AD 2000 nr 103

Parter:

Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund; Kooperationens förhandlingsorganisation; Kooperativ Utveckling i Roslagen

Nr 103

Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund

mot

Kooperationens förhandlingsorganisation och Kooperativ Utveckling i Roslagen i Norrtälje.

Mellan Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund (SKTF) och Kooperationens förhandlingsorganisation (KFO) gäller kollektivavtal.

Kooperativ Utveckling i Roslagen (KUR), en ideell förening som är medlem i KFO, startade under våren 1997 ett projekt som kallades Projekt Arbetskooperativ. U.J., som är medlem i SKTF, erhöll en tidsbegränsad anställning som handledare i projektet fr.o.m. den 17 mars 1997. Tvist har uppstått mellan parterna i frågan om U.J. blivit avskedad från sin anställning. Parterna har fört lokala och centrala tvisteförhandlingar utan att komma överens.

SKTF har i Arbetsdomstolen väckt talan mot KFO och KUR under påstående att U.J. varit anställd för viss tid, t.o.m. den 16 september 1998, och att han blivit avskedad från sin anställning den 31 december 1997 i strid med 18 § anställningsskyddslagen. SKTF har på denna grund, som talan slutligt bestämts, yrkat att Arbetsdomstolen skall förplikta KUR att till U.J. utge

1. allmänt skadestånd med 60 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning (den 17 februari 2000) tills betalning sker,

2. ekonomiskt skadestånd med 111 880 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 20 000 kr från den 31 januari 1998, på 20 000 kr från den 28 februari 1998, på 20 000 kr från den 31 mars 1998, på 20 000 kr från den 30 april 1998, på 20 000 kr från den 31 maj 1998 och på 11 880 kr från den 31 oktober 1998, allt till dess betalning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt yrkandena under påstående i första hand att KUR och U.J. träffat en överenskommelse om anställningens upphörande, i andra hand att U.J:s anställningsavtal träffats för visst arbete som slutförts i december 1997. Om Arbetsdomstolen skulle anse att U.J. blivit avskedad har arbetsgivarparterna vitsordat att det skett utan laglig grund men bestritt yrkandet om ekonomiskt skadestånd under påstående att U.J. under den aktuella tiden haft inkomster som skall avräknas från skadeståndet.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

SKTF

U.J. kom i kontakt med KUR första gången år 1996. U.J. lade då fram en idé om att starta ett projekt för arbetshandikappade personer i Norrtälje. Idén gick ut på att dessa personer skulle lära sig att bli småföretagare. Under projekttiden skulle de få arbeta med olika uppdrag samt få råd, stöd och utbildning. B.B., som representerade KUR, tyckte idén vad god, och U.J. och B.B. träffade den 10 september 1996 en överenskommelse om att samarbeta. KUR skulle vara ansvarig för huvudprojektet, som då kallades "Arbetskooperativ för arbetshandikappade", och U.J. skulle ansvara för ett däri ingående delprojekt, den s.k. Servicepoolen. En förutsättning för hela projektet var att KUR:s projektansökan skulle beviljas och pengar ställas till förfogande för projektet. U.J. deltog sedan i planeringen av projektet på ideell basis.

Projektet skulle pågå i 18 månader och KUR sökte projektmedel för den tidsperioden. I budgeten för projektet förutsattes att U.J. skulle arbeta under hela projekttiden. Projektansökan beviljades och medel tillsköts i början av år 1997. Projektet, som kom att kallas Projekt Arbetskooperativ, startade i mars 1997. I organisationen fanns en styrgrupp och en referensgrupp samt tre olika delprojekt, bl.a. Servicepoolen.

