AD 1998 nr 28

Parter:

P.S.; KEBO Lab Aktiebolag

Nr 28

P.S. i Österskär

mot

KEBO Lab Aktiebolag i Spånga.

ÖVERKLAGAD DOM

Stockholms tingsrätts dom den 28 januari 1997 i mål T 3-2263-93

TVISTEN

Tingsrättens dom, se domsbilaga (bilagan 4 här utesluten).

P.S. har yrkat bifall till sin vid tingsrätten förda talan, dock med den ändring av fullgörelseyrkandet att arbetsdomstolen måtte förplikta KEBO Lab AB att till honom utge 6 126 240 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen å de per den sista varje månad förfallande beloppen om 109 928 kr fr.o.m. april 1993 t.o.m. december 1993, om 116 590 kr fr.o.m. januari 1994 t.o.m. december 1994, om 119 942 kr. fr.o.m. januari 1995 t.o.m. december 1995, om 125 874 kr fr.o.m. januari 1996 t.o.m. december 1996 och om 131 336 kr fr.o.m. januari 1997 t.o.m. juni 1997; allt till dess full betalning sker. Alternativt, om ändringen inte tillåts, har P.S. yrkat bifall till fullgörelseyrkandet vid tingsrätten.

P.S. har vidare yrkat att bolaget ska utge ersättning för hans rättegångskostnader vid tingsrätten och i arbetsdomstolen. Han har yrkat att, om han inte vinner bifall till sitt överklagande, rättegångskostnaderna skall kvittas med stöd av 5 kap. 2 § första stycket lagen om rättegången i arbetstvister.

KEBO Lab AB har yrkat att P.S:s ändrade fullgörelseyrkande skall avvisas och i övrigt bestritt bifall till dennes överklagande. Bolaget har förklarat att man i fråga om de belopp som P.S. yrkade i tingsrätten har samma inställning som antecknats för bolaget i tingsrättens dom. Bolaget har för egen del yrkat ersättning för rättegångskostnader i arbetsdomstolen och i anslutning härtill uppgett att man inte ser skäl för kvittning av kostnaderna.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har P.S. hörts på nytt och på hans begäran har omförhör hållits med B.S., som här hörts som vittne, samt I-L.L. och J.N., som också hörts som vittnen. På bolagets begäran har K.K. hörts på nytt under sanningsförsäkran. Vidare har parterna förebragt samma skriftliga bevisning som i tingsrätten.

Parterna har till utveckling av sin talan anfört i huvudsak detsamma som antecknats i tingsrättens dom, med de förtydliganden och tillägg som i det följande framgår av domskälen.

DOMSKÄL

1 Är P.S:s ändring av talan tillåten?

P.S. har åberopat 13 kap. 3 § första stycket punkten 1 rättegångsbalken som skäl för att hans ändring av fullgörelseyrkandet skall tillåtas och därvid framfört följande. Han har under hela den tid för vilken han yrkar ersättning i enlighet med anställningsavtalet stått till arbetsgivarens förfogande och iakttagit konkurrensförbudet. Fråga är således om omständigheter som inträffat under rättegången, nämligen att ytterligare delbelopp har förfallit till betalning efter huvudförhandlingen i tingsrätten. I tingsrätten förbehöll han sig också rätten att senare väcka talan såvitt gäller de nu tillkommande, yrkade beloppen.

Bolaget däremot hävdar att det är fråga om ett tilläggsyrkande som stöder sig på väsentligen samma grund som det tidigare yrkandet och att en sådan ändring av talan inte är tillåten enligt 13 kap. 3 § andra stycket sista meningen rättegångsbalken med hänvisning till första stycket punkten 3 i samma paragraf.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

P.S:s yrkande i tingsrätten om skyldighet för bolaget att utge betalning till honom avsåg ersättning enligt bestämmelserna i § 6 i avtalet den 19 juni 1986 för tiden till och med november 1996. Hans nu ändrade yrkande avser ersättning enligt samma bestämmelser även för tiden december 1996 till och med juli 1997. Fråga är alltså om en ändring av hans talan på så sätt att han yrkar betalning avseende en annan tid än den om vilken hans fullgörelsetalan väckts i tingsrätten med viss senare gjord justering. Fråga är därför inte om en sådan ändring av talan som avses i 13 kap. 3 § första stycket punkten 1 rättegångsbalken utan om ett sådant yrkande som avses i samma stycke punkten 3, dvs. det är fråga om ett nytt yrkande som stöder sig på väsentligen samma grund som det tidigare yrkandet. Ett sådant yrkande är enligt andra stycket i samma paragraf inte tillåtet i högre rätt. Det skall därför avvisas. Att P.S. i tingsrätten förbehöll sig rätten att i senare rättegång väcka talan mot bolaget om ersättning också för den nu aktuella tiden föranleder inte någon annan bedömning.

2 Betydelsen av 6 b § anställningsskyddslagen

Tvisten i målet rör frågan om KEBO Lab AB under år 1991 övertog ansvaret för P.S:s anställningsavtal av den 19 juni 1986 (tingsrättens domsbilaga 2). Tvisten rör således en fråga som i tiden ligger flera år innan 6 b § anställningsskyddslagen trädde i kraft. Redan av detta skäl är denna paragraf, som också tingsrätten uttalat, inte tillämplig i tvisten. Det finns inte heller anledning att, som P.S. gjort gällande, vid prövningen belysa tvisten mot bakgrund av de överväganden som legat till grund för införandet av denna nya bestämmelse. Som en del i regleringen i anställningsskyddslagen gäller paragrafen inte arbetstagare i företagsledande ställning och dit hörde otvivelaktigt P.S. enligt avtalet. Till detta kommer att den nya bestämmelsen inneburit en helt annan rättslig reglering än den som tidigare gällt i fråga om arbetstagares anställning vid övergång av verksamhet.

3 Skall P.S:s talan vid tingsrätten bifallas?

3.1 Några utgångspunkter

P.S. grundar sitt fordringsanspråk på 1986 års anställningsavtal. Det råder inte tvist mellan parterna om att han har rätt till det fordrade beloppet, med undantag dock för yrkad ersättning för bilförmån, om han var att anse som anställd i KEBO Lab AB under den aktuella tiden.

Vanligen uppkommer ett anställningsförhållande genom att ett uttryckligt anställningsavtal ingås, antingen muntligen eller skriftligen. Som framgår av tingsrättens dom kan det dock förekomma att avtalet kan utläsas av ett faktiskt skeende eller av andra faktiska omständigheter, t.ex. genom att en arbetstagare efter det att ett företag överlåtits eller dylikt - med kännedom om överlåtelsen - fortsätter och tillåts fortsätta att arbeta i det övertagande företaget. Bedömningen av om ett anställningsförhållande uppkommit får göras på grundval av en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet.

I målet är ostridigt att något skriftligt anställningsavtal inte upprättats mellan P.S. och KEBO Lab AB. I likhet med tingsrätten finner arbetsdomstolen inte visat vare sig att KEBO Lab AB genom uttryckligt åtagande inträtt som P.S:s arbetsgivare eller att bolaget förfogat över hans arbetskraft på ett sådant sätt att bolaget inträtt som hans arbetsgivare.

3.2 Har bolaget uppfattat P.S. som anställd där?

P.S. har påstått bl.a. att KEBO Lab AB självt uppfattat honom som anställd i bolaget och har som stöd för detta åberopat att han under de sju första månaderna år 1991 fick sin lön av bolaget och att bolaget också stod som arbetsgivare för hans gruppförsäkring och SPP-pension. Bolaget har förnekat att man uppfattade P.S. som anställd i bolaget.

VD:n i KEBO Lab AB K.K. har under förhöret i arbetsdomstolen förnekat att bolaget ansåg P.S. anställd där. Enligt K.K. fick han inför sitt tillträde som VD besked om att bolaget inte skulle belastas med kostnaderna för ett antal personer som avgått ur aktiv tjänst. Bolaget skulle endast anställa dem som man behövde och som arbetade aktivt i företaget.

Arbetsdomstolen gör följande överväganden.

Enligt KEBO Lab AB betalade KEBO AB lönen för P.S. under hela tiden från det att han vid utgången av år 1989 avgick ur aktiv tjänst till dess bolaget försattes i konkurs. P.S. har till stöd för att hans anställning övergick till KEBO Lab AB förebragt lönebesked och en kontrolluppgift avseende inkomståret 1991. Uppgifterna i lönebeskeden och kontrolluppgiften innehåller sinsemellan motstridiga uppgifter vad gäller de första sju månaderna år 1991. De kan enligt arbetsdomstolens mening, särskilt med beaktande av vad K.K. uppgett, inte läggas till grund för slutsatsen att KEBO Lab AB skulle ha uppfattat P.S. som anställd i bolaget. Beaktas bör här också att P.S:s namn inte fanns upptaget i de listor över anställda hos bolaget som togs in i informationsbladet KEBO 2000. Vad gäller P.S:s gruppförsäkring har J.N. uppgett att alla försäkrade i KEBO-koncernen administrativt hörde till KEBO Lab AB:s gruppförsäkringssystem, oavsett i vilket bolag de var anställda. Arbetsdomstolen ifrågasätter inte uppgiften. Det har inte förebragts någon utredning till stöd för att bolaget svarat för någon inbetalning till SPP avseende pension till P.S.

