AD 1998 nr 37

Parter:

Svenska Metallindustriarbetareförbundet; Sveriges Verkstadsförening; Ericsson Radio Systems Aktiebolag

Nr 37

Svenska Metallindustriarbetareförbundet

mot

Sveriges Verkstadsförening och Ericsson Radio Systems Aktiebolag i Nynäshamn.

Mellan Sveriges Verkstadsförening (verkstadsföreningen) och Svenska Metallindustriarbetareförbundet (förbundet) gäller sedan länge varandra avlösande kollektivavtal, verkstadsavtalet. Ericsson Radio Systems Aktiebolag (bolaget) är medlem i verkstadsföreningen och därigenom bundet av verkstadsavtalet i förhållande till förbundet.

Bolaget har bl.a. en driftsenhet i Nynäshamn. Vid Nynäshamnsfabriken tillverkas kretskort samt störningsfilter till CDU-enheter, som ingår i basstationer för mobiltelefoni. Fabriken har något över 800 anställda, varav cirka 500 arbetare och 300 tjänstemän.

Under hösten 1995/våren 1996 införde bolaget en ny funktion, som kallas processtöd, vid Nynäshamnsfabrikens tillverkningsenhet.

Enligt en av bolaget upprättad befattningsbeskrivning, vilken åberopats som skriftlig bevisning av parterna, har funktionen processtöd följande arbetsinnehåll.

Befattningsbeskrivning processtöd

Inom Tillverkningsenheten vårda, driva och leda förbättringar med syfte att förebygga driftstörningar i den dagliga driften. Samt att inom området vid införande av nya projekt avlasta, stödja och bistå verksamheten med behövlig teknisk kompetens.

- Producerbarhets- och konstruktionsgranskning av nya produkter

- Underhålla och uppdatera kvalitetsstyrande dokument

- Bevaka interna kund- leverantörsförhållanden och i största möjligaste mån arbeta för att förutsäga incidenter som kan äventyra kvaliteten på produkter

- Bevaka samt driva kvalitetsanmärkningar som uppkommit

- Utarbeta naturliga rutiner för samarbete med kvalitetsstaben

- Bevaka samt driva reklamationsärenden

- Säkra resurser i linjeorganisation för att driva förbättringsarbete

- ESD-skydd (samordnade)

- Ansvarar för att korrekta OP-tider, strukturer-, monterings- och provningsföreskrifter finns

- Ansvarar för slutlig inplanering av prototyper och förserier i tillverkningsflödet tillsammans med Näroperativ stab

- Lokala felavhjälpning/problemlösning på arbetsplatserna

- Delta vid konstruktioner av nya arbetsplatser så att det sker mot befintlig dokumentation

- Se till att kalibrering/verifiering av instrument vid arbetsplatserna sköts enl gällande rutiner

- Utbilda nyanställda i processer

- Informera/utbilda monterings- och provningspersonal vid förändringar i arbetsrutiner och arbetssätt

- Ta fram och dokumentera flödesscheman per produkt/produktgrupp

Befogenhet: Enligt gällande attestinstruktion

- Instruktörer vid trimskolan

Till funktionen processtöd rekryterades bl.a. montörer/operatörer vid Nynäshamnsfabrikens tillverkningsenhet, vilka var medlemmar i förbundet. Sedan de övergått till sina processtödjande arbetsuppgifter började bolaget den 1 juni 1996, utan föregående överenskommelse med förbundet, tillämpa gällande tjänstemannaavtal för verkstadsindustrin (SIF-avtalet) på deras anställningsförhållanden.

Tvist har uppkommit mellan parterna angående verkstadsavtalets tillämpning på de av förbundets medlemmar som utför arbete inom funktionen processtöd. Sedan tvisten varit föremål för resultatlösa tvisteförhandlingar har förbundet vid arbetsdomstolen väckt talan mot verkstadsföreningen och bolaget.

Förbundet har därvid yrkat att arbetsdomstolen skall

1. förklara att bolaget är skyldigt att tillämpa verkstadsavtalet med anslutande lokala avtal för de arbeten inom funktionen processtöd som utförs av arbetstagarna M.C., A.D., R.E., N.G., A.J., H.L., U.P., J.S., K.G., P.S. och J.L., samt

2. förplikta bolaget att till förbundet utge allmänt skadestånd med 100 000 kr.

Verkstadsföreningen och bolaget har bestritt yrkandena samt förklarat att de även vid bifall till förbundets fastställelsetalan bestrider skadeståndsskyldighet.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Förbundet

Vid bolagets Nynäshamnsfabrik tillverkas s.k. antenn-nära produkter. Av intresse i detta mål är produktionen av kretskort samt störningsfilter till CDU-enheter, som ingår i basstationer för mobiltelefoni. CDU- enheten tar emot, sorterar, fördelar och sänder ut inkommande telefonsamtal.

Nynäshamnsfabriken är organisatoriskt uppdelad i enheter för bl.a. teknik, logistik och tillverkning. Tillverkningsenheten är uppdelad i s.k. produktionsgrupper, som består av olika montörslag. De olika produktionsgrupperna inom tillverkningsenheten är filter 1, filter 2, system/mobitex/system T, elektronik/SMD och Repair. Varje produktionsgrupp har en gruppchef, som utövar den arbetsledande funktionen.

Produktionen av störningsfilter går i stora drag till på följande sätt. I lättmetallchassin, som ser ut ungefär som moderna stereoförstärkare, monteras i särskilda fack dels mekaniska komponenter, vilka levereras från logistikavdelningen, dels lödda och uppmätta kretskort från elektronikenheten. När dessa moment är gjorda har ett filter skapats. Med hjälp av elektroniska mätinstrument trimmas sedan filtret. Med mätinstrumenten kontrolleras olika värden som jämförs med innehållet i olika dokument för att man skall se att rätt frekvenser filtreras bort och att de frekvenser man vill ha i basmobiltelefonstationen släpps fram. Montörslagens arbete inom grupperna för produktion av filter och kretskort innebär manuellt arbete som lödning av kretskort, montering och trimning av filtren, mätning osv. Montören kan också verifiera eget och andras arbete med hjälp av kvalitetsnormer. Vid verifieringen skall montören ta ställning till behövliga åtgärder, utföra kontrollmätning och märkning av felaktigt material. Montören skall även utföra beslutad kvalitetsmätning och hantera material och enheter i enlighet med gällande föreskrifter.

