligt samtal". G.S. bad A.P. söka ett nytt arbete. Som förklaring angavs dels att A.P. var alltför controllerinriktad och för lite marknadsföringsinriktad, dels att bolaget till hösten skulle få en ny och ung VD varför det var lämpligt att denne fick en ny och ung ekonomichef. Ingen annan anledning angavs. A.P. avvisade detta förslag.

Bolagets trovärdighet kan ifrågasättas. Lex Mark har vid ett flertal tillfällen uppgett att A.P. brutit mot vissa bestämmelser. I sitt svaromål hänvisade bolaget bl.a. till ett koncernövergripande avtal som skulle reglera vissa frågor. Vid den muntliga förberedelsen vid tingsrätten åtog sig Lex Mark att inge ett avtal. När A.P. hemställde om ett editionsföreläggande i den delen svarade Lex Mark att avtalet var muntligt och att G.S. skulle redogöra för det vid huvudförhandlingen. Vid förhöret med G.S. framkom att det inte ens fanns ett muntligt avtal.

Lex Mark Sverige

Målet handlar om en arbetstagare som har haft en mycket hög position i ett bolag som ingår i en multinationell koncern.

A.P. har varit ekonomichef och ansvarig för ekonomin i Sverige under hela den period som är aktuell i målet. Han har vidare varit den enda personen i ledningsgruppen som haft ekonomisk utbildning. Under den tid som A.P. varit anställd hos Lex Mark har bolagets medel använts på sätt som lett till skada för bolaget, uppgående till i vart fall 2,85 miljoner kr. Orsaken till skadan är att IBM har fått köpa printrar från Lex Mark och, med A.P:s kontroll och samtycke, betalat för dem med Lex Marks pengar i fonden. Detta förfaringssätt har endast förekommit i Sverige.

Lex Mark bildades 1991 genom förvärv av verksamhet som tidigare ingick i IBM. Lex Mark är i dag ett av de världsledande företagen inom sitt affärsområde, utveckling och försäljning av printrar. Vid förhandlingen mellan IBM och blivande Lex Mark kom parterna fram till att IBM skulle avsätta 100 miljoner USD för att bekosta Lex Marks marknadsföring. Beloppet allokerades därefter till de olika länder där Lex Mark var representerat och för Sveriges del avsattes ca 8,5 miljoner kr.

Det är den ekonomiansvarige i varje land som skall se till att medlen i marknadsföringsfonden ianspråktas på ett ansvarsfullt sätt. För det fall frågor skulle uppkomma, av vilket slag det än vara må, skall den ekonomiansvarige rådfråga sin närmaste överordnade, för A.P:s del ekonomichefen i Europa, P.M., och efter omorganisationen Area chief, T.L..

A.P:s ansvar och ställning i bolaget

I alla multinationella koncerner har ekonomichefen/controllern en viktig roll och nyckelposition. Det är ekonomichefen som har till uppgift att säkerställa, genom fullgod rapportering och uppföljning, att alla centrala direktiv efterlevs. Denne skall således övervaka och säkerställa att den lokala ledningen, inklusive respektive bolags VD, driver verksamheten i enlighet med koncernens intressen.

A.P. har under hela den aktuella tidsperioden haft ansvaret inte bara för bolaget i Sverige utan även, som CFO, för andra länder samt mot koncernen som sådan.

Av A.P:s befattningsbeskrivningar framgår att han haft betydande ansvar. Det framgår bl.a. att han har haft en rapporteringsskyldighet och varit ansvarig för alla kontrakt och alla kontraktuella frågor som kan uppstå. Han har också haft ansvaret för att bokföringen varit korrekt.

Efter en internrevision av de olika Lex Mark bolagen framkom att finans- och ekonomiavdelningen i Sverige inte fungerade. Detta resultat lades fram i en rapport. I ett tillägg till rapporten har vidare framhållits att det var svårt att få grepp om användningen av marknadsföringsfonden i Sverige. Bokföringen av marknadsföringskontot visade inte hur medlen var använda.

Marknadsföringsfonden

Marknadsföringsfonden innebar en skyldighet för IBM att betala marknadsföringsåtgärder åt Lex Mark. Det var dock Lex Mark som bestämde över pengarna.

Vid tidpunkten då marknadsföringsfondsavtalet skrevs hade Lex Marks chefsjurist, S.B., för samtliga ekonomichefer vid ett informationsmöte i Paris en utförlig genomgång av avtalet. A.P. var närvarande vid detta möte. Budskapet vid informationsmötet var att de närvarande skulle övervaka och säkerställa Lex Marks tillgång enligt avtalet.

