AD 1996 nr 49

Parter:

Byggförbundet; Svenska Byggnadsarbetareförbundet; Svenska Bygnadsförbundet, vissa medlemmar i

Nr 49

Byggförbundet

mot

Svenska Byggnadsarbetareförbundet och vissa medlemmar i Svenska Byggnadsarbetareförbundet.

Mellan Byggförbundet och Svenska Byggnadsarbetareförbundet gäller kollektivavtal, det s.k. byggnadsavtalet. Mellan parterna gäller också ett avtal om anställningsskydd som innehåller bl.a. följande.

§ 9

Uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara sakligt grundad.

En uppsägning är inte sakligt grundad om det är skäligt att kräva att arbetsgivaren bereder arbetstagaren annat arbete hos sig.

Vid en sådan övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet som sägs i § 5 a skall övergången i sig inte utgöra saklig grund för att säga upp arbetstagaren. Detta förbud skall dock inte hindra uppsägningar som sker av ekonomiska skäl där förändringar i arbetsstyrkan ingår.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Svenska Kraftbyggarna Entreprenad AB (Kraftbyggarna) är medlem i Byggförbundet. Bolaget utförde sedan år 1992 för Banverkets räkning entreprenadarbeten avseende en tunnel genom Hallandsåsen. I maj 1995 träffades en överenskommelse mellan Banverket och Kraftbyggarna om att bolaget skulle lämna tunnelprojektet vid årsskiftet 1995/96. Den 1 juli överlät Kraftbyggarna stora delar av sin riksomfattande entreprenadverksamhet - dock inte tunnelprojektet - till SIAB AB. Den 13 september 1995 träffades mellan SIAB och Kraftbyggarna avseende tunnelprojektet avtal av innebörd dels att maskinutrustningen övergick i SIAB:s ägo, dels att SIAB mot ersättning svarade för viss projektledning och arbetsledning. I oktober/november 1995 sades de i målet berörda medlemmarna hos Svenska Byggadsarbetareförbundet upp av Kraftbyggarna med de uppsägningstider som framgår av bilaga (utesluten här) till detta beslut.

I lokala och centrala tvisteförhandlingar har från Svenska Byggnadsarbetareförbundets sida gjorts gällande att uppsägningarna på grund av bestämmelsen i 9 § tredje stycket avtalet om anställningsskydd inte har varit sakligt grundade eftersom uppsägningarna har berott på att Kraftbyggarnas verksamhet enligt förbundets uppfattning har övergått till SIAB. De centrala tvisteförhandlingarna är ännu inte slutförda.

Byggförbundet har väckt talan vid arbetsdomstolen och yrkat att arbetsdomstolen fastställer att Kraftbyggarnas uppsägningar av de berörda arbetstagarna har varit sakligt grundade och att anställningarna därför skall upphöra. Vidare har Byggförbundet yrkat att arbetsdomstolen beslutar för tiden intill det slutliga avgörandet i målet att de anställningar vars uppsägningstider har gått ut omedelbart skall upphöra och att övriga anställningar skall upphöra vid uppsägningstidens utgång.

Arbetstagarparterna har bestritt det interimistiska yrkandet och hemställt att det avslås.

Frågan om interimistiskt förordnande har avgjorts efter föredragning.

Parterna har till utveckling av sin talan anfört i huvudsak följande.

Byggförbundet

Kraftbyggarna är ett helägt dotterbolag till Vattenfall AB. Efter omorganisation år 1994 indelades bolagets verksamhet i tre regioner, Region Norrland, Region Mellansverige och Region Sydsverige. Dessutom fanns en maskinavdelning.

Region Sydsverige hade i början av år 1992 erhållit ett stort anläggningsprojekt avseende byggandet av en tunnel genom Hallandsåsen. Detta projekt bestod av två delar, dels s.k. inre arbeten vilka utgjordes av själva tunneldrivningen, dels s.k. yttre arbeten vilka avsåg till tunneln anslutande vägar, broar etc. Arbetet bedrevs från början som en totalentreprenad varvid arbetet var inriktat på att med viss teknik borra sig igenom Hallandsåsen. Beställare av entreprenaden var Banverket. Arbetet vid Hallandsåsen drabbades av förseningar och stora förluster. I mitten av december 1994 beslutade Kraftbyggarna att överge borrningstekniken och i stället övergå till konventionell drivningsteknik. Detta arbete skulle utföras på s.k. generalentreprenad.

