AD 1998 nr 70

Parter:

Svenska Kommunalarbetareförbundet; Skövde kommun

Nr 70

Svenska Kommunalarbetareförbundet

mot

Skövde kommun.

BAKGRUND

Mellan Svenska kommunalarbetareförbundet (SKAF) och Skövde kommun (kommunen) gäller kollektivavtal innefattande allmänna bestämmelser, AB 95, och därtill hörande protokollsanteckningar, HÖK 95. Till avtalet hör även särskilda underbilagor, bl.a. bilaga H, avseende särskilda bestämmelser för viss jourtjänstgörande personal, som är av betydelse i målet.

I AB 95 ingår bl.a. följande bestämmelser.

KAP.II ALLMÄNNA ANSTÄLLNINGSVILLKOR

§ 6 Allmänna åligganden

1. Arbetstagare har att utföra de arbetsuppgifter som framgår av för arbetstagaren gällande anställningsavtal, och de åligganden i övrigt, som är förenade med anställningen. Om behov föreligger är arbetstagare dessutom skyldig att vikariera för annan arbetstagare hos kommunen och därvid helt eller delvis fullgöra även egna arbetsuppgifter, att byta schema eller förskjuta arbetstiden, att tjänstgöra utöver fastställd arbetstid samt att fullgöra jour och beredskap.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Anmärkningar

1. I de fall arbetstagare har giltiga skäl att inte byta schema eller förskjuta arbetstiden, att inte utföra arbete utöver ordinarie arbetstid eller fullgöra jour eller beredskap skall hänsyn tas härtill.

KAP.VI SÄRSKILDA ERSÄTTNINGAR

§ 33 Jour och beredskap

1. Med jour avses att arbetstagare utöver fastställd ordinarie arbetstid står till arbetsgivarens förfogande på arbetsstället för att vid behov omedelbart kunna utföra arbete.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

3. Stadigvarande utläggning av jour och beredskap bör upptagas i schema eller dylikt som överenskommes med företrädare för den fackliga organisationen.

Anmärkning

Vid bristande enighet om sådant schema kan frågan upptagas till lokal förhandling. Begäran därom skall ha inkommit till arbetsgivaren inom 10 dagar. Om så ej sker eller den lokala förhandlingen inte leder till enighet fastställer arbetsgivaren förläggningen av jour och beredskap med iakttagande av bestämmelserna i denna paragraf.

4. Arbetsgivare och arbetstagarorganisation får träffa kollektivavtal om längre begränsningsperiod för jouruttag än fyra veckor eller kalendermånad och högre jouruttag än 48 timmar per 4-veckorsperiod eller 50 timmar per kalendermånad.

Av bilaga 4 till HÖK 95 framgår bl.a. följande.

I Anteckningar till AB 95

Jour och beredskap

13. Fr.o.m. 1996-01-01 gäller att såvida inte lokala parter har överenskommit om annat skall inom omsorgerna (LSS) särskilda bestämmelser för jourtjänstgörande personal, bilaga H till AB 95, tillämpas för all jourtjänstgöring.

Bilaga H till AB 95 innehåller bl.a. följande bestämmelser.

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR VISS JOURTJÄNSTGÖRANDE PERSONAL

1. Dessa bestämmelser äger tillämpning på personal särskilt anställd för jourtjänstgöring nattetid (jourpass) med skyldighet att svara för akuta insatser samt att morgon och kväll biträda med förberedelse- och avslutningsarbeten avseende löpande göromål.

Anmärkningar

1. Fr.o.m. 1996-01-01 skall oaktat ovanstående inom omsorgen denna särskilda bestämmelse tillämpas för all jourtjänstgöring, såvida inte lokala parter har överenskommit om annat.

Särskilda bestämmelser till AB

Arbetstid (8§)

4. Paragrafen (anm. motsvarande bestämmelse i AB 95) ersättes med följande:

Jourpassets omfattning och förläggning överenskommes med arbetstagarna eller företrädare för dem med iakttagande av att tjänstgöringsskyldigheten får för begränsningsperioden omfatta normalt högst 52 timmar per vecka.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Inledande lönebestämmelser (14 §)

6. Mom 1 ersättes med:

För arbetstagare grupp 1 utges lön för kalendermånad enligt följande:

0,5 x genomsnittligt antal jourpasstimmar per vecka

--------------------------------------------- x månadslönen

tillämpligt heltidsmått

Anmärkningar

1. För deltidsanställd arbetstagare skall månadslönen uppräknas till lön som om arbetstagaren är heltidsanställd med full ordinarie arbetstid.

2. Vid fastställande av lön och ersättningar har beaktats och antagits att genomsnittligt hälften av jourpasset utgör arbetad tid och hälften jourtid.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -- - - - - - - -

Kompensation för övertidsarbete m.m. (§ 30)

9. Gäller ej.

Tillägg för obekväm arbetstid (§ 32)

10. Paragrafen ersättes med:

För fullgjord jourpasstimme på tid som anges i Bilaga A utges tillägg för obekväm arbetstid motsvarande 50 % av i Bilaga A angivna belopp.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Jour och beredskap (§ 33)

11. Paragrafen ersättes med:

Vid beräkning av ersättning under jourpass anses fullgjord jourpasstimme som halvtimme av i bilaga A angivna belopp.