I avtalet har IBM förbundit sig att förse Lex Mark med 20 miljoner USD per år under en femårsperiod. Summan skall fördelas lika på den europeiska och den amerikanska marknaden. Av avtalet framgår att pengarna skall användas på sådant som båda parter kan komma överens om. Av avtalet framgår vidare att Lex Mark skall agera enligt god affärssed och anstränga sig för att medlen används i enlighet med de ändamål som specificerats i avtalet. Avtalet kan endast sägas upp på grund av kontraktsbrott eller vid avtalstidens utgång. Det har inte gått att återkalla åtagandet. I och med att parterna skrev under avtalet överlät IBM dispositionsrätten över dessa medel till Lex Mark. Lex Mark fick således en tillgång på totalt 100 miljoner USD.

Vad A.P. kände till om marknadsföringsfondsavtalet

A.P. var ansvarig för alla kontrakt och samtliga kontraktuella problem i Sverige under hela den tid som målet avser.

A.P. har själv förklarat att Lex Mark mot slutet av 1992 hade problem med att fylla ut marknadsföringsfonden med meningsfull annonsering eller med provision till IBM-säljare. Vid denna tidpunkt kom J.H. med iden att man kunde använda pengarna till att förnya printrarna på IBM:s utbildningscentra. A.P., som var ansvarig för kontraktuella frågar, ansåg att det var en god ide med hänsyn till följande omständigheter. De var då inte säkra på att IBM skulle överföra oanvända pengar till nästa år. Enligt hans egen åsikt var affären i enlighet med avtalets bestämmelser. Vid den tidpunkten rådde investeringsstopp på IBM, som därför inte med egna medel kunde köpa printrar till sina utbildningsavdelningar.

A.P. har således själv tolkat avtalet i stället för att rådfråga någon vilket det ålegat honom att göra. A.P. har deltagit i beslutet. Det är han som har avgjort att affären var i enlighet med avtalet.

I september 1993 gjorde T.L., Area chief efter omorganisationen, klart för samtliga representanter för de nordiska länderna hur marknadsföringsfonden skulle användas. Fonden skulle visserligen användas för gemensamma marknadsföringsaktiviteter men IBM var dock skyldigt att betala ut medlen oavsett om det fanns något gemensamt ändamål att använda pengarna till eller inte. A.P. var fullt medveten om detta. Han och T.L. hade diskuterat frågan ett flertal gånger när A.P. var CFO för Skandinavien. A.P. har således varit väl insatt i hur avtalet skulle tillämpas. Han har vidare vitsordat att han var ansvarig för att rapportera om hur fondmedlen använts. Det har dock inte skett någon rapportering.

Varför A.P. är ansvarig för den felaktiga användningen av fondmedlen

A.P:s ansvar för beslutet att tillåta IBM köpa printrar för Lex Marks pengar

Beslutet om hur marknadsföringsfonden skulle användas i Sverige fattades av Lex Marks ledningsgrupp, dvs. K.O., J.H. och A.P.. K.O. och J.H. har fått lämna Lex Mark. J.H:s agerande gentemot bolaget har även varit föremål för en polisutredning. A.P. har vitsordat att han har varit ansvarig för fondmedlens användning men hävdat att han inte var exklusivt ansvarig utan att både VD:n och marknadsföringschefen har varit medansvariga.

Det var J.H. som kom med iden om printerförsäljningen och A.P. tyckte, efter att ha tolkat avtalet, att det var en bra ide.

Det enda dokument, daterat den 13 januari 1994, som finns avseende den sista otillåtna printerförsäljningen är en skrivelse som inte är avfattad på Lex Marks brevpapper, av J.H. efter det att han fått lämna Lex Mark. Trots att A.P. kände till detta och trots att det av brevet framgick att G.S. inte skulle erhålla en kopia av brevet reagerade inte A.P.. Detta skedde trots att A.P. själv i augusti 1993 angett att det enbart var G.S. som fick godkänna utgifter i Sverige och Finland. Den enda förklaringen till varför G.S. inte fanns angiven på brevet och inte skulle få kännedom om detta, är att G.S. uttryckligen förbjudit printerförsäljningen.

Trots att A.P. således kände till att G.S. inte tyckte om iden, att han visste att G.S. var den ende chefen på bolaget, att han kände till att J.H. hade lämnat bolaget samt att han kände till att brevet inte var kopierat till den som bestämde över verksamheten, så tillät han affären att äga rum en gång till.