År 1995 omorganiserades Kraftbyggarna på så sätt att tre stora projekt bröts ut ur sina regioner och överfördes till ett eget område benämnt Speciella Projekt. Till detta område hänfördes Hallandsåsen, Arlandabanan och Henriksdals reningsverk. Kännetecknande för dessa projekt var att de var stora och komplicerade och att de inte ekonomiskt borde belasta de geografiska regionerna.

Kraftbyggarnas verksamhet fortsatte att gå med förlust under år 1995. Den stora förlustfaktorn var därvid Hallandsåsprojektet. Hos Vattenfall förstärktes under samma tid planerna på att helt avveckla verksamheten i Kraftbyggarna. Som ett led i dessa planer upptogs under våren 1995 diskussioner med SIAB om överlåtelse av delar av Kraftbyggarnas verksamhet. SIAB uttryckte därvid intresse för Kraftbyggarnas verksamhet i Region Norrland och Region Sydsverige samt för vissa delar av de speciella projekten.

I mitten av maj 1995 träffades en överenskommelse med Banverket bl.a. om de inre arbetena vid Hallandsåsen. Enligt denna överenskommelse skulle Kraftbyggarna lämna tunnelarbetena vid årsskiftet 1995/96. Kraftbyggarnas generalentreprenad skulle upphöra med omedelbar verkan och bolaget skulle i stället fortsätta arbetena på löpande räkning. I avtalet förbehöll sig Banverket rätten att avbryta pågående arbeten redan före den 31 december 1995 för det fall att en ny entreprenör då kunde överta uppdraget.

Den 16 juni 1995 träffades en principöverenskommelse mellan Kraftbyggarna och SIAB om överlåtelse av delar av verksamheten. Principöverenskommelsen ersattes den 1 juli 1995 av ett avtal enligt vilket Kraftbyggarna till SIAB överlät Region Norrland, Region Sydsverige och huvuddelen av maskiner och inventarier. Bland maskinerna ingick sådana som använts vid tunnelarbetet i Hallandsåsen. I avtalet stadgades uttryckligen att överlåtelsen inte omfattade "inre arbeten, Hallandsåsen", dvs. tunneldelen av Projekt Hallandsåsen.

Vid ett styrelsemöte i Kraftbyggarna den 17 augusti 1995 sammanfattades förhållandena inom bolaget. Beträffande Hallandsåsen antecknades i protokollet att "förhandlingar med SIAB om ett övertagande" pågick.

Den 13 september 1995 träffades ytterligare ett överlåtelseavtal mellan Kraftbyggarna och SIAB. Enligt det avtalet överläts de återstående maskiner och anläggningar som användes vid tunnelarbetena i Hallandsåsen till SIAB. Enligt avtalet skulle SIAB som köpeskilling för de förvärvade maskinerna betala dels ett fast belopp, dels en tilläggsköpeskilling, vilken skulle bli aktuell om SIAB ensamt eller i konsortium skulle erhålla Banverkets uppdrag att fortsätta entreprenadarbetena i Hallandsåsen.

Samma dag, alltså den 13 september 1995, ingick Kraftbyggarna och SIAB avseende inre arbeten vid Hallandsåsen ett avtal för tiden från undertecknandet av avtalet till och med den 31 december 1995 eller den senare tidpunkt då Kraftbyggarnas avtal med Banverket inom projektet skulle komma att upphöra. Avtalet innebar att en av SIAB utsedd projektledare i samråd med Kraftbyggarna skulle dels ansvara för projektledning och management i projektet, dels fatta tekniska och praktiska beslut, dels redovisa arbetena och projektets framdrift gentemot Banverket samt dels ansvara för kontinuerlig sammanställning och rapportering till Kraftbyggarna av resursanvändning, kostnader och finansiell ställning. För dessa uppgifter skulle SIAB använda en projektledare och omkring fem tjänstemän, vilka skulle vara anställda hos SIAB.

För den återstående entreprenadtiden hyrde Kraftbyggarna de överlåtna maskinerna av SIAB. I princip avslutade Kraftbyggarna sitt arbete i Hallandsåsen kring årsskiftet 1995/96. I mitten av januari 1996 upphandlades en ny entreprenör för de återstående arbetena. Ny entreprenör blev Skanska, som nu arbetar med att avsluta den av Kraftbyggarna påbörjade entreprenaden avseende tunnelarbetena i Hallandsåsen.