För att komma tillrätta med problemet med tidsmässigt långa arbetspass och låga sysselsättningsgrader för personal inom de särskilda omsorgerna träffade SKAF och Svenska Kommunförbundet (Kommunförbundet) i samband med 1995 års lönerörelse ett kollektivavtal innebärande att den s.k. bilaga H, som före den 1 januari 1996 hade tillämpats enbart för personal särskilt anställd för jourtjänstgöring nattetid, fr.o.m. samma tidpunkt skulle tillämpas på alla arbetstagare inom omsorgen som har kontinuerlig schemalagd jour utöver ordinarie arbetstid. I.G. är anställd som vårdarinna i Skövde kommun och den nya tillämpningen av bilaga H kom att få betydelse bl.a. för henne.

Tvist har nu uppstått mellan parterna angående tillämpningen av bilaga H.

SKAF har väckt talan vid arbetsdomstolen mot kommunen och yrkat att domstolen skall förplikta kommunen att till I.G. utge lön med 1 939 kr 80 öre per månad från den 1 maj 1996 jämte ränta enligt 6 § räntelagen å månadsvis förfallande belopp från den 27 varje månad till dess betalning sker. SKAF har vidare yrkat att arbetsdomstolen skall förbehålla förbundet och I.G. rätten att återkomma med yrkanden om lön hänförlig till tid efter dag för huvudförhandling i målet.

Kommunen har bestritt yrkandena. Det yrkade beloppet har vitsordats, för det fall I.G:s sysselsättningsgrad fr.o.m. den 1 maj 1996 skulle antas ha varit 93 %, vilket i och för sig har bestritts. Kommunen har gjort gällande att en högre sysselsättningsgrad än 91,83 % inte kan komma i fråga, vilket motsvarar ett belopp om 1 763 kr 45 öre. Ränteyrkandet har vitsordats såsom i och för sig skäligt.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

PARTERNAS UTVECKLING AV SIN TALAN

SKAF

SKAF organiserar och sluter avtal bl.a. för arbetstagare inom omsorgen.

Sedan lång tid tillbaka har SKAF haft problem med att viss jourtjänstgörande personal haft låga sysselsättningsgrader förenade med en stor andel faktiskt utlagd jour, vilket inneburit långa arbetspass med en totalt låg ersättning. I flera avtalsrörelser har SKAF drivit kravet att denna personal skall få räkna jourtid som arbetad tid, dvs. att jourtiden skall räknas in i och höja sysselsättningsgraden. Under avtalsrörelsen 1995 nådde SKAF viss framgång med sina krav genom att SKAF och Kommunförbundet träffade överenskommelse om en utvidgad tillämpning av bilaga H till AB 95. Bilaga H hade tidigare endast gällt s.k. jourbiträden, dvs. personal särskilt anställd för jourtjänstgöring nattetid, men kom nu att omfatta all jourtjänstgörande personal inom omsorgen, således även personal med kontinuerlig jour i schema utöver ordinarie arbetstid. Förändringen skrevs in i avtalen och kom att gälla från den 1 januari 1996. Överenskommelsen innebar att hälften av jourtiden skulle betraktas som arbetstid och räknas in i sysselsättningsgraden, varvid de berörda arbetstagarna skulle komma att få höjd sysselsättningsgrad. Beräkningssättet framgår av den formel som skrevs in i bilaga H. De arbetstagare som berördes av förändringen hade tidigare haft rätt till övertidsersättning i enlighet med § 30 i AB 95, men denna rätt försvann i och med att bilaga H började tillämpas. Vidare bestämdes beträffande jourersättning att fullgjord jourpasstimme skulle anses som halvtimme av i bilaga A angivna belopp, vilket också skrevs in i bilaga H. SKAF "sålde" alltså rätten till övertidsersättning och halva jourersättningen för att istället få höjd sysselsättningsgrad för sina medlemmar.

SKAF gör gällande att den ordinarie arbetstiden är skyddad i det enskilda anställningsavtalet, medan jourtiden är något som arbetsgivaren alltid kan förfoga över. Vidare görs gällande att beräkningen av arbetstid enligt bilaga H är av teknisk art och att den tekniska arbetstiden, eller sysselsättningsgraden, erhålles genom att lägga samman den ordinarie arbetstiden med hälften av jourtiden.

Förändringen fick den 1 januari 1996 direkt genomslag i de berördas anställningsavtal. Såväl SKAF som Kommunförbundet gick i samband därmed ut med avtalsinformation och den var huvudsakligen identisk.

Förhållandena i Skövde kommun

SKAF gör gällande att Skövde kommun efter bilaga H:s ikraftträdande, i syfte att hindra effekten av bestämmelserna i bilaga H, har sänkt den ordinarie arbetstiden för respektive arbetstagare i samma omfattning som tillämpningen av bilaga H skulle ha medfört en höjd sysselsättningsgrad. Resultatet har blivit att sysselsättningsgraden för arbetstagarna blivit densamma som före den 1 januari 1996.