När G.S. erhöll ett fax från L.S. av den 26 januari 1994, av vilket det framgick att printeraffären hade genomförts och att printrarna skulle betalas med fondmedlen, gick han omedelbart in till A.P. och sa att affären inte fick genomföras och att A.P. skulle se till att printrarna skickades tillbaka. A.P. förklarade då att G.S. inte skulle rota i det hela eftersom affären påverkade G.S:s egen bonuslön.

A.P. var fullt medveten om marknadsföringsavtalet och hur medlen skulle användas. Detta förhållande styrks bland annat av att A.P. själv distribuerat ett klargörande beträffande fonden bland medarbetarna på kontoret. Klargörandet består av ett meddelande som han tagit del av och sedan fört vidare. Av meddelandet framgår bl.a. att IBM har åtagit sig att betala 10 miljoner USD per år till Lex Mark samt att det är möjligt att överföra oanvända fondmedel från ett år till ett annat. Det framgår vidare att Lex Mark bestämmer över överföringarna och att IBM endast skall underrättas om dem. Det framgår vidare, utöver vad som följer av avtalet, att IBM:s åtagande skall kunna användas för Lex Marks egna program.

I ett meddelandet från M.B., i februari 1992, anges vidare att man under 1991 hade problem i vissa länder med att fastslå huruvida medlen kunde användas till det Lex Mark önskade. Det anges dock i meddelandet att detta inte bör vålla några problem i framtiden och att budgeten skall användas till det som Lex Mark anser nödvändigt. A.P. känner således till att IBM inte behöver ha något att säga till om när det gäller användningen av fonden. A.P. säger dessutom själv i ett meddelande till J.H., i januari 1993, att hela fonden inte måste användas till gemensamma aktiviteter med IBM.

A.P. var kontaktperson gentemot IBM avseende marknadsföringsfonden. Han förde också, i stället för att rådgöra med Lex Marks egna jurister, en dialog med IBM:s jurister om fondens användning.

Det är A.P. som har varit ensam ansvarig för övervakningen av att en korrekt användning av fondmedlen skett samt för kontrollen av att den planerade åtgärden utgör en marknadsföringsåtgärd. Han skulle vidare vid tveksamheter, i enlighet med sina befattningsbeskrivningar, rapporterat och inhämtat samtycke från sina chefer.

På grund av den felaktiga användningen av fonden yrkade Lex Mark ersättning med 4,7 miljoner kronor av IBM. Skadan bestod dels av att IBM fått köpa Lex Marks produkter med Lex Marks pengar, dels av att Lex Mark betalat ut provision till IBM-personal och dels av att IBM inte överfört samtliga fondmedel till Lex Mark. Kravet resulterade i en förlikning.

Det är utrett vilken skada som printerförsäljningen orsakade. Detta följer av att avtalsparterna var överens om att IBM skulle betala tillbaka hälften av de 2,585 miljoner kronor som använts av fondmedlen för printerköpen. W.W., som blev tillsatt av IBM för att handlägga Lex Marks krav, kom i en utredning om vad som hänt i Sverige bl.a. fram till att för det fall IBM och Lex Mark inte kunde komma fram till gemensamma åtgärder så skulle IBM betala ut pengarna till Lex Mark. W.W. förklarar vidare i sin utredning att printerförsäljningarna innebar att IBM Sverige fick tillgångar för 2,585 miljoner kronor utan att i realiteten betala något, eftersom hela betalningen drogs av från marknadsföringsfonden. IBM konstaterar således detta faktum själva. Försäljningen genomfördes, enligt W.W., på Lex Marks begäran. Han förklarar vidare att förfaringssättet inte var tillåtet. Det finns andra avtal som reglerar hur Lex Mark och IBM skall köpa och sälja produkter sinsemellan. Det är vidare tydligt för W.W. att meddelandet från J.H., efter det att han slutat på Lex Mark, är ett inadekvat dokument för en betydelsefull finansiell transaktion. Bolaget noterar återigen att detta dokument är det enda som föreligger avseende printerförsäljningarna. W.W. förklarar i sin utredning att printerförsäljningarna var till extrem nackdel för Lex Mark. W.W. konkluderar därför sin utredning med att rekommendera att IBM betalade tillbaka 2 585 000 kr.

Avtalsparterna kom således överens om en förlikning där de var eniga om både skadan och tolkningen av avtalet. Eftersom avtalsparterna anser att förfarandet var felaktigt och att det ledde till en skada är det ointressant huruvida det var en bra marknadsföringsåtgärd eller inte.