Sammanfattningsvis finner arbetsdomstolen inte på grund av de här åberopade omständigheterna visat att KEBO Lab AB uppfattade P.S. som anställd i bolaget år 1991.

3.3 Utvecklingen under åren 1971 - 1991

Av utredningen i målet framgår följande i fråga om vad som förekommit sedan P.S. började sin anställning år 1976 i gamla KEBO AB och där blev VD för bolaget.

Gamla KEBO AB sysslade från början enbart med utrustning m.m. för laboratorieverksamhet. Under P.S:s ledning kom dock bolaget att utvecklas. Efter ett antal år bildade bolaget tillsammans med andra företag både inom och utom Sverige en koncern inom laboratorie- och sjukvårdsområdena - en koncern som kom att bli införlivad med Investment AB Beijer (i det följande kallat Beijer).

Det i målet aktuella anställningsavtalet från år 1986 slöts mellan å ena sidan Beijer och Respons AB, å ena sidan, och P.S., å andra sidan. Enligt vad P.S. uppgett var bakgrunden till avtalet att han då hastigt fick efterträda VD:n i dessa bolag sedan denne plötsligt och oväntat hade lämnat sin befattning. Redan när avtalet skrevs var det dock avsikten att P.S. skulle återgå till gamla KEBO AB. Enligt honom kom avtalet också att transporteras på det bolaget efter sex månader.

Med 1986 års anställningsavtal tillförsäkrades P.S. en rätt att avgå ur aktiv tjänst fr.o.m. det år han uppnådde 57 års ålder. Om han utnyttjade denna rätt, hade han rätt också till en närmare bestämd ersättning utan något krav på arbetsinsats från hans sida. Så länge skyldigheten för honom att stå till förfogande för uppdrag gällde fick han inte utan medgivande åta sig annat uppdrag eller anställning som kunde menligt inverka på hans möjlighet att fullgöra skyldigheten. I avtalet finns intagen också en konkurrensklausul.

Den 31 december 1987 sålde Beijer aktierna i gamla KEBO AB till AB Mälarhus. Överlåtelsen innebar i realiteten att AB Mälarhus förvärvade endast en större fastighet som gamla KEBO AB ägde. Före överlåtelsen hade själva rörelsen med övriga tillgångar i bolaget flyttats över till ett annat bolag inom Beijer-koncernen, Argentus Industrier AB (i det följande kallat Argentus). Detta bolags firma ändrades senare till KEBO AB. Det är ostridigt att P.S:s anställning som VD flyttades över till detta bolag och att det var från detta bolag som han vid utgången av år 1989 på egen begäran utträdde ur aktiv tjänst. P.S. utnyttjade därmed den rätt som 1986 års anställningsavtal gav honom att avgå ur aktiv tjänst efter fyllda 57 år och som för tiden efter avgången tillförsäkrade honom en närmare angiven inkomst fram till pensionsdagen.

När P.S. avgick ur aktiv tjänst vid utgången av år 1989 hörde den svenska laboratorierörelsen till gamla KEBO Lab AB. Detta bolag var då dotterbolag till KEBO AB och ingick i en av två underkoncerner till moderbolaget. I den andra underkoncernen ingick gamla KEBO Care AB som hade sin inriktning på sjukvårdsområdet. P.S. var i vart fall under år 1988 ordförande i de båda dotterbolagen, dvs. gamla KEBO Lab AB och gamla KEBO Care AB. År 1990 skedde en omorganisation av den svenska delen i KEBO-koncernen så att verksamheterna i de båda dotterbolagen fördes in som rörelsegrenar i KEBO AB. På detta sätt kom således bl.a. laboratorierörelsen att föras över från gamla KEBO Lab AB till KEBO AB. Hösten 1990 fattades dock beslut om att verksamhetsgrenarna i KEBO AB åter skulle delas upp på skilda bolag. I december samma år bytte KEBO- koncernen ägare, då Kongsbo Industrier AB förvärvade aktierna i KEBO AB.

Den beslutade överföringen av verksamhetsgrenarna kom att äga rum under år 1991. Parterna är oense om huruvida överföringen av laboratorierörelsen kom att ske den 1 januari eller den 1 oktober 1991. Arbetsdomstolen delar tingsrättens bedömning i denna del, dvs. att överföringen formellt skedde per den 1 oktober. Verksamheten flyttades då över till KEBO Lab AB, som är en annan juridisk person än gamla KEBO Lab AB. Det är detta bolag som är part i målet och som P.S. hävdar att hans anställning överflyttats till.

3.4 Arbetsdomstolens överväganden

P.S. har som skäl för att hans anställning övergått till KEBO Lab AB anfört att han under hela sin verksamma tid sedan år 1976 fram till utgången av år 1989 haft en mycket stark anknytning till den s.k. laboratorierörelsen och att denna utgjort stammen i KEBO-koncernen. Han har också uppgett att han under tiden från den 28 juni 1989 till dess att han avgick ur aktiv tjänst den 31 december samma år i realiteten fungerade som VD för gamla KEBO Lab AB, sedan bolagets VD hade lämnat sin post den 28 juni. När omorganisationen skedde år 1991 var det därför, enligt honom, naturligt att utgå ifrån att hans anställning flyttades över till KEBO Lab AB när laboratorierörelsen fördes över dit och han hade också fog för att uppfatta det så. Han har vidare uppgett att han under hösten 1991 försökte ta reda på hur det förhöll sig med hans anställningsförhållande men att han inte fick någon information över huvud taget från bolaget om vad som gällde.

KEBO Lab AB har bestritt att P.S:s anställning övergått på bolaget och att denne ens haft fog för att uppfatta förhållandet så.

Det är ostridigt att något avtal om anställning inte träffats vare sig muntligen eller skriftligen mellan P.S. och KEBO Lab AB. P.S. har som en omständighet till stöd för sin talan åberopat att det var tradition inom Beijer-koncernen att de anställda alltid följde med "rörelsen" när denna gick över ett till nytt bolag och där fick nya anställningar utan att något avtal därom formellt träffades. Som redan sagts ger praxis exempel på att ett anställningsförhållande kan uppkomma utan att något uttryckligt avtal träffats mellan parterna. I de flesta fall har det varit fråga om situationer där den som påstått sig ha fått en anställning i ett företag med ägarens goda minne utfört arbete i detta. Någon närmare utredning har inte förebragts om vad som förekommit när P.S. under sin aktiva tid bytt anställning inom Beijer-koncernen. Så till vida står det dock klart att han då i vart fall kom att arbeta i den nya anställningen och att detta också svarat mot parternas önskan.

I 1986 års anställningsavtal finns intagen en skyldighet för P.S. att mot särskilt vederlag åta sig uppdrag under viss tid efter det att han avträtt ur aktiv tjänst. Innebörden av detta åtagande har inte närmare kommenterats under målets handläggning. Det är dock ostridigt att P.S. inte utfört något uppdrag på grund av detta åtagande sedan han med utgången av år 1989 lämnade sin aktiva tjänst.

I AD 1987 nr 108, som P.S. särskilt hänvisat till i målet, hade arbetsdomstolen att pröva just frågan om övergång av en anställning utan att arbetstagaren, efter det att han hade lämnat sin aktiva tjänst, haft skyldighet att infinna sig på arbetsplatsen eller på annat sätt hålla kontakt med arbetsgivaren. Bakgrunden till tvisten var följande. Arbetstagaren hade varit VD och delägare i bolaget A, men lämnat denna tjänst och sålt sina aktier i bolaget. Enligt ett i samband därmed träffat nytt anställningsavtal med bolaget åtog sig detta bl.a. att betala ersättning till arbetstagaren under viss tid därefter, då denne skulle stå till förfogande som konsult i begränsad omfattning. Innan den i överenskommelsen föreskrivna tiden gått till ända såldes bolaget A till bolaget B. Arbetstagaren gjorde i målet gällande att ett anställningsförhållande förelåg mellan honom och bolaget B och att det nya anställningsavtal som han hade träffat med bolaget A gällde även gentemot bolaget B. Arbetsdomstolen uttalade i domen bl.a. följande.

Det är uppenbart att ett anställningsförhållande av denna karaktär är ägnat att leda till oklarhet i samband med en företagsöverlåtelse. Här kan, såsom i förevarande fall, komma att saknas sådana konkreta hållpunkter för konstaterande exempelvis av att ett arbetsgivarbyte får anses ha ägt rum som ett faktiskt fortsatt arbete med motpartens kännedom e d. Det är likväl tydligt att man inte får dra slutsatsen, att en partsförändring på arbetsgivarsidan aldrig kan anses ha skett enbart därför att inget konkret skett i förhållandet mellan arbetstagarparten och parterna på arbetsgivarsidan. En sådan ordning skulle kunna försätta i varje fall arbetstagaren i en mycket brydsam situation.