SKAF:s medlem I.G., som är anställd av Skövde kommun, hade före den 1 januari 1996 en sysselsättningsgrad om 78,7 %. Därutöver hade hon en schemalagd jour på i snitt 40,57 timmar per fyraveckorsperiod. Sysselsättningsgraden skulle då enligt bilaga H ökas med 0,5 x 40,57 timmar per fyraveckorsperiod, vilket ger en sysselsättningsgrad om 92,4 %. Vid bilaga H:s ikraftträdande underlät emellertid Skövde kommun att höja sysselsättningsgraderna för bl.a. I.G., vilket innebar att kommunen underlät att betala ut den högre lön som skulle bli resultatet av det utökade tillämpningsområdet för bilaga H. Efter förhandlingar med förbundets avdelning i Skövde betalades dock tillägg till lönen för berörda arbetstagare ut för tiden den 1 januari 1996 till den 30 april 1996, motsvarande vad arbetstagarna skulle ha erhållit med korrekt tillämpning av bilaga H. För denna tid har således inte berörda arbetstagare gjort någon inkomstförlust på grund av kommunens agerande.

Då kommunen lade nya scheman under våren 1996 sänkte kommunen alltså den ordinarie arbetstiden i samma omfattning som bilaga H medförde en högre sysselsättningsgrad. För I.G:s del innebar det att hon från den 1 maj 1996 erhöll en schemalagd jour med 42,29 timmar per fyraveckorsperiod. Hennes sysselsättningsgrad skulle, med en korrekt tillämpning av bilaga H, från samma tidpunkt ha varit 93 %. Istället för att höja sysselsättningsgraden sänkte emellertid Skövde kommun I.G:s ordinarie arbetstid med 5,29 timmar per vecka. Följden blev att I.G:s sysselsättningsgrad, även om halva jourtiden räknades in, blev densamma som före den 1 januari 1996, dvs. 78,7 %. Förfarandet medförde en proportionell minskning av sysselsättningsgraden, eller arbetstiden, med 15,4 %. Skövde kommun agerade på samma sätt avseende ytterligare 35 arbetstagare. Åtgärden har medfört att den med bilaga H åsyftade förändringen inte har fått någon praktisk genomslagskraft. Enligt § 33 i AB 95 skall den ordinarie arbetstiden fastställas innan jouren läggs ut. Skövde kommun har emellertid först lagt ut jouren och sedan anpassat den ordinarie arbetstiden efter det.

SKAF gör sammanfattningsvis gällande att den ordinarie arbetstidens omfattning är skyddad i det enskilda anställningsavtalet, till skillnad från jourtiden, som arbetsgivaren ensidigt förfogar över. SKAF är inte behörigt att träffa avtal innebärande inskränkningar i de enskilda arbetsavtalen utan berörda arbetstagares bemyndigande. I vart fall äger SKAF inte träffa avtal om minskning av den ordinarie arbetstiden med drygt 15 %. Det görs gällande att kollektivavtalet inte kan tolkas på så sätt att sådan möjlighet till förändring föreligger.

Det görs alltså gällande att förändringen strider mot bilaga H och att den därmed är ogiltig. I.G. har en fordran på kommunen motsvarande skillnaden mellan den lön hon skulle ha uppburit vid en korrekt tillämpning av bilaga H och den lön hon faktiskt uppburit.

Kommunen

År 1993 beslutade riksdagen att ansvaret för de särskilda omsorgerna, dvs. vården av funktionshindrade personer, skulle övergå från landstingen till kommunerna. Övergången skedde successivt, men skulle vara slutförd vid årsskiftet 1995/96.

Förändringen gällde även Skövde kommun, där I.G. arbetar som vårdarinna inom de särskilda omsorgerna. Tidigare har hon haft schemalagd arbetstid omfattande dagtid. Den 31 december 1995 hade I.G., som tidigare nämnts, en sysselsättningsgrad om 78,7 %, vilket innebar att hennes arbetstid motsvarade 78,7 % av heltidstjänstgöring. Utöver den schemalagda dagarbetstiden hade I.G. dessutom jourtjänstgöring vissa nätter. Under sådan tjänstgöring har personalen kunnat sova, men har haft skyldighet att utföra arbete vid behov. För den schemalagda dagarbetstiden har månadslön utgått, beräknad på den sysselsättningsgrad arbetstagaren haft. För jourtid har särskild jourersättning enligt bestämmelserna i AB 95 utgått. Jourtiden har inte räknats in i sysselsättningsgraden, vilket arbetstiden däremot gjort. För det fall arbetstagaren har varit tvungen att utföra arbete under jourtiden har övertidsersättning enligt AB 95 betalats ut.

