AD 1997 nr 122

Parter:

Sveriges Bageriförbund; Delicato Bakverk Aktiebolag; Svenska Livsmedelsarbetareförbundet

Nr 122

Sveriges Bageriförbund och Delicato Bakverk Aktiebolag i Hudding

mot

Svenska Livsmedelsarbetareförbundet.

Mellan Bageri- och Konditoriarbetsgivareförbundet (BKA) och Svenska Livsmedelsarbetareförbundet (Livs) har sedan länge gällt det tid efter annan träffade kollektivavtal som kallas bageriavtalet. På arbetsgivarsidan är numera Sveriges Bageriförbund part i detta avtal. Delicato Bakverk AB (i fortsättningen kallat Delicato) är bundet av avtalet genom medlemskap i arbetsgivarförbundet.

Det i juni 1995 slutna bageriavtalet, som gäller till och med den 31 december 1997, innehåller bl.a. följande bestämmelser.

§ 4 Ordinarie arbetstid

- - -

Mom 3

- - -

Företag, som har s k dispens för arbetstidsförläggning mellan kl 24.00 och 05.00 och/eller arbetstid under söndagsdygn före kl 18.00, upptas i en särskild förteckning. Dessa företag har rätt att träffa lokal överenskommelse om arbetstidsförläggningen.

- - -

§ 5 Avlöning

- - -

Mom 3

Allt arbete under tiden kl 18.00-23.00 samt 23.00-06.00 betalas med ob- tillägg enligt tariff.

Arbete efter kl 06.00 på lördag, nyårs- och midsommarafton, betalas med ob-tillägg enligt tariff - dock utgår ej ob-tillägget på lördag vid sidan av övertidsersättning med 100 % - eller ersättes med ledig dag i samband med sön- eller helgdag utan förkortning av veckoarbetstiden.

Ersättning för arbete på lördag utgår för minst tre timmar även om den verkliga arbetstiden är kortare.

För ordinarie arbetstid förlagd till söndag utgår för varje timme före kl 24.00 ersättning utöver ordinarie vecko- eller timlön med ob-tillägg svarande mot tarifflön per timme för respektive lönegrupp - dock utgår ej andra former av ob-tillägg vid sidan av ob-tillägget på söndag.

- - -

§ 8 Övertidsarbete

Mom 1

Med övertidsarbete förstås allt arbete på tid, som överstiger den i § 4 angivna ordinarie arbetstiden.

Mom 2

För övertidsarbete utgår särskilt tillägg till lönen. Tillägget är på vardagar 50 % de två första timmarna, och efter två timmar samt på sön- och helgdagar 100 % på timlönen. Söndagsdygn räknas från lördag kl 11.00 till ordinarie arbetstidens början på måndagen. Chaufför erhåller dock endast lördagstillägg enligt tariff för den erforderliga utkörningen av dagens tillverkning. Helgdagsdygnet räknas från kl 18.00 dagen före helgdag till ordinarie arbetstidens början påföljande vardag.

- - -

Mom 3

Konditoriarbetare och chaufförer är skyldiga att mot övertidsbetalning arbeta högst fyra timmar på sön- och helgdagar. Tillverkningen får avse konditorivaror och avbakning av djupfrysta wienerbröd. Ersättning för dylikt arbete skall alltid utgå för tre timmar, även om den verkliga arbetstiden är kortare. Tillägg enligt § 5 mom 3 skall icke utgå för sön- och helgdagsarbete.

Överenskommes om helgdagsarbete i bagerier, utgår utöver bibehållen helgersättning lön för arbetad tid samt tillägg om 100 % på utgående timlön.

- - -

Under september månad år 1995 arbetade ett antal bageriarbetare hos Delicato övertid lördag-söndag dels den 16 och 17, dels den 23 och 24. Bolaget betalade lön för arbetad tid och övertidsersättning enligt § 8 mom. 2 i avtalet. Däremot betalade bolaget inte något sådant tillägg som regleras i § 5 mom. 3 fjärde stycket i avtalet, s.k. söndagstillägg. Vid förhandlingar i januari och mars 1996 krävde Livs att söndagstillägg skulle utgå vid sidan av övertidsersättningen. När någon uppgörelse inte nåddes åberopade förbundet tolkningsföreträde enligt 35 § medbestämmandelagen.

Arbetsgivarparterna, som alltså bestred betalningsskyldighet, har härefter väckt talan vid arbetsdomstolen och därvid yrkat att arbetsdomstolen skall fastställa att det mellan parterna gällande kollektivavtalet innebär

1. att enbart personal med ordinarie arbetstid förlagd till söndagsdygn är berättigad till s.k. söndagstillägg enligt § 5 i avtalet, och

2. att annan personal, som arbetar övertid under söndagsdygn, inte är berättigad till sådant söndagstillägg utan ersätts med lön för arbetad tid jämte övertidstillägg enligt § 8 mom. 2 i avtalet.

Livs har bestritt bifall till yrkandet.

Bageriförbundet och Livs har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

PARTERNAS UTVECKLING AV SIN TALAN

Arbetsgivarparterna

Delicato är ett av Sveriges största leveranskonditorier med en omsättning på ca 280 milj. kr. Bolaget har drygt 300 anställda. Produktionen är i huvudsak förlagd till Huddinge, där bolaget tillverkar konditorivaror i stor skala.

