AD 1996 nr 122

Parter:

Svenska Byggnadsarbetareförbundet; Byggförbundet; Q 3 Golv Entreprenad Aktiebolag

Nr 122

Svenska Byggnadsarbetareförbundet

mot

Byggförbundet och Q 3 Golv Entreprenad Aktiebolag i Skarpnäck.

Mellan Byggförbundet och Svenska Byggnadsarbetareförbundet gäller kollektivavtal, det s.k. byggnadsavtalet. Q 3 Golv Entreprenad Aktiebolag är genom medlemskap i Byggförbundet bundet av byggnadsavtalet.

Till 1995 års byggnadsavtal har fogats särskilda semesterregler, som innehåller bland annat följande bestämmelse.

§ 3 UTBETALNING AV SEMESTERLÖN

Semesterlönen utbetalas till arbetstagaren i samband med semestern. Detta innebär, såvida annan överenskommelse inte träffas mellan arbetsgivaren och arbetstagaren, att semesterlön utbetalas i samma ordning som ordinarie lön och på ordinarie utbetalningsdagar.

A.M. och B.M. är medlemmar i byggnadsarbetareförbundet och anställda hos bolaget. De hade år 1995 sin semester förlagd bl.a. till vecka 30, dvs. den 24 - 30 juli 1995. Semesterlönen för denna vecka utbetalades den 9 augusti samma år.

Tvist har uppkommit mellan parterna om den tidpunkt då semesterlönen rätteligen skulle ha utbetalats. Parterna har förhandlat såväl lokalt som centralt utan att kunna enas.

Byggnadsarbetareförbundet har väckt talan i arbetsdomstolen mot arbetsgivarparterna och har därvid yrkat att domstolen skall fastställa att en arbetsgivare, som är bunden av byggnadsavtalet, är skyldig att utbetala på semesterledighet belöpande semesterlön senast enligt något av nedanstående alternativ:

- Om två eller flera ordinarie löneutbetalningstillfällen infaller under semesterledigheten skall semesterlönen utbetalas med lika delar vid envar av dessa tillfällen.

- Om ett ordinarie löneutbetalningstillfälle infaller under semesterledigheten skall semesterlönen utbetalas vid detta tillfälle.

Arbetsgivarparterna har bestritt bifall till byggnadsarbetareförbundets talan.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Byggnadsarbetareförbundet

Det nuvarande semesterlönesystemet på byggnadsavtalets område började tillämpas år 1995. Den i målet omtvistade avtalsbestämmelsen tillkom i samband med att man införde det nya systemet.

Det system som gällde före år 1995 innebar i huvudsak följande. Sedan 1940-talet har inom byggnadsbranschen funnits en semesterkassa och ett semesterkassesystem. Intjänandeår och semesterår räknades per kalenderår. Intjänandeår var på sedvanligt sätt året före semesteråret. Enligt reglerna i det då gällande avtalet betalade arbetsgivaren in semesterersättning (motsvarande vad som i dag kallas semesterlön) till semesterkassan senast den 8 februari året efter intjänandeåret. Den semesterersättning som skulle betalas ut till arbetstagaren under semesteråret betalades alltså in till kassan redan i februari samma år. Semesterersättningen betalades sedan ut till arbetstagaren före byggsemestern.

Vid eller efter avtalsrörelsen 1987/88 tillsattes en partssammansatt arbetsgrupp. Parter som var företrädda i gruppen var Byggförbundet, byggnadsarbetareförbundet och Statsanställdas förbund. Arbetsgruppens uppgifter var att se över vissa förslag i löne- och ersättningsfrågor. Byggnadsarbetareförbundets representanter i gruppen var L-E.F. och O.B.. I gruppen föreslog Byggförbundets representanter bland annat vissa förändringar i semesteravtalet. I vad avser utbetalning av semesterersättning vid byggsemester föreslogs därvid att 25 procent av innestående ersättning skulle betalas ut den 15 juni och 75 procent den 15 augusti. Förslaget förkastades av byggnadsarbetareförbundet, vilket ledde till att saken föll. Det har efter detta stått fullt klart för Byggförbundet vilken inställning byggnadsarbetareförbundet hade i fråga om tidpunkten för utbetalning av semesterlön.