I början av mars 1997 började U.J. att diskutera anställningsvillkor med företrädare för KUR. Diskussionerna resulterade i att U.J. anställdes av KUR som handledare för Servicepoolen för viss bestämd tid, 18 månader, fr.o.m. den 17 mars 1997 t.o.m. den 16 september 1998. Ett skriftligt anställningsavtal upprättades, i vilket det anges att U.J. anställs "för viss tid/viss säsong/visst arbete" utan att det närmare anges vilket alternativ som gäller. Utgångspunkten var emellertid att anställningen skulle avse viss tid. Det står visserligen i anställningsavtalet "dock längst t.o.m. den 16 september 1998" men innebörden av detta diskuterades inte närmare när anställningsavtalet ingicks. U.J. utgick därför från att hans anställning skulle vara 18 månader så som det var planerat. Lönen bestämdes till 20 000 kr per månad.

Projekt Arbetskooperativ och Servicepoolen avslutades inte förrän den 16 september 1998 och U.J:s anställning borde därför ha bestått till dess.

U.J. hade som handledare för Servicepoolen till uppgift bl.a. att vara arbetsledare för lagbasarna inom Servicepoolen, att skaffa lämpliga arbetsuppgifter för arbetsgrupperna, att förhandla med arbetsköpare och sluta avtal och följa upp hur arbetsuppgifter hade utförts. U.J:s arbete fungerade bra och de uppsatta verksamhetsmålen uppnåddes snabbt. U.J. och B.B. hade emellertid olika uppfattningar om hur arbetet skulle bedrivas. De diskuterade saken men kom inte överens och förhållandet dem emellan blev sämre mot slutet av sommaren 1997. U.J. tog initiativ till kontakt med B.B. och även B.W. för att försöka reda ut meningsskiljaktigheterna. U.J. var hela tiden inställd på att fortsätta arbeta i projektet. KUR förde aldrig under hösten 1997 på tal att U.J:s anställning skulle upphöra vid någon tidigare tidpunkt än den 16 september 1998 för att arbetet var slutfört.

Frågan om U.J:s lön diskuterades också under hösten 1997. U.J. företräddes vid dessa diskussioner av P.H. från SKTF. Löneförhandlingarna avslutades den 18 september 1997. Resultatet av förhandlingarna blev att arbetsgivaren gav U.J. ett lönebud, innebärande en löneförhöjning med 600 kr per månad fr.o.m. den 1 oktober 1997 t.o.m. den 15 september 1998. U.J. accepterade emellertid inte detta bud. Vid löneförhandlingarna var utgångspunkten för parterna hela tiden att lönen skulle regleras för tiden fram till september 1998. Arbetsgivaren antydde aldrig att U.J:s anställning skulle komma att upphöra före september 1998. Vid löneförhandlingarna riktade arbetsgivaren viss kritik mot U.J:s arbetsresultat.

Med anledning av den dåliga stämningen mellan U.J. och företrädarna för KUR anlitades på arbetsgivarens initiativ en konsult från Roslagshälsan, K.G. K.G:s roll var att medverka i samtalen mellan U.J., B.B. och B.W. för att få dem att diskutera konstruktivt. Två träffar ägde rum under hösten-vintern 1997, en i november och en den 8 december. Stämningen var mycket dålig på dessa möten och parterna kunde inte kommunicera med varandra. B.B. och B.W. gav uttryck för att de saknade förtroende för U.J. och att det därför var omöjligt för honom att fortsätta i projektet. Vid mötet den 8 december gjorde B.B. klart för U.J. att denne måste sluta sin anställning med omedelbar verkan. U.J. blev mycket överraskad och besviken över detta och uppmanade B.B. och B.W. att kontakta SKTF i frågan. B.B. uppmanade U.J. att lämna ifrån sig sina nycklar till KUR:s lokaler och städa ur sitt arbetsrum. U.J. ansåg inte att det under rådande omständigheter fanns någon möjlighet att motsätta sig en sådan tydlig order utan gjorde som han blivit tillsagd. U.J. kontaktade själv P.H. och berättade vad som hänt. Samma dag, den 8 december, skickade B.B. ett brev till KUR:s ledning. I detta brev föreslog B.B. att U.J. skulle sägas upp p.g.a. arbetsbrist. Vidare skickade B.B. samma dag ett varsel om avskedande till SKTF:s lokalavdelning. Skrivelsen till KUR:s ledning bifogades varslet. U.J. slutade att arbeta men erhöll lön för hela december månad, varför hans anställning får anses ha upphört den 31 december 1997.

