AD 1998 nr 59

Parter:

Tjänstemannaförbundet HTF; Premiair A/S

Nr 59

Tjänstemannaförbundet HTF

mot

Premiair A/S i Dragör, Danmark.

BAKGRUND

Scanair var ett systerkonsortium till SAS. Verksamheten i Scanair bestod främst i att utföra flygningar för charterföretag. Den 31 december 1993 upphörde Scanairs verksamhet. Samtliga anställda sades upp på grund av arbetsbrist.

Den 1 januari 1994 inledde det nystartade danska företaget Premiair A/S (nedan Premiair) sin verksamhet inom i huvudsak samma område som Scanair. Premiair anställde ett stort antal arbetstagare som tidigare varit anställda hos Scanair.

Under sommaren 1993 var Scanair under avveckling. Den 19 juli 1993 träffade Scanairs lokala HTF-klubb och Scanair ett lokalt kollektivavtal som innebar att ett antal kabinanställda hos Scanair inte skulle ha företrädesrätt till återanställning på grund av de stundande uppsägningarna. I kollektivavtalet angavs även att parterna gemensamt skulle fastställa en turordningslista varigenom skulle fastslås i vilken ordning arbetstagarna skulle sägas upp samt att parterna var överens om att endast de personer som befanns lämpliga för anställning hos Premiair hade företrädesrätt till återanställning. Premiair förband sig att återanställa viss personal i enlighet med överenskommelsen i kollektivavtalet. En turordningslista upprättades senare, vilken enligt arbetsdomstolens dom 1995 nr 108 är att anse som ett mellan parterna den 15 augusti 1993 träffat kollektivavtal.

Enligt Premiairs uppfattning skulle turordningslistan tjäna som underlag för vilka av de kabinanställda som skulle erbjudas anställning i Premiair och Premiair följde listan när Premiair erbjöd de tidigare Scanairanställda anställning i bolaget. Tjänstemannaförbundet HTF (nedan HTF) har bestritt att listan skulle fungera som en turordningslista för återanställning.

Den 17 december 1993 förordnade arbetsdomstolen interimistiskt att de kabinanställda vid Scanair som sagts upp på grund av arbetsbrist och som varit anställda av Scanair minst tolv månader under de senaste två åren hade företrädesrätt till återanställning. I dom 1995 nr 108 fastställde arbetsdomstolen att de kollektivavtal som träffades under sommaren 1993 var ogiltiga till den del de innehöll att kabinanställd personal vid Scanair saknade företrädesrätt till återanställning. Arbetsdomstolen fastställde även det tidigare meddelade interimistiska beslutet.

Under år 1994 väckte HTF talan mot Premiair och gjorde bl.a. gällande att Premiair övertagit Scanairs verksamhet samt att kabinanställda i Scanair därför hade rätt till återanställning hos Premiair. Arbetsdomstolen biföll i mellandom 1996 nr 92 HTF:s talan och fastställde således att de kabinanställda som tidigare sagts upp av Scanair hade företrädesrätt till återanställning hos Premiair i den turordning som föreskrivs i anställningsskyddslagen. Arbetsdomstolen uttalade i domen att de kabinanställda vilkas rätt till återanställning blivit åsidosatt av Premiair kan ha rätt till skadestånd.

Efter mellandomen år 1996 har parterna fört förhandlingar i syfte att lösa de skadeståndsfrågor som aktualiserats. Parterna är överens om att de allmänna skadestånden skall bestämmas schablonmässigt och att de ekonomiska skadestånden skall beräknas utifrån en uppskattning av den inkomst arbetstagarna skulle ha uppburit om de fått anställning i Premiair. Parterna önskar emellertid få ett begränsat antal frågor rörande skadestånden avgjorda av domstol. De frågor som skall prövas rör enskilda arbetstagare. Bakom varje enskild arbetstagare finns emellertid ett antal andra arbetstagare som berörs av samma frågeställning.

YRKANDEN M.M.

HTF har yrkat att arbetsdomstolen skall

1. fastställa att Premiair brutit mot A.D:s återanställningsrätt genom att anställa M.W. den 1 maj 1994 i stället för den 1 januari 1994,

2. förplikta Premiair att till H.B. utge allmänt skadestånd med 125 000 kr för brott mot företrädesrätten jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 75 000 kr från dagen för delgivning av stämningsansökan i mål nr A 52/94 (28 mars 1994) och på 50 000 kr från dagen för delgivning av stämningsansökan i mål nr A 227/97 (25 oktober 1994), allt till dess full betalning sker,

3. förplikta Premiair att till R-M.C. utge allmänt skadestånd med 75 000 kr för brott mot företrädesrätten jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämningsansökan i mål nr A 52/94 till dess full betalning sker,

4. förplikta Premiair att till E.C. utge allmänt skadestånd med 100 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 50 000 kr från den 28 juni 1994 och på 50 000 kr från dagen för delgivning av stämningsansökan i mål nr A 227/94, allt till dess full betalning sker,

5. fastställa att E-M.G. inte har skyldighet att reducera sitt ekonomiska skadeståndsanspråk med belopp som hon uppburit genom utförande av övertidsarbete,

6. fastställa att A.F. inte har skyldighet att reducera sitt ekonomiska skadeståndsanspråk med belopp som hon uppburit av sin deltidsanställning hos Skyways AB,

7. fastställa att H.F. inte har skyldighet att avräkna större belopp än det fulla ekonomiska skadeståndsanspråket per månad fastän hon vissa månader har uppburit högre belopp, samt

8. fastställa att R.D. äger rätt till fullt ekonomiskt skadestånd efter minskning av avräkningsbara inkomster, även efter det att hennes anställning hos Sunways Airlines AB (nedan Sunways) upphört på grund av konkurs.