A.P:s påstående att bolagets beräkningar som visar på skada förutsätter att försäljningarna av printrarna inte var bra marknadsföringsåtgärder är felaktigt. Även för det fall utgångspunkten skulle vara att IBM och Lex Mark ansåg att försäljningarna utgjorde bra marknadsföringsåtgärder leder det till ett negativt resultat för bolaget.

A.P:s avsaknad av rapportering till övriga bolag för att säkerställa kontrollen över användningen av fondmedlen i Sverige

Enligt befattningsbeskrivningarna och av A.P:s ställning inom Lex Mark framgår det att han hade ansvaret för att säkerställa en adekvat kontroll över fondmedlens användning i Sverige. Han hade ett betydande ansvar för rapportering. Han har själv vitsordat att han varit rapporteringsskyldig men hävdar att han uppfyllt denna skyldighet. Lex Mark hänvisar i anledning därav till att tingsrätten funnit att A.P. visat på en underlåtenhet som gränsat till medvetenhet. A.P. har, menar bolaget, underlåtit att avlägga rapporter av den anledningen att han visste att åtgärden var felaktigt.

A.P:s bokföring av fondmedlen

I Sverige sålde man printrarna och betalade med egna medel ur fonden men förde ändock upp det som en intäkt. Detta var fel.

A.P. hävdar att det inte fanns några bokföringsinstruktioner varför han inte visste hur han skulle göra. A.P. hade dock som ekonomichef ansvaret att bygga upp en fungerande ekonomienhet. Därmed ålåg det honom att ge instruktioner. Dessutom finns det på koncernnivå en mängd instruktioner. Det framgår bl.a. att demomaskiner skall bokföras som kostnad och inte som intäkt. Det framgår inte av något dokument att pengar som tas i anspråk från fonden kan bokföras som kostnad. Tvärtom ges det klara besked om att de skall tas upp som utgift. Det anges även i instruktion att det är möjligt att föra över oanvända medel från ett år till ett annat. Redan 1991 skrev chefsekonomen för Lex Mark till bl.a. A.P., och angav hur utgifter skulle belasta fonden. Klara instruktioner om hur marknadsföringsfonden skulle användas, hur medlen skulle tas i anspråk och till vad medlen fick tas i anspråk fanns således utfärdade.

Bolaget anser att printerförsäljningarna kan betraktas som panikbeslut. A.P. levde i tron att det inte gick att överföra medel från år till år. Vid årsskiftena uppstod frågan vad oförbrukade medel skulle användas till och förslaget om printeraffären kom upp.

A.P. har även påstått att han har bokfört åtgärderna som vilken försäljning som helst för att inte göra sig skyldig till bokföringsbrott. Att föra sitt resonemang på detta sätt är dock att börja i fel ände. En bokföringsåtgärd bygger alltid på en faktisk händelse. Man måste således titta på vad som faktiskt har hänt och inte börja med att titta i böckerna för att konstatera att det inte är något fel på dessa. Den verkliga händelsen i detta fall, som skall in i böckerna, är en försäljning, där köparen betalar med säljarens medel och där säljaren för upp det som en intäkt. En ekonomichef och controller måste säkerställa att sådant inte sker. Dessutom fanns det instruktioner som A.P. hade att följa och som klart anger att det inte går att göra på detta vis. Även om man antar att det var riktiga marknadsföringsåtgärder blir det således fortfarande en skada. Denna användning av fonden har endast förekommit i Sverige. Samtliga övriga bolag inom Lex Mark har förstått hur medlen skall användas. De har förstått att fonden skall tillämpas på sätt som följer av de klara direktiv som finns. Framförallt har de förstått att det är Lex Marks pengar i fonden. I Sverige har man överlåtit både kontrollen och beslutanderätten över medlen till IBM.

Provision som utbetalats till IBM:s personal

År 1991 utbetalades 1,3 miljoner kr i provision till IBM:s personal. Det föreligger ingen dokumentation i saken, inga verifikationer för själva utbetalningen eller något annat. Hos Lex Mark finns det inga dokument överhuvudtaget. På IBM finns ett brev ställt till A.P., avfattat på svenska, av vilket det framgår att IBM inte vet hur provisionen skall räknas ut och att man därför gör en grov uppskattning. När R.B. frågade A.P. om provisionen var det detta brev han erhöll.