I slutet av år 1992 sades semesteravtalet upp av Byggförbundet. Uppsägningstiden var enligt avtalet två år. Avtalet skulle således upphöra att gälla den 31 december 1994. Det förekom partskontakter under hand för att försöka klara ut hur man skulle avveckla semesterkassesystemet. I juni 1994 tillsatte parterna en gemensam arbetsgrupp. I gruppen ingick för Byggförbundet J.E., Å.J. och R.S.. För byggnadsarbetareförbundet ingick L-E.F., M.B., L.J. och G.E., av vilka L-E.F. var huvudansvarig för förhandlingarna. Som byggnadsarbetareförbundet uppfattade saken var Å.J. huvudansvarig på Byggförbundets sida. Förhandlingar i denna partssammansatta grupp ägde rum den 19 augusti, den 1, 12, 22, 30 september och den 6 oktober 1994.

En av de frågor som gruppen skulle behandla gällde den tidpunkt vid vilken semesterlön skulle utbetalas. Byggnadsarbetareförbundets uppfattning var inledningsvis att semesterlön skulle betalas ut innan semesterledigheten inträffade, alltså i enlighet med den ordning som gällt tidigare. Byggförbundet hade annan uppfattning. Byggförbundet angav som huvudskäl för sin inställning att byggnadsarbetarna om de fick semesterlönen före semestern kunde konsumera den så att de inte hade något kvar till semestern.

Under den fortsatta diskussionen accepterade byggnadsarbetareförbundet så småningom att semesterlönen skulle betalas ut under själva semestern. Det var helt klart att utbetalningen skulle ske senast under semestern. Utbetalning efter semestern kunde inte komma i fråga. Det förhållandet att man gick med på att semesterlönen inte skulle betalas ut före semestern utan först under denna var en stor eftergift från byggnadsarbetareförbundets sida. Det diskuterades då om semesterlönen måste betalas ut under den första semesterveckan. En dylik ordning ville byggnadsarbetareförbundet ha. Byggförbundet var emot detta och menade i stället att utbetalningen skulle ske under den första ordinarie löneutbetalningsdagen under semestern. Efter en viss diskussion godtog byggnadsarbetareförbundets företrädare detta synsätt.

Inom byggbranschen utbetalas ordinarie lön varannan vecka. Vissa företag har löneutbetalning på udda veckor medan andra företag har löneutbetalning på jämna veckor. I följande exempel har utgåtts ifrån att byggsemestern förläggs till perioden veckorna 26 till 29. Det bolag som är part i detta mål har löneutbetalning jämna veckor. Detta innebär att bolaget under vecka 26 betalar ut lön för veckorna 23 och 24. Ungefär hälften av företagen i branschen har dock löneutbetalning udda veckor. I så fall sker löneutbetalning vecka 27 och avser lön för veckorna 24 och 25. Byggnadsarbetareförbundets inställning i inledningsskedet var, som ovan anförts, att semesterlönen skulle utbetalas under semesterperiodens första vecka, det vill säga under vecka 26 oberoende av när företaget hade sin ordinarie löneutbetalning. Senare gick byggnadsarbetareförbundet med på att utbetalning av semesterlön skulle ske under den första ordinarie utbetalningsdagen oberoende av om denna inföll under vecka 26 eller vecka 27.