Premiair har bestritt samtliga yrkanden men vitsordat ränteberäkningarna som skäliga i och för sig.

PARTERNAS SAKFRAMSTÄLLNINGAR

1. Har Premiair brutit mot A.D:s återanställningsrätt genom att anställa M.W. den 1 maj 1994 i stället för den 1 januari

1994?

HTF

Arbetsdomstolen har i mellandomen 1996 nr 92 fastställt att de kabinanställda som tidigare sagts upp av Scanair har företrädesrätt till återanställning hos Premiair i den turordning som föreskrivs i anställningsskyddslagen. Utgångspunkten för bedömningen av vid vilka tidpunkter de kabinanställdas företrädesrätt till återanställning har kränkts bör därför vara den ordning Premiair skulle ha återanställt de kabinanställda, om man redan från början hade återanställt i enlighet med anställningsskyddslagens turordningsregler. Detta är vad man skulle kunna kalla en rekonstruktions- eller påfyllnadsprincip.

Flertalet av de kabinanställda som HTF företräder i målet skulle ha återanställts i Premiair den 1 januari 1994 om Premiair följt anställningsskyddslagens turordningsregler. Dessa arbetstagare ingår i en grupp benämnd Premiair 1 och omfattas av HTF:s ursprungliga talan i mål nr A 52/94. Den grupp kabinanställda som i kraft av sin plats på turordningslistan borde ha erbjudits återanställning när Premiair under våren/sommaren 1994 anställde ett antal medarbetare för sommarsäsongen, s k sommarfåglar, kallas Premiair 2. Dessa arbetstagare omfattas av HTF:s tillläggsyrkande i mål nr A 227/94. Slutligen kallas de kabinanställda som skulle ha erbjudits företrädesrätt till efterföljande anställningar under företrädesrättstiden för Premiair 3.

A.D. tillhör gruppen Premiair 2. Om Premiair hade följt turordningsreglerna i anställningsskyddslagen från början, skulle hon ha blivit erbjuden en tidsbegränsad anställning sommaren 1994. Före A.D. på turordningslistan står M.W. M.W. tillhör gruppen Premiair 1 och skulle således ha anställts i Premiair den 1 januari 1994. Genom att inte anställa M.W. den 1 januari 1994 bröt Premiair mot anställningsskyddslagens turordningsregler. M.W. erhöll en tidsbegränsad anställning sommaren 1994. Detta ledde till att A.D. inte hade möjlighet att få den tidsbegränsade anställning som hon var berättigad till. Genom sitt handlande har Premiair kränkt den företrädesrätt till återanställning som A.D. har enligt anställningsskyddslagen eller i vart fall enligt dess grunder.

Premiair

Premiair ifrågasätter om man kan se anställningarna i januari 1994 och under våren 1994 som en enhet. Premiair menar att man skall se varje enskilt anställningstillfälle för sig.

Av anställningsskyddslagens regler framgår att det är den arbetstagare som har den bästa återanställningsrätten som i första hand skall erbjudas de lediga arbeten som uppstår under företrädesrättstiden. M.W. hade bättre rätt till återanställning än vad A.D. hade. Att Premiair under våren 1994 anställde den arbetstagare som hade bäst rätt till återanställning kan inte utgöra ett brott mot anställningsskyddslagen. Om Premiair hade anställt A.D. under våren 1994 i stället för M.W., hade bolaget förbigått M.W. och brutit mot anställningsskyddslagen. Med HTF:s inställning skulle Premiair således drabbas av skadestånd oavsett om man hade anställt M.W. eller A.D. Konsekvensen skulle kunna bli att en arbetsgivare i denna situation avstår från att över huvud taget anställa någon under den tid företrädesrätt till återanställning gäller.

2. Med vilka belopp skall allmänt skadestånd utgå till H.B., R-M.C. och E.C.?

HTF

Allmänt om skadeståndsskyldigheten

HTF har differentierat skadeståndsyrkandena till de olika arbetstagarna med hänsyn till graden av kränkning de utsatts för. HTF anser emellertid att det i förevarande situation finns skäl att döma ut betydligt högre allmänna skadestånd än vad som normalt brukar ske. De turordningsbrott Premiair gjort sig skyldigt till har fått samma effekt som uppsägningar utan saklig grund. De allmänna skadestånd som skall utgå bör därför jämställas med de skadestånd som brukar utgå vid icke sakligt grundade uppsägningar. Vid bestämmande av beloppens storlek skall hänsyn inte tas till att Premiair kommer att drabbas hårt av skadeståndskraven.

Vid bestämmandet av skadeståndsbeloppens storlek skall följande omständigheter beaktas. Arbetsdomstolen meddelade redan den 17 december 1993 interimistiskt beslut i det s.k. Scanair-målet. Beslutet innebar att domstolen ansåg att de berörda arbetstagarna, i avvaktan på ett slutligt avgörande, var bibehållna sin återanställningsrätt. Därmed drabbades det centrala innehållet i kollektivavtalet av ogiltighet. Om Premiair hade rättat sig efter beslutet och anställt kabinanställda i enlighet med anställningsskyddslagens turordningsbestämmelser, hade bolaget undgått skadeståndsskyldighet. Därutöver skall beaktas att flertalet av de skadelidande har en ovanligt lång anställningstid i Scanair, mellan 15 och 20 år. De flesta arbetstagarna har därtill endast arbetat inom flygbranschen, vilket innebär att de har en mycket begränsad arbetsmarknad. I vart fall har de mycket svårt att erhålla anställningar som innebär att de kan komma upp i likvärdiga inkomster som de hade i Scanair eller som de skulle ha haft i Premiair. Det stora flertalet lider fortfarande ekonomisk skada.