Outnyttjade fondmedel

En av anledningarna till att fonden användes på ett felaktigt sätt i Sverige kan vara att man trott att IBM kunde förverka Lex Marks pengar. I Danmark fick Lex Mark pengarna utbetalda från IBM. A.P. har sagt att han i Sverige försökt att få till stånd en motsvarande direkt utbetalning men att det inte gått. Om han emellertid hade läst det meddelande han själv betecknar som ett klargörande hade han märkt att han hade kunnat begära en överflyttning av outnyttjade fondmedel.

Sammanfattning

Målet handlar om en person som har haft en hög befattning i ett bolag och som inte har fullgjort sina skyldigheter och bolaget har till följd därav drabbats av en skada. Lex Mark har åberopat åtta omständigheter varför A.P. varit ansvarig för den felaktiga användningen som i tingsrättens dom sammanfattats på följande vis;

- A.P. har tillhört ledningsgruppen inom Lex Mark Sverige, där beslut om användningen av medlen i marknadsföringsfonden fattades.

- A.P. har lämnat klartecken till användningen av fonden utan annan kontroll och kontakter än med motsidans - IBM:s jurister.

- A.P. har inte rapporterat till någon överordnad inom ledningsgruppen eller inom koncernledningen, än mindre har han inhämtat samtycke från någon överordnad om användningen.

- A.P. har inte budgeterat användningen av fonden.

- A.P. har bokfört försäljningen av printrar som intäkt, varvid såväl intäkter som kostnader felaktigt återgivits i bokföringen, vilket påverkat ledningens bonuslöner.

- A.P. har trotsat G.S:s uttryckliga förbud mot "försäljning" av printrarna i december 1993.

- A.P. har inte förstått att outnyttjade medel i fonden kunnat överföras från år till år, vilket medfört beslut i panik vid utgången av åren 1992 och 1993.

- A.P. har tillåtit en utbetalning om 1 300 000 kr avseende provision till IBM-säljarna utan att ett enda dokument förelegat.

Av de åtta omständigheter som Lex Mark har framhållit har tingsrätten funnit att redan två av dessa räckt till avsked, varför övriga sex omständigheter inte prövats av tingsrätten.

A.P. har i vart fall förfarit med grov oaktsamhet.

A.P.

Det är i målet viktigt att hålla isär att försäljningen av printrar har skett vid två tillfällen. Bolaget försöker göra gällande att A.P. ingått i en ledningsgrupp som har fattat beslut om dessa försäljningar. A.P. vill poängtera att han endast vid det första tillfället, 1992, ingick i ledningsgruppen och att det vid det andra tillfället inte fanns någon ledningsgrupp.

A.P. bestrider att bolaget lidit skada i och med den i målet aktuella användningen av marknadsföringsfonden.

Eftersom det var IBM som administrerade fonden fanns även medlen där. Så länge pengarna ligger i en fond hos IBM är det också IBM:s pengar i så måtto att det är IBM som bestämmer över utbetalning. Att fonden är en fördel för Lex Mark är en annan sak.

Anledningen till att A.P. inte tagit upp frågan om hanteringen av fondmedlen med överordnade är att han, tillsammans med dåvarande ledningen för Lex Mark, hela tiden trott att de var överens med IBM om hanteringen av fondmedlen. I den situationen fanns det ingen anledning att höra med överordnade. Det är vid tveksamheter där man inte är överens eller inte kan komma överens med IBM eller vid osäkerhet om fondens användning som man skall ta upp saken med överordnade.

Under den tid då A.P. upprätthöll en befattning som CFO fattades inga beslut om printerförsäljning. Bolaget har vidare påstått att A.P. hade ansvaret för punkter som i en befattningsbeskrivning åligger koncerncontrollern, dvs. inget som A.P. varit ansvarig för.

I Danmark var situationen annorlunda än i Sverige. Där betalades fondmedlen ut kontant från IBM till Lex Mark för att Lex Mark skulle få hantera medlen. I en sådan situation är det självklart att det i den danska bokföringen fanns ett konto där det gick att avläsa hur Lex Mark använde medlen. En jämförelse mellan situationen i Danmark, där Lex Mark erhöll pengarna, och situationen i Sverige, där pengarna fanns hos IBM, är inte möjlig. A.P. hävdar att det fanns rutiner i bolaget för bl.a. säkerställande av fakturor. Ingen har emellertid frågat A.P. om dessa. Det fanns ett pärmverk angående detta som A.P. hanterade tillsammans med S.S.. Det fanns ett system även för leverantörsfakturor och betalningspåminnelser, som A.P. administrerade. Reservationer var vidare gjorda för ICP, dvs. bonussystemet för cheferna. Den rapport som M.L. lagt fram angående situationen i Sverige där han lämnar kritik på ovan nämnda punkter, grundar sig på en undersökning som genomfördes när A.P. inte längre var kvar på arbetet och S.S. var sjuk. Rapporten är således skriven utan att sakomständigheterna är kontrollerade.