Med början i september 1995 har bolaget successivt infört en ny, sidoordnad stödfunktion i tillverkningen. Denna funktion har fått benämningen processtöd. De i målet aktuella arbetstagarna tillhörde de första som rekryterades till den nya funktionen. De arbetade alla tidigare som montörer/operatörer i produktionen, med de arbetsuppgifter som nyss beskrivits. Därutöver hade de en arbetsuppgift som tog ganska mycket tid i anspråk, nämligen att vara instruktörer i tillverkningen och vid de företagsinterna s.k. trim- och lödskolorna, där man lär upp nya montörer. Rekryteringen av dessa arbetstagare ägde rum under hösten 1995, och de började i praktiken utföra sina processtödjande arbetsuppgifter redan före årsskiftet 1995/96. Enligt bolagets uppfattning ägde det formella tillträdet rum den 1 april 1996. De hade dock då i praktiken redan arbetat som process-stödjare sedan flera månader tillbaka.

Med anledning av att bolaget ansåg att den nya funktionen processtöd formellt hade införts den 1 april började bolaget den 1 juni 1996 ensidigt tillämpa SIF-avtalet för verkstadsindustrin på dessa arbetstagares anställningsförhållanden. Samtidigt höjdes månadslönerna för dem med 500-2 000 kr.

Process-stödjarnas arbetsuppgifter kan i huvuddrag delas upp i tre olika moment.

Lärare och instruktör

Detta innebär att man är instruktör i den dagliga driften samt medverkar vid introduktionen av nyanställda. Process-stödjarna är även lärare och utbildare vid de nämnda s.k. trim- och lödskolorna.

Provningsarbete, underhållsarbete samt service och kontroll i den löpande produktionen

En stor och tidskrävande arbetsuppgift är att på begäran av en montör lösa akut uppkomna problem i driften, t.ex. genom att hjälpa montören att kalibrera och ställa in instrument för att se till att produktionen flyter smidigt och förhindra att det uppkommer större driftstopp. Process-stödjarna skall också försöka förebygga framtida driftstörningar genom att förutse eventuella problem som kan uppstå i produktionen.

Fungera som montörernas, tillverkningens, representanter i projektarbeten med produktanpassning

Denna arbetsuppgift innebär att process-stödjaren deltar vid granskningen och anpassningen av nya produkter inför tillverkningen i fabriken. Det är emellertid inte fråga om någon produktutveckling. I detta arbete, som oftast bedrivs i projektform, deltar även representanter från teknikenheten. Det är således metallarbetarnas yrkeserfarenheter som på detta sätt kommer till tals genom process- stödjaren. Medverkan i dessa produktanpassningsprojekt leder för process-stödjarens del till att han kan få anledning att finjustera tillverkningsbeskrivningar i PC-miljö med ledning av färdiga instruktioner som utarbetats vid teknikavdelningen i Nynäshamnsfabriken eller vid bolagets fabrik i Kista. Det handlar i dessa fall om en överföring av data från givna förebilder till de egna programmen. Däremot utvecklar man inte produkter och produktionsmetoder.

Process-stödjarnas arbete har av bolaget i en intern platsannons våren 1996 beskrivits på följande sätt.

Du skall inom enheten vårda, driva och leda förbättringar med syfte att förebygga driftsstörningar i den dagliga driften samt inom området vid införande av nya projekt/produkter avlasta, stödja och bistå verksamheten med nödvändig kompetens samt utbilda i våra processer (Trimskolan, lödskolan).

Funktionen processtöd innefattar således i huvudsak instruktion och manuella produktionsinsatser. Nyckelorden kan sägas vara, utbildning, service/underhåll och produktionsanpassning. En förutsättning för att kunna klara av arbetet som process-stödjare är att man har goda kunskaper om och erfarenhet av montörsarbete. Man skall känna till hur filtren sätts ihop, hur trimning går till samt hur man kalibrerar instrumenten. Har man en god montörsbakgrund går man in i processtödsarbetet utan några speciella svårigheter. Av de i målet aktuella arbetstagarna arbetar M.C., A.D., R.E., P.G., A.J., H.L., U.P. och J.S. inom de olika filtergrupperna. Kenneth Gylling och Per Sjödén arbetar vid enheten slutmontering. Ovanstående beskrivning av arbetet inom funktionen processtöd är giltig för samtliga dessa arbetstagare. J.L. arbetar inom funktionen data/bartrack, vilket innebär att han med hjälp av ett streckkodsystem arbetar med märkning och spårning av felaktiga produkter innan dessa lämnar fabriken. Det skall understrykas att det i funktionen processtöd inte finns några arbetsledande uppgifter. Process-stödjarna verkar enbart som en sidoordnad stödfunktion i tillverkningen. Det är gruppcheferna inom de olika produktionsgrupperna som innehar den arbetsledande funktionen.

Samtliga de arbetsuppgifter som angetts i bolagets befattningsbeskrivning för funktionen process-stöd kan utföras på verkstadsavtalets område. Av dessa arbetsuppgifter har följande vid Nynäshamnsfabriken alltid utförts av metallarbetare där och sedan lång tid tillbaka inom verkstadsindustrin i allmänhet utförts av förbundets medlemmar.