Enligt arbetsdomstolens mening följer av vanliga avtalsrättsliga grundsatser att det måste ankomma på part, som av omständigheterna ges särskild anledning därtill, att i samband med en företagsöverlåtelse e d undanröja oklarhet rörande ett anställningsförhållande och överlåtelsens inverkan på detta. Om så inte sker, får parten finna sig i att oklarheten går ut över honom, förutsatt att motpartens uppfattning av situationen inte saknar fog. Det nu sagda gäller inte bara i fall då parten genom egen aktivitet direkt i förhållande till motparten framkallat eller på annat sätt i betydande mån bidragit till den oklara situationen (jfr för ett liknande fall arbetsdomstolens dom AD 1981 nr 131). I vart fall på hithörande område, där avtal ofta uppkommer helt formlöst, måste det anses gälla också då en part eljest med hänsyn till särskilda omständigheter måste inse, att ett uteblivet klargörande från hans sida kan leda till den befogade uppfattningen hos annan, att ett anställningsförhållande kommit till stånd mellan dem.

I målet kom arbetsdomstolen på närmare angivna skäl fram till att det måste anses ha ålegat bolaget B att undanröja grunden för arbetstagarens befogade uppfattning, att hans anställningsavtal med bolaget A kommit att gälla mot bolaget B, genom att utan dröjsmål meddela denne att bolaget i samband med överlåtelsen inte åtagit sig någon förpliktelse gentemot honom. Genom att bolaget B inte gjort detta ansågs ett anställningsförhållande föreligga mellan arbetstagaren och bolaget B. Av betydelse för utgången var att bolaget A i anställningsavtalet hade åtagit sig en skyldighet att vid en överlåtelse av företaget göra förbehåll för åtagandena enligt överenskommelsen och att innehållet i överenskommelsen varit känt av bolaget B och också hade diskuterats med företrädare för bolaget A innan bolaget B övertog bolaget A.

I det föreliggande målet är det inte fråga om att ett bolag förvärvat ett annat. Enligt vad förre VD:n i Kongsbo Industrier AB C.L. lämnat under förhöret i tingsrätten och de uppgifter som K.K. lämnat i arbetsdomstolen framgår att anledningen till omorganisationen av KEBO- koncernen år 1991 var att man i den djupa lågkonjunktur som rådde var tvungen att sänka kostnaderna och öka effektiviteten. Rörelsegrenarna flyttades ut och KEBO AB kom att bli ett administrationsbolag. J.N., som tidigare var ekonomidirektör hos Kongsbo Industrier AB, har uppgett att man i KEBO AB kom att ha kvar de anställda som inte erbjudits anställning i KEBO Lab AB eller KEBO Care AB. Vidare flyttades enligt honom ett antal anställda i Kongsbo Industrier AB, bl.a. han själv, ned och fick anställning i KEBO AB.

Ännu efter omorganisationen år 1991 kvarstod således KEBO AB som juridisk person, men de rörelsedrivande hade flyttats ut till andra bolag. P.S. har gjort gällande att han uppfattade det så att hans anställning flyttades över till KEBO Lab AB, när laboratorierörelsen flyttades över dit från KEBO AB. KEBO Lab AB har ifrågasatt riktigheten i detta påstående under hänvisning till att P.S. under hösten 1991 i en korrespondens med Skanska AB hävdade att gamla KEBO AB skulle vara ansvarig för den omtvistade ersättningen.

Den skriftliga bevisning som KEBO Lab AB åberopat i denna del ger onekligen stöd för att korrespondensen hade det påstådda innehållet. Arbetsdomstolen finner det emellertid inte nödvändigt att här närmare gå in på frågan hur P.S. kan ha uppfattat situationen hösten 1991. Av avgörande betydelse för prövningen är om P.S. hade fog för att uppfatta sig som anställd hos KEBO Lab AB och om bolaget - för att undvika att ett anställningsförhållande annars skulle anses ha uppkommit - haft skyldighet att undanröja den oklarhet som kunnat förelegat från P.S:s sida.

Som uttalats i 1987 års dom föreligger det en skyldighet för en part att komma med ett klargörande endast om omständigheterna ger särskild anledning därtill. P.S. har, som redan sagts, hänvisat till att han under hela sin tid i KEBO haft en mycket nära anknytning till just laboratorierörelsen och att han därför fann det naturligt att hans anställning övergick till KEBO Lab AB när den verksamheten lyftes över från KEBO AB år 1991. Bolaget har bestritt att P.S. haft befogad anledning att uppfatta det så att hans anställning övergick till KEBO Lab AB och att bolaget haft skyldighet att komma med något klargörande.

Arbetsdomstolen gör i denna del följande överväganden.

Det finns inte anledning ifrågasätta att P.S. haft en stor del i uppbyggnaden av laboratorierörelsen och att denna också varit betydelsefull för utvecklingen inom KEBO-koncernen. Av utredningen framgår dock att laboratorieverksamheten kom att utgöra endast en del i KEBO-koncernens verksamhet och att P.S:s engagemang fick en vidare omfattning. När han lämnade sin aktiva tjänst vid utgången av år 1989 var han VD för KEBO AB som var moderbolag för två koncerner och som ostridigt hade en omsättning under år 1988 på ca 1,3 miljarder kronor. KEBO Lab AB var ett dotterbolag till KEBO AB och var för egen del moderbolag i en koncern där laboratorieverksamheten ingick och som år 1988 hade ca 355 anställda och en omsättning på ca 454 milj. kr. Den andra underkoncernen till KEBO AB svarade för sjukvårdsverksamheten och leddes av Kebo Care AB. Den koncernen hade år 1988 en omsättning på ca 358 milj. kr och omkring 290 anställda. Under Kebo Lab AB och Kebo Care AB hörde ett stort antal dotterbolag såväl svenska som utländska. P.S. var således som VD för Kebo AB chef för en stor koncern, där laboratorierörelsen utgjorde en del av koncernens verksamhet. Under i vart fall år 1988 var P.S. ordförande i både gamla KEBO Lab AB och gamla KEBO Care AB.

Arbetsdomstolen finner vid en samlad bedömning av innehållet i 1986 års anställningsavtal, P.S:s ställning vid utgången av år 1989 som koncernchef för KEBO AB och vad som framkommit om den omorganisation som företogs under år 1991 att det inte förelegat någon omständighet som gett P.S. befogad anledning att uppfatta sig som anställd i KEBO Lab AB och som bort föranleda bolaget att i samband med omorganisationen för denne klargöra att denne inte hade någon anställning hos bolaget. Även om P.S. uppenbarligen kände oro under hösten 1991 för vad omorganisationen av KEBO-koncernen skulle få för betydelse för hans rätt till fortsatt ersättning enligt 1986 års anställningsavtal har det inte kommit fram någon omständighet som talar för att bolaget då eller senare bibringat honom någon befogad uppfattning om att han var anställd där.

Tingsrättens domslut varigenom P.S:s talan ogillats, skall därför fastställas.

4 Rättegångskostnader

Enligt huvudregeln i 18 kap. 1 § rättegångsbalken, som är tillämplig även i arbetstvister, skall en part som förlorat målet ersätta motparten dennes rättegångskostnad. Arbetsdomstolen finner inte skäl att med tillämpning av 5 kap 2 § första stycket lagen om rättegången i arbetstvister förordna att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad vare sig vid tingsrätten eller i arbetsdomstolen.

P.S. har överlämnat till arbetsdomstolen att pröva den ersättning som bolaget yrkat. Med beaktande av målets art och omfattning finner domstolen yrkad ersättning för ombudskostnad skälig.

DOMSLUT

1. Arbetsdomstolen avvisar P.S:s i arbetsdomstolen ändrade fullgörelseyrkande.

2. Arbetsdomstolen fastställer punkterna 1 och 3 i tingsrättens dom.

3. P.S. skall ersätta KEBO Lab Aktiebolag för rättegångskostnader i arbetsdomstolen med etthundratvåtusenfemhundrafemton (102 515) kr, varav 102 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på förstnämnda belopp från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 1998-03-25, målnummer B-30-1997

Ledamöter: Nina Pripp, Karin Renman (hovrättsassessor; tillfällig ersättare), Palle Landin, Henrik S., Ola Bengtson, Valter Carlsson och Solveig Paulsson. Enhälligt.