I slutet av år 1995 avyttrade Kraftbyggarna återstående delar av verksamheten till andra bolag. Endast visst avvecklingsarbete av administrativ art återstår.

Såvitt avsåg Projektet Hallandsåsen inledde Kraftbyggarna den 28 juni 1995 primärförhandling om uppsägning av samtliga anläggningsarbetare som var sysselsatta i projektet. Primärförhandlingarna avslutades i oenighet den 7 augusti 1995, varefter centrala förhandlingar genomfördes under tiden den 7 september till den 23 oktober 1995. Vid förhandlingarna gjorde Kraftbyggarna gällande att uppsägningar av den personal som var verksam i tunnelarbetet i Projektet Hallandsås var sakligt grundade. mot bakgrund av de beslut som fattats i bolaget. Arbetstagarsidan gjorde gällande att SIAB de facto tagit över enteprenaduppdraget för Banverket från Kraftbyggarna och att det därför inte fanns saklig grund för uppsägningar. Trots detta beslutade Kraftbyggarna efter de avslutade centrala förhandlingarna att verkställa uppsägningarna. Berörda arbetstagare mottog sina uppsägningsbesked kring månadsskiftet oktober/november 1995.

Enligt byggförbundets uppfattning har Kraftbyggarnas verksamhet inte övergått till SIAB. Övergång av verksamhet föreligger inte bara därför att tillgångar försäljs, utan det måste vara så att förvärvaren övertagit en igångvarande verksamhet ("a going concern). EG-domstolen har angivit sju omständigheter som kan vara av betydelse vid prövningen. Detta har tolkats så att en övergång föreligger endast om verksamheten bevarat sin identitet. Avgörande faktorer är därvid om produktionsresurser, arbetsledning, arbetsstyrka, affärskontrakt och kundrelationer tagits över av förvärvaren. För att fråga därvid skall vara om verksamhet måste det vara möjligt att konstatera att det finns en "bestående ekonomisk enhet".

Såvitt avser tunneldelen av Kraftbyggarnas projekt Hallandsåsen kan konstateras att SIAB förvärvat huvuddelen av de maskiner och inventarier som Kraftbyggarna använt vid entreprenadarbetena. SIAB har också genom avtal under en begränsad tid mot ersättning tillhandahållit Kraftbyggarna viss arbetsledning. Kraftbyggarna har dock fortsatt arbetena och dessa har utförts i Kraftbyggarnas namn. Den ekonomiska enheten Kraftbyggarna har trots avtalen med SIAB behållits. Inga anställda har enligt avtalen övertagits av SIAB, inte heller relationen till Banverket. Tvärtom har i sistnämnda avseende Banverket understrukit att annan entreprenör inte fick komma in i bilden under den återstående avtalstiden fram till årsskiftet 1995/96.

Av betydelse för bedömningen är vidare att SIAB:s engagemang i Kraftbyggarnas arbeten (tillhandahållandet av arbetsledning och uthyrning av maskinerna) endast avsett avslutningen av dessa. Vattenfall beslutade redan under våren 1995 att upphöra med all entreprenadverksamhet i Kraftbyggarna. Det var alltså aldrig fråga om att fortsätta någon verksamhet efter årsskiftet 1995/96.

För den händelse arbetsdomstolen skulle dela Byggnads uppfattning att Kraftbyggarnas avtal med SIAB skall ses som en övergång av verksamheten menar Byggförbundet att uppsägningarna likväl har varit sakligt grundade. För att det s.k. uppsägningsförbudet skall bli tillämpligt krävs att uppsägningarna är en följd av övergången och förvärvarens önskemål och beslut i sammanhanget. Fråga får alltså inte vara om arbetsbrist i sig i den överlåtna versamheten. I Kraftbyggarnas fall har uppsägningarna inget egentligt samband med de avtal som träffades med SIAB. Anledning till uppsägningsbesluten var i stället att Kraftbyggarna skulle upphöra inte bara med sin entreprenadverksamhet i Hallandsåsen utan också med all övrig entreprenadverksamhet.

