lagen.nu

AD 1997 nr 67

Ett bolag bedrev på uppdrag av ett landsting och tre kommuner inom länet en beställningscentral för färdtjänst och sjukresor. Vid ett upphandlingsförfarande fick ett annat bolag uppdraget att bedriva en sådan beställningscentral för landstinget och samtliga kommuner i länet. Tvist huruvida det skett en övergång av verksamhet i den mening som avses i 6 b § anställningsskyddslagen. Arbetsdomstolen konstaterar bl.a. att det bolag som senast fått uppdraget inte från det förra övertagit några materiella eller immateriella tillgångar, arbetskraft eller administration. Domstolen finner att det inte kan anses ha ägt rum en "övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet".

Parter:

Tjänstemannaförbundet HTF; Segersta Utvecklings Aktiebolag

Nr 67

Tjänstemannaförbundet HTF

mot

Segersta Utvecklings Aktiebolag i Segersta.

Segersta Utvecklings Aktiebolag (Segersta eller bolaget) har tecknat kollektivavtal, hängavtal, med Handelstjänstemannaförbundet och därmed anslutit sig till vid varje tidpunkt gällande kollektivavtal och överenskommelser mellan Handelns Arbetsgivarorganisation, Centrala Gruppen (HAO C G) och Handelstjänstemannaförbundet för tjänstemän.

Det av Gävle kommun ägda bolaget Gävle Trafikresurs Aktiebolag (Trafikresurs) bildades i slutet av 1980-talet. Bolaget hade till uppgift att handha beställningar av färdtjänsttransporter inom Gävle, Hofors och Sandvikens kommuner samt landstinget Gävleborg.

Efter ett upphandlingsförfarande under 1995 beslutade Gävle, Hofors och Sandvikens kommuner samt landstinget Gävleborg att i stället ge Segersta uppdraget att vara beställningscentral för färdtjänsttransporter. Uppdraget påbörjades vad gällde Hofors och Sandvikens kommuner samt landstinget den 15 augusti 1995 och vad gällde Gävle kommun den 1 september 1996. Segersta har inte övertagit någon personal från Trafikresurs.

Tjänstemannaförbundet HTF (HTF eller förbundet) har gjort gällande att en övergång av verksamhet i den mening som avses i 6 b § anställningsskyddslagen har ägt rum från Trafikresurs till Segersta.

HTF har vidare anfört att sju anställda hos Trafikresurs, samtliga medlemmar i förbundet, framställt önskemål om att deras anställningar skall gå över till Segersta men att Segersta vägrat att överta någon personal från Trafikresurs. Enligt förbundets mening är Segerstas vägran att överta de sju arbetstagarna att betrakta som avskedanden.

Med hänvisning till de ovan anförda har förbundet, såsom dess talan slutligt bestämts, yrkat att arbetsdomstolen skall

a) förklara att Segersta Utvecklings Aktiebolag inträtt som arbetsgivare för arbetstagarna L.A., E.L., L.B., E.A. och L.J. fr.o.m. den 15 augusti 1995 samt för arbetstagarna K.A. och U.E. fr.o.m. den 1 september 1996,

b) ogiltigförklara avskedandena av de under a) angivna arbetstagarna, samt

c) förplikta Segersta Utvecklings Aktiebolag att till envar av de under a) angivna arbetstagarna utge allmänt skadestånd med 100 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från och med dagen för delgivning av stämning (den 4 september 1995) till dess betalning sker.