Ett förslag till avtalstext skrevs av Å.J.. L-E.F. hade inga invändningar mot den föreslagna avtalstexten i vad avser den nu omtvistade bestämmelsen. Bestämmelsen utformades därvid i enlighet med förslaget. Avtalstexten föredrogs hos byggnadsarbetareförbundet först i arbetsutskottet och sedan den 17 oktober 1994 i förbundsstyrelsen. I november 1994 träffades Å.J. och L-E.F. med anledning av semesterkassans avveckling. Vid detta tillfälle framkom det för första gången att Byggförbundet ville dela upp utbetalningen av semesterlönen på flera utbetalningstillfällen under semestern. Byggförbundet ville således dela upp utbetalningen av semesterlönen på de två ordinarie utbetalningstillfällen som inträffade under byggsemestern. Efter en viss diskussion godtog F. att utbetalningen kunde delas upp på två tillfällen under semesterperioden, då med utbetalning med 50 procent av semesterlönen vid vardera tillfället. Inom byggnadsarbetareförbundet var man sedan, fram till dess att tvisten med Q3 uppstod, förvissad om att all på semestern belöpande semesterlön skulle betalas ut på den eller de ordinarie utbetalningsdagar för lön som inföll under semestern.

Sedan uppkom den nu aktuella tvisten hos bolaget. A.M. och B.M. hade år 1995 tagit ut sin femte semestervecka under vecka 30. Företaget hade betalat ut semesterlönen för denna vecka först på företagets ordinarie avlöningsdag den 9 augusti 1995, dvs. under vecka 32. När byggnadsarbetareförbundets avdelning 1 fick reda på detta påkallades tvisteförhandling, varvid avdelningen gjorde gällande att semesterlönen skulle ha betalats ut under vecka 30, dvs. under semestern.

Byggförbundets inställning i tvisten innebär att semesterlönen skall betalas ut som om vederbörande hade arbetat under semestern. Ett dylikt system kan gälla för områden där man har månadslön, men inte i byggbranschen där man har timlön eller ackordslön. För ackordsarbetare innebär byggförbundets tolkning en risk för att de får sämre betalt under semestern än den genomsnittliga månadsförtjänsten under året. Detta beror på att ackordslönesystemet är uppbyggt så att det sker en avstämning var tolfte vecka. Mellan avstämningsperioderna utbetalas ett belopp à conto till ackordsarbetaren. Detta belopp är betydligt lägre än den ackordsförtjänst som ackordsarbetaren normalt uppnår.

Det är en huvudregel på angränsande avtalsområden att semesterlönen betalas ut före eller i varje fall inte efter semestern.

Enligt byggnadsarbetareförbundets uppfattning förelåg det vid avtalets tillkomst en gemensam partsvilja i frågan när utbetalning av semesterlön skulle ske. Den partsviljan innebar att semesterlönen skulle betalas ut under semestern och vid ordinarie löneutbetalningsdagar.

I andra hand görs gällande att det av ifrågavarande bestämmelsens ordalydelse framgår att bestämmelsen skall tolkas i enlighet med byggnadsarbetareförbundets uppfattning. "I samband med semestern" skall därvid läsas som "under" semestern. Att utbetalningen skall ske "i samma ordning som ordinarie lön" måste antas avse att arbetsgivaren skall tillämpa samma utbetalningsform; om utbetalningen normalt sker via en viss bank så skall detta gälla även semesterlönen. Med "ordinarie utbetalningsdagar" avses den eller de utbetalningsdagar som infaller under semestern.

I sista hand görs gällande att Byggförbundet måste ha insett att byggnadsarbetareförbundet utgick från att avtalsinnehållet var det som görs gällande i detta mål. Därvid bör framhållas att byggnadsarbetareförbundet gjorde en långtgående eftergift genom att frånfalla kravet på att semesterlönen skulle utbetalas före semestern. Vidare bör framhållas att den diskussion som ägde rum i den partssammansatta arbetsgruppen gällde frågan huruvida semesterlönen måste utbetalas redan under den första semesterveckan, eller om det i fall då ordinarie löneutbetalning kom att infalla under den andra semesterveckan var tillräckligt att semesterlönen utbetalades vid detta utbetalningstillfälle. Med den uppfattning Byggförbundet har om bestämmelsens innebörd hade det ålegat Byggförbundet, som formulerat avtalstexten, att vara aktivt för att undanröja föreliggande missförstånd. Någon aktivitet har inte förekommit från Byggförbundets sida, varför avtalstexten skall tolkas i enlighet med byggnadsarbetareförbundets uppfattning.