Bolaget har femdagarsvecka med ordinarie arbetstid normalt förlagd till måndag-fredag. Övertid förekommer sparsamt hos bolaget. Under år 1995 hade man övertid vid endast tre-fyra tillfällen. När arbete på övertid blir aktuellt, får arbetstagarna anmäla intresse för arbetet. Övertidsarbete är populärt bland arbetstagarna.

Tvisten i målet rör frågan om ersättning för arbete under två veckoskift, den 16-17 och 23-24 september 1995. Det är ostridigt att vad som då förekom var rent övertidsarbete och att de berörda arbetstagarna fått betalt för ordinarie arbetstid och övertidsersättning. Vad tvisten gäller är om arbetstagarna därutöver har rätt till sådan ersättning för obekväm arbetstid som kallas söndagstillägg och som regleras i § 5 mom. 3 fjärde stycket i kollektivavtalet.

Det gällande kollektivavtalet är ett minimilöneavtal. Enligt avtalet är den ordinarie arbetstiden normalt 40 timmar per vecka i helgfri vecka och arbetstiden är för femdagarsvecka normalt förlagd måndag-fredag under tiden mellan kl. 05.00 och 20.00. Vid sexdagarsvecka slutar ordinarie arbetstid senast lördag kl. 11.00. Ob-tillägg utgår för arbete kvällar efter kl. 18.00, lördagar mellan kl. 06.00-11.00 och morgon/nattjänstgöring kl. 23.00-06.00 (morgontillägg). Ob-tillägget varierar mellan 11 och 27 kr per timme, där den sistnämnda ersättningen avser morgontillägg. Ordinarie arbetstid kan förläggas till söndagar före kl. 18.00 endast efter särskild dispens från arbetstagarorganisationen.

Av § 5 mom. 3 fjärde stycket i avtalet framgår att söndagstillägg kan utgå endast för arbete under ordinarie arbetstid. Söndagstillägget är tre gånger så högt som morgontillägget, eller 75 kr per timme. Enligt § 8 mom. 2 utgår särskilt tillägg för övertidsarbete, dvs. allt arbete på tid som överstiger den i § 4 angivna ordinarie arbetstiden. Tillägget utgör vid övertid söndagsdygn 100 procent på utgående timlön. Med timlön förstås här 1/40 av den faktiskt utgående veckolönen och med söndagsdygn tiden från lördag kl. 11.00 till ordinarie arbetstidens början på måndagen.

Övertid och ordinarie arbetstid är två helt olika tider. Ersättning för övertid kan inte utgå vid arbete under ordinarie arbetstid. Söndagstillägg enligt § 5 mom. 3 fjärde stycket i avtalet kan inte utgå vid arbete på övertid under söndagsdygn, varmed förstås tiden från lördag kl. 11.00 till söndag kl. 24.00. Om något annat varit avsikten, skulle bestämmelsen ha varit utformad på ett annat sätt. Så som bestämmelsen är utformad blockerar den möjligheten att kumulera övertidsersättning med söndagstillägg. Däremot ger avtalet möjlighet att kumulera med andra ob-tillägg. Ersättningen är då lägre än den som utgår som söndagstillägg.

I början av 1970-talet öppnades möjlighet för arbete på söndagar. Avtalsparterna diskuterade då en övergång till femdagarsvecka och en överenskommelse därom träffades den 1 december 1972. Överenskommelsen innebar att söndagsarbete kunde komma i fråga inom ramen för ordinarie arbetstidsmått. I en anteckning i protokollet från förhandlingarna skrevs in följande.

Söndagsarbete inom ramen för ordinarie arbetstidsmått betalas med sedvanlig ersättning för arbetad tid jämte ob-tillägg om 100 %.

Därefter har avtalsparterna, såvitt gäller söndagsarbete, endast kommit att diskutera ersättningens storlek och förläggningen av arbetstiden.

År 1988 föreslog BKA att övertidsersättning skulle utgå med 50 procent för bageriarbete på söndagar, men förslaget avvisades av Livs. Avtalsparterna hade då olika uppfattningar i frågan huruvida det i avtalet fanns någon reglering i fråga om övertidsersättning och ob- tillägg för bageriarbetare vid övertidsarbete på söndagar.

Sommaren 1993 uppkom en tvist mellan Delicato och livsklubben om ersättning för övertidsarbete som avsågs bli förlagd till lördag-söndag efter semesterperiodens slut och hösten samma år. Livsklubben hävdade att också söndagstillägg skulle utgå, medan bolaget hade motsatt uppfattning. Parterna enades den 27 juli om att hänskjuta tvisten till de centrala parterna och fram till dess skulle ersättning betalas enligt dittills gällande normer hos bolaget, dvs. något söndagstillägg skulle inte utgå. Den lokala överenskommelsen ledde till att förbundsombudsmannen hos Livs B.S. och direktören hos BKA A.M. samtalade om saken i början av november 1993. Samtalet ledde dock inte till något, dvs. Livs släppte frågan.

Bageriavtalet innehåller en splittrad text; avtalsparterna har vid olika tillfällen omförhandlat delar av avtalet men någon samlad bearbetning av avtalet har inte kommit till stånd. Såvitt gäller just frågan om rätt till söndagstillägg är avtalet emellertid mycket klart. Av dess ordalydelse framgår att tillägget kan utgå endast för arbete under ordinarie arbetstid. Från arbetsgivarorganisationens sida har man hela tiden oförändrat haft denna uppfattning om avtalets innebörd.