- Underhåll och uppdatering av kvalitetsstyrande dokument

- Bevakning av interna kund- och leverantörsförhållanden samt arbeten för att förutsäga incidenter som kan äventyra kvalitén på produkter

- Bevaka samt driva kvalitetsanmärkningar som uppkommit

- Utarbeta naturliga rutiner för samarbete med kvalitetsstaben

- Bevaka samt driva reklamationsärenden

- Lokal felavhjälpning/problemlösning på arbetsplatserna

- Delta vid konstruktioner av nya arbetsplatser så att det sker mot befintlig dokumentation.

- Utbilda nyanställda i processer

- Informera/utbilda monterings- och provningspersonal vid förändringar i arbetsrutiner och arbetssätt

- Arbeta som instruktörer vid trimskolan

Följande av de angivna arbetsuppgifterna är sådana som tangerar tjänstemannaarbetsuppgifter och som alltså även utförs av tjänstemän hos bolaget.

- Producerbarhets- och konstruktionsgranskning av nya produkter

- Säkra resurser i linjeorganisation för att driva förbättringsarbete

- Ansvara för slutlig inplanering av prototyper och förserier i tillverkningsflödet tillsammans med Näroperativ stab

- Se till att kalibrering/verifiering av instrument vid arbetsplatserna sköts enligt gällande rutiner

Den helt övervägande delen av arbetsuppgifterna faller således inom verkstadsavtalets tillämpningsområde.

Arbetsuppgifter inom områdena produktionsberedning, instruktion, produktionsplanering, kvalitetskontroll, provning och produktionskontroll, dvs. olika former av produktionsstödjande arbetsuppgifter har alltid utförts av metallarbetare. Tidigare var det så att den erfarne yrkesarbetaren fick en ritning av konstruktören. Utifrån denna ritning valde arbetaren verktyg, arbetsmetod och material för att därefter utföra hela arbetet fram till den färdiga produkten. Datoriseringen av verkstadsindustrin har medfört att detta sätt att utföra arbetet är än mer vanligt idag. Denna utveckling avspeglas också i verkstadsavtalet där förbundets medlemmar förutsätts utföra eller kompetensutvecklas för att utföra mycket kvalificerade arbeten på kollektivavtalets villkor.

Som exempel på sådana formuleringar i verkstadsavtalet kan nämnas att det i grupperingsanvisningarna i anslutning till bestämmelserna om penningfaktor i § 4 mom 5 a) bl.a. anges att i grupp 3 inplaceras kvalificerade arbeten som kräver teknisk eller annan teoretisk utbildning och praktisk erfarenhet samt utöver muntliga eller skriftliga instruktioner ställer krav på omdöme och initiativ, och att i grupp 4 inplaceras särskilt kvalificerade arbeten som i hög grad kräver teknisk eller annan teoretisk utbildning och praktisk erfarenhet samt ställer stora krav på omdöme, initiativ och ansvar för arbetets utförande som kräver teknisk eller annan teoretisk utbildning och praktisk erfarenhet samt utöver muntliga eller skriftliga instruktioner ställer krav på omdöme och initiativ och som medför stor ansträngning och utförs i besvärande arbetsmiljö.

I kommentaren till dessa grupperingsanvisningar anges därutöver bl.a. följande. I grupp 3 placeras arbeten som kräver kunskaper i exempelvis ritningsläsning, materiallära, mätteknik, matematik och som dessutom kan kräva viss riktad utbildning för det specifika arbetet. Arbetaren skall med ledning av muntliga eller skriftliga instruktioner självständigt eller i samråd med arbetsledningen kunna fatta beslut om förändringar av arbetsmetoden.

Referensarbetet "Manuell provning av kretskort" är ett arbete som utförs i god miljö men kräver både riktad utbildning och riktad praktik. Arbetet ställer därför krav som innebär speciell produktutbildning och produkterfarenhet.

Till grupp 4 förs arbeten som kräver förmåga att förstå och kritiskt bedöma och på ett självständigt och systematiskt sätt lösa tekniska och praktiska problem. Det kan här vara fråga om arbeten som ställer krav på mycket lång teoretisk utbildning i kombination med en kortare praktiktid. Det kan också vara arbeten som inte kräver fullt så lång teoretisk utbildning men som istället, i kombination med krav på mångårig praktiktid inom det aktuella arbetsområdet eller arbeten, utförs under mycket extrema ansträngnings- och miljöförhållanden.

Beträffande mål för utbildning och utveckling i företagen anges i verkstadsavtalet bl.a. att de lokala parterna gemensamt skall medverka till goda förutsättningar för de anställda att klara nya kunskaps- och kvalifikationskrav, och att en grund för det är ett fortlöpande, systematiskt och målinriktat utvecklingsarbete som syftar till att vidga de anställdas mångsidighet och samlade kompetens för förbättrad flexibilitet och prestation och att ge de anställda oavsett utbildningsbakgrund ökade möjligheter till personlig utveckling i arbetet så att de kan åta sig mer kvalificerade och ansvarskrävande uppgifter.

Av en kommentar till denna del av avtalet framgår att personlig utveckling t.ex. kan innebära intern eller extern vidareutbildning, möjlighet att delta i projektarbete, utredningar etc. eller arbetsrotation.

I en gränsdragningsöverenskommelse år 1979 mellan förbundet och Svenska Industritjänstemannaförbundet anges att Metall organiserar dels personal som utför avsynings- och kontrollarbete i den löpande industriella produktionen, dels av praktiska skäl personal som utför till produktionen knutet tekniskt komplicerat kontrollarbete avseende leveransprovning av utrustningar för t.ex. telefonstationer och printers till dataanläggningar, samt dels att SIF organiserar personal som utarbetar program för databehandling och funktionsprovning av dessa, t.ex. system eller delsystem i datastyrd processutrustning eller vapensystem.

I den partsgemensamma informationen om den träffade gränsdragningsöverenskommelsen anges bl a följande.

