AD 2000 nr 57

Parter:

Livsmedelsbranschens Arbetsgivareförbund; Svenska Livsmedelsarbetareförbundet

Nr 57

Livsmedelsbranschens Arbetsgivareförbund

mot

Svenska Livsmedelsarbetareförbundet.

BAKGRUND

Mellan Livsmedelsbranschens Arbetsgivareförbund (LAF) och Svenska Livsmedelsarbetareförbundet (Livs) gäller Riksavtalet för slakteri- och charkuteribranschen (riksavtalet). För i målet aktuell tid stadgar avtalet bl.a. följande.

---

§ 2 Ordinarie arbetstid

Mom 1

Den ordinarie arbetstiden under året utgör, raster oräknade i genomsnitt per helgfri vecka

a) vid dagarbete 40 timmar

b) vid tvåskiftsarbete 38 timmar

c) vid diskontinuerligt treskiftsarbete 38 timmar och

d) vid kontinuerligt treskiftsarbete 36 timmar (arbete som regelbundet pågår utan uppehåll även sön- och helgdagar).

Mom 2

Arbetstidens förläggning fastställes genom lokal överenskommelse för varje särskild arbetsplats och anges i arbetstidsschema. Målsättningen skall därvid vara att skapa arbetstidsförläggning som i största möjliga utsträckning tillgodoser kraven på produktivitet och flexibilitet för att öka företagets konkurrenskraft och därigenom arbetstagarnas anställningstrygghet.

Mom 3

Om lokal överenskommelse ej träffas gäller följande

a) Vid dagarbete förläggs den ordinarie arbetstiden mellan kl 6-18 under måndag - fredag.

b) Den ordinarie arbetstiden vid dagarbete och tvåskiftsarbete fördelas med högst nio tim/dag.

Mom 4

---

Mom 5

För arbete på annan tid än den under mom 2 och 3 angivna, vilket ej försiggår i skift, utgår tillägg enligt de regler som gäller för övertidsersättning utom i de fall, som anges i § 6 mom 3-5.

Mom 6

---

§ 5 Övertidsersättning

---

Mom 2

För övertidsarbete betalas ordinarie timlön resp ackordslön jämte följande övertidstillägg beräknade på i lönetabellen angivna timlöner jämte i § 3 mom 3-5 angivna minimitillägg.

a) för två timmar efter ordinarie arbetstid 50 %

b) för annat övertidsarbete på vardagar samt

för övertidsarbete under tiden kl 22-06 80 %

c) för övertidsarbete på sön- och helgdagar

samt för allt övertidsarbete utöver

150 timmar per kalenderår 100 %

Söndagstiden räknas från och med kl 18 på fredag till den ordinarie arbetstidens början på måndag.

Helgdagstiden räknas fr o m klockan 18 på dag före helgdag och fridag enligt § 2 mom 5 första stycket resp fr o m klockan 12 på i § 2 mom 5 andra stycket angiven helgdagsafton till den ordinarie arbetstidens början på dag efter helgdag.

Mom 3

---

§ 6 Skiftersättning och annan ersättning

Mom 1

Vid skiftarbete betalas för andra skiftet (eftermiddagsskiftet) fr o m 1 april ett tillägg av 10,46 kr och för tredje skiftet (nattskiftet) ett tillägg av 19,52 kr per arbetad timme utöver utgående lön. Fr o m 1 december 1999 höjs tillägget för andra skiftet till 10,88 kr och för tredje skiftet till 20,30 kr per timme.

Nattskiftstillägg utges för den del av den ordinarie arbetstiden vid tvåskiftsarbete som sammanfaller med ordinarie arbetstid för nattskiftet vid treskiftsarbete.

Om treskiftsarbete ej förekommer utges nattskiftstillägg för den del av den ordinarie arbetstiden vid tvåskiftsarbete, som förlägges till kl 23-06.

Mom 2

---

Mom 5

Vid rengöringsarbete, som utföres på följande tider, utges tillägg med nedan angivna belopp:

a) Måndag - fredag efter kl 18: fr o m 1 april 1998 24,97 kronor per timme och fr o m 1 december 1999 25,97 kronor per timme

b) Sön- och helgdag: fr o m 1 april 1998 49,93 kr per timme och fr o m 1 december 1999 51,93 kronor per timme.

Söndagstiden räknas fr o m kl 06 på lördag till den ordinarie arbetstidens början på måndag.

Helgdagstiden räknas fr o m kl 18 på dag före helgdag och fridag enligt § 2 mom 5 första stycket resp fr o m kl 12 på i § 2 mom 5 andra stycket angiven helgdagsafton till den ordinarie arbetstidens början på dag efter helgdag.

---

Samfood & Co AB (bolaget) bedriver charkuteri och annan köttvarutillverkning på skilda platser i Sverige, bl.a. Västerås. Bolaget är medlem i LAF och därigenom bundet av riksavtalet.

Under våren 1999 önskade bolaget ändra arbetstidens förläggning vid anläggningen i Västerås, såvitt avsåg personal sysselsatt med trågning, paketering och märkning (BDF-personal) samt styckare. Man önskade bl.a. att under måndag - fredag bedrivet tvåskiftsarbete i framtiden skulle bedrivas även på söndagar, och presenterade ett nytt arbetstidsschema, se domsbilaga uteslutes här.

Schemat kan beskrivas enligt följande.