Arbetsgivarparterna

Tvisten avser tolkning av § 3 i de mellan parterna gällande särskilda semesterreglerna. Frågan är om arbetsgivaren har en skyldighet att betala ut hela semesterlönen senast på den sista semesterdagen eller om arbetsgivaren kan betala ut semesterlönen på samma sätt som den vanliga lönen, dvs. i efterskott vid det första löneutbetalningstillfälle som inträffar efter respektive avlöningsperiods utgång. Avlöningsperioden är fjorton dagar på byggnadsavtalets område.

Medan semesterkassan fanns kvar betalades som byggnadsarbetareförbundet anfört semesterersättningen i förskott. Huvudregeln var då att medlen utbetalades onsdagen före midsommar.

Det semesteravtal som låg till grund för semesterkassan sades upp av Byggförbundet i december 1992. Under hösten 1993 gjordes på arbetsgivarsidan överväganden i frågan om att avskaffa systemet med semesterkassan. Det tillsattes en intern arbetsgrupp i vilken ingick representanter för Skanska och NCC samt J.E. från Byggförbundet. Gruppens uppgift var att förbereda en avveckling av semesterkassan och en övergång till semesterlagens regelsystem. Gruppen hade möten i september och oktober 1993. I oktober 1993 föredrogs resultatet av gruppens arbete i en annan intern arbetsgivargrupp som kallades LA- gruppen. I LA-gruppen fanns representanter för de fyra största företagen i branschen. De var överens om att arbetsgivarsidans målsättning skulle vara att så långt som möjligt följa semesterlagen. De var rädda för fördyringar som skulle kunna uppstå om de satte sig i en förhandling om detaljregler. De var också rädda för att speciallösningar skulle leda till förseningar. De ansåg att underlaget för utbetalning av semesterlönen helt naturligt skulle vara de tjänstgöringsrapporter som användes för löneberäkningen. Skälet till detta var att lönesystemet allmänt bygger på en utbetalning i efterskott på grundval av inlämnade tjänstgöringsrapporter. Det görs alltså inte någon preliminär utbetalning: om arbetstagaren inte lämnar in någon tidrapport skall han i princip inte ha någon lön.

Lönesystemet för vanlig lön kan schematiskt beskrivas så att för arbete som utförs under vecka 1 och 2 används vecka 3 för administration, varefter utbetalning sker under vecka 4 via en särskild bygglönecentral. Mot den bakgrunden kan konstateras att den av byggnadsarbetareförbundet nu angivna modellen inte stämmer överens med hur lönesystemet i övrigt är uppbyggt inom avtalsområdet.

Arbetet på att skapa ett nytt semesterlönesystem fortsatte. Det tillsattes en partssammansatt arbetsgrupp, som hade sitt första sammanträde den 23 juni 1994. Arbetet i gruppen skulle enligt direktiven vara klart den 15 september 1994. Anledningen till brådskan var att tiden från oktober till årsskiftet behövdes för att förbereda omläggningen av löneadministrationen. Direktiven som gruppen hade var mycket kortfattade. Det var tre punkter som skulle behandlas: för det första frågor om avveckling av semesterkassan, för det andra konsekvenserna av en övergång till semesterlagen och för det tredje andra partsgemensamma aktiviteter.

Den 19 augusti 1994 hölls det första egentliga mötet med gruppen. Närvarande var då L-E.F. och ytterligare två representanter för byggnadsarbetareförbundet och från arbetsgivarsidan Å.J., J.E. och R.S.. De diskuterade avvecklingen av semesterkassan. L-E.F. bad arbetsgivarsidan att ta fram ett underlag för en sådan avveckling. Å.J. skissade på en överenskommelse som gick ut på att på visst sätt disponera över innestående medel i semesterkassan.