Sekreterare: Elise-Marie Donovan

BILAGA

Tingsrättens dom (Ledamöter: Ulla Ljunggren-Thedéen, Lars Ivarsson och Manne Pavón)

BAKGRUND

B.S. anställdes 1954 i ett företag som i det följande benämns gamla Kebo AB. Under sin yrkesverksamma tid var S., frånsett ett kortare period som verkställande direktör (VD), administrativ chef eller ekonomichef för verksamhet avseende tillverkning och handel med kemikalier samt laboratoriematerial och laboratorieutrustning (den s k labrörelsen). Under årens lopp har labrörelsen varit knuten till olika bolag inom Kebokoncernen.

P.S. anställdes 1976 i gamla Kebo AB. År 1986 var S. under en kort period VD i företag inom de s k Beijerbolagens intressesfär. Därefter var S. VD i bolag inom Kebokoncernen.

Det förekom främst under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet ett stort antal rörelseöverlåtelser inom Kebokoncernen. I samband därmed kom firmanamn att flyttas från bolag till bolag. De av S. och S. i målen åberopade anställningsavtalen har varit knutna till olika bolag. Här lämnas en översiktig redogörelse för den bolagshistorik och de anställningsavtal som är av betydelse. För att underlätta förståelsen fogas till domen som bilaga 1 en bolagshistorik som upprättats av kärandena och som lämnats utan erinran av svarandebolaget.

Kemikaliebolaget Kebo AB, 556037-4570, registrerades 1938. Firman ändrades 1964 till Kebo AB (gamla Kebo AB). Verksamheten var fram till mitten av 1980-talet inriktad på den s k labrörelsen.

Aktierna i gamla Kebo AB kom att förvärvas av Investment AB Beijer. Den 31 december 1987 överlät Investment Beijer AB sina aktier i gamla Kebo AB till Mälarhus. Samtidigt överläts själva rörelsen i gamla Kebo AB till Argentus Industrier AB, 556069-9679, vars firma senare ändrades till Kebo AB.

Det av S. åberopade skriftliga anställningsavtalet träffades i juni 1986. Arbetsgivare var ursprungligen Investment AB Beijer och Respons AB. Enligt en handling daterad 1986-06-18 transporterades avtalet på Kebo AB. Av själva anställningsavtalet framgår bl a att S. tillförsäkrades rätten att på egen begäran avgå ur aktiv tjänst fr o m det år han uppnådde 57 års ålder. Vid sådan avgång från aktiv tjänst ger anställningsavtalet S. rätt att erhålla 70 % av tidigare utgående fast lön och 70 % av genomsnittet av det tantiem som utgått under vissa år. Dessa förmåner är värdesäkrade. När det gäller anställningsavtalets tolkning råder tvist om avtalet, utöver nämnda förmåner, även omfattar rätt till bilförmån vid förtida avgång från aktiv tjänst. S:s anställningsavtal och förklaringen om att avtalet transporterats på Kebo AB fogas till domen som bilaga 2 och 3.

Ett registrerat bolag, 556131-5044, fick efter ändring av firman år 1982 namnet Kebo Lab AB (gamla Kebo Lab). För tydlighetens skull bör här sägas att gamla Kebo Lab inte är identiskt med svarandebolaget. Vid något tillfälle förvärvades labrörelsen av gamla Kebo Lab.

S. hade under årens lopp tillhört det företag inom Kebokoncernen som drev labrörelsen. Mellan gamla Kebo Lab och S. träffades den 5 december 1988 ett skriftligt anställningsavtal. S. tillförsäkrades enligt anställningsavtalet rätt att på egen begäran avgå ur aktiv tjänst fr o m det år han uppnått 60 års ålder. Vid sådan avgång från aktiv tjänst gav anställningsavtalet, till dess pension enligt tillämpligt kollektivavtal inträdde, rätt att erhålla 70 % av tidigare utgående fast lön och 70 % av genomsnittet för det tantiem som utgått under vissa år. Förmånerna var värdesäkrade. S:s anställningsavtal fogas till domen som bilaga 4. (Uteslutes här.)

S. avgick den 31 augusti 1989 ur aktiv tjänst.

En omorganisation inom Kebokoncernen ägde rum kring årsskiftet 1989/1990. Syftet var att alla verksamhetsgrenar inom koncernen skulle ingå i Kebo AB. Den 1 januari 1990 överläts sålunda rörelsen i gamla Kebo Lab, jämte rörelsen i ett bolag benämnt gamla Kebo Care, till Kebo AB. På det sättet kom Kebo AB att bli arbetsgivare för såväl S. som S..

Hösten 1990 fattades beslut om ytterligare en omorganisation av bolagen inom Kebokoncernen. I motsats till den tidigare omorganisationen var avsikten att dela upp verksamhetsgrenarna på olika bolag. Den 31 december 1990 förvärvade Kongsbo Industrier aktierna i Kebo AB från Investment AB Beijer.

Den hösten planerade omorganisationen inom Kebokoncernen genomfördes under 1991. Rörelseverksamheterna i Kebo AB delades upp på fyra olika bolag. Såvitt avser labrörelsen överfördes den till ett bolag, 556124-8153, vars firma ändrades till Kebo Lab AB. Det bolaget är identiskt med svarandebolaget och benämns i det följande Kebo Lab. Parterna har olika uppfattningar om huruvida överföringen av labrörelsen från Kebo AB till Kebo Lab skedde per den 1 januari eller per den 1 oktober 1991.

S., som från den 30 juni 1990 tagit ut sparad semester, avgick den 31 augusti 1991 ur aktiv tjänst.

Efter det att rörelseverksamheterna inom Kebokoncernen delats upp på fyra bolag blev Kebo AB enbart ett administrationsbolag. Såväl Kongsbo Industrier AB som Kebo AB kom att få likviditetsproblem. Den 18 mars 1993 försattes Kebo AB i konkurs. En kort tid dessförinnan hade Kongsbo Industrier AB försatts i konkurs.

Tvist råder mellan parterna huruvida Kebo Lab har övertagit ansvaret för S:s och S:s anställningsavtal.

YRKANDEN

S. har yrkat förpliktande för Kebo Lab att till honom utge 1 883 681 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen till dess betalning sker med förfallodag den sista dagen i varje kalendermånad, dels på ettvart av de nio delbeloppen 41 773 kr fr o m april 1993 t o m december 1993, dels på ettvart av de tolv delbeloppen 45 115 kr fr o m januari 1994 t o m december 1994, dels på ettvart av de tolv delbeloppen 47 370 kr fr o m januari 1995 t o m december 1995, dels på ettvart av de åtta delbeloppen 49 738 kr fr o m januari 1996 t o m augusti 1996.

S. har yrkat förpliktande för Kebo Lab att till honom utge 5 212 350 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen till dess betalning sker med förfallodag den sista dagen i varje kalendermånad, dels på ettvart av de nio delbeloppen 109 928 kr fr o m april 1993 t o m december 1993, dels på ettvart av de tolv delbeloppen 116 590 kr fr o m januari 1994 t o m december 1994, dels på ettvart av de tolv delbeloppen 119 942 kr fr o m januari 1995 t o m december 1995, dels på ettvart av de elva delbeloppen 125 874 kr fr o m januari 1996 t o m november 1996. Vidare har S., såvitt avser de belopp som förfaller till betalning fr o m december 1996 t o m juli 1997, förbehållit sig rätten att väcka talan mot Kebo Lab i senare rättegång.

Kebo Lab har helt bestritt käromålen. Vad angår S:s talan har Kebo Lab vitsordat yrkade belopp som skäliga i och för sig. Även ränteberäkningen har vitsordats. När det därefter gäller S:s talan har Kebo Lab, efter avdrag för bilförmån, för tiden april - december 1993 vitsordat nio delbelopp på 102 053 kr ränta, för år 1994 tolv delbelopp på 110 217 kr, för 1995 tolv delbelopp på 115 727 kr och för tiden januari - december 1996 elva delbelopp på 121 513 kr. För det fall tingsrätten skulle finns att S. är berättigad även till bilförmån, har Kebo Lab vitsordat yrkade belopp som skäliga i och för sig. Även ränteberäkningen för S:s del har vitsordats. Kebo Lab har inte haft någon erinran mot det av S. gjorda förbehållet.

S. har, för det fall tingsrätten finner att han inte är berättigad till bilförmån, i andra hand yrkat ersättning med de delbelopp som framgår av Kebo Labs vitsordande.

Parterna har begärt ersättning för sina rättegångskostnader.

PARTERNAS GRUNDER FÖR TALAN

S. och S. har som grunder för käromålen angivit följande.

1. Kebo Lab har per den 1 januari 1991 genom uttryckligt åtagande och/eller konkludent handlande inträtt i Kebo AB:s ställe som S:s och S:s arbetsgivare. På grund härav är Kebo Lab skyldigt att utge ersättning till dem i enlighet med deras anställningsavtal.

2. Kebo Lab har, genom det sätt på vilket det förhållit sig till S. och S., gett båda anledning uppfatta Kebo Lab som arbetsgivare. De har även haft denna befogade uppfattning. Detta måste Kebo Lab ha insett eller bort inse.