Särskilt om skadeståndet till H.B.

H.B. tillhör gruppen Premiair 1. Hon skulle ha erhållit anställning i Premiair den 1 januari 1994 om Premiair hade följt anställningsskyddslagens turordningsregler. Det har hon inte fått. För denna kränkning av återanställningsrätten skall Premiair utge 75 000 kr i allmänt skadestånd.

H.B. erbjöds inte heller anställning under våren/sommaren 1994. Visserligen skulle H.B., med hänsyn till att hon redan borde ha varit anställd i Premiair under våren 1994, rätteligen inte ha erhållit någon av de visstidsanställningar som s.k. sommarfågel som erbjöds under våren/sommaren 1994. Vid dessa anställningar har emellertid H.B. på nytt förbigåtts av arbetstagare med sämre rätt till återanställning och av arbetstagare som helt saknat rätt till återanställning. Även detta handlande från Premiairs sida är en kränkning av H.B:s företrädesrätt till återanställning. Premiair skall därför utge ytterligare 50 000 kr i allmänt skadestånd.

Särskilt om skadeståndet till R-M.C.

R-M.C. tillhör gruppen Premiair 1. Hon skulle ha erbjudits anställning den 1 januari 1994 men blev vid den tidpunkten förbigången av arbetstagare med kortare anställningstid. För denna kränkning skall Premiair utge 75 000 kr. R-M.C. blev under våren/sommaren 1994 erbjuden och accepterade visstidsanställning hos Premiair. Därefter har hon den 1 november 1994 erhållit en tillsvidareanställning hos Premiair som hon fortfarande innehar. Dessa omständigheter skall emellertid inte påverka bedömningen av den kränkning R-M.C. utsattes för i början av år 1994.

Särskilt om skadeståndet till E.C.

E.C. tillhör Premiair 2. Hon skulle således inte ha erhållit anställning hos Premiair den 1 januari 1994, men skulle ha erhållit visstidsanställning hos Premiair under våren/sommaren 1994. Även om E.C. inte skulle ha erhållit anställning i januari 1994 har hon ändå blivit kränkt genom att hon vid den tidpunkten blev förbigången av arbetstagare med ännu kortare anställningstid. För denna kränkning är E.C. berättigad till allmänt skadestånd om 50 000 kr.

E.C. erhöll inte heller, trots att hon var berättigad till det, anställning som s.k. sommarfågel under våren/sommaren 1994. Med anledning av den kränkningen skall Premiair utge ytterligare 50 000 kr.

Premiair

Allmänt om skadeståndsskyldigheten

Premiair delar HTF:s uppfattning att skadeståndsbeloppen skall differentieras mellan olika arbetstagare. Enligt Premiairs uppfattning skall emellertid de relativa skillnaderna mellan skadestånden vara större. Det är allvarligare att gå miste om en tillsvidareanställning än en visstidsanställning. Det är också allvarligare att ha gått miste om en riktig anställning än en fiktiv anställning enligt rekonstruktions- eller påfyllnadsprincipen. En inledande kränkning är därtill allvarligare än eventuella följdkränkningar. Att arbetstagare i olika skeden ansett sig förbigångna av ett flertal arbetstagare med sämre eller ingen rätt till återanställning kan inte tillmätas annat än marginell betydelse. Enskilda arbetstagares ekonomiska och personliga förhållanden skall inte spela någon roll vid bestämmandet av de allmänna skadestånden.

De skadeståndsbelopp HTF har yrkat är avsevärt högre än arbetsdomstolens praxis vid turordningsbrott. Redan detta ger anledning att sätta ned de yrkade beloppen. Premiair menar emellertid att de allmänna skadestånden skall jämkas till noll, eller i vart fall sättas ner kraftigt. Det är den skadeståndsnivå som gällde år 1994 som skall tillämpas eftersom arbetstagarna kommer att erhålla dröjsmålsränta på skadeståndsbeloppen.

Bedömningen av skadeståndsnivån och frågan om jämkning skall göras efter en helhetsbedömning av det inträffade. Det kan därvid anmärkas att Premiair agerat helt i överensstämmelse med de kollektivavtal som träffades år 1993. Premiair har med fog förlitat sig på att kollektivavtalen hade den rättsverkan som avtalen ger uttryck för. Arbetsdomstolen har i domen 1995 nr 108 också uttalat att kollektivavtalen i sig är giltiga. Vid avtalstillfället var parterna överens om att de arbetstagare som förtecknades på turordningslistan skulle få arbete i Premiair. Premiair anställde tidigt på hösten 1993 personal i enlighet med listan och i enlighet med sitt åtagande i samband med att kollektivavtalet träffades. Vid tidpunkten för arbetsdomstolens interimistiska beslut den 17 december 1993 var alla anställningar i Premiair redan definitiva. Det interimistiska beslutet anger därtill endast att de kabinanställda i Scanair har företrädesrätt till återanställning. Beslutet säger ingenting om i vilken ordning de kabinanställda skulle få sin återanställningsrätt tillgodosedd, dvs. om turordningsreglerna i anställningsskyddslagen eller den lista parterna avtalat om skulle tillämpas. En förutsättning för att det interimistiska beslutet skulle få verkningar för Premiair var därtill att en verksamhetsövergång skett från Scanair till Premiair. Tolkningen av kollektivavtalens giltighet och rättsverkningar liksom även frågan huruvida det skett en verksamhetsövergång har varit mycket svårbedömda. Arbetsdomstolen har först i mellandomen 1996 nr 92 fastställt att det varit fråga om en verksamhetsövergång och uttalat att den avtalade listan inte duger som avtal om turordning för återanställning. Premiair har inte handlat i strid med träffade kollektivavtal och Premiair har inte haft för avsikt att bryta mot anställningsskyddslagen. HTF har därtill ett medansvar för den uppkomna situationen i och med att man träffade kollektivavtalen med Scanair.