Sammanfattningsvis gör alltså Byggförbundet gällande att Kraftbyggarnas uppsägningar av arbetstagarna har grundat sig på arbetsbrist och att de utan hinder av uppsägningsförbudet i 9 § tredje stycket avtalet om anställningsskydd har varit sakligt grundade.

Arbetstagarparterna

Vad som skall granskas vid bedömningen huruvida en verksamhetsövergång föreligger eller inte är överenskommelserna mellan Kraftbyggarna och SIAB i deras helhet. I överlåtelseavtalet av den 1 juli 1995 anges att överlåtelsen avser verksamheterna i två av de tre regionerna där Kraftbyggarna bedrev verksamhet, nämligen regionerna Norrland och Sydsverige. Hallandsåsen ligger i sistnämnda region. Avtalet avser en total överlåtelse av rörelserna i regionerna Norrland och Sydsverige, i den mån inte annat särskilt anges i överlåtelseavtalet. SIAB skulle omedelbart efter tillträdet fortsätta den av Kraftbyggarna tidigare bedrivna verksamheten genom att överta dels Kraftbyggarnas pågående entreprenader med samtliga därtill hörande avtal, dels Kraftbyggarnas maskiner och inventarier, dels av Kraftbyggarna lämnade offerter samt dels alla övriga avtal avseende av regionerna bedrivna verksamheter. Vidare övertog SIAB personalen. Kraftbyggarna åtog sig dessutom att verka för att Kraftbyggarnas tidigare kunder fortsättningsvis skulle anlita SIAB.

Av det ovan anförda framgår att det varit fråga om en övergång av verksamheten i enlighet med överlåtelsedirektivet. Samtliga de kriterier som uppställs i den s.k. Spijkers-domen till stöd för att verksamhetsövergång föreligger synes vara uppfyllda. Även parterna utgick ifrån att så var fallet, i avtalet har nämligen angivits att mervärdesskatt inte skall utgå på köpeskillingen. Mervärdesskattebefrielse förutsätter att det är fråga om överlåtelse av en going concern. Enligt Byggnads uppfattning saknar det betydelse huruvida arbetsplatsen Hallandsåsen, såvitt avser tunnelbygget, ingick i överlåtelsen.

Vad gäller Byggförbundets andrahandsgrund, att arbetsbrist uppstod vid årsskiftet 1995/96 oavsett verksamhetsövergången, till följd av att entreprenaden avseende de inre arbetena i Hallandsåsen då skulle upphöra, kan följande anföras. Överlåtelsen från Kraftbyggarna skedde per den 1 juli 1995 med ytterligare överlåtelse per den 13 september 1995. Uppsägningarna verkställdes i månadsskiftet oktober/november 1995. Av det anförda följer att det inte förelåg någon arbetsbrist vid överlåtelsetidpunkten. De uppsagda medlemmarna i Byggnads skulle ha övergått till att bli anställda i SIAB, under förutsättning att de inte utnyttjat sin rätt att stanna kvar hos Kraftbyggarna som i så fall haft att hantera eventuell övertalighet på sedvanligt sätt. Av det anförda följer att verkställda uppsägningar inte är sakligt grundade.

Om arbetsdomstolen inte skulle godta det nyss förda resonemanget återstår att granska kollektivavtalets regler att tillämpas vid arbetsbrist. Saklig grund för uppsägning föreligger inte om det är skäligt att kräva att arbetsgivaren bereder arbetstagaren annat arbete hos sig. Omplaceringsskyldigheten i geografiskt hänseende sträcker sig till det omplaceringsområde som fastställs i enlighet med vad som anges i kollektivavtalet. Av protokoll från den 4 november 1991 framgår att region utgjorde omplaceringsområde. Den aktuella arbetsplatsens omplaceringsområde utgjordes således av Region Sydsverige.

Kraftbyggarna har avfärdat omplaceringsmöjligheterna utan några som helst undersökningar med anledning av att bolaget skulle upphöra med entreprenadverksamheten. Som ovan redovisats, vid behandling av arbetsbristfrågan, har detta upphörande av verksamheten sin grund i verksamhetsövergången till SIAB. Att omplaceringsmöjligheter saknas enligt arbetsgivaren har således sin grund i verksamhetsövergången. Övertaligheten hos Kraftbyggarna är således en följd av överlåtelsen och saklig grund för uppsägning föreligger därför inte.

