AD 1999 nr 13

Parter:

Industrifacket; Almega Industri- och Kemiförbundet; Tvättman Textil Service Aktiebolag

Nr 13

Industrifacket

mot

Almega Industri- och Kemiförbundet och Tvättman Textil Svervice Aktiebolag i Malmö.

Bakgrund

Mellan Industrifacket och Almega Industri- och Kemiförbundet (Almega) föreligger kollektivavtal. Tvättman Textil Service AB (Tvättman) är som medlem i Almega bundet av kollektivavtalet. Industrifackets medlem

O.Å. anställdes år 1989 som chaufför hos Tvättman.

Tvättman är ett företag som bedriver verksamhet inom näringsgrenarna industri, hotell/restaurang, vård och närservice. Bolaget hyr ut entrémattor, städmoppar och handduksautomater. Textilierna byts och tvättas av Tvättman med olika tidsintervall. Företaget, som har 29 produktionsenheter på olika håll i landet, har totalt omkring 1 200 anställda.

O.Å. fick i augusti 1994 två skriftliga erinringar med anledning av frånvaro från arbetsplatsen och sen ankomst. I november samma år tilldelades han också en skriftlig varning för att utan tillstånd ha använt företagets distributionsbil för privat körning. I maj 1996 fick O.Å. en skriftlig erinran för att han utan att meddela arbetsledare avbrutit turen en viss dag. I juli samma år fick han ytterligare en skriftlig erinran med anledning av att han utan tillstånd använt företagets distributionsbil för privat bruk. I november 1996 inledde Tvättman ett uppsägningsförfarande mot honom. Anledningen till det var att han enligt Tvättmans uppfattning hade försökt tillgripa en företaget tillhörig tavla. Uppsägningsförfarandet genomfördes dock inte. I stället tilldelades O.Å. en skriftlig varning. Den 27 november 1997 varslades O.Å. om uppsägning på grund av personliga förhållanden. Uppsägningen aktualiserades sedan O.Å. besökt Tvättmans kund Stadex, som därefter framförde vissa klagomål mot honom. Den 29 december 1997 sade Tvättman upp O.Å..

Med anledning av uppsägningen har tvist uppkommit mellan parterna om uppsägningen är sakligt grundad. Tvisten har varit föremål för förhandling utan att parterna har kunnat enas.

Yrkanden m.m.

Industrifacket har yrkat att Arbetsdomstolen skall ogiltigförklara uppsägningen av O.Å. och förplikta Tvättman att till honom utge ett allmänt skadestånd med 80 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning (den 6 april 1998) till dess full betalning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt yrkandena men vitsordat sättet för räntans beräknande.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Industrifacket har som grund för talan anfört att det inte föreligger skäl att säga upp O.Å. och att Tvättman i vart fall inte har fullgjort sin omplaceringsskyldighet.

Arbetsgivarparterna har som grund för sitt bestridande anfört att O.Å. sedan år 1994 har misskött sig och inte bättrat sig trots att Tvättman vid åtskilliga tillfällen har reagerat mot hans beteende samt att möjlighet till omplacering inte har förelegat.

Till utveckling av talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Industrifacket

O.Å. arbetar som chaufför på enheten för närservice i Malmö. På denna enhet finns sexton anställda, varav hälften är chaufförer. Chaufförerna byter textilierna hos kunderna och kommer på så sätt i kontakt med dessa. O.Å. har skött sitt arbete på ett tillfredställande sätt. De händelser som Tvättman pekat på utgör inte saklig grund för uppsägning. Industrifacket har nedanstående kommentarer till dessa händelser.

År 1994

O.Å. kom vid ett tillfälle tre timmar för sent till arbetet och uteblev helt vid ett annat tillfälle. För detta fick han skriftliga erinringar. O.Å. har rättat sig efter dessa och några ytterligare anmärkningar mot hans sätt att passa tider eller inställa sig till arbetet finns inte. Det bör även framhållas att det förekommer att andra anställda vid vissa tillfällen kommit sent till arbetet utan att bolaget utdelat några skriftliga påpekanden härom. O.Å. är således särbehandlad i detta hänseende.

Tvättman har påstått att O.Å. olovligen lånat bolagets distributionsbil. Detta är inte riktigt. O.Å. skulle den 3 november 1994 hämta sin privatbil på en verkstad. Han berättade därför i kafferummet på morgonen den aktuella dagen att han skulle låna Tvättmans bil för att kunna ta sig till verkstaden. Detta måste arbetsledaren S.P. ha hört. S.P. framförde ingen invändning mot detta. Tvättman har därigenom lämnat tillstånd till lånet av distributionsbilen. För den händelse domstolen skulle finna att tillstånd inte givits förhåller det sig ändock på så vis att O.Å. skulle ha fått tillstånd om S.P. uppfattat hans begäran att få låna bilen. Tvättman lämnar nämligen regelmässigt sådana tillstånd. S.P. måste för övrigt få ett flertal förfrågningar om olika saker varje dag och har kanske därför svårt att minnas just precis detta tillfälle.