Praxis i branschen är olikartad vad gäller utbetalning av övertidsersättning och söndagstillägg vid övertidsarbete på söndagar. Det är inget ovanligt att arbetsgivarna betalar högre lön än vad som följer av avtalets tariffer. Det händer därvid i vissa fall att arbetsgivarna accepterar en konstruktion med såväl ob-tillägg som söndagstillägg. Vid en enkät bland ett antal småbagerier, vilken Bageriförbundet lät göra i december 1996, svarade 17 bagerier ja på frågan om man då betalade såväl övertidsersättning som söndagstillägg medan 19 bagerier svarade nej. Vad som förekommer i praxis kan därför inte läggas till grund för någon tolkning av de aktuella bestämmelserna i kollektivavtalet.

Livs hävdar en tolkning av avtalet som strider mot textens klara lydelse. Livs har därför bevisbördan för att avtalet skall tolkas så som förbundet påstår. Denna börda har förbundet inte fullgjort.

Livsmedelsarbetareförbundet

Det är inom bageribranschen vanligt att ob-tillägg och övertidsersättning utgår parallellt med varandra. Det är inte heller ovanligt att en arbetstagare vid övertidsarbete under obekväm arbetstid kan få en lön som är tre-fyra gånger högre än ordinarie lönen. Detta sammanhänger med att det för Livs varit och är en hjärtefråga att begränsa arbete på söndagar. Tidigare fanns det ett förbud i lag mot söndagsarbete. Detta förbud upphävdes dock år 1971 och frågan om söndagsarbete kom att bli reglerad i kollektivavtal. Livs har agerat för att begränsa söndagsarbete dels genom att förbjuda sådant arbete genom att inte ge dispens, dels genom att se till att medlemmarna i vart fall får bra betalt om arbete ändå skall utföras dessa dagar.

Före år 1970 var bageriarbetare inte skyldiga att arbeta på söndagar. Genom en överenskommelse år 1970 infördes arbetsskyldighet på söndagar efter kl. 18.00. År 1972 infördes efter överenskommelse mellan avtalsparterna skriftliga bestämmelser om ob-tillägg för söndagsarbete. Bestämmelserna blev föremål för en tvist i arbetsdomstolen år 1979. Tvisten gällde frågan om ett antal arbetstagare som hade sin ordinarie arbetstid förlagd till söndagar hade rätt till lönetillägg med 100 procent på avtalsenliga tarifftimlöner eller "morgonob.", dvs. ob- tillägg. Under handläggningen förliktes parterna genom en överenskommelse som innebar att arbetarna fick rätt till 100 procent tillägg på lönen. I målet betraktade BKA felaktigt denna ersättning som en övertidsersättning, trots att det var fråga om ersättning för obekväm arbetstid. Detta var Livs angeläget om att markera och det kom också till uttryck i den överenskommelse som träffades.

Enligt Livs mening har det alltid varit så enligt kollektivavtalet att ob-tillägg kan utgå samtidigt med andra tillägg och ersättningar, om förutsättningarna för det är uppfyllda och annat inte är uttryckligen angivet i avtalet. Visserligen sägs det i § 5 mom. 3 fjärde stycket i avtalet att söndagstillägg utgår "för ordinarie arbetstid". Avsikten med denna formulering är emellertid inte att därmed markera att söndagstillägg inte kan utgå också vid arbete på annan tid. Att man i avtalet skrivit in "ordinarie arbetstid" hänger samman med att den nyssnämnda tvisten år 1979 handlade om arbete på ordinarie arbetstid och när förlikningen hade träffats i målet kom uttrycket att föras över till avtalet. Livs ville med dessa ord markera att ob-tillägget inte var en ersättning som skulle betalas i stället för övertidsersättning. Livs var också fram till år 1987 av den uppfattningen att övertid inte kunde läggas ut på söndagar före kl. 18.00 och med skrivningen i avtalet ville förbundet skydda sig mot att övertid så att säga kom in bakvägen, dvs. att övertid skulle kunna läggas ut på söndagar före denna tid. Genom en dom år 1987 i arbetsdomstolen (AD 1987 nr 156) fastställdes emellertid att det inte förhöll sig på det sättet; enligt domen kunde arbete läggas ut på söndagar före kl. 18.00.

År 1964 infördes de första bestämmelserna i kollektivavtalet om ersättning för arbete på söndagar. Ersättningen uppgick då till 100 procent av lönen. Konditoriarbetarna var vid denna tid den enda grupp arbetstagare inom avtalsområdet som kunde komma i fråga för schemalagt arbete på söndagar. I dag finns bestämmelser om ersättning till konditoriarbetare för arbete på söndagar i avtalets § 8 mom. 3. Det sägs där att denna grupp arbetstagare inte har rätt till söndagstillägg. Om en konditoriarbetare arbetar övertid en söndag, har denne enligt detta moment rätt till övertidsersättning enligt § 8 mom. 2. Rätteligen utgör dock inte bara denna bestämmelse utan hela § 8 mom. 3 regler om ersättning för obekväm arbetstid, trots att bestämmelserna är intagna i en paragraf som har rubriken Övertidsarbete.

