AD 1997 nr 63

Parter:

SEKO - Facket för Service och Kommunikation; SL Tunnelbanan Aktiebolag

Nr 63

SEKO - Facket för Service och Kommunikation

mot

SL Tunnelbanan Aktiebolag i Stockholm.

BAKGRUND OCH YRKANDEN

SL Tunnelbanan AB (bolaget) är ett av flera dotterbolag till AB Storstockholms Lokaltrafik (SL). Mellan SL och bolaget på arbetsgivarsidan och SEKO - Facket för Service och Kommunikation (tidigare Statsanställdas Förbund, SF) på arbetstagarsidan gäller kollektivavtal. Under tiden den 1 april 1993 - den 31 mars 1995 gällde bl.a. Allmänna bestämmelser för heltidsanställda arbetstagare, AB(A)-SL. Vidare gällde för tiden den 1 januari 1994 - den 31 mars 1995 Specialbestämmelser för heltidsanställd GS-personal, GS-avtalet.

I AB(A)-SL föreskrevs i kap. IV med underrubriken Särskilda ersättningar och § 16 punkten 1 bl.a. att arbete på annan tid än den ordinarie arbetstiden betraktas för arbetstagare med reglerad arbetstid såsom övertidsarbete. Vidare fanns i punkten 2 i samma paragraf bestämmelser om ersättning för övertidsarbete.

I GS-avtalet fanns i § 1 bestämmelser om arbetstid. Där föreskrevs bl.a. följande.

- - -

C. Allmänt

5. Oavsett vad ovan sägs skall den ordinarie arbetstiden utgöra

- - -

d) vid förläggning motsvarande treskift, för hall- och verkstadspersonal, i genomsnitt per vecka 34 timmar 20 minuter eller, vid uttunnat söndagsskift, 36 timmar 20 minuter.

- - -

6. För att arbetstidsförläggningen skall anses såsom "motsvarande treskift" enligt mom 5 punkt d) ovan skall följande villkor uppfyllas:

a) Minst 25 % av arbetstiden under begränsningsperioden skall infalla på tid mellan kl. 22.00-06.00.

b) Av antalet söndagar under begränsningsperioden skall minst 50 % utgöras av arbetsdagar.

Uppfylles villkoren i punkt a och b tillämpas 34 timmar 20 minuter.

Uppfylles enbart villkoret i punkt a tillämpas 36 timmar 20 minuter.

Bolaget har en verkstad i Nyboda (Nybodadepån). Vid förhandlingar den 1 februari 1995 kom SL - på uppdrag av bolaget - och SF enligt § 2 i protokoll från förhandlingarna överens om följande.

Parterna enades om följande, att gälla för GS-personal vid Nybodadepån från och med den 1 januari 1995 till och med den 31 mars 1995.

Med avvikelse från GS-avtalet, § 1 mom 6, kan - efter lokal överenskommelse - veckoarbetstiden vid arbetstidsförläggning "motsvarande treskift" överstiga 34 tim 20 min, trots att båda villkoren i nämnt moment är uppfyllda.

Vid förhandlingar den 7 december 1995 mellan å ena sidan SL och ett antal av dess dotterbolag, bl.a. bolaget, och å andra sidan SEKO om kollektivavtal 1995-1998 beslutade avtalsparterna att prolongera bl.a. AB(A)-SL och GS-avtalet till och med mars 1998, med de ändringar och tillägg som framgick av bilagor till protokollet.

Under den i målet aktuella tiden arbetade ett antal medlemmar i SEKO vid Nybodadepån. Parterna är oense om huruvida bolaget då bröt mot GS- avtalet och AB(A)-SL genom att inte följa GS-avtalets bestämmelser om ordinarie arbetstid och bestämmelserna i AB(A)-SL om rätt till övertidsersättning. Det är ostridigt att arbetstagarna enligt upprättat arbetsschema hade en ordinarie arbetstid överstigande den som följer av bestämmelserna i § 1 C mom. 6 i GS-avtalet. Vad tvisten närmare avser är om det har träffats en sådan lokal överenskommelse om avvikelse från GS- avtalet som sägs i kollektivavtalet den 1 februari 1995 och för vilken tid överenskommelsen i så fall gällt. Tvisteförhandlingar har förts mellan parterna under våren 1996 utan att de har kunnat enas.

SEKO har under åberopande av att bolaget brutit mot de nu nämnda kollektivavtalen yrkat att arbetsdomstolen skall förplikta SL Tunnelbanan AB att

1. till SEKO utge allmänt skadestånd med 50 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 8 april 1996 till dess betalning sker

2. som ekonomiskt skadestånd till

G.B. utge 21 532 kr för perioden 1995-01-01--1996-09-01,

Z.Z. utge 22 293 kr för perioden 1995-01-01--1996-09-01,

M.S. utge 21 532 kr för perioden 1995-01-01--1996-09-01,

L.O. utge 21 532 kr för perioden 1995-01-01--1996-09-01,

B.B. utge 21 532 kr för perioden 1995-01-01--1996-09-01,

L.M. utge 21 532 kr för perioden 1995-01-01--1996-09-01,

P.S. utge 21 532 kr för perioden 1995-01-01--1996-09-01,

Y.Y. utge 16 687 kr för perioden 1995-01-01--1996-04-07,

D.S. utge 21 532 kr för perioden 1995-01-01--1996-09-01,

T.M. utge 22 293 kr för perioden 1995-01-01--1996-09-01,

M.L. utge 21 532 kr för perioden 1995-01-01--1996-09-01,

K.P. utge 8 251 kr för perioden 1995-01-01--1995-08-20, och

N.H. utge 11 167 kr för perioden 1995-08-21--1996-09-01,

jämte ränta enligt 6 § räntelagen på varje månadsbelopp enligt domsbilaga från den sista i varje månad då lönen förfallit till betalning till dess betalning sker,

3. till var och en av G.B., Z.Z., M.S., L.O., B.B., L.M., P.S., Y.Y., D.S., T.M., M.L., K.P. och N.H. utge allmänt skadestånd med 10 000 kr, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 8 april 1996 till dess betalning sker.

Bolaget har bestritt skadeståndsskyldighet. Som i och för sig skäligt allmänt skadestånd har vitsordats 5 000 kr till SEKO och 1 000 kr till var och en av arbetstagarna. De ekonomiska skadestånden har vitsordats som i och för sig skäliga både vad beträffar yrkade belopp och de tider som angetts. Vidare har sättet för ränteberäkningen vitsordats i och för sig.

UTVECKLING AV PARTERNAS TALAN

SEKO

Tvisten gäller ett antal medlemmar i förbundet vilka arbetat vid Nybodadepån. Där finns omkring 90 arbetstagare inom GS-avtalets tillämpningsområde.

Under hösten 1993 och våren 1994 talade bolaget om att man önskade lägga om arbetsschemat. Bolaget ville införa ett nytt fridagssystem för den skiftgående personalen. Ett av syftena med förändringen var att komma bort från en arbetstidsreglering där 25 procent av arbetstiden avsåg nattarbete och den ordinarie arbetstiden därför var 34 timmar 20 minuter per vecka i stället för 36 timmar 20 minuter. Arbetstagarna var inte glada åt en sådan förändring, eftersom den skulle innebära en längre arbetstid för dem.

Vid lokala förhandlingar enligt 11 § medbestämmandelagen den 27 april och den 4 maj 1994 lade arbetsgivaren fram ett förslag till nytt arbetsschema och förslaget diskuterades utan att parterna kunde enas. En central förhandling enligt 14 § medbestämmandelagen hölls den 25 maj 1994. Arbetsgivaren uppgav då att om man inte enades arbetsgivaren skulle införa ett schema som skulle vara ännu sämre för de anställda. Inför detta hot och då vissa modifieringar gjordes efter synpunkter som hade framförts vid de lokala förhandlingarna godtog arbetstagarrepresentanterna det nya schemat. Man enades även om att en konsult se över hur de nya arbetstiderna påverkade de enskilda arbetstagarnas arbetstider och att hänsyn skulle tas till personalens sommarsemestrar vid införandet av det nya schemat.

Det nya schemat infördes under sommaren 1994. Eftersom arbetsgivarens syfte hade varit att mindre än 25 procent av arbetstiden skulle avse nattarbete, utgick alla ifrån att det också blev så. Det visade sig dock under hösten att tolv arbetstagare hade fått mer än 25 procent av arbetstiden förlagd till tiden kl. 22.00 - 06.00. Dessa arbetstagare skulle således enligt kollektivavtalet ha en ordinarie arbetstid om 34 timmar 20 minuter per vecka.

När detta uppmärksammades tog fackklubbens vice ordförande E.R. upp saken med den dåvarande depåchefen S.S.. Sedan även denne gjort kontrollräkningar på arbetstiden enligt det nya schemat var man ense om att schemat för de tolv arbetstagarna inte hade kommit att läggas så att mindre än 25 procent av arbetstiden avsåg nattarbete.

E.R. och S.S. diskuterade hur man skulle lösa den uppkomna situationen. I och för sig hade E.R. inget emot att man träffade överenskommelse om att de berörda arbetstagarna skulle ha längre arbetstid. Parterna kom dock aldrig fram till hur en eventuell överenskommelse skulle se ut. E.R. tog kontakt med förbundets avdelning genom dess ordförande B.F. och informerade denne om situationen.