Därutöver skall även beaktas att möjligheten att döma ut allmänt skadestånd enligt anställningsskyddslagen är fakultativ. Målet omfattar ett mycket stort antal arbetstagare. Redan de ekonomiska skadestånden innebär en utomordentligt betungande konsekvens för Premiair. Skadeståndens preventiva funktion är därmed uppfylld.

Särskilt om skadeståndet till H.B.

H.B:s yrkande om 50 000 kr innebär en tillämpning av det som HTF kallar rekonstruktions- eller påfyllnadsprincipen. Om arbetsdomstolen skulle finna att principen är tillämplig, måste denna kränkning av H.B. vara mycket begränsad.

Särskilt om skadeståndet till R-M.C.

R-M.C. erbjöds och erhöll anställning i Premiair en kort tid efter det att hon slutat sin anställning hos Scanair och hon är alltjämt tillsvidareanställd i Premiair. Dessa omständigheter måste vägas in vid bedömningen av nivån på det allmänna skadeståndet.

Särskilt om skadeståndet till E.C.

E.C. hade inte tillräckligt lång anställningstid i Scanair för att komma ifråga för anställning i Premiair i januari 1994. Hennes situation har inte ändrats genom Premiairs förfarande vid anställningarna i januari 1994. De kränkningar E.C. kan ha blivit utsatt för är försumbara.

3. Är E-M.G. och A.F. skyldiga att från det ekonomiska skadeståndet avräkna vad de uppburit för övertidsarbete respektive i deltidsanställning?

HTF

E-M.G. tillhör gruppen Premiair 1. Hon var arbetslös fram till februari 1995. Från februari 1995 arbetade hon i arbetsmarknadsåtgärder med A-kassa. Hon hade en projektanställning från september till november 1995. Från december 1995 hade hon ett vikariat hos försäkringsbolaget Agria. Sedan år 1997 är hon tillsvidareanställd i Agria. Från början hade E-M.G. en månadslön om 15 000 kr, vilken numera är 18 300 kr. Den månadslönen skall avräknas från det ekonomiska skadeståndet. Under tiden januari till augusti 1996 arbetade emellertid E-M.G. övertid i varierande utsträckning. Övertiden var inte inplanerad utan berodde på hög, ojämn och oförutsägbar arbetsbelastning. Övertiden genomfördes utanför ordinarie arbetstid. Under januari 1996 erhöll E-M.G., utöver sin ordinarie lön, övertidsersättning med 213 kr. Under februari 1996 erhöll hon 3 934 kr i övertidsersättning, under mars 1 446 kr, under april 498 kr, under maj 1 802 kr, juni 1 495 kr, juli 640 kr och augusti 854 kr, sammanlagt 10 882 kr.

Även A.F. tillhör gruppen Premiair 1. Hon var arbetslös under tiden januari till mars 1994. Hon hade en tidsbegränsad anställning hos Mercuri personalutveckling under tiden april 1994 till mars 1995. Under april och maj 1995 var hon arbetslös. Hon hade en tidsbegränsad anställning hos Transwede under tiden juni till oktober 1995. Från oktober 1995 till och med maj 1996 var hon arbetslös. Hon hade en tidsbegränsad anställning hos Special Expeditioner från juni 1996 och några månader framåt. Efter mellandomen mot Premiair i augusti 1996 anställdes A.F. av HTF på heltid för att utreda och sammanställa HTF:s skadeståndsanspråk för samtliga berörda arbetstagare. A.F. är fortfarande heltidsanställd av HTF för det ändamålet. Från december 1996 och alltjämt har A.F., utöver sin heltidsanställning, en deltidsanställning av varierande grad hos flygbolaget Skyways AB (nedan Skyways). Arbetet hos Skyways har A.F. utfört på sin fritid. I december 1996 fick A.F. en lön om 19 000 kr för sin heltidsanställning från HTF. Hon erhöll dessutom 5 088 kr för sin anställning hos Skyways. I januari och februari 1997 fick hon utöver sin heltidslön 5 135 kr respektive 2 472 kr från Skyways.

Såväl E-M.G:s som A.F:s yrkanden om ekonomiskt skadestånd motsvarar en tänkt inkomst från ordinarie heltidsanställning på ordinarie arbetstid hos Premiair jämte tillägg som är kopplade till ordinarie arbetstid. Mot de yrkade beloppen skall därför avräknas endast inkomst intjänad under ordinarie heltidsarbete på ordinarie arbetstid hos andra arbetsgivare. Bedömningen blir i annat fall godtycklig. Det skall vara proportionalitet mellan skada och avräkning. Proportionalitet uppnås endast om man avräknar samma slag av inkomster mot varandra. Om arbetsgivaren får tillgodoräkna sig fritids- och extrainkomster som arbetstagaren uppbär, överkompenseras arbetsgivaren.