Segersta har bestritt käromålet under åberopande av att någon övergång av verksamhet som avses i 6 b § anställningsskyddslagen inte har ägt rum. Bolaget har vad gäller skadestånden inte kunnat vitsorda något belopp som skäligt i och för sig. Sättet att beräkna ränta har dock vitsordats. För det fall arbetsdomstolen skulle fastställa att bolaget inträtt som arbetsgivare för de sju arbetstagarna har tidpunkterna för övergångarna vitsordats. Vid bifall till förbundets fastställelsetalan har bolaget emellertid bestritt att bolagets vägran att överta arbetstagarna skulle vara att betrakta som ett avskedande. Om arbetsdomstolen skulle finna att bolaget är skadeståndsskyldigt har bolaget hemställt att de allmänna skadestånden med hänsyn till omständigheterna skall nedsättas till noll kr.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Tillämpliga rättsregler

6 b § anställningsskyddslagen

Vid övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet från en arbetsgivare till en annan, övergår också de rättigheter och skyldigheter på grund av de anställningsavtal och de anställningsförhållanden som gäller vid tidpunkten för övergången på den nya arbetsgivaren. Den tidigare arbetsgivaren är dock också ansvarig gentemot arbetstagaren för ekonomiska förpliktelser som hänför sig till tiden före övergången. Detta stycke gäller även arbetstagare i allmän tjänst och på sjögående fartyg.

Första stycket gäller inte vid övergång i samband med konkurs.

Första stycket gäller inte heller ålders-, invaliditets- eller efterlevandeförmåner.

Trots bestämmelserna i första stycket skall anställningsavtalet och anställningsförhållandet inte övergå till en ny arbetsgivare, om arbetstagaren motsätter sig detta.

7 § tredje stycket anställningsskyddslagen

Vid en sådan övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet som sägs i 6 b § skall övergången i sig inte utgöra saklig grund för att säga upp arbetstagaren. Detta förbud skall dock inte hindra uppsägningar som sker av ekonomiska, tekniska eller organisatoriska skäl där förändringar i arbetsstyrkan ingår.

EG-direktivet av den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter (77/187 EEG) - fortsättningsvis benämnt överlåtelsedirektivet

Artikel 1

1. Detta direktiv skall tillämpas vid överlåtelse av ett företag, en verksamhet eller del av en verksamhet till en annan arbetsgivare genom lagenlig överlåtelse eller fusion.

- - - -

Artikel 3

1. Överlåtarens rättigheter och skyldigheter på grund av ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande som gäller vid tidpunkten för överlåtelsen enligt artikel 1.1. skall till följd av sådan överlåtelse övergå på förvärvaren.

- - - - - - - - - - - -

Arbetsdomstolen har med stöd av 4 kap. 10 § arbetstvistlagen företagit målet till avgörande utan huvudförhandling.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

HTF

Gävle, Hofors och Sandvikens kommuner samt landstinget Gävleborg har som övriga kommuner och landsting i Sverige ett antal invånare som är berättigade till färdtjänst vilket innebär att kommunerna respektive landstingen finansierar de färdtjänstberättigades taxiresor. Det är kommunerna och landstingen som bestämmer vilka personer som är berättigade att erhålla färdtjänst.

I slutet av 1980-talet bildades Trafikresurs genom ett kommunalt beslut. Syftet med bolaget var att detta skulle handha beställningar av färdtjänsttransporter inom Gävle kommun. Bolaget fick även i uppgift att betjäna Hofors och Sandvikens kommuner samt landstinget Gävleborg vad gällde hanteringen av färdtjänstbeställningar. Bolaget inrättade en beställningscentral i lokaler belägna i Gävle. I bolaget anställdes ett flertal arbetstagare med nedsatt sysselsättningsförmåga, lönebidragsanställda. Sammanlagt har bolaget haft 16 anställda. För upprättande av beställningscentralen införskaffade Trafikresurs ett dataprogram med tillhörande licens från företaget Ericsson. Detta datasystem utgör egentligen Trafikresurs hela verksamhet. Under åren 1989-1995 har bolaget lagt in en mängd uppgifter i programmet, däribland ett omfattande kundregister med namn på och adresser till de personer som är berättigade till färdtjänst. Programmet är nödvändigt för samplanering av körningar m.m. Utan tillgång till uppgifterna i programmet kan inte beställningsverksamheten bedrivas på ett effektivt sätt. Tillgången till datasystemet är således en grundläggande förutsättning för bedrivande av verksamheten.