3. Det har ankommit på Kebo Lab att, i samband med omorganisationen 1991, undanröja oklarheter rörande S:s och S:s anställningsförhållanden. Både S. och S. har haft fog för sin uppfattning att de varit anställda i Kebo Lab. Då Kebo Lab inte har undanröjt oklarheterna rörande S:s och S:s anställningsförhållanden, får Kebo Lab finna sig i att oklarheterna går ut över bolaget.

4. Kebo Lab är skyldigt att svara för S. och S. tillkommande anställningsförmåner, eftersom verksamheten i Kebokoncernen varit organiserad och omorganiserats på sådant sätt att Kebo Lab inte kan undandra sig betalningsskyldighet till dem i enlighet med deras anställningsavtal.

S. har tillagt att han enligt sitt anställningsavtal är berättigad till bilförmån.

Kebo Lab har bestritt käromålen på den grunden att vare sig S. eller S. har eller har haft något anställningsavtal med Kebo Lab. För det fall tingsrätten finner att det föreligger anställningsavtal med Kebo Lab görs gällande att S. inte är berättigad till någon bilförmån.

Beträffande punkterna 1 - 4 har Kebo Lab tillagt följande.

1. Det är i och för sig riktigt att Kebo Lab övertog viss verksamhet. Övertagandet skedde emellertid inte per den 1 januari 1991 utan per den 1 oktober 1991. Kebo Lab har vare sig genom uttryckligt åtagande eller konkludent handlande inträtt i Kebo ABs ställe.

2 - 4. Kebo Lab har inte givit S. och S. någon anledning att uppfatta Kebo Lab som arbetsgivare i anslutning till rörelseövergången 1991. Tvärtom har Kebo Lab gjort klart för S. och S. att så inte skulle vara fallet. S. har även givit uttryck för uppfattningen att han inte varit anställd av Kebo Lab.

PARTERNAS UTVECKLANDE AV TALAN

S. och S. har anfört bl a följande.

Den ursprungliga verksamheten i gamla Kebo AB var labrörelsen. I mitten av 1970-talet förvärvades aktierna i gamla Kebo AB av Investment AB Beijer. Under mitten av 1980-talet togs nya verksamheter in i bolag inom Kebokoncernen. I företag som ägdes av de s k Beijerbolagen var det vanligt förekommande att verksamheter flyttades från bolag till bolag. Traditionen vid verksamhetövergång var att om rörelsen flyttades till annat bolag följde anställda som sysslat med just den rörelsen med.

Under åren 1988 och 1989, eller åren närmast före den första omorganisationen i Kebokoncernen, var S. VD i Kebo AB, medan S. var administrativ chef i gamla Kebo Lab. S. utnyttjade den 31 december 1989 omedelbart före den första omorganisationen rättigheten till förtida avgång ur aktiv tjänst. Omorganiationen genomfördes den 1 januari 1990. S. följde med labrörelsen, varför Kebo AB blev arbetsgivare även för S.

I juni 1990 började S. att ta ut en längre sparad semester. Under tiden november 1990 - mars 1991 ledde dock S. arbetet med att för Kebo Lab flytta rörelsen till nya lokaler i Lunda industriområde. Efter det att den sparade semestern tagits ut utnyttjade S. den 31 augusti 1991 sin rättighet till förtida avgång ur aktiv tjänst. Under mellantiden hade den andra omorganisationen genomförts per den 1 januari 1991.

I samband med den andra omorganisationen lämnades inte några besked från Kebo AB eller Kebo Lab till S. och S. Genom att läsa tidningen Kebo 2000 fick S. och S. information om att de rörelsedrivande verksamheterna inom Kebokoncernen delats upp på fyra bolag. Både S. och S. utgick från att de skulle tillhöra det bolag som drev labrörelsen. Denna uppfattning förändrades inte av att lönespecifikationerna angav Kebo AB som arbetsgivare, eftersom de räknade med en viss eftersläpning. S. och S. blev emellertid misstänksamma, bl a på grund av den lönespecifikation som utsändes första gången vid utbetalningen av augustilönen 1991. I jämförelse med tidigare löneutbetalningar var det fråga om en förenklad lönespecifikation.

S. försökte att få information på olika sätt. Det förekom den 23 augusti 1991 ett möte med Jan Norman, som företrädde Kongsbo Industrier AB. Även C-G.P., som var ekonomidirektör i Kebo Lab, var närvarande vid det mötet. Vidare ställde han frågor till bolagsjuristen P-G.T. vid ett möte den 17 oktober 1991. Vid berörda möten begärde S. besked om anställningsavtalet med Kebo Lab fortfarande gällde. Kebo Lab lämnade emellertid inte några besked till S. Även S. försökte få information och talade med olika företrädare för bolagen. Inte heller till S. lämnades något besked.

Under tiden 15 december 1992 - 13 juni 1993 arbetade S. för Kebo Labs räkning som projektledare för ett administrativt projekt. På begäran av S. utbetalades ersättningen för nedlagt arbete till ett av honom ägt konsultbolag.

S. hade hösten 1991 en skriftväxling med bl a Kongsbo Industrier. I den skriftväxlingen gav han uttryck för den osäkerhet som han kände såvitt avsåg frågan om vem som var hans arbetsgivare.

S. och S. uppfattade det som att Kebo Lab var deras arbetsgivare efter omorganisationen år 1991. Att även Kebo Lab haft den uppfattningen utvisas av att det i kontrolluppgifter till skattemyndigheten avseende tiden januari - juli 1991 angivits Kebo Lab som arbetsgivare för såväl S. som S. Även i pensionsbesked från SPP och gruppförsäkringsbesked från Förenade Liv har Kebo Lab antecknats som arbetsgivare.

I S:s och S:s anställningsavtal fanns s k konkurrensklausuler. Efter avgången ur aktiv tjänst fick vare sig S. eller S. driva konkurrerande verksamhet med arbetsgivaren. Det fanns också i anställningsavtalen klausuler om att de mot särskilt vederlag var skyldiga att på arbetsgivarens begäran åta sig uppdrag.

Efter omorganisationerna ägde Konsbo Industrier AB aktierna i Kebo AB. Labrörelsen hade överförts till Kebo Lab. Kebo AB hade en fordran på cirka 600 milj kr på Kongsbo Industrier AB. Denna fordran reducerades kraftigt 1992 då Kebo AB gjorde en vinstutdelning till Kongsbo Industrier AB med 587 milj kr. När Kongsbo Industrier AB 1993 kom på obestånd, medförde detta att även Kebo AB var på obestånd. Båda bolagen försattes därför i konkurs.

Kebo Lab har anfört bl a följande.

Genom den första omorganisationen i januari 1990 överfördes flera verksamheter till Kebo AB, som blev ett sorts "Stor-Kebo". Redan hösten 1990 planerades att de rörelsedrivande verksamheterna i Kebo AB skulle delas upp på fyra nya bolag. Det är i och för sig riktigt att den andra omorganisationen enligt de ursprungliga planerna skulle genomföras per den 1 januari 1991. Det visade sig emellertid att omorganisationen inte kunde genomföras inom den tid som planerats för två av de blivande rörelsedrivande bolagen. För Kebo Labs del kunde labrörelsen övertas först vid utgången av september 1991. Enligt bokföringsorder övertog också Kebo Lab den 1 oktober 1991 de tillgångar och skulder på vilka rörelsen grundas.

Det var meningen att de fyra rörelsedrivande bolagen skulle starta med en lämplig bemanning personalmässigt sett av aktiva medarbetare. De anställda som avgått ur aktiv tjänst skulle således inte ingå i något av de rörelsedrivande bolagen. För det blivande Kebo Lab angavs i organisationsplanen vilka som skulle vara anställda. S. och S. fanns inte upptagna i den organisationsplanen.

Det är riktigt att S. under tiden november 1990 - mars 1991 ledde arbetet med att flytta labrörelsen till nya lokaler. Det blivande Kebo Lab var dock inte arbetsgivare i förhållande till S.

På grund av den oplanerade fördröjningen av överföringen av rörelserna hade Kebo AB under i vart fall del av 1991 hand om löneutbetalningarna för samtlig personal. Först efteråt fick man reda ut till vilket bolag som den anställde hörde till. När det gällde S. och S. angavs det av misstag i kontrolluppgifter att Kebo Lab var arbetsgivare för del av 1991. I lönespecifikationer för S:s och S:s del hade dock Kebo AB den aktuella tiden uppgivits som arbetsgivare.

Mellan S. och bl a Kongsbo Industrier kom det förekom det hösten 1991 en skriftväxling om vem som var S:s arbetsgivare. I den skriftväxlingen gav S. enligt Kebo Labs uppfattning uttryck för att han inte tillhörde Kebo Lab.

S. gjorde sommaren eller hösten 1991 en framställan till ledningen för Kongsbo industrier AB att han skulle få sitt anställningsförhållande överfört till Kebo Lab. S. fick emellertid ett nekande svar på denna framställan.