U.J:s arbetsuppgifter omfördelades sedan till andra personer i projektet. Servicepoolens verksamhet fortsatte fram till mitten av september 1998.

Avskedandet orsakade U.J. ideell och ekonomisk skada. Efter årsskiftet 1997/1998 återupptog han sin tidigare bedrivna rörelse med golvslipning. Rörelsen hade tidigare bedrivits under hans enskilda firma men den övergick vid årsskiftet till ett aktiebolag. U.J. kunde emellertid inte ta ut någon lön från sitt bolag förrän i juni 1998 och han var tvungen att ta ett banklån för att klara sin privatekonomi. Verksamheten resulterade visserligen under tiden januari-maj 1998 i ett överskott på 136 572 kr, men detta var han tvungen att balansera mot en ingående förlust för att förhindra att bolaget blev likvidationspliktigt. U.J. gjorde vad han kunde för att begränsa den ekonomiska skadan till följd av avskedandet.

Sammanfattningsvis gör SKTF gällande att KUR den 31 december 1997 har avskedat U.J. från hans visstidsanställning i strid mot 18 § anställningsskyddslagen. Om domstolen skulle finna att U.J. varit anställd för visst arbete, gör SKTF gällande att arbetet inte varit slutfört förrän hela projektet eller Servicepoolen var avslutad, dvs. den 16 september 1998. KUR har genom avskedandet ådragit sig skyldighet att till U.J. utge såväl allmänt som ekonomiskt skadestånd. Det yrkade ekonomiska skadeståndet avser förlorad lön och semesterersättning för perioden den 1 januari 1998-den 31 maj 1998.

Arbetsgivarparterna

Projekt Arbetskooperativs verksamhet gick ut på att skapa möjligheter för bl.a. psykiskt handikappade eller lindrigt intellektuellt arbetshandikappade personer att komma ut på arbetsmarknaden. B.B. var projektansvarig och B.W. projektledare. Projektets verksamhet var uppdelad i fyra delområden som benämndes Kretsloppsverkstan, Servicepoolen, Rånäs slott och Landsbygdsservice. Den övergripande målsättningen för projektet var att de arbetshandikappade personerna i allt högre grad skulle klara av att utföra självständiga arbetsuppgifter. Avsikten var alltså att skapa kooperativa arbetsgrupper som skulle bli självgående så fort som möjligt. Projektet avsåg att hjälpa de arbetshandikappade att starta upp verksamheten och tanken var att verksamheten skulle leva vidare även efter den 16 september 1998. Så blev det också. Exempelvis slogs Kretsloppsverkstan sedermera ihop med Servicepoolen och verksamheten bedrivs idag i form av en ekonomisk förening. Projekt Arbetskooperativ blev mycket framgångsrikt och är ett nationellt och internationellt referensobjekt som visar hur arbetshandikappade personer kan hjälpas ut i arbetslivet.

Det är riktigt att projektets verksamhet budgeterades för 18 månader. Man visste ju inte när syftet med projektet skulle gå i uppfyllelse. Budgeten gjordes för det fall U.J. skulle arbeta kvar under hela projekttiden.

U.J. hade i Servicepoolen ansvar för tre lagbasar och tio-tolv arbetshandikappade personer, indelade i tre arbetsgrupper. U.J:s uppgift var främst att skaffa arbetsuppgifter till arbetsgrupperna. Dessa skulle mot viss ersättning åta sig enklare arbete för organisationer, företag och även privatpersoner.