- Arbetsuppgifternas innehåll ska vara avgörande för organisationshemvisten

- Den enskilde befattningshavarens teoretiska eller praktiska utbildning saknar betydelse för organisationshemvisten

- Förändringar av produktionstekniken eller i produkternas tekniska nivå påverkar inte organisationstillhörigheten.

- Organisationstillhörigheten får avgöras utifrån till vilket område arbetet huvudsakligen är att hänföra.

- I princip skall allt arbete på "verkstadsgolvet" förbehållas Metalls organisationsområde och på motsvarande sätt skall allt arbete på kontoret förbehållas SIF:s organisationsområde.

Av en kommentar till gränsdragningsöverenskommelsen framgår bl.a. följande. Arbete med utarbetande av program (mjukvara) och funktionsprovning av dessa tillfaller SIF, men båda förbundens medlemmar kan i olika omfattning komma att utföra sådant arbete. Vägledande får därför vara till vilken organisation majoriteten av arbetsinnehållet och arbetets ursprung är att hänföra. Med detta avses att en metallarbetare kan utföra programarbete, liksom en tjänsteman kan tänkas funktionsprova program i produktionen.

Förbundet vill också framhålla att verkstadsföreningen i arbetsdomstolens mål nr A 144/95, som gällde gränsdragningen mellan arbetar- och tjänstemannaavtalen inom verkstadsindustrin vid införande av datateknik i tillverkningsprocessen, intog den ståndpunkten att arbetsuppgifterna i det fallet var av sådant slag att arbetaravtalet skulle tillämpas. I svaromålet i det målet uttalade arbetsgivarsidan bl.a. att arbetets viktigaste kompetenskrav baseras på verkstadsarbetets kunnande och erfarenheter både för att bygga ytor med hjälp av dator och för att tillämpa frästekniken, att arbetet kombineras i dag delvis med operativt arbete i bolagets datorstyrda fräsmaskiner, att bristande kompetens i de operativa momenten begränsar användbarheten hos den anställde samt att flexibiliteten i bolagets organisation kräver mångsidig kompetens så att beredning och maskintid smidigt kan anpassas till variationer i kundernas efterfrågan. Denna argumentation visar hur verkstadsföreningen principiellt har sett på tillämpningen av arbetar- respektive tjänstemannaavtalen när metallarbetarebefattningar tillförs beredningsarbete med stöd av datateknik.

Grunderna för förbundets talan kan sammanfattas enligt följande.

De av målet omfattade arbetstagarna utför arbete som till den helt övervägande delen består av arbetsuppgifter som faller inom ramen för verkstadsavtalets tillämpningsområde, eller av arbetsuppgifter som kan härledas ur och innebär en utveckling av sådant arbete, eller i övrigt har ett naturligt samband med bolagets centrala tillverkningsverksamhet och faller inom ramen för process-stödjarnas allmänna yrkeskvalifikationer. I samband med att de tilldelades sina nuvarande arbetsuppgifter övergick bolaget den 1 juni 1996 ensidigt till att tillämpa SIF-avtalet inom verkstadsindustrin för deras anställningar. Därvid förklarade bolaget att verkstadsavtalet inte längre var giltigt för de berörda arbetstagarna, vilket utgör en kränkning av förbundets rätt.

Arbetsgivarparterna

Nynäshamnsfabriken såldes 1993/94 av Teli till Ericsson. Tidigare tillverkades främst telefonväxlar (kretskort/skåp) vid fabriken, men i mitten av år 1995 övergick produktionen till mobiltelefoni, vilket bl.a. innebar att den mekaniska tillverkningen i det närmaste försvann och att elektroniken förändrades. Inledningsvis förutsattes därvid att de olika tillverkningsavdelningarna i Nynäshamnsfabriken skulle kunna klara sig med den teknikfunktion som redan fanns i bolaget och att beredningsfunktionerna skulle kunna skötas inom verkstädernas ram. Det visade sig emellertid att den nya produktionen krävde en annan kompetens inom produktionstekniken. Nu krävdes särskilda kunskaper om högfrekvent radioteknik, något som saknades bland bolagets produktionstekniker. För att lösa problemen började bolaget, med verkan från 1996, att bygga upp en sidoordnad funktion, processtöd, med en ny produktionsteknisk profil. På grund av svårigheter att externt rekrytera produktionstekniker med rätt kompetens valde bolaget att inledningsvis satsa på intern rekrytering och vidareutbildning av personalen till den nya funktionen. Personalen inom processtöd rekryterades bland såväl arbetare som tjänstemän.

Tillverkningen vid Nynäshamnsfabriken ställer höga krav på personalens kompetens. Enheten teknik inom fabriken arbetar i första hand med nya produkter och nya produktionssystem. Processtödet inom tillverkningen arbetar främst med förvaltning av redan befintliga produkter, samt planerar för införandet av nya produktionsprocesser och förfining och utveckling av tillverkningsprocessen. Processtödet utgör vidare tillverkningens "kontakt" med fabrikens teknikenhet. Mellan processtödet och teknikenheten föreligger ett fruktbart utbyte både vad gäller kompetens och produktkunskap. Processtödet har särskilda kontorsutrymmen utrustade med egna verktyg.

När det gäller gränsdragningen mellan tjänstemän och arbetare i industriföretag har man att se till arbetsresultatet. Arbetarna arbetar i driften. De har ett produktionsarbete och sysslor som på något sätt är nödvändiga för framställningen av fysiska produkter. Som exempel kan nämnas en avsynare som har att se till att produkterna fyller de uppställda kvalitetskraven. På tjänstemannaavtalets område är det inte fysiska produkter som är arbetsresultatet. Arbetsresultatet är en styrning av produktionen. Det är utveckling av produkterna, beredning av dessa i produktionsprocessen och kontroll av arbetet i driften. Man kan inte, som förbundet, göra den begreppsförskjutningen att man skulle skilja mellan kontroll av arbetet och kontroll av de enskilda produkterna. Kontrollen, uppföljningen, av arbetet är en traditionell tjänstemannafunktion. Den tekniska utvecklingen har lett till att vissa avtalsområden överlappar varandra. Som arbetsdomstolen uttalat i tidigare avgöranden, är det arbetsorganisationen vid det enskilda företaget som blir avgörande för frågan om vilket avtal som skall tillämpas. När denna gränsdragning skall ske får man gå tillbaka till den traditionella indelning som sedan tidigare funnits i företaget.