År 1996

Den 10 maj 1996 skulle O.Å. köra en för honom ny tur till Kristianstad. Av en händelse befann sig L.O., vilken vid detta tillfälle var sjukskriven, på arbetsplatsen. Företagsledningen ansåg det vara en bra idé att L.O. följde med på turen som guide. Eftersom L.O. var sjuk fick dock O.Å. förhållningsorder att köra L.O. till sjukhus om denne skulle insjukna på nytt. Under turen insjuknade L.O. och O.Å. körde honom därför till Allmänna sjukhuset i Malmö, där L.O.s ordinarie läkare fanns. O.Å. återvände sedan till Tvättman på eftermiddagen. O.Å. agerade således i enlighet med de instruktioner som han erhållit.

I november detta år körde O.Å. vid ett tillfälle hem lastbilen på kvällen så att han skulle kunna påbörja sitt arbete hemifrån morgonen därpå. Han lånade således Tvättmans bil i tjänsten.

Tvättmans påstående att O.Å. har försökt att tillgripa två tavlor är inte riktigt. När O.Å. den 7 november träffade arbetsledaren H.O. i Tvättmans lokaler, bar O.Å. bara på sin egen jultavla. Den hade O.Å. tidigare inte haft tillfälle att ta hem. O.Å. hade av några chaufförer som höll på att städa i källaren fått kännedom om att jultavlorna förvarades i anslutning till köket och kom då att tänka på sin tavla. Tvättman tilldelade efter förhandlingar O.Å. en skriftlig varning.

År 1997

Det är riktigt att O.Å. vid ett tillfälle under arbetstid besökte en läkare utan att först få tillstånd till det. Den dagen var han särskilt instruerad om att en av kunderna på hans tur skulle ta emot leveransen personligen. När han kom på plats var kunden inte där. O.Å. kunde därför inte fullfölja uppdraget. Han beslöt då att i stället uppsöka läkaren och försöka verkställa leveransen senare. Detta gjordes också. För detta fick O.Å. en skriftlig erinran samt löneavdrag.

Tvättman hade tidigare erhållit klagomål från en av sina kunder, Stadex. Med anledning av detta vidtog Tvättman vissa åtgärder. Bl.a. höll servicechefen C.A. en genomgång med chaufförerna A.N. och O.Å.. C.A. deltog inte särskilt aktivt utan gjorde endast några smärre påpekanden. Innan O.Å. skulle påbörja sin första Stadex-tur efter genomgången ville han kontrollera några saker med A.N. Denne var dock försenad. O.Å. väntade därför en stund på honom, men var sedan tvungen att påbörja körningen. När O.Å. anlände till Stadex upptäckte han att han hade glömt listan med uppgifter om hur mattorna skulle placeras. O.Å. lade därför ut mattorna med hjälp av sin minnesbild av hur de skulle vara placerade. Följesedeln lämnade han i receptionen.

År 1998

O.Å. körde Helsingborgs-turen den 25 februari och mottog då viss kontantbetalning. De mottagna medlen redovisade han på morgonen den 26 februari. Av misstag kom dock både original- och kopiedelen av blanketten att lämnas tillsammans med redovisningsunderlaget. Först senare samma dag, dvs. den 26 februari, hölls en genomgång av rutinerna i samband med redovisning av kontantbetalningar. Det var den dagen som O.Å. fick en parkeringsbot. O.Å. har inte hanterat redovisningen fel i direkt anslutning till någon genomgång av rutinerna för redovisning.

Under sommaren 1998 besökte O.Å. som vanligt Danmark på sin semester. I Danmark bröt O.Å. benet. Hans bror kontaktade Tvättman och berättade vad som hade hänt. Tvättman har därigenom i vart fall den 12 juli fått kännedom om att han brutit benet och således inte var arbetsför. Arbetsledaren S.P. kontaktade sjukhuset i Danmark för att få klarhet i situationen, men lyckades inte på grund av språksvårigheter och bad därför sin danske kollega om hjälp. Genom denne fick Tvättman bekräftat att O.Å. vistades på sjukhus i anledning av en benfraktur. Den 22 juli ringde O.Å. själv och meddelade att han skulle komma att vara borta från arbetet under en tid. Han sa även att han skulle meddela Tvättman så snart han visste när han skulle kunna börja arbete igen. I augusti kontaktades han av Tvättman i sitt föräldrahem. Den 17 augusti besökte O.Å. personligen arbetsplatsen. O.Å. har erhållit ersättning från försäkringskassan i anledning av det inträffade.