Den 1 september 1994 hölls ett nytt möte i gruppen. De gick igenom ett utkast till en överenskommelse. Utkastet korrigerades till ett möte den 12 september 1994. Vid det mötet gick man igenom ett nytt utkast och L-E.F. hade vissa synpunkter på det. Den enda diskussion som fram till den tidpunkten hade förts om själva utbetalningsfrågan gällde att L-E.F. till en början hade velat att pengarna i princip skulle betalas ut som förut, dvs. i förskott före semestern. Arbetsgivarsidan hade då sagt att de inte kunde tänka sig en sådan modell, eftersom den hängde ihop med semesterkassan, som ju skulle avvecklas. Det skulle bli otympligt att behålla den gamla utbetalningsmodellen. L-E.F. frånföll kravet på förskottsbetalning. Han begärde att få en avtalstext om förläggningsfrågan och han ville ha ett samlat förhandlingsprotokoll. Arbetsgivarsidan skulle återkomma med detta. Ett nytt utkast togs fram, vilket innehöll exakt den formulering som senare kom att bli den nu omtvistade § 3.

Arbetsgivarsidan fick synpunkter på utkastet den 22 september 1994. Men man fick inga kommentarer som avsåg paragrafen om utbetalning av semesterlön. Däremot hade arbetstagarsidan synpunkter på förläggningstexten. Gruppen träffades under ytterligare två förhandlingsdagar. Men inte heller då framkom några synpunkter på själva utbetalningsparagrafen.

Under hela förhandlingsskedet förekom det mycket korta diskussioner om utbetalningsparagrafen och de diskussionerna ledde i stort sett bara till att arbetstagarsidan frånföll kravet på förskottsbetalning. Det sades inget om vad som skulle gälla i stället. Arbetsgivarsidan framhöll dock att det nya systemet skulle leda till jämna utbetalningar. Detta föranledde inte någon kommentar från byggnadsarbetareförbundet.

På arbetsgivarsidan uppfattades under förhandlingarna inte att byggnadsarbetareförbundets företrädare menade att utbetalning efter semesterns upphörande aldrig var godtagbar.

Arbetsgivarparterna gör gällande att en tolkning av avtalsbestämmelsen i enlighet med dess ordalydelse framstår som mest naturlig med tanke på vad som förevarit under förhandlingarna. Att semesterlönen skall utbetalas "i samma ordning som ordinarie lön och på ordinarie utbetalningsdagar" borde inte kunna misstolkas. Hade byggnadsarbetareförbundet ansett att utbetalning skulle ske senast sista semesterdagen, hade det varit mycket enkelt att lägga till detta till avtalstexten. Något tillägg har dock inte gjorts utan texten har i denna del lämnats helt orörd. Det är visserligen arbetsgivarsidan som formulerat texten, men eftersom ordalydelsen är så klar och eftersom byggnadsarbetareförbundet haft gott om tid att begrunda avtalstexten, skall texten tolkas enligt sin ordalydelse.

Det är inte riktigt att ackordsavlönade under semestern skulle få mindre betalt än om de hade arbetat. Avstämningarna var tolfte vecka sker oberoende av när semesterperioden infaller.

Inom andra avtalsområden finns förvisso exempel på att semesterlön utbetalas före semestern. Byggnadsarbetareförbundet synes nu göra gällande att § 3 skall tolkas så att betalning av semesterlön skall ske under semestern, dock senast sista semesterdagen. Ett sådant system torde inte förekomma på arbetsmarknaden.