Om en arbetstagare skaffat sig en högre inkomst på grund av övertidsarbete eller bisyssla beror det ofta på att arbetstagaren har en ambition att begränsa sin ekonomiska skada och skaffa sig en mer långsiktig inkomst. E-M.G. har arbetat övertid för att kunna erhålla en tillsvidareanställning hos Agria. A.F. har arbetat extra hos Skyways för att, när arbetet hos HTF tar slut, ha möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Om A.F. hade arbetat heltid hos Premiair skulle hon haft möjlighet att utöva en bisyssla.

Premiair

En arbetstagare är endast berättigad till ersättning för den ekonomiska skada arbetstagaren verkligen lider. Situationen skall bedömas utifrån vad som generellt gäller beträffande skadestånd eller utifrån den situation som hade förevarit om den skadegörande handlingen inte hade inträffat. Arbetstagaren är dock skyldig att skaffa sig alternativa inkomster efter bästa förmåga. Med hänsyn härtill skall all lön och annan ersättning som arbetstagaren uppbär i annan anställning avräknas.

E-M.G:s övertidsersättning härrör från samma arbetsgivare som hon får sin grundlön från. Det saknas skäl att göra skillnad mellan grundlön och övertidsersättning. E-M.G:s övertidsersättning skall därför avräknas från det ekonomiska skadestånd som hon har rätt att uppbära från Premiair.

Om A.F. hade haft sitt extraarbete redan under Scanairtiden och sedan fortsatt med detta skulle hon inte ha behövt avräkna inkomsten från sitt ekonomiska skadestånd. A.F. har emellertid skaffat sig en ny inkomst hos annan arbetsgivare. Hela hennes inkomst av deltidsarbetet skall därför avräknas från det ekonomiska skadestånd hon har rätt att uppbära från Premiair.

4. Är H.F. skyldig att avräkna större belopp än det fulla ekonomiska skadeståndsanspråket per månad?

HTF

H.F. tillhör gruppen Premiair 2. Efter anställningen hos Scanair hade hon en tidsbegränsad anställning till och med september 1994. I oktober 1994 tillträdde hon en tillsvidareanställning på heltid hos Försäkringskompaniet. Avlöningsformen var provision. H.F. fick varje månad ett belopp a conto om 15 000 kr. Allt eftersom hon medverkade till att provisionsgrundande försäkringsavtal tecknades erhöll hon provision som avräknades från a contobeloppet. Detta kunde leda till att H.F. vissa månader fick ett underskott på a contot, medan hon andra månader erhöll höga provisioner. Efter anställningen hos Försäkringskompaniet tillträdde H.F. en anställning hos Svensk Försäkringsförmedling med liknande lönevillkor. Från maj 1997 är H.F. anställd som markvärdinna hos SAS. H.F. erhöll under år 1994 och 1995 lön enligt följande. I oktober 1994 erhöll hon 15 288 kr, i november 15 000 kr, i december 45 000 kr, i januari 1995 erhöll hon 15 792 kr, i februari 20 192 kr, i mars 64 410 kr, i april 21 416 kr, i maj 21 020 kr, i juni 23 516 kr och i juli 21 104 kr.

Provision som uttryckligt hänför sig till arbete som är utfört en viss månad skall ingå i avräkningsunderlaget för den månaden. Avräkning skall ske månad för månad och den faktiska månadsinkomsten skall avräknas från den tänkta månadsinkomsten så långt den tänkta månadsinkomsten räcker. En arbetsgivare har inte rätt att föra över höga inkomster från en månad för att jämna ut lägre inkomster en annan månad. H.F:s inkomster är inte relaterade till en viss månad. Hennes höga provisionsintäkter vissa månader beror på att hon månaden omedelbart dessförinnan tecknade ett stort försäkringsavtal. Arbetsinsatsen kan dock ha lagts ner under längre tid.

Premiair

Syftet med det ekonomiska skadeståndet är att kompensera arbetstagaren för den ekonomiska förlust som arbetstagaren gör. H.F. har haft kraftigt fluktuerande inkomster. Avgörande för vilket beloppet H.F. skall avräkna från sitt skadestånd är inte vid vilken tidpunkt beloppen betalats ut utan den period under vilken de intjänats. Det försäljningsarbete som H.F. utfört inför en stor affär sträcker sig rimligen över flera månader men provision för affären utfaller en viss månad. H.F:s höga inkomst under vissa månader är därmed hänförlig till arbete under flera månader. Därmed skall all lön som H.F. uppburit under den period för vilken hon begär ekonomiskt skadestånd gå i avräkning mot det yrkade skadeståndet. H.F. har därvid haft så höga inkomster i sin anställning hos Försäkringskompaniet att hon inte lidit någon ekonomisk förlust.

5. Har R.D. rätt till fullt ekonomiskt skadestånd efter minskning av avräkningsbara inkomster även efter det att hennes anställning hos annan arbetsgivare upphört på grund av konkurs?

HTF

R.D. erhöll efter anställningen hos Scanair från den 1 juni 1995 en tillsvidareanställning hos Sunways. Anställningen avsåg flygtjänstgöring. I oktober 1997 försattes Sunways i konkurs. R.D:s anställning upphörde med anledning härav den 10 januari 1998. R.D. har därefter varit arbetslös och lider full ekonomisk skada.