I månadsskiftet januari/februari 1995 fick B.F. från SL för justering ett protokoll som angavs vara från en förhandling den 1 februari 1995 mellan SL och SF (numera SEKO) och som i § 2 hade det innehåll som parterna kom att träffa överenskommelse om. Protokollet kom per post och hade inte föregåtts av någon diskussion mellan parterna. När B.F. fick protokollet faxade han över det till E.R. och ringde upp denne och hörde sig för om de kunde godta vad som hade antecknats i protokollet. Sedan E.R. läst protokollet ansåg han att överenskommelsen däri kunde godtas, eftersom två viktiga förutsättningar förelåg. För det första var överenskommelsen tidsbegränsad att gälla till och med den 31 mars 1995, vilket han uppfattade så att frågan om arbetstidens förläggning för berörd personal för tiden därefter skulle lösas vid kommande förhandlingar om ett nytt centralt avtal som skulle gälla från och med den 1 april 1995. För det andra förutsatte överenskommelsen att en lokal överenskommelse träffades i frågan.

Sedan E.R. meddelat B.F. sin uppfattning skrev denne under protokollet.

Redan i november/december 1994 hade E.R. och S.S. vid diskussioner kommit fram till att arbetsgivaren skulle betala ut övertidsersättning till de tolv arbetstagare som sedan sommaren 1994 hade arbetat mer än vad som utgjorde ordinarie arbetstid. Ersättning för perioden den 12 juni - den 31 december 1994 utbetalades dock först i april 1995 efter påstötningar från E.R.. För tiden därefter gjordes inte någon ytterligare utbetalning och frågan föll i glömska till dess arbetstagarna hörde av sig och undrade varför de inte fick någon ytterligare övertidsersättning.

Sammanfattningsvis gör SEKO gällande följande. Enligt § 1 C mom. 6 i GS- avtalet gäller en ordinarie arbetstid om 34 timmar 20 minuter per vecka för den i tvisten avsedda personalen. Arbetsgivaren får inte förlägga ordinarie arbetstid utanför detta arbetstidsmått. Genom att under tiden den 1 januari 1995 - den 1 september 1996 beordra arbetstagarna att arbeta 35 timmar 50 minuter per vecka har arbetsgivaren brutit mot § 1 C mom. 6 och är därför skyldig att utge allmänt skadestånd till förbundet och till de berörda medlemmarna.

En arbetsgivare som beordrar arbete utanför den ordinarie arbetstiden är skyldig att betala övertidsersättning för denna tid. Arbetstagarna har arbetat 35 timmar 50 minuter per vecka utan att erhålla övertidsersättning för den överskjutande tiden. Genom att inte utge övertidsersättning har arbetsgivaren brutit mot § 16 mom. 1 och 2 i AB(A)-SL. Arbetsgivaren är därför skyldig att betala dels övertidsersättning i form av ekonomiskt skadestånd till de berörda arbetstagarna, dels allmänt skadestånd till förbundet och arbetstagarna för brott mot dessa bestämmelser.

Bolaget

SL är en koncern som ansvarar för kollektivtrafiken inom Stockholms län. Koncernen består av ett moderbolag som heter AB Storstockholms Lokaltrafik (SL) och flera dotterbolag, varav SL Tunnelbanan AB (bolaget) är ett. Inom koncernen finns flera kollektivavtal. Det är moderbolaget som tecknar samtliga kollektivavtal, även dotterbolagens. Moderbolaget har nämligen i uppdrag av samtliga dotterbolag att för deras räkning teckna kollektivavtal.

SL tillhör inte någon arbetsgivarorganisation. Det går därför inte att i egentlig mening tala om centrala och lokala kollektivavtal. Som redan sagts tecknas samtliga kollektivavtal av moderbolaget för egen del och/eller på uppdrag av något eller några dotterbolag. Ett bolag, som t.ex. SL Tunnelbanan AB, kan ha flera driftsenheter. Vid dessa driftsenheter kan det finnas lokala klubbar som samverkar med arbetsgivaren, men några kollektivavtal tecknas aldrig mellan dessa parter på arbetsplatsen. Det finns således inga lokala kollektivavtal som träffas mellan parterna på en viss arbetsplats eller driftsenhet. Däremot kan de avtal som moderbolaget träffar avse förhållanden inom dotterbolagen eller någon speciell driftsenhet.

De i målet aktuella arbetstagarna är eller har varit reparatörer vid bolagets depå i Nyboda. För dem gäller bl.a. AB(A)-SL och GS-avtalet. GS-personal är ett samlingsbegrepp som används inom koncernen för alla arbetare som inte är trafikpersonal.

Vid Nybodadepån finns cirka 100 arbetare och ett tiotal tjänstemän. Bland arbetarna finns reparatörer som svarar för service och underhåll av tunnelbanetågen. Reparatörerna arbetar i olika skift. De flesta arbetar i tvåskift, antingen förmiddag eller eftermiddag, och dessa arbetstagare svarar för det dagliga underhållet på tågen. Därutöver finns några som arbetar treskift. Det är dessa arbetstagares arbetstider som tvisten avser. De har ett ansvar för att tågen alltid skall kunna vara i drift och arbetar därför även på nätterna.

Tunnelbanetrafiken är beroende av kundernas behov av att resa. Därför finns det olika arbetsscheman under sommar och vinter. Man ändrar regelmässigt schemana i samband med säsongväxlingar.

Inför halvårsskiftet år 1994 skulle man komma överens om ett nytt arbetsschema. Just detta halvår hade man andra faktorer att ta hänsyn till än tidigare, eftersom andra bolag än de inom SL-koncernen hade fått möjlighet att lägga anbud på underhåll av tunnelbanetåg. Utöver det förhållandet att det förelåg ett säsongsskifte, skulle således de nya schemana växa fram i en ny miljö.

Schemana för reparatörerna föregicks av ingående diskussioner på arbetsplatsen och även av förhandlingar mellan avtalsparterna. Arbetsgivarsidan bestrider att det förekom någon form av hot under förhandlingarna. Dessa drevs som vanligt i SL-koncernen inom ramen för ett samverkansavtal som gällde förhållandena på arbetsplatsen. Förslaget till schema arbetades fram av bolaget och S.S. var den som höll i det praktiska arbetet ute på Nybodadepån. Förslaget till nytt schema underställdes samtliga berörda reparatörer som godkände det.

Det nya schema, som parterna kom överens om, började tillämpas i juni 1994. Någon gång under hösten 1994 uppmärksammade en reparatör att schemat inte stämde med GS-avtalet, eftersom schemat innebar att den ordinarie arbetstiden överskreds. S.S. och E.R., som hade utgått ifrån att man tagit fram ett schema som var i överensstämmelse med GS-avtalets regler, blev därför förvånade när de konstaterade att så inte var fallet. Det uppstod en situation som de inte visste hur de skulle hantera.

Ute på arbetsplatsen tyckte arbetstagarna att schemat var bra och ville behålla det. I november 1994 hölls det en omröstning om schemat. Alla berörda reparatörer fick rösta om de ville ha kvar schemat eller inte. Utfallet av omröstningen blev att schemat skulle fortsätta att gälla. En av anledningarna till att arbetstagarna tyckte att schemat var bra var att arbetslagen mixades mer än i tidigare schema så att var och en fick fler arbetskamrater.

E.R. och S.S. kom överens om att man skulle träffa ett kollektivavtal som tillät schemat. S.S. kontaktade därför A.H. som arbetar på bolagets huvudkontor och förklarade att de var tvungna att ha ett kollektivavtal i frågan. På sedvanligt sätt tog A.H. då kontakt med moderbolaget genom förhandlingschefen X.X. och avtalssekreteraren R.K..

Ett kollektivavtal upprättades den 1 februari 1995 i protokollsform. Avtalet är inte något lokalt avtal utan utgör en del av GS-avtalet träffat mellan moderbolaget och SF (numera SEKO). Avtalet talar om att en viss bestämmelse i GS-avtalet skall tillämpas på ett visst sätt.

I protokollet sägs att man får avvika från § 1 mom. 6 i GS-avtalet och efter lokal överenskommelse får arbetstiden överstiga 34 timmar 20 minuter. Det anges att detta skall gälla från och med den 1 januari till och med den 31 mars 1995. Det sistnämnda datumet är detsamma som gällde som slutdatum för GS-avtalet. Att samma sluttid anges är en teknik som används inom SL när man går in och ändrar i avtalen.