Sammanfattningsvis anser arbetsgivarparterna att det inte fanns någon gemensam partsvilja av den innebörd som byggnadsarbetareförbundet hävdar. Avtalet skall tolkas enligt sin ordalydelse. Med en sådan tolkning måste avtalet ges den innebörd som arbetsgivarparterna har gjort gällande. Byggnadsarbetareförbundets ståndpunkt i frågan om hur omtvistade regeln skall tolkas kan inte ha blivit avtalsinnehåll eftersom den inte på något sätt har klargjorts under förhandlingarna.

Byggnadsarbetareförbundet

Byggnadsarbetareförbundet har aldrig hävdat att utbetalningen skall ske senast sista semesterdagen. Vad som görs gällande är att semesterlön skall betalas på de ordinarie utbetalningsdagar som infaller under semestern. Med arbetsgivarparternas syn på saken betalas antingen halva eller en fjärdedel av semesterlönen ut under semestern och resterande belopp efter semestern.

Det skall tilläggas att utbetalningen av semesterlön aldrig i egentlig mening sker i förskott. Semesterlönen är ju intjänad redan under det föregående året.

Domskäl

Tvisten i målet gäller en bestämmelse i de till byggnadsavtalet fogade särskilda semesterreglerna, vilken innehåller i huvudsak att semesterlönen utbetalas i samband med semestern i samma ordning som ordinarie lön och på ordinarie utbetalningsdagar. Parterna har skilda meningar i frågan om när arbetsgivaren på grund av den omtvistade regeln är skyldig att betala ut semesterlönen.

Tvistefrågan skall ses mot bakgrund av det löneutbetalningssystem som tillämpas på byggnadsavtalets område. Lön för arbetad tid betalas ut i efterskott på varannan helgfri onsdag. Schematiskt kan systemet beskrivas så att lön för vecka 1 och 2 betalas ut under vecka 4, lön för vecka 3 och 4 betalas ut under vecka 6 osv.

Enligt byggnadsarbetareförbundets mening skall semesterlönen som helhet betalas ut under arbetstagarens semester på den eller de utbetalningsdagar som då infaller. Arbetsgivarparternas uppfattning kan beskrivas så att semesterlönen skall utbetalas på ordinarie löneutbetalningstillfällen på samma sätt som om arbetstagaren skulle ha arbetat under den aktuella tiden, vilket innebär att semesterlönen, eller vid längre semestrar en del av denna, kommer att betalas ut vid det utbetalningstillfälle som infaller närmast efter semestern.

Förelåg det under hösten 1994 en gemensam partsvilja som innebar att utbetalningen av semesterlönen skulle ske under semester?

I målet är upplyst att den aktuella avtalsbestämmelsen tillkom efter förhandlingar i en partssammansatt arbetsgrupp. Förhandlingarna fördes mot bakgrund av att det sedan länge förekommande systemet med semesterkassa skulle avskaffas vid årsskiftet 1994/95. I det systemet hade semesterlönen betalats ut omedelbart före byggsemestern. Arbetsgruppen sammanträdde första gången i juni 1994 och sedan vid flera tillfällen i augusti och september 1994 innan överenskommelsen mellan de båda förbunden träffades den 17 oktober samma år.

Avtalssekreteraren i byggnadsarbetareförbundet L-E.F. har inför arbetsdomstolen berättat bl.a. följande. Då frågan om utbetalningstidpunkt kom upp krävde han att man i princip skulle behålla den gällande ordningen, dvs. att semesterlönen skulle betalas ut före semestern. Detta avvisades genast av arbetsgivarsidan, som menade att det då fanns en risk att semesterlönen skulle konsumeras alltför snabbt och att lönen i stället borde betalas ut under semestern. L-E.F. krävde då att utbetalningen skulle ske vid det första tänkbara löneutbetalningstillfället, medan arbetsgivarsidan önskade att man skulle kunna hålla sig till den ordinarie löneutbetalningsdagen. Som L-E.F. uppfattade saken skulle hela lönen betalas vid ett enda tillfälle och någon uppdelning på flera utbetalningar diskuterades inte. Han släppte därför frågan och mottog vid ett nytt sammanträde några dagar senare ett förslag till avtalstext, som skrivits av arbetsgivarsidan. Han ansåg för sin del att texten motsvarade vad man hade kommit fram till mellan parterna.