Sunways har bedrivit verksamhet under en förhållandevis kort period. R.D. accepterade en tillsvidareanställning hos Sunways för att minimera sin ekonomiska skada. I samband med att bolaget försattes i konkurs blev R.D. arbetslös och utan inkomster. R.D. har inte frivilligt avstått från sin anställning. Det är inte rimligt att R.D. försätts i ett sämre läge för att hon har accepterat en tillsvidareanställning i ett bolag som försätts i konkurs än om hon inte hade erhållit anställningen. Sambandet mellan Premiairs skadegörande handling och R.D:s ekonomiska skada blir i och för sig svagare för varje år. Efter tio år föreligger antagligen inte längre något samband. När det som i detta fall endast gått ett par tre år är det emellertid allt för tidigt att säga att sambandet har upphört. Om R.D. hade tackat nej till tillsvidareanställning i Sunways och valt att söka en tryggare anställning, hade Premiair kunnat åberopa det förhållandet för att sätta ner R.D:s ekonomiska skadeståndsanspråk.

Premiair

R.D. har accepterat en tillsvidareanställning i Sunways och har arbetat där under cirka två och ett halvt års tid. Anställningen avslutades på ett sätt som inte kunde förutses när anställningen påbörjades. Om R.D:s anställning i Sunways hade upplösts i samband med konkurs efter 10 års anställning eller om R.D. blivit avskedad eller uppsagd utan saklig grund från sin anställning hos Sunways, hade R.D. knappast kunnat komma och begära att Premiair skall ersätta hennes ekonomiska skada. Enligt Premiairs mening är redan i dag sambandet mellan den skadegörande handling som Premiair vidtog i början av år 1994 och det inkomstbortfall R.D. nu lider så uttunnat att Premiair inte kan sägas ha försatt R.D. i den arbetslöshetssituation som hon i dag befinner sig. Premiair skall därför inte ersätta R.D:s ekonomiska skada.

DOMSKÄL

Arbetsdomstolen har att ta ställning till följande frågor:

1. Har Premiair brutit mot A.D:s återanställningsrätt genom att anställa M.W. den 1 maj 1994 i stället för den 1 januari 1994?

2. Med vilka belopp skall allmänt skadestånd utgå till H.B., R-M.C. och E.C.?

3. Är E-M.G. och A.F. skyldiga att från det ekonomiska skadeståndet avräkna vad de uppburit för övertidsarbete respektive i deltidsanställning?

4. Är H.F. skyldig att avräkna större belopp än det fulla ekonomiska skadeståndsanspråket per månad?

5. Har R.D. rätt till fullt ekonomiskt skadestånd efter minskning av avräkningsbara inkomster även efter det att hennes anställning hos annan arbetsgivare upphört på grund av konkurs?

Parterna har inte åberopat någon bevisning.

1. Har Premiair brutit mot A.D:s återanställningsrätt genom att anställa Marina Wallén den 1 maj 1994 i stället för den 1 januari 1994?

HTF har gjort gällande att utgångspunkten för vid vilka tidpunkter Premiair skall anses ha kränkt de kabinanställdas företrädesrätt till återanställning skall vara den ordning i vilken Premiair borde ha återanställt de kabinanställda, om bolaget redan från början hade följt turordningsreglerna i anställningsskyddslagen. Detta är vad HTF kallar en rekonstruktions- eller påfyllnadsprincip. Med tillämpning av denna princip anser HTF att A.D:s företrädesrätt till återanställning kränktes när Premiair den 1 maj 1994 anställde M.W., som i och för sig stod före A.D. på turordningslistan men som borde ha anställts den 1 januari 1994.

Enligt Premiairs uppfattning skall varje enskilt anställningstillfälle bedömas för sig när arbetsdomstolen prövar vilken kränkning av återanställningsrätten som Premiair kan ha gjort sig skyldigt till. Beträffande A.D. anser Premiair att hennes företrädesrätt till återanställning inte kränktes när M.W., som hade bättre rätt till återanställning, erhöll den tjänst som sommarfågel som fanns tillgänglig under våren 1994.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

M.W. tillhör gruppen Premiair 1. Enligt anställningsskyddslagens turordningsregler hade hon rätt till återanställning hos Premiair den 1 januari 1994. När hon inte erbjöds arbete hos Premiair vid denna tidpunkt, gjorde sig Premiair skyldigt till turordningsbrott. Premiairs handlande i januari 1994 påverkade emellertid inte A.D:s rätt till återanställning, eftersom hennes plats på turordningslistan innebar att hon kunde komma ifråga för återanställning först under våren/sommaren 1994.

Under våren 1994, när Premiair anställde s.k. sommarfåglar, erbjöds M.W. en sådan tjänst medan A.D. inte erhöll erbjudande om anställning. M.W. hade, med sin bättre företrädesrätt till återanställning, rätt att erhålla tjänsten före A.D. Som arbetsdomstolen ser det har Premiair därmed inte heller vid denna tidpunkt kränkt A.D:s företrädesrätt till anställning. HTF:s yrkande under punkten 1 kan därför inte bifallas.

2. Med vilka belopp skall allmänt skadestånd utgå till H.B., R-M.C. och E.C.?

H.B. och R-M.C.

HTF har yrkat att Premiair skall ersätta H.B. och R-M.C. med 75 000 kr för den kränkning av deras företrädesrätt till återanställning som Premiair har gjort sig skyldigt till genom att inte anställa dem den 1 januari 1994. Beloppet är att jämställa med den kränkningsersättning som brukar utgå vid uppsägning utan saklig grund. Ersättningen skall enligt HTF ligga på den nivån, eftersom de turordningsbrott Premiair gjort sig skyldigt till har fått samma effekt för arbetstagarna som uppsägningar utan saklig grund.