Under 1995 ägde en upphandling rum som resulterade i att Gävle, Hofors och Sandvikens kommuner samt landstinget Gävleborg beslöt att Segersta i stället skulle erhålla uppdraget att ombesörja färdtjänstbeställningarna. Uppdraget vad gällde Hofors och Sandvikens kommuner samt landstinget överflyttades till Segersta den 15 augusti 1995. Den del av verksamheten som Trafikresurs förlorade den 15 augusti 1995 utgjorde uppskattningsvis 60 procent av bolagets hela verksamhet. Vad avsåg Gävle kommun var uppdraget först tänkt att överflyttas till Segersta den 15 februari 1996 men tidpunkten ändrades senare till den 1 september 1996. I och med att Segersta även övertagit detta uppdrag har Trafikresurs kommit att förlora hela sin verksamhet och bolaget saknar i och med detta underlag för att fortsättningsvis kunna bedriva beställningscentralverksamhet.

Med anledning av att Trafikresurs förlorat uppdraget att handha färdtjänstbeställningarna har Ericsson återköpt dataprogrammet med tillhörande licens av bolaget för 700 000 kr. Sedan systemet modifierats i vissa delar har Ericsson sålt dataprogrammet vidare till X-Trafik Aktiebolag (X-Trafik) som i sin tur upplåtit nyttjanderätten till programmet till Segersta. Det kan nämnas att Trafikresurs fram till den 1 september 1996 haft nyttjanderätt till programmet på samma sätt som Segersta.

Enligt förbundets uppfattning har det skett en övergång av verksamhet från Trafikresurs till Segersta i den mening som avses i 6 b § anställningsskyddslagen. Verksamheten har efter övergången bevarat sin identitet. Segersta som tidigare inte bedrivit någon beställningscentralverksamhet har genom tillgången till det dataprogram som under ett antal år byggts upp av Trafikresurs, av vilket bl.a. framgår de kunder som är berättigade till färdtjänst, omgående kunnat påbörja beställningscentralverksamheten. Utan tillgången till detta program hade det krävts ett omfattande arbete innan Segersta kunnat starta verksamheten. Med anledning av att Segersta erhållit uppdraget att fungera som beställningscentral kommer Trafikresurs verksamhet att upphöra. - De arbetsuppgifter som utförs är helt oberoende av lokal och plats. Det enda som krävs är att arbetstagarna har tillgång till en dataterminal som i sin tur är uppkopplad till en huvuddator. Segersta använder sig dessutom av samma telefonnummer för färdtjänstbeställningar som Trafikresurs. Det är ett 020-nummer och kunderna märker inte att verksamheten numera bedrivs i annan regi. Segersta har emellertid tecknat ett nytt telefonabonnemang. Den entreprenadverksamhet som övergått är väl avgränsad och identifierbar. Verksamheten är densamma och övertagandet har skett utan att verksamheten legat nere. Samma kunder betjänas före och efter övertagandet. Det redskap som behövs för att bedriva verksamheten har indirekt övergått till Segersta.

Även Trafikresurs har hela tiden varit av uppfattningen att det skett en övergång av verksamheten och att Segersta därför är skyldigt att ta över Trafikresurs personal.

Enligt EG-domstolens praxis är det vad gäller frågan om överlåtelsedirektivets tillämplighet av avgörande betydelse om verksamheten behållit sin identitet efter övergången. Bedömningen av huruvida det skett en övergång av verksamhet eller ej skall vidare ske utifrån samtliga omständigheter kring övergången. EG-domstolen har i dom den 7 mars 1996 i målen C-171/94 och C-172/94, Merckx och Neyhuys under punkten 30 gjort uttalanden av följande innebörd. Det framgår av rättspraxis att det inte behöver finnas ett direkt avtalsförhållande mellan överlåtaren och förvärvaren för att direktivet skall vara tillämpligt. När ett återförsäljaravtal för bilar sålunda sägs upp med ett företag och ett nytt återförsäljaravtal ingås med ett annat företag som bedriver samma verksamhet, utgör företagsöverlåtelsen enligt domstolen en lagenlig överlåtelse enligt direktivet. Enligt HTF ger denna dom stöd för förbundets uppfattning att en övergång av verksamhet från Trafikresurs till Segersta ägt rum.