Direktören J.E., som på arbetsgivarsidan deltog i arbetsgruppen, har berättat att frågan om utbetalningstidpunkten var en mindre fråga i sammanhanget, där huvudfrågan gällde problem rörande övergången till det nya systemet. Han har vidare berättat bl.a. följande. Frågan om utbetalningstidpunkt kom upp första gången vid ett sammanträde den 12 september, då man på arbetstagarsidan krävde betalning före semestern. J.E. förklarade då att en sådan ordning inte kunde genomföras i det nya systemet. Man fick i stället falla tillbaka på semesterlagens regel om utbetalning i samband med semestern. J.E. framhöll att det var en fördel att de anställda fick lön i samma intervall som om de arbetat, dvs. de skulle få lön med jämna mellanrum och inte som enligt byggnadsarbetareförbundets förslag bli helt utan lön vid ett löneutbetalningstillfälle. Man enades om att arbetsgivarsidan skulle utforma ett förslag till avtalstext. Så skedde också. Texten gicks igenom vid ett sammanträde den 22 september. Från byggnadsarbetareförbundet framfördes då inga invändningar mot texten i fråga om utbetalningstidpunkten.

Arbetsdomstolen kan mot bakgrund av det anförda konstatera att uppgifterna om vad som förekom vid diskussionerna inte är i alla delar överensstämmande. Utredningen i målet är inte sådan att domstolen kan grunda sitt ställningstagande på vad som förekom under samtalen mellan L-E.F. och J.E.. Av vad som har framkommit kan man enligt domstolens mening dra slutsatsen att parterna var för sig redan vid avtalets tillkomst hade olika uppfattningar i den fråga om avtalets innebörd som nu är uppe till prövning.

Den sist angivna slutsatsen rubbas inte av vad L-E.F. har berättat om ett senare samtal med Å.J.. Enligt L-E.F. framförde Å.J. vid överläggningar dem emellan i november 1994 att semesterlönen borde kunna delas upp på två olika tillfällen under semestern. L-E.F. har tillagt att frågan om utbetalning efter semestern över huvud taget inte berördes då. Enligt domstolens mening är det redan med hänsyn till den sistnämnda omständigheten inte möjligt att av detta samtal dra någon slutsats av betydelse för den i målet aktuella tolkningsfrågan. Arbetsdomstolen kommer sammanfattningsvis fram till att utredningen i målet inte ger belägg för att det skulle ha förekommit en gemensam partsavsikt rörande den i målet omtvistade avtalsbestämmelsens innebörd. Under sådana förhållanden blir avtalsbestämmelsens ordalydelse av särskild betydelse.

Ordalydelsen av den omtvistade bestämmelsen

Enligt första meningen i den omtvistade avtalsbestämmelsen skall semesterlönen utbetalas till arbetstagaren i samband med semestern. Avtalsbestämmelsen överensstämmer i denna del med vad som anges i 26 § semesterlagen. Den regeln är i sin tur hämtad från 1963 års semesterlag. I förarbetena till den lagen uttalade departementschefen att uttrycket "i samband med" inte får tolkas så snävt att det i något fall skulle förhindra ett bibehållande av den praxis beträffande vecko- och månadsavlönade arbetstagare, som innebär att dessa får sin semesterlön i samma ordning som den vanliga lönen och på vanliga utbetalningsdagar ( se prop. 1963:68 s. 60).

Av det anförda drar arbetsdomstolen slutsatsen att semesterlagens regel om utbetalning "i samband med semestern" inte kan anses innebära något krav på utbetalning av semesterlönen före semesterledighetens slut. Semesterlönen kan alltså betalas ut efter semestern under förutsättning att det finns ett tidsmässigt samband mellan ledigheten och utbetalningen. Den motsvarande bestämmelsen i de mellan parterna gällande särskilda semesterreglerna kan inte antas ha någon annan innebörd.

