AD 1998 nr 117

Parter:

E.H.; SEKO - Facket för Service och Kommunikation

Nr 117

E.H. i Brunflo

mot

SEKO - Facket för Service och Kommunikation.

ÖVERKLAGAT BESLUT

Stockholms tingsrätts, avd. 3, beslut den 25 augusti 1998 i mål nr T 10031-98

I en ansökan till arbetsdomstolen om stämning mot SEKO har E.H. yrkat att domstolen skall fastställa för det första att hon och SEKO inte är bundna av samma kollektivavtal och för det andra att Å.M. inte varit arbetstagare i E.H:s enskilda näringsverksamhet under år 1996 samt, om domstolen skulle finna att kollektivavtal gäller mellan Hoff och SEKO och att Å.M. varit anställd hos henne, för det tredje att Å.M. förlorat sin rätt på grund av preskription enligt 64 § medbestämmandelagen, för det fjärde att Å.M. redan erhållit betalning överstigande de framställda lönekraven och för det femte att E.H. får kvittningsvis göra gällande motfordringar överstigande de framställda lönekraven.

I arbetsdomstolen uppkom fråga om domstolens behörighet att pröva tvisten. Med anledning härav angav E.H. att domstolen inte torde vara behörig och begärde att domstolen skulle hänvisa målet till behörig tingsrätt. Arbetsdomstolen hänvisade genom beslut den 11 mars 1998 med stöd av 2 kap. 6 § första stycket arbetstvistlagen målet till Stockholms tingsrätt.

Efter föreläggande från tingsrätten har E.H. justerat sin talan på det sättet att hon - för den händelse något eller några av yrkandena skulle anses vara yrkanden om sakförhållanden - alternativt har yrkat att tingsrätten skall fastställa att hon inte har någon betalningsskyldighet gentemot Å.M. Tingsrätten har i protokoll den 25 augusti 1998 (tingsrättens aktbilaga 40) antecknat att detta yrkande torde få förstås så att det ersätter de i stämningsansökningen för det andra, det tredje, det fjärde och det femte framställda yrkandena.

Av stämningsansökningen framgår bl.a. följande. E.H. och Å.M. var gifta under tiden från den 17 maj 1975 till den 15 maj 1996 då äktenskapet upplöstes genom äktenskapsskillnad. E.H. drev sedan början av 1990-talet näringsverksamhet under enskild firma. I verksamheten skötte Å.M. det praktiska arbetet och E.H. delar av det administrativa. E.H. var fr.o.m. den 1 januari 1996 medlem i arbetsgivareförbundet Maskinentreprenörerna (ME). Å.M. tillhör SEKO. Mellan ME och SEKO gäller kollektivavtal, det s.k. maskinföraravtalet för tiden 1996 -1999. E.H. är numera inte längre medlem i ME. - Efter äktenskapsskillnaden inledde Å.M. näringsverksamhet på egen hand. Han utnyttjade därvid egendom som tillhörde E.H.. E.H. stödde honom även ekonomiskt på skilda sätt. - I april 1997 framställde E.H. ekonomiska krav mot Å.M.. Kraven gällde ett belopp av närmare en halv miljon kr. - Den 4 juni 1997 mottog E.H. ett lönekrav från SEKO väg & ban, Östersund, avseende lön till Å.M. för tiden januari - november 1996 om drygt 70 000 kr. Organisationen hänvisade till 35 § medbestämmandelagen. Lokala och centrala tvisteförhandlingar hölls under medverkan från ME utan att uppgörelse kunde nås.

Tingsrätten har inte utfärdat stämning i målet.

I skrivelse till E.H. har tingsrätten ifrågasatt om det eller de yrkanden som rör Å.M:s rätt till betalning kan prövas i tvist mellan E.H. och SEKO. E.H. har dock vidhållit att dessa frågor skall prövas i mål mellan henne och SEKO.

Tingsrätten meddelade den 25 augusti 1998 ett beslut som, såvitt nu är av intresse, har följande innehåll. Tingsrätten avvisar E.H:s talan utom såvitt avser hennes i första hand angivna yrkande om att hon och SEKO inte är bundna av samma kollektivavtal.

E.H. har sedermera återkallat det i första hand angivna yrkandet. Tingsrätten har härefter genom beslut den 1 september 1998 avskrivit målet.

E.H. har överklagat tingsrättens beslut den 25 augusti 1998 med yrkande att arbetsdomstolen skall undanröja beslutet och återförvisa målet för fortsatt handläggning i tingsrätten.