Det är riktigt att det inför avtalsrörelsen 1995 kom ett yrkande från SKAF gällande omsorgerna att jourtid skulle jämställas med arbetad tid och att Kommunförbundet och SKAF överenskom att bilaga H fr.o.m. den 1 januari 1996 skulle tillämpas på arbetstagare inom omsorgen, som hade kontinuerlig schemalagd jour, utöver den ordinarie dagarbetstiden. I.G. var en sådan arbetstagare, för vilken bilaga H kom att bli tillämplig. Tidigare hade bilaga H tillämpats beträffande arbetstagare som var anställda enbart för jourarbete nattetid. Bestämmelsen har funnits länge och har främst gällt dem som arbetat med fysiskt eller psykiskt funktionshindrade, men också personal inom äldreomsorg och i viss mån även personal inom barnomsorg.

Bakgrunden till diskussionen var att arbetstagarna ifråga hade låga sysselsättningsgrader i kombination med stor andel faktiskt utlagd jour, vilket innebar tidsmässigt långa arbetspass och totalt sett låg ersättning. Detta framgick också av de cirkulär som efter avtalsförhandlingarna utgick från såväl SKAF som Kommunförbundet. Av cirkulären framgick vidare att verksamhetens behov skulle vara avgörande vid bestämmande av jourpassens längd och att för det fall jourpassen skulle komma att förlängas skulle en minskning av dagarbetstiden ske. I kommunförbundets cirkulär påpekades dessutom att kommunerna ofta hade betalat ut ersättning för kvalificerad övertid, för att arbetstagaren hade utfört arbete under jouren. Y.T. och L.K., vilka var ansvariga för respektive cirkulär, hade läst och hade också haft möjlighet att ha synpunkter på respektive cirkulär innan de distribuerades. I de två cirkulären används således också samma exempel avseende förändringen.

Av bilaga H punkt 1 framgår att jourpass avser personal särskilt anställd för jourtjänstgöring nattetid, med skyldighet att svara för akuta insatser samt att morgon och kväll biträda med förberedelse- och avslutningsarbeten avseende löpande göromål. Sådana löpande göromål kan exempelvis vara hjälp vid väckning och frukost. Jourpass är således, enligt kommunens mening, inte detsamma som jour. Ett jourpass är enligt den schablon som anges i bilaga H hälften av den arbetade tiden, för vilken arbetsskyldighet föreligger, och hälften av jourtiden.

Det görs gällande att arbetsgivaren förlägger arbetstiden för det fall arbetsgivaren och arbetstagaren inte är ense, vilket indirekt framgår av bl.a. SKAF:s cirkulär, där Y.T. skrivit att hela bilaga H skall tillämpas med undantag av punkterna 2, 3 och 4. Vidare är anledningen till kommunens uppfattning att halva jourpasstiden är arbetstid den, att det enligt kommunens mening endast finns ett slags arbetstid och inte någon "teknisk eller fiktiv" arbetstid som SKAF gör gällande. Arbetstiden i jourpasset är densamma som den schemalagda arbetstiden, vilket innebär att arbetstagaren är arbetsskyldig även under halva jourpasstiden. SKAF har över huvud taget aldrig under förhandlingarna nämnt att det, enligt deras uppfattning, skulle finnas olika typer av arbetstid. Inte heller i kollektivavtalet talas om något annat än ordinarie arbetstid. Att Y.T. under förhandlingarna vidgick att en reell arbetsskyldighet förelåg under jourpasset framgår av den skriftväxling mellan henne och L.K., som föregick cirkulärskrivelserna. På Y.T:s påstående i en mellan parterna intern skrivelse innan cirkuläret sändes ut, att "grunden är fortfarande att en bedömning är gjord att det inte behövs aktiv tjänstgöring utan att jour är tillräcklig utifrån verksamhetens behov", svarade L.K. att "varför skall arbetsgivaren betala om den inte får något annat än tidigare, dvs jour. Den skrivningen ställer jag inte upp på." Efter detta påpekande ströks nyss nämnda påstående av Y.T. i SKAF:s cirkulär.

Avtalet som kom att gälla från den 1 januari 1996 gällde all jourtjänstgörande personal, såvida inte parterna kommit överens om annat. Vad beträffar Skövde kommun hade någon sådan lokal överenskommelse inte träffats.

Förhållandena i Skövde kommun i samband med bilaga H:s ikraftträdande

I slutet av december 1995 fick Skövde kommun cirkuläret från Kommunförbundet angående tillämpningen av bilaga H. Kommunen begärde då hos SKAF att en överenskommelse skulle träffas om att skjuta upp tidpunkten för ikraftträdandet, för att kommunen skulle hinna räkna om personalens arbetsscheman. SKAF gick emellertid inte med på något anstånd. Kommunen beslutade då att betala full ersättning från årsskiftet, för att sedan fr.o.m. den 1 maj 1996 tillämpa de nya reglerna efter att nya scheman lagts ut. Kommunen utgick emellertid inte från nya sysselsättningsgrader, vilket framgår bl.a. av I.G:s anställningsbevis. Eftersom kommunen under hösten hade planerat vissa neddragningar inom omsorgen för att sänka kostnaderna kontaktades L.K. på Kommunförbundet för att man skulle få råd om tillämpningen av bilaga H. De fick då beskedet att kommunen i samband med schemaläggningen kunde välja att höja sysselsättningsgraden, minska dagarbetstiden eller göra en kombination därav. Kommunen gick sedan tillväga på olika sätt beroende på de olika enheternas beskaffenhet med hänsyn till patienternas behov. Skaraborgsgatan, I.G:s arbetsplats, hade patienter med självständigt boende som endast behövde visst stöd. Av den anledningen kunde kommunen där förkorta dagarbetstiden för vårdarinnorna, som ändå fick bibehållen sysselsättningsgrad, eftersom de fick tillgodoräkna sig arbetstiden i jourpassen. Samma system tillämpades på fem andra enheter. Vid sju enheter fanns däremot större behov av passning, vilket istället ledde till höjda sysselsättningsgrader för de anställda. Ingen vårdarinna fick således lägre sysselsättningsgrad eller månadslön och vissa arbetstagare fick högre sysselsättningsgrad. För I.G:s del innebar avtalet en förbättring på så sätt att hennes bundenhet till arbetsplatsen minskade trots att hon hade samma lön och sysselsättningsgrad.