BDF-personalen är indelad i två skiftlag, som vart och ett är uppdelat i fyra grupper om sju arbetstagare. Produktionen pågår alla dagar utom lördagar. För varje skiftlag växlar arbetstiden mellan kl. 06.45 och 15.45 den ena veckan och kl. 15.45 och 23.33 veckan därpå. Arbetstiden per dag överstiger aldrig nio timmar och den genomsnittliga veckoarbetstiden överstiger inte 38 timmar. Arbetsfria dagar är lördag och endera söndag, tisdag eller fredag. Under schemaperioden om åtta veckor är varje arbetsgrupp sammantaget ledig åtta lördagar, två söndagar, två tisdagar och fyra fredagar. Skiftens bemanning varierar under arbetsdagarna på så sätt att under måndag, onsdag och torsdag arbetar samtliga 28 arbetstagare, medan 21 arbetstagare arbetar tisdag och söndag och 14 arbetstagare arbetar fredagar. Antalet arbetstagare i de båda skiftlagen under och en och samma dag är konstant; det är enligt schemat alltid lika många arbetstagare i det tidiga som det sena skiftet.

Styckarnas schema är upplagt på motsvarande sätt, men med följande avvikelser. Varje skiftlag omfattar tio arbetstagare. Arbetsgrupperna består av antingen två eller tre arbetstagare. Arbetstiderna alternerar veckovis mellan kl. 06.00 och 15.00 samt kl. 15.00 och 22.48. Även här varierar skiftens bemanning under veckodagarna på så sätt att samtliga tio arbetstagare arbetar måndag, onsdag och torsdag, medan sju eller åtta arbetstagare arbetar på tisdagar och söndagar och fyra, fem eller sex arbetstagare arbetar på fredagar. Under två av arbetsdagarna under en och samma vecka är det en arbetstagare mindre i ett av skiften än i det andra skiftet samma dag.

Livs hävdade att det enligt riksavtalet inte förelåg skyldighet att utföra arbete enligt schemat, och utövade med stöd av 34 § medbestämmandelagen tolkningsföreträde i tvistefrågan. Parterna har därefter förhandlat utan att nå någon lösning.

YRKANDEN

LAF har yrkat att Arbetsdomstolen skall

1) förklara att riksavtalet inte hindrar, utan lokal överenskommelse

a) att ordinarie arbetstid omfattande tvåskiftsarbete förläggs till söndag, och

b) att ordinarie arbetstid förläggs enligt upprättat schema i enlighet med domsbilaga, samt

2) förplikta Livs att till bolaget betala

a) ekonomiskt skadestånd med tillhopa 1 282 990 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 422 548 kr från den 11 juni 1999, på 690 162 kr från den 25 november 1999 och på 170 280 kr från den 9 januari 2000, och

b) allmänt skadestånd med 30 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 11 juni 1999.

Livs har bestritt yrkandena. Beräkningen av det ekonomiska skadeståndet och räntan har vitsordats.

Bägge parter har fordrat ersättning för rättegångskostnader.

PARTERNAS UTVECKLING AV TALAN

LAF

Bolaget tillverkar och säljer produkter till dagligvaruhandeln. Ett av verksamhetsområdena är köttpack, som delvis är förlagt till Västerås. Inom köttpack styckas och konsumentförpackas kött för distribution till dagligvaruhandeln. Produktionen går till så, att till fabriken inkomna köttdelar finstyckas, läggs i tråg, förs över till buffertkyl och prismärks, för att slutligen föras över till expeditionsavdelningen varifrån det färdigförpackade köttet levereras till butikerna.

Bolagets verksamhet har under de senaste åren genomgått omfattande förändringar. Detta har bl.a. medfört att ett flertal driftsenheter lagts ned med uppsägningar av personalen som följd. Samtidigt har den del av verksamheten som tillhör affärsområdet köttpack ökat, eftersom efterfrågan ökat på olika typer av färskpackat kött.

Arbetet sker efter prognoser kl. 06.00-16.00 och efter verkliga beställningar kl. 12.00-18.00. Personalen är indelad i BDF-personal och styckare. Eftersom verksamheten rör färskvaror måste en del av produktionen förläggas till söndagar. Kunderna vill ha färskt kött i diskarna på måndagarna.

Bolaget upprättade en arbetstidsordning som skulle tillämpas från den 21 mars 1999 och som innefattar tvåskift med söndagsarbete. Arbetstidsförläggningen dessförinnan var följande. Man arbetade tvåskift måndag till fredag. Söndagsarbetet låg som dagarbete utanför tvåskiftsarbetet och ersattes enligt riksavtalets bestämmelser om övertidsersättning.

Sedan bolaget i början av 1999 informerat om det nya schemat och förhandlat därom förklarade Livs att dess medlemmar inte var arbetsskyldiga avseende tvåskiftsarbete förlagt till söndagar. Det uppkom alltså en rättstvist om tolkning och tillämpning av riksavtalet som avslutades i och med den centrala förhandlingen den 1 mars 1999, vid vilken Livs vidhöll tolkningsföreträdet.

Av det aktuella schemat följer att företaget planerar för ett arbete med två skiftlag varav det ena skall arbeta förmiddag och det andra skall arbeta eftermiddag/kväll. Produktionen pågår sex dagar i veckan med uppehåll lördagar. Arbetstiden för båda kategorierna är förlagd till fem dagar i veckan med fridag bl.a. lördag. Beräkningsperioden är åtta veckor enligt schemat. Det är fyra arbetsgrupper som betjänar varje skift. Det finns 10 styckare och 28 av BDF-personalen i respektive skift. Bemanningen varierar under veckodagarna eftersom antalet styckare och paketerare har anpassats efter den produktionsnivå som företaget har. På fredagarna t.ex. är produktionsbeläggningen lägre än på torsdagarna och söndagarna. Beträffande styckarna förekommer också i vissa fall små variationer i bemanningen under samma dag. Dessa variationer i bemanningen hindrar inte att det fortfarande är fråga om skiftarbete. De som arbetar i skiften utför samma arbetsuppgifter och arbetar med samma utrustning. Skiftväxling sker på bestämda tider efter den produktionsprocess som pågår i verksamheten.

