AD 2001 nr 25

Parter:

Svenska Byggnadsarbetareförbundet; Sveriges Byggindustrier, Danbyggen Aktiebolag

Nr 25

Svenska Byggnadsarbetareförbundet

mot

Sveriges Byggindustrier och Danbyggen Aktiebolag i Svalöv.

Mellan Sveriges Byggindustrier (tidigare Byggentreprenörerna) och Svenska Byggnadsarbetareförbundet (förbundet) gäller varandra i allmänhet avlösande kollektivavtal, bl.a. det s.k. byggnadsavtalet. Under den tid som är aktuell i målet förelåg ett byggnadsavtal med giltighetstid fr.o.m. den 1 april 1995 t.o.m. i första hand den 31 mars 1997. Till byggnadsavtalet finns fogat bl.a. ett avtal om anställningsskydd samt Särskilda regler vid beredskapsarbete.

Danbyggen AB (bolaget) är medlem i Sveriges Byggindustrier och därigenom bundet av byggnadsavtalet, avtalet om anställningsskydd och de särskilda reglerna vid beredskapsarbete. Bolaget bedriver verksamhet inom byggnadsbranschen i västra Skåne. Mot slutet av år 1995 uppstod arbetsbrist i bolaget, vilket föranledde att tre arbetstagare sades upp. Bland dessa tre fanns träarbetarna O.A., vilken anställdes i bolaget den 25 juni 1990, och J.A., som anställdes i bolaget den 15 oktober 1990. Båda sades upp med sista anställningsdag den 18 februari 1996. Båda åberopade företrädesrätt till återanställning.

Någon tid innan O.A:s och J.A:s anställningar skulle upphöra stod det klart att bolaget hade behov av att behålla en av dem. Enligt avtalet om anställningsskydd stod O.A., som hade längst anställningstid av de två, före J.A. i tur för att bli återanställd i bolaget. Den 15 februari 1996 undertecknade emellertid O.A. en av bolaget, genom dess verkställande direktör D.N., upprättad handling av följande lydelse.

Härmed förklarar undertecknad sig icke utnyttja sin företrädesrätt för återanställning avseende det arbete som skall påbörjas den 19/2 1996 utan lämnar företräde för J.A. med anledning av hans specialkunskap angående terrarieuppbyggnader på Svalövs Lantbruksskola.

Härefter erhöll J.A. i flera omgångar på nytt anställning i bolaget. Han hade visstidsanställningar i bolaget med arbetet förlagt till Lantbruksskolan i Svalöv och Röstångaskolan under perioderna 960219-960308, 960309-960324 och 960325-960412. Under perioden 960415-960617 hade J.A. en anställning med arbetet förlagt till Maria Park i Helsingborg som enligt bolaget utgjorde en beredskapsanställning. Därefter hade J.A. två visstidsanställningar i bolaget under perioderna 960618-960811 och 960812-961026. Från och med den 27 oktober 1996 blev han åter tillsvidareanställd hos bolaget.

Mellan parterna har tvist uppkommit om bolaget genom att återanställa J.A. vid de olika tillfällena från och med den 9 mars 1996 har åsidosatt O.A:s företrädesrätt till återanställning och om bolaget i samband med anställningarna åsidosatt sin skyldighet att förhandla. Parterna har fört förhandlingar i tvisten såväl lokalt som centralt utan att kunna enas.