Det görs gällande att kommunen med stöd av arbetsledningsrätten, § 6 AB 5, haft möjlighet att ändra I.G:s schema på så sätt att hon har en oförändrad sysselsättningsgrad, men med lägre bundenhet vid arbetsplatsen. Grundtanken under förhandlingarna var att man från den enskilda kommunens verksamhetsbehov skulle kunna välja att höja sysselsättningsgraden, minska dagarbetstiden eller göra en kombination därav. Mot bakgrund av den kärva ekonomiska situationen redan åren 1995-1996 var det aldrig arbetsgivarsidans mening att träffa en överenskommelse som skulle ge höjd sysselsättningsgrad för alla. För I.G:s del skulle en sysselsättningsgrad om 93 % innebära en inkomsthöjning om 18-19 %, vilket inte är rimligt mot bakgrund av att de andra arbetstagarna i det kommunala kollektivet erhöll en höjning om 2-3 %.

Sammanfattningsvis gör kommunen gällande att kollektivavtalet, bilaga H, har den innebörden att kommunen utifrån verksamhetens behov kan välja att kompensera I.G. för den halva jourpasstiden som ingår i arbetstiden, endera som en höjning av sysselsättningsgraden eller genom en förkortning av bundenheten till arbetet, eller genom en kombination därav, och att kommunen med stöd av arbetsledningsrätten och inom bestående sysselsättningsgrad därför ägt rätt att minska I.G:s bundenhet till arbetsplatsen i samma omfattning som en tillämpning av bilaga H skulle medfört en höjd sysselsättningsgrad.

Vidare gör kommunen gällande att parterna varit behöriga att ingå kollektivavtalet i fråga, då det inte kränker I.G:s enskilda rätt och att parterna därför varit behöriga att utan den enskildes samtycke ingå kollektivavtal med den innebörd kommunen hävdar, eftersom kommunen inte inskränkt den ordinarie arbetstidens omfattning då sysselsättningsgraden är oförändrad. Det hävdas dessutom att företrädare för SKAF varken under förhandlingarna eller då texten i avtalscirkulären diskuterades, har gjort påpekanden om att bemyndigande från samtliga arbetstagare skulle vara en förutsättning för förändringar i avtalen.

I andra hand, för det fall arbetsdomstolen skulle finna att kollektivavtalet och arbetsledningsrätten inte möjliggör för kommunen att kompensera I.G. på det sätt som skett, anser kommunen att man i vart fall skall göra beräkningen från kollektivavtalets ordalydelse, såsom den framkommit i cirkulären. Detta innebär att parterna kommit överens om att för det fall jourpasstiden ökas, så skall dagarbetstiden minskas i motsvarande mån. För I.G. skulle det betyda att bundenheten till arbetsplatsen skall minskas med 3 timmar, eftersom jourpasstiden ökats med motsvarande antal timmar. I.G:s sysselsättningsgrad kan därmed i vart fall inte bestämmas till högre procentsats än 91,83, motsvarande ett belopp om 1 700 kr.

SKAF

Förbundet bestrider att det skulle föreligga någon reell arbetsskyldighet avseende jour. Något annat har inte heller påståtts under avtalsförhandlingarna. Anteckningarna i cirkulärskrivelserna skedde efter det att förhandlingarna hade slutförts. Det vitsordas att någon lokal överenskommelse inte träffats beträffande Skövde kommun.

Kommunen

Kommunen gör inte gällande att arbetsskyldighet skulle föreligga vid jour. Begreppet jour övergick den 1 januari 1996 till jourpass. Kommunen menar däremot att hälften av jourpasset är att anse som arbetstid, under vilken arbetsskyldighet föreligger. Denna tid kan arbetsgivaren, enligt kommunens mening, inte ensidigt förfoga över. Vad gäller cirkulärskrivelserna vitsordas i och för sig att de tillkommit efter avtalsförhandlingarna. Det görs dock gällande att cirkulärskrivelserna visar partsavsikten.