DOMSKÄL

Bevisning

S. och S. har hörts under sanningsförsäkran. Även K.K., som är VD för Kebo Lab, har hörts under sanningsförsäkran. Vidare har vittnesförhör ägt rum med C-G.P., som tidigare varit ekonomichef i Kebo AB, L.L., som tidigare varit personaladministratör i Kebo AB, I-L.L., som är revisor, P-G.T., som är bolagsjurist, J.N., som tidigare varit ekonomichef i Kongsbo Industrier AB, R.G., som tidigare varit konsult åt Kongsbo Industrier AB samt K.L., som tidigare varit VD i Kongsbo Industrier AB.

Parterna har även åberopat omfattande skriftlig bevisning.

Utgångspunkter för den fortsatta bedömningen

De av S. och S. åberopade anställningsavtalen har träffats med olika arbetsgivare. Efter den första omorganisationen år 1990 i Kebo-koncernen blev Kebo AB arbetsgivare för såväl S. som S. Vid den andra omorganisationen, som genomfördes 1991, delades verksamheterna i Kebo AB upp på fyra nya bolag. Det bortses här från tvistefrågan om labrörelsen överfördes från Kebo AB till Kebo Lab per den 1 januari eller den 1 oktober 1991.

S. och S. har gjort gällande att deras anställningsavtal vid den andra omorganisationen överförts till Kebo Lab från Kebo AB. Kebo Lab har bestritt att så är fallet.

I nuvarande 6 b § i lagen om anställningsskydd (LAS), som trädde i kraft den 1 januari 1995, finns regler om övergång av verksamheter från ett företag till ett annat företag. Av övergångsbestämmelserna till 6 b § LAS följer dock att lagen inte skall tillämpas på övergång av ett företag, en verksamhet eller del av en verksamhet som inträffat före ikaftträdandet (SFS 1994:1685). Detta innebär att 6 b § LAS inte är tillämplig i förevarande fall.

Beträffande det rättsläge som gällde före 1995 bör nämnas följande.

Utgångspunkten är att anställningen är knuten till den arbetsgivare med vilken anställningsavtalet träffats. Att denna rörelse helt eller delvis överlåts medför inte automatiskt att något anställningsförhållande uppstår med det övertagande bolaget. För att anställningen skall övergå fordras i princip ett avtal därom, tillkommet genom anbud och accept (se AD 1985 nr 35, särskilt sid 198 f). Stundom kan emellertid dessa två moment utläsas endast genom ett faktiskt skeende. Vid företagsöverlåtelser är det sålunda inte ovanligt att ett arbetsgivarbyte anses ske redan genom att arbetstagaren med kännedom om överlåtelsen fortsätter och tillåts fortsätta att arbeta i företaget. Ett anställningsavtal kan m a o uppkomma även genom s k konkludent handlande (se bl a AD 1988 nr 38).

Ett partsbyte i ett avtalsförhållande kan i vissa fall ske också i de fall då inget konkret ägt rum mellan parterna. Det följer nämligen av vanliga avtalsrättsliga grundsatser att det måste ankomma på part, som av omständigheterna ges särskild anledning därtill, att i samband med en företagsöverlåtelse e d undanröja oklarhet rörande ett anställningsförhållande och överlåtelsens inverkan på detta. Om så inte sker, får parten finna sig i att oklarheterna går ut över honom, förutsatt att motpartens uppfattning av situationen inte saknar fog. Det sagda gäller inte bara i de fall då parten genom egen aktivitet direkt i förhållande till motparten framkallat eller på annat sätt i betydande mån bidragit till situationen. Detta gäller också då en part annars med hänsyn till särskilda omständigheter måste inse att ett uteblivet klargörande från hans sida kan leda till den befogade uppfattningen hos den andre, att ett anställningsföhållande kommit till stånd mellan dem (se AD 1987 nr 107, särskilt sid 757 f).

Vid vilken tidpunkt övergick labrörelsen från Kebo AB till Kebo Lab

Det är ostridigt att ledningen för Kebo AB under hösten 1990 planerade att verksamheterna fr o m den 1 januari 1991 skulle delas upp på fyra nya bolag. Det är också ostridigt att Kebo Lab skulle driva labrörelsen. Fråga är då om labrörelsen kunde överföras från Kebo AB till Kebo Lab inom den tid som planerats.

K.K., som hela tiden varit VD i Kebo Lab, har berättat att labrörelsen under tiden januari - september 1991 drevs som en division inom Kebo AB och att överföringen därefter skedde per den 1 oktober 1991. Hans berättelse stöds av I-L.L:s vittnesmål. I-L.L., som i egenskap av revisor granskat bokslut den aktuella tiden, har berättat att labrörelsen formellt kunde överföras först den 1 oktober 1991 och att det upparbetade resultatet för tiden januari - september 1990 fördes in i "det gamla bolaget". Den skriftliga bevisning som åberopats ger inte anledning till annat antagande än att labrörelsen överförts på sätt K.K. och I-L.L. berättat.

Tingsrätten finner utrett att labrörelsen inför den förestående omorganisationen drivits som en division i Kebo AB till utgången av september 1991 och att rörelsen per den 1 oktober 1991 överförts till Kebo Lab.

Allmänt om anställningsavtalen

Av P-G.T:s vittnesmål framgår att S:s och S:s anställningsavtal upprättats efter mall från arbetsgivareföreningen. Båda anställningsavtalen innehåller, förutom rätt till förtida avgång från aktiv tjänst, sedvanliga klausuler om förbud att bedriva konkurrerande verksamhet med arbetsgivaren och viss skyldighet att mot vederlag åta sig uppdrag för arbetsgivarens räkning.

Som framgår av det föregående har de åberopade anställningsavtalen urspungligen träffats med olika arbetsgivare. S:s anställningsförhållanden skiljer sig även i några andra hänseenden från S:s anställningsförhållanden. Tingsrätten prövar först om S:s anställningsavtal och därefter om S:s anställningsavtal överförts till Kebo Lab.

Har S:s anställningsavtal överförts till Kebo Lab

Det har enligt tingsrättens mening inte framkommit några omständigheter som utvisar att företrädare för Kebo Lab genom uttryckligt åtagande inträtt som S:s arbetsgivare. Tvärtom ger utredningen vid handen att Kebo Lab haft den uppfattningen att det inte skulle finnas någon anställd som utnyttjat rätten till förtida avgång ur aktiv tjänst. De anställda som skulle följa med labrörelsen från Kebo AB till Kebo Lab fanns upptagna på en organisationsplan. S. hade inte upptagits i organisationsplanen.

Tingsrätten finner därför inte visat att Kebo Lab genom uttryckligt åtagande inträtt som arbetsgivare i Kebo AB:s ställe. Inte heller är visat att Kebo Lab genom konkludent handlande inträtt som arbetsgivare (Punkten 1 grunden för talan). Frågan är då om det föreligger sådana omständigheter som ändå medför att Kebo Lab skall anses som arbetsgivare (punkterna 2 - 4).

S. anställdes redan 1954 i gamla Kebo AB. Det förekom under årens lopp vid flera tillfällen att labrörelsen överfördes från ett bolag till ett annat bolag. Under hela sin yrkesverksamma tid var S. knuten till labrörelsen. När S. sommaren 1990 började ta ut sparad semester var han anställd i Kebo AB. S. ledde främst under tiden november 1990 - mars 1991 det administrativa arbetet med att flytta labrörelsen till nya lokaler. Vid utgången av augusti 1991 avgick S. ur aktiv tjänst.

De omständigheter som hittills anförts har enligt tingsrättens mening givit S. en befogad uppfattning att hans anställningsavtal överförts till Kebo lab, som förvärvade labrörelsen. Det förhållandet att labrörelsen formellt kom att överföras först den 1 oktober 1991 till Kebo Lab föranleder inte annat bedömande.

I fråga om det fortsatta händelseförloppet antecknar tingsrätten följande.

S. blev misstänksam i samband med utbetalningen av augustilönen 1991. Enligt S. användes en förenklad lönespecifikation. S:s berättelse, sammanställd med övrig utredning, utvisar att han omedelbart tog kontakt med J.N. och C-G.P. Av S:s berättelse framgår vidare att han vid ett möte den 23 augusti 1991 begärde besked i fråga om anställningsförhållandet och att Norman åtagit sig att återkomma med besked. S. förde kortfattade minnesanteckningar över vad som sades vid mötet.

Norman har i sitt vittnesmål uppgett att S. under tiden för ombildningen av bolagen inom koncernen gett tillkänna att S. önskade ha sitt anställningsavtal hos det bolag som drev labrörelsen. Norman har vidare bekräftat att ett möte ägt rum och att han åtagit sig att återkomma med besked. Uppgift står mot uppgift om så blev fallet. Enligt S. lämnades över huvud taget inte något besked. Norman å andra sidan har uppgivit att han omkring en vecka efter mötet lämnat besked till S. att denne inte var anställd av Kebo Lab.