Förbundet har väckt talan vid Arbetsdomstolen mot arbetsgivarparterna och har därvid yrkat att Arbetsdomstolen skall förplikta

1. bolaget att till O.A. utge ekonomiskt skadestånd

a) med 40 448 kr för tiden fr.o.m. vecka 11 t.o.m. vecka 22 1996, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 1 juni 1996 tills betalning sker,

b) med 120 000 kr för tiden fr.o.m. vecka 24 1996 t.o.m. vecka 18 1997, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 1 maj 1997 tills betalning sker och

c) med 60 000 kr för tiden fr.o.m. vecka 19 1997 t.o.m. vecka 7 1998, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 1 mars 1998 tills betalning sker,

2. bolaget att till O.A. utge semesterlön med 27 556 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 1 mars 1998 tills betalning sker,

3. bolaget att till O.A. utge allmänt skadestånd med 40 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 30 mars 1999 tills betalning sker,

4. Sveriges Byggindustrier och bolaget att till förbundet utge allmänt skadestånd med 20 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 19 oktober 1998 tills betalning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt käromålet. De har vitsordat beloppen under 1 a och 1 c som korrekta. När det gäller beloppet under 1 b har detta vitsordats under förutsättning att skadestånd skall utgå även för den tid som O.A. varit föremål för åtgärder enligt ALU. Om skadestånd inte skall utgå för sådan tid har ett belopp om 50 000 kr vitsordats. Arbetsgivarparterna har också vitsordat att semesterersättning skall utgå med 12,5 procent av det belopp som döms ut avseende punkterna 1 a-c. I övrigt har inga belopp vitsordats. Ränteyrkandena har dock lämnats utan erinran.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Förbundet

När O.A:s anställningstid löpte ut i februari 1996 stod det klart att en av de uppsagda skulle få arbeta kvar i bolaget ytterligare en tid. Bolaget behövde en person som skulle utföra terrarieuppbyggnader på Svalövs Lantbruksskola. Det diskuterades att detta arbete skulle vara i tre veckor. Eftersom J.A. hade specialkunskaper avseende arbete på terrarier var O.A. beredd att avstå från sin företrädesrätt till förmån för denne. Avståendet skulle dock avse bara terrarieuppbyggandet på Svalövs Lantbruksskola. O.A. skulle ha kvar sin företrädesrätt i övrigt. Det är detta som kommer till uttryck i den handling där han avstod från sin företrädesrätt till förmån för J.A. Handlingen upprättades av bolagets verkställande direktör D.N. i närvaro av O.A. D.N. sade vid tillfället även muntligen till O.A. att denne hade kvar sin företrädesrätt om ytterligare arbete skulle dyka upp. Ordalydelsen i handlingen är inte formulerad som ett generellt avstående till förmån för J.A. Detta var heller inte O.A:s avsikt.

Sedan handlingen hade upprättats anställdes J.A. hos bolaget för en treveckorsperiod. När denna hade löpt ut fick han ytterligare anställningar i bolaget under perioderna 960309-960324, 960325-960412, 960415-960617, 960618-960811 och 960812-961026. Från och med den 27 oktober 1996 blev J.A. åter anställd tillsvidare.

J.A:s arbete med uppbyggnad av terrarier på Svalövs Lantbruksskola ägde rum under sammanlagt 13 timmar. En stor del av de timmarna var förlagda till två dagar, den 19 och den 20 februari 1996. Därefter handlar det bara om strötimmar.

Bolaget bröt mot O.A:s företrädesrätt när J.A. fick fortsatt anställning med början den 9 mars 1996. Därefter bröt bolaget åter mot O.A:s företrädesrätt varje gång J.A. fick fortsatta anställningar. I §§ 23-25 i avtalet om anställningsskydd, som utgör bilaga A 1 till byggnadsavtalet, finns bestämmelser om företrädesrätt till återanställning.

Av Särskilda regler vid beredskapsarbete, som intagits som bilaga A 2 till byggnadsavtalet, framgår att avtalet om anställningsskydd inte gäller för arbetare, "som efter anvisning anställts för objekt vilket bedrivs med beredskapsmedel och i övrigt enligt Arbetsmarknadsstyrelsens bestämmelser om arbetskraft m.m. vid beredskapsarbete". Det bestrids att J.A. blev anvisad arbetet på Maria Park av arbetsförmedlingen. Att detta arbete, som pågick under tiden den 15 april-17 juni 1996, i efterhand möjligen har godkänts som beredskapsarbete är en annan sak. Det innebär inte att arbetet varit att betrakta som beredskapsarbete i avtalets mening.