Domskäl

SKAF och Kommunförbundet träffade år 1995 ett kollektivavtal innebärande bl.a. att bilaga H till AB 95 fr.o.m. den 1 januari 1996 skulle tillämpas på alla arbetstagare inom omsorgerna som har kontinuerlig schemalagd jour utöver ordinarie arbetstid. Bilaga H hade tidigare tillämpats enbart för personal särskilt anställd för jourtjänstgöring nattetid. Bakgrunden till överenskommelsen var att den förstnämnda personalgruppen hade låga sysselsättningsgrader förenade med en stor andel faktiskt utlagd jour, vilket innebar tidsmässigt långa arbetspass på arbetet med en totalt sett låg ersättning, ett problem som de avtalsslutande parterna ville komma tillrätta med.

Som en följd härav ändrades anställningsförhållandena för bl.a. I.G., anställd som vårdarinna av Skövde kommun. Före den 1 januari 1996 hade hon en sysselsättningsgrad om 78,7 %. Dessutom hade hon en schemalagd jour om cirka 40,57 timmar per fyraveckorsperiod. Från den 1 maj 1996, då kommunen beslutat om nya scheman, erhöll I.G. en schemalagd jour om 42,29 timmar per fyraveckorsperiod. Hennes tidigare ordinarie arbetstid, dagarbetstiden, sänktes samtidigt med 5,29 timmar per vecka. I.G:s sysselsättningsgrad blev då, om halva jourpasstiden i enlighet med bilaga H räknades in, densamma som före den 1 januari 1996, dvs. 78,7 %.

Mellan parterna är tvistigt huruvida kommunen hade rätt att ensidigt företa dessa förändringar i samband med ikraftträdandet av bilaga H, med påföljd att I.G:s sysselsättningsgrad därefter blev oförändrad, istället för att tillämpa avtalet så att hon erhöll högre sysselsättningsgrad.

SKAF har yrkat att domstolen skall förplikta kommunen att utge lön med 1 939 kr 80 öre per månad från den 1 maj 1996 jämte ränta därå, motsvarande vad I.G. skulle erhållit med en - enligt förbundets mening - korrekt tillämpning av bilaga H. Dessutom har SKAF yrkat att domstolen skall förbehålla förbundet och I.G. rätten att återkomma med yrkanden om lön hänförlig till tid efter dag för huvudförhandling i målet. SKAF har härvid åberopat följande. Skövde kommun har brutit mot kollektivavtalet, dvs. bilaga H till AB 95, genom att kommunen i strid mot bilaga H har sänkt den ordinarie arbetstiden för bl.a. I.G. i samma utsträckning som en korrekt tillämpning av bilaga H skulle medfört en höjd sysselsättningsgrad. Följden har blivit att sysselsättningsgraden, liksom lönen, blivit densamma som före den 1 januari 1996, i stället för att de höjts, vilket var avsikten med införandet av bilaga H. Den ordinarie arbetstidens omfattning är skyddad i det enskilda anställningsavtalet, till skillnad från jourtiden, som arbetsgivaren ensidigt förfogar över. Kollektivavtalet kan inte tolkas på det sättet att SKAF skulle vara behörigt att träffa avtal innebärande inskränkningar i de enskilda arbetsavtalen utan berörda arbetstagares bemyndigande.

Kommunen har häremot invänt bl.a. följande. Kollektivavtalet har den innebörden att kommunen utifrån verksamhetens behov kan välja att kompensera arbetstagaren för den halva jourpasstiden som ingår i arbetstiden genom antingen en höjning av sysselsättningsgraden, eller genom en förkortning av bundenheten till arbetet eller genom en kombination därav. Något avtal innebärande höjd sysselsättningsgrad för alla har inte träffats. I vart fall måste det anses ligga inom ramen för kommunens arbetsledningsrätt att göra aktuella schemaändringar, då kommunen inom bestående sysselsättningsgrad endast minskat I.G:s bundenhet till arbetsplatsen. Eftersom sysselsättningsgraden är oförändrad och kollektivavtalet i fråga därmed inte kränker arbetstagarens enskilda rätt har parterna varit behöriga att, utan de enskilda arbetstagarnas samtycke, ingå kollektivavtal med den innebörd kommunen hävdar. För det fall domstolen skulle finna att varken kollektivavtalet eller arbetsledningsrätten möjliggör för kommunen att kompensera I.G. i enlighet med vad som skett, skall I.G:s sysselsättningsgrad i vart fall inte bestämmas till högre andel än 91,83 %, eftersom parterna överenskommit att om jourpasstiden ökas, så skall dagarbetstiden minskas i motsvarande utsträckning.

I målet har förebragts såväl skriftlig som muntlig bevisning. Den skriftliga bevisningen har bestått av bl.a. avtalscirkulär från SKAF respektive Kommunförbundet, underlag för det som kom att utgöra SKAF:s avtalsinformation samt anställningsbeslut för I.G. före respektive efter avtalets ikraftträdande. Vid huvudförhandlingen har på SKAF:s begäran förhör upplysningsvis hållits med förbundsordföranden Y.T., avdelningsombudsmannen Bengt Pettersson samt sektionsordförandena i Mariestad respektive Falköping, Håkan Jansson och Boel Lind. På kommunens begäran har förhör upplysningsvis hållits med förhandlingschefen vid Svenska Kommunförbundet, Marcus Gustafsson, gruppchefen vid Svenska Kommunförbundet, L.K. samt vittnesförhör med f.d. omvårdnadschefen, numera kanslichefen i Skövde kommun, Karin Hammerby, f.d. föreståndaren vid Friggeåkers gruppbostad i Falköpings kommun, Anders Dahlberg samt förhandlaren vid Landstingsförbundet Jan Svensson.