Överenskommelsen den 1 februari 1995 ledde till att det arbetsschema som fanns på arbetsplatsen och som hade lagts upp på ett sätt som man lokalt var överens om fick kollektivavtalsstöd. De avvikelser från GS-avtalet som februari-överenskommelsen innebar utgjorde som sagts en del av GS- avtalet. Detta avtal, med den överenskomna avvikelsen, upphörde att gälla den 31 mars 1995 och ett nytt GS-avtal träffades först den 7 december 1995. Under tiden den 1 april - den 7 december 1995 förelåg således ett kollektivavtalslöst tillstånd. Någon prolongering av GS- avtalet för just denna tidsperiod skedde inte. GS-avtalet och den däri ingående överenskommelsen från februari 1995 kom däremot att under denna tid normera arbetstagarnas enskilda anställningsavtal. Först den 1 september 1996 kom avtalsparterna överens om att den lokala överenskommelse som man hänvisar till i protokollet från februari 1995 inte längre skulle gälla. I september 1996 hade SEKO fått nya företrädare och de tyckte inte att den lokala överenskommelsen var bra. De ansåg att medlemmarna hade rätt till övertidsersättning, trots att regleringen i GS-avtalet med februari-överenskommelsen sedan den 7 december 1995 alltjämt var gällande.

Från och med den 1 september 1996 har bolaget således återgått till att tillämpa en ordinarie arbetstid utan beaktande av den lokala överenskommelsen. Denna har upphört därför att parterna är överens om att inte längre tillämpa den. Det finns dock alltjämt möjlighet att på nytt överenskomma om lokal avvikelse eftersom överenskommelsen i protokollet den 1 februari 1995 alltjämt är gällande.

Sammanfattningsvis bestrider bolaget att det föreligger något brott mot kollektivavtalen. Överenskommelsen den 1 februari 1995, som utgör en del av GS-avtalet, innebär att parterna lokalt har getts en möjlighet att träffa överenskommelse om hur arbetstiden skall förläggas. Avvikelse kan således göras så länge de lokala parterna är överens därom. Parterna har fram till den 1 september 1996 varit överens om den arbetstid som arbetsschemat innehöll.

I vart fall finns det inte någon grund för förbundets påstående att bolaget har brutit mot kollektivavtalen såvitt avser tiden den 1 april - den 7 december 1995, då GS-avtalet och AB(A)-SL inte var i kraft. Det har då förelegat ett kollektivavtalslöst tillstånd mellan parterna och därmed har det inte funnits något kollektivavtal som det gått att bryta mot.

SEKO

I fråga om perioden den 1 januari till den 1 april 1995 kan följande sägas.

Överenskommelsen av den 1 februari 1995 är ett kollektivavtal som är slutet i behörig ordning om avvikelse från det centrala GS-avtalet. Överenskommelsen är dock tidsbegränsad att gälla tiden från och med den 1 januari till och med den 31 mars 1995. Det bestrids att överenskommelsen har prolongerats eller kunnat prolongeras genom den centrala överenskommelse som träffades den 7 december 1995.

I kollektivavtalet från februari 1995 förutsätts att en lokal överenskommelse träffas. Någon sådan har dock inte träffats. För att en avvikelse från GS-avtalet skall gälla förutsätts två steg; det senare steget saknas.

Även om en lokal överenskommelse skulle visa sig vara träffad, så kräver den för att vara förpliktande att den ingåtts i kollektivavtals form (se AD 1939 nr 36). Det innebär bl.a. krav på skriftlighet. En muntlig överenskommelse saknar rättslig verkan (se AD 1951 nr 66). Det finns inte någon lokal, skriftlig överenskommelse. Inte heller finns det något samtycke från de enskilda arbetstagarna om att deras rätt till övertidsersättning skulle tas bort.

Bolaget har gjort gällande att den lokala överenskommelsen ingicks genom en omröstning bland arbetstagarna i november 1994. Vid denna tidpunkt fanns det inte något centralt kollektivavtal som tillät avvikelse från GS-avtalet. En lokal överenskommelse som träffats då är därför ogiltig även av den anledningen att den skulle stå i strid mot GS-avtalet.

Kollektivavtalet den 1 februari 1995 innehåller en försämring av den lön som de aktuella arbetstagarna hade rätt till enligt AB(A)-SL. Ett sådant avtal är den fackliga organisationen inte behörig att träffa. I vart fall gäller detta i fråga om perioden den 1 - 31 januari 1995, eftersom avtalsparterna för den perioden avtalat bort arbetstagarnas intjänade rätt till ersättning.

I fråga om perioden den 1 april till den 7 december 1995 kan följande sägas.

Överenskommelsen av den 1 februari 1995 var tidsbegränsad och gällde inte efter den 31 mars 1995. Enligt bolaget inflöt dock överenskommelsen för tiden därefter i de enskilda anställningsavtalen.

För att få svar på frågan om det förhåller sig på detta sätt måste man studera det centrala kollektivavtal som träffades den 7 december 1995. Av § 3 i det avtalet framgår att avtalsparterna prolongerade bl.a. GS- avtalet till och med den 31 mars 1998 med de ändringar och tillägg som särskilt angavs i en bilaga. Ändringarna bestod i ändrade belopp för beredskapsvakt från och med den 1 april 1995, 1996 och 1997. I bilagan finns även intaget lönehöjningar från och med den 1 april 1995. Rätten till lön och övertidsersättning för tiden från och med denna dag följer således direkt av avtalet den 7 december 1995.

Eftersom överenskommelsen den 1 februari 1995 uttryckligen upphörde att gälla den 31 mars 1995, dvs. utan krav på föregående uppsägning, kan den prolongation som avtalsparterna kom överens om den 7 december 1995 inte avse den överenskommelsen utan att detta särskilt angavs. Så har inte skett.

Vad så gäller tiden den 7 december 1995 till den 1 september 1996 står det helt klart att bolaget med arbetsschemat överskridit den i kollektivavtalet reglerade ordinarie arbetstidens längd.

Bolaget

Perioden den 1 januari till den 1 april 1995

Av kollektivavtalet den 1 februari 1995 framgår att detta är tidsbegränsat på samma sätt som GS-avtalet. Eftersom det förra avtalet utgör en del av det senare har båda avtalen samma giltighetstid.

Med kollektivavtalet den 1 februari 1995 har avtalsparterna skapat en delegeringsregel som innebär att parterna på Nybodadepån kan träffa lokal överenskommelse om en veckoarbetstid överstigande 34 timmar 20 minuter. En sådan lokal överenskommelse fanns redan när kollektivavtalet träffades gällande från och med den 1 januari 1995. Att kollektivavtalsparterna även i andra sammanhang accepterar lokala överenskommelser som avviker från vad som föreskrivs i kollektivavtal finns det exempel på bl.a. i § 1 C. mom. 9 i GS-avtalet. Det bestrids att skriftlighet krävs för att den lokala överenskommelsen skall vara gällande (se bl.a. AD 1968 nr 9, 1975 nr 48 och 1978 nr 44). Det är tillräckligt att det föreligger consensus på arbetsplatsen. Consensus har i detta fall manifesterats inte endast vid omröstningen i november 1994 utan också genom att schemat har tillämpats.

Bolaget bestrider att det skulle föreligga något hinder mot att först träffa en lokal överenskommelse och att därefter få bekräftat genom kollektivavtal att överenskommelsen fick ingås. Att protokollet med kollektivavtalet skrevs först en månad efter det att arbetsschemat enligt den lokala överenskommelsen trädde i kraft saknar betydelse för överenskommelsens giltighet.

Det bestrids vidare att överenskommelsen om omreglering av arbetstiden har utgjort någon försämring för arbetstagarna. Samtliga arbetstagare fick lämna synpunkter på arbetsschemat och de ville fördela arbetstiden enligt detta. Även om överenskommelsen skulle innebära en försämring, så har trots detta bindande avtal om arbetstiden uppkommit direkt i förhållande till varje enskild arbetstagare.

Perioden den 1 april till den 7 december 1995.

I protokollet den 7 december 1995 anges inte att GS-avtalet prolongerats med retroaktiv verkan. Prolongeringen gällde från den dagen med de ändringar och tillägg som parterna avtalade om. Det finns inget uttalande i protokollet om att kollektivavtalet den 1 februari 1995, som utgör en del av GS-avtalet, inte längre skulle gälla. Om avsikten varit någon annan, skulle det ha sagts. GS-avtalet prolongerades således den 7 december 1995 även i den del som omfattas av februari-avtalet. Den omständigheten att lönen höjdes retroaktivt, medför inte att det avtalslösa tillstånd som rått under perioden den 1 april - den 7 december 1995 inte längre var att anse som avtalslöst.

DOMSKÄL

Kort om tvisten

Tvisten i målet gäller frågan om SL Tunnelbanan AB (bolaget) under tiden den 1 januari 1995 till den 1 september 1996 brutit mot de bestämmelser som finns i GS-avtalet respektive AB(A)-SL om ordinarie arbetstid och om ersättning för arbete utöver ordinarie arbetstid (övertidsersättning) såvitt gäller ett antal arbetstagare vid Nybodadepån, tillika medlemmar i SEKO. De båda kollektivavtalen gällde till utgången av mars 1995 och den 7 december 1995 beslutade avtalsparterna om avtalens fortsatta giltighet med vissa ändringar och tillägg fram till utgången av mars 1998.

I § 1 mom. C punkt 5 jämförd med punkt 6 i GS-avtalet finns bestämmelser om den ordinarie arbetstiden för den i målet aktuella gruppen arbetstagare. Enligt dessa bestämmelser är den ordinarie arbetstiden normalt kortare för den som arbetar minst 25 procent av arbetstiden mellan kl. 22.00 och 06.00. Det är ostridigt mellan parterna i målet att, med det arbetsschema som de berörda arbetstagarna arbetat efter under den tid tvisten omfattar, arbetstiden överstigit den i GS-avtalet reglerade ordinarie arbetstiden. Det är vidare ostridigt att ett kollektivavtal träffades mellan bolaget och SEKO den 1 februari 1995 och att detta avtal medger avvikelse efter lokal överenskommelse från GS- avtalets bestämmelser om ordinarie arbetstid. Kollektivavtalet slöts enligt uppgift i protokollet på arbetsgivarsidan av SL på uppdrag av bolaget.

Enligt bolaget hade en sådan lokal överenskommelse som avses i det nyssnämnda kollektivavtalet av den 1 februari 1995 redan träffats när det avtalet slöts och med detta avtal fick den lokala överenskommelsen kollektivavtalsstöd. SEKO har bestritt att det över huvud taget har träffats någon lokal överenskommelse av det nämnda slaget. I vart fall, hävdar förbundet, hade det krävts att den lokala överenskommelsen hade ingåtts i kollektivavtals form, dvs. med krav på bl.a. skriftlighet, för att överenskommelsen skulle vara förpliktande för arbetstagarna.

Bolaget, som vitsordat att det inte finns någon skriftlig överenskommelse, har genmält att det är tillräckligt att det förelegat consensus på arbetsplatsen om avvikelse från GS-avtalets bestämmelser om ordinarie arbetstid och att man där också varit överens om att arbeta enligt arbetsschemat som ordinarie arbetstid. Bolaget har på denna grund bestritt att bolaget under någon del av den i målet aktuella tiden brutit mot GS-avtalets bestämmelser om ordinarie arbetstid och bestämmelserna i AB(A)-SL om övertidsersättning. I vart fall, hävdar bolaget, förelåg det inget brott mot kollektivavtalen såvitt avser tiden den 1 april - den 7 december 1995, eftersom det då rådde ett kollektivavtalslöst tillstånd.

Vid huvudförhandlingen har på SEKO:s begäran hållits förhör upplysningsvis med klubbordföranden vid SEKO Öst Trafik B.F., vice klubbordföranden för GS-personalen vid Nybodadepån E.R. och ombudsmannen hos SEKO K.S.. På bolagets begäran har hållits vittnesförhör med nuvarande biträdande trafikchefen och tidigare depåchefen vid Nybodadepån S.S., biträdande förhandlingschefen vid SL R.K. och förre ombudsmannen vid Svenska Kommunalarbetareförbundets, avd. 3, B.C.. Vidare har viss skriftlig bevisning förebragts.

Något om utgångspunkterna för arbetsdomstolens prövning

Parterna är således överens om att det inte funnits någon skriftlig överenskommelse mellan arbetsgivar- och arbetstagarsidorna på Nybodadepån om avvikelse från GS-avtalets bestämmelser om ordinarie arbetstid. Bolaget har inte gjort gällande att kollektivavtalet av den 1 februari 1995 i sig utgör ett kollektivavtal varigenom parterna träffat överenskommelse om avvikelse från den ordinarie arbetstiden i enlighet med vad som följer av arbetsschemat. Vad bolaget påstår är att avtalsparterna, dvs. bolaget och förbundet, den 1 februari 1995 gav kollektivavtalsstöd för en på Nybodadepån redan träffad överenskommelse om avvikelse från arbetstidsregleringen i GS-avtalet och att detta stöd gavs med retroaktiv verkan från och med den 1 januari 1995.

Av avgörande betydelse i målet är således om det har träffats en för arbetstagarna på Nybodadepån bindande överenskommelse om avvikelse från den i GS-avtalet föreskrivna ordinarie arbetstiden. Innan domstolen går in på denna fråga finns det anledning att i korthet något beröra vad som i målet har upplysts om ordningen för kollektivavtalsförhandlingar inom SL-koncernen.

Enligt vad biträdande förhandlingschefen hos SL R.K. och SEKO:s klubbordförande hos SL B.F. uppgett är det vanligt att dotterbolagen tar kontakt med moderbolaget SL när man på en arbetsplats önskar få till stånd ett kollektivavtal som medger avvikelse från någon bestämmelse i ett träffat kollektivavtal. Om det är fråga om ett avtal som ett dotterbolag är avtalspart i - och dit hör bl.a. GS-avtalet - färdigställer SL ett protokoll med den önskade avtalstexten och skickar därefter protokollet till SEKO:s fackliga företrädare hos bolaget för justering. Tilläggas kan att parterna i målet är oense om huruvida det är möjligt att teckna kollektivavtal på de enskilda arbetsplatserna. Arbetsdomstolen finner dock inte anledning att här närmare gå in på denna fråga.

Arbetsdomstolen övergår nu till att pröva om det för den omtvistade tiden har träffats någon lokal överenskommelse om avvikelse från GS- avtalets bestämmelser om ordinarie arbetstid.

Har det träffats någon lokal överenskommelse om avvikelse från GS- bestämmelserna om ordinarie arbetstid?

Bolagets inställning är att det sedan hösten 1994 förelegat en överenskommelse på Nybodadepån - i vart fall senare bekräftad genom konkludent handlande - om avvikelse från GS-avtalets bestämmelser om ordinarie arbetstid, att överenskommelsen fick kollektivavtalsstöd genom kollektivavtalet den 1 februari 1995 mellan bolaget och SEKO och att den lokala överenskommelsen gällde för tiden den 1 januari 1995 till den 1 september 1996. SEKO däremot hävdar att parterna under hösten 1994 diskuterat frågan om en avvikelse från GS-avtalets ordinarie arbetstid men att avsikten var att man, innan någon överenskommelse träffades, skulle förhandla om den ersättning som skulle utgå till arbetstagarna för arbete utöver GS-avtalets ordinarie arbetstid. Någon överenskommelse om avvikelse från den ordinarie arbetstiden eller om ersättning för arbete utöver den tiden kom dock enligt förbundet aldrig att ingås såvitt avser tiden efter årsskiftet 1994/95.

Av utredningen i målet framgår följande.

Sommaren 1994 enades man på Nybodadepån om ett nytt arbetsschema som trädde i kraft i juni. Det nya schemat hade föregåtts av diskussioner under lång tid mellan bolaget, fackklubben och arbetstagarna. Från såväl arbetsgivarsidan som den fackliga sidan utgick man ifrån att arbetstiden enligt schemat var förenligt med GS-avtalets bestämmelser om ordinarie arbetstid. Någon gång i augusti uppmärksammades emellertid depåchefen S.S. och fackklubbens vice ordförande E.R. på att arbetsschemat för tolv arbetstagare såvitt gäller nattjänstgöring var lagt så att dessa arbetade längre tid än ordinarie arbetstid enligt GS-avtalet. Detta kom överraskande för dem båda. Under hösten 1994 diskuterade man hur den uppkomna situationen skulle lösas. Uppgifterna under förhören går isär om vad som blev resultatet. Ostridigt är dock att en överenskommelse träffades för tiden till utgången av år 1994 om kompensation för arbete utöver GS-avtalets ordinarie arbetstid.

E.R. och S.S. har berättat följande om vad som förekom under deras samtal hösten 1994 och därefter.

E.R.: Under diskussionerna hösten 1994 uppgav S.S. att alternativet till det gällande arbetsschemat var att de berörda arbetstagarna fick arbeta traditionellt tvåskift. Detta ville arbetstagarna emellertid inte godta. De accepterade att fortsätta arbeta enligt schemat, men ville i så fall ha ersättning för arbete utöver GS-avtalets ordinarie arbetstid. Man kom överens om att de berörda arbetstagarna för tiden fram till årsskiftet skulle kompenseras med enkel övertidsersättning för sådant arbete, men någon överenskommelse träffades inte för tiden därefter eftersom bolaget inte ville lägga ut några extrapengar. I slutet av januari 1995 påbörjade E.R. en sex veckors utbildning till tågförare och samtalen med S.S. upphörde utan att man hade träffat någon slutlig överenskommelse i saken. E.R. fick efter en tid ett fax från B.F. innehållande ett förslag till protokoll av den 1 februari med det kollektivavtal som kom att träffas. E.R. gav klartecken till avtalet. Hans uppfattning var att man skulle träffa en lokal överenskommelse om arbetstiden och om ersättning för arbetet efter det att det nämnda kollektivavtalet var slutet. E.R. såg att kollektivavtalet enligt förslaget skulle gälla till utgången av mars 1995, dvs. samma sluttid som gällde för GS-avtalet. Också han ville ha denna tidsbegränsning, eftersom man då för tiden därefter skulle kunna förhandla om nya arbetstidsregler och om ersättningen. - Han skulle inte själv utan sin klubbordförande ha träffat någon överenskommelse om avvikelse från den ordinarie arbetstiden, eftersom det hade krävts "papper på en så allvarlig sak" och han inte var behörig att sluta avtal av sådan beskaffenhet.

S.S.: När det på hösten 1994 stod klart att arbetstiden nattetid enligt schemat översteg 25 procent för ett antal arbetstagare och därmed avvek från GS-avtalets bestämmelser om ordinarie arbetstid hölls det många möten med personalen för att alla skulle kunna delta i diskussioner om hur man skulle kunna lösa situationen. Två förslag kom att stå kvar. Det ena var att schemaupplägget skulle behållas, vilket innebar att man hade ett rörligt schema för nattjänstgöringen som fick cirkulera bland arbetstagarna. Det andra förslaget var att man skulle ha ett fast nattschema, vilket innebar att tre personer skulle få tjänstgöra ständig natt. Arbetstagarna kände under samtalen mycket väl till innehållet i det arbetsschema som fanns efter de ingående diskussioner som hade förts om detta under våren 1994. Vid ett sista möte i november 1994 med arbetstagarna informerade S.S. om de två alternativ som man funnit lämpliga och lämnade därefter mötet för att arbetarna skulle få tillfälle att diskutera och rösta i saken. Efter omröstningen meddelade E.R. att resultatet hade blivit att arbetstagarna ville behålla det dåvarande schemaupplägget. Eftersom detta stred mot GS-avtalets bestämmelser om ordinarie arbetstid kontaktade S.S. bolaget som i sin tur tog kontakt med SL för att moderbolaget skulle ta upp kollektivavtalsförhandlingar. Någon gång i januari/februari 1995 fick han en kopia på ett protokoll som hade skrivits av SL. Han uppfattade överenskommelsen däri som ett kollektivavtal, som gällde från och med den 1 januari 1995 och som innebar att den ordinarie arbetstiden kunde överskridas enligt arbetsschemat, dvs. uppgå till 35 timmar 50 minuter per vecka, utan att arbetstagarna skulle få någon övertidsersättning för detta. Detta svarade mot den lösning som arbetstagarna ville ha. En muntlig överenskommelse med detta innehåll förelåg genom det besked han tidigare hade fått av E.R. efter arbetstagarnas omröstning i november. Ett papper med information om resultatet av omröstningen hade också efter mötet satts upp av E.R. på anslagstavlan. - I april 1995 uppmärksammade E.R. honom på att man hade gjort samma miss i fråga om arbetstiden beträffande sex rangerare och begärde den 27:e i samma månad förhandling om ersättning till dem. Det krav som framfördes gällde endast tiden till och med den 31 december 1994.

B.F. har uppgett bl.a. följande. Protokollet med det däri intagna avtalet kom till honom som ett av många andra i vanlig ordning med internposten från SL som ville ha protokollet justerat. Ärendet kan ha varit föranmält för honom, men han minns inte om han hade någon kontakt med R.K. om det. Han tog kontakt med E.R. och faxade över protokollet till denne. Efter det att E.R. gett klartecken, justerade han protokollet. Protokollsöverenskommelsen innebar enligt hans uppfattning att bolaget och fackklubben på Nybodadepån skulle kunna träffa överenskommelse om avsteg från GS-avtalet bestämmelser om ordinarie arbetstid och om kompensation för arbete utöver den ordinarie arbetstid som det avtalet föreskriver.

R.K. har under förhöret inte yttrat sig närmare över vad som förekom i samband med tillkomsten av protokollet den 1 februari 1995 och överenskommelsen i det. Enligt hans mening ger överenskommelsen uttryck för att man på Nybodadepån inte behöver vara bunden av den i protokollet nämnda bestämmelsen i GS-avtalet utan att man formlöst kan komma överens om annan ordinarie arbetstid, om man så önskar.

Under huvudförhandlingen har bolaget gett in och åberopat en icke underskriven handling innehållande texten till en överenskommelse, daterad den 2 januari 1995, mellan S.S. för SL Tunnelbana Bana 2 och E.R. för SF Klubb 22. Enligt handlingen träffar klubben och S.S. överenskommelse om att göra avsteg från GS-avtalet § 1 mom. 6 med närmare angivet innehåll i fråga om veckoarbetstiden. Vidare bestäms om kompensation för det tidigare oreglerade förhållandet för de berörda reparatörerna motsvarande 29 timmars enkel övertid och slutligen sägs att avtalet "gäller tills nuvarande avtal går ut, det vill säga till 95-03-31". E.R. har under förhöret uppgett att han inte sett denna handling och inte heller godkänt vad som står i den, men att han och S.S. har pratat om innehållet. S.S. har för sin del uppgett att han inte minns handlingen, men att det inte kan vara han som har upprättat den eftersom den saknar SL:s logotype.

Arbetsdomstolen gör följande överväganden.

En mer generell avvikelse från vad som bestämts i ett kollektivavtal om ordinarie arbetstid är en fråga av stor vikt för såväl arbetstagar- som arbetsgivarsidan. Utgångspunkten för domstolens prövning måste därför vara att det måste ställas stränga krav på klarhet och därmed även på bevisningen i frågan om en överenskommelse av sådant slag har träffats med bindande verkan och om innehållet i överenskommelsen.

Inledningsvis kan konstateras att det krävdes stöd i kollektivavtal mellan bolaget och SEKO för avvikelse enligt arbetsschemat från bestämmelserna i GS-avtalet om ordinarie arbetstid. Det är ostridigt att ett medgivande till avvikelse genom lokal överenskommelse lämnades i kollektivavtalet den 1 februari 1995. Uttrycket lokal överenskommelse i avtalet ger inte i sig svar på frågan huruvida därmed är att förstå enbart ett på Nybodadepån tecknat lokalt kollektivavtal eller om den lokala överenskommelsen kunde komma till stånd på något annat sätt och med annan avtalspart än den fackliga organisationen. Det framgår t.ex. inte om avtalsparterna den 1 februari 1995 avsåg endast överenskommelse i skriftlig form eller om även muntliga avtal eller överenskommelser i annan ordning godtogs. Arbetsdomstolen anser det emellertid inte nödvändigt att här gå in närmare på denna fråga utan tar först upp frågan om det över huvud taget kom till stånd någon överenskommelse med de berörda arbetstagarna på Nybodadepån om avvikelse från GS-avtalets bestämmelser om ordinarie arbetstid.

Av utredningen i målet framgår att frågan hur man skulle lösa problemet med arbetsschemat diskuterades under lång tid hösten 1994 och att en omröstning hölls i november med ett antal arbetstagare på Nybodadepån. Mot bakgrund av att syftet med diskussionerna var att komma fram till en lösning vad gäller det förhållandet att arbetsschemats ordinarie arbetstid översteg den i GS-avtalet reglerade, ter det sig förklarligt om S.S. uppfattade E.R:s besked efter omröstningen så att arbetstagarna i valet mellan de två alternativ som S.S. hade lagt fram valde att fortsätta arbeta med en ordinarie arbetstid enligt arbetsschemat och att detta innebar att arbetstagarna för arbete enligt schemat inte skulle ha rätt till ersättning för övertidsarbete. Även fackklubbens och SEKO:s agerande efter årsskiftet 1994/95 kan ha befäst bolaget i uppfattningen att man var överens. Arbetsdomstolen återkommer i det följande till utvecklingen efter årsskiftet.

Det är dock oklart hur det besked närmare löd som E.R. lämnade till S.S. efter arbetstagarnas omröstning. S.S. uppgift att beskedet var att arbetstagarna ville behålla schemaupplägget motsägs i och för sig inte av vad E.R. sagt, nämligen att detta var arbetstagarnas önskemål, dock att - enligt honom - de ville ha någon kompensation för arbete utöver ordinarie arbetstid enligt GS-avtalet. Att resultatet av omröstningen var att arbetstagarna hade denna önskan vinner stöd i att berörda arbetstagare ostridigt kom att få kompensation för tiden fram till årsskiftet för att de med arbetsschemat kommit att arbeta övertid. Det är oklart när man träffade överenskommelse om denna ersättning. Allt talar dock för att så skedde först efter omröstningen i november. Arbetsdomstolen anser sig därför av utredningen endast kunna dra den slutsatsen att arbetstagarna vid omröstningen visserligen godtog att arbeta enligt arbetsschemat, men under förutsättning att de fick särskild kompensation för arbete utöver den ordinarie tid som GS-avtalet föreskrev. Dvs. arbetstagarna godtog inte vid omröstningen utan förbehåll en ordinarie arbetstid enligt arbetsschemat.

Av intresse för den fortsatta prövningen är därför om det för tiden efter årsskiftet 1994/95 kom till stånd någon för de berörda arbetstagarna bindande överenskommelse om den ordinarie arbetstiden. Som redan sagts är det oklart när överenskommelse om särskild ersättning för tiden fram till årsskiftet träffades och vad parterna då närmare kom överens om. Utredningen i målet ger inte någon klarhet i om det träffats någon överenskommelse över huvud taget med arbetstagarna om den ordinarie arbetstiden för tiden efter årsskiftet. Bolagets inställning är att bolaget och arbetstagarsidan varit överens om en ordinarie arbetstid enligt arbetsschemat. Enbart det förhållandet att arbetstagarna även efter årsskiftet kom att arbeta enligt schemat kan dock inte tas till intäkt för att de tyst godkände att fråga var om arbete under ordinarie arbetstid.

Frågan är då om det på annat sätt träffats någon lokal överenskommelse som fick kollektivavtalsstöd genom kollektivavtalet den 1 februari 1995. Vad frågan närmast gäller är om en sådan överenskommelse kom till stånd genom fackklubben eller förbundet.

Bolaget har till stöd för sin uppfattning pekat på några omständigheter. Det är sålunda ostridigt mellan parterna i målet att en överenskommelse träffades om ersättning till arbetstagarna fram till utgången av år 1994 och att det kollektivavtal som slöts i februari 1995 gällde från och med den 1 januari 1995, dvs. det gällde med retroaktiv verkan från årsskiftet. Såvitt framgår av utredningen tog man från arbetstagarsidan inte upp några ytterligare diskussioner om arbetstiden eller särskild ersättning för de berörda arbetstagarna förrän år 1996, efter det att avtalsparterna i december 1995 hade träffat överenskommelse om den nu gällande kollektivavtalsregleringen. Till detta kommer att när man från den fackliga sidan i april 1995 reste krav på ersättning till några rangerare som också kommit att arbeta längre ordinarie arbetstid än vad GS-avtalet medgav, så begränsades kravet till tiden före årsskiftet 1994/95. I vart fall har förbundet inte gjort invändning mot bolagets påstående att något krav inte restes för tiden därefter.

Vid prövningen av tvisten måste emellertid också beaktas följande.

Av utredningen framgår att E.R. fick del av förslaget till kollektivavtal av den 1 februari 1995 och gav klartecken till detta. Visserligen skulle det förhållandet att det avtalet gavs retroaktiv giltighet från och med den 1 januari 1995 kunna förstås så att E.R. med sitt klartecken bekräftade att bolaget och fackklubben lokalt var överens om att den ordinarie arbetstiden skulle utgöras av den tid som arbetsschemat innehöll. E.R. har emellertid förnekat detta. Enligt hans mening var kollektivavtalet att förstå så att man på Nybodadepån gavs möjlighet att träffa en lokal överenskommelse om avvikelse från GS- avtalets bestämmelser om ordinarie arbetstid. Skrivningen i kollektivavtalet den 1 februari 1995 motsäger inte detta. Sett enbart till sin ordalydelse ger avtalet stöd för möjligheten att träffa en överenskommelse på Nybodadepån med retroaktiv verkan; om det då redan fanns en lokal överenskommelse eller inte ger lydelsen inte något besked om. Det har inte heller påståtts i målet att de kollektivavtalsslutande parterna gemensamt var överens om att med avtalet ge kollektivavtalsstöd åt en redan träffad överenskommelse. I vart fall ger inte utredningen stöd för att avtalsparterna hade någon sådan gemensam avsikt. Såvitt framkommit av förhören med R.K. och B.F. förekom det över huvud taget inte några diskussioner dem emellan innan protokollet skrevs under respektive justerades.

Som redan sagts visar utredningen att arbetstagarna vid omröstningen i november 1994 inte villkorslöst accepterade att arbeta ordinarie arbetstid enligt schemat. Som också framgått är det oklart när överenskommelsen om ersättning för tiden fram till årsskiftet träffades och vad parterna då eller senare i övrigt kom överens om beträffande arbetstid och ersättning. Situationen efter årsskiftet 1994/95 präglas av de särskilda förhållanden som då rådde. E.R., som varit den som företrätt fackklubben i frågan, kom i januari 1995 att påbörja en sexveckors tågförarutbildning och den 31 mars 1995 löpte AB(A)-SL och GS-avtalet ut. Att E.R. under första kvartalet inte tog några initiativ till fortsatta kontakter med arbetsgivarsidan i arbetstidsfrågan ter sig mot denna bakgrund inte oförklarligt. Man kan inte av hans brist på agerande dra slutsatsen att fackklubben godtog eller i efterhand bekräftade att man godtog en ordinarie arbetstid enligt arbetsschemat - med eller utan de berörda arbetstagarnas godkännande. Tilläggas bör att det är arbetsgivaren som har bevisbördan för ett påstående om att det träffats avtal om avvikelse från en i kollektivavtalet för arbetstagarsidan förmånlig reglering.

AB(A)-SL och GS-avtalet löpte ut den 31 mars 1995 och överenskommelse om den fortsatta kollektivavtalsregleringen kom att träffas först den 7 december 1995. Såvitt kommit fram reste man först därefter från den fackliga sidan krav på övertidsersättning för arbetet enligt arbetsschemat. Även om arbetsgivarsidan kan ha uppfattat fackets agerande eller snarare brist på agerande under tiden fram till dess så att man från fackligt håll hade godtagit arbetsschemat, dvs. att arbete utfördes utöver GS-avtalets ordinarie arbetstid utan rätt till övertidsersättning, ger detta förhållande inte belägg för att det - som bolaget påstår - redan före den 1 februari 1995 förelåg någon lokal överenskommelse om avvikelse från GS-avtalets ordinarie arbetstid. Arbetsdomstolen har därför inte anledning att nu gå in på frågan huruvida och i så fall för vilken tid en sådan överenskommelse till följd av kollektivavtalet den 1 februari 1995 haft bindande verkan för arbetstagarna.

Sammanfattningsvis finner arbetsdomstolen mot förbundets bestridande inte visat att det för den i målet aktuella tiden föreligger någon för förbundet och de berörda arbetstagarna bindande överenskommelse om ordinarie arbetstid enligt arbetsschemat.

Bolagets skadeståndsskyldighet

Utgångspunkter

Genom att förelägga arbetstagarna arbete enligt ett arbetsschema med en ordinarie arbetstid överstigande den i GS-avtalet föreskrivna utan någon för dem och förbundet bindande lokal överenskommelse därom och genom att underlåta betala övertidsersättning enligt AB(A)-SL har bolaget brutit mot de åberopade bestämmelserna i dessa kollektivavtal.

SEKO har yrkat allmänt och ekonomiskt skadestånd för kollektivavtalsbrott under tiden den 1 januari 1995 till den 1 september 1996. Såvitt gäller tre av arbetstagarna avser yrkandena del av denna tid. Yrkandet om ekonomiskt skadestånd grundas enligt förbundet på den övertidsersättning som arbetstagarna under sin anställningstid haft rätt till för varje månad denna tidsperiod. Vad gäller perioden den 1 april till den 7 december 1995 grundar förbundet yrkandet på den överenskommelse som kollektivavtalsparterna träffade den 7 december om retroaktiv giltighet av kollektivavtalen. På månadsbeloppen har yrkats ränta från den sista i varje månad.

Bolaget har - med de utgångspunkter som här inledningsvis nämnts - bestritt skyldighet att betala skadestånd för kollektivavtalsbrott endast såvitt avser tiden den 1 april till den 7 december 1995 på den grunden att det då enligt bolaget förelåg ett kollektivavtalslöst tillstånd. De yrkade ekonomiska skadestånden har vitsordats som skäliga i och för sig. Likaså har sättet för ränteberäkningen vitsordats som skäligt i och för sig.

Parterna är således oense om huruvida kollektivavtalsbrott förekommit såvitt avser tiden den 1 april till den 7 december 1995. Som redan sagts löpte giltighetstiden för AB(A)-SL och GS-avtalet ut den 31 mars och överenskommelse om nya kollektivavtal träffades först den 7 december. Vad parterna är oense om är huruvida överenskommelsen i december träffades med retroaktiv verkan för tiden från och med den 1 april och, om en sådan överenskommelse träffades, huruvida bolaget såvitt avser denna sistnämnda tidsperiod begått kollektivavtalsbrott.

Innan arbetsdomstolen går in på frågan om innebörden av överenskommelsen den 7 december bör något sägas om kollektivavtals s.k. efterverkningar.

Kollektivavtals s.k. efterverkningar

Om ett kollektivavtal upphör att gälla och fråga som i detta fall är om ett tillfälligt kollektivavtalslöst tillstånd, anses kollektivavtalet ha en s.k. efterverkan. Förklaringen härtill anses ha sin grund i den s.k. dubbla konstruktionen (se SOU 1975:1 s. 310 f. och bl.a. AD 1988 nr 145). Enligt denna ingår ett kollektivavtals bestämmelser om lön och andra anställningsvillkor också i de enskilda anställningsavtalen. Genom anställningsavtalen lever med andra ord de bestämmelser som fanns i kollektivavtalet om anställningsförmåner vidare även efter det att kollektivavtalet tillfälligtvis inte längre gäller.

Det har inte från SEKO:s sida påståtts att bolaget på grund av de nu aktuella kollektivavtalens efterverkningar gjort sig skyldigt till kollektivavtalsbrott genom att under tiden den 1 april till den 7 december 1995 fortsätta att använda arbetsschemat och inte betala övertidsersättning. Arbetsdomstolen ser inte heller att det finns utrymme för en sådan slutsats. Något ekonomiskt skadestånd för kollektivavtalsbrott kan således inte utgå och har inte heller yrkats för uteblivna avlöningsförmåner som på grund av kollektivavtalens efterverkningar kan göras gällande med stöd av de enskilda anställningsavtalen. Inte heller är det på denna grund aktuellt med något allmänt skadestånd för det att bolaget under det kollektivavtalslösa tillståndet fortsatte att använda ett arbetsschema som stred mot bestämmelserna om ordinarie arbetstid i det tidigare gällande GS-avtalet.

Innebörden av avtalsparternas överenskommelse den 7 december 1995

Vad SEKO åberopat till stöd för yrkandena om ekonomiskt skadestånd för tiden den 1 april till den 7 december 1995 är, som redan sagts, innehållet i den överenskommelse som träffades sistnämnda dag mellan kollektivavtalsparterna. Enligt SEKO innebar överenskommelsen att GS- avtalet och AB(A)-SL fick fortsatt giltighet från och med den 1 april 1995, dock med de ändringar och tillägg som avtalsparterna kom överens om. Bolaget har förnekat att överenskommelsen innebar att de båda kollektivavtalen fick giltighet retroaktivt från och med denna dag.

I protokollet från förhandlingen den 7 december 1995 är i denna del i § 3 antecknat att "Följande avtal prolongeras till och med den 31 mars 1998, med de ändringar och tillägg som framgår av Bilagor till detta protokoll". Härefter har anges bl.a. AB(A)-SL och GS-avtalet med hänvisning också till särskilda bilagor.

SEKO hävdar att uttrycket prolongera, som används i den nämnda avtalstexten, stöder förbundets uppfattning att avtalen gavs retroaktiv giltighet från och med den 1 april 1995, eftersom en prolongation enligt förbundet måste anses innebära en förlängning av avtalen från den dag de upphörde att gälla. Vidare har förbundet pekat på att det i protokollet den 7 december finns bestämmelser om förhöjning av månadslönen från den 1 april (§ 9) och icke grundlönerelaterade lönetillägg från samma dag (§ 16) samt om utbetalning av retroaktiv ersättning enligt 9 och 16 §§ för tiden från och med den 1 april 1995 (17 §). Bolaget däremot hävdar att AB(A)-SL och GS-avtalet fick fortsatt giltighet först från den 7 december och att bolaget i vart fall inte begått något brott mot kollektivavtalen under tiden den 1 april till den 7 december.

Arbetsdomstolen gör följande överväganden.

Om inte avtalsparterna kommer överens om annat anses ett kollektivavtal gälla från den dag som det ingås (Folke Schmidt: Löntagarrätt, 1994, s. 126). Uttrycket prolongation har inte getts någon definition i medbestämmandelagen. Det anses emellertid i praxis föreligga en skillnad mellan de fall då ett kollektivavtal ersätts av ett annat avtal och då ett kollektivavtal prolongeras, varmed i dessa sammanhang förstås att ett kollektivavtal utan väsentliga förändringar ges fortsatt giltighet (se a.a.).

Någon muntlig utredning om vad som närmare förekom vid de förhandlingar som avslutades den 7 december 1995 har inte förebragts. Av handlingarna framgår dock följande.

Överenskommelsen den 7 december innebar att avtalsparterna med retroaktiv verkan från och med den 1 april 1995 höjde månadslönen vid bolaget, vissa ersättningar och andra tillägg enligt AB(A)-SL. Arbetsdomstolen har uppfattat bolagets inställning i målet så att man i och för sig vitsordar att parterna den 7 december avtalade om höjningar vid skilda tidpunkter av den övertidsersättning som följde av AB(A)-SL i dess lydelse vid utgången av mars 1995 och att en av de avtalade höjningarna skulle gälla med retroaktiv verkan från och med den 1 april 1995. Enligt § 17 i protokollet från förhandlingen den 7 december skulle den retroaktiva ersättningen från och med den 1 april 1995 betalas ut senast vid löneutbetalningstillfället i februari 1996.

Med beaktande av att avtalsparterna var överens om att prolongera, dvs. ge fortsatt giltighet åt, GS-avtalet och AB(A)-SL och att avtalsparterna också beslutade att ersättning för övertidsarbete skulle utgå med förhöjt belopp bl.a. från och med den 1 april, anser arbetsdomstolen att överenskommelsen den 7 december måste uppfattas så att de båda kollektivavtalen fick fortsatt giltighet i de nu omtvistade delarna från och med den 1 april och att övertidsersättning skulle utgå för tiden från och med den 1 april med ett i förhållande till ersättningen vid utgången av mars förhöjt belopp.

Att ett kollektivavtal på detta sätt ges retroaktiv verkan innebär dock självfallet inte att en arbetsgivare som underlåtit att följa bestämmelserna under den tillfälligt kollektivavtalslösa tiden kan anses ha begått kollektivavtalsbrott under denna tid. Någon skadeståndsskyldighet föreligger därför inte på den grunden att bolaget under tiden den 1 april till den 7 december tillämpade en arbetstid i strid mot GS-avtalets bestämmelser om ordinarie arbetstid och underlät att betala övertidsersättning enligt AB(A)-SL för övertidsarbete. Däremot kom bolaget att bryta mot AB(A)-SL genom att efter överenskommelsen den 7 december 1995 underlåta att utbetala övertidsersättning retroaktivt för tiden från och med den 1 april 1995 till den 7 december.

Sammanfattningsvis kommer arbetsdomstolen därför till den slutsatsen att bolaget har brutit mot bestämmelserna i GS-avtalet om ordinarie arbetstid dels under tiden den 1 januari till den 1 april 1995, dels under perioden den 7 december 1995 till den 1 september 1996. För detta brott mot kollektivavtalet är bolaget skyldigt att betala allmänt skadestånd till förbundet och de berörda arbetstagarna.

Bolaget har vidare brutit mot bestämmelserna i AB(A)-SL om ersättning för övertidsarbete under första kvartalet 1995. Med överenskommelsen den 7 december uppkom en kollektivavtalsreglerad skyldighet för bolaget att betala övertidsersättning inte bara för övertidsarbete från och med denna dag utan också retroaktivt för tiden från och med den 1 april fram till den 7 december 1995. Genom att inte fullgöra denna betalningsskyldighet och skyldigheten att betala övertidsersättning för tiden därefter fram till den 1 september 1996 har bolaget brutit mot AB(A)-SL även såvitt avser övertidsersättning för tiden den 1 april 1995 till den 1 september 1996. Bolaget är därför skyldigt att härför utge allmänt skadestånd till förbundet och arbetstagarna samt ekonomiskt skadestånd till arbetstagarna.

Skadeståndsbeloppen

De allmänna skadestånden

Vad gäller de allmänna skadestånden beaktar arbetsdomstolen att man från arbetstagarsidan måste anses ha i inte ringa mån bidragit till att arbetsgivaren kom att missuppfatta situationen. Det arbetsschema som började tillämpas i juni 1994 och som visade sig stå i strid mot GS- avtalets bestämmelser om ordinarie arbetstid hade arbetats fram i nära samarbete mellan bolaget och fackklubben. Det har vidare brustit i klarhet från fackklubbens sida när resultatet av omröstningen meddelades bolaget. Vidare var det uppenbarligen först i början av 1996 som förbundet uppmärksammade bolaget på att man ansåg att arbetstagarna hade rätt till övertidsersättning på den grunden att arbetsschemats arbetstid översteg GS-avtalets ordinarie arbetstid. Med hänsyn till omständigheterna finner arbetsdomstolen skäligt bestämma det allmänna skadeståndet till förbundet till 25 000 kr och till var och en av arbetstagarna till 5 000 kr.

De ekonomiska skadestånden

Bolaget skall också förpliktas att betala ekonomiskt skadestånd till arbetstagarna för brott mot AB(A)-SL för utebliven övertidsersättning avseende tiden den 1 januari 1995 till den 1 september 1996. Skadestånd skall dock enligt förbundets yrkanden inte utgå till Y.Y. för längre tid än till den 7 april 1996 och till K.P. för längre tid än till den 20 augusti 1995. Vidare skall skadestånd till N.H. utgå endast för tiden den 21 augusti 1995 till den 1 september 1996. De yrkade beloppen, som för var månad framgår av domsbilagan, är vitsordade av bolaget.

Ränta

På skadeståndsbeloppen skall vidare utgå ränta. Ränteberäkningen såvitt avser de allmänna skadestånden är vitsordad av bolaget.

Vad gäller de ekonomiska skadestånden har bolaget i sig vitsordat att ränta skall beräknas på de av förbundet angivna månadsbeloppen enligt 6 § räntelagen. Det torde vara ostridigt att ränta på de för tiden den 1 januari till den 1 april 1995 och den 1 januari till den 1 september 1996 förfallna månadsbeloppen skall beräknas från den sista i var månad. För december månad skall dock ränta utgå från den 31 december endast på ett belopp avseende tiden efter den 7 december och månaden ut. I avsaknad av underlag för beräkningen av ersättningen för denna s.k. brutna månad finner arbetsdomstolen skäligt bestämma att räntan skall beräknas på 3/4 av de yrkade beloppen för denna månad.

Vad gäller det ekonomiska skadeståndet för utebliven ersättning för övertidsarbete under tiden den 1 april till den 7 december 1995 kan konstateras att avtalsparterna först den sistnämnda dagen kom överens om att övertidsersättning skulle utgå retroaktivt och med förhöjt belopp från och med den 1 april 1995. Ränta på det ekonomiska skadeståndet i denna del skall därför utgå enligt 4 § räntelagen. I avsaknad av uppgift om när förbundet första gången framförde sitt krav på skadestånd och ränta utgår arbetsdomstolen från att så skedde när förbundets krav i stämningsansökan i målet delgavs bolaget. Detta skedde den 25 juni 1996. Enligt 4 § räntelagen skall räntan utgå från den dag som infaller en månad därefter, dvs. den 25 juli 1996. För tiden den 1-7 december 1995 beräknar arbetsdomstolen räntan på ett belopp om 1/4 av yrkat månadsbelopp.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång skall bolaget betala SEKO:s rättegångskostnader. Vad förbundet yrkat i ersättning har vitsordats som skäligt.

DOMSLUT

1. Arbetsdomstolen förpliktar SL Tunnelbanan Aktiebolag att

1.1 utge allmänt skadestånd för brott mot AB(A)-SL och GS-avtalet

a) till SEKO - Facket för Service och Kommunikation med tjugofemtusen (25 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 8 april 1996 till dess betalning sker,

b) till var och en av G.B., B.B., N.H., M.L., L.M., T.M., L.O., K.P., P.S., M.S., Y.Y., D.S. och Z.Z. med femtusen (5 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 8 april 1996 till dess betalning sker.

1.2 utge ekonomiskt skadestånd för brott mot AB(A)-SL till

a) var och en av G.B., B.B., M.L., L.M., L.O., P.S., M.S. och D.S. med tjugoentusenfemhundratrettiotvå (21 532) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på nedan angivna belopp från angiven dag till dess betalning sker:

på 1 031 kr 02 öre från den sista i vardera januari, februari och mars månader 1995,

på 8 845 kr 25 öre (avseende tiden april t.o.m. november samt den 1-7 december 1995) från den 25 juli 1996,

på 804 kr 11 öre (avseende tiden den 8-31 december 1995) från den 31 december 1995,

på 1 072 kr 15 öre från den sista i vardera januari, februari och mars månader 1996 och

på 1 114 kr 69 öre från den sista i vardera april, maj, juni, juli och augusti månader 1996.

b) var och en av T.M. och Z.Z. med tjugotvåtusentvåhundranittotre (22 293) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på nedan angivna belopp från angiven dag till dess betalning sker:

på 1 067 kr 75 öre från den sista i vardera januari, februari och mars månader 1995,

på 9 161 kr 13 öre (avseende tiden april t.o.m. november och den 1-7 december 1995) från den 25 juli 1996,

på 832 kr 83 öre (avseende tiden den 8-31 december 1995) från den 31 december 1995,

på 1 110 kr 44 öre från den sista i vardera januari, februari och mars månader 1996 och

på 1 152 kr 98 öre från den sista i vardera april, maj, juni, juli och augusti månader 1996,

c) Y.Y. med sextontusensexhundraåttiosju (16 687) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på nedan angivna belopp från angiven dag till dess betalning sker:

på 1 031 kr 02 öre från den sista i vardera januari, februari och mars månader 1995,

på 9 161 kr 13 öre (avseende tiden april t.o.m. november och den 1-7 december 1995) från den 25 juli 1996,

på 832 kr 83 öre (avseende tiden den 8-31 december 1995) från den 31 december 1995,

på 1 110 kr 44 öre från den sista i vardera januari, februari och mars månader 1996, och

på 269 kr 03 öre (avseende tiden den 1-7 april 1996) från den 30 april 1996,

d) till K.P. med åttatusentvåhundrafemtioen (8 251) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på nedan angivna belopp från angiven dag till dess betalning sker:

på 1 031 kr 02 öre från den sista i vardera januari, februari och mars månader 1995, och

på 5 158 kr 17 öre (avseende tiden april t.o.m. den 20 augusti 1995) från den 25 juli 1996,

e) till N.H. med elvatusenetthundrasextiosju (11 167) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på nedan angivna belopp från angiven dag till dess betalning sker:

på 3 187 kr 54 öre (avseende tiden den 21 augusti t.o.m. november samt den 1-7 december 1995) från den 25 juli 1996,

på 663 kr 18 öre (avseende tiden den 8-31 december 1995) från 31 december 1995,

på 884 kr 24 öre från den sista i vardera januari, februari, mars, april och maj månader 1996,

på 964 kr 93 öre från den sista i vardera juni, juli och augusti månader 1996.

2. SL Tunnelbanan Aktiebolag skall ersätta SEKO - Facket för Service och Kommunikation för rättegångskostnader med åttiotvåtusensjuhundranittio (82 790) kr, varav 79 583 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom tills betalning sker. I det förstnämnda beloppet ingår mervärdesskatt med 16 558 kr.

Dom 1997-05-21, målnummer A-84-1996

Ledamöter: Nina Pripp. Dag Ekman, Margit Strandberg, Ulf E. Nilsson (skiljaktig), Bengt Huldt (skiljaktig), Göte Larsson och Jörgen Andersson.

Sekreterare: Anette Bergene.

Domsbilaga

Månadsbelopp, på vilka ränta yrkas för följande arbetstagare

G.B., B.B., M.L., L.M., L.O., P.S., M.S. och D.S.:

på 1 031 kr 02 öre för vardera januari, februari och mars 1995,

på 1 072 kr 15 öre för vardera april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november och december 1995 samt januari, februari och mars 1996, och

på 1 114 kr 69 öre för vardera april, maj, juni, juli och augusti 1996.

T.M. och Z.Z.:

på 1 067 kr 75 öre för vardera januari, februari och mars 1995,

på 1 110 kr 44 öre för vardera april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november och december 1995 samt januari, februari och mars 1996, och

på 1 152 kr 98 öre för vardera april, maj, juni, juli och augusti 1996.

Y.Y.:

på 1 031 kr 02 öre för vardera januari, februari och mars 1995,

på 1 110 kr 44 öre för vardera april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november och december 1995 samt januari, februari och mars 1996, och

på 269 kr 03 öre för tiden den 1-7 april 1996.

K.P.:

på 1 031 kr 02 öre för vardera januari, februari och mars 1995,

på 1 110 kr 44 öre för vardera april, maj,juni och juli 1995, och

på 716 kr 41 öre för tiden den 1-20 augusti 1995.

N.H.:

på 313 kr 76 öre för tiden den 21-31 augusti 1995,

på 884 kr 24 öre för vardera september, oktober, november och december 1995 samt januari, februari, mars, april och maj 1996, och

på 964 kr 93 öre för vardera juni, juli och augusti 1996.

Ledamöterna Ulf E. Nilssons och Bengt Huldts skiljaktiga mening

Vi bedömer tvistefrågan i målet på följande sätt.

Den omröstning som företogs av arbetstagarna vid Nybodaplatån i november 1994 avsåg två av bolaget föreslagna alternativ. Det måste uppenbarligen ha varit klart för arbetstagarna att bolaget avsåg en helhetslösning av såväl frågan om arbetstidens längd som om ersättningen för arbetstiden. Omröstningen resulterade i att arbetstagarna enades om att fortsätta att arbeta enligt det arbetsschema som hade tillämpats sedan sommaren. Arbetstagarnas beslut redovisades för bolaget på så sätt att det ena av bolagets förslag accepterades. Härigenom träffades en "lokal överenskommelse" enligt avtalet den 1 februari 1995 mellan SL och SF, eftersom detta inte innebar något krav på skriftlig form - jämför arbetsdomstolens bedömning av en likartad fråga i domen 1978 nr 44.

Arbetstagarna har fått kompensation för övertidsarbete fram till årsskiftet 1994/95, dvs. en period under vilket avtalet den 1 februari inte gällde. För tiden därefter har de emellertid fortsatt att arbeta enligt arbetsschemat utan att vare sig de eller deras fackliga företrädare framställt krav på övertidsersättning för denna tid. Detta innebär enligt vår mening att arbetstagarna genom konkludent handlande har blivit bundna även fortsättningsvis av det överenskomna ordinarie arbetstidsmåttet.

Med kollektivavtalet den 1 februari 1995 gavs kollektivavtalsstöd för den lokala överenskommelse som således redan förelåg om att arbetstiden enligt det uppgjorda schemat utgjorde ordinarie arbetstid. Kollektivavtalet gällde visserligen enligt sin lydelse endast till och med den 31 mars 1995. Vi finner att avtalet får ses som en del av GS- avtalet. Genom prolongeringen den 7 december 1995 av det avtalet kom även kollektivavtalet den 1 februari 1995 att få fortsatt giltighet med verkan från och med den 1 april 1995. Arbetsschemat tillämpades ostridigt fram till den 1 september 1996. Situationen får uppfattas så att den lokala överenskommelsen blev uppsagd med verkan först från denna dag. Såvitt utredningen enligt vår mening visar är kollektivavtalet den 1 februari 1995 alltjämt gällande och gör det alltså möjligt att en ny lokal överenskommelse om längre ordinarie arbetstid skulle kunna träffas.

På ovan angivna skäl anser vi att bolaget inte i något avseende gjort sig skyldigt till kollektivavtalsbrott. Enligt vår mening föreligger det därför inte någon skyldighet för bolaget att utge vare sig allmänt eller ekonomiskt skadestånd. Överröstade i denna del är vi i fråga om skadeståndsbeloppens storlek, ränta och rättegångskostnader ense med majoriteten.