Av Trafikresurs anställda har sju personer förklarat att de önskar att deras anställningar skall övergå till Segersta. Av dessa sju personer har fem, L.A., E.L., L.B., E.A. och L.J. varit sysselsatta i den del av verksamheten som övergick till Segersta den 15 augusti 1995 medan de två övriga, K.A. och U.E., varit sysselsatta i den verksamhet som övergick till Segersta den 1 september 1996. Andra anställda hos Trafikresurs vilka också blivit arbetslösa i och med verksamhetsövergången har på grund av det geografiska avståndet motsatt sig att deras anställningsförhållanden skall gå över till Segersta.

Segersta har för att kunna uppfylla det träffade entreprenadavtalet tvingats nyanställa samtlig personal. Bolaget har vägrat att överta personal från Trafikresurs trots att den personal som anställts saknar tidigare erfarenhet från beställningscentralverksamhet.

Segerstas åtgärd att förvägra L.A., E.L., L.B., E.A., L.J., K.A. och U.E. att övergå till bolaget är att betrakta som avskedanden av dessa arbetstagare. Avskedandena har skett trots att inte ens saklig grund för uppsägning förelegat. Avskedandena skall därför ogiltigförklaras och de sju arbetstagarna tillerkännas yrkade allmänna skadestånd.

Segersta Utvecklings Aktiebolag

Landstinget Gävleborg samt Nordanstigs, Ljusdals, Hudiksvalls, Söderhamns, Bollnäs, Ovanåkers, Gävle, Sandvikens och Hofors kommuner ansvarar inom sina respektive områden för de samhällsbetalda transporterna (färdtjänst och sjukresor). Fram till och med den 15 augusti 1995 administrerades, på landstingets och kommunernas uppdrag, denna verksamhet av tre beställningscentraler. Det av Gävle kommun ägda bolaget Trafikresurs var beställningscentral för Gästrikland. Bollnäs Ovanåkers Beställningscentral Aktiebolag, BOBAB, var beställningscentral för södra Hälsingland och X-läns Taxiservice Aktiebolag var beställningscentral för norra Hälsingland. De två sistnämnda bolagen var privatägda. De tre beställningscentralernas verksamhet grundades på avtal med landstinget och de nämnda kommunerna. Beställningscentralerna var självständiga juridiska personer med egen personal, egna lokaler och egna inventarier. Endast 20 procent av Trafikresurs verksamhet har avsett Hofors och Sandvikens kommuner.

X-Trafik har sedan ett antal år tillbaka på uppdrag av landstinget Gävleborg och berörda kommuner ombesörjt upphandling av trafik- och beställningscentraler för hela Gävleborgs län. Under våren 1995 gick X-Trafik ut med en offertförfrågan avseende uppdraget att motta och hantera beställningar av samhällsbetalda transporter. Avsikten var att upphandla ett system med en gemensam beställningscentral för samtliga transporter inom länet för att på detta sätt effektivisera verksamheten. I offertförfrågan uppställdes inte något villkor om övertagande av personal från tidigare uppdragstagare.

Segersta bildades 1989. Bolaget har 164 ägare som samtliga har anknytning till Segersta by i Bollnäs kommun. Bolaget bildades i syfte att skapa arbetstillfällen för personer boende på orten. Bolagets verksamhet består i att tillhandahålla tjänster grundade på modern datateknik. Bolaget sysslade inledningsvis med registreringsarbeten och digitalisering av historiska kartor för olika statliga institutioner.