Arbetsdomstolens bedömning

En avgörande fråga i nu aktuell tvist är hur det av SKAF och Kommunförbundet under år 1995 träffade kollektivavtalet skall tolkas. För tolkningen av kollektivavtal liksom för sedvanlig tolkning av andra avtal är det avgörande i första hand vad kollektivavtalsparterna själva har kommit överens om, den gemensamma partsavsikten, och de gemensamma förutsättningar de utgått från vid avtalets tillkomst. Andra omständigheter såsom avtalets ordalydelse, språkbruk inom avtalsområdet samt vad som förekommit parterna emellan efter avtalsslutet är sådant som kan ha bevisverkan i fråga om tolkningen av avtalet.

Ostridigt i målet är att det problem parterna ville komma till rätta med var att den aktuella personalgruppen hade låga sysselsättningsgrader med en stor andel faktiskt utlagd jour, vilket innebar tidsmässigt långa arbetspass på arbetet med en totalt sett låg ersättning. När avtalet förhandlades fram deltog på arbetstagarsidan bl.a. Y.T. och på arbetsgivarsidan bl.a. L.K. Av deras samstämmiga uppgifter framgår att frågan huruvida och på vilket sätt jour skulle betraktas som arbetstid togs upp under förhandlingarna. De har båda berättat att förhandlingarna mellan SKAF och Kommunförbundet strandade och att avtal sedan ingicks utan att de slutfört diskussionen angående den praktiska och tekniska lösningen. Angående avtalsparternas avsikt har de dock vid huvudförhandlingen uttalat sig på olika sätt. Y.T. har uppgett att avsikten, enligt hennes mening, var att få högre sysselsättningsgrader för samtliga arbetstagare. Samtidigt har hon dock tillagt att verksamhetsbehoven i kommunerna skulle komma att påverka detta förhållande. L.K. har å sin sida uppgett att Y.T. under förhandlingarna aldrig sade att hennes utgångspunkt var att alla arbetstagare skulle få en höjd sysselsättningsgrad, utan att diskussionen utgick från att verksamhetens behov skulle styra. Vidare har hon uppgett att Kommunförbundet aldrig skulle kunna sluta ett avtal innebärande höjd sysselsättningsgrad för alla, utan att göra ingående beräkningar av de ekonomiska konsekvenserna, vilket man inte gjort i detta fall. Vad som framkommit genom utredningen i denna del ger således i vart fall inte något stöd för att parternas gemensamma avsikt varit att samtliga arbetstagare, i enlighet med SKAF:s påstående, skulle erhålla höjd sysselsättningsgrad.

Flera omständigheter talar tvärtom för kommunens ståndpunkt. Själva ordalydelsen av punkten 6 mom.1 samt anmärkningar punkten 2, allt i bilaga H, läst tillsammans med paragrafens rubrik, talar snarare för kommunens tolkning att fråga är om en ren betalningsregel än för SKAF:s påstående att meningen var att med bestämmelsen få höjda sysselsättningsgrader för alla. I avtalstexten talas exempelvis inte om någon "teknisk eller fiktiv" arbetstid. Varken L.K. eller Y.T. har, enligt deras egna utsagor, heller under avtalsförhandlingarna talat om annat än ordinarie arbetstid, vilket tyder på att formeln i bilaga H var avsedd att tillämpas för tid då arbetsskyldighet faktiskt förelegat. Vidare måste vad parterna uttalat i sina respektive cirkulär - även om cirkulären tillkommit efter själva avtalsförhandlingarna - också tillmätas betydelse för tolkningen av avtalet, då texten ändå i viss mån får anses spegla parternas avsikt. I båda cirkulären uttalas att för det fall ett jourpass skulle förlängas skulle dagarbetstiden förkortas i motsvarande mån. Såväl Y.T. som L.K. har inför domstolen förklarat att de även under avtalsförhandlingarna såg saken på detta sätt. Ingenting tyder således på att parterna menat eller utgått från att dagarbetstiden, eller med andra ord den ordinarie arbetstid som tidigare gällde för respektive arbetstagare, i sig skulle vara skyddad i det enskilda anställningsavtalet, vilket SKAF nu hävdar. Istället har både Y.T. och L.K. förklarat att de ansåg att det var sysselsättningsgraden som var skyddad och att det var verksamhetens behov som skulle styra. Passusen i Kommunförbundets cirkulär med följande lydelse "Verksamhetens behov avgör givetvis jourpassens längd" ger ytterligare stöd åt kommunens tolkning. Den anmärkning L.K. gjort i SKAF:s utkast till avtalscirkulär, vilket lett till att texten i cirkuläret justerats i enlighet med L.K:s förslag, tyder inte heller på att avsikten med bestämmelsen i bilaga H var att åstadkomma höjd sysselsättningsgrad åt alla. Det förefaller inte heller rimligt att Kommunförbundet, mot bakgrund av det kärva ekonomiska läget, skulle ingå ett avtal som innebär att all personal inom nu aktuell kategori skulle erhålla en löneökning - en avsevärd sådan vid jämförelse med andra grupper inom den kommunala sektorn.