Premiair har anfört att den skadeståndsnivå HTF lagt sina yrkanden på är alltför hög för turordningsbrott. Premiair har därtill yrkat att de allmänna skadestånden skall jämkas till noll eller åtminstone sättas ner kraftigt. Beträffande R-M.C. har Premiair anfört att det faktum att hon sedan våren 1994 och alltjämt innehar anställning hos Premiair skall vägas in vid bedömningen av den kränkning hon utsatts för.

I frågan om jämkning av skadeståndsbeloppen gör arbetsdomstolen följande överväganden. Under hösten 1993, vid tidpunkten för tillsättandet av de anställningar som skulle tillträdas den 1 januari 1994, hade Premiair svårt att överblicka de under sommaren 1993 träffade kollektivavtalens giltighet samt att avgöra huruvida de kabinanställda på grund av verksamhetsövergång från Scanair till Premiair hade företrädesrätt till återanställning i Premiair. Premiair har fått definitivt besked i dessa frågor först i samband med arbetsdomstolens domar år 1995 och 1996. HTF får anses ha ett visst ansvar för det oklara rättsläget genom att genom sin lokalklubb vid Scanair ha ingått de tidigare nämnda kollektivavtalen. Med hänsyn till bl.a. dessa omständigheter finner arbetsdomstolen skäl att jämka de allmänna skadestånd som skall utgå för kränkningen av H.B. och R-M.C. i januari 1994. Kränkningen av R-M.C. är lika stor som den av H.B. Arbetsdomstolen finner skäligt att tillerkänna H.B. och R-M.C. 30 000 kr vardera i kränkningsersättning.

HTF har därutöver yrkat ersättning med 50 000 kr för den ytterligare kränkning Premiair utsatt H.B. för när Premiair inte heller under våren 1994 erbjöd henne anställning.

Premiair har anfört att den ytterligare kränkning som H.B. kan ha blivit utsatt för under våren 1994 måste vara mycket begränsad. En inledande kränkning måste vara allvarligare än en efterföljande. Det finns enligt Premiairs mening anledning att jämka även denna kränkningsersättning.

Arbetsdomstolen konstaterar att situationen när Premiair under våren 1994 bestämde sig för att anställa s.k. sommarfåglar såg något annorlunda ut än under hösten 1993. Arbetsdomstolen hade den 17 december 1993 i sitt interimistiska beslut angivit att de kabinanställda vid Scanair hade företrädesrätt till återanställning. Frågan om företrädesrätten till återanställning också gällde i Premiair var i och för sig ännu inte avgjord av domstolen. Det interimistiska beslutet borde emellertid ha föranlett Premiair att överväga vilka konsekvenser fortsatta anställningar i strid mot beslutet skulle få om rätten till återanställning också skulle komma att gälla i Premiair. Premiair valde att även fortsättningsvis tillämpa en annan ordning för anställning än den anställningsskyddslagen anger. Därigenom har Premiair på nytt gjort sig skyldigt till brott mot H.B:s företrädesrätt till återanställning. Vid nu angivna förhållanden föreligger inte skäl att jämka kränkningsersättningen. För denna efterföljande kränkning bestämmer arbetsdomstolen att ersättning skall utgå med 15 000 kr.

E.C.

HTF har anfört att E.C., trots att hon inte hade företrädesrätt till återanställning i januari 1994, blivit kränkt av Premiairs handlande, eftersom personer med ännu sämre företrädesrätt till återanställning eller helt utan företrädesrätt har erbjudits anställning vid tidpunkten.

Premiair har invänt att E.C:s situation inte förändrades genom Premiairs agerande i januari 1994. E.C. skulle inte ha erhållit någon anställning vid tidpunkten och hon har heller inte fått någon. Även de skadestånd som arbetsdomstolen kan komma att anse att E.C. är berättigad till skall jämkas.

Om Premiair i januari 1994 hade återanställt kabinpersonal i enlighet med anställningsskyddslagens regler skulle E.C. inte ha erhållit någon anställning. Hon fick emellertid se sig förbigången av arbetstagare med ännu sämre företrädesrätt till återanställning och av arbetstagare utan företrädesrätt till återanställning. I enlighet med den princip som uttrycks i arbetsdomstolens dom 1977 nr 159 har Premiair därmed gjort sig skyldigt till turordningsbrott gentemot E.C. På samma skäl som arbetsdomstolen anfört ovan beträffande Premiairs skadeståndsskyldighet till H.B. och R-M.C. i januari 1994 skall det allmänna skadeståndet till E.C. jämkas. Därtill skall läggas att E.C. inte gått miste om någon anställning i januari 1994 genom Premiairs handlande. Den kränkning hon utsatts för är därmed mindre än kränkningen av H.B. och R-M.C. Med hänsyn härtill finner arbetsdomstolen att E.C:s kränkningsersättning skall bestämmas till 15 000 kr.

HTF har därutöver yrkat att E.C. skall tillerkännas allmänt skadestånd med 50 000 kr för den kränkning hon utsattes för när Premiair inte erbjöd henne anställning som s.k. sommarfågel, trots att hon var berättigad till det.

Premiair har anfört att den kränkning E.C. kan ha utsatts för är försumbar, men att eventuellt allmänt skadestånd skall jämkas.

På samma skäl som anförts beträffande H.B:s rätt till allmänt skadestånd när hennes företrädesrätt till återanställning kränktes under våren 1994 anser arbetsdomstolen att E.C. är berättigad till ersättning. Även till E.C. skall allmänt skadestånd utgå med 15 000 kr.

3. Är E-M.G. och A.F. skyldiga att från det ekonomiska skadeståndet avräkna vad de uppburit för övertidsarbete respektive i deltidsanställning?