I den omtvistade avtalsbestämmelsen anges vidare i andra meningen som ett förtydligande tillägg att "detta" - dvs. utbetalning i samband med semestern - innebär att semesterlön utbetalas i samma ordning som ordinarie lön och på ordinarie utbetalningsdagar. Enligt arbetsdomstolens mening ger formuleringen ett klart stöd för arbetsgivarparternas ståndpunkt i tvisten. Att utbetalning skall ske ordinarie utbetalningsdagar kan visserligen läst för sig inte anses innebära annat än att semesterlönen skall betalas ut varannan onsdag enligt vad som i allmänhet tillämpas hos den enskilde arbetsgivaren. Men föreskriften om att semesterlönen skall betalas ut i samma ordning som ordinarie lön ger intrycket av att arbetsgivaren har att följa den sedvanliga proceduren, dvs. att betala ut semesterlönen som om den vore ordinarie lön. Arbetsdomstolen kan alltså inte instämma i vad byggnadsarbetareförbundet har anfört om att den föreskriften endast skulle betyda att arbetsgivaren har att iaktta sedvanliga betalningsrutiner, dvs. sättet för själva utbetalningen. Sammanfattningsvis kan konstateras att det i avtalsbestämmelsen inte finns något stöd för att semesterlönen skulle betalas ut på ett sätt som skiljer sig från den vanliga lönen. Ordalydelsen ger i stället stöd för att utbetalningen av semesterlön skall göras enligt vanliga rutiner, dvs. som om arbetstagaren i stället hade arbetat.

Arbetsdomstolen kommer alltså till slutsatsen att avtalsbestämmelsens ordalydelse stöder arbetsgivarparternas ståndpunkt i tvisten.

Har det ålegat arbetsgivarsidan att klargöra bestämmelsens innebörd för byggnadsarbetareförbundet?

Byggnadsarbetareförbundet har menat att det måste anses ha ålegat arbetsgivarsidan, som var väl medveten om byggnadsarbetareförbundets inställning i frågan, att klargöra den föreslagna bestämmelsens innebörd. Eftersom detta inte gjordes, måste avtalsbestämmelsen enligt byggnadsarbetareförbundets uppfattning anses ha den innebörd som förbundet gör gällande.

Som emellertid arbetsdomstolen har konstaterat i det föregående visar utredningen i målet att det inte förelåg någon gemensam partsavsikt rörande den omtvistade avtalsbestämmelsens innebörd. Med hänsyn till detta och till att den av arbetsgivarsidan föreslagna avtalstexten ger ett relativt klart uttryck för den innebörd som arbetsgivarsidan har gjort gällande, kan det enligt arbetsdomstolens mening inte anses ha ålegat arbetsgivarsidan att under förhandlingarna ytterligare klargöra avtalsbestämmelsens innehåll.

Sammanfattande bedömning

Arbetsdomstolen har i det föregående kommit fram till att det inte har förelegat någon gemensam partsavsikt i den omtvistade frågan om tidpunkten för utbetalning av semesterlön. Ordalydelsen i den aktuella avtalsbestämmelsen stöder arbetsgivarsidans uppfattning i tvistefrågan. Någon skyldighet för arbetsgivarsidan att ytterligare klargöra innebörden i den föreslagna avtalstexten kan inte anses ha förelegat.

Arbetsdomstolen finner på grund av det anförda att avtalsbestämmelsen skall tolkas i enlighet med vad arbetsgivarparterna gjort gällande. Byggnadsarbetareförbundets fastställelseyrkande skall alltså avslås.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång i målet skall byggnadsarbetareförbundet ersätta arbetsgivarparterna för deras rättegångskostnader.