Efter uppsägningen har O.Å. - med avbrott för sin sjukfrånvaro - fortsatt sitt arbete hos Tvättman. Han har inte ålagts några restriktioner i fråga om mottagandet av kontantbetalningar. Ingen av de händelser som berörts ovan är av sådan karaktär att saklig grund för uppsägning föreligger. Tvättman har inte heller utfört någon omplaceringsutredning varför uppsägningen hur som helst skall förklaras ogiltig.

ALMEGA och Tvättman

O.Å. har under ca fyra års tid med början år 1994 misskött sitt arbete på olika sätt. Han har inte vidtagit rättelse trots ett antal erinringar och uppmaningar härom.

Chaufförerna arbetar självständigt och är företagets ansikte utåt. För vissa kunder är kontakten med chaufförerna i samband med byte och utläggning av textilier den enda direkta kontakten med företaget. Chaufförerna fungerar således som en sorts ambassadörer för företaget. I den hårda konkurrens som råder inom tjänstesektorn är det viktigt att Tvättman förmår prestera gentemot kund i enlighet med sina utfästelser.

I fråga om de olika händelser som berörts vill arbetsgivarparterna anföra följande.

År 1994

O.Å. hade inte något legitimt skäl att utebli eller komma för sent till arbetet och tilldelades därför skriftliga erinringar för detta.

Under vissa omständigheter kan Tvättmans anställda få låna bolagets bilar för privata ändamål. Det krävs dock tillstånd från arbetsledningen i varje enskilt fall. Detta är väl känt för personalen. Tvättman hade inte lämnat O.Å. något tillstånd att vid det aktuella tillfället låna bolagets distributionsbil. Att han ändå lånat bilen kom till bolagets kännedom genom den kollision som då inträffade. Bolaget såg allvarligt på det inträffade och beslutade i enighet med den fackliga organisationen att tilldela O.Å. en skriftlig varning.

År 1996

O.Å. fullföljde vid ett tillfälle i maj inte turen till Kristianstad. Inte heller återvände han till Tvättman den dagen. Dagen därpå frågade arbetsledningen honom om orsaken till detta. O.Å. uppgav då att L.O., som åkt med på turen, blivit hjärtsjuk och att han därför blivit tvungen att skjutsa denne till sjukhuset. O.Å. uppgav även att han själv och L.O. först hade besökt sjukhuset i Kristianstad, men därefter begett sig till sjukhuset i Malmö eftersom de inte fått någon hjälp i Kristianstad.

Det är föga troligt att en hjärtsjuk människa skulle nekas hjälp på ett svenskt sjukhus. O.Å.s uppgifter i denna del är inte trovärdiga. Det rimliga vore att med en hjärtsjuk person vända sig till närmast belägna sjukhus. För den som befinner sig i Kristianstad finns det sjukhus på närmare håll än i Malmö. När C.A. fick höra att O.Å. och L.O. skulle ha begett sig till sjukhus kontaktade hon sjukhuset i Kristianstad. Hon erhöll då det beskedet att varken O.Å. eller L.S. varit där. O.Å. tilldelades en skriftlig erinran efter det inträffade.

I juli samma år lånade O.Å. ånyo utan tillstånd bolagets bil. Han har erkänt att han gjort detta för privata ändamål och fick på nytt en skriftlig erinran för detta.

Några av de tavlor som Tvättman delat ut som julgåvor till de anställda julen 1995 hade blivit över. De användes bl.a. som kundpresenter och förvarades i en låda i arkivet i källaren. De är värda ca 300 kr per styck. Tavlorna var alla försedda med hörnskydd av frigolit för att inte skadas vid transport. När de gavs bort som julgåvor hade frigolitskydden tagits bort och tavlorna slagits in i julpapper. Tvättmans dåvarande platschef H.O. påträffade den 7 november O.Å. i bolagets då nedsläckta lokaler. O.Å. höll två jultavlor bakom ryggen och kunde inte ge någon rimlig förklaring härtill. Tavlorna var inte inslagna men var försedda med frigolitskydd. O.Å. förklarade att den ena tavlan var hans och att den andra tillhörde A.N. O.Å. uppgav vidare att tavlorna hade legat på en lagerhylla sedan julen 1995, dvs. nästan ett helt år, men att han ännu inte tagit med sig sitt exemplar hem. O.Å. överlämnade tavlorna till H.O.. Om det hade varit så att tavlorna legat på ifrågavarande lagerhylla under nära ett år skulle någon av bolagets personal i arbetsledande ställning ha lagt märke till det.

Det saknar betydelse hur O.Å.s agerande skall rubriceras i straffrättsligt hänseende. Det väsentliga i sammanhanget är att Tvättmans förtroende för honom har blivit rubbat. Tvättman såg så allvarligt på det inträffade att bolaget beslutade att säga upp honom på grund av personliga skäl. Efter överläggningar med den fackliga organisationen bestämde sig sedan företaget för att ge O.Å. en sista chans och tilldelade honom i stället en skriftlig varning.