S:s berättelse, sammanställd med hans egna minnesanteckningar, ger vid handen att han den 17 oktober 1991 hade ett möte med P-G.T. Genom förhöret med S. är det också utrett att han vid det mötet gav uttryck för uppfattningen att han hade sitt anställningsavtal med Kebo Lab.

Som framgått har S. i vart fall vid mötet den 23 augusti 1991 begärt ett klargörande huruvida Kebo Lab var hans arbetsgivare. Det är inte visat att Kebo Lab inom rimlig tid lämnat sådant klargörande.

Av betydelse är också att det på kontrolluppgifter för månaderna 1 - 7 år 1991 angivits Kebo Lab som arbetsgivare för S. Detta gäller även för pensionsbesked i september 1991 från SPP och gruppförsäkringsbesked i januari 1993 från Förenade Liv. Till detta kommer att S., på uppdrag som lämnats av Kebo Lab genom K.K., arbetat som projektledare under i vart fall januari - maj 1993. Även om ersättningen för arbetet utbetalats till ett av S. ägt konsultbolag får han under den tiden anses ha utfört arbete för Kebo Lab.

Sammanfattningsvis gör tingsrätten följande bedömning. S. har i samband med att labrörelsen överfördes från Kebo AB till Kebo Lab fått den befogade uppfattningen att han var anställd av Kebo Lab. Med anledning av att en lönespecifikation i augusti 1991 väckt tvivel om koncernens avsikter med hans anställningsförhållande har S. omedelbart begärt ett klargörande. Något sådant klargörande har såvitt framgår av utredningen inte lämnats från Kebo Lab inom rimlig tid. Kebo Lab måste därför ha insett att ett uteblivet klargörande från bolagets sida kunde leda till den befogade uppfattningen hos S. att han var anställd av bolaget. Vid sådant förhållande får Kebo Lab finna sig i att oklarheten går ut över bolaget.

Det anförda leder till att S:s talan skall bifallas. Det yrkade beloppet jämte ränta har vitsordats av Kebo Lab.

Har S:s anställningsavtal överförts till Kebo Lab

På skäl som anförts beträffande S. är inte visat att Kebo Lab genom uttryckligt åtagande inträtt som S:s arbetsgivare i Kebo AB:s ställe. Det är inte heller visat att Kebo Lab förfogat över S:s arbetskraft på sådant sätt att det inträtt som S:s arbetsgivare. Fråga är då om det föreligger sådana omständigheter att Kebo Lab ändå skall anses som S:s arbetsgivare.

S. anställdes 1976 i gamla Kebo AB. Från 1986 hade S. befattningen VD, den helt övervägande tiden i Kebo AB. Han avgick den 31 augusti 1989 från aktiv tjänst. I motsats till S. kan inte sägas att S. hela tiden varit knuten till det företag som drivit labrörelsen.

S. hade under perioden den 28 augusti - 17 oktober 1991 en skriftväxling med Skanska AB och Kongsbo Industrier AB angående oklarheter i sitt anställningsförhållande. I ett brev 1991-09-08 till Skanska AB skrev S. bl a följande. "Min utgångspunkt är att jag håller mig till Kebo AB vars aktier Ni förvärvat. Å andra sidan har jag ingenting emot att annat bolag övertar skyldigheterna enligt mitt avtal om mina rättigheter effektivt tillgodoses."

S. har vid förhöret under sanningsförsäkran berättat att han hyst den uppfattning att hans anställningsavtal hörde till Kebo Lab efter den omorganisation som genomförts 1991. S. har också berättat att han kontaktat företrädare för olika bolag för att få information om sitt anställningsförhållande. Det har emellertid inte kunnat klarläggas när kontakterna ägt rum.

De nu anförda omständigheterna är enligt tingsrättens mening inte sådana att S. fått en befogad uppfattning att hans anställningsavtal överförts från Kebo AB till Kebo Lab.

Andra omständigheter talar för att S. kan ha fått uppfattningen att hans anställningsavtal överförts till Kebo Lab. I likhet med vad som gällt för S. har Kebo Lab angivits som arbetsgivare för S. i gruppförsäkringsbesked och pensionsbesked. Även i kontrolluppgifter för månaderna 1 - 7 år 1991 har Kebo Lab uppgivits som arbetsgivare. Kebo Lab har här gjort gällande att av misstag felaktiga uppgifter lämnats.

Oavsett hur det förhåller sig med detta är det enligt tingsrättens mening inte visat att S. omedelbart begärt ett klargörande på uppkomna oklarheter.

Sammanfattningsvis finner tingsrätten att Kebo Lab vid omorganisationen 1991 inte inträtt som S:s arbetsgivare.

S:s talan skall därför i sin helhet ogillas.

Rättegångskostnader

Som förlorande part i mål T 3-2263-93 skall S. ersätta Kebo Lab för rättegångskostnader. Den av Kebo Lab i det målet begärda ersättningen är skälig.

Kebo Lab skall som förlorande part i mål T 3-2264-93 ersätta S. för rättegångskostnader. Den av S. begärda ersättningen är skälig med det undantaget att moms jämte socialavgifter inte skall utgå såvitt avser kostnaden för en konsultation hos professorn R.E. rörande vissa arbetsrättsliga frågor.

DOMSLUT

1. P.S:s talan i mål T 3-2263-93 ogillas.

2. Med bifall till B.S:s talan i mål T 3-2264-93 förpliktas Kebo Lab AB att till B.S. betala enmiljonåttahundraåttiotretusensexhundraåttioen (1 883 681) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen till dess betalning sker dels på ettvart av de nio delbeloppen 41 773 kr fr o m april 1993 t o m december 1993 med förfallodag den sista dagen i varje kalendermånad, dels på ettvart av de tolv delbeloppen 45 115 kr fr o m januari 1994 t o m december 1994 med förfallodag den sista dagen i varje kalendermånad, dels på ettvart av de tolv delbeloppen 47 370 kr fr o m januari 1995 t o m december 1995 med förfallodag den sista dagen i varje kalendermånad, dels på ettvart de åtta delbeloppen 49 738 kr fr o m januari 1996 t o m augusti 1996 med förfallodag den sista dagen i varje kalendermånad.

3. P.S. skall ersätta Kebo Lab AB för rättegångskostnader i mål T 3-2263-93 med etthundratjugofemtusenfemhundrasextiosju (125 567) kr, varav 122 500 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 125 567 kr från denna dag till dess betalning sker.

4. Kebo Lab AB skall ersätta B.S. för rättegångskostnader i mål T 3-2264-93 tvåhundratjugotvåtusentjugosju (222 027) kr, varav 218 750 kr avser ombudsarvode inklusive moms, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 222 027 kr från denna dag till dess betalning sker.

Bilaga 1

BOLAGSHISTORIK

Gamla KEBO AB 556037-4570 Nya KEBO AB 556069-9679

1938 Kemikaliebolaget KEBO AB 1959 AB Göteba-Sjuttiofem

1964 KEBO AB 1963 Sponsor AB

880308 Servema AB 860314 Argentus Ind. AB

890908 Decta Bygg & Leasing AB 890512 KEBO AB

930316 ALSTK Analysteknik AB

Gamla KEBO Lab 556131-5044 Nya KEBO Lab 556124-8153

(svarandebolaget)

1969 Ing Karl Ivar Fahlén AB 1969 AB Akema

1982 KEBO Lab AB 1981 Selkema AB

910424 KEBO Care AB 871228 KEBO Care AB

910424 KEBO Lab AB

Bilaga 2

ANSTÄLLNINGSAVTAL

Mellan Investment AB Beijer (Beijer) och Respons AB (Respons) å ena sidan och P.S. å andra sidan har denna dag träffats följande anställningsavtal.

§ 1

S. anställs fr o m 1986-04-02 som verkställande direktör i Beijer och i Respons. Med denna befattning följer de befogenheter och det ansvar som gäller enligt lag och bolagsordning och i övrigt enligt bolagsstämmans eller styrelsens beslut och instruktioner.

S. är införstådd med att beslut om förändringar i Beijers s k strategiska innehav fattas av Beijers styrelse. Vid detta avtals tecknande består de strategiska innehaven av Skandia, Skandia International Holding, Stockholms Badhus, Kebo och Industrivärden.

§ 2

S. skall ägna all sin arbetskraft åt sin befattning som verkställande direktör i Beijer och Respons. Han äger ej för egen eller annans räkning direkt eller indirekt bedriva någon verksamhet utan att Beijers styrelse lämnat sitt skriftliga tillstånd därtill.

S. är berättigad att under anställningstiden vidmakthålla i Bilaga 1 angivna styrelseuppdrag. För eventuell utvidgning av dessa uppdrag erfordras skriftligt tillstånd enligt första stycket.