Arbetsuppgifterna inom funktionen processtöd är sådana som traditionellt har utförts av tjänstemän. Det bestrids inte att arbetare vid sidan av metallarbetet kan ha utfört flera av dessa arbetsuppgifter. Uppgifterna som sådana är dock att anse som tjänstemannaarbete. Vid bolaget har dessa uppgifter nu samlats till en specialfunktion, som enbart sysslar med detta arbete och inte deltar i produktionen. Arbetet inom denna funktion, dvs. processtödet, är därför att anse som tjänstemannaarbete.

Som förbundet påpekat är det med hänsyn till utvecklingen inom datatekniken allt fler beredningsuppgifter som tidigare utförde av tjänstemän, som nu kan utföras antingen rutinmässigt av produktionsgrupper eller som inslag i produktionen av arbetarna själva. I dessa fall finns det dock fortfarande ett starkt inslag av rent produktionsarbete. Det handlar alltjämt om en tillverkning av fysiska produkter. Arbetsdomstolen har i tidigare avgöranden talat om att det skall föreligga ett dominerande inslag åt det ena eller det andra hållet. För att arbetaravtalet skall bli tillämpligt måste det således finnas ett förhållandevis starkt produktionsinslag. I det nu aktuella fallet finns det inte något som helst inslag av produktionsarbete. Process-stödjarna utför över huvud taget inte något produktionsarbete. De deltar inte i driften och utför inte något monteringsarbete e.dyl. I arbetsbeskrivningen har heller inte upptagits något produktionsarbete. Det är i detta fall inte heller fråga om sådana arbetsuppgifter inom områdena styrning, utveckling, beredning och kontroll, som kan tillföras arbetarna som ett komplement till produktionsarbetet. Vad som har skett är i stället att bolaget har samlat traditionella tjänstemannafunktioner till en särskild enhet utan något produktionsarbete. Förbundets uppfattning tycks vara att arbetsgivaren fört över arbetsuppgifter inom styrning, utveckling, beredning och kontroll från tjänstemannaområdet till metallarbetarna och att det på så sätt har blivit en förskjutning mellan avtalsområdena, varvid det ena området har inskränkts och det andra har utvidgats.

I fråga om gränsdragningsöverenskommelsen mellan förbundet och Svenska Industritjänstemannaförbundet vill arbetsgivarparterna peka på att det i dessa avtalsparters kommentar till överenskommelsen även anges att traditionellt tjänstemannaarbete på "verkstadsgolvet" liksom tidigare skall förbehållas tjänstemannaorganisationerna.

Förbundet har hänvisat till den ståndpunkt som intogs av arbetsgivarsidan i arbetsdomstolens mål nr A 144/95, där arbetsgivarparterna var av uppfattningen att arbetaravtalet var tillämpligt. Det arbete som utfördes i det fallet var emellertid att arbetstagaren med hjälp av ett dataprogram skapade modeller av den produkt man ville framställa för att på så sätt kunna se hur den slutliga produkten skulle fungera. Sedan modellen "ritats" upp i datorn överfördes programvaran till en fräsmaskin som skapade den färdiga modellen. Resultatet av det arbete som utfördes var således en färdig modell. På samma sätt skapade tidigare en modellsnickare med handverktyg, utifrån en ritning, modeller av produkter som skulle produceras. Med den av arbetsgivarparterna ovan redovisade synen på uppdelningen mellan tjänstemanna- och arbetararbetsuppgifter var det således fråga om ett produktionsarbete.

Arbetsgivarparterna bestrider således att de i målet aktuella arbetstagarnas arbetsuppgifter traditionellt faller inom ramen för verkstadsavtalets tillämpningsområde eller kan härledas ur eller är utvecklade ur sådana arbetsuppgifter.

Arbetsuppgifterna inom funktionen processtöd är med traditionell terminologi att hänföra till området produktionsteknik. En produktionstekniker omfattas som regel av industritjänstemannaavtalet.

Förbundet

Alltsedan 1905 års verkstadsavtal har arbetare inom verkstadsindustrin utfört den typ av arbetsuppgifter som är aktuella i målet. Den utveckling som skett under 1970- och 1980- talen är att produktionstekniker och arbetsledare i stort sett har försvunnit inom verkstadsindustrin, och att deras arbetsuppgifter via datorisering och mjukvaror har överförts till metallarbetarbefattningarna.

Skrivningen i gränsdragningsöverenskommelsen om traditionellt tjänstemannaarbete på verkstadsgolvet syftar på medlemmarna i Ledarna (tidigare SALF) och, möjligen, även på tidskrivare.

Process-stödjarna utför inte själva monteringsarbetet i produktionen. Däremot utför de indirekt stödjande produktionsarbete genom att vara montörerna behjälpliga när problem uppstår i produktionen.

Arbetsgivarparterna

Av det trettiotal process-stödjare som finns vid Nynäshamnfabriken är det knappt häften, 13-14 personer, som har rekryterats från verkstadsavtalets område. I inledningsskedet var det dock fler arbetstagare som kom från detta avtalsområde.

J.L. arbetar med ett streckkodsmärknings-system. Han sysslar alltså inte med något egentligt processtödsarbete. K.E. började arbeta som process- stödjare först i oktober 1997.

