AD 1997 nr 27

Parter:

O.L.

Nr 27

O.L. i Vuollerim.

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Stockholms tingsrätts, avd. 3, beslut den 25 mars 1996 i mål nr T 3-365-96

O.L. väckte vid tingsrätten talan mot det etiopiska bolaget Al-Tad Construction Plc., Addis Ababa, Etiopien. I stämningsansökan anförde han att han hade varit anställd hos bolaget och innehaft en befattning som chef för maskinverkstaden inom ett av bolagets byggnadsprojekt i Addis Ababa samt att bolaget i strid mot anställningsavtalet avskedat honom från hans anställning. O.L. yrkade på grund härav bl.a. att bolaget skall förpliktas att utge allmänt och ekonomiskt skadestånd till honom med närmare angivna belopp. Han begärde vidare att han skulle beviljas allmän rättshjälp i målet.

I stämningsansökan anförde O.L. i huvudsak följande. Han har sedan många år tillbaka arbetat inom entreprenadbranschen och han har en omfattande erfarenhet av olika typer av byggprojekt såväl i Sverige som utomlands. I januari 1993 blev han kontaktad av en bekant, P.B., vilken var projektansvarig för Al-Tad Constructions Sheraton-projekt i Addis Ababa. P.B. erbjöd honom en befattning som work shop manager, chef för maskinparken, inom projektet. Efter viss betänketid tackade O.L. ja till tjänsten. I slutet av januari 1993 reste O.L. till Stockholm och startade inköpen av de maskiner som behövdes i projektet. Under kort tid var O.L. behjälplig med inköp av maskiner och annat material för tre miljoner USD. Han såg vidare till att maskinerna och övrigt material fraktades till Göteborgs hamn för vidare befordran till hamnstaden Assab i Etiopien. I samband med besöket i Sverige sammanträffade O.L. med P.B. den 4 februari 1993 varvid ett anställningsavtal undertecknades. Den 15 april 1993 anlände O.L. till arbetsplatsen i Addis Ababa och han började omedelbart att arbeta som chef för verkstaden vilket bl.a. innebar att han valde ut och utbildade arbetskraft. I maj 1993 insjuknade O.L. och den 28 maj 1993 tvingades han återvända till Sverige för vård. Det stod klart att O.L. inte skulle kunna återvända till byggprojektet i Addis Ababa på flera månader och i början av juli 1993 förmedlade han en ersättare som kunde överta hans arbetsuppgifter. Trots detta tillfrågades han flera gånger dagligen per telefon och telefax om olika saker som hade med projektet att göra. Han fick bl.a. arrangera inköp av maskiner samt reserv- och maskindelar. Arbetsgivaren anskaffade även en telefax till honom för att han skulle kunna fortsätta att bistå projektet med sitt kunnande. Detta pågick fram till den 13 september 1993. Den 14 september 1993 återvände han till Addis Ababa där han omedelbart återupptog arbetet som workshop manager. Efter två veckor erhöll han ytterligare ett ansvarsområde då han utsågs till logistic & store manager för Kaliti-terminalen, vilket omfattade skeppning av material, förtullning m.m. Den 23 oktober 1993 tillsattes en ny chef för Kaliti-terminalen vilket medförde att O.L. inte längre var önskvärd som logistic & store manager. Han behöll dock sitt arbete som workshop manager. Samtidigt gjordes vissa förändringar i bolagets organisation vilket innebar att O.L. inte längre var anställd vid Al-Tad Ethiopia Plc Sheraton-project utan vid Al-Tad Construction Plc. Den 26 oktober 1993 skickade samtliga ansvariga för de olika delarna av byggprojektet, däribland O.L., ett telefax till P.B. där vissa klarlägganden vad gällde deras anställningar efterlystes. Den 30 oktober 1993 tillställde O.L. P.B. en promemoria angående förhållandena på arbetsplatsen. Den 3 november 1993 meddelade P.B. att bolaget godtog O.L:s uppsägning och att anställningsförhållandet skulle upphöra den 15 november 1993. O.L. hade dock inte sagt upp sig. Vid ett möte med P.B. den 5 november 1993 meddelade O.L. att han inte hade sagt upp sig. Vid mötet diskuterade de även O.L:s innestående semester och man kom överens om att O.L. och hans hustru skulle åka till USA på semester under en månad. I syfte att få till stånd förhandlingar om ett nytt anställningsavtal skrev O.L. till P.B. den 9 november 1993. Under den fortsatta vistelsen i Etiopien hade O.L:s hälsotillstånd försämrats och han ville därför även besöka USA för att kunna erhålla specialistvård. Den 16 november 1993 kontaktade han projektets personalansvarige, A.P., och bad att hans innestående lön och ersättning för kontanta utlägg skulle överföras till hans bankkonto. A.P. svarade då att någon utbetalning inte skulle ske förrän O.L. hade skrivit på ett "final statement" som i princip skulle innebära en slutlig reglering av mellanhavandena mellan parterna. O.L. ansåg sig tvingad att skriva under handlingen för att över huvud taget kunna lämna Etiopien. O.L. är av uppfattningen att han inte sagt upp sig från sin anställning utan lämnat Etiopien för att åka på semester. Bolaget har genom sitt agerande låtit meddela att han inte är önskvärd på arbetsplatsen. Agerandet är att jämställa med ett avskedande i strid mot anställningsavtalet. Bolaget får vidare anses ha brutit mot anställningsavtalet genom att byta huvudman för verksamheten i slutet av oktober 1993.