Bolaget har genom att på det sätt som skett återanställa J.A. i stället för O.A. brutit mot § 23 i avtalet om anställningsskydd. O.A. är därför berättigad till skadestånd enligt § 37 i samma avtal. Bolaget bröt i och för sig mot O.A:s företrädesrätt redan när bolaget första gången, den 19 februari 1996, återanställde J.A. eftersom det arbete som denne kom att utföra till större delen avsåg annat än arbete med terrarieuppbyggnad på Svalövs Lantbruksskola. Emellertid har denna återanställning inte varit föremål för förhandling mellan parterna. I målet görs därför bara gällande att bolaget har brutit mot O.A:s företrädesrätt till återanställning genom de efterföljande anställningarna av J.A. under år 1996, dvs. de som påbörjades den 9 mars, den 25 mars, den 15 april, den 17 juni, den 12 augusti och den 27 oktober.

Bolaget har dessutom underlåtit att i enlighet med § 27 a i avtalet om anställningsskydd primärförhandla med förbundet innan bolaget, med förbigående av O.A., återanställde J.A. Bolaget, liksom Sveriges Byggindustrier, är därför skadeståndsskyldigt även mot förbundet.

Arbetsgivarparterna

Bolaget är ett litet företag som ägs av D.N., vilken också är bolagets verkställande direktör. O.A. och J.A. ingick i samma arbetslag, vilket leddes av T.A., som även är facklig förtroendeman. I december 1995 blev O.A. och J.A. uppsagda på grund av arbetsbrist. Under uppsägningstiden arbetade båda på Röstångaskolan.

O.A. hade varit anställd hos bolaget sedan den 25 juni 1990, medan J.A. hade varit anställd där sedan den 15 oktober samma år. O.A. hade alltså 112 dagar längre anställningstid än J.A. När anställningstiden löpte ut hade därför O.A. företrädesrätt till återanställning framför J.A. Emellertid kom de båda överens om att O.A. skulle avstå sin företrädesrätt till förmån för J.A.

O.A. gjorde sin sista arbetsdag hos bolaget den 16 februari 1996. Därefter har han tackat nej till nya anställningar i bolaget i oktober 1996, två gånger i november 1996, i december 1996 samt den 12 och den 15 maj 1997. Den 30 maj och den 5 juni 1997 erbjöds O.A. tillsvidareanställning jämte viss ekonomisk gottgörelse. Han tackade åter nej. O.A. har från det att han slutade i bolaget och fram till januari eller februari 1998 tidvis haft anställningar hos andra bolag vilket skall beaktas när man beräknar den eventuella skada han har lidit. Under sagda tid har han haft anställningar i Lobus, Skanska och P.N. Byggnads AB samt varit föremål för åtgärd enligt ALU.

Frågan om att O.A. skulle avstå från sin rätt till återanställning till förmån för J.A. kom upp redan i mitten av januari 1996. Båda var då uppsagda. De var goda vänner och umgicks familjevis. Bl.a. hade J.A. hjälpt till med arbeten på O.A:s föräldrars gård. Vid den här tidpunkten, i januari 1996, var det inte känt att bolaget skulle få i uppdrag att utföra terrariebyggnationer under februari och mars. Däremot fanns det fortfarande arbete att utföra på Röstångaskolan. Någon av de två skulle därför få vara kvar hos bolaget. O.A. och J.A. diskuterade detta förhållande sinsemellan. O.A. förslog därvid att J.A. skulle få vara kvar under det att han själv skulle söka arbete på annat håll. Denna diskussion fördes även i närvaro av andra personer i arbetslaget, bland annat i samband med att man samåkte till och från arbetet. O.A. nämnde därvid att han hade chans att få jobb hos ett annat byggföretag. Han förklarade att han skulle avstå från sin rätt till återanställning, dels på grund av att han utgick ifrån att han skulle erhålla arbete på annat håll, dels eftersom J.A. hade en besvärligare ekonomisk situation med familj och hus.