Arbete på en söndag är arbete på obekväm arbetstid. Om arbetstagaren dessutom arbetar övertid denna dag, har denne enligt avtalet rätt också till övertidsersättning. Livs ser inget ologiskt i detta. Ob-tillägg och övertidsersättning är två helt skilda typer av ersättningar. Ob-tillägg är avsett att kompensera för att arbete förlagts till tid som typiskt sett är obekväm för den anställde, i detta fall söndagar. Övertidsersättning däremot är avsedd att kompensera för att arbetstagaren arbetar mer än ordinarie arbetstidsmått. Det är därför logiskt att arbete övertid på söndagar ersätts med - förutom lön - både ob-tillägg och övertidsersättning. Det är inte logiskt att det ob- tillägg som ostridigt skulle ha utgått om arbetet inte skett på övertid, skulle falla bort och ersättning utgå endast för övertidsarbete, särskilt när de två ersättningsformerna är ungefär lika stora. Det kan inte ha varit avtalsparternas avsikt att den som arbetar övertid på söndagar bara skall erhålla övertidsersättning och därigenom inte få högre ersättning än den som har sin ordinarie arbetstid förlagd till söndagar och som erhåller ob-tillägg.

Att en arbetstagare kan ha rätt till flera ersättningar utöver lönen följer också av de bestämmelser om ersättning för helgdagsarbete som finns i § 8 mom. 3 andra stycket i avtalet. Ersättning utgår enligt dessa bestämmelser med lön för arbetad tid samt helgersättning och tillägg om 100 procent på utgående timlön. Denna ersättning utgår även om arbetet utförs på ordinarie arbetstid, se AD 1986 nr 9. Det innebär att arbetstagaren då får fyra gånger sin timlön, trots att han arbetar under ordinarie arbetstid. Att arbetstagarna enligt avtalet kan få en ersättning på tre-fyra gånger timlönen vid arbete sön- eller helgdag beror på Livs motstånd mot arbete dessa dagar och arbetsgivarnas vilja att betala för att få arbete utfört då.

Livs har hela tiden konsekvent hävdat att söndagstillägg skall utgå vid sidan av övertidsersättning vid övertidsarbete på söndagar. BKA har också haft denna uppfattning. Vid en förhandling den 2 mars 1988 utgick BKA ifrån att ob-tillägg skulle utgå, men man föreslog att övertidsersättningen skulle bestämmas till endast 50 procent på lönen och inte 100 procent. Detta framgår bl.a. av protokollet från förhandlingen, där följande är antecknat.

Parterna diskuterar frågan om övertidsersättning och ob-tillägg vid övertidsarbete på söndag i bageri. Livs anser att frågan är reglerad i gällande avtal, eftersom övertidsersättning om 100 % och ob-tillägg svarande mot tarrifflön per timme för respektive lönegrupp utgår. BKA hävdar att frågan inte är reglerad i avtalet för bageriarbete, utan endast avser konditoriarbete, och föreslår att 50 % vid sidan av ob- tillägget skall utgå som en övertidsersättning på söndag.

Att BKA utgått ifrån att söndagstillägg skall betalas ut vid sidan om övertidsersättning framgår även av en "kravlista" som förbundet lämnade över till Livs under 1995 års avtalsförhandlingar. Enligt denna lista ville BKA bl.a. begränsa "tilläggskumulationen för OB-tilläggen". BKA föreslog också att följande anmärkning skulle tas in i avtalet till bestämmelserna om lön.

- - -

För ordinarie arbetstid förlagd till söndag utgår för tid före kl 24 00, o.b.-tillägg svarande mot tarifflönen per timme, dock utgår ej andra former av tillägg vid sidan av o.b.-tillägget på söndag.

Någon ändring i avtalet föranledde dock inte detta förslag.

Ser man till kollektivavtalet är detta konstruerat så att en arbetstagare kan ha rätt till ob-tillägg, helglön och övertidsersättning samtidigt, om inte annat uttryckligen sägs i avtalet. En sådan uttrycklig avvikande reglering finns i § 8 mom. 3 första stycket sista meningen, där det sägs i fråga om konditoriarbetare och chaufförer att söndagstillägg inte skall utgå för sön- och helgdagsarbete. Någon motsvarande reglering finns inte i fråga om bageriarbetare som arbetar sådan tid.

Den tolkning som Livs nu ger uttryck för svarar också mot den som tillämpas i praxis vid tre stora bagerier, nämligen vid Pågens, Stockholmsbagaren och Lockarp. Vid dessa företag arbetar ca 25 procent av de bageriarbetare som avtalet är tillämpligt på. De lokala livsklubbarna vid dessa företag och arbetsgivarna "kan kollektivavtalet" och man betalar hos dessa såväl ob-tillägg som övertidsersättning vid söndagsarbete. Den av Bageriförbundet åberopade enkäten avser småbagerier som saknar lokala fackklubbar och som inte "kan avtalen". Det förhållandet att ett antal av dessa bagerier inte betalar ut ob- tillägg säger inget om hur avtalsparterna tillämpar avtalet. Livs tolkning svarar också mot den gemensamma uppfattning som avtalsparterna haft. Även Bageriförbundets verkställande direktör har gett uttryck för samma tolkning av avtalet som Livs nu framför.