Vad slutligen gäller frågan huruvida verksamhetsövergång skett såvitt avser Hallandsåsens inre arbeten, anförs följande. Banverket motsatte sig entreprenörsbyte i denna del. Det kan ifrågasättas om inte Banverkets inställning utgör det enda skälet till att de inre arbetena officiellt inte överlåtits. Huruvida sådan officiell överlåtelse skett är emellertid inte avgörande för att bedöma om verksamhetsövergång de facto har skett. Vid en sådan bedömning skall de faktiska förhållandena vara avgörande.

Enligt protokoll från Kraftbyggarnas styrelsesammanträde den 17 augusti 1995 pågick förhandlingar med SIAB om ett övertagande av de inre arbetena. Enligt Byggnads ombudsman W.H., som deltog i mötet, presenterades de aktuella förhandlingarna inte som förhandlingar avseende överlåtelse av maskiner, utan som förhandlingar avseende en faktisk överlåtelse av de inre arbetena. Att förhandlingarna med SIAB avsåg överlåtelse av de inre arbetena framgår också av minnesanteckningar av den 25 augusti 1995 från ett sammanträde mellan Banverket och Kraftbyggarna. Där antecknades att Banverket med ändring av tidigare inställning förklarade att Banverket inte godtog entreprenörsbyte.

Kraftbyggarna överlät samtliga maskiner, inventarier och övrig utrustning hänförlig till tunnelbygget till SIAB den 13 september 1995. SIAB övertog samma dag projektledning och management för de inre arbetena. SIAB:s åtaganden var långtgående och i praktiken övertog SIAB i allt väsentligt de uppgifter som åvilade entreprenören. Dock kunde inte officiellt entreprenörsbyte ske med tanke på Banverkets inställning.

Med hänvisning till det anförda gör Byggnads gällande att SIAB i vart fall efter den 13 september 1995 i praktiken tagit över tunnelentreprenaden på ett sådant sätt att en verksamhetsövergång skett. Detta medför att uppsägningarna inte varit sakligt grundade.

Byggförbundet

Enligt 6 b § anställningsskyddslagen övergår vid övergång av ett företag, en verksamhet eller del av en verksamhet från en arbetsgivare till en annan också de rättigheter och skyldigheter på grund av anställningsavtal och de anställningsförhållanden som gäller vid tidpunkten för övergången på den nya arbetsgivaren. Det är ostridigt att den verksamhet Kraftbyggarna överlät till SIAB genom avtalet den 1 juli 1995 är en sådan övergång. Vad som därvid skall uppmärksammas är att övergången enligt avtalet endast gällde del av Kraftbyggarnas verksamhet. Från övergången har uttryckligen i avtalet undantagits "inre arbeten, Hallandsåsen".

Såvitt går att förstå vill Byggnads inte erkänna principen att del av verksamhet kan överlåtas från en arbetsgivare till en annan. Som uttryckligen framgår av lagtexten är detta dock möjligt. Accepteras principen att del av verksamhet kan överlåtas, kan också konstateras att någon going concern vad avser de inre arbetena inte övergått från Kraftbyggarna till SIAB.

Det måste framstå som uppenbart att omplaceringsmöjligheter saknades eftersom all verksamhet i Kraftbyggarna skulle upphöra. Om det sedan är fråga om en övergång av verksamheten kan givetvis fråga uppkomma om var arbetstagaren skall placeras. Men den frågan uppkommer i så fall hos den ny arbetsgivaren.