D.N. var ännu inte engagerad i O.A:s planer på att avstå från sin företrädesrätt. Den 15 februari 1996 meddelade emellertid O.A. att han och J.A. hade blivit överens om att J.A. skulle få fortsätta hos bolaget. Det var en muntlig överenskommelse som inte var förenad med några tidsmässiga eller andra villkor. D.N. fick höra talas om överenskommelsen. Eftersom bolaget nu behövde behålla en av de uppsagda och O.A. hade förtur till återanställning erbjöd han ändå denne att stanna kvar hos bolaget. Han upplyste O.A. om att de närmaste arbetsuppgifterna var dels de som utfördes på Röstångaskolan, dels uppbyggandet av terrarier på Svalövs Lantbruksskola. O.A. uppgav då att han och J.A. hade kommit överens om att J.A. skulle få vara kvar. O.A. sade att anledningen härtill var att J.A. hade hus och familj och att han själv hade förhoppningar om att kunna få ett annat arbete. D.N. upprättade sedan den handling om avstående från företrädesrätt till återanställning som O.A. skrev under. Innan D.N. upprättade handlingen ringde han till R.J. på förbundets Avd 4 i Helsingborg och försäkrade sig om att avståendet var i sin ordning. R.J. svarade att det gick bra om O.A. och J.A. var överens. D.N. lät sig nöjas med detta besked. T.A. åhörde telefonsamtalet, men J.A. var inte närvarande. D.N. sade efter samtalet att "vi måste skriva något". Han upprättade därför den handling som O.A. skrev under. Handlingen återger det som O.A. uttryckte. Inga villkor var förenade med avståendet. O.A. skrev på direkt utan några invändningar.

Svalövs Lantbruksskola hade i början av februari beställt terrariearbeten. Bolaget visste dock ännu inte vilken omfattning arbetena hade eller vilken tidsaspekt som gällde. Det var ändå en bra lösning för bolaget att J.A. blev den som skulle arbeta kvar. Han var nämligen utbildad byggnadssnickare och hade kunskap om och erfarenhet av terrarier medan O.A., som var träarbetare, saknade sådan erfarenhet. Arbetet med terrarierna kom att omfatta endast 13 timmar. Det huvudsakliga arbetet, både för bolaget och för J.A., var fortfarande det som utfördes på Röstångaskolan. När J.A. sedan visstidsanställdes för ytterligare två perioder, 960309-960324 och 960325-960412, skulle han fortsätta att arbeta med samma arbetsuppgifter som tidigare, dvs. med terrarierna på Svalövs Lantbruksskola samt på Röstångaskolan.

O.A. lämnade bolaget efter arbetets slut den 16 februari 1996. Därefter har han inte vid något tillfälle återkommit till företaget. Inte heller har han vid något tillfälle tagit kontakt med den facklige förtroendemannen eller med arbetslaget. I slutet av mars 1996 tog O.A. kontakt med förbundets Avd 4 i Helsingborg och kom med synpunkter på vad som förekommit. Förbundsavdelningen begärde förhandlingar med bolaget, vilket blev upprinnelsen till detta mål.

Bolaget blev den 9 april 1996 antaget för vissa arbeten som skulle utföras på Maria Park i Helsingborg. Entreprenaden skulle bedrivas som ett beredskapsarbete. J.A. stod inför arbetslöshet. Företaget tog kontakt med arbetsförmedlingen i Råå och fick klartecken att anställa J.A. för beredskapsarbete på Maria Park. Bolaget gör gällande att J.A. av arbetsförmedlingen anvisades beredskapsarbete där.

Sammanfattningsvis gör arbetsgivarparterna gällande följande.