HTF har gjort gällande att E-M.G. och A.F. från sina yrkanden om ekonomiskt skadestånd endast är skyldiga att avräkna inkomster som de intjänat i sina heltidsanställningar på ordinarie arbetstid och att de därför inte är skyldiga att avräkna ersättning som de fått för övertidsarbete respektive i deltidsanställning hos annan arbetsgivare.

Premiair å sin sida anser att E-M.G. och A.F. är skyldiga att avräkna samtliga inkomster de haft i sina anställningar.

Enligt arbetsdomstolens uppfattning skall grundprincipen för avräkning vara att en arbetstagare som uppbär ersättning för heltidsarbete hos en arbetsgivare skall avräkna hela denna ersättning från sitt ekonomiska skadestånd i den mån detta avser vad arbetstagaren skulle ha kunnat uppbära i ett tänkt heltidsarbete under samma tidsperiod. Så snart arbetstagaren har fullgjort sitt heltidsarbete, skall arbetstagaren däremot ha rätt att behålla de inkomster han eller hon därutöver erhållit.

E-M.G. och A.F. har båda fullgjort den arbetstid som belöper på en heltidsanställning hos Agria respektive HTF. Den inkomst de uppbär av dessa anställningar skall avräknas från de ekonomiska skadestånd de yrkat. Med hänsyn till vad som anförts ovan är emellertid varken E-M.G. eller A.F. skyldiga att därutöver avräkna vad de uppburit i övertidsersättning respektive inkomst av deltidstjänstgöring. HTF:s fastställelseyrkanden under denna punkt skall därmed bifallas.

4. Är H.F. skyldig att avräkna större belopp än det fulla ekonomiska skadeståndsanspråket per månad?

HTF ståndpunkt är att endast provision som kan hänföras till arbete utfört viss månad skall ingå i avräkningsunderlaget för den månaden. Enligt HTF:s uppfattning är det inte möjligt att bestämma till vilken månads arbete H.F:s provisioner är hänförliga. Det ekonomiska skadestånd hon yrkar skall därför varje månad reduceras med hennes faktiska månadsinkomst, men aldrig med högre belopp än vad som motsvarar det yrkade ekonomiska skadeståndet.

Premiair menar att H.F:s provisioner är hänförliga till arbetsinsatser under flera månader och att hon därför skall vara skyldig att avräkna all lön som hon uppburit under den period som avses med hennes yrkande om ekonomiskt skadestånd.

Arbetsdomstolen ser på saken på följande sätt. En arbetstagare är i princip endast skyldig att avräkna inkomst avseende den månad under vilken inkomsten intjänats. Utångspunkten för detta synsätt är emellertid att arbetet i princip utförts under den månad inkomsten uppburits. I H.F:s fall går det inte att avgöra under vilken tid det arbete utförts som har resulterat i att provision har utbetalats en viss månad. H.F:s arbete är dock uppenbarligen nedlagd under ett flertal månader. Vid sådana förhållanden anser arbetsdomstolen att H.F:s inkomster under aktuell period i sin helhet skall läggas samman och fördelas jämnt över antalet arbetade månader. Det sagda innebär att H.F. för vissa månader från det ekonomiska skadeståndet är skyldig att avräkna mer än vad hon uppburit i månadsinkomst för dessa månader. Hon är dock inte skyldig att avräkna större belopp än det fulla ekonomiska skadeståndsanspråket varje månad.

Det anförda leder till följande ställningstagande från arbetsdomstolens sida. HTF:s yrkande skall besvaras på det sättet att domstolen fastställer att vid avräkningen H.F:s inkomster för aktuell period skall läggas samman och fördelas jämnt över antalet månader hon arbetat och att avräkning för viss månad inte skall göras med högre belopp än det fulla ekonomiska skadeståndet för den månaden.

5. Har R.D. rätt till fullt ekonomiskt skadestånd efter minskning av avräkningsbara inkomster även efter det att hennes anställning hos annan arbetsgivare upphört på grund av konkurs?

HTF anser att sambandet mellan Premiairs skadegörande handling år 1994 och R.D:s nuvarande ekonomiska skada fortfarande är så starkt att Premiair är skyldigt att fullt ut ersätta den ekonomiska skada R.D. i dag lider.

Enligt Premiairs uppfattning är sambandet mellan den skadegörande handlingen och det inkomstbortfall som R.D. drabbats av i dag så uttunnat att Premiair inte längre har någon skyldighet att ersätta hennes skada.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning. När R.D. efter sin anställning i Scanair accepterade en anställning hos Sunways gjorde hon det rimligen inte i första hand för att minimera sin ekonomiska skada utan fastmer för att det gav henne möjlighet att i fortsättningen ha arbete. Vid anställningens ingående var avsikten inte att anställningen endast skulle vara en begränsad tid. Omständigheterna har emellertid gjort att R.D:s anställning avslutades efter bara cirka två och ett halvt år i samband med Sunways konkurs. Under sådana förutsättningar kan det enligt arbetsdomstolens mening inte anses vara Premiair som har försatt R.D. i den ekonomiska situation hon i dag befinner sig. Förhållandet skulle möjligen kunna vara annorlunda i fall där arbetstagaren accepterat en anställning endast för att begränsa sin ekonomiska skada. Med hänsyn till det anförda äger R.D. enligt arbetsdomstolens uppfattning inte rätt till ekonomiskt skadestånd från Premiair efter det att hennes anställning hos Sunways upphört. HTF:s talan i denna del skall därmed lämnas utan bifall.