IBM:s europachef har i ett direktiv angett att fonden skall budgeteras inom IBM.

A.P. bestrider att S.B. haft en genomgång av avtalet och fonden med ekonomicheferna hos Lex Mark.

A.P. ansåg vidare att det inte var nödvändigt med någon rapportering kring frågor som de var överens om. Samtliga på Lex Mark och IBM uppfattade vid den här tidpunkten nämligen att åtgärden var i enlighet med avtalet. Rapportering har även skett löpande av A.P. i de fall det har efterfrågats och krävts. Vidare kan poängteras att areachefen så sent som i januari 1994 understrukit att A.P. hade uppfyllt sina mål.

A.P. bestrider att han är ensam ansvarig för fondmedlens användning. Han har vitsordat att han hade viss kontrollfunktion. Det är dock chefen för bolaget som har det yttersta ansvaret.

Det bestrids att A.P. har vitsordat att G.S. skall ha förbjudit honom att genomföra printerförsäljningen och att beslut därom fattats. G.S. förklarade endast vid hans besök hos A.P. i Köpenhamn att han var skeptisk till användning av fonden till printerförsäljning. A.P. är överens med Lex Mark om att G.S. var ensam chef och att denne ensam skulle fatta beslut, vilket denne också har gjort.

Meddelandet om överföring av medel, som A.P. distribuerade som ett klargörande, är daterat den 5 april 1991, dvs. fem dagar efter Lex Marks startdatum. Detta meddelande, som endast är ett internt IBM-meddelande, skall jämföras med själva marknadsföringsfondsavtalet där det anges att det inte går att föra över pengar från ett år till ett annat med undantag för år 1991.

A.P. har inte påstått att man inte kan använda marknadsföringsfondens pengar även till Lex Marks egna aktiviteter om man är ense om det. Nu var man ense om att använda medlen på sätt som är aktuella i målet, vilket också är i sin ordning.

Förlikningen mellan IBM och Lex Mark avspeglar inte på något sätt realiteterna. W.W:s reaktion på åtgärden måste bottna i att han fått intrycket av att IBM avsåg att ha printrarna för eget bruk. I det material som han erhöll finns nämligen inget nämnt om demomaskiner. Det hade varit felaktigt att förfara på sätt som gjorts om IBM hade haft för avsikt att använda printrarna för eget bruk. Det är dock inte internt bruk att ställa ut maskinerna på demo- och utbildningscentra för marknadsföringsåtgärder.

Domskäl

Bakgrunden till tvisten är i korthet följande. Lex Mark "avknoppades" från IBM 1991. I samband med detta tillkom ett avtal, det s.k. marknadsföringsfondsavtalet, som gick ut på att IBM under en femårsperiod skulle bekosta vissa marknadsföringsåtgärder åt Lex Mark. Fonden utgjordes av totalt 100 miljoner USD, vilka skulle fördelas med hälften till USA och hälften till Europa. Även inom Europa skedde en fördelning av beloppet.

A.P. anställdes av IBM 1962. Vid "avknoppningen" av Lex Mark från IBM 1991 följde han med till det nybildade bolaget och blev Chief Financial Officer hos Lex Mark Sverige AB. Under en period var han Chief Financial Officer för Lex Mark Scandinavia med placering i Köpenhamn för att i februari 1994 bli Financial manager i den nybildade filialen Lex Mark Sverige. Den 23 september 1994 avskedades han från sin anställning hos bolaget.

I målet råder tvist om huruvida bolaget haft grund för att avskeda A.P.. Bolaget har som grund för avskedandet åberopat i huvudsak att marknadsföringsfonden använts på ett felaktigt sätt och att detta orsakat bolaget en skada samt att A.P. är ansvarig för detta. Den enligt bolaget felaktiga användningen av fonden skulle ha förekommit vid tre tillfällen, dels vid provisionsbetalningar till IBM:s säljare 1991, dels vid försäljning av skrivare till IBM 1992 och 1993. Vid tingsrätten gjorde bolaget dessutom gällande att A.P. genom att lämna felaktiga uppgifter fått för mycket semesterersättning och semesterledighet. I arbetsdomstolen har bolaget dock frånfallit detta senare påstående.