O.A:s avstående av sin företrädesrätt till återanställning var generellt, dvs. obegränsat, varför Ola Anderson efter avståendet inte längre hade någon som helst företrädesrätt till återanställning framför J.A. Bolaget har följaktligen inte vid något tillfälle efter avståendet, som skedde den 15 februari 1996, åsidosatt O.A:s företrädesrätt. J.A. utförde arbeten på terrarierna på Svalövs Lantbruksskola och på Röstångaskolan under sina tre första visstidsanställningar. Dessa anställningar omfattas därför under alla förhållanden av O.A:s avstående, varför bolaget i vart fall inte har brutit mot hans företrädesrätt till återanställning när det gäller dem. J.A. var av arbetsförmedlingen anvisad beredskapsarbete på Maria Park under tiden den 15 april-17 juni 1996. Enligt Särskilda regler vid beredskapsarbete gäller inte avtalet om anställningsskydd beträffande denna anställning. Härav följer att O.A:s företrädesrätt till återanställning, även om hans avstående skulle anses vara begränsat på sätt förbundet gör gällande, inte har åsidosatts i samband med detta arbete. Under förutsättning att J.A. tillgodoräknas anställningstid för tid under vilken han haft beredskapsarbete på Maria Park hade J.A. fr.o.m. den 10 juni 1996 passerat O.A. i turordningslistan. Efter denna tidpunkt kan O.A. inte längre ha haft företrädesrätt till återanställning. Under inga förhållanden kan skadestånd utgå för tid efter den 30 maj 1997, då O.A. tackade nej till ett erbjudande om tillsvidareanställning hos bolaget.

Arbetsgivarparterna bestrider att bolaget har brutit mot några förhandlingsregler. Eftersom O.A. frivilligt har avstått från sin företrädesrätt till återanställning och förbundet genom R.J. har godkänt avståendet föreligger ingen förhandlingsskyldighet. Under alla förhållanden finns det inte förutsättningar för att ålägga Sveriges Byggindustrier skadeståndsskyldighet för några försummelser i dessa hänseenden.

Domskäl

Tvisten

Under slutet av år 1995 sade bolaget upp arbetstagarna O.A. och J.A. på grund av arbetsbrist. Uppsägningstiderna löpte ut den 18 februari 1996. J.A., som hade kortare anställningstid än O.A., återanställdes av bolaget i flera omgångar med början den 19 februari 1996. Den huvudsakliga frågan i målet är om bolaget, i samband med J.A:s anställningar för perioderna 960309-960324, 960325-960412, 960415-960617, 960618-960811 och 960812-961026 samt för tid från och med den 27 oktober 1996, har åsidosatt O.A:s företrädesrätt till återanställning.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på förbundets begäran hållits förhör under sanningsförsäkran med O.A. samt vittnesförhör med ombudsmannen Ingemar Svensson och med f.d. ombudsmannen Jan Nyberg. På arbetsgivarparternas begäran har förhör under sanningsförsäkran hållits med verkställande direktören D.N. samt har vittnesförhör hållits med projektledaren A.N., anställd vid dåvarande Malmöhusfastigheter, med L.L., tidigare chef för arbetsförmedlingen i Svalöv, med träarbetaren, lagbasen och facklige förtroendemannen T.A., med J.A., med betongarbetaren, muraren och maskinföraren B.L., med betongarbetaren M.N. och med platschefen B-E.N. Dessutom har på arbetsgivarparternas begäran förhör hållits med B.F., anställd vid Arbetsmarknadsstyrelsens IT-enhet, och med G.H. Därutöver har viss skriftlig bevisning åberopats, bland annat den av O.A. undertecknade handlingen i vilken han avstår från sin företrädesrätt till återanställning till förmån för J.A.

Förbundets uppfattning i tvisten är följande. O.A:s avstående från sin företrädesrätt till återanställning avsåg endast det arbete på Svalövs Lantbruksskola som bolaget påbörjade den 19 februari 1996 och som gällde terrariebyggnationer. O.A. avstod från sin företrädesrätt eftersom J.A. hade specialkunskaper på området. Härefter har bolaget vid varje under år 1996 förnyad anställning av J.A. åsidosatt O.A:s företrädesrätt till återanställning. Dessutom har reglerna om förhandlingsskyldighet i avtalet om anställningsskydd åsidosatts genom att J.A. återanställts med förbigående av O.A. utan att bolaget dessförinnan primärförhandlat med förbundet.

Arbetsgivarparterna har mot förbundets talan invänt i första hand att O.A:s avstående av sin företrädesrätt till återanställning var generellt, dvs. obegränsat, varför Ola Anderson efter avståendet inte längre hade någon som helst företrädesrätt till återanställning framför J.A. Bolaget har följaktligen inte vid något tillfälle efter avståendet, som skedde den 15 februari 1996, åsidosatt O.A:s företrädesrätt. Vidare har arbetsgivarparterna framställt särskilda invändningar som hänför sig till någon eller några av de aktuella anställningsperioderna och som kommer att närmare redovisas nedan. Arbetsgivarparterna har vidare bestritt att förhandlingsreglerna i kollektivavtalet åsidosatts med hänvisning till att O.A. frivilligt har avstått från sin företrädesrätt till återanställning och att förbundet genom R.J. har godkänt avståendet. De har tillagt att det under alla förhållanden inte föreligger någon grund för att ålägga Sveriges Byggindustrier skadeståndsskyldighet.

Domstolen skall i det följande i skilda avsnitt behandla de olika frågor som aktualiseras genom parternas inställning i tvisten.

Har O.A:s avstående från sin företrädesrätt till återanställning i bolaget varit generellt eller har det varit på något sätt begränsat?

Förbundets inställning i denna del av målet kan sammanfattas enligt följande. Den handling som O.A. undertecknade den 15 februari 1996 upprättades av bolaget genom D.N. O.A:s avsikt var endast att avstå sin företrädesrätt till J.A. för den tidsbegränsade anställning som då skulle inledas och som gällde arbete som skulle utföras på Svalövs Lantbruksskola. Det talades om att arbetet skulle pågå under tre veckor. O.A. gjorde avståendet eftersom J.A. hade specialkunskaper om terrarieuppbyggnader.

Arbetsgivarparterna har invänt följande. En tid innan O.A:s och J.A:s anställningstider i bolaget löpte ut började de diskutera hur det skulle bli för dem med arbetsmöjligheterna efter den 18 februari 1996. Diskussionerna dem emellan ledde strax före den 15 februari 1996 fram till att O.A. utan särskilda villkor avstod från sin företrädesrätt till återanställning till förmån för J.A. O.A. bekräftade den 15 februari 1996 inför bolagets verkställande direktör D.N. att han och J.A. hade blivit överens om att J.A. skulle få fortsätta i bolaget. I samband härmed upprättades handlingen enligt vilken O.A. avstod sin företrädesrätt. Avståendet var inte på något sätt begränsat. Vid denna tidpunkt var det ännu oklart vilka arbetsuppgifter som väntade och vilken anställningsform som från och med den 19 februari 1996 skulle tillämpas för J.A.

Beträffande O.A:s uttalanden före och i samband med avståendet från företrädesrätten till återanställning har de i dessa delar i målet hörda personerna berättat bl.a. följande.

O.A.: Det var han som ungefär två veckor före den 15 februari 1996 tog initiativ till den diskussion om företräde till arbete som sedan fördes mellan honom och J.A. Diskussionen föranleddes av att J.A. skulle arbeta på terrariet. Han tyckte att J.A. skulle få utföra arbetet där eftersom han hade familj. Det är möjligt att andra hörde vad som sades, men det var han och J.A. som förde diskussionen. D.N. sade till honom att arbetet på terrariet skulle pågå i tre veckor. Det var dessa tre veckors arbete han var beredd att avstå ifrån. Om det blev mera arbete skulle han "få arbeta", dvs. återanställas. Han hade inte vid någon tidpunkt för avsikt att generellt avstå från sin företrädesrätt till återanställning. Han hörde sig visserligen för om - och hoppades på - arbete på annat håll, men det såg dåligt ut. Avståendehandlingen skrevs på D.N:s initiativ. När hans anställning i bolaget hade upphört lät han de tre veckorna gå. Sedan tog han kontakt med J.A. Det visade sig då att denne hade fått fortsatt jobb i bolaget. Därefter lät han det gå ytterligare två veckor. När det visade sig att J.A. efter denna tid fortfarande arbetade kvar i bolaget kontaktade han facket.

D.N.: Vid den aktuella tiden var bolaget inne i slutskedet av en större entreprenad som avsåg arbeten på Röstångaskolan. I slutet av januari 1996 visade det sig att arbetet där måste förlängas. Det blev därför tal om att behålla en av de tre anställda som hade sagts upp i slutet av år 1995. Eftersom O.A. hade varit anställd längst tid var det ingen diskussion om något annat än att han var den som skulle få fortsatt arbete. I början av februari 1996 kom frågan upp om terrariebyggnationer vid Svalövs Lantbruksskola. Det var skolans rektor som tog upp frågan. Rektorn uttalade att han ville att J.A. skulle utföra arbetet och även undervisa om detta. Längre fram i februari fick D.N. höra talas om att O.A. och J.A. sinsemellan hade talat om att O.A. skulle lämna J.A. företräde till fortsatt arbete. Den 15 februari 1996 talade han om för O.A. att bolaget behövde behålla en av de uppsagda arbetstagarna, huvudsakligen på grund av att det återstod mer arbete än väntat på Röstångaskolan, men även med anledning av att arbetet med terrarier vid Svalövs Lantbruksskola hade tillkommit. Han gjorde klart för O.A. att denne hade företräde till fortsatt anställning i bolaget. O.A. berättade emellertid att han och J.A. hade diskuterat frågan och sade sedan något i stil med att "eftersom Johan kan terrariet och inte han, lämnar han företräde för Johan". O.A. nämnde vidare att avståendet också berodde på att J.A. hade hus och familj. Härefter ringde D.N. upp R.J. på förbundets avdelning i Helsingborg och beskrev situationen. R.J. hade inget att invända under förutsättning att O.A. och J.A. var överens. D.N. ville ändå ha avståendet skriftligt och skrev därför handlingen som O.A. undertecknade. Formuleringen ".det arbete som skall påbörjas." innebar ingen begränsning. Han avsåg arbetet på Röstångaskolan och vad bolaget i övrigt hade att erbjuda.

T.A.: En eller ett par dagar före den 15 februari 1996 hörde han för första gången genom arbetskamraterna talas om diskussionen mellan O.A. och J.A. Det sades att O.A. skulle lämna företräde till förmån för J.A. Han hade kontakt med O.A. samma dag som avståendehandlingen skrevs. Han frågade O.A. om denne och J.A. var överens. O.A. menade att de var överens, men berättade inga detaljer. Han, O.A. och D.N. var närvarande när handlingen skrevs. Han hade då kort dessförinnan anslutit sig till de båda andra. Det var D.N. som ansåg att det var nödvändigt att skriva ned vad som hade överenskommits. Härefter gick T.A. därifrån utan att prata något ytterligare om avståendet med vare sig O.A. eller J.A.

J.A.: Han och O.A. diskuterade fram och tillbaka om arbetssituationen med början omkring tre veckor före den 15 februari 1996. O.A. hade jobb på gång. Själv hade han hus och familj och "kunde" dessutom terrarier. Frågan om terrariebyggnationerna hade kommit upp någon gång i januari. I samband med att sista anställningsdagen närmade sig kom O.A. med förslaget att han skulle avstå från sin företrädesrätt till återanställning. De diskuterade aldrig längden på O.A:s avstående. J.A. var inte med när O.A. talade med D.N. om saken. Det var O.A. som framförde till D.N. att de hade kommit överens och att O.A. skulle sluta på fredag, dvs. den 16 februari 1996. Han kan inte minnas att O.A. sedan han slutat sin anställning skulle ha kontaktat honom med anledning av att han fick arbeta kvar i bolaget.

B.L.: Sedan O.A. hade skrivit under handlingen om avståendet berättade han att han hade lämnat företräde till förmån för J.A. Han sade då också att han tyckte det var lämpligare att J.A., som hade hus och familj, fick stanna. Dessförinnan hade B.L. inte varit inblandad i diskussionerna om avståendet. Det har inte nämnts något om begränsningar i avståendet så att han har hört det.

M.N.: Diskussionen om att O.A. skulle avstå sin företrädesrätt kom upp första gången någon gång efter julen 1995 i samband med att bl.a. han, O.A. och J.A. samåkte till eller från arbetet. O.A. sade att han skulle stå tillbaka för J.A. som hade familj och hus. Därefter fördes diskussionen litet från och till. O.A. nämnde i sammanhanget att han trodde sig ha möjligheter att få ett annat arbete. Den 15 februari 1996 hade M.N. flyttat till en annan arbetsplats.

B-E.N.: I december 1995 stod det klart att någon av de redan uppsagda arbetstagarna skulle behövas även fortsättningsvis. Han hörde själv inget om diskussionen mellan O.A. och J.A. förrän samma dag som uppgörelsen gjordes, dvs. den 15 februari 1996. Några av de andra anställda sade att O.A. hade ställt sin plats i turordningen till förfogande för J.A. Samma dag eller dagen därefter sade han till O.A. att han tyckte det var en "fin grej" som denne hade gjort. På fråga från B-E.N. om hans framtidsplaner svarade O.A. att han "hade något på gång" men angav inte närmare vad det var.

Arbetsdomstolens bedömning.

Inledningsvis kan konstateras att det är ostridigt i målet att O.A. till arbetsgivaren anmält anspråk på företrädesrätt till återanställning. Företrädesrätten är en rättighet för arbetstagaren i förhållande till arbetsgivaren. Klart är att en arbetstagare med giltig verkan kan avstå från sin företrädesrätt sedan den väl har uppkommit (se prop. 1981/82:71 s. 139 f). Det har inte heller gjorts gällande något annat i målet. Mot bakgrund av att företrädesrätten gäller i förhållandet mellan arbetstagaren och arbetsgivaren kan ett avstående av företrädesrätten med för arbetstagaren bindande verkan bara göras genom en rättshandling riktad mot arbetsgivaren. Vad O.A. må ha sagt till J.A. och andra arbetskamrater kan följaktligen inte av bolaget åberopas som ett för O.A. i förhållande till bolaget bindande avstående av visst innehåll. En annan sak är att uttalanden av det slaget kan ha verkan som bevis för vad som förekommit mellan honom och bolaget.

I målet är ostridigt att O.A. avstått företrädesrätt till återanställning till förmån för J.A. Tvistigt är däremot det närmare innehållet i detta avstående. För ställningstagandet till den frågan är avgörande vad som skall anses ha förekommit vid mötet den 15 februari 1996 mellan O.A. och D.N., såsom företrädare för bolaget.

O.A:s berättelse om vad som sades vid mötet överensstämmer med den inställning som förbundet har i målet medan D.N. har berättat i överensstämmelse med vad arbetsgivarparterna anfört. Deras uppgifter är således inte helt förenliga med varandra och det går inte att av enbart dessa sluta sig till det närmare innehållet i O.A:s avstående. Inte heller T.A:s uppgifter är ägnade att belysa vad som uttalades mellan O.A. och D.N. Det anförda