DOMSKÄL

Tvisten i målet gäller frågan huruvida s.k. söndagstillägg (se § 5 mom. 3 fjärde stycket i bageriavtalet) skall betalas till bageriarbetare som arbetar övertid under s.k. söndagsdygn. Innan arbetsdomstolen går in på själva tvisten prövar domstolen först frågan om Delicatos behörighet att uppträda som kärande i målet.

Är Delicato behörig att vara kärande i målet?

Av utredningen framgår att Delicato är bundet av det föreliggande kollektivavtalet genom sitt medlemskap i Bageriförbundet. Bolaget har anfört att det önskar delta som part i rättegången, eftersom tvisten har direkt betydelse för frågan om bolagets skyldighet att betala ut söndagstillägg till de bageriarbetare som är anställda hos bolaget.

Den nu instämda tvisten utgör en tvist om tolkningen av kollektivavtal. Enligt 4 kap. 5 § arbetstvistlagen kan i en tvist av detta slag den organisation som slutit avtalet väcka och utföra talan vid arbetsdomstolen för den som är eller varit medlem i organisationen. Någon behörighet för medlemmen att själv väcka och föra talan i en sådan tvist ges inte. På grund härav och då bolaget inte heller på någon annan grund är behörig att vara part i målet skall dess talan avvisas.

Hur skall bageriavtalet i den omtvistade delen tolkas?

Tvisten och utredningen i målet

Livs hävdar att avtalet skall förstås så att söndagstillägg skall betalas också för övertidsarbete under söndagsdygn, medan Bageriförbundets uppfattning är att söndagstillägg skall betalas endast om arbetet infaller under ordinarie arbetstid förlagd till sådant dygn. Det är mellan parterna ostridigt att med ordet söndag i § 5 mom. 3 fjärde stycket förstås tiden från lördag kl. 11.00 till söndag kl. 24.00 och att ordet söndagsdygn i bestämmelserna om s.k. dispens i § 4 mom. 3 har samma betydelse som definitionen i § 8 mom. 2 första stycket av detta ord.

Vid huvudförhandlingen har förhör hållits upplysningsvis på Bageriförbundets begäran med direktören hos förbundet A.M. och personalchefen hos Delicato K.T. samt på Livs begäran f.d. förbundsombudsmannen R.Å. och förbundsombudsmannen B.S.. Vidare har förebragts också skriftlig bevisning.

Arbetsdomstolens överväganden

År 1971 upphävdes 1930 års lag om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete (bageriarbetstidslagen) och med detta upphörde det dessförinnan lagstadgade principiella förbudet på detta område mot söndagsarbete att gälla. I anslutning härtill genomförde avtalsparterna den ändringen av bageriavtalet att en möjlighet öppnades för lokala parter att träffa överenskommelse om att ordinarie arbetstid kunde förläggas till tid efter kl. 18.00 på söndagar. Av utredningen framgår att avtalsparterna genom en protokollsanteckning år 1972 kom överens om att söndagsarbete inom ramen för ordinarie arbetstidsmått skulle betalas med sedvanlig ersättning för arbetad tid jämte ob-tillägg om 100 procent.

Med en dom i arbetsdomstolen år 1987 (AD 1987 nr 156) klarlades att bageriavtalet inte innefattade något generellt förbud mot söndagsarbete. I målet hade Livs hävdat motsatt uppfattning. Mot bakgrund av domen träffade avtalsparterna år 1988 överenskommelse om förläggningen av ordinarie arbetstid på söndag före kl. 18.00. Överenskommelsen innebär att arbete på sådan tid kan komma i fråga efter ett särskilt dispensförfarande (jfr § 4 mom. 3 femte stycket i avtalet. En närmare beskrivning av dispensförfarandet finns i AD 1996 nr 95). Enligt vad A.M. uppgett infördes samtidigt i avtalet den nuvarande texten i § 5 mom. 3 fjärde stycket om ob-tillägg vid ordinarie arbetstid under söndagsdygn.

Så som Bageriförbundet uttalat är avtalets ordalydelse klar. Enligt § 5 mom. 3 fjärde stycket utgår söndagstillägg för ordinarie arbetstid som är förlagd till söndag i den nyss angivna meningen. Av detta följer enligt förbundet att söndagstillägg inte kan utgå jämsides med ersättning för övertidsarbete. Livs däremot hävdar att avtalet i denna del skall tolkas så att söndagstillägg skall utgå även vid övertidsarbete under ett söndagsdygn. Livs har till stöd för sin uppfattning åberopat att dess tolkning motsvarar den avsikt som avtalsparterna gemensamt haft. Bageriförbundet har bestritt att det förelegat en sådan gemensam partsavsikt.

Någon skriftlig utredning har inte förebragts i målet till belysning av vad som förekom under förhandlingarna år 1988 då de nuvarande bestämmelserna om söndagstillägg fördes in i kollektivavtalet. A.M. och R.Å., som båda deltog i förhandlingarna, har under förhören lämnat olika förklaringar till varför avtalstexten fick det innehåll som det fick. Varken deras utsagor eller den utredningen i övrigt som förekommit i målet ger stöd för slutsatsen att avtalsparterna då gemensamt avsåg att avtalet skulle förstås så som Livs nu gör gällande.