SKÄL

Bakgrunden i korthet

Kraftbyggarna utförde för Banverkets räkning entreprenadarbeten avseende en tunnel genom Hallandsåsen. Sedan det uppkommit problem med arbetena överenskom Kraftbyggarna och Banverket i maj 1995 om att Kraftbyggarna skulle lämna projektet senast vid årsskiftet 1995/96. Kraftbyggarna började samtidigt att avveckla hela sin övriga verksamhet. Den 1 juli 1995 överlät bolaget stora delar av verksamheten till SIAB. Bl.a. tunnelprojektet avseende Hallandsåsen undantogs dock från överlåtelsen. Den 13 september 1995 träffade Kraftbyggarna ytterligare två avtal med SIAB. Dessa avtal innebar dels att SIAB förvärvade de maskiner som användes vid tunnelarbetena, med rätt för Kraftbyggarna att nyttja maskinerna fram till årsskiftet, dels att SIAB mot ersättning ställde viss projektledning och arbetsledning avseende tunnelarbetena till Kraftbyggarnas förfogande. I oktober/november 1995 sade Kraftbyggarna upp bl.a. de i målet berörda arbetstagarna på grund av arbetsbrist. Kraftbyggarna lämnade planenligt tunnelprojektet vid årsskiftet 1995/96. I samband därmed tog en annan entreprenör över tunnelprojektet efter avtal med Banverket. Kraftbyggarna lade då ned resp. överlät övriga delar av sin återstående entreprenadrörelse och bedriver i dag ingen egentlig verksamhet.

Vad prövningen gäller

Tvisten i målet gäller frågan om uppsägningarna är sakligt grundade. Arbetstagarparterna har gjort gällande att Kraftbyggarnas verksamhet avseende tunnelprojektet vid tidpunkten för uppsägningarna hade övergått till SIAB och att Kraftbyggarna därför haft att iaktta bestämmelsen i 9 § tredje stycket avtalet om anställningsskydd om förbud mot uppsägningar vid övergång av verksamhet. Arbetstagarparterna har också gjort gällande att uppsägningarna inte är sakligt grundade eftersom Kraftbyggarna enligt deras mening inte har fullgjort sin skyldighet att söka omplacera de berörda arbetstagarna.

Arbetsgivarsidan menar i första hand att det inte har ägt rum någon övergång av verksamhet till SIAB såvitt gäller tunnelprojektet. I andra hand har gjorts gällande att det har varit fråga om en sådan arbetsbrist i den överlåtna verksamheten som föranleder att uppsägningarna skall godtas.

Arbetsdomstolen har nu att ta ställning till ett yrkande från arbetsgivarsidan om interimistiskt förordnande om att anställningarna skall upphöra i avvaktan på dom i målet.

Arbetsdomstolen skall i det följande först gå in på frågan om verksamheten med tunnelprojektet har övergått från Kraftbyggarna till SIAB, antingen genom avtalet den 1 juli 1995 eller efter träffandet av avtalen den 13 september 1995. Tvisten gäller formellt sett en tillämpning av 9 § tredje stycket i det mellan parterna gällande kollektivavtalet om anställningsskydd. Eftersom annat inte har gjorts gällande i målet utgår domstolen från att avtalet i denna del har samma innebörd som den likalydande regeln i 7 § tredje stycket anställningsskyddslagen. Denna regel har införts i syfte att genomföra det inom EU gällande s.k. överlåtelsedirektivet. Det innebär att regeln skall tolkas i enlighet med direktivets innebörd såsom denna har bestämts genom rättsbildningen vid EG-domstolen.

Det kan anmärkas att frågeställningen i det föreliggande fallet synes vara delvis olik den som har varit aktuell i andra tvister rörande anställningsskyddet vid övergång av verksamhet. Tvisten gäller visserligen även i detta mål huruvida det är fråga om en övergång av verksamhet. Men det handlar inte om att bedöma huruvida en verksamhet som bedrivs av ett företag är så lik den verksamhet som tidigare har bedrivits av ett annat företag att man måste säga sig att det är fråga om en övergång av en och samma verksamhet. I det föreliggande fallet gäller tvisten i stället frågan om verksamheten över huvud taget har kommit att bedrivas av en ny innehavare.

Det kan vidare anmärkas att uppsägningarna i detta fall har ägt rum efter den tidpunkt då verksamheten med tunnelprojektet enligt arbetstagarparternas uppfattning övergick till SIAB. Arbetsdomstolen anser sig inte ha anledning att i detta mål gå närmare in på vilken betydelse detta har för prövningen av frågan om det föreligger saklig grund för uppsägningarna.

Övergick Kraftbyggarnas verksamhet med tunnelprojektet till SIAB genom avtalet den 1 juli 1995?

Som har angetts i det föregående innebar överlåtelseavtalet den 1 juli 1995 att stora delar av Kraftbyggarnas verksamhet överläts till SIAB. Överlåtelsen gällde bl.a. Region Norrland och Region Sydsverige. Emellertid undantogs uttryckligen verksamheten med tunnelprojektet. Denna del av verksamheten skulle alltså enligt avtalet ligga kvar hos Kraftbyggarna.