A.P. har i målet bl.a. gjort gällande att de omständigheter som avskedandet grundats på varit kända för arbetsgivaren mer än två månader före tidpunkten för avskedandet och som därför enligt 18 § andra stycket anställningsskyddslagen inte får läggas till grund för avskedandet. Bolaget har bestritt detta men har inte i arbetsdomstolen närmare utvecklat sin inställning i denna del. Vid tingsrätten gjorde dock bolaget gällande att G.S. först i september 1994, då han sedan en tid var verkställande direktör, fick klart för sig hur A.P. såg på användningen av fonden och att denne godkänt det som skett. Dessutom skulle enligt bolaget en utredning angående skadan ha gjorts och avslutats först efter avskedandet.

I 18 § andra stycket anställningsskyddslagen föreskrivs att ett avskedande inte får grundas enbart på omständigheter som arbetsgivaren känt till antingen mer än två månader innan underrättelse om det tilltänkta avskedandet lämnades eller, om någon sådan underrättelse inte lämnats, två månader före tidpunkten för avskedandet. Från denna huvudregel finns vissa undantag som dock inte åberopats i detta mål. Syftet med bestämmelser av detta slag är att arbetstagaren - genom att arbetsgivaren avskärs från möjligheten att åberopa enbart händelser som ligger längre tillbaka i tiden - inte skall behöva sväva i ovisshet om huruvida arbetsgivaren kommer att vidta en uppsägning eller ett avskedande.

Enligt uttalanden i förarbetena till 1974 års anställningsskyddslag (prop. 1973:129 s. 255), vilka alltjämt är vägledande i de avseenden som aktualiseras här skall bestämmelsen tolkas på följande sätt. Om det inträffar ett förhållande som inte genast kan överblickas av arbetsgivaren - t.ex. ett allvarligt förmögenhetsbrott - börjar den angivna tiden inte löpa förrän de närmare omständigheterna blivit utredda. Det framhålls också att arbetsledningen bör jämställas med arbetsgivaren i detta sammanhang. Har arbetsledningen underlåtit att rapportera vissa förhållanden till företagsledningen, bör detta inte kunna åberopas till stöd för ett påstående om att omständigheterna inte var kända för arbetsgivaren.

Bolaget åberopade som nämnts vid tingsrätten inte bara användningen av marknadsföringsfonden utan också att A.P. skulle ha tillskansat sig semesterförmåner som han inte var berättigad till. Detta påstående har bolaget dock frånfallit i arbetsdomstolen. Mot denna bakgrund blir det endast aktuellt att beakta vad som anförts beträffande marknadsföringsfonden. Vad arbetsdomstolen har att ta ställning till är alltså om arbetsgivaren ägde kännedom om de i detta sammanhang åberopade omständigheterna. Därvid finns det som framgår av det följande anledning att skilja mellan å ena sidan provisionsbetalningen 1991 och skrivaraffären 1992 samt å andra sidan skrivaraffären 1993.

Vid tidpunkten för provisionsbetalningen 1991 och den första försäljningen av skrivare arbetade A.P. för Lex Mark Sverige AB, dvs. en annan juridisk person än den som senare avskedade honom, och han ingick i ledningen för det förra bolaget. I ledningen ingick även K.O., som då var verkställande direktör för Lex Mark Sverige AB, och J.H., som var marknadsföringsansvarig. Det är ostridigt i målet att de nu aktuella besluten i vart fall fattades i samråd med ledningsgruppen och att K.O. var inblandad i och hade kännedom om båda besluten.

Det kan givetvis diskuteras om händelser som inträffade 1991 och 1992 över huvud taget kan läggas till grund för att avskeda en arbetstagare 1994. Vad arbetsdomstolen nu har att ta ställning till är dock när dessa händelser kan sägas ha kommit till arbetsgivarens kännedom på ett sådant sätt som avses i 18 § andra stycket anställningsskyddslagen.

Av ostridiga uppgifter i målet framgår alltså att den dåvarande verkställande direktören ägde full kännedom om de här aktuella omständigheterna redan när de inträffade. Enligt arbetsdomstolens mening måste arbetsgivaren därmed anses ha ägt sådan kännedom om dessa omständigheter att tvåmånadersfristen börjat löpa.

Tilläggas bör att den omständigheten att en arbetstagare, sedan tvåmånadersfristen löpt ut, får en annan arbetsgivare vid en verksamhetsövergång eller en annan arbetsledning som får kännedom om vad som skett och inte delar den tidigare arbetsgivarens eller arbetsledningens syn på det inträffade givetvis inte kan leda till att en ny tvåmånadersfrist börjar löpa. Det skulle strida mot syftet med tvåmånadersregeln.