Livs har åberopat också att förbundet konsekvent hävdat den tolkning av avtalet som man gör gällande i målet och att avtalet i praxis också kommit att tillämpas på detta sätt bland de större bagerierna i landet. Bageriförbundet däremot har å sin sida förklarat att man genomgående hävdat sin i målet framförda uppfattning gentemot Livs. Bageriförbundet har vidare invänt att det inte finns någon praxis i fråga om avtalets tillämpning i denna del som kan läggas till grund för tolkningen av bestämmelserna. Båda parter har dessutom i fråga om tolkningen av bestämmelserna i § 5 mom. 3 fjärde stycket om söndagstillägg hänfört sig till avtalets konstruktion och härvid särskilt pekat på utformningen i övrigt av detta moment och bestämmelserna i § 8 mom. 1-3 om övertidsersättning. Livs har dessutom hänfört sig till bestämmelserna i § 8 mom. 3 om helgersättning.

Parternas uppfattningar går isär i frågan hur bestämmelsen kommit att tillämpas under åren. Ostridigt förekom det år 1979 en tvist i arbetsdomstolen mellan Livs och BKA om ersättning till personal som arbetat söndagskvällar vid ett bageri i Karlstad. Tvisten kom dock att lösas genom en förlikning, där parterna kom överens om att ersättning skulle utgå med - utöver ordinarie lön - ett ob-tillägg svarande mot tarifflön. Av överenskommelsen, som finns tillgänglig i målet, framgår att denna avsåg ersättning till personal med ordinarie arbetstid förlagd till söndagkvällar. Parterna är oense om innebörden av denna förlikning. Vad som kommit fram under förhören i målet visar inte att Livs och BKA då var överens om att avtalet var att förstå så som Livs nu påstår. Inte heller ger enbart förlikningsöverenskommelsens lydelse stöd för Livs tolkning.

Livs har emellertid också uppgett att arbetsgivarförbundet under avtalsförhandlingarna inte ifrågasatt att söndagstillägg skall utgå vid övertidsarbete under söndagsdygn. Däremot har man enligt Livs från arbetsgivarsidan velat sänka storleken på övertidsersättningen. Livs har till stöd för detta påstående åberopat bl.a. ett utdrag ur ett protokoll från centrala förhandlingar mellan avtalsparterna år 1988. I protokollet är antecknat att parterna diskuterar frågan om övertidsersättning och ob-tillägg vid övertidsarbete på söndag i bageri. R.Å. har i fråga om dessa diskussioner uppgett att arbetsgivarparterna föreslog att om ob- tillägg och övertid utgick samtidigt vid söndagsarbete före kl. 18.00, borde övertidsersättning utgå med endast 50 procent. Någon diskussion om ob-tillägget fördes inte, enligt honom, och förslaget från arbetsgivarsidan accepterades inte heller. A.M. har uppgett att BKA under förhandlingarna hävdade att frågan huruvida ob-tillägg skulle utgå inte var reglerad i avtalet och att avtalsparterna kom att stanna i olika uppfattningar i saken.

A.M:s påstående att arbetsgivarsidan under förhandlingarna gav uttryck för att frågan, huruvida ob-tillägg skulle utgå vid övertidsarbete på söndag i bageri, var oreglerad vinner stöd av vad som antecknats i protokollet. Av detta framgår också att man från arbetsgivarsidan lade fram ett förslag om att övertidsersättning skulle utgå med 50 procent vid sidan av ob-tillägget. Att den sistnämnda ersättningen i protokollet anges i bestämd form skulle visserligen kunna tala för att arbetsgivarparten då ansåg att ett sådant tillägg kunde komma i fråga enligt avtalet även vid övertidsarbete och att det, som Livs hävdar, endast var storleken på övertidsersättningen som arbetsgivarparten ville diskutera. Med hänsyn till frågans vikt och det förhållandet att arbetsgivarparten enligt protokollsanteckningen hävdade att den omdiskuterade frågan inte var reglerad i avtalet anser arbetsdomstolen dock att man inte kan dra slutsatsen att arbetsgivarsidan vid detta tillfälle inte ifrågasatte att söndagstillägg enligt § 5 mom. 3 fjärde stycket i avtalet skulle kunna utgå jämsides med övertidsersättning vid bageriarbete förlagt till ordinarie arbetstid under söndagsdygn.

Frågan är då om utredningen i övrigt ändå ger stöd för att arbetsgivarsidan anslutit sig till Livs tolkning av avtalet. Livs har åberopat också vad som förekom vid 1995 års avtalsförhandlingar. Arbetsgivarparten överlämnade då till arbetstagarparten skriftligen bl.a. målsättningen att ob-tilläggens höjd skulle begränsas, liksom "tilläggskumulationen för OB-tilläggen". Vidare lade arbetsgivarsidan fram förslag om att för ordinarie arbetstid förlagd till söndag skulle för tid före kl. 24.00 utgå ob-tillägg svarande mot tarifflönen per timme, dock att andra former av tillägg inte skulle utgå vid sidan av ob-tillägget på söndag. Enligt Livs avsåg arbetsgivarparten med detta förslag att regeln i § 5 mom. 3 fjärde stycket om söndagstillägg skulle ändras så att den fick det innehåll som arbetsgivarparten nu hävdar att den har. Innebörden av förslaget, som inte kom att föras in i avtalet, var enligt Livs att arbetsgivarparten ville slippa ifrån att betala övertidsersättning vid söndagsarbete.