Till stöd för överklagandet har E.H. anfört bl.a. följande. Enligt tingsrätten rör tvisten förhållande mellan E.H. och Å.M. Detta skulle innebära hinder mot att få dessa förhållanden avgjorda med verkan mot Å.M. i mål mot SEKO. - Den betalningsskyldighet som tvisten rör är den som automatiskt inträder enligt 35 § medbestämmandelagen, för det fall arbetsgivaren inte väcker talan vid domstol. Det är tveksamt om ett sådant förhållande rör förhållandet mellan E.H. och Å.M. eller i vart fall enbart dem. Enligt E.H:s mening rör tvisten ett rättsligt förhållande mellan henne och SEKO som hon har rätt att få prövat. - I rättsfallet AD 1978 nr 8 har arbetsdomstolen prövat frågan om partsställningen i tvister som grundas på 35 § medbestämmandelagen. Domstolen fann att det fanns en möjlighet att föra talan mellan de parter som fört fackliga tvisteförhandlingar - Att något rättskraftigt beslut inte uppnås gentemot Å.M. saknar betydelse. Däremot är det av betydelse för E.H. att få ett sådan gentemot SEKO, som har möjlighet att som part föra talan om betalningsskyldighet gentemot E.H. E.H. är tvungen att föra talan i tingsrätt. Det blir då något egendomligt att hon på grund av detta måste föra talan mot den person som påstås vara anställd. Det är ju över huvud taget inte säkert att den personen är intresserad av att föra en sådan tvist. Den fackliga organisationen kan ha olika bevekelsegrunder för sitt agerande. Exempelvis kan den grunda sin inställning i tvisteförhandlingarna på överväganden som indirekt rör andra personer.

Arbetsdomstolen fattar följande

BESLUT

Skäl

Arbetsdomstolen uppfattar E.H:s talan i målet på det sättet att hon för en negativ fastställelsetalan rörande det betalningsanspråk som framställdes mot henne av SEKO väg & ban, Östersund, avseende lön till Å.M. med sammanlagt 70 783 kr 20 öre. Talan förs i syfte att hindra att rättsverkan inträder enligt 35 § medbestämmandelagen sedan kollektivavtalsparterna förhandlat centralt i tvistefrågorna men inte kunnat komma överens.

Enligt praxis i arbetsdomstolen anses det möjligt att föra en talan av nu beskrivet slag mot den part på arbetstagarsidan som senast förhandlat i tvisten. Denna rättstillämpning går tillbaka på avgörandet AD 1978 nr 8 och bygger på tanken att det stundom kan förhålla sig på det sättet att berörda parter saknar intresse att få till stånd ett rättskraftigt avgörande i förhållandet mellan arbetsgivaren och den eller de arbetstagare för vilka lönekravet framställs. Det anförda skall ses mot bakgrund av bestämmelserna i 35 § medbestämmandelagen. Dessa leder till att det är arbetsgivarsidan som måste ta initiativet till en rättslig prövning av tvisten, medan det är arbetstagarens eller arbetstagarnas fackliga organisation som föranlett att tvisteförfarandet inleds genom att göra gällande att rättstvist om lön har uppkommit Det kan förhålla sig så att arbetstagaren inte spelar någon roll alls i tvisteförfarandet. Den nu beskrivna rättstillämpningen har allmänt ansetts väl anpassad till den ordning för slitande av tvister som enligt arbetstvistlagen gäller för arbetsdomstolen som första instans i kollektivavtalsrättsliga tvister. Genom denna rättstillämpning åstadkoms en ordning som innebär att arbetsgivarsidan kan föra en på bestämmelserna i 35 § medbestämmandelagen vilande talan mot den part på arbetstagarsidan som har föranlett att talan måste väckas av den betalningsskyldiga parten och inte, som i allmänhet gäller, av den part som fordrar betalning.

Frågan är då hur man skall betrakta den situation som föreligger i detta mål. Vad som komplicerar läget är att den part som på arbetsgivarsidan har slutit kollektivavtalet, ME, inte vill föra E.H:s talan. Detta leder i sin tur till att hon är hänvisad att väcka talan i tingsrätt. Det kan givetvis göras gällande att det är främmande för ordningen i en allmän domstol att en rättegång skall få komma till stånd mellan parter rörande ett rättsförhållande utan att ett rättskraftigt avgörande i rättsförhållandet kan uppnås. Enligt arbetsdomstolens mening bjuder emellertid konsekvensen att den rättstillämpning som gäller i arbetsdomstolen i förevarande slag av fall också tillämpas i tingsrätten när situationen undantagsvis uppkommer där. Det torde inte heller kunna göras gällande att detta skulle vara förenat med några beaktansvärda olägenheter.

Med hänvisning till det anförda finner arbetsdomstolen att E.H. skall tillåtas föra den väckta talan. Tingsrättens beslut skall därför undanröjas och målet hänvisas åter till tingsrätten.

Slut

Arbetsdomstolen undanröjer tingsrättens beslut den 25 augusti 1998 i målet och visar detta åter till tingsrätten.

Beslut 1998-09-24, målnummer B-118-1998

Ledamöter: Hans Stark, referent, Michaël Koch och Catharina Nordlander. Enhälligt.