Under hösten 1997 blev lagbasarna och arbetslagen i Servicepoolen alltmer självgående. De tog själva kontakt med kunder och skaffade sig arbete. Därigenom kom U.J:s handledaruppgifter att minska i motsvarande mån. Det är viktigt att notera att denna utveckling förverkligade själva syftet med projektet. Det var inte fråga om någon manipulativ åtgärd från projektledningens sida för att bli av med U.J. Anledningen till motsättningarna mellan U.J. och projektledningen var att ledningen drev linjen att arbetsgrupperna skulle bli självständiga så fort som möjligt, medan U.J. drev linjen att han skulle få arbeta kvar till den 16 september 1998, oberoende av om lagbasarna och arbetsgrupperna blev självgående. Projektledningens uppfattning var att denna linje skulle motverka syftet med hela projektet.

Projektledningen kunde således under hösten 1997 konstatera att arbetsgrupperna i Servicepoolen skötte sig alltmera självständigt. Ledningen tog i november-december 1997 upp frågan med U.J. om att hans arbetsuppgifter alltmera hade försvunnit och att hans arbete skulle komma att upphöra. U.J. uppgav själv att han inte hade några arbetsuppgifter kvar och att han inte hade något ytterligare att tillföra projektet. Den 8 december 1997 gjorde därför projektledningen klart att U.J:s anställning hade kommit till sitt slut. U.J. protesterade inte, men sade att projektledningen skulle tala med hans fackliga organisation. Arbetsgivarparterna hävdar att parterna därigenom muntligen, eller i vart fall konkludent, kom överens om att anställningen skulle upphöra.

Den handling som B.B. skickade till KUR:s ledning i december 1997 samt varslet till SKTF författades av B.W. Varken B.W. eller B.B. hade några kunskaper i arbetsrätt. B.W. hade frågat Norrtälje kommuns förhandlingschef hur han skulle gå till väga och han hade gjort som han blivit anvisad. Handlingarna blev felaktigt utformade, eftersom det inte var fråga om vare sig uppsägning p.g.a. arbetsbrist eller avskedande.

I vart fall träffades U.J:s anställningsavtal för visst arbete. Arbetsuppgifterna hade upphört i december 1997. I och med att arbetet som U.J. anställts för var slutfört upphörde hans anställning.

I samband med att anställningsavtalet ingicks i mars 1997 förekom mellan B.W. och U.J. en diskussion om anställningsformen. B.W. förklarade för U.J. att han anställdes för visst arbete fr.o.m. den 17 mars, dock längst till den 16 september 1998. Projektets syfte genomgicks också noga, nämligen att de olika delprojekten skulle vara kvar intill dess man uppnått projektmålet, dvs. tills verksamheten i grupperna var självgående. Detta innebar att U.J:s anställning skulle upphöra när projektmålet uppnåtts för Servicepoolen, dvs. när arbetslagen där var självgående.

Arbetsgivarparterna gör därför i andra hand gällande att U.J:s anställning upphörde i och med att det arbete han anställts för upphörde i december 1997.

U.J. var inte den enda som lämnade projektet före den 16 september 1998. Alla handledare hade samma typ av anställningsavtal som U.J. hade. Handledaren för Rånäs slott, exempelvis, slutade sin anställning före den 16 september av precis samma skäl som U.J. Hennes arbetsuppgifter behövdes inte längre och det blev aldrig någon diskussion om det. Projektmålet var uppfyllt för hennes del.

Det är riktigt att U.J. under hösten 1997 framställde krav på högre lön och att han erbjöds en löneförhöjning med 600 kr, men det var inte så att projektledningen framförde någon kritik mot U.J. eller förklarade att man saknade förtroende för hans sätt att sköta sitt arbete.