Bageriförbundet har bestritt att avsikten med arbetsgivarpartens förslag var vad Livs nu hävdar och man har tillagt att någon förändring i arbetsgivarsidans inställning till tolkningen av avtalet inte skett efter förhandlingarna år 1988. Bageriförbundet har som stöd för denna inställning åberopat att det sommaren 1993 uppkom en tvist mellan Delicato och Livsklubben i fråga om rätten till övertidsersättning vid ordinarie arbete under söndagsdygn och att man då enades om att hänskjuta tvisten till de centrala parterna. Detta ledde, enligt Bageriförbundet, till att A.M. och B.S. samtalade om saken utan att samtalen ledde något vart; Livs släppte frågan.

Varken A.M. eller B.S. har under förhören närmare kommenterat denna sistnämnda uppgift. B.S. har uppgett att han inte har något minne av några samtal, medan K.T. förklarat att han uppfattade det så att man på förbundsnivå såg den uppkomna tvisten som en intressetvist och att man nöjde sig med den ordning som gällde hos bolaget

Arbetsdomstolen kan i denna fråga endast konstatera att Bageriförbundets uppgifter om att bolaget och livsklubben beslutade hänskjuta tvistefrågan till central förhandling styrks av en i målet företedd skriftlig överenskommelse, men att det är oklart vilken verkan denna åtgärd fick. Något utrymme för att tolka förhållandena så att man från arbetsgivarsidan godtog att arbetstagarna hade rätt till söndagstillägg ger inte utredningen i denna del.

Vad gäller 1995 års förhandlingar har A.M. under förhöret inte gett uttryck för någon annan uppfattning än den Bageriförbundet framfört. B.S. har uppgett att skälet till att arbetsgivarparten då presenterade den nyssnämnda målsättningen var att det hade betalats ut mycket höga ersättningar vid övertidsarbete på söndagar och att man från arbetsgivarsidan ville begränsa tilläggen till 150 procent. Han har också uppgett att han senare frågade dåvarande verkställande direktören i BKA U.G.L. vad som menades med arbetsgivarpartens målsättning att begränsa "tilläggskumulationen för OB-tilläggen" och att denne då svarade att avsikten varit att det inte skulle vara möjligt att "trava tilläggen på varandra eller göra nya OB-tillägg lokalt".

Arbetsdomstolen gör följande överväganden.

Av den nu redovisade utredningen framgår att arbetsgivarparten vid 1995 års förhandlingar var medveten om att det förekom stora påslag på lönen vid övertidsarbete under söndagsdygn. Av utredningen kan dock inte dras den slutsatsen att arbetsgivarparten också godtog att dessa påslag grundades på en rätt enligt kollektivavtalet till såväl söndagstillägg som övertidsersättning. Arbetsdomstolen beaktar härvid att avtalet såvitt gäller ersättningen till arbetstagarna utgör ett minimilöneavtal. Sammantaget finner arbetsdomstolen således inte mot Bageriförbundets bestridande visat att arbetsgivarparten vid 1995 års förhandlingar anslöt sig till den tolkning av avtalet som Livs nu hävdar.

Enligt Livs stöds emellertid dess tolkning också av den tillämpning som kommit till uttryck i praxis. Livs hävdar sålunda att de större bageriföretagen betalar inte bara ordinarie lön och övertidsersättning vid söndagsarbete på övertid utan också söndagstillägg och pekar på att denna praxis utbildats hos företag och livsklubbar som är stora och "kan avtalet". Bageriförbundet har inte framfört någon invändning mot att de större företagen betalar såväl söndagstillägg som övertidsersättning, men har hänvisat till att det inte finns någon enhetlig praxis bland bageriföretagen och framhållit också att kollektivavtalet utgör ett minimilöneavtal. Enligt förbundet skiftar praxis bland småbagerierna; hos några förekommer det att söndagstillägg betalas ut, medan andra inte betalar ut sådant tillägg. Livs har inte ifrågasatt detta påstående.

Arbetsdomstolen gör i denna del följande bedömning.

Som arbetsdomstolen uttalat i AD 1978 nr 132 bör för att praxis skall kunna tillmätas självständig betydelse för tolkningen av en kollektivavtalsbestämmelse som regel krävas att tillämpningen är långvarig och fast etablerad på avtalsområdet samt att den är känd för avtalsparterna på sådant sätt att dessa måste antagas ha accepterat tillämpningen. Arbetsdomstolen har här tidigare kommit fram till den slutsatsen att Livs inte visat att arbetsgivarparten under avtalsförhandlingarna godtagit den tolkningen av avtalet som Livs ger uttryck för. Fastmera visar utredningen att arbetsgivarparten vid 1988 års förhandling uttryckligen förklarat att man ansåg att frågan om söndagstillägg och övertidsersättning inte var reglerad i kollektivavtalet.