Att en stor del av process-stödjarnas arbetsuppgifter har avsett instruktion och utbildning skall ses mot bakgrund av att det är naturligt att behovet av sådana insatser har varit speciellt stora under uppbyggnadsskedet av den nya inriktningen på produktionen. Under den aktuella tiden har det både skett externa rekryteringar och omskolning av den egna personalen, vilket har ställt extra stora krav på utbildningsinsatser. Förhållandena i själva omställningsskedet är dock ointressant i detta sammanhang. I stället har man att se på funktionen processtöd i dess fortvarande tillstånd.

Domskäl

Vid bolagets driftsenhet i Nynäshamn tillverkas främst störningsfilter till CDU-enheter, som ingår i basstationer för mobiltelefoni. Under hösten 1995/våren 1996 införde bolaget vid Nynäshamnsfabrikens tillverkningsenhet successivt en ny funktion, som kallas processtöd. Till denna funktion rekryterades bl.a. montörer/operatörer från fabrikens tillverkningsenhet, vilka var medlemmar i förbundet. Bolaget började den 1 juni 1996, utan föregående överenskommelse med förbundet, tillämpa tjänstemannaavtalet för verkstadsindustrin på de berörda arbetstagarnas anställningsförhållanden.

Tvisten i målet gäller huruvida verkstadsavtalet eller tjänstemannaavtalet för verkstadsindustrin skall reglera anställningsförhållandena för de av förbundets medlemmar som utför arbete som process-stödjare.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på förbundets begäran process-stödjaren K.E., verkstadsklubbens ordförande C.S. och styrelseledamoten i verkstadsklubben C.K. hörts upplysningsvis. På arbetsgivarparternas begäran har förhör upplysningsvis hållits med förre produktionschefen M.G., förre verkställande direktören i Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, professor S-E.A. samt ombudsmannen vid SIF P-O.L. Parterna har vidare åberopat skriftlig bevisning.

Arbetsdomstolen har i ett flertal tidigare domar tagit ställning till frågan om gränsdragningen mellan arbetaravtal och tjänstemannaavtal. I domen 1978 nr 18 har arbetsdomstolen angett vissa allmänna riktlinjer för avgörande av rättstvister angående denna gränsdragning. Dessa riktlinjer har i ett senare avgörande, AD 1989 nr 12 sammanfattats på följande sätt.

Domstolen erinrar i den domen inledningsvis om att ett arbetaravtals gräns i förhållande till tjänstemannaavtal principiellt är att fastställa genom sedvanlig tolkning av avtalet. Vad arbetaravtalets parter själva har kommit överens om eller de gemensamma förutsättningarna som de har utgått från är därmed i första hand bestämmande för gränsdragningen. Giltighetsområdet för arbetaravtalet är normalt sett avgränsat efter objektiva grunder i den meningen att området inte kan ändras utan avtalsparternas medverkan (jfr AD 1961 nr 29). Detta betyder dock inte att arbetaravtal och tjänstemannaavtal skulle sakna anpassning till varandra. I praktiken har man enligt domstolen i regel att räkna med att en sådan gränsdragning råder mellan avtalen att arbetaravtalet inte är tillämpligt i fråga om arbetsuppgifter som utförs av den som har tjänstemannaställning och omfattas av tjänstemannaavtalet. Detta beror, sägs det vidare i domen, på att avtalen på båda sidor har utvecklats under beaktande av en på traditionen vilande gemensam uppfattning om vad som är tjänstemannaarbete och på att gränsen mellan avtalen i stor utsträckning har klarlagts avtalsvägen mellan arbetsgivarsidan och de berörda arbetstagarorganisationerna, varvid organisationsöverenskommelser mellan arbetstagarorganisationerna ofta har blivit vägledande fastän de inte är omedelbart bindande för arbetsgivarsidan. Problem kan likväl uppstå när det gäller att avgöra vilket avtal som skall tillämpas på en arbetstagare, om arbetstagarens arbetsuppgifter till typ eller sammansättning skiljer sig från vad som tidigare har förekommit i branschen. Detta hänger samman med att varken den på tradition vilande gemensamma uppfattningen om vad som är tjänstemannaarbete eller förekommande överenskommelser utgår från något enhetligt tjänstemannabegrepp. Det torde tvärtom allmänt erkännas, uttalar domstolen, att begreppsbildningen på området inte är logiskt genomförd och att den åtminstone beträffande vissa typer av arbete är oklar.

Domen AD 1978 nr 18 innehåller också vissa anvisningar om hur man bör gå tillväga vid bedömningen av gränsfall när något direkt svar på tvistefrågan inte står att finna i avtalet eller i överenskommelser i anslutning till avtalet. Hänsyn bör tas till hur det arbete som tvisten gäller traditionellt har betraktats på avtalsområdet. I vissa fall torde gränsdragningsöverenskommelser för jämförligt arbete ge vägledning. Frånvaron av ett enhetligt tjänstemannabegrepp som grundval av för gränsdragningen är dock ägnad att förringa betydelsen av praxis. Ett annat tillvägagångssätt kan vara, fortsätter arbetsdomstolen, att ställa frågan om arbetet huvudsakligen är tjänstemannabetonat eller om det till större delen utgörs av sådant arbete som typiskt sett faller under arbetaravtalet. I praktiken torde den metoden dock inte sällan visa sig svårtillämpad, eftersom vad som kan uppfattas som typiskt tjänstemannaarbete också kan ingå som ett mer eller mindre omfattande inslag i arbete som klart faller inom arbetaravtalets tillämpningsområde. - Ofta torde kunna konstateras att de arbetsuppgifter som tvisten gäller har utvecklats från arbete som hör under det ena avtalet. Om t.ex. en arbetare med bibehållande i större eller mindre utsträckning av tidigare arbetsuppgifter tillförs ytterligare arbetsuppgifter som är tjänstemannabetonade, kan det enligt domstolen vara motiverat, med utgångspunkt i att det är ett gängse förfaringssätt att lösa uppkommande gränsdragningsfrågor genom överenskommelse, att anse att arbetstagarens arbetsuppgifter efter förändringen alltjämt omfattas av arbetaravtalet intill dess frågan blir reglerad genom överenskommelse. Som förutsättning bör dock gälla att de nytillkomna arbetsuppgifterna inte är helt dominerande.