Vid tidpunkten för genomförandet av den andra printerförsäljningen, i slutet av 1993, hade Lex Mark alltså omorganiserats och företräddes i Sverige av G.S.. Han var verkställande direktör och enligt båda parter i målet ensam chef. Den fråga arbetsdomstolen har att ställning till här är i vad mån G.S. kände till försäljningen av skrivare till IBM och omständigheterna kring denna före den 23 juli 1994, dvs. mer än två månader före avskedandet.

Av särskilt intresse i denna del är givetvis de uppgifter som G.S. lämnat vid förhöret i arbetsdomstolen. Han har uppgett bl.a. följande. I december 1993 kom J.H. och sade att han hade ett projekt för fondpengarna, nämligen skrivaraffären med IBM, och att A.P. hade godkänt denna. G.S. invände bl.a. att A.P. inte hade befogenhet att dela ut pengar. G.S. besökte sedan A.P. i Köpenhamn och frågade om denne hade godkänt affären. På detta svarade A.P. med att fråga vad det var för fel på det. G.S. invände att det är "våra pengar" och A.P. svarade att om vi inte använder dem försvinner de. G.S. föreslog att A.P. skulle skriva till IBM och begära en överföring av pengarna. Han sade också att A.P:s handlande inte var förenligt med dennes funktion i bolaget. Den 26 januari 1994 kom det ett telefax från L.S. vid IBM:s utbildningscenter i vilket denne framhöll att vissa skrivare med tillbehör skulle vara levererade utan debitering och gå mot fonderade pengar enligt överenskommelse med J.H.. G.S. vände sig till A.P., som befann sig på kontoret i Stockholm fastän han inte formellt hade tillträtt där och frågade "vad fan är detta". A.P. svarade att det avsåg avtalet om printrar till utbildningscentret. G.S. framhöll att han ville ha tillbaka pengarna. Vid ett tillfälle i mars - april 1994 frågade G.S. A.P. hur mycket de hade kvar av fondmedlen. Denne svarade att de inte hade några pengar kvar och att pengarna använts till printrarna. G.S. ansåg att det var fråga om en vanlig försäljning och uppdrog åt A.P. att utreda hur bolaget skulle få tillbaka pengarna.

Av G.S:s uppgifter framgår alltså att han redan under våren 1994 fått kännedom om att skrivaraffären med IBM ägt rum, att denna skulle belasta marknadsföringsfonden samt att A.P. godkänt detta. Vidare framgår av G.S:s uppgifter att han redan då ansåg att denna användning av marknadsföringsfonden var felaktig och att A.P. handlat på ett sätt som inte var förenligt med dennes ställning i bolaget. Omfattningen av affären och därmed även av den skada som skulle kunna sägas ha drabbat bolaget måste också ha stått klar för G.S. genom att han med L.S:s telefax fick kopior av fakturor m.m. och genom att A.P. för honom uppgav att fondmedlen förbrukats genom skrivarförsäljningen. Mot denna bakgrund kan det inte ha förelegat något behov av att närmare utreda vilken skada just den skrivarförsäljningen skulle kunna sägas ha orsakat bolaget. Det skriftliga beskedet av den 4 september 1994 från A.P. till G.S. kan inte heller sägas ha tillfört något nytt beträffande sakomständigheterna. Att A.P. hade inställningen att det inte var något fel med affären var känt för G.S. sedan tidigare och i det skriftliga beskedet utvecklade A.P. endast sin ståndpunkt.

Arbetsdomstolen finner med hänsyn till det anförda att arbetsgivaren måste anses ha haft kännedom om de relevanta omständigheterna kring den aktuella skrivarförsäljningen redan under våren 1994.

Sammanfattningsvis finner arbetsdomstolen att utredningen får anses visa att A.P:s arbetsgivare haft kännedom om det som numera läggs honom till last betydligt mer än två månader innan avskedandet vidtogs. Detta leder till att yrkandet om ogiltigförklaring av avskedandet skall bifallas. Bolaget har också genom avskedandet ådragit sig skyldighet att utge allmänt skadestånd till A.P.. Detta bör skäligen bestämmas till 80 000 kr.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång skall A.P. befrias från skyldigheten att utge ersättning för bolagets rättegångskostnader i tingsrätten samt bolaget förpliktas att ersätta A.P:s rättegångskostnader såväl vid tingsrätten som i arbetsdomstolen.

Den ersättning för rättegångskostnader som A.P. yrkat vid tingsrätten, liksom den ersättning som han yrkat i arbetsdomstolen, är skälig.