AD 2001 nr 18

Parter:

Tjänstemannaförbundet HTF; Scandinavian Airlines System

Nr 18

Tjänstemannaförbundet HTF

mot

Scandinavian Airlines System i Stockholm.

Scandinavian Airlines System (SAS) är medlem i Flygarbetsgivarna och är bundet av kollektivavtal med Tjänstemannaförbundet HTF avseende anställningsvillkor för kabinpersonal.

Mellan SAS och HTF träffades den 26 januari 1988 en överenskommelse om pension för kabinpersonal (C/A). Överenskommelsen innehåller bl.a. följande.

ITP-planen av den 30 september 1976 mellan SAF och PTK med 65 års pensionsålder tillämpas för C/A med iakttagande av följande speciella bestämmelser:

1. PENSIONSÅLDER

Per 1 januari varje år sänks pensionsåldern till 60 år för C/A som under närmast föregående eller efterföljande sexmånadersperiod har fyllt respektive fyller 50 år. - - -

- - - - -

3. DELPENSION

A. Delpensionsbetingelser

Analogt med lagen om delpensionsförsäkring från 60 år bygger rätten till delpension på överenskommelse i det enskilda fallet mellan SAS och C/A i fråga om reducering av tjänstgöringsgraden.

Delpension kan utges tidigast månaden efter den under vilken C/A fyllt 55 år och utges längst t o m den månad under vilken vederbörande C/A fyller 60 år. Om C/A med hänvisning till punkt 6 nedan väljer att kvarstå i tjänst till 62 års ålder äger vederbörande rätt att fortsätta sin deltidstjänstgöring enligt denna punkt.

Efter det att C/A övergått till delpension kan återgång till full tjänstgöring ske först efter överenskommelse mellan SAS och berörd C/A. Delpension innebär 50 % tjänstgöring med 50 % lön samt pension från SAS enligt p.3, D nedan.

- - - - -

D. SAS delpension

Delpension innebär att C/A arbetar halvtid med ersättning enligt följande.

a) Vid lön upp till 20 basbelopp, före övergång till deltidsarbete, 65 % av inkomstbortfallet definierat som skillnaden mellan av SPP fastställd pensionsmedförande lön och hälften av denna lön.

- - - - -

6. C/A äger rätt att kvarstå i tjänst till och med den månad varunder vederbörande fyller 62 år. En förutsättning härför är att vederbörande godkänns i medicinsk undersökning. För den händelse C/A inte kan godkännas vid sådan medicinsk undersökning äger vederbörande rätt till omplacering till marktjänst.

- - - - -

Medlemmen i HTF M.T.D. är född år 1939. Hon har varit anställd som C/A hos SAS sedan år 1965. Hon omfattas av 1988 års överenskommelse om pension för kabinpersonal.

M.T.D. gick efter överenskommelse med SAS i delpension fr.o.m. den 1 oktober 1996. I samband med att hon den 1 april 1999 skulle fylla 60 år kom hon överens med SAS om att hon skulle kvarstå i tjänst till 62 års ålder, dvs. t.o.m. utgången av april 2001.

Mellan parterna har uppstått tvist huruvida M.T.D. sedan hon fyllt 60 år är berättigad till delpension enligt överenskommelsen om pension för kabinpersonal. Parterna har förhandlat i tvistefrågan såväl lokalt som centralt utan att kunna enas.

HTF har väckt talan vid Arbetsdomstolen mot Flygarbetsgivarna och SAS och har därvid yrkat att SAS skall förpliktas att till M.T.D. utge

1. delpension med 9 768 kr per månad under tiden fr.o.m. maj 1999 t.o.m. oktober 2000 samt med 8 303 kr avseende november 2000. På varje delbelopp yrkas ränta enligt 6 § räntelagen från den 27 i respektive månad till dess betalning sker.

2. allmänt skadestånd med 75 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning (den 10 februari 2000) till dess betalning sker.

HTF har vidare yrkat att SAS skall förpliktas att till HTF utge allmänt skadestånd med 100 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning (den 10 februari 2000) till dess betalning sker.

Under målets handläggning har parterna, med hänvisning till att Flygarbetsgivarna inte är part i 1988 års överenskommelse, enats om att organisationen inte heller skall vara part i målet. Arbetsdomstolen har därefter skilt Flygarbetsgivarna från målet.

SAS har bestritt samtliga yrkanden.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av talan har parterna anfört i huvudsak följande.

HTF

M.T.D. begärde år 1996 att få gå i delpension. Hon träffade en överenskommelse med SAS som innebar att hon fr.o.m. den 1 oktober 1996 hade delpension i enlighet med avtalets regler. Det innebär att hon arbetade halvtid samt uppbar dels en halvtidslön, dels delpension med 65 procent av halvtidslönen. Att delpensionen har denna innebörd framgår av 1988 års överenskommelse, punkt 3 A. tredje stycket.

I augusti 1998 fick M.T.D. ett brev från SAS personalkontor med påpekande om att hon måste anmäla om hon önskade förlänga tjänstgöringen efter 60-årsdagen och kvarstå i tjänst t.o.m. den månad då hon fyllde 62 år. M.T.D. svarade att hon önskade kvarstå i tjänst. SAS bekräftade att hon skulle kvarstå i tjänst till 62 års ålder och att anställningen skulle upphöra i och med utgången av april 2001. Det förekom i samband med dessa kontakter mellan M.T.D. och SAS ingen diskussion om att hennes avtalsvillkor för delpension skulle förändras avseende tiden efter det att hon fyllt 60 år.

I april 1999 fyllde M.T.D. 60 år. Månaden därefter drogs delpensionen in. Detta innebar att hon inte fick någon delpension vid löneutbetalningen i maj 1999. Det enda som utbetalades var hennes halvtidslön, som uppgick till 15 028 kr. Rätteligen skulle hon dessutom ha erhållit delpension med 65 procent av detta belopp, dvs. 9 768 kr.

När M.T.D. kontaktade lönekontoret fick hon beskedet att hon inte skulle få någon delpension efter det att hon fyllt 60 år. Hon har sedan maj 1999 uppburit lönen för halvtidstjänstgöring utan delpension. Hon har därför tvingats att se över sin ekonomiska situation. Hon har inte lyft någon ålderspension, utan har valt att skjuta ålderspensionen framåt i tiden. Däremot har hon tvingats att ta ut en del av sin ITPK-pension (särskild kompletteringspension) för att klara ekonomin.

Det fördes lokal och central förhandling i den uppkomna lönetvisten utan att parterna kunde enas.

HTF:s uppfattning är att 1988 års överenskommelse om pension innebär att en kabinanställd som har haft delpension och som kvarstår i tjänst till 62 års ålder har rätt till delpensionen så länge anställningen består. Delpensionen kan därmed enligt överenskommelsen utgå under maximalt sju år, dvs. mellan 55 och 62 års ålder. I M.T.D:s fall blir dock tiden inte så lång eftersom hon tog deltidspension först vid 57 års ålder.

Det bör tilläggas att det inte är HTF:s uppfattning att en anställd som kvarstår i tjänst efter att uppnått 60 års ålder skall lyfta både delpension och ålderspension. I ett sådant fall får nämligen den mellan parterna ingångna överenskommelsen anses innebära att den redan intjänade ålderspensionen skjuts upp så att den börjar utbetalas först från 62 års ålder.

Att 1988 års överenskommelse har den av HTF angivna innebörden får anses framgå av dess bestämmelser om delpension. Det anges visserligen först att delpension kan utges längst t.o.m. den månad då den kabinanställde fyller 60 år. Denna regel följs dock av ett undantag som tar sikte på situationen då den anställde väljer att kvarstå i tjänst till 62 års ålder. För denna situation anges att vederbörande äger rätt att "fortsätta sin deltidstjänstgöring enligt denna punkt". Med detta avses enligt HTF:s uppfattning inte endast tjänstgöringsgraden. Det bör noteras att alla dessa bestämmelser återfinns under rubriken "Delpensionsbetingelser". Den av SAS gjorda tolkningen innebär att andra meningen innehållsmässigt ligger utanför området enligt rubriken. Texten formulerades i denna liksom i andra delar av arbetsgivarsidan. På HTF:s sida uppfattades överenskommelsen så att delpensionen skulle kunna utgå till 62 års ålder. Något annat hade inte kunnat accepteras av HTF eftersom detta skulle innebära att den som haft delpension och som kvarstod i tjänst efter 60 års ålder skulle erhålla endast halvtidslönen. Avsikten med hela konstruktionen var att åstadkomma en jämn nedtrappning av inkomsterna i samband med övergången från yrkesverksamheten till pensionen. Den tolkning som SAS förespråkar innebär att den anställde efter att ha lyft halvtidslön och delpension skulle få lyfta endast halvtidslönen efter 60 års ålder för att sedan få högre inkomster vid 62 års ålder genom ålderspensionen, som uppgår till 65 procent av heltidslönen.

Att 1988 års överenskommelse av HTF uppfattades på det nu angivna sättet framgår av den avtalsinformation som HTF lämnade omedelbart efter överenskommelsens tillkomst. I avtalsinformationen angavs att HTF hade vunnit gehör för flertalet av sina yrkanden, bl.a. genom att man nu införde en möjlighet till 50 procent delpension från 55 till 62 år med 65 procents kompensation för lönebortfallet.

Under tiden efter tillkomsten av 1988 års överenskommelse har SAS konsekvent tillämpat denna på det sätt som överensstämmer med HTF:s ståndpunkt. Det är fråga om sammanlagt 13 personer som under den aktuella tiden har fick delpension och som sedan kvarstod till 62 års ålder. M.T.D. är den första som nekats delpension. Samtliga övriga har alltså erhållit delpension i enlighet med HTF:s uppfattning. Under tvisteförhandlingarna har SAS sökt förklara detta med att det har varit fråga om ett förbiseende från lönekontorets sida. HTF gör dock gällande att en så konsekvent tillämpning inte kan ha berott på bristande administrativa rutiner.

Genom att inte utbetala delpensionen till M.T.D. har SAS brutit mot kollektivavtalet. SAS skall därför betala allmänt skadestånd såväl till henne som till HTF.

SAS

De faktiska uppgifter som HTF har lämnat om M.T.D:s förhållanden vitsordas. SAS uppfattning är emellertid att hon enligt 1988 år överenskommelse om pension inte är berättigad till delpension för tiden mellan 60 och 62 år.

SAS vill först framhålla att 1988 års överenskommelse måste ses mot bakgrund av de allmänna bestämmelser som gäller på detta område, nämligen dels lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring och dels det av SAF och PTK ingångna avtalet om ITP och TGL, vilket innehåller försäkringsvillkor för försäkring om delpensionsförmåner. Enligt försäkringsvillkorens § 5 gäller att delpension ej får utgå för månad, för vilken den försäkrade uppbär eller har rätt att uppbära sjukbidrag, förtidspension eller ålderspension enligt lagen om allmän försäkring. Det anförda är av särskild betydelse för tvistefrågan mot bakgrund av att ITP-planen enligt ingressen till 1988 års överenskommelse skall tillämpas för de kabinanställda med iakttagande av de särskilda bestämmelser om återfinns i överenskommelsen. Och i överenskommelsen finns enligt SAS mening ingen bestämmelse som innehåller en avvikelse från ITP-planen såvitt gäller den i målet aktuella tvistefrågan.

Vid förhandlingarna inför träffandet av 1988 års överenskommelse var det ålderspensionens nivå mellan 60 och 65 års ålder som var det dominerande ämnet. Från HTF:s sida krävdes att pensionsnivån skulle bestämmas till 75 procent. Resultatet av förhandlingarna blev emellertid att nivån bestämdes till 65 procent. Överenskommelsen innebar vidare bl.a. att det infördes en möjlighet till delpension mellan 55 och 60 års ålder. Det var i den delen fråga om en avvikelse från lagen om delpensionsförsäkring och ITP-planen, vilka innebär att delpension i förekommande fall utges mellan 60 och 65 års ålder. Överenskommelsen innebar vidare att det infördes en möjlighet för den anställde att kvarstå i anställningen till 62 års ålder. Vid förhandlingarna förekom ingen diskussion om förhållandet mellan denna kvarståenderätt och rätten till delpension. På arbetsgivarsidan utgick man i den frågan från vad som gällde enligt ITP-avtalet, vilket med den gjorda tidigareläggningen för kabinanställda innebar en rätt till delpension mellan 55 och 60 år. Enligt ITP-planen gäller dessutom som tidigare nämnts att delpension inte kan utgå samtidigt som ålderspension, till vilken den anställde ju är berättigad från 60 års ålder enligt 1988 års överenskommelse.

Om 1988 års överenskommelse skall tolkas på det sätt som HTF gör gällande, kan den anställde som kvarstår i tjänst efter 60 år uppbära dels halvtidslön, dels delpension med 65 procent av halvtidslönen och dels ålderspension från ITP med 65 procent av heltidslönen. För halvtidsarbetet efter 60 års ålder skulle den anställde därmed uppbära sammanlagt 147,5 procent av den tidigare heltidslönen. Exemplet visar att HTF:s tolkning inte är rimlig.

Att 1988 års överenskommelse skall tolkas enligt SAS uppfattning framgår av dess ordalydelse. Det anges ju i överenskommelsens punkt 3 A andra stycket att delpension utges längst t.o.m. den månad under vilken vederbörande fyller 60 år. Den efterföljande meningen innehåller inget undantag från denna regel. Där anges att en anställd som väljer att kvarstå i tjänst till 62 års ålder äger rätt att fortsätta sin deltidstjänstgöring enligt denna punkt. Det betyder inget annat än att den som haft deltidspension med halvtidstjänstgöring fram till 60 år ålder och som vill kvarstå i tjänst därefter kan göra detta på halvtid, dvs. utan att behöva gå upp på heltidstjänstgöring. Det betyder däremot inte att delpension kan utges efter 60 års ålder.

Det bestrids att SAS har haft som praxis i egentlig mening att utbetala delpension till de kabinanställda som har valt att kvarstå mellan 60 och 62 års ålder. Det har varit fråga om ett rent förbiseende från lönekontorets sida som inte skall tas till intäkt för att SAS har haft den uppfattning som HTF förespråkar i målet. Av de 183 kabinanställda som har gått i pension under åren 1988-1999 har 102 valt att gå i delpension. Av de sistnämnda är det endast 13 personer som har fått delpension efter 60 års ålder. Misstaget hänger samman med de rutiner som i detta sammanhang har tillämpats inom SAS. Den kabinanställde som velat arbeta kvar till 62 års ålder har haft att anmäla detta till den administratör som arbetar på basen och som också har att hantera viss personaladministration. Denne administratör har sedan meddelat personalen på lönekontoret. Den kabinanställde har i dessa fall behandlats som delpensionär på grund av brister i kontrollen av lönelistorna. Misstaget upptäcktes av dem inom SAS som har ansvar för tillämpningen av 1988 års överenskommelse. Rutinerna vid utbetalning av delpension förändrades radikalt. SAS kontaktade också HTF:s berörda klubb och det fördes överläggningar beträffande de anställda som redan hade uppnått 60 års ålder och som felaktigt uppbar delpension. I M.T.D:s fall låg det emellertid till på det sättet att hon fyllde 60 år först efter det att de felaktiga rutinerna uppdagats. Överenskommelsen har därför i hennes fall tillämpats korrekt.

Domskäl

Genom 1988 års överenskommelse mellan SAS och HTF om pension för kabinpersonal infördes en möjlighet för arbetstagaren att kvarstå i tjänst under två år efter det att arbetstagaren uppnått den gällande pensionsåldern, 60 år. Genom överenskommelsen infördes vidare en möjlighet till delpension, vilken innebar att arbetstagaren från 55 års ålder kunde arbeta halvtid och utöver halvtidslönen uppbära delpension med 65 procent av lönebortfallet. Tvisten i detta mål gäller överenskommelsens innebörd i fall då en kabinanställd före 60 års ålder har haft delpension och vid 60 års ålder väljer att kvarstå i tjänst till 62 års ålder. Vad frågan gäller är om arbetstagaren även under de ytterligare två åren är berättigad till delpension utöver halvtidslönen.

HTF:s ståndpunkt i målet är att en kabinanställd, som har haft delpension före 60 års ålder och som väljer att kvarstå i tjänst till 62 års ålder, under de två sista åren utöver halvtidslönen skall ha rätt till delpension enligt överenskommelsen. Enligt HTF:s uppfattning kan rätten till delpension enligt överenskommelsen föreligga mellan 55 och 62 års ålder, dvs. under maximalt sju år.

SAS menar att någon rätt till delpension inte föreligger i den angivna situationen. SAS har därvid gjort gällande att rätten till delpension enligt överenskommelsen inte sträcker sig längre än vad som gäller enligt det mellan SAF och PTK gällande ITP-avtalet, som innebär att delpension inte kan utgå samtidigt med ålderspension och utbetalas under maximalt fem år.

Innan Arbetsdomstolen går närmare in på den i målet aktualiserade tolkningsfrågan finns det anledning att något belysa den praktiska betydelsen av utgången i målet. SAS har gjort gällande att ett bifall till HTF:s talan skulle leda till den orimliga effekten att en arbetstagare skulle kunna lyfta ersättning av tre slag: halvtidslön, deltidspension samt ordinarie ålderspension. Som domstolen har uppfattat saken skulle emellertid en liknande invändning kunna anföras beträffande situationen då en heltidsarbetande arbetstagare kvarstår i tjänst efter 60 års ålder. Det synes vara ostridigt att arbetstagaren i en sådan situation kan uppskjuta utbetalningen av ålderspensionen till dess han lämnar tjänsten vid 62 års ålder. Domstolen vill samtidigt framhålla att inte heller ett godtagande av SAS ståndpunkt i målet skulle leda till någon orimlig situation för en arbetstagare som har haft delpension och som väljer att kvarstå efter 60 års ålder. En sådan arbetstagare skulle som SAS har anfört kunna lyfta ålderpension utöver halvtidslönen. Arbetsdomstolens slutsats av det anförda är att varken HTF:s eller SAS ståndpunkt i målet skulle leda till ett resultat som i och för sig kan betraktas som orimligt.

I målet är ostridigt att 1988 års överenskommelse skall ses mot bakgrund av det mellan SAF och PTK ingångna ITP-avtalet. Detta avtal är i den mån annat inte har överenskommits gällande även i förhållandet mellan SAS och HTF. Att så är fallet bekräftas i ingressen till 1988 års överenskommelse, där det anges att ITP-planen skall tillämpas för de kabinanställda "med iakttagande av följande speciella bestämmelser". Av formuleringen kan utläsas att parterna var helt medvetna om att 1988 års överenskommelse innefattade vissa avsteg från ITP-avtalet och frågan i målet blir då närmast i vilken utsträckning även överenskommelsens bestämmelser om delpension har innefattat sådant avsteg. Det nu anförda gäller inte bara frågan om hur många år delpension kan utges. Det gäller också frågan om betydelsen av ITP-avtalets särskilda samordningsregel, vilken innebär att delpension inte kan utgå under tid då den anställde uppbär eller har rätt att uppbära ålderspension. Det som är avgörande för tvistefrågan är med andra ord vilken innebörd 1988 års överenskommelse skall anses ha i dessa hänseenden.

Vid de förhandlingar som resulterade i 1988 års överenskommelse deltog på HTF:s sida B.A. som förhandlingsledare, biträdd av X.X. På arbetsgivarsidan deltog som förhandlingsledare C-E.S. för HAO Centrala gruppen, som godkände den träffade överenskommelsen. På arbetsgivarsidan deltog också bl.a. T.A. för SAS. Samtliga nu angivna personer har hörts vid huvudförhandlingen inför Arbetsdomstolen.

Uppgifterna om vad som inträffade under förhandlingarna är i allt väsentligt samstämmiga och kan sammanfattas enligt följande. Den allmänna pensionsåldern för kabinanställda hade redan tidigare sänkts till 60 år för stora grupper. Det var flera frågor som förhandlingarna gällde, men det viktigaste för HTF var att söka höja ålderspensionens nivå för dem som gick i pension vid 60 års ålder. HTF:s yrkande innebar att nivån skulle höjas från 65 procent till 75-78 procent, vilket arbetsgivarsidan motsatte sig. Under förhandlingarna yrkade HTF också en möjlighet till delpension, och på den punkten enades parterna ganska snart om en skriven avtalstext. En höjning av pensionsnivån till 75-78 procent framstod efterhand inte som något realistiskt förhandlingsresultat. Det var HTF som då väckte tanken att ge arbetstagaren en möjlighet att kvarstå i tjänst till 62 år och därigenom skjuta upp pensionsuttaget så att nivån blev högre. Detta förslag accepterades av arbetsgivarsidan och man utformade överenskommelsens punkt 6 om rätten att kvarstå i tjänst. Parterna uppmärksammade då behovet av konsekvensändring i bestämmelserna om delpension. Den diskussionen resulterade i att man i det föreliggande avtalsutkastet lade till den andra meningen i punkt 3, andra stycket. Tillägget utformades av arbetsgivarsidan och blev inte föremål för någon särskild diskussion. Från HTF:s sida framställdes inte något uttryckligt krav på att delpension skulle utbetalas mellan 60 och 62 års ålder. Från arbetsgivarsidan gjordes å andra sidan inte klart att deltidspensionen inte skulle kunna utgå mer än fem år och inte kunna utges jämte ålderspensionen. Delpensionens maximala utsträckning i tiden diskuterades över huvud taget inte.

B.A. har berättat att det för honom framstod som en självklarhet mot bakgrund av hur förhandlingarna hade förts att den som haft delpension före 60 års ålder skulle kunna fortsätta på motsvarande villkor fram till 62 års ålder. Enligt B.A. låg detta helt i linje med den jämna nedtrappning av inkomsterna som delpensionen syftade till.

C-E.S. och T.A. har förklarat att det vid förhandlingarna inte förekom någon diskussion om möjligheten att uppbära delpension efter 60 års ålder samt att detta var en tanke som inte föresvävade förhandlarna på arbetsgivarsidan.

Av det anförda kan man enligt domstolens mening dra slutsatsen att införandet av rätten att kvarstå i anställningen till 62 års ålder aktualiserade två olika följdfrågor såvitt gäller delpensionsbestämmelserna. För det första: skulle den som hade delpension kunna kvarstå i halvtidstjänstgöring efter 60 års ålder? Och för det andra: Skulle den som i så fall fortsatte halvtidstjänstgöring alltjämt kunna lyfta delpension? Det står klart att denna senare fråga inte blev föremål för någon diskussion vid förhandlingarna.

Enligt domstolens mening framstår det som oklart huruvida företrädarna på arbetsgivarsidan över huvud taget uppmärksammade den i målet aktuella frågeställningen. Däremot står det klart att förhandlarna på arbetstagarsidan för sin del hade uppfattningen att delpension skulle kunna fortsätta att utgå fram till 62 års ålder, låt vara att denna uppfattning inte kom till uttryck som ett preciserat krav under förhandlingarna. Att man på arbetstagarsidan såg saken på det sättet bestyrks för övrigt av den avtalsinformation som HTF skickade ut till sina medlemmar i omedelbar anslutning till att överenskommelsen ingåtts. I avtalsinformationen anges bl.a. att överenskommelsen innebar en "möjlighet till 50 procent delpension från 55 upp till 62 år med 65 procent kompensation för lönebortfallet".

När man mot bakgrund av det nu anförda granskar överenskommelsens ordalydelse kan konstateras att denna innehåller en i och för sig otvetydig regel av innehållet att delpension kan utges längst t.o.m. den månad under vilken vederbörande fyller 60 år. Vad frågan gäller blir då hur man skall uppfatta den därpå följande meningen, där det anges att en kabinanställd som väljer att kvarstå i tjänst till 62 års ålder äger rätt att fortsätta sin "deltidstjänstgöring enligt denna punkt (dvs. punkt 6, domstolens anmärkning)". Enligt SAS har detta ingenting direkt med delpension att göra, utan texten betyder bara att en anställd som har haft deltidspension fram till 60 års ålder inte är tvungen att utöka sin tjänstgöring till heltid för att kunna utnyttja möjligheten att kvarstå i tjänst fram till 62 års ålder. Arbetsdomstolen kan instämma i att meningen, om man läser den isolerad från sitt sammanhang, språkligt har den av SAS angivna innebörden. Emellertid kan man inte helt bortse från att meningen har placerats under rubriken "Delpensionsbetingelser", och det kan konstateras att alla andra bestämmelser under denna rubrik faktiskt handlar om olika frågor med direkt anknytning till delpension. Under dessa förhållanden kan ordalydelsen, även om den närmast stöder SAS uppfattning, inte anses alldeles klargörande.

Mot bakgrund av vad som nu har anförts rörande tillkomsten av överenskommelsen och dennas ordalydelse anser domstolen att det är av betydande intresse hur bestämmelsen har tillämpats i praktiken under de gångna åren. Någon praxis i den betydelsen att parterna har diskuterat tillämpningen av överenskommelsen föreligger inte. Däremot är det ostridigt att SAS har tillämpat överenskommelsen i enlighet med HTF:s uppfattning beträffande 13 arbetstagare. Av uppgifter som har lämnats av X.X. och T.A. framgår vidare att SAS inte i något fall har nekat att utge delpension till en kabinanställd som tidigare haft delpension och som valt att kvarstå i tjänst efter 60 års ålder. SAS har alltså alltsedan överenskommelsens tillkomst konsekvent tillämpat denna i enlighet med HTF:s ståndpunkt i målet.

SAS har emellertid gjort gällande att dess avtalstillämpning i de angivna fallen har berott på förbiseende från lönekontorets sida i form av brister i kontrollen av lönelistorna. Enligt SAS uppfattning är det därmed inte fråga om en sådan praxis som kan få betydelse för tolkningen av överenskommelsen. Arbetsdomstolen anser för sin del att en part givetvis måste kunna begå ett och annat misstag vid tillämpningen av ett avtal utan att detta skall kunna påverka bedömningen av avtalets innehåll. I det aktuella fallet föreligger emellertid den säregna situationen att överenskommelsen undantagslöst har tillämpats i enlighet med en annan uppfattning än den som SAS förespråkar i målet. Överenskommelsen har tillämpats i enlighet med HTF:s uppfattning vid samtliga tillfällen då saken har blivit aktuell år 1992 och under följande år fram till 1998. Det har varit fråga om en avtalstillämpning som gällt månatliga utbetalningar under i allmänhet två år till var och en av ett inte obetydligt antal arbetstagare hos SAS. Även om det givetvis kan begås misstag inom löneadministrationen ligger det enligt domstolens mening nära till hands att utgå från att åtminstone någon befattningshavare inom löneadministrationen har haft uppfattningen att de berörda arbetstagarna faktiskt har varit berättigade till delpension trots att de har uppnått 60 års ålder. Arbetsdomstolen kan inte finna annat än att denna avtalstillämpning bör tillskrivas SAS i dess egenskap av avtalsslutande part. Domstolen anser alltså inte att man på de av SAS anförda skälen kan bortse från den avtalstillämpning som faktiskt har förekommit. Avtalstillämpningen bör i detta fall tvärtom tillmätas en betydande vikt vid den tolkning som domstolen har att göra.

Vid ett övervägande av samtliga nu anförda omständigheter kommer domstolen till uppfattningen att övervägande skäl talar för att 1988 års överenskommelse har den innebörd som HTF har gjort gällande, dvs. att en kabinanställd som före 60 års ålder har haft delpension och som väljer att kvarstå i tjänst under tiden därefter är berättigad till delpension.

Beträffande de belopp som HTF har yrkat avseende delpension till M.T.D. råder det inte tvist. Yrkandet om delpension skall alltså bifallas.

Den bedömning som domstolen har gjort innebär vidare att SAS har ådragit sig skyldighet att utge allmänt skadestånd såväl till M.T.D. som till HTF. Domstolen bestämmer skadeståndet till 40 000 kr för var och en av dem.

Utgången i målet innebär att SAS som förlorande part skall utge ersättning för HTF:s rättegångskostnader. HTF har yrkat ersättning med 105 521 kr, varav 96 000 kr för ombudsarvode. SAS har invänt att ersättningen för ombudsarvode bör bestämmas till ett lägre belopp. Arbetsdomstolen finner emellertid att det av HTF yrkade beloppet är skäligt.