Dessa uttalanden har, som arbetsdomstolen anförde senast i domen AD 1998 nr 5, alltjämt giltighet.

Som framgår av redogörelsen för tidigare avgöranden skall gränsen mellan konkurrerande tjänstemannaavtal och arbetaravtal i första hand fastställas genom sedvanlig kollektivavtalstolkning. Avgörande för gränsdragningen är således den gemensamma partsavsikten när avtalet träffades och avtalets ordalydelse. Förbundet har också hänfört sig till ett antal olika formuleringar i verkstadsavtalet. Arbetsdomstolen finner det inte erforderligt att närmare gå in på dessa texter i verkstadsavtalet. Utredningen visar enligt domstolens mening att under verkstadsavtalet otvetydigt faller kvalificerade arbetsuppgifter som ställer krav såväl på teknisk eller annan teoretisk utbildning som på omdöme och initiativförmåga. Det kan dock konstateras att utredningen inte medger några direkta slutsatser i frågan om någon gemensam partsavsikt förelegat hos avtalsparterna av betydelse för den nu aktuella gränsdragningsfrågan. Inte heller verkstadsavtalets ordalydelse ger något bestämt svar på denna fråga.

Som framgått av redogörelsen för tankegångarna i 1978 års dom har arbetsdomstolen ansett det vara förenat med svårigheter att avgöra gränsdragningsfrågor med ledning av hur arbetet i fråga traditionellt har betraktats på avtalsområdet eller om arbetet huvudsakligen är tjänstemannabetonat eller till större delen utgörs av sådant arbete som typiskt sett faller under arbetaravtalet. En utgångspunkt för bedömningen av gränsdragningsfrågor av detta slag har i ett antal tidigare avgöranden varit till vilken personalkategori de berörda arbetstagarna ursprungligen hänförts och om arbetsuppgifterna därefter förändrats på ett så avgörande sätt att en ändrad avtalstillhörighet är motiverad. Principen har uttryckts så att om anställda inom ett arbetaravtals tillämpningsområde med bibehållande av tidigare arbetsuppgifter tillförs nya tjänstemannabetonade uppgifter skall dessas arbetsuppgifter alltjämt anses omfattade av arbetaravtalet intill dess frågan blivit reglerad genom överenskommelse, såvida de nytillkomna uppgifterna inte är helt dominerande.

Förbundet har gjort gällande att de berörda arbetstagarna utför arbete som till den helt övervägande delen består av arbetsuppgifter som faller inom ramen för verkstadsavtalets tillämpningsområde, eller arbetsuppgifter som kan härledas ur och innebär en utveckling av sådant arbete, eller i övrigt har ett naturligt samband med bolagets centrala tillverkningsverksamhet och faller inom ramen för process-stödjarnas allmänna yrkeskvalifikationer som metallarbetare. Arbetsgivarparterna har å sin sida gjort gällande att arbetsuppgifterna inom funktionen processtöd är sådana som traditionellt har utförts av tjänstemän och att bolaget, genom införandet av funktionen processtöd, i praktiken har återsamlat traditionella tjänstemannauppgifter till en särskild funktion, som inte kan anses delta i produktionsarbetet.

Utredningen i målet har visat bl a följande. Mellan parterna är ostridigt att funktionen processtöd har det arbetsinnehåll som anges i den i inledningen till denna dom redovisade befattningsbeskrivningen. Det har också framgått att de i målet berörda arbetstagarna tidigare arbetade som montörer/operatörer och att deras arbetsuppgifter då i korthet kan beskrivas ha bestått i montering av komponenter till filter, lödning av kretskort, trimning av filter, verifiering av eget och andras arbete med hjälp av kvalitetsnormer, kontrollmätning och märkning av felaktigt material, kvalitetsmätning samt att vara instruktörer i tillverkningen och vid de företagsinterna befattningsutbildningarna, de s.k. trim- och lödskolorna. Montörerna har, liksom arbetstagare med annan bakgrund, rekryterats till befattningarna som process-stödjare. Dessa befattningar har också annonserats ut i vart fall internt inom bolaget. Det är ostridigt att montörerna innan de började arbeta som process-stödjare var sysselsatta i arbete som omfattades av verkstadsavtalet. Såvitt framgått har detta arbete, med undantag för montörernas insatser vid trim- och lödskolorna, i huvudsak varit knutet till den löpande fysiska produktionen av störningsfilter. Process- stödjarna deltar inte själva i tillverkningen eller monteringen av komponenter till störningsfiltren. Deras arbete får enligt arbetsdomstolens mening anses vara av mer övergripande art utan direkt samband med den löpande produktionen. Särskilt genom de uppgifter S-E.A. har lämnat får det enligt arbetsdomstolens mening anses visat att process-stödjarnas arbetsuppgifter i huvudsak är sådana som traditionellt har betecknats som typiska tjänstemannauppgifter. Det har emellertid också framgått att metallarbetare traditionellt, i varierande utsträckning, i sina befattningar som metallarbetare har utfört även arbetsuppgifter som närmast är av tjänstemannakaraktär. Så har varit fallet även för de i målet berörda arbetstagarna.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Som redan framgått visar utredningen enligt arbetsdomstolens mening att process-stödjarnas arbetsuppgifter i huvudsak är sådana som traditionellt har betecknats som typiska tjänstemannauppgifter. Mot bakgrund av att även metallarbetare sedan länge i sina befattningar har utfört också denna typ av arbetsuppgifter kan den omständigheten i sig inte tillmätas någon avgörande betydelse vid avgörandet av gränsdragningsfrågan.