För den händelse att domstolen skulle finna att U.J. hade en tidsbegränsad anställning som avslutades i förtid på föranledande av KUR vitsordas att det är fråga om ett avskedande. När det gäller den skadeståndsskyldighet som då uppkommer för KUR gör arbetsgivarparterna gällande att avräkning från det ekonomiska skadeståndet skall göras med belopp som motsvarar vad som kommit U.J. tillgodo genom verksamheten i hans bolag under den tid som yrkandet om ekonomiskt skadestånd avser. Bolagets överskott under ifrågavarande tidsperiod överstiger den lön U.J. skulle ha erhållit från KUR. Det ifrågasätts inte att U.J. underlät att ta ut lön från sitt bolag under angiven period och att resultatet balanserades mot en ingående förlust, men arbetsgivarparterna hävdar att detta inte spelar någon roll, eftersom överskottet i bolaget ändå var ett värde som kom U.J. till godo.

Sammanfattningsvis gör arbetsgivarparterna i första hand gällande att KUR och U.J. kommit överens om att U.J:s anställning skulle upphöra i december 1997. I andra hand görs gällande U.J:s anställningsavtal träffats för visst arbete och att arbetsuppgifterna som avsågs i avtalet upphörde i december 1997 till följd varav anställningen automatiskt upphörde. I vart fall görs gällande att U.J. genom sitt bolag efter anställningens upphörande tillgodogjort sig intäkter överstigande det belopp som yrkats som ekonomiskt skadestånd.

SKTF

För det fall domstolen skulle finna att U.J:s anställningsavtal avsåg visst arbete, gör SKTF gällande att arbetet inte upphörde förrän hela projektet, eller i vart fall Servicepoolen, upphörde, dvs. inte förrän den 16 september 1998. SKTF ifrågasätter inte att verksamheten i Servicepoolen i någon form fortsatte därefter, men Servicepoolen som ett särskilt delprojekt avslutades ändå den 16 september 1998.

Domskäl

Tvisten i målet har sin bakgrund i följande förhållanden. KUR anställde i mars 1997 U.J. som handledare inom Projekt Arbetskooperativ, som syftade till att hjälpa arbetshandikappade personer ut i arbetslivet. Anställningen, som var en tidsbegränsad anställning, inleddes den 17 mars 1997. U.J:s arbetsuppgifter bestod främst i att vara arbetsledare för lagbasarna inom den del av projektet som kallades Servicepoolen. Förhållandet mellan U.J. och projektledningen försämrades under hösten 1997. Den 8 december 1997 förekom en diskussion mellan projektledningen och U.J. om hans fortsatta roll i projektet. Diskussionen ledde ostridigt till att U.J. slutade att arbeta och till att anställningen upphörde den 31 december 1997.

SKTF har i målet gjort gällande att U.J. blev skild från sin tidsbegränsade anställning genom avskedande. Arbetsgivarparternas inställning är i första hand att parterna träffade en överenskommelse om att U.J:s anställning skulle upphöra den 31 december 1997. I andra hand har de gjort gällande att U.J. var anställd för visst arbete som slutförts i december 1997 med verkan att anställningen upphört.

På SKTF:s begäran har hållits förhör under sanningsförsäkran med U.J. samt vittnesförhör med f.d. avdelningsordföranden P.H. och K.G. På arbetsgivarparternas begäran har hållits förhör under sanningsförsäkran med B.B. och vittnesförhör med B.W., vilka båda var verksamma inom ledningen för Projekt Arbetskooperativ. Parterna har även åberopat skriftlig bevisning.

Parterna är ense om att U.J:s anställning var tidsbegränsad, men de är oense i frågan om vilket slags tidsbegränsad anställning det rörde sig om. Parterna är också oense i frågan om hur U.J:s anställning kom att avslutas. Arbetsdomstolen behandlar i det följande tvistefrågorna under skilda avsnitt.

Vilket slags anställning hade U.J. hos KUR?

Parterna är som nämnts ense om att U.J:s anställning var tidsbegränsad. De är också ense om att anställningen faktiskt pågick fr.o.m. den 17 mars 1997 t.o.m. den 31 december 1997.