SKAF har anfört att kommunen redan, genom sitt förfarande att under första delen av 1996 utbetala ersättning i enlighet med vad som nu yrkas, utgått från nya, högre sysselsättningsgrader. Kommunen har invänt däremot att fråga var om en provisorisk lösning, då SKAF vägrat att medge anstånd med ikraftträdandet, varför särskild timersättning utbetalades i avvaktan på att en ny schemaläggning kunde ske. Kommunen har förnekat att fråga var om tillämpning av nya sysselsättningsgrader. Karin Hammerby har berättat, vilket inte finns skäl att ifrågasätta, i enlighet med vad kommunen anfört angående ersättningen. Av de anställningsbevis kommunen åberopat avseende I.G:s tjänstgöring framgår också att hennes sysselsättningsgrad var oförändrad under denna tid. Vad som förekommit under denna period torde kunna beskrivas så att I.G. under denna hade en arbetstid som översteg den som hon enligt sitt anställningsavtal var skyldig att ha eller kunde göra anspråk på. Inte heller denna invändning talar således för SKAF:s ståndpunkt.

Det bör tilläggas att den utredning som förebringats om tillämpningen av kollektivavtalet i andra kommuner inte kan påverka bedömningen, eftersom den inte ger vid handen att avtalet tillämpats på något enhetligt sätt och inte heller att någon av parterna i kollektivavtalet på något sätt skulle ha godtagit motpartens tolkning av avtalet.

Arbetsdomstolen finner mot bakgrund av det ovan anförda att övervägande skäl talar för kommunens ståndpunkt avseende tolkningen av avtalet, dvs. att kommunen utifrån verksamhetens behov kan välja att höja sysselsättningsgraden, förkorta den ordinarie arbetstiden eller göra en kombination därav.

Förbundet har också invänt att det skulle krävas bemyndigande från varje enskild arbetstagare för att göra inskränkningar i de enskilda anställningsavtalen. Denna ståndpunkt grundar förbundet på att den ordinarie arbetstidens omfattning är skyddad i de enskilda anställningsavtalen. Kommunen har dock hävdat att det inte krävs något sådant samtycke, eftersom kommunen inte inskränkt den ordinarie arbetstiden då sysselsättningsgraden är oförändrad. Enligt arbetsdomstolens mening finns skäl som talar för kommunens ståndpunkt i denna del. Den i det enskilda anställningsavtalet angivna sysselsättningsgraden anger i vilken utsträckning arbetstagaren är skyldig att och kan göra anspråk på att få arbeta; här bortses då från övertid m.m. Däremot återfinner man inte i det enskilda anställningsavtalet, i vart fall inte i I.G:s, någon reglering av hur arbetstiden skall förläggas. Där finner man alltså inte något hinder mot att kommunen, såsom skett i I.G:s fall, utan att sysselsättningsgraden förändras, flyttar en del av den arbetstid som tidigare ingick i dagarbetstiden till jourpass. Förbundet har också gjort gällande att kommunen ensidigt skulle kunna bestämma om omfattningen av jour och att den arbetstid som är förlagd till jourpass därför inte skulle åtnjuta något skydd. Detta påstående saknar dock stöd i utredningen. Arbetsgivarsidans inställning är ju som man måste förstå den att den i det enskilda anställningsavtalet angivna sysselsättningsgraden inte kan minskas utan att anställningsavtalet antingen sägs upp eller förändras genom en överenskommelse med arbetstagaren. Innebörden i detta är att, om t.ex. behovet av att anlita I.G. för jour skulle upphöra, skulle kommunen vara skyldig att bereda henne annat arbete i sådan utsträckning att hon erhåller den i anställningsavtalet angivna sysselsättningsgraden, såvida inte detta sägs upp med iakttagande av reglerna i anställningsskyddslagen eller ändras genom en överenskommelse med I.G.

Arbetsdomstolen finner således med hänvisning till vad som ovan anförts att SKAF:s talan skall avslås.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång skall SKAF förpliktas att ersätta kommunen för dess rättegångskostnader. Kommunen har därvidlag yrkat ersättning bl.a. för ombudsarvode med 70 000 kr inklusive mervärdesskatt. Förbundet har vitsordat kommunens kostnadsanspråk med undantag för mervärdesskatt.

Eftersom den uppgivna kostnaden för mervärdesskatt i vart fall inte torde utgöra någon slutlig kostnad för kommunen (jfr AD 1995 nr 105 och 1995 nr 153) skall denna inte ersättas av SKAF. Ersättningen för ombudsarvodet skall därför bestämmas till 56 000 kr.