O.L. har vad gäller tingsrättens behörighet anfört följande. Schejk M.A-A. är majoritetsägare (94%) i Al-Tad Construction Plc i Etiopien. M.A-A. är vidare delägare i ABV Rock Group AB och har även stora intressen i andra svenska bolag som OK, Svenska Texaco och Scanraff. Al- Tad Construction Plc är i Sverige representerat av personal med kontor hos ABV Rock Group AB, Stockholm. Ifrågavarande anställningsavtal ingicks den 4 februari 1993 på kontoret i Stockholm. Svensk domstol utgör därför rätt forum.

Tingsrätten anförde i beslut den 25 mars 1996 följande: För frågan om svensk domstols behörighet är tvistefrågans anknytning till Sverige av avgörande betydelse. O.L. är svensk medborgare och anställningsavtalet har ingåtts i Sverige. Al-Tad är ett etiopiskt bolag med representation av personal hos ett svenskt bolag i Stockholm. Anställningen har gällt ett etiopiskt projekt och arbetsplatsen har varit förlagd till Etiopien. Vid en samlad bedömning av det som talar för och emot svensk domstols behörighet tillmäter tingsrätten de förhållandena att svaranden/arbetsgivaren är ett utländskt rättssubjekt och att arbetsplatsen varit förlagd till Etiopien så stor betydelse att tingsrätten kommer fram till att det föreligger övervikt för att anse anknytningen till Sverige alltför svag för att svensk domstol skall vara behörig att pröva tvisten. Tingsrätten avvisar därför O.L:s talan och lämnar hans ansökan om rättshjälp utan bifall.

O.L. har överklagat tingsrättens beslut och yrkat att arbetsdomstolen skall återförvisa målet till tingsrätten för prövning i sak samt bifalla hans ansökan om allmän rättshjälp.

O.L. har till stöd för sin talan i arbetsdomstolen anfört: Al-Tad Construction Plc är ett byggföretag som har ett flertal svenskar anställda. Företaget utför byggnadsarbeten i Etiopien. Bolaget ägs huvudsakligen av M.A-A. som har stora ekonomiska intressen i Sverige, bl.a äger han oljebolaget OK. Vid tiden för O.L:s anställning hade bolaget ett eget kontor i Foresta, Lidingö. Numera administreras bolagets svenska anställda genom ABV Rock Group AB. Det sistnämnda bolaget ägs via bolag i olika länder av M.A-A. Den största delen av de maskiner och det material som behövdes för byggprojekten i Etiopien inköptes i Sverige genom det av M.A-A. ägda svenska aktiebolaget Rebson. O.L:s anställning i bolaget inleddes den 1 februari 1993. Anställningsavtalet ingicks i Sverige. O.L. arbetade fram till den 15 april 1993 i Sverige med inköp av maskiner. Han såg även till att maskinerna transporterades till Etiopien. Under perioden den 15 april 1993 till den 29 maj 1993 arbetade han i Etiopien. Den 29 maj 1993, d.v.s. efter en och en halv månad i Etiopien återvände han till Sverige sedan han insjuknat. Som sjukskriven vistades han i Sverige under tre och en halv månader. Under sjukskrivningsperioden fick han ofta förfrågningar från projektledningen i Al-Tad Construction Plc angående olika tjänsteangelägenheter. Han upprätthöll således en del av sina arbetsuppgifter, innefattande bl.a. ytterligare inköp av maskiner och reservdelar under sin vistelse i Sverige. Från den 15 september och fram till den 18 november 1993 arbetade han åter i Etiopien. Under sin anställning i bolaget vistades han sammanlagt sex månader i Sverige och tre och en halv månader i Etiopien. Arbetet utfördes således till övervägande del i Sverige.