Arbetsdomstolen har uppfattat arbetstagarparterna så att de menar att tunnelprojektet skall anses ha övergått till SIAB utan hinder av att detta projekt undantogs från överlåtelseavtalet. Det saknar enligt deras mening alltså betydelse huruvida denna del av verksamheten omfattades av den civilrättsliga överlåtelsen eller ej. Detta synsätt kan arbetsdomstolen emellertid inte dela. Reglerna i parternas avtal och i anställningsskyddslagen gäller visserligen även i fall då en del av en verksamhet överlåts. Men uppsägningsförbudet tar då endast sikte på de arbetstagare som tillhör den överlåtna delen. Att så är fallet framgår av klara uttalanden i förarbetena till den nya lagstiftningen (se prop. 1994/95:102 s. 30 f, 32 och 82). Detta synsätt går för övrigt tillbaka på EG-domstolens rättspraxis (se det s.k. Botzen-fallet, nr 186/93).

Det anförda leder till slutsatsen att verksamheten med tunnelprojektet inte övergick från Kraftbyggarna till SIAB genom överlåtelseavtalet den 1 juli 1995.

Övergick verksamheten med tunnelprojektet genom avtalen den 13 september 1995?

Det ena av de båda avtal som träffades den 13 september 1995 innebar att SIAB av Kraftbyggarna förvärvade viss maskinutrustning som användes vid tunnelarbetena. Kraftbyggarna fick samtidigt rätt att nyttja utrustningen till dess att bolagets avtal med Banverket upphörde. Det andra avtalet, det s.k. projektledningsavtalet, innebar att Kraftbyggarna uppdrog åt SIAB att i viss utsträckning ansvara för projektledning och management avseende tunnelprojektet under avvecklingsskedet fram till årsskiftet 1995/96. Enligt avtalet skulle det ankomma på SIAB bl.a. att leda arbetena på arbetsplatsen, att fatta tekniska och praktiska beslut om arbetenas genomförande och att redovisa arbetena gentemot Banverket. Avtalet innebar att SIAB för uppdraget skulle använda en projektledare och omkring fem tjänstemän, som skulle vara anställda hos SIAB.

Efter träffandet av de nu beskrivna avtalen bedrevs arbetena i tunnelprojektet alltså huvudsakligen under SIAB:s ledning och med utrustning som i varje fall i huvudsak ägdes av SIAB. Emellertid utfördes arbetena även efter denna tidpunkt i Kraftbyggarnas namn. Den ekonomiska enheten Kraftbyggarna kvarstod även efter den tidpunkten. SIAB övertog inte arbetsgivaransvar för någon av de anställda i tunnelprojektet, utan dessa fortsatte att arbeta på arbetsplatsen såsom alltjämt anställda hos Kraftbyggarna. Avtalsrelationen mellan Kraftbyggarna och beställaren av arbetena, Banverket, gällde oförändrat i enlighet med den överenskommelse som hade träffats i maj 1995 och som innebar att Kraftbyggarna skulle fortsätta arbetena, som längst till årsskiftet 1995/96, i avvaktan på att Banverket hade träffat avtal med en ny entreprenör.

Enligt arbetsdomstolens mening kan situationen för Kraftbyggarna efter träffandet av de nu aktuella avtalen i september 1995 beskrivas så att bolaget självt fortsatte att bedriva sin verksamhet med tunnelprojektet under avvecklingsfasen, men nu med hjälp av inhyrda maskiner och inhyrd projektledning. Situationen har alltså inte varit den att Kraftbyggarna kan sägas ha upplåtit driften av verksamheten vid tunnelprojektet till SIAB (jfr EG-domstolens domar i Rask-målet, nr 209/91, och Schmidt- målet, nr 392/92). Situationen har heller inte varit den att Kraftbyggarna har överfört entreprenaden till SIAB.

De träffade avtalen kan på grund av det anförda inte anses innebära att verksamheten med tunnelprojektet övergick till SIAB. Denna bedömning ändras inte av att avtalen med SIAB åtminstone delvis kan ha motiverats av en strävan att förbereda ett senare övertagande från SIAB:s sida av tunnelprojektet, dvs. efter det att Kraftbyggarna planenligt hade lämnat projektet vid årsskiftet 1995/96. Något sådant övertagande kom dock inte till stånd eftersom vid den tidpunkten ett helt annat företag fick Banverkets uppdrag att fortsätta arbetena.