De förutsättningar under vilka man enligt riksavtalet kan förlägga tvåskiftsarbete anges i avtalets § 2. Klausulens mom. 3 utgör en stupstocksregel. Den enda begränsning som anges i denna stupstocksregel är att den ordinarie arbetstiden inte får överstiga nio timmar per dag. Det finns ingenting i bestämmelsen eller eljest i riksavtalet som hindrar att tvåskiftsarbete förläggs till söndagar. Enligt arbetsgivarparten följer det klart och tydligt av avtalets ordalydelse att tvåskiftsarbete kan förläggas till söndagar. Hur arbetstiden förläggs inom ramen för lagar och avtal är en fråga om arbetsledning.

Begreppet tvåskiftsarbete infördes i riksavtalet år 1976. Arbetstiden för sådant arbete har successivt sänkts sedan dess till 38 timmar per vecka vilket gäller sedan år 1988.

Begränsningarna i stupstocksregeln i mom. 3 har följande bakgrund. När det gäller arbetstidens förläggning till veckodagar och klockslag fanns före 1976 en reglering att dagarbete kunde förläggas måndag - fredag kl. 06.00-18.00 och lördag kl. 06.00-13.00. År 1976 ändrades detta så att lördagsarbete inte längre skulle förekomma inom ramen för ordinarie arbetstid. Begränsningen av ordinarie arbetstid vid dagarbete och tvåskiftsarbete till nio timmar per dag infördes även den år 1976.

År 1993 infördes möjligheten enligt mom. 2 att införa lokala avvikelser. Stupstocksregeln i mom. 3 kvarstod dock.

Livs är skyldigt att till bolaget utge ekonomiskt skadestånd för den övertidsersättning som bolaget betalat för söndagsarbete i följd av tolkningsföreträdet, liksom allmänt skadestånd för brott mot medbestämmandelagen, allt på grund av att Livs saknat fog för tolkningsföreträdet.

Livs

Tvåskiftsarbete i riksavtalets mening innebär arbete måndag - fredag. Arbetet enligt schemat utgör varken skiftarbete eller tvåskiftsarbete i gängse eller kollektivavtalsmässig mening och i vart fall har arbetet enligt schemat inte lagts ut på ett sätt som är tillåtet enligt kollektivavtalet. Båda fastställelseyrkandena bestrids med hänvisning till vad som nu sagts.

Det tolkningsföreträde som har utövats innefattar en korrekt tillämpning av lagar och avtal. Den föreslagna arbetstidsordningen innebär nämligen kontinuerlig, schemalagd övertid, och för sådant övertidsarbete finns ingen arbetsskyldighet. Om Arbetsdomstolen skulle finna att arbetsskyldighet i och för sig förelegat skall skadestånd ändå inte utgå eftersom Livs inte saknat fog för sin ståndpunkt i tvisten. Om Arbetsdomstolen skulle finna att arbetsskyldighet förelegat men den föreslagna arbetstidsordningen inte kan anses utgöra tillåten utläggning av tvåskiftsarbete skall inget ekonomiskt skadestånd utgå på den grunden att ersättning då utgått enligt vad kollektivavtalet stadgar. För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att skadeståndsskyldighet föreligger skall skadeståndet jämkas till ett skäligt belopp i ett för allt.

Anledningen till att bolaget önskade införa den aktuella arbetstidsordningen var kundönskemål. Redan detta tyder på att det inte rör sig om skiftarbete. Bemanningen enligt schemat varierar under veckan - när det gäller styckarna varierar den mellan fyra och tio arbetstagare. Hälften av dagarna är skiften bemannade med vardera tio arbetstagare och övriga dagar är bemanningen lägre. När det gäller styckarna är vidare bemanningen inte densamma under för- och eftermiddagsskiften under drygt två av schemaperiodens åtta veckor. Beträffande BDF-personalen är variationen också stor mellan de olika veckodagarna. Vissa dagar är bemanningen 14 arbetstagare och andra dagar 28 arbetstagare. Det skall också noteras att skiftcykeln är så lång som åtta veckor.

Den tillgängliga produktionstid som arbetsgivaren förfogar över under en vecka genom det föreslagna schemat, något som skulle kunna kallas ramtid, uppgår till drygt 100 timmar. Vid normalt tvåskift hålls produktionen igång 70-80 timmar beroende på om skiften går "kloss i kloss" eller "saxar". Den stora ramtid som schemat innebär talar också emot att det är fråga om traditionellt tvåskiftsarbete.

Riksavtalet bygger på vissa förutsättningar, bl.a. i fråga om övertidsersättning och arbetstid. Övertidsersättning skall betalas om arbetstiden bryter den tillgängliga tidsramen för dag eller vecka samt om arbetstiden förläggs till annan tid än vad som kan anses som ordinarie arbetstid, dvs. om det rör sig om en förskjutning av arbetstiden. Övertidsbegreppet utgår alltså inte bara från arbetstidsmåttet utan även från förläggningen av arbetstiden. Avtalet bygger vidare på tanken att det i princip skall fastställas en gemensam arbetstid för arbetsplatsen, och inte en arbetstid för varje individ. Det kan sedan finnas möjlighet att för vissa grupper anordna annan arbetstid.

Tvisten gäller i första hand riksavtalets § 2 mom. 1-3. Det finns en avsevärd skillnad mellan de frågor som regleras i § 2 mom. 1 i förhållande till vad som regleras i § 2 mom. 2-3.

Mom. 1 rör de arbetstidsformer som över huvud tillåts enligt avtalet. Den närmare innebörden av de skilda arbetstidsformerna, t.ex. vad som avses med skift eller tvåskift, följer av allmänna principer. Avtalet i den delen kan inte avtalas bort lokalt. Livs har dock ibland sett mellan fingrarna med vissa lokala lösningar, såsom den i Västerås med skift måndag - fredag och visst arbete förlagt till söndagen, vilket kan ses som en blandning av tillgängliga arbetstidsformer. Man har dock aldrig accepterat att arbetsgivaren ensidigt skulle kunna införa en sådan arbetstidsförläggning. Med tvåskift i avtalets § 2 mom. 1 avses traditionellt intermittent tvåskift måndag - fredag med uppehåll lördag - söndag.

Mom. 2-3 rör förläggningen av den valda arbetstidsformen och de möjligheter som därvid finns till lokal överenskommelse samt vad som gäller om sådan överenskommelse inte nås.

Vid tolkningen av avtalet bör vidare hänsyn tas till reglerna om ersättning i § 5 mom. 2 och § 6 mom. 5. Dessa bestämmelser liksom avtalet i övrigt bygger på att helger och nätter skyddas på så sätt att särskild ersättning utgår. Vid skiftarbete däremot utges ingen särskild ersättning för helgarbete utan samma skifttillägg som på vardagar betalas. Kontinuerligt treskiftsarbete som enligt avtalet i och för sig kan pågå under helger kompenseras med arbetstidsförkortning enligt avtalets § 2 mom. 1 d). När det gäller övrigt skiftarbete kan man av ersättningsreglerna sluta sig till att parterna inte avsett att sådant arbete skall förekomma på lördagar och söndagar.

På det aktuella avtalsområdet har det tidigare alltid varit fråga om tvåskift måndag - fredag, och aldrig under veckoslut. Treskift har förekommit i mycket liten utsträckning. Det har aldrig tidigare förekommit att en arbetsgivare ensidigt önskat införa en sådan arbetstidsordning som den nu omstridda arbetstidsordningen i Västerås. Det har aldrig ens påståtts att det skulle vara möjligt.

Från arbetsgivarhåll har under åren gjorts åtskilliga försök att ändra riksavtalets regler om arbetstid. Under åren 1977 och 1984 tillsattes på arbetsgivarpartens initiativ arbetsgrupper vilka resulterade i en rapport 1986 med förslag om att man skulle införa kompensationsledighet. År 1989 tillsattes ytterligare en arbetsgrupp. År 1993 skedde en förändring i avtalet. Man gav de lokala parterna utrymme att komma överens om arbetstidsförläggning utanför ramarna kl. 06.00-18.00. Även efter 1993 har det dock framställts krav i arbetstidsfrågorna. Både år 1995 och 1997 tillsattes arbetsgrupper på begäran av arbetsgivarparten. Dessa åtgärder synes överflödiga om arbetsgivare enligt avtalet skulle ha rätt att förlägga arbetstid på det sätt som görs gällande i målet.

Sammanfattningsvis görs följande gällande.

Arbetstidsordningen utgör inte skiftarbete av följande skäl. Bemanningen varierar i alltför stor utsträckning. Skiftcykeln om åtta veckor är alltför lång. Ramtiden är alltför stor. Arbetstidsordningen är snarast ett exempel på ett s.k. turlistearbete vilket förekommer i branscher där man låter kundernas önskemål och behov styra bemanningen.

Arbetstidsordningen utgör i vart fall inte tvåskiftsarbete eftersom det vid ett sådant skiftarbete skall göras uppehåll under två dagar i följd under en vecka. Om arbetstidsordningen över huvud kan godtas som skiftarbete utgör den närmast ett exempel på en egen skiftanordning.

Arbetstidsordningen utgör under alla omständigheter inte en tillåten förläggning av tvåskiftsarbete enligt riksavtalet, vilket innebär traditionellt, intermittent tvåskiftsarbete, dvs. två skift under måndag till fredag. Detta synsätt stöds av det allmänna synsättet på arbetsmarknaden, historiken på det aktuella avtalsområdet, ersättningsreglerna i riksavtalet samt av arbetsgivarsidans ansträngningar att få till stånd ändringar i riksavtalet beträffande arbetstiden.

Även om tolkningsföreträdet skulle visa sig vara felaktigt utövat har Livs haft fog för sin uppfattning, varför skadeståndsskyldighet under inga förhållanden föreligger.

LAF

Avtalsparterna har inte varit ense om att begreppet tvåskiftsarbete i riksavtalet skulle ha den begränsade innebörd som Livs påstår. Existensen av begreppet "traditionellt tvåskiftsarbete" kan inte heller vitsordas. Varken skiftcykelns längd eller det förhållandet att det är kundönskemål som styrt hur företaget valt att lägga ut arbetet ändrar arbetets karaktär av tvåskiftsarbete. Samma sak gäller vad Livs anfört om s.k. ramtid, ett begrepp som inte är vedertaget och som inte kan anses utgöra ett kriterium vid bestämmande av vad som utgör tvåskift. Att ramtiden skulle vara den Livs påstår kan inte heller vitsordas. - Det är inte heller fråga om turlistearbete. Vid sådant arbete är arbetstiden mer individuellt bestämd än vad fallet är här.

Beträffande Livs påståenden om arbetsgivarsidans försök att få till stånd en ändring av arbetstidsreglerna på avtalsområdet skall framhållas att de diskussioner som förts sedan 1980-talet enbart tagit sikte på den ordinarie arbetstiden vid dagarbete och då särskilt bestämmelsen i § 2 mom 3 a). Frågan har gällt möjligheterna att åstadkomma en mer flexibel förläggning av dagarbetstiden. Skiftarbete har inte diskuterats i dessa arbetsgrupper.

Oavsett hur skiftarbete tidigare förlagts på det aktuella avtalsområdet har LAF därigenom inte godtagit att tvåskiftsarbete inte skulle kunna förläggas till söndagar.

DOMSKÄL

Inledning

Bolaget presenterade våren 1999 ett nytt arbetstidsschema för styckare och BDF-personal vid sin anläggning i Västerås. Schemat, som bifogas i sin helhet som bilaga till domen, innebar bl.a. att arbete skulle utföras även på söndagar. Livs utövade tolkningsföreträde beträffande arbetsskyldigheten enligt detta schema och gjorde gällande, med hänvisning till det för branschen gällande riksavtalet, att arbetsskyldighet enligt schemat inte förelåg. I anledning därav har LAF väckt talan mot Livs och yrkat att Arbetsdomstolen skall förklara att riksavtalet - i en situation då parterna inte har lyckats träffa en sådan lokal överenskommelse om arbetstidens förläggning som anges i riksavtalets § 2 mom 2 - inte hindrar en förläggning av tvåskiftsarbete till söndagar eller eljest arbete enligt det föreslagna schemat. LAF har vidare för bolagets räkning yrkat ekonomiskt skadestånd motsvarande den övertidsersättning bolaget fått utbetala för söndagsarbete i följd av tolkningsföreträdet samt allmänt skadestånd för brott mot medbestämmandelagen. Livs har bestritt yrkandena.

Målet gäller huruvida det omstridda schemat kan förenas med riksavtalet. LAF hävdar att så är fallet, medan Livs har invänt att schemat innebär en arbetstidsförläggning som inte är tillåten enligt riksavtalet och att det avtalet i vart fall inte tillåter att tvåskiftsarbete förläggs till söndagar. Om dessa invändningar inte godtas blir nästa fråga huruvida Livs är skyldigt att utge skadestånd till bolaget på grund av att organisationen utövat tolkningsföreträde beträffande arbetsskyldigheten enligt schemat utan fog för sin ståndpunkt. Domstolen prövar frågorna i angiven ordning.

Redan här skall framhållas att den rättsliga utgångspunkten för bedömningen i det följande är att en arbetsgivare, som ett utflöde av rätten att leda och fördela arbetet, har en principiell rätt att bestämma om arbetstidens förläggning, låt vara att den rätten kan vara inskränkt på skilda sätt, t.ex. genom lag, avtal eller allmänna principer. I målet har endast påståtts att arbetstidsförläggningen enligt schemat strider mot riksavtalet. Prövningen i det följande är alltså inskränkt härtill.

Utredningen

I målet har hörts upplysningsvis på LAF:s begäran S-I.L., avtalsansvarig inom LAF för slakteri- och charkuteribranschen och K.V., personalansvarig vid bolaget, samt på Livs begäran förre förbundsordföranden X.X., tidigare branschansvarige ombudsmannen J-E.R. och nuvarande branschansvarige ombudsmannen L.A. Parterna har lagt fram viss skriftlig bevisning.

Innebär arbetstidsschemat en enligt riksavtalet tillåten arbetstidsform?

LAF har hävdat att det föreslagna arbetstidsschemat innebär tvåskiftsarbete i den mening begreppet har enligt riksavtalet, och har i huvudsak anfört följande. Arbetet i skiften enligt schemat avser samma arbetsuppgifter med samma utrustning där skiftväxling sker på bestämda tider. Den variation i bemanningen som förekommer mellan veckodagar och i viss mån under en och samma dag förtar inte tidsförläggningens karaktär av tvåskift.

Livs har bestritt att schemat avser en enligt riksavtalet tillåten arbetstidsform, och har i huvudsak anfört följande. De enligt riksavtalet tillåtna arbetstidsformerna anges i avtalets § 2 mom. 1, nämligen dagarbete, tvåskiftsarbete, kontinuerligt och diskontinuerligt treskiftsarbete. Arbetet enligt schemat passar inte in på dessa arbetstidsformer, utan utgör snarare ett slags turlistearbete eller en egen skiftform. Bemanningen av skiften varierar i för stor utsträckning. Bemanningsgraden har fått styras av kundönskemål. Skiftcykeln om åtta veckor är alltför lång. Ramtiden är för stor. Arbetet utgör i vart fall inte tvåskiftsarbete eftersom det inte regelbundet förekommer uppehåll två dagar i följd.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Riksavtalet innefattar inte någon definition av vad som avses med vare sig skiftarbete eller tvåskiftsarbete. Av utredningen har inte heller framgått att det skulle föreligga någon gemensam partsavsikt i dessa avseenden. Vid sådant förhållande får i stället ledning sökas i vad som mera allmänt gäller.

Innebörden av begreppet skiftarbete och de olika formerna av sådant arbete har belysts i Arbetsdomstolens praxis. Av ett flertal avgörande framgår att det inte finns någon för hela arbetsmarknaden tillämplig definition av begreppen. I domen AD 1977 nr 134 uttalade domstolen att i begreppet skiftarbete, som det uppfattats i en rad tidigare domar i domstolen, ligger att två eller flera arbetslag avlöser varandra i viss bestämd ordning vid utförande av ett arbete som kännetecknas av enhetlighet. Såväl i frågan om huruvida visst arbete kan anses enhetligt som beträffande övriga gränsdragningsproblem rörande skiftarbete måste, betonade domstolen, särskild hänsyn tas till omständigheterna i det enskilda fallet. Arbetsdomstolen har även i senare domar betonat att frågan om anordnandet av arbetet inom en bestämd verksamhet innebär skiftarbete eller inte måste bedömas med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet (se t.ex. AD 1985 nr 90 och nr 135, 1988 nr 39 och 1990 nr 73).

När det gäller det nu aktuella arbetet gör Arbetsdomstolen mot angiven bakgrund följande överväganden. Styckarna är indelade i två skiftlag om vardera 10 arbetare, varav det ena arbetar på förmiddagen och det andra på eftermiddagen. BDF-personalen är likaså indelad i två skiftlag om vardera 28 arbetare, varav det ena arbetar förmiddag och det andra eftermiddag. Skiftväxling sker varje vecka. Det arbete som utförs av de båda kategorierna av arbetstagare kännetecknas av enhetlighet - av utredningen framgår inte annat än att styckarna utför samma arbetsuppgifter vare sig de arbetar förmiddags- eller eftermiddagsskift och samma sak gäller för BDF-personalen. Arbetsuppgifternas karaktär och skiftväxlingen i schemat talar således otvetydigt för att det är fråga om tvåskiftsarbete.

Vad som skulle kunna tala emot att det rör sig om tvåskift av traditionellt slag är emellertid den variation som förekommer i schemat avseende bemanningsgrad mellan veckodagarna och förläggningen av de lediga dagarna. Det skall dock till en början anmärkas beträffande styckarna att den variation i skiftens storlek som i vissa fall förekommer under en och samma dag synes kunna förklaras av vissa skift med nödvändighet blir olika stora eftersom de tio styckarna delats in i fyra arbetslag med olika scheman. Detsamma gäller de små variationer som finns beträffande skiftens storlek samma veckodag under skiftcykelns åtta veckor. När det gäller variationerna i produktionens omfattning mellan de olika veckodagarna kan domstolen konstatera att medan bemanningen beträffande båda arbetstagarkategorierna under tre av de sex veckodagar då arbete bedrivs är 100 %, är den i princip - dvs. om man bortser från de ovan nämnda variationerna som sammanhänger med arbetsgruppernas sammansättning - 75 % under två dagar och 50% en dag. Denna variation i bemanningen är densamma vecka efter vecka och styrs ostridigt av att produktionen anpassats efter kundernas önskemål. De nu nämnda variationerna hindrar emellertid enligt domstolens mening inte att det är fråga om en sådan enhetlig och sammanhängande arbetsprocess som karakteriserar skiftarbete.

När det gäller förläggningen av lediga dagar har Livs hävdat att vid tvåskiftsarbete skall uppehåll i arbetet göras under två dagar i följd under varje vecka, och det aktuella arbetet skulle av den anledningen inte utgöra tvåskiftsarbete. Eftersom arbete enligt schemat bedrivs under sex av veckans dagar kommer de två lediga dagarna att förläggas på olika sätt för varje arbetsgrupp i respektive skiftlag, och det är inte alltid som veckoledigheten är förlagd till två dagar i följd. Under sex av skiftcykelns åtta veckor är dock de lediga dagarna förlagda till antingen fredag - lördag (fyra veckor) eller lördag - söndag (två veckor). Vad beträffar förläggningen av de lediga dagarna - och skiftcykelns längd - konstaterar domstolen att trots de nu angivna variationerna är det i förevarande fall inte fråga om ett stort antal typer av arbetspass med mycket varierande längd och individuella arbetsscheman på det sätt som är typiskt vid s.k. turlistearbete. Förläggningen av de lediga dagarna kan därför inte anses innebära att arbetet inte skulle anses vara tvåskiftsarbete.

Vad Livs anfört om s.k. ramtid föranleder inte heller någon annan bedömning.

Arbetsdomstolen finner därför att en sammanvägd bedömning av de omständigheter som hittills berörts ger vid handen att arbetet enligt det aktuella schemat får anses utgöra tvåskiftsarbete.

Tvåskiftsarbete på söndagar?

Livs har även gjort gällande att arbetet enligt schemat lagts ut på ett otillåtet sätt därför att riksavtalet inte tillåter förläggning av tvåskiftsarbete till söndagar utan endast till måndag - fredag. Livs har anfört att denna ståndpunkt vinner stöd i den allmänna uppfattningen på arbetsmarknaden, i historiken på det aktuella avtalsområdet, i de krav som arbetsgivarsidan ställt i avtalsförhandlingar rörande reformer av arbetstidsfrågorna enligt riksavtalet och slutligen i innehållet av riksavtalets ersättningsregler.

LAF har häremot gjort gällande att ingenting i riksavtalet hindrar förläggning av tvåskiftsarbete till söndagar, utan att det snarare följer av ordalydelsen att det är tillåtet. LAF har vidare gjort gällande att vad som tidigare förevarit mellan parterna inte innebär att LAF godtagit att tvåskift inte skulle kunna förläggas till söndagar. Slutligen har LAF bestritt att de krav på reformer som framförts från arbetsgivarhåll gällt skiftarbete.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Som tidigare nämnts saknar riksavtalet en definition av vad som avses med tvåskiftsarbete och det finns inte heller i avtalet uttryckligen angivet hur sådant arbete får förläggas. Beträffande treskiftsarbete skiljer riksavtalet på intermittent och kontinuerligt sådant, men den distinktionen finns inte angiven när det gäller tvåskiftsarbete. Det har inte framkommit av utredningen i målet att det skulle föreligga någon gemensam partsavsikt vad gäller den närmare innebörden av begreppet tvåskiftsarbete. Parterna tycks inte ha ägnat frågan någon särskild uppmärksamhet vid avtalsförhandlingarna.

Riksavtalet år 1993 ändrades i riktning mot större flexibilitet i arbetstidshänseende genom lokala överenskommelser varvid den s.k. stupstocksregeln i avtalets § 2 mom. 3 fick kvarstå oförändrad. Stupstocksregeln anger att, om lokal överenskommelse inte träffas, skall enligt punkten a) den ordinarie arbetstiden vid dagarbete förläggas till mellan kl. 6 och 18 under måndag till fredag. Hur den ordinarie arbetstiden skall förläggas vid skiftarbete nämns inte. Vidare anges i regeln under punkten b) att den ordinarie arbetstiden vid både dagarbete och tvåskiftsarbete skall fördelas med högst nio timmar per dag.

Frågan är då om stupstocksregeln skall förstås så att det inte föreligger någon annan begränsning i fråga om förläggningen av tvåskiftsarbete än den nyss nämnda niotimmarsregeln i punkten b). Att det inte i detta moment finns angiven någon annan begränsning vad gäller tidpunkter och veckodagar för tvåskiftsarbete talar starkt för LAF:s uppfattning i frågan, nämligen att något hinder för tvåskiftsarbete på söndagar inte finns i avtalet.

Livs uppfattning tycks vara att en sådan slutsats inte kan dras. Enligt Livs har nämligen själva begreppet tvåskiftsarbete i riksavtalet innebörden traditionellt, intermittent tvåskiftsarbete, vilket innebär att förläggning av arbetet inte kan ske till andra dagar än måndag - fredag. Som stöd för den uppfattningen har Livs hänfört sig till det allmänna synsättet på arbetsmarknaden, historiken på det aktuella avtalsområdet, ersättningsreglerna i riksavtalet samt vad som förekommit i form av krav från arbetsgivarsidan på förändringar av arbetstidsreglerna i riksavtalet.

När det gäller den allmänna uppfattningen på arbetsmarknaden finner Arbetsdomstolen med hänsyn till vad som anförts därom i det föregående att vad som därvid må gälla är så pass oklart att någon bestämd ledning inte kan uppsökas till stöd för vare sig Livs eller LAF:s nu aktuella ståndpunkter.

Vad som i detta fall framkommit om historiken på avtalsområdet medger enligt domstolen endast begränsade slutsatser. Av utredningen får anses framgå att åtminstone Livs centralt inte känner till något fall där en arbetsgivare ensidigt infört en arbetstidsordning liknande den i målet. Som LAF framhållit behöver detta emellertid inte betyda att något liknande fall aldrig skulle ha inträffat. Oavsett hur det förhåller sig därmed är det mot LAF:s bestridande inte visat att organisationen skulle ha godtagit att tvåskiftsarbete inte kan förläggas till söndagar.

Beträffande de krav som framförts från arbetsgivarsidan på en mer flexibel förläggning av arbetstiden har det från LAF:s sida hävdats att de arbetsgrupper som tillsatts uteslutande diskuterat en mer flexibel förläggning av dagarbetstiden och alltså inte arbetstiden vid tvåskiftsarbete. Denna uppfattning stöds också av vad som framkommit av utredningen. Livs påståenden i denna del kan därmed inte tillmätas någon betydelse i förevarande sammanhang.

Livs har slutligen anfört att avtalets ersättningsregler utgör stöd för dess uppfattning att tvåskiftsarbete enligt riksavtalet inte får förläggas till söndagar, och därvid särskilt hänvisat till § 5 mom. 2 samt § 6 mom. 5. Att riksavtalet saknar regler som anger att högre ersättning än på vardagar betalas för tvåskiftsarbete på sön- och helgdag och att det inte heller finns någon regel om ytterligare arbetstidsförkortning i dessa fall tyder enligt Livs på att tvåskiftsarbete inte är avsett att förläggas annat än måndag - fredag.

Enligt Arbetsdomstolens mening medger inte ersättningsreglerna någon entydig slutsats. Riksavtalets regler om skiftersättning (§ 6 mom. 1) ger nämligen inte heller vid kontinuerligt treskiftsarbete extra ersättning för arbete för sådana skift som infaller på sön- och helgdag. Däremot ger nattskift ett högre tillägg än eftermiddagsskift. Riksavtalet gör den skillnaden mellan å ena sidan tvåskift och diskontinuerligt treskift och å andra sidan kontinuerligt treskift att veckoarbetstiden vid den senare skiftformen är två timmar kortare än vid de förra. I vilken mån denna arbetstidsförkortning utgör en kompensation för sön- och helgdagsarbete som sådant eller för att sådant arbete dessutom kan pågå nattetid har inte klarlagts i målet. Oavsett hur det förhåller sig därmed kan, enligt Arbetsdomstolens mening, den omständigheten att riksavtalet inte innehåller en särskild regel om arbetstidsförkortning för det fall tvåskiftsarbete vore förlagt till sön- eller helgdag inte ges den betydelsen att tvåskiftsarbete över huvud taget inte får förläggas till en sådan dag.

Arbetsdomstolen finner sammanfattningsvis att vad som i denna del förekommit inte föranleder något annat ställningstagande än att riksavtalet inte hindrar tvåskiftsarbete på söndagar.

Att parterna möjligen inte förutsett ett behov inom branschen av tvåskiftsarbete på söndagar och därför inte särskilt reglerat frågan om ersättning i en eller annan form är en annan sak.

Har Livs haft fog för tolkningsföreträdet?

Sammanfattningsvis har Arbetsdomstolen funnit att det omstridda schemat avser enligt riksavtalet tillåtet tvåskiftsarbete och att riksavtalet inte kan anses innehålla något hinder mot att sådant arbete förläggs till söndagar. Det omstridda schemat är alltså förenligt med riksavtalets bestämmelser. Skyldighet att utföra arbete enligt schemat bortfaller alltså inte på någon i målet åberopad grund. Av det sagda följer att det av Livs med stöd av 34 § medbestämmandelagen utövade tolkningsföreträdet är i sak felaktigt.

LAF har anfört att Livs har saknat fog för sitt tolkningsföreträde och att Livs därför skall förpliktas att betala såväl allmänt som ekonomiskt skadestånd till LAF för uppkommen skada. Livs har hävdat att det har funnits fog för tolkningsföreträdet.

I 57 § första stycket nyss nämnda lag anges att arbetstagarorganisation är skyldig att ersätta uppkommen skada om organisationen felaktigt utövat sitt tolkningsföreträde endast om organisationen har saknat fog för sin ståndpunkt i tvisten.

Arbetsdomstolen har i avgörandet AD 1987 nr 77 uttalat att lagstiftaren genom uttrycket "saknat fog" velat begränsa skadeståndsskyldigheten till särskilt allvarliga fall. Domstolen framhöll att en arbetstagarorganisation enligt rättspraxis ansetts sakna fog för sin ståndpunkt, och därmed blivit skadeståndsskyldig, när företrädarna medvetet har åberopat tolkningsföreträde i ett för tvisten ovidkommande syfte eller när de har gjort sig skyldiga till "en kvalificerad missbedömning" av de faktiska omständigheterna eller av det rättsliga läget (jfr AD 1978 nr 109 samt AD 1981 nr 14 och 155; se också AD 1982 nr 104, AD 1984 nr 110 och 1998 nr 33).

Vid en samlad bedömning finner Arbetsdomstolen att Livs missbedömning i detta sammanhang inte varit av sådant slag att det är skadeståndsgrundande. Den tolkning Livs har gjort av rättsläget har visserligen visat sig vara felaktig, men det rör sig inte om en sådan kvalificerad missbedömning som krävs för att Livs skall anses ha saknat fog för sin uppfattning i tvisten. Någon skadeståndsskyldighet för Livs föreligger därför inte.

Arbetsdomstolens slutsats och frågan om rättegångskostnader

Med hänsyn till vad som anförts skall LAF:s båda fastställelseyrkanden bifallas, men dess yrkanden om skadestånd avslås.

LAF har vunnit målet endast delvis. Skadeståndsdelen kan emellertid inte anses ha dragit några nämnvärda rättegångskostnader. Skäl finns inte att kvitta rättegångskostnaderna med stöd av 5 kap. 2 § arbetstvistlagen. Mervärdesskatten är en kostnad för LAF. I övrigt har kostnadsyrkandet vitsordats av Livs. Livs skall med hänsyn till det anförda utge ersättning till LAF för rättegångskostnader enligt vad LAF begärt.

DOMSLUT

1. Arbetsdomstolen fastställer att det i målet aktuella riksavtalet inte hindrar, i en situation då lokal överenskommelse inte har träffats, att ordinarie arbetstid omfattande tvåskiftsarbete förläggs till söndag eller i övrigt enligt det i målet aktuella arbetstidsschemat.

2. Livsmedelsbranschens Arbetsgivareförbunds skadeståndsyrkanden avslås.

3. Svenska Livsmedelsarbetareförbundet skall ersätta Livsmedelsbranschens Arbetsgivareförbund för rättegångskostnader med femtiofemtusen (55 000) kr, varav 45 000 kr för ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 2000-05-31, målnummer A-72-1999

Ledamöter: Inga Åkerlund, Per Sundberg (hovrättsassessor; tillfällig ersättare), Karin Isacsson, Peter Ander, Mats Holmgren, Anders Tiderman (skiljaktig) och Alf Karlsson (f.d. förhandlingschefen i Statsanställdas Förbund; tillfällig ersättare (skiljaktig)).

Sekreterare: Jonas Alberg

Ledamöterna Anders Tidermans och Alf Karlssons skiljaktiga mening

Historiskt sett har skiftarbete avsett industriarbete vid fasta produktionsanläggningar. De därvid utvecklade grundförutsättningarna för sådant arbete är att det bedrivs som ett ensartat arbete i skiftlag med en i allt väsentligt likformig sammansättning (jfr t.ex. AD 1941 nr 120). Ett viktigt kriterium vid bedömningen av om viss verksamhet utgör skiftarbete eller ej är som Arbetsdomstolen uttalade i domen 1985 nr 90 graden av enhetlighet som kan konstateras i verksamheten både såvitt gäller arbetsuppgifternas art och arbetets bedrivande. I det här fallet varierar arbetsstyrkans bemanning mellan veckans dagar högst avsevärt. Antalet arbetstagare i tjänst är konstant under endast tre av veckans sex arbetsdagar. Även om arbetet under passen är ensartat är variationen i arbetsstyrkan av sådant slag att verksamheten enligt vår mening inte kan karaktäriseras som skiftarbete. Det utgör därmed inte en enligt riksavtalet tillåten arbetstidsform.

Riksavtalets ordalydelse ger inte något särskilt stöd för någondera partens uppfattning i frågan huruvida tvåskiftsarbete kan förläggas till söndagar. Vid tolkningen av vad avtalet får anses innebära på denna punkt fäster vi vikt vid följande. Utredningen i målet ger klart stöd för att tvåskift på riksavtalets område sedan länge inte bedrivits annat än måndag - fredag, och att arbete lördag - söndag betraktats som övertid. Denna praxis och avtalets ersättningsregler liksom i någon mån vad som framkommit om arbetsgivarsidans krav i arbetstidsfrågorna leder oss fram till den slutsatsen att parterna måste anses ha varit överens om att tvåskift inte skulle bedrivas annat än måndag - fredag. Vi finner alltså klarlagt i målet att riksavtalet hindrar tvåskiftsarbete på söndagar.

Sammanfattningsvis hindrar riksavtalet förläggning av tvåskiftsarbete till söndagar och även förläggning i övrigt enligt det aktuella arbetstidsschemat. Arbetsgivarsidans talan skall därför avslås.

Överröstade härutinnan är vi i övrigt ense med majoriteten.