Någon enhetlig praxis föreligger ostridigt inte, låt vara att de större bageriföretagen uppenbarligen etablerat en ordning som innebär att arbetstagarna vid övertidsarbete under söndagsdygn får både söndagstillägg och övertidsersättning. Det kan dock inte utläsas något stöd i § 5 mom. 3 fjärde stycket i avtalet för denna praxis. Livs hävdar visserligen att kollektivavtalet är konstruerat så att en arbetstagare kan ha rätt till ob-tillägg och andra ersättningar samtidigt, om inte annat uttryckligen sägs i avtalet, och eftersom bestämmelserna om söndagstillägg inte innehåller något sådant uttryckligt undantag ger avtalet rätt till sådant tillägg även vid övertidsarbete en söndag. Bageriförbundet har invänt mot detta påstående. Arbetsdomstolen, som avstår från att uttrycka någon mening i frågan om kollektivavtalet ger uttryck för en sådan enhetlig uppbyggnad som Livs hävdar, konstaterar endast att enligt den klara ordalydelsen i § 5 mom. 3 fjärde stycket i avtalet utgår söndagstillägg för ordinarie arbetstid som är förlagd till söndag. Något stöd i avtalet i övrigt för att söndagstillägg skall betalas för arbete under annan tid finns inte. Såvitt utredningen i målet visar har inte heller arbetsgivarparten gett arbetstagarsidan fog för att uppfatta det så att man från arbetsgivarsidan godtagit att den praxis som utvecklats hos de större bageriföretagen haft stöd i en rätt enligt kollektivavtalet till söndagstillägg vid övertidsarbete under söndagsdygn. De större bageriföretagens praxis kan mot denna bakgrund inte tilläggas den betydelse för avtalets tolkning som Livs hävdar. Att dessa företag betalar ut söndagstillägg utan att vara kollektivavtalsenligt skyldiga att göra så kan givetvis ha flera förklaringar. En sådan kan vara att bageriarbetarnas skyldighet enligt kollektivavtalet att utföra arbete på söndagar är begränsad och att företagen för söndagsarbete före kl. 18.00 är beroende av att arbetstagarorganisationen medgett s.k. dispens. Även dessa förhållanden bidrar till att minska betydelsen av storföretagens praxis vid tolkningen av avtalet.

Arbetsdomstolens slutsats

Arbetsdomstolen kommer därför sammanfattningsvis till den slutsatsen att avtalet är att förstå så att söndagstillägg enligt § 5 mom. 3 fjärde stycket i bageriavtalet kan utgå endast till bageriarbetare som har ordinarie arbetstid förlagd till söndag, varmed avtalsparterna här avser tiden från lördag kl. 11.00 till söndag kl. 24.00. Med detta förtydligande bör Bageriförbundet få bifall till sitt yrkande i punkten 1. Bageriförbundet har i punkten 2 yrkat också att arbetsdomstolen skall fastställa att annan personal, som arbetar övertid under söndagsdygn, inte är berättigad till sådant söndagstillägg utan ersätts med lön för arbetad tid jämte övertidstillägg enligt § 8 mom. 2 i avtalet. Även här åsyftar förbundet bageriarbetare som utför arbete under söndag i den nyss angivna bemärkelsen. Motsvarande förtydligande bör i domslutet göras även i dessa avseenden. Den tvist som nu underställts arbetsdomstolens prövning har gällt frågan om bageriarbetares rätt till söndagstillägg. Bageriförbundets yrkande i punkten 2 har dock getts en vidare utformning; förbundet har yrkat att arbetsdomstolen skall fastställa att avtalet såvitt gäller den här angivna personalkategorin innebär att personalen skall ersättas med lön för arbetad tid jämte övertidstillägg enligt § 8 mom. 2 i avtalet. Yrkandet kan uppfattas så att någon annan ersättning, bortsett från söndagstillägget, inte kan utgå därutöver. Eftersom frågan om rätt till annan ersättning inte ingått i arbetsdomstolens prövning bör domslutet såvitt avser Bageriförbundets yrkande i punkten 2 justeras även i denna del.

Rättegångskostnader

Med denna utgång i målet skall Livs åläggas att betala Bageriförbundets rättegångskostnader. Förbundet har yrkat ersättning med 30 000 kr avseende ombudskostnader och 7 700 kr mervärdesskatt. Vad Bageriförbundet har yrkat i ersättning har vitsordats av Livs. Parterna har dock överlämnat till arbetsdomstolen att pröva frågan om ersättning skall utgå för mervärdesskatt.

Arbetsdomstolen gör i denna del följande bedömning. Bageriförbundets talan har förts av S.P. så som får förstås i dennes egenskap av anställd direktör i förbundet. Bolaget har därför inte haft kostnad för någon mervärdesskattepliktig tjänst (se AD 1992 nr 24). Ersättning skall därför utgå endast för yrkat ombudsarvode.

DOMSLUT

1. Arbetsdomstolen avvisar Delicato Bakverk Aktiebolags talan i målet.

2. Arbetsdomstolen fastställer att enbart bageriarbetare med ordinarie arbetstid förlagd till söndagsdygn är berättigad till s.k. söndagstillägg enligt § 5 mom. 3 fjärde stycket i bageriavtalet, och att andra bageriarbetare, som arbetar övertid under söndagsdygn, inte är berättigade till sådant söndagstillägg men väl till lön för arbetad tid jämte övertidstillägg enligt § 8 mom. 2 i avtalet.

Med söndagsdygn förstås i denna punkt tiden från lördag kl. 11.00 till söndag kl. 24.00.

3. Svenska Livsmedelsarbetareförbundet skall ersätta Sveriges Bageriförbund för rättegångskostnader med trettiotusen (30 000) kr avseende ombudsarvode jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 1997-11-05, målnummer A-44-1996

Ledamöter: Nina Pripp, Brita Swan, Palle Landin, Ulf E. Nilsson, Bengt Huldt, Göte Larsson och Gunnar Ericson. Enhälligt.

Sekreterare: Anette Bergene