År 1997

Tvättmans anställda måste ha arbetsledningens tillstånd för att få besöka läkare under arbetstid. Den 18 juli var O.Å. olovligen frånvarande under två timmar. Han uppgav att han under denna tid besökt läkare trots att han inte erhållit något tillstånd till det. O.Å. ansåg att han hade rätt att uppsöka läkare på arbetstid och att något tillstånd inte behövdes.

Under hösten fick bolagets kundtjänst och C.A. ett tiotal klagomål från olika kunder på O.Å.s ovårdade utseende och icke servicemannamässiga sätt. C.A. har vidarebefordrat denna kritik till O.Å. och utan framgång försökt att komma tillrätta med problemen.

Stadex hade tidigare framfört missnöje med Tvättmans tjänster. När det gällande kontraktet löpte ut förnyades det först efter vissa diskussioner mellan C.A. och Stadex. Vid dessa diskussioner framkom bl.a. att Stadex inte ville att chaufförerna skulle ta kontakt med Stadex personal utan att utplaceringen av mattor skulle ske helt självständigt. Vidare skulle följesedeln lämnas till en viss person hos Stadex; K.F. En placeringslista upprättades. Av den framgår var mattorna skall ligga och med vilken frekvens de skall bytas. C.A. följde med chauffören A.N. på den första turen efter att kontraktet med Stadex hade förnyats för att själv se till att Tvättman uppfyllde avtalsvillkoren. Vid nästa tillfälle då Stadex mattor skulle bytas skulle O.Å. köra turen. C.A. hade då en särskild genomgång med honom på kvällen före körningen. Vid denna genomgång poängterades bl.a. vikten av att mattorna placerades på rätt ställe och att följesedeln lämnades till rätt person. O.Å. bekräftade på förfrågan från C.A. att han förstod vad som förväntades av honom och även att han visste var K.F. satt någonstans. Det är ovanligt att genomgångar av detta slag hålls. C.A. ville nu understryka hur viktigt det nya avtalet var.

Sedan O.Å. genomfört turen kontaktades Tvättman av Stadex, som framförde klagomål på denne, bl.a. hade mattor placerats på fel ställe och följesedeln lämnats till fel person.

Detta var den utlösande faktor som fick Tvättman att säga upp O.Å..

År 1998

O.Å.s misskötsamhet har fortsatt under uppsägningstiden. Bl.a. har han inte redovisat influtna kontantbetalningar. Han har inte heller följt de rutiner som gäller vid sjukfrånvaro.

Vid kontantredovisning används en särskild blankett i två delar; ett original och en kopia. På blanketten skall datum, summa och valör av mottagna penningbelopp antecknas. Kopian fästs vid redovisningsunderlaget och läggs i en back märkt kontantredovisning. Backen förvaras på avdelningen för kundtjänst/ekonomi. Mottagna pengar skall läggas i en härför avsedd påse tillsammans med originaldelen av blanketten. Påsen skall därefter lämnas inne hos arbetsledaren i en box märkt kontantredovisning. Nyckel till boxen innehas endast av S.P. och C.A.. Redovisning skall ske samma dag som betalning skett. Om redovisning inte kan ske samma dag måste detta anmälas och godkännas av arbetsledare, servicechef eller platschef. Denna redovisningsrutin har använts länge hos Tvättman och är väl känd av chaufförerna. I linje med bolagets strävan att bli ISO-certifierat har denna rutin dokumenterats. Chaufförerna fick del av dokumentet vid en genomgång den 26 februari.

O.Å. körde den 26 februari en tur till Helsingborg varvid två kunder betalade kontant. Vid turen mottog han för bolagets räkning 555 kr. Pengarna har inte redovisats.

När boxen tömdes på kvällen den 26 februari 1998 hade O.Å. ännu inte kommit tillbaka från sin körning. Tvättman förväntade sig inte att pengarna då skulle ha lämnats i boxen, vilket inte heller hade skett. Vid nästa tömningstillfälle, den 4 mars, hade dock Tvättman förväntat sig att pengarna skulle ha funnits i boxen. Bolaget har dock inte kunnat finna dessa pengar. Däremot var redovisningsunderlaget jämte såväl original som kopia av redovisningsblanketten placerat i backen. Där hade O.Å. antecknat att han mottagit 555 kr.

O.Å. har således brutit mot redovisningsrutinerna samma dag som han erhöll en dokumentation av dessa och deltog i en genomgång av dem. De försvunna pengarna har ännu inte kommit tillrätta. Det finns anledning att misstänka att O.Å. använt pengarna för att betala en parkeringsbot som han erhöll under turen till Helsingborg. Tvättman betalar aldrig de anställdas parkeringsböter.

I juni hade O.Å. semester. Det var tänkt att han åter skulle börja arbeta den 15 juni. Ett par dagar dessförinnan hade platschefen U.P. erhållit samtal från en okänd dansk, som uppgav att O.Å. var sjuk och kunde nås på ett telefonnummer i Danmark. S.P. försökte få kontakt med O.Å. på det angivna telefonnumret, men lyckades inte på grund av språkproblem. Eftersom han var orolig för O.Å. bad han en kollega på danska Tvättman att bistå honom. Kollegan meddelade att O.Å. var inlagd på sjukhus med brutet ben. Någon vecka senare ringde O.Å. själv till bolaget och berättade att han brutit benet. Eftersom företaget därefter inte hört något ytterligare från O.Å. sändes den 13 juli ett brev till den av bolaget kända adressen. I brevet uppmanades han att snarast höra av sig till bolaget. Brevet kom dock oöppnat i retur till bolaget. Fackklubbens ordförande lyckades sedan få fram ett telefonnummer till E. i Danmark, där det visade sig att O.Å. befann sig. När klubbordföranden den 13 augusti - i närvaro av Ulf Pettersson - ringde upp O.Å. gav denne uttryck för stor förvåning över att Tvättman hade lyckats få tag i honom. Några dagar senare, den 17 augusti, inställde sig O.Å. på arbetsplatsen och lämnade ett danskt läkarintyg. Av detta framgår inte att O.Å. varit sjukskriven under ifrågavarande period. O.Å. har således inte styrkt sin frånvaro.

Från mitten av augusti till den 12 november 1998 har O.Å. varit sjukskriven på ett korrekt sätt. Han har sedan återgått i arbete.

Tvättman har gjort vad som ankommer på bolaget med anledning av O.Å.s återkommande och upprepade misskötsamhet i anställningen. Företaget har fullgjort sin skyldighet att utreda möjligheterna till omplacering av honom. Det föreligger därför saklig grund för uppsägning.

Domskäl

Tvistefrågan i målet är om Tvättmans uppsägning av O.Å. är sakligt grundad. Arbetsgivarparterna har till stöd för inställningen att saklig grund föreligger för uppsägningen gjort gällande att O.Å. under flera år har misskött sig på ett sätt som gör att bolaget inte längre har något förtroende för honom. Industrifackets inställning är att de av arbetsgivarparterna åberopade händelserna inte ens sammantagna utgör saklig grund för uppsägning. Enligt Industrifacket är vissa av händelserna över huvud taget inte av beskaffenhet att kunna läggas O.Å. till last medan andra har varit av mindre allvarlig beskaffenhet. Industrifacket har vidare gjort gällande att Tvättman inte heller fullgjort sin skyldighet att utreda möjligheten att omplacera O.Å..

Tvisten har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på Industrifackets begäran O.Å. hörts under sanningsförsäkran samt chaufförerna G.O. L.O. och A.N. hörts som vittnen. På arbetsgivarparternas begäran har produktionsdirektören S.P., driftschefen U.P., arbetsledaren S.P. och servicechefen C.A. hörts som vittnen. Båda partssidorna har därutöver åberopat skriftlig bevisning.

Arbetsgivarparterna har i målet åberopat omständigheterna i samband med åtta olika händelser under åren 1994, 1996 och 1997. De har också åberopat omständigheterna i samband med två händelser som inträffat under 1998, dvs. efter det att O.Å. sagts upp.

Innan Arbetsdomstolen går in på de åberopade omständigheterna finns anledning att beröra en invändning från Industrifackets sida, nämligen att den händelse som utlöste uppsägningsförfarandet, dvs. O.Å.s agerande vid utläggning av mattor hos Stadex hösten 1997, inte bryter två- månadersregeln i anställningsskyddslagen. Arbetsdomstolen har uppfattat Industrifackets ståndpunkt i denna del så att arbetsgivarparterna till följd av bestämmelserna i 7 § fjärde stycket anställningsskyddslagen skulle vara förhindrade att åberopa händelser som Tvättman känt till mer än två månader när uppsägningsförfarandet inleddes. Arbetsdomstolen gör i denna del följande bedömning.

Enligt den nämnda bestämmelsen i anställningsskyddslagen får en uppsägning som beror på förhållanden som hänför sig till arbetstagaren personligen inte grundas enbart på omständigheter som arbetsgivaren känt till antingen mer än två månader innan underrättelse om en tilltänkt uppsägning lämnades, eller, om någon sådan underrättelse inte lämnats, två månader före tidpunkten för uppsägningen. Bestämmelsen innebär att en arbetsgivare som åberopar en omständighet som blivit känd för arbetsgivaren inom denna tidsfrist är oförhindrad att till stöd för uppsägningen även åberopa vad han tidigare har känt till. Som Arbetsdomstolen tidigare uttalat är det en annan sak att händelser som inträffat förhållandevis lång tid före uppsägningen ofta har begränsad betydelse när det gäller att ta ställning till om saklig grund för uppsägning har förelegat (AD 1995 nr 23). I detta fall synes Industrifacket vilja göra gällande att vad som förekommit i samband med utläggningen av mattor hos Stadex är av så obetydlig art att det inte kan åberopas som skäl för uppsägningen och att därför inte heller de tidigare omständigheterna får åberopas mot O.Å.. Enligt Arbetsdomstolens mening kan det dock inte på grund av den nu aktuella bestämmelsen föreligga något hinder för arbetsgivarparterna att åberopa de omständigheter som de lagt O.Å. till last.

Arbetsdomstolen övergår nu till de av arbetsgivarparterna åberopade omständigheterna. Det är enligt domstolens mening inte nödvändigt att i detalj gå närmare in på varje händelse som åberopats till stöd för uppsägningen av O.Å.. När det först gäller vad arbetsgivarparterna har anfört om för sen ankomst och olovlig utevaro 1994, lån av bil utan tillstånd 1996 och läkarbesök på arbetstid utan tillstånd 1997 kan konstateras att utredningen har visat att O.Å. har agerat så som det har påståtts i målet. Utredningen har också visat att Tvättman i samband med dessa händelser skriftligen framhöll för O.Å. hur allvarligt bolaget såg på det inträffade.

Arbetsgivarparterna har åberopat att O.Å. även vid ett tillfälle 1994 utan lov lånat en av Tvättmans bilar. Industrifacket har invänt att O.Å. hade tillstånd att låna bilen. Utredningen består i denna del främst av de uppgifter som O.Å. och S.P. har lämnat. O.Å. har uppgivit att han bad S.P. om lov att få låna bilen. S.P. har förnekat att O.Å. bad att få låna bilen. S.P. har också uppgivit att han inte uppfattat att O.Å. rent allmänt skulle ha tillkännagivit någon avsikt att låna bilen. Utredningen ger således inte utrymme för annan slutsats än att O.Å. inte hade skaffat sig vederbörligt tillstånd innan han vid detta tillfälle lånade Tvättmans bil. Tvättman har också efter förhandlingar med Industrifacket tilldelat O.Å. en skriftlig varning med anledning av det inträffade. Det kan tilläggas att Arbetsdomstolen i och för sig inte betvivlar Industrifackets uppgift att O.Å. i vart fall troligen hade fått tillstånd att låna bilen om frågan klart hade ställts.

Arbetsgivarparterna har också gjort gällande att O.Å. utan giltigt skäl avbrutit en körning till Kristianstad den 10 maj 1996. I målet har framkommit att L.O., som då var sjukskriven för hjärtbesvär, med Tvättmans kännedom följt med på denna tur samt då drabbades av akuta besvär och därför bad O.Å. att köra honom till Malmö allmänna sjukhus där han uppsökte den läkare som tidigare behandlat honom. Någon kritik kan inte gärna riktas mot O.Å. för att han körde L.O. till sjukhuset i Malmö. Därefter borde det dock rimligen ha funnits tid att återuppta körningen. Det gjorde inte O.Å.. Såvitt framkommit sökte han inte heller kontakt med Tvättman för att få instruktioner om hur han skulle förfara i den uppkomna situationen. Händelsen föranledde Tvättman att ge O.Å. en skriftlig erinran.

Arbetsgivarparterna har också gjort gällande att O.Å. i november 1996 försökt tillgripa två tavlor, värda ca 300 kr per styck, som tillhörde Tvättman. De har därvid anfört att dåvarande platschefen H.O. efter arbetstidens slut påträffade O.Å. i Tvättmans lokaler och att denne då försökte dölja två tavlor bakom ryggen och inte kunde ge någon förklaring till sitt beteende. Industrifacket har bestritt att O.Å. skulle ha försökt tillgripa någon tavla. Utredningen om vad som hände vid detta tillfälle består av O.Å.s egna uppgifter. Han har förklarat att han vid detta tillfälle från ett källarutrymme bar upp den tavla han fått av Tvättman som julgåva julen 1995. Hans avsikt var att fråga S.P. om lov att ta hem tavlan. Anledningen till att han ville be om lov att ta hem sin tavla var att han inte ville riskera att bli anklagad för stöld. När han kom upp från källaren ställde han tavlan på golvet, lutad mot väggen. När H.O. senare kom och frågade vad det var som stod där sade O.Å. att det var hans tavla. Det stod då två tavlor där. Hur det kunde komma sig har O.Å. inte kunnat förklara. Genom vittnesförhören med C.A. och S.P. är utrett att några tavlor inte har förvarats i det utrymme som O.Å. har gjort gällande. Det gör att tilltron till hans uppgifter kan ifrågasättas. Mot hans bestridande kan utredningen enligt Arbetsdomstolens mening dock inte anses visa att han haft för avsikt att tillgripa tavlorna.

Tvättman varslade med anledning av det inträffade O.Å. om uppsägning. Uppsägningsförfarandet kom emellertid inte att fullföljas. I stället enades parterna vid en förhandling som hölls mellan Industrifacket och Tvättman om att tilldela O.Å. en kraftig skriftlig varning. I varningen framhölls att om O.Å. i framtiden skulle brista i något avseende med att följa allmänna ordningsföreskrifter eller på annat sätt inte följa ingånget anställningsavtal skulle detta ovillkorligen leda till att Tvättman skulle underrätta honom om uppsägning på grund av personliga förhållanden. Av en anteckning på varningen framgår att O.Å. förklarade sig vara medveten om att varje ytterligare brist i fullgörandet av skyldigheterna enligt anställningsavtalet, ordningsföreskrifter m.m. skulle komma att leda till att Tvättman underrättade honom om uppsägning på grund av personliga förhållanden. Såvitt framkommit framfördes i detta sammanhang inte de invändningar som nu rests i målet.

Med den bedömning Arbetsdomstolen gjort av händelsen med tavlorna följer att den som sådan inte kan få någon betydelse vid prövningen av om saklig grund förelegat för uppsägningen. Däremot bör beaktas att O.Å. efter den varning han då erhöll måste ha varit synnerligen väl medveten om att eventuella kommande incidenter skulle allvarligt äventyra hans anställning.

Vad som utlöste den i målet aktuella uppsägningen var såvitt framkommit vad som förekom i slutet av november 1997 i samband med byte av några mattor hos Stadex. Arbetsgivarparterna har lagt O.Å. till last att denne trots uttryckliga anvisningar underlät att ta med sig en placeringslista och att placera mattorna i enlighet med den samt att han inte lämnade följesedeln till rätt person. Dessa faktiska omständigheter har inte bestritts av Industrifacket, som förklarat att O.Å. glömt att ta med sig placeringslistan och att det på följesedeln hade angivits namnet på en annan person än den som rätteligen skulle ta emot den. Av förhöret med C.A. har bl.a. följande framgått. Stadex ville inte förlänga kontraktet med Tvättman eftersom man inte var nöjd med den service som gavs. Efter förhandlingar träffades ett nytt avtal sedan Tvättman åtagit sig att uppfylla vissa av Stadex uppställda villkor. Ett sådant var att Tvättmans personal självständigt och utan att kontakta Stadex personal skulle genomföra mattbytena. Ett annat villkor var att följesedeln vid varje bytestillfälle skulle lämnas till K.F.. För att säkerställa att dessa villkor uppfylldes följde C.A. med chauffören A.N. på en tur till Stadex. De hade därefter en muntlig genomgång av vad som gällde för denna tur med O.Å. dagen innan denne skulle köra sin första tur till Stadex. Denne hade då särskilt upplysts om att mattorna skulle läggas ut självständigt enligt placeringslistan och att följesedeln skulle lämnas till K.F.. O.Å. bekräftade att han förstått vad som förväntades av honom samt att han visste var han kunde nå K.F.. O.Å. har vidgått att han fått information om att följesedeln skulle lämnas till K.F. samt att mattorna skulle placeras enligt en upprättad lista.

Mot bakgrund av den genomgång som ägt rum framstår det enligt Arbetsdomstolens mening som märkligt att O.Å. inte insåg det allvarliga i att han glömt placeringslistan. I stället för att exempelvis ringa till Tvättman för att få instruktioner eller åka tillbaka till företaget för att hämta listan placerade han ut mattorna i enlighet med sin minnesbild av hur de skulle placeras och lämnade följesedeln i receptionen. Någon matta kom därvid att placeras fel. Sedd enbart som en isolerad händelse kan det inträffade framstå som en bagatell. Betydelsen av det inträffade för prövningen av om saklig grund för uppsägning föreligger återkommer dock Arbetsdomstolen till nedan.

Efter denna händelse sade Tvättman upp O.Å. under åberopande av personliga skäl.

Det är de hittills berörda omständigheterna som legat till grund för Tvättmans uppsägning av O.Å.. Det är också dessa omständigheter som främst är av intresse för prövningen av om saklig grund för uppsägning av honom har förelegat. Även om flera av dessa omständigheter ligger relativt långt tillbaka i tiden, och därmed enligt vad som redan anförts kan sägas ha begränsad betydelse för bedömningen av om saklig grund förelegat för uppsägningen, ger utredningen enligt Arbetsdomstolens mening en bild av att O.Å. under en längre tid vid upprepade tillfällen på olika sätt har misskött sig i anställningen. Trots att Tvättman i samband med de olika händelserna i skriftliga erinringar och varningar framhållit hur allvarligt företaget sett på det inträffade har alltså O.Å. försatt sig i nya sådana situationer. Enligt Arbetsdomstolens mening finns fog för slutsatsen att det kan befaras att detta beteende kommer att upprepas också i fortsättningen.

Enligt arbetsgivarparterna har också O.Å.s misskötsamhet fortsatt efter uppsägningen. De har därvid pekat på O.Å.s agerande dels i samband med en redovisning av mottagna kontanta penningmedel, dels i samband med sjukfrånvaro sommaren 1998.

När det gäller den först nämnda av dessa händelser har parterna bl.a. uppehållit sig vid vilken dag den aktuella turen kördes. Arbetsdomstolen finner inte skäl att gå närmare in på den frågan. Redan av O.Å.s egna uppgifter framgår att han väl kände till de sedan länge gällande redovisningsrutinerna och att han trots det utan särskilt tillstånd redovisade mottagna penningmedel först följande dag eftersom han hade bråttom hem för att se en ishockeymatch. Det står därigenom klart att han i vart fall på det sättet har brutit mot gällande redovisningsrutiner. Tilläggas bör dock att utredningen inte ger stöd för att O.Å. skulle ha använt ifrågavarande penningbelopp till att betala parkeringsböter eller att han på annat sätt skulle ha tillgodogjort sig beloppet.

Avslutningsvis har arbetsgivarparterna lagt O.Å. till last att denne sommaren 1998 inte styrkt sin sjukfrånvaro och inte heller meddelat sig med arbetsgivaren i den utsträckning som krävs. Arbetsdomstolen finner inte anledning ifrågasätta att O.Å. brutit ett ben under semestervistelse i Danmark och att han till följd därav varit arbetsoförmögen under den aktuella tiden. Utredningen har visserligen visat att O.Å. inte har styrkt sin sjukfrånvaro med läkarintyg i vederbörlig ordning. Men mot bakgrund av att O.Å. synes relativt omgående ha initierat att Tvättman fick besked om vad som hänt samt att han efter hemkomsten till Sverige ostridigt varit sjukskriven för benbrott kan hans agerande i sammanhanget inte läggas honom till last med någon större tyngd vid den bedömning Arbetsdomstolen nu har att göra. Det kan dock inte undvikas att hans agerande i sammanhanget förstärker intrycket av att han inte fäster särskilt stor vikt vid ett mer korrekt beteende gentemot sin arbetsgivare.

Arbetsdomstolen har i det föregående funnit att O.Å. under en längre tid vid upprepade tillfällen på olika sätt har misskött sig i anställningen trots att Tvättman genom skriftliga erinringar och varningar framhållit hur allvarligt företaget sett på det inträffade och att det finns fog för att befara att detta kommer att upprepas också i fortsättningen. Vid en samlad bedömning av vad som förekommit måste därför Tvättman enligt Arbetsdomstolens mening i och för sig anses ha haft saklig grund för uppsägningen av O.Å..

Industrifacket har även gjort gällande att uppsägningen i vart fall inte är sakligt grundad eftersom Tvättman inte har fullgjort sin skyldighet att utreda möjligheten till omplacering. Av förhöret med U.P. har i och för sig framkommit att Tvättman undersökt om det funnits möjlighet till omplacering vid någon av företagets enheter i Malmö. Den undersökningen visade att det inte fanns någon sådan möjlighet där. Mot bakgrund av att omplaceringsskyldigheten på den privata arbetsmarknaden i princip har ansetts omfatta hela företaget bör emellertid en omplaceringsutredning ta sikte på alla företagets driftsenheter när flera sådana finns. Det synes inte ha skett i detta fall. Men för att omplaceringsfrågan över huvud taget skall få betydelse i ett sammanhang som detta måste det framstå som skäligt att kräva av arbetsgivaren att denne i stället för att säga upp arbetstagaren bereder denne annat arbete hos sig. Enligt Arbetsdomstolens mening står det klart, med hänsyn till den bedömning domstolen i det föregående gjort av O.Å.s beteende och vilken slutsats för framtiden som enligt domstolen kan dras av detta, att det inte skäligen har kunnat krävas av Tvättman att söka omplacera honom.

Det anförda innebär sammanfattningsvis att Tvättman enligt Arbetsdomstolens mening har haft saklig grund för uppsägningen av O.Å.. Industrifackets talan skall därför lämnas utan bifall.

Rättegångskostnader

Med den bedömning Arbetsdomstolen gjort är Industrifacket förlorande part och skall ersätta arbetsgivarparternas rättegångskostnader. Om beloppet råder inte tvist.