SKTF har gjort gällande i första hand att U.J:s anställningsavtal träffats för viss tid, nämligen fr.o.m. den 17 mars 1997 t.o.m. den 16 september 1998, och att arbetsgivaren genom att avsluta anställningen i förtid har avskedat U.J. Om anställningsavtalet skulle anses ha träffats för visst arbete, har SKTF i andra hand gjort gällande att det avtalade arbetet inte var slutfört i december 1997 och att anställningen även i så fall har blivit avbruten i förtid.

Arbetsgivarparternas uppfattning är att U.J:s anställningsavtal träffats för visst arbete, att arbetet var slutfört i december 1997 och att anställningen därför upphörde då.

Det skriftliga anställningsavtalet utgörs av ett förtryckt formulär som har fyllts i för hand. Avtalet är undertecknat av B.W. och U.J. I avtalet anges att U.J. anställs "för viss tid/viss säsong/visst arbete fr.o.m. den 17 mars 1997, dock längst t.o.m. den 16 september 1998". Inget av de tre möjliga alternativen till tidsbegränsad anställning är markerat i formuläret. Man kan därför inte direkt av det ifyllda formuläret utläsa vad som avsetts. Av det förhållandet att anställningen anges gälla längst till den 16 september 1998 kan man emellertid indirekt dra slutsatsen att det enligt avtalets ordalydelse inte är uteslutet att anställningen upphör dessförinnan.

B.W. har uppgett att han förklarade för U.J. att denne anställdes för visst arbete som handledare för Servicepoolen och att anställningen skulle kunna komma att upphöra före den 16 september 1998. Enligt B.W. hade U.J. inte några synpunkter på det. U.J. har inte lämnat några närmare upplysningar om diskussionen kring anställningsvillkoren, men han har förklarat att han insåg att hans anställning i och för sig skulle kunna upphöra före den 16 september 1998 om Servicepoolen av någon anledning lades ned innan dess.

Med hänsyn till anställningsavtalets ordalydelse och vad som sålunda framkommit genom förhören med B.W. och U.J. står det enligt domstolens mening klart att anställningsavtalet träffats för visst arbete och inte för viss tid. Frågan är då vilket arbete som U.J. anställdes för.

Arbetsgivarparterna tycks mena att själva syftet med Servicepoolen var att de däri ingående arbetsgrupperna skulle bli alltmera självgående och att det var avsett från början att U.J:s arbetsuppgifter småningom skulle överföras till arbetsgruppernas lagbasar. Arbetsdomstolen har emellertid inte funnit något påtagligt stöd för denna uppfattning i den framlagda utredningen. Omständigheterna talar snarare för att utvecklingen i Servicepoolen under hösten 1997 var oförutsedd även för arbetsgivaren. I vart fall framstår det som osannolikt att U.J. var införstådd med det angivna syftet när han anställdes i mars 1997. U.J. har uppgett att han, när han lade fram idén om Servicepoolen, tänkte sig att verksamheten småningom skulle kunna drivas i ett självständigt företag i vilket han skulle fortsätta att arbeta. U.J. hade således planer för Servicepoolen som sträckte sig längre än den 16 september 1998. Det kan därför inte råda någon tvekan om att U.J. började arbeta med föreställningen att han, som idégivare och upphovsman till Servicepoolen, skulle få arbeta kvar i Servicepoolen så länge den bestod.

Arbetsdomstolens slutsats av det nu anförda är att U.J. måste anses ha anställts för visst arbete, bestående i att medverka i Servicepoolen så länge denna bestod som ett särskilt delprojekt, dock längst t.o.m. den 16 september 1998. Med detta betraktelsesätt står det klart att U.J:s arbete inte kan anses ha blivit slutfört därför att hans konkreta arbetsuppgifter successivt övergått till arbetsgruppernas lagbasar. Så länge arbetsuppgifterna funnits kvar och utförts av någon eller några kan arbetet alltså inte anses ha slutförts i den mening som avses i 4 § andra stycket anställningsskyddslagen.

Hur upphörde U.J:s anställning hos KUR?