Under hela anställningstiden har O.L. haft en bostad i Voullerim där han också var mantalsskriven. Anställningen var endast avsedd att pågå under projekttiden varefter han skulle lämna Etiopien. Det var således inte fråga om någon permanent eller långvarig anställning. Boendet i Etiopien var provisoriskt. Enligt anställningsavtalet bestämdes hans lön att utgå i svenska kronor. De anställda inom byggnadsprojektet som är svenska medborgare är berättigade till särskilda pensionsförmåner m.m. Pensionsförmånerna är utformade för att passa in i det svenska allmänna pensionssystemet. Anställningsavtalet är starkt präglat av svenska förhållanden.

O.L. är som arbetstagare den svagare parten. För det fall han inte tillåts väcka talan i Sverige är han hänvisad till att väcka talan i Etiopien något som av praktiska och ekonomiska skäl inte låter sig göras. Skälighetshänsyn talar därför för att han tillåts väcka talan vid svensk domstol.

Ovan redovisade omständigheter visar att anställningsförhållandet har haft en mycket stark anknytning till Sverige. Detta förhållande utgör, självständigt och i förening med de skälighetsaspekter som gör sig gällande genom att O.L. i förhållande till bolaget är den klart svagare parten, skäl för att hans talan mot Al-Tad Construction Plc skall prövas av svensk domstol.

Skäl

Som arbetsdomstolen har anfört i beslutet 1995 nr 120 kan man i svensk internationell processrätt numera urskilja två rättsliga system för internationella rättsliga tvister i allmänhet. Det ena systemet innefattar domsrättsregler som är grundade på internationella konventioner om domsrätt och domsverkställighet på privaträttens område, medan det andra utgörs av svenska internationell-privaträttsliga behörighetsregler.

För tvisten i det föreliggande målet finns det såvitt kan bedömas på grundval av handlingarna i ärendet ingen internationell konvention om domsrätt som är av intresse. Det betyder att det i detta fall är systemet med svenska internationell-privaträttsliga principer som skall tillämpas vid bedömningen av frågan om svensk domstols behörighet. Svensk domsrätt anses enligt dessa principer föreligga i en arbetsrättslig tvist om tvisten eller parterna har en så stark anknytning till Sverige att det kan sägas föreligga ett svenskt rättsskipningsintresse (se arbetsdomstolens beslut 1995 nr 120).

För arbetsdomstolens ställningstagande i det föreliggande fallet är det emellertid av betydelse att tingsrätten har avvisat O.L:s talan mot det etiopiska bolaget utan att ha utfärdat stämning på bolaget. Detta förhållande är av betydelse därför att en domstol i vissa fall kan ha anledning att anse sig som behörig av det skälet att svaranden inställer sig och inte i rätt tid gör invändning om rättegångshinder. Frågan har ett visst samband med parternas möjlighet att genom s.k. prorogationsavtal skapa svensk domsrätt. Principen att en svensk domstol kan bli behörig om svaranden varken gjort foruminvändning eller uteblivit är inte undantagslös, utan torde förutsätta att det finns en viss anknytning till Sverige (se beträffande det anförda Fitger, Rättegångsbalken, kommentaren till 10 kap.rättegångsbalken, och Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, 1995, s.120 f., samt Dennemark, Om svensk domstols behörighet i internationellt förmögenhetsrättsliga mål, 1961, s. 297 ff).

Såvitt kan bedömas på grundval av vad O.L. har anfört till stöd för sin talan i målet är omständigheterna i detta fall inte sådana att tvisten över huvud taget ej skulle kunna prövas av svensk domstol. Det anförda innebär att det på detta stadium av målet saknas förutsättningar för att ta ställning till frågan om det föreligger svensk domsrätt i det föreliggande fallet. Genom att beslut i frågan har meddelats utan att stämning först har utfärdats på bolaget har det förekommit ett rättegångsfel som bör föranleda att det överklagade beslutet undanröjs och målet återförvisas till tingsrätten för förnyad handläggning.

Det bör åligga tingsrätten att på nytt ta ställning till O.L:s ansökan om rättshjälp i målet.

Slut

Arbetsdomstolen undanröjer det överklagade beslutet och visar målet åter till tingsrätten för förnyad handläggning.

Beslut 1997-03-05, målnummer B-57-1996

Ledamöter: Michael Koch, Mats Holmgren och Sven Kinnander. Enhälligt.

Sekreterare: Susanne Sjöblom