Merparten av de av montörernas arbetsuppgifter som otvetydigt faller under verkstadsavtalet utförs inte av process-stödjarna. Domstolen syftar då främst på arbetet med montering av komponenter, lödning av kretskort och trimning av filter. Mot den bakgrunden ter det sig inte heller ändamålsenligt att i detta mål pröva gränsdragningsfrågan med tillämpning av den ovan redovisade principen att anställda inom ett arbetaravtals tillämpningsområde som, med bibehållande av tidigare arbetsuppgifter, tillförs nya tjänstemannabetonade uppgifter skall anses omfattade av arbetaravtalet intill dess frågan blivit reglerad genom överenskommelse, såvida de nytillkomna uppgifterna inte är helt dominerande.

Den fråga som får ställas är i stället om de processtödjande arbetsuppgifterna till sin art och sammansättning är sådana att det är naturligt att jämställa dem med sådant arbete som otvetydigt faller under verkstadsavtalet (jfr AD 1989 nr 12). Arbetsdomstolen har därför nu att försöka bestämma gränsdragningen mellan tjänstemanna- och arbetaravtalen genom att pröva om process-stödjarnas arbete huvudsakligen är av tjänstemannakaraktär eller om det till större delen utgörs av sådant arbete som typiskt sett faller under verkstadsavtalet.

Förbundets ståndpunkt i målet är att process-stödjarnas arbetsuppgifter, som de framgår av befattningsbeskrivningen, till stor del är arbete av sådant slag som alltid har utförts av metallarbetare utan att föranleda ändringar i tillämpningen av verkstadsavtalet. Arbetsgivarparternas ståndpunkt är att dessa arbetsuppgifter i sin helhet utgörs av traditionella tjänstemannaarbetsuppgifter. Närmare upplysningar om arbetet har lämnats främst av C.S., K.E., M.G., S-E.A. och P-O.L. S., E. och G. har därvid lämnat en relativt fyllig beskrivning av förhållandena vid den aktuella tillverkningsenheten vid Nynäshamnsfabriken. A. och L. har främst ur mer allmän synpunkt lämnat uppgifter om kategoriseringen av arbetsuppgifter av det slag målet rör.

I detta sammanhang kan som en allmän utgångspunkt viss ledning sökas i 1979 års gränsdragningsöverenskommelse mellan förbundet och SIF. Det bör dock framhållas att en överenskommelse av detta slag endast i begränsad utsträckning kan tjäna till ledning vid bedömningen av en enskild tvistefråga av det slag som föreligger i målet. Av dessa avtalsparters gemensamma information om gränsdragningsöverenskommelsen framgår bl.a. att arbetsuppgifternas innehåll ska vara avgörande för organisationshemvisten, att den enskilde befattningshavarens teoretiska eller praktiska utbildning saknar betydelse för organisationshemvisten, att organisationstillhörigheten får avgöras utifrån till vilket område arbetet huvudsakligen är att hänföra, samt att i princip allt arbete på "verkstadsgolvet" skall förbehållas förbundets organisationsområde och att på motsvarande sätt allt arbete på kontoret skall förbehållas SIF:s organisationsområde. Det framgår också där att traditionellt tjänstemannaarbete på "verkstadsgolvet" liksom tidigare skall förbehållas tjänstemannaorganisationerna.

Enligt arbetsdomstolens mening har framgått att process-stödjarnas arbete, vid sidan av utbildningsinsatser, går ut på att förebygga driftstörningar i den dagliga driften och att vid införandet av nya objekt avlasta, stödja och bistå verksamheten med behövlig teknisk kompetens. Att det vid utförandet av detta arbete kan vara av värde med erfarenheter från arbete som montör kan i och för sig inte betvivlas. Men redan det förhållandet att, som arbetsgivarparterna obestritt har uppgivit, ungefär hälften av process-stödjarna har annan yrkesbakgrund gör att denna omständighet inte kan tillmätas någon avgörande betydelse. Det har också redan framgått att process-stödjarnas arbetsuppgifter är sådana som traditionellt har betecknats som typiska tjänstemannauppgifter. Att process-stödjarna genom sitt arbete bidrar till produktionsprocessen står helt klart. Men huvuddelen av detta arbete kan inte anses vara i egentlig mening knutet till produktionen eller tillverkningen av störningsfiltren. Härigenom skiljer det sig från de arbetsuppgifter av tjänstemannakaraktär som montörerna utför i sina befattningar. Dessa uppgifter får enligt arbetsdomstolens mening anses nära förbundna med den löpande produktionen av störningsfilter. Vid en samlad bedömning av det anförda och vad som i övrigt förekommit finner arbetsdomstolen att process-stödjarnas arbetsuppgifter inte naturligt kan jämställas med sådant arbete som otvetydigt faller under verkstadsavtalet.

Arbetsgivarparterna har anfört att J.L. egentligen inte är processtödjare. Det synes ostridigt mellan parterna att J.L. inte har arbetsuppgifter i enlighet med befattningsbeskrivningen för process- stödjarna och att han arbetar med ett databaserat streckkod-system för märkning och spårning av produkter. Enligt vad arbetsgivarsidan obestritt har uppgivit består J.L:s uppgifter i att driva datasystemet, utveckla användningen av det samt utbilda andra anställda i dess användning. Vid detta förhållande finner arbetsdomstolen inte anledning till annan bedömning i hans fall än den som enligt ovan gjorts för övriga berörda arbetstagare.

Sammanfattningsvis kommer arbetsdomstolen till den slutsatsen att bolaget inte kan anses skyldigt att tillämpa verkstadsavtalet på de berörda arbetstagarna.

Vid denna utgång i målet skall förbundet åläggas ersätta arbetsgivarparterna för deras rättegångskostnader. Om kostnadsbeloppet råder inte tvist.