Arbetsdomstolen kommer alltså till slutsatsen att det inte har förekommit någon övergång av verksamheten med tunnelprojektet från Kraftbyggarna till SIAB.

Har Kraftbyggarna uttömt möjligheterna till omplacering av arbetstagarna?

Av handlingarna i målet framgår att all återstående entreprenadverksamhet i Kraftbyggarna lades ned eller överläts vid årsskiftet 1995/96 och att det i dag inte bedrivs någon egentlig verksamhet i bolaget. Mot den bakgrunden får det anses stå klart att det vid tidpunkten för uppsägningarna inte kan ha funnits några möjligheter att omplacera de berörda arbetstagarna till annat arbete inom bolaget. Att så skulle ha varit fallet synes heller inte ha gjorts gällande av arbetstagarparterna. Som arbetsdomstolen har uppfattat deras inställning menar de emellertid att de bristande möjligheterna till omplacering är en följd av att huvuddelen av Kraftbyggarnas verksamhet ostridigt överläts till SIAB genom avtalet den 1 juli 1995. Enligt arbetstagarparterna skulle uppsägningarna därmed vara en följd av verksamhetsövergången och alltså stå i strid med uppsägningsförbudet.

Arbetsdomstolen bedömer det anförda på följande sätt. Reglerna om anställningsskydd vid övergång av verksamhet tar som domstolen har varit inne på i det föregående sikte på de arbetstagare som berörs av övergången på så sätt att de tillhör den överlåtna delen. Om en arbetsgivare som har överlåtit en viss del av sin verksamhet senare lägger ned den återstående verksamheten, kan uppsägningar som då vidtas inte anses bero på övergången i sig och vara stridande mot uppsägningsförbudet. Det sagda gäller även när som i detta fall det redan vid tidpunkten för överlåtelsen står klart att den återstående verksamheten senare skall läggas ned. En reservation i anslutning till det sagda är att det inte får vara fråga om något slags kringgående av anställningsskyddsreglerna från arbetsgivarens sida. Det finns dock inget som tyder på något sådant i det aktuella fallet och detta har som domstolen har uppfattat saken inte heller gjorts gällande av arbetstagarparterna.

Det anförda innebär att Kraftbyggarna enligt vad som har framkommit i målet inte har åsidosatt sin skyldighet att söka omplacera de berörda arbetstagarna.

Sammanfattande slutsats

Arbetsdomstolen har i det föregående kommit fram till dels att det inte har skett någon övergång till SIAB av Kraftbyggarnas verksamhet med tunnelprojektet, dels att Kraftbyggarna inte har åsidosatt sin omplaceringsskyldighet. Mot bakgrund av dessa ställningstaganden har domstolen vid den interimistiska prövningen att utgå från att uppsägningarna är giltiga.

Arbetsdomstolen finner alltså att omständigheterna är sådana att det föreligger grund för att meddela interimistiskt förordnande om upphörande av de anställningar som avses med Byggförbundets yrkande. Enligt domstolens mening bör i den föreliggande situationen förordnandena avse tidpunkten för meddelande av detta beslut eller, om uppsägningstiden då inte har löpt ut, från utgången av uppsägningstiden.

SLUT

Arbetsdomstolen förordnar för tiden intill dess målet har slutligen avgjorts eller annorlunda förordnas att anställningsförhållandet mellan å ena sidan Svenska Kraftbyggarna Entreprenad AB och å andra sidan var och en av de arbetstagare som är upptagna i bilaga 1 skall upphöra att gälla med verkan från dagen för detta beslut eller, om uppsägningstiden då inte har löpt ut, från utgången av uppsägningstiden.

Dom 1996-04-24, målnummer A-36-1996

Ledamöter: Michael Koch, Hans Blyme, Ingemar Källberg, Peter Ander, Lennart Aspegren, Thomas Freden (ombudsman i Landsorganisationen; tillfällig ersättare) och Stig Ahlin (förre förhandlingschefen i Svenska Industritjänstemannaförbundet; tillfällig ersättare). Enhälligt.

Sekreterare: Anette Bergene