AD 2000 nr 90
Fråga om tillämpning av 34 § andra och tredje stycket lagen om anställningsskydd i ett fall där parterna tvistar om huruvida arbetstagaren är bunden av sin egen uppsägning.
Parter:
SEKO - Facket för Service och Kommunikation; Alliansen; Posten Sverige Aktiebolag
Nr 90
SEKO - Facket för Service och Kommunikation
mot
Alliansen och Posten Sverige Aktiebolag.
BAKGRUND
SEKO:s medlem B.L. var anställd som brevbärare hos Posten Sverige AB (bolaget). Den 29 november 1999 sade han upp sig från sin anställning med omedelbar verkan, vilket godtogs av bolaget samma dag. Den 23 december 1999 begärde SEKO att B.L. skulle få återta uppsägningen, vilket bolaget inte gick med på. Den händelse som ledde fram till att B.L. sade upp sig var att denne i november 1999 hade rivit sönder och slängt bort ett antal postförsändelser.
Sedan SEKO i ansökan om stämning på arbetsgivarparterna yrkat bl.a. att uppsägningen skall ogiltigförklaras begärde arbetsgivarparterna att Arbetsdomstolen interimistiskt skulle förordna att B.L:s anställning omedelbart skulle upphöra. SEKO bestred yrkandet.
Vid prövningen av arbetsgivarparternas hemställan uppkom frågor om förutsättningar för och den närmare innebörden av ett sådant beslut i en situation som den som är aktuell i målet, dvs. där det påstås att arbetstagaren blivit provocerad att säga upp sig själv eller att han av andra skäl inte skall anses bunden av sin uppsägning.
Arbetsgivarparterna anförde till stöd för sitt yrkande om interimistiskt beslut bl.a. följande. Det görs gällande att B.L. är bunden av sin egen uppsägning och att det i vart fall föreligger saklig grund för uppsägning av personliga skäl. Bolaget har inte provocerat B.L. att säga upp sig i samband med de möten som förevarit i saken. Bolaget har inte känt till B.L:s hälsotillstånd. 34 § andra stycket LAS tar sikte främst på att det verkligen råder en tvist om en uppsägnings giltighet. Arbetstagarsidan kan inte vara i god tro avseende påståendet att bolaget skall anses ha sagt upp B.L. Det interimistiska yrkandet framställs därför under förutsättning att Arbetsdomstolen, trots vad som nu anförts, skulle finna att 34 § andra stycket LAS är tillämpligt.
SEKO anförde häremot bl.a. följande. Förseelsen med postförsändelserna var inte av den arten att saklig grund för uppsägning förelåg. Genom att förespegla B.L. att hans handlande utgjorde saklig grund för uppsägning har bolaget otillbörligen framprovocerat uppsägningen. Uppsägningen är att jämställa med en uppsägning från bolagets sida. Omständigheterna runt B.L:s uppsägning är under alla förhållanden sådana att det strider mot tro och heder att bolaget åberopar den gentemot honom. Det är i vart fall oskäligt av bolaget att betrakta honom som bunden av densamma. Det måste ha stått klart för bolaget att B.L. handlade under inflytande av psykisk sjukdom. Genom att vidhålla uppsägningen under dessa omständigheter är bolaget att betrakta som den rättshandlande parten. Saklig grund för uppsägning föreligger inte. 34 § andra stycket LAS är tillämpligt oavsett vilket betraktelsesätt som anläggs på saken.
Arbetsdomstolen, som avslog det interimistiska yrkandet, anförde i beslut den 4 september 2000 följande.
"Om det uppkommer tvist om giltigheten av en uppsägning upphör enligt 34 § andra stycket LAS inte anställningen förrän tvisten är slutligt avgjord. Detta innebär bl.a. att arbetsgivaren måste utge lön under denna tid under samma förutsättningar som under uppsägningstiden. I fall då en arbetsgivare genom otillbörligt handlande har förmått en arbetstagare att säga upp sig själv skall arbetstagaren enligt lagmotiven (prop. 1973:129 s. 129) ges samma rättsskydd som om det hade varit fråga om en uppsägning från arbetsgivarens sida utan saklig grund. Arbetsdomstolen har mot bakgrund av bl.a. dessa uttalanden kommit fram till att man får anta att reglerna i 34 § andra stycket LAS är tillämpliga också i sådana fall, dvs. vid s.k. provocerad uppsägning. Domstolen tillade dock att ett sådant antagande inte kan komma ifråga i vissa situationer, t.ex. när arbetstagaren varit i ond tro (AD 1977 nr 200).
Arbetsgivaren kan med stöd av 34 § tredje stycket LAS utverka ett interimistiskt beslut om att anställningen skall upphöra vid en tidigare tidpunkt än den som nyss nämnts. Omfattningen av en sådan interimistisk prövning anses i princip begränsad till frågan om det föreligger saklig grund för uppsägning. Det kan alltså finnas en rad tvistefrågor som vid prövningen på det interimistiska stadiet kommer att utestå obesvarade, såsom huruvida ett anställningsförhållande över huvud förelåg när uppsägningen skulle ha skett, eller huruvida den anställde rätteligen borde anses avskedad i stället för uppsagd (jfr AD 1998 nr 152 med där gjorda hänvisningar till tidigare rättsfall). Domstolen finner inte skäl att bedöma situationen annorlunda när det, som i detta fall, gäller påstående från arbetstagarsidan om att en arbetstagares egen uppsägning skall jämställas med en uppsägning utan saklig grund från arbetsgivarens sida eller eljest förklaras ogiltig. Frågan huruvida ett sådant påstående framställts i god tro eller inte bör alltså inte bli föremål för interimistiskt beslut.
Mot bakgrund av det sagda finner domstolen att det inte finns förutsättningar för att i den aktuella tvisten interimistiskt avgöra om 34 § andra stycket LAS skall anses tillämpligt.
Arbetsgivarparternas interimistiska yrkande om att B.L:s anställning skall upphöra har uttryckligen villkorats av att Arbetsdomstolen nu skulle komma fram till att reglerna i 34 § andra stycket LAS är tillämpliga i tvisten. Eftersom Arbetsdomstolen inte ansett sig kunna göra en interimistisk prövning av den frågan avslås yrkandet."
YRKANDE M.M.
Arbetsgivarparterna har, efter det att Arbetsdomstolen meddelat sitt beslut den 4 september 2000, på nytt yrkat att Arbetsdomstolen interimistiskt skall förordna att B.L:s anställning omedelbart skall upphöra. Till stöd för sitt yrkande har de nu anfört att det under alla omständigheter föreligger saklig grund för uppsägning av personliga skäl av B.L.
SEKO har bestritt yrkandet och vidhållit att saklig grund för uppsägning inte föreligger.
SKÄL
För bifall till ett yrkande om interimistiskt beslut enligt 34 § tredje stycket LAS krävs enligt fast praxis att det av den utredning som vid tidpunkten för beslutet föreligger framstår som mer eller mindre uppenbart att uppsägningen är sakligt grundad.
Prövningen enligt 34 § tredje stycket LAS är, som uttalats i det ovan citerade beslutet, normalt sett inskränkt till frågan om det föreligger saklig grund för uppsägning. Andra frågor av preliminär karaktär, såsom huruvida anställning föreligger, om uppsägning skett av arbetsgivaren osv. kan normalt sett inte prövas enligt det angivna lagrummet. Undantagsvis kan dock även andra frågor komma in i bilden, t.ex. frågan om arbetstagarens talan om ogiltigförklaring enligt LAS regler är preskriberad (jfr AD 1988 nr 120).
Vid en samlad bedömning av utredningen på nuvarande stadium finner Arbetsdomstolen att det inte framstår som mer eller mindre uppenbart att det finns saklig grund för uppsägning av B.L. Arbetsgivarparternas yrkande om interimistiskt beslut skall därför avslås.
Arbetsdomstolen vill tillägga följande. Ett beslut av nu förevarande slag innebär inte något ställningstagande till huruvida 34 § andra stycket LAS är tillämpligt i tvisten. Som domstolen fann i sitt beslut den 4 september 2000 finns inte förutsättningar att i den nu aktuella tvisten interimistiskt pröva den frågan. Av det förhållandet att det nu prövade yrkandet om anställningens upphörande avslås kan således inte den slutsatsen dras att anställningen enligt det nyss nämnda lagrummet skulle bestå.
BESLUT
Arbetsdomstolen avslår arbetsgivarparternas interimistiska yrkande.