S. har redovisat sina aktuella väsentligare ägarintressen i Bilaga 2.

§ 3

S. är i sin befattning berättigad till följande anställningsförmåner fr o m 1986-05-01:

a) En fast lön av 900.000 kronor per år i 1986 års löneläge att utbetalas med 1/12 per månad i efterskott. Lönen skall justeras årligen per 1 januari med början 1 januari 1987 varvid löneutvecklingen för motsvarande grupp av tjänstemän skall beaktas tillsammans med utvecklingen av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Beslut om lönejustering skall fattas senast 1 april varje år att gälla retroaktivt från 1 januari.

b) Tantiem enligt följande:

För år 1986 skall S. erhålla ett fast tantiem om lägst 500.000 kronor att utbetalas före utgången av maj månad 1987.

För tiden efter utgången av år 1986 skall utbetalas ett årligt tantiem relaterat till utvecklingen i Beijer-koncernens, vars storlek skall överenskommas med Beijers styrelse. Tantiemet skall utbetalas före utgången av maj månad varje år med början 1988.

Här skall anmärkas att tantiemet skall av S. redovisas som inkomst av tjänst för utbetalningsåret och att därå belöpande sociala försäkringsavgifter med flera avgifter skall belasta kommande års resultat och därmed tantiemunderlaget.

Beträffande pensionsförmåner skall Respons överta och erlägga premierna för de tjänstepensionsförsäkringar med nr 9683784-785 som har tecknats i Försäkringsbolaget Valand för P.S. Premierna för dessa pensionsförsäkringar skall motsvara för Respons högsta skattemässigt avdragsgilla pensionskostnad.

d) Rätt att disponera av S. nu bebodd fastighet i Djursholm med adress Gimlevägen 6 (Gårdarike 6) enligt separat hyresavtal. S. är införstådd med att utöva representation - inte minst internationell representation - i fastigheten i den omfattning som kan komma i fråga i S:s befattning som verkställande direktör i Beijer och Respons.

e) Rätt att disponera tjänstebil av typ och storlek som bolaget nu bestämt eller kan komma att bestämma, för närvarande personbil Volvo 760 GLE.

f) Kostnadsfri läkar- och sjukvård för S. och hans familj motsvarande de förmåner som gäller enligt s k Skandiaförsäkring.

g) Sex veckors årlig semester.

h) Ersättning för av S. i sin befattning som verkställande direktör bekostad representation.

i) Fri telefon i bostad, bil och båt och en fri daglig tidning.

§ 4

Beträffande tjänstledighet, lön under sjukdom, reseersättning, traktamentsersättning m m gäller för S. vad som gäller för övriga högre tjänstemän i Respons.

§ 5

S. tillförsäkras rätt att på egen begäran respektive ålägges skyldighet att på Respons begäran avgå ur aktiv tjänst fr o m det att S. uppnått 57 års ålder. En ömsesidig varseltid av ett år skall gälla. Skäl för varsel behöver inte anföras för någondera parten.

§ 6

Om S. avgår ur aktiv tjänst enligt § 5 ovan skall S. från Respons - från det att förändringen trätt i kraft intill dess att S:s anställning i Respons upphör vid den ålder då pension enligt kollektivavtal inträder - erhålla 70% av den fasta lön som enligt § 3 ovan utgår vid tidpunkten då S. avgår ur aktiv tjänst hos Respons samt 70% av genomsnittet av det tantiem S. uppburit under de tre sistförflutna åren före förändringen.

S. tillkommande sammanlagda ersättning enligt föregående stycke skall ökas med samma generella procentuella tillägg som i aktiv tjänst varande tjänstemän i motsvarande ställning i bolaget må komma att tillerkännas under ifrågavarande tid.

Ersättning enligt denna § 6 utbetalas med 1/12 månadsvis i efterskott.

§ 7

Den ersättning, som S. enligt § 6 ovan erhåller från Respons utgör inkomst av anställning. Respons skall under den tid som avses i § 6 första stycket ovan erlägga dels avgifter för ATP och premier för i § 3 c) nämnd tjänstepensionsförsäkring hos Valand, varvid det är mellan parterna överenskommet att den pensionsmedförande lönen för tjänstepensionen skall motsvara hela den lön som var pensionsmedförande vid den tidpunkt då S. avgick ur aktiv tjänst, med tillägg därefter av de generella lönehöjningar som från tid till annan kan komma att utgå till i aktiv tjänst varande tjänstemän i motsvarande ställning, dels ock övriga sociala och andra avgifter som utgår på grund av anställning samt lämna kontrolluppgift i enlighet därmed.

§ 8

Vid sjukdom utgår sjuklön från Respons motsvarande i § 6 första stycket ovan angiven ersättning med avdrag för den sjukpenning som S. erhållit från allmän försäkringskassa.

Avtalets innebörd är att S. under den tid som avses i § 6 första stycket ovan årligen skall utfå en ekonomisk kompensation från Respons motsvarande 70% av den pensionsmedförande lönen och 70% av på ovan angivet sätt beräknat tantiem och att S. vid uppnådd pensionsålder skall erhålla samma pensionsförmåner jämte övriga förmåner som om S. varit i aktiv tjänst i Respons ända fram till pensionsåldern med de justeringar som må föranledas av att S. inte är ansluten till ITP-planen utan är på ovan angivet sätt tjänstepensionsförsäkrad i Valand.

Skulle ändrad lagstiftning eller praxis eller andra yttre omständigheter leda till att S. erhåller en ekonomisk kompensation som blir högre eller lägre än vad som avses i detta avtal skall avvikelsen justeras av Respons såvida det ej kan anses oskäligt.

I den mån Respons inte skulle behöva erlägga sociala avgifter m m under den tid som avses i § 6 andra stycket ovan, eller del därav, för att tillförsäkra S. fulla pensions- och andra förmåner enligt ovan skall ett belopp som motsvarar bolagets eventuellt inbesparade kostnader för sådana avgifter m m tillkomma S. eller hans efterlevande hustru, såsom pensionstillskott från Respons, fördelat på lika stora månadsbelopp under fem år räknat från pensionsfallet.

§ 9

Har S. med tillämpning av vad ovan stadgats i § 5 avgått ur aktiv tjänst, skall S. dock vara skyldig att på bolagets begäran och mot särskilt vederlag åtaga sig uppdrag för Beijer och/eller Respons varom överenskommelse kan träffas, intill dess att S:s anställning i bolaget upphör i och med att S. uppnår den kollektivavtalsbestämda pensionsåldern eller rätt till sjukpension dessförinnan inträder.

S. får inte, så länge i föregående stycke angiven skyldighet består, utan skriftligt medgivande från Beijers styrelse åtaga sig annan anställning eller annat uppdrag av sådan beskaffenhet, att detta menligt kan inverka på S:s möjlighet att fullgöra överenskommelsen med bolaget om uppdrag enligt förgående stycke samt icke heller åtaga sig uppdrag för eller anställning i företag som driver med Investment AB Beijer- koncernen konkurrerande verksamhet utan att styrelserna för Beijer och Respons lämnat sitt skriftliga medgivande i varje särskilt fall.

§ 10

Detta avtal ersätter alla för S. gällande anställningsavtal med Kebo AB med dotterbolag. Avtalet gäller till 1989-07-05, dock att S. skall äga säga upp avtalet med 12 månaders uppsägningstid. För tiden efter 1989-07-05 gäller avtalet med 24 månaders uppsägningstid för Beijer och Respons och 12 månaders uppsägningstid för S. Uppsägningen skall vara skriftlig.

Skulle S. avgå ur aktiv tjänst med tillämpning av bestämmelserna i detta avtal får Beijer och Respons inte säga upp avtalet så länge S. inte väsentligen bryter mot bestämmelserna i avtalet.

- - -

Av detta avtal är tre exemplar upprättade varav parterna tagit varsitt exemplar.

Stockholm den 19 juni 1986

INVESTMENT AB BEIJER

(A.W.) (P.S.)

A.W. P.S.

RESPONS AB

(A.W.)

A.W.

Bilaga 3

Stockholm 1986-06-18

Direktör P.S.

Samtidigt som jag bifogat återställer Ditt - av mig undertecknade - anställningsavtal avseende Din befattning som verkställande direktör i Investment AB Beijer/Respons AB, bekräftar jag att vi är överens om att i samband med förestående omorganisation inom Investment AB Beijer- koncernen avses avtalet transporteras på Kebo AB under förutsättning att omorganisationen godkännes av Investment AB Beijers styrelse. Vidare är vi överens om att Du skall erhålla särskild ersättning för Ditt arbete med omorganisationen av Beijer-koncernen.

Med de bästa hälsningar

Din tillgivne

(A.W.)

A.W.

Styrelseordförande i

Investment AB Beijer

och Respons AB

P.S. Jag vet att Du gett instruktioner om överföring av den av Dig disponerade fastigheten Gimlevägen 6 i Djursholm till AB Titulus. Med hänsyn till ovanstående bör fastigheten tills vidare kvarligga i Kebo AB.

Ovanstående bekräftas.

Stockholm som ovan

(P.S.)

P.S.