I denna del av målet är det av avgörande betydelse vad som förekom vid sammanträffandet mellan bl.a. U.J. och projektledningen den 8 december 1997. Arbetsgivarparterna har gjort gällande att det därvid träffades en uttrycklig överenskommelse om att anställningen skulle upphöra eller, som domstolen har uppfattat arbetsgivarparternas talan, att en sådan överenskommelse i varje fall kom till stånd genom en tyst accept från U.J:s sida. SKTF har bestritt att det träffades någon överenskommelse om anställningens upphörande.

B.B. har inför domstolen uppgett att han och B.W. på mötet den 8 december 1997 förklarade för U.J. att dennes arbete hade upphört och att U.J. därvid inte argumenterade emot. B.W. har tillagt att U.J. uppgav sig vara ledsen över att inte ha något i projektet att göra längre. B.B. och B.W. har båda förklarat att alla enligt deras uppfattning var överens om att U.J:s anställning skulle upphöra.

U.J. har berättat följande om vad som sades vid sammanträdet. B.B. förklarade vid mötet genast att projektledningen saknade förtroende för honom och att hans anställning därför skulle avslutas. Han uppmanades att lämna ifrån sig sina nycklar och städa sitt rum. I den situationen tyckte sig U.J. inte kunna göra annat än att lyda, men han uppmanade B.B. och B.W. att kontakta SKTF i frågan.

Av det anförda framgår att det inte finns något stöd i utredningen för att U.J. skulle ha uttryckligen godtagit att anställningen avslutades. Det är inte heller visat att U.J. agerat på annat sätt som var ägnat att ge B.B. och B.W. uppfattningen att U.J. samtyckte till att anställningen skulle upphöra. Arbetsgivarparternas invändning om att det träffats en överenskommelse om anställningens upphörande kan därför inte godtas. Av utredningen framgår i stället att B.B. och B.W. gjorde klart för U.J. att hans anställning skulle uppgöra fr.o.m. årsskiftet.

På grund av det anförda kommer domstolen till slutsatsen att U.J. avskedades från sin anställning hos KUR.

Skadestånd

Arbetsgivarparterna har inte gjort gällande i målet att det har förelegat laglig grund för att skilja U.J. från hans anställning. Genom avskedandet har KUR alltså i princip ådragit sig skyldighet att betala såväl allmänt som ekonomiskt skadestånd till U.J. Domstolen finner skäligt att bestämma det allmänna skadeståndet till 50 000 kr.

Såvitt gäller frågan om det ekonomiska skadeståndet framgår följande av utredningen i målet. U.J. arbetade fr.o.m. den 1 januari 1998 i det egna bolaget Norrtälje Golv AB. Under tiden januari-april månad 1998 resulterade bolagets verksamhet i ett överskott på 136 572 kr. U.J. valde att inte ta ut någon lön under denna tid, utan att i stället balansera överskottet mot en ingående förlust.

Det saknar enligt Arbetsdomstolens mening avgörande betydelse för bedömningen att U.J. inte uppburit någon lön från det egna bolaget avseende den ifrågavarande tiden. Vid skadeståndsprövningen bör nämligen i vart fall hänsyn tas till att bolaget genom U.J:s verksamhet tillfördes intäkter som kom U.J. till godo såsom ägare av bolaget (jfr domen 1977 nr 118). Dessa intäkter översteg den inkomstförlust som U.J. åsamkades av avskedandet. SKTF:s yrkande om ekonomiskt skadestånd skall mot denna bakgrund ogillas.

Sammanfattning, rättegångskostnader

Arbetsdomstolen har funnit att U.J:s anställningsavtal träffats för visst arbete men att detta arbete inte varit slutfört när anställningen upphörde och att KUR därmed utan laglig grund avskedat U.J. från hans anställning. KUR skall därför förpliktas att betala allmänt skadestånd till U.J. SKTF:s yrkande om ekonomiskt skadestånd skall däremot ogillas.

Vid denna utgång av målet bör vardera partssidan bära sina rättegångskostnader.