Segersta lämnade den 13 mars 1995 en offert avseende uppdraget som beställningscentral för hela Gävleborgs län. I offerten fanns inte något åtagande att överta personal från tidigare uppdragstagare. Bolaget erhöll uppdraget, som påbörjades den 15 augusti 1995 för samtliga beställare utom Gävle kommun där uppdraget, efter det att starttidpunkten flyttats fram, påbörjades den 1 september 1996. Före den 15 augusti 1995 hade bolaget 13 anställda. Samtliga anställda sysslade då med annan typ av arbete än det som görs i en beställningscentral. Beställningscentralverksamheten är således ny för bolaget.

Det bestrids att det föreligger någon övergång av verksamhet i den mening som avses i 6 b § anställningsskyddslagen mellan Trafikresurs och Segersta. Segersta bedriver beställningscentralen med såväl tidigare anställd som nyanställd personal och med samma arbetsledning som tidigare. Bolaget har inte övertagit någon personal från Trafikresurs. Verksamheten bedrivs i samma lokaler som Segerstas tidigare verksamhet. Bolaget har nyanskaffat en telefonväxel och utrustning för nio arbetsplatser. I enlighet med det avtal som träffades med X-Trafik tillhandahåller X-Trafik det datasystem, såväl hård- som mjukvara, som Segersta använder i beställningsverksamheten. X-Trafik hade inför upphandlingen av beställningscentralverksamheten köpt en licens av Ericsson för att nyttja programvaran till trafikplaneringssystemet Planet. Varken licens eller programvara har således förvärvats från Trafikresurs. Eftersom Trafikresurs bedrivit beställningscentralverksamhet för Gävle kommun också efter den 15 augusti 1995 måste bolaget haft behov av sin datautrustning även efter denna tidpunkt. Den programvara som används är en nyare och större version än den som Trafikresurs tidigare använt. Programvaran har utvecklats av Ericsson. Varje i systemet ingående kommun har efter leveransen av programvaran tillhandahållit de uppgifter som programmet skulle förses med. Programvaran kan inte på något sätt förknippas med Trafikresurs beställningsverksamhet. X-Trafik innehar samtliga licenser för programvaror som används av Segersta i beställningsverksamheten. X-Trafik svarar för datordrift, underhåll och uppdatering av system samt har det övergripande ansvaret för trafikplaneringen. X-Trafik äger de terminaler som beställningsoperatörerna använder. X-Trafik har ett avtal med Telia AB omfattande nyttjanderätt och betalningsansvar för datorkommunikation mellan beställningscentralen och X-Trafik. Segersta har inte heller övertagit något telefonabonnemang från Trafikresurs. X-Trafik har tecknat två nya telefonabonnemang för färdtjänstverksamheten och X-Trafik har även betalningsansvaret för dessa abonnemang.

Segersta vill sammanfattningsvis anföra följande. Någon övergång av verksamhet som avses i 6 b § anställningsskyddslagen har inte skett. Den verksamhet som Segersta bedriver är inte identisk med den verksamhet som Trafikresurs tidigare bedrev. Någon överensstämmelse vad avser arbetsuppgifter föreligger inte. Segersta bedriver renodlad verksamhet med beställningstrafik över hela Gävleborgs län. Denna verksamhet bedrevs tidigare av tre olika beställningscentraler. Den övergripande trafikplaneringen handhas av X-Trafik. Produktionsresurser som lokaler, maskinell utrustning och andra hjälpmedel har inte i något avseende övertagits från Trafikresurs. Det dataprogram som används av Segersta har inte till någon del övertagits från Trafikresurs. Inte heller arbetsledning, arbetsstyrka eller några affärsavtal har tagits över från Trafikresurs.

Parterna har vidare förklarat att följande omständigheter vad gäller trafikplaneringssystemet Planet är ostridiga.

Ericsson äger programvaran till systemet. Vem som helst kan mot ersättning erhålla licens för att nyttja programmet. Trafikresurs har innehaft en sådan licens. De uppgifter som Trafikresurs tillförde programmet, dvs. personregister över färdtjänstkunder kom från berörda kommuner och landsting. Enligt Datainspektionen är det endast kommuner och landsting som äger rätt att upprätta denna form av personregister. Även efter det att programmet fått åtkomstmöjlighet till personregistren var dessa rättsligt sett fortfarande kommunernas och landstingets register. Trafikresurs kan ha utfört rutinregistrering av uppgifter till personregistren. Detta var dock någonting som låg utanför uppdraget att vara beställningscentral.

Inför upphandlingen av beställningsverksamheten 1995 förvärvade X-Trafik en egen licens från Ericsson. Varken licens eller programvara har förvärvats från Trafikresurs. Förvärvet av licensen har skett innan det träffades något avtal angående vem som skulle erhålla uppdraget att vara beställningscentral. Dataprogrammet har nu modifierats. Uppgifterna om färdtjänstkunder erhålls fortfarande från kommunernas och landstingets personregister på så sätt att programvaran har tillgång till registren. Någon överföring av uppgifter i databas från Trafikresurs till X-Trafik har således inte ägt rum.

Segersta har inte någon befattning med programvaran. Bolaget tar endast emot telefonsamtal och förser programmet med uppgifter om resande och önskat resmål. Det är X-Trafik som via programvaran hanterar informationen och via uppkopplade linjer ger uppdrag till taxi. Arbetsuppgifterna som sådana, dvs. att ta emot samtal och mata in i programmet överensstämmer med de arbetsuppgifter som utfördes av arbetstagarna hos Trafikresurs.

Domskäl

Tvisten i detta mål gäller i första hand frågan om Segersta kommit att bli arbetsgivare för de berörda arbetstagarna som var anställda hos Trafikresurs.

Bestämmelserna i 6 b § och 7 § tredje stycket anställningsskyddslagen har införts för att de krav som överlåtelsedirektivet ställer skall uppfyllas. Bestämmelserna är avsedda att tolkas i enlighet med direktivets innebörd och de tolkningsbesked som EG- domstolen har gett i sina domar.

I överlåtelsedirektivets första artikel anges när direktivet blir tillämpligt. Det blir tillämpligt om det skett en "lagenlig överlåtelse" och denna avsett "ett företag, en verksamhet eller del av en verksamhet".

När det gäller frågan om en "lagenlig överlåtelse" skett kan konstateras att den omständigheten att det, som i detta fall, inte föreligger en sedvanlig överlåtelse med ett direkt rättsligt samband mellan den som först driver verksamheten och den som tar över den enligt EG-domstolens praxis inte utesluter att direktivet kan vara tillämpligt. I detta sammanhang kan hänvisas till de av arbetsdomstolen i domen AD 1995 nr 163 redovisade avgörandena från EG-domstolen men även till den nyligen meddelade domen i Süzen-målet (mål nr C-13/95, dom den 11 mars 1997). En "lagenlig överlåtelse" kan alltså, som arbetsdomstolen framhöll i den nämnda domen, ske i två steg som exempelvis då den verksamhet som drivits av en entreprenör tas tillbaka av den som gett uppdraget och sedan övergår från denne till en ny entreprenör. Segersta synes inte heller vilja göra gällande något annat och arbetsdomstolen har därför inte anledning att uppehålla sig närmare vid denna fråga.

Segersta har däremot invändningar mot förbundets påstående att en verksamhet eller en del av en verksamhet i överlåtelsedirektivets mening gått över från Trafikresurs till Segersta. I den nyss nämnda domen, AD 1995 nr 163, hade arbetsdomstolen att ta ställning till en sådan fråga och anförde då bl.a. följande.

I det svenska språket har ordet verksamhet ett brett användningsområde. Det kan i olika sammanhang betyda exempelvis sysselsättning, arbetsuppgifter, aktiviteter, affärsrörelse eller företagande. Frågan i detta sammanhang är vad ordet står för när det används i överlåtelsedirektivet. Därvid bör till att börja med beaktas att överlåtelsedirektivet förekommer i olika språkversioner. Ordet " verksamhet" i den svenska språkversionen motsvaras i den engelska versionen av "business", i den franska av "établissement" och i den tyska av "Betrieben". Språkjämförelsen ger en klar antydan om att ordet verksamhet i överlåtelsedirektivet inte står för arbetsuppgifter, utan snarare för affärsrörelse.

EG-domstolens praxis ger ytterligare underlag för samma slutsats. Belysande i detta avseende är domen i Spijkers-målet (nr 24/85, 1986 ECR 1119). Enligt denna dom är avgörande, om "verksamheten" vid övergången har bevarat sin identitet. Är det en bestående ekonomisk enhet - en "going Concern" - som har gått över? Enligt EG-domstolen skall denna fråga avgöras efter en helhetsbedömning av samtliga omständigheter kring övergången. I Spijkers-domen anger EG-domstolen sju kriterier som får särskild betydelse vid en sådan helhetsbedömning (jfr prop. 1994/95:102 s. 26).

De sju omständigheter som omnämns i Spijkers-domen är följande.

1. arten av företag eller verksamhet,

2. frågan om företagets materiella tillgångar, såsom byggnader och lösöre, har överlåtits eller inte,

3. värdet av överlåtna immateriella tillgångar vid överlåtelsetidpunkten,

4. om majoriteten av de anställda har tagits över av den nya arbetsgivaren eller inte,

5. om kunderna tagits över eller inte,

6. graden av likhet mellan verksamheten före och efter överlåtelsen, och

7. i förekommande fall den tidsperiod under vilken verksamheten har legat nere.

I Rygaard-domen, som EG-domstolen meddelade den 19 september 1995 i mål nr 48/94, behandlar EG-domstolen den situationen att ett företag överför en av sina entreprenader till ett annat företag i syfte att det senare företaget skall färdigställa entreprenaden. EG-domstolen förklarar att tidigare rättspraxis, bl.a. Spijkers-domen, utgått från förutsättningen att övergången rört en ekonomisk enhet som varit organiserad på ett stabilt sätt och bedrivit en verksamhet som inte varit begränsad till att utföra en bestämd entreprenad. Därefter fastslår EG-domstolen att en övergång som den i Rygaards-målet kan omfattas av överlåtelsedirektivet endast om den innefattar en övergång av en organiserad helhet av beståndsdelar som gör det möjligt att på ett stabilt sätt fortsätta överlåtarens aktiviteter. Direktivet ansågs inte tillämpligt, när förutom själva entreprenaden ifråga, endast en anställd, två lärlingar och visst byggmaterial övergick.

EG-domstolen har också, såväl i Spijkers-domen som i andra domar, framhållit att de kriterier som enligt den domen skall beaktas, inte får ses isolerade var för sig samt att det är den nationella domstolen som med ledning av dessa kriterier skall avgöra om det skett en övergång i direktivets mening eller inte.

Det finns också senare avgöranden som belyser frågan när en övergång skall anses ha omfattat ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet, bl.a. den nämnda Süzen-domen. EG-domstolen uttalade i den domen att direktivet skall tolkas så, att direktivet inte skall tillämpas på en situation där en uppdragsgivare, som hade givit städningsuppdrag avseende sina lokaler till en första företagare, säger upp det avtal som han slutit med denne och sluter ett nytt avtal med en andra företagare, för utförande av liknande uppdrag, om denna process inte är förenad med vare sig en överlåtelse av betydande materiella eller immateriella tillgångar mellan de båda företagarna eller ett övertagande, av den nye företagaren, av en huvuddel - i förhållande till antal och kompetens - av personalstyrkan som hans föregångare avdelade för att fullgöra sitt avtal. Uttalanden med samma innebörd görs även i Efta-domstolens rådgivande yttrande av den 14 mars 1997, E 3/96, Ask m.fl.

Av utredningen i detta mål framgår bl.a. följande. Tidigare fanns i Gävleborgs län tre beställningscentraler - av vilka Trafikresurs var en - som enligt avtal med landstinget och berörda kommuner tog emot och vidarebefordrade beställningar av färdtjänst och sjukresor. Beställningscentralerna drevs i aktiebolagsform, dvs. att de var självständiga juridiska personer. X-Trafik fick av landstinget och berörda kommuner i uppdrag att ombesörja upphandling av bl.a. en beställningscentral för hela länet. Efter ett upphandlingsförfarande fick Segersta uppdraget att driva en för hela länet gemensam beställningscentral, dvs. även de delar av länet där Trafikresurs drivit en sådan central. Detta måste ha inneburit att avtalen mellan uppdragsgivarna och de tre bolag som tidigare drivit beställningscentralerna bringats att upphöra.

Av utredningen får anses framgå att Segersta i samband med övertagandet av uppdraget att driva beställningscentral inte från Trafikresurs övertagit några materiella eller immateriella tillgångar, arbetskraft eller administration. Förbundet har fäst vikt vid den i verksamheten nyttjade datautrustningen. Någon sådan utrustning har dock inte överförts från Trafikresurs till Segersta. Det är X-Trafik som slutit avtal med Ericsson om programvaran och med Telia om datorkommunikation och som även äger de terminaler som används i Segerstas verksamhet. Det har också åberopats att det telefonnummer som Segerstas beställningscentral nås på är detsamma som tidigare använts av Trafikresurs. Segersta har dock inte övertagit något telefonabonnemang från Trafikresurs. Vad som kan sägas ha överförts från Trafikresurs till Segersta är egentligen endast arbetsuppgiften att ta emot telefonsamtal med beställningar på färdtjänst och sjukresor samt att mata in uppgifter om resande och färdmål.

Vid en samlad bedömning kommer arbetsdomstolen till slutsatsen att det uppdrag som överförts från Trafikresurs till Segersta inte kan anses utgöra en "övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet". Av detta följer att Segersta inte på grund av bestämmelserna i 6 b § anställningsskyddslagen och överlåtelsedirektivet kommit att bli arbetsgivare för de i målet berörda arbetstagarna. HTF:s yrkanden kan därför inte vinna bifall.

Vid denna utgång skall HTF förpliktas utge ersättning till Segersta för rättegångskostnader. Segersta har yrkat ersättning med 38 000 kr avseende ombudsarvode och 1 500 kr avseende kostnader. Dessa belopp har vitsordats som skäliga. Segersta har därutöver yrkat ersättning med 9 875 kr avseende mervärdesskatt. Detta belopp har HTF däremot motsatt sig att utge ersättning för. Av en uppgift från Segersta framgår att bolaget är skattskyldigt för mervärdesskatt. Därmed torde mervärdesskatten inte utgöra någon slutlig kostnad för Segersta och HTF skall inte förpliktas utge ersättning motsvarande mervärdesskatten.

Domslut

Arbetsdomstolen avslår Tjänstemannaförbundet HTF:s talan.

Tjänstemannaförbundet HTF skall till Segersta Utvecklings Aktiebolag utge ersättning för rättegångskostnader med trettioniotusenfemhundra (39 500) kr, varav 38 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 1997-05-28, målnummer A-163-1995

Ledamöter: Hans Tocklin, Dag Ekman, Margit Strandberg, Mats Holmgren, Anders Hagman, Jörgen Andersson och Margareta Zandén. Enhälligt.

Sekreterare: Susanne Sjöblom

Metadata

Domstol
Arbetsdomstolen
Avgörandedatum
1997-05-28
Målnummer
A-163-1995
Lagrum
6 b § lagen (1982:80) om anställningsskydd
Litteratur
Sökord
Anställningsskydd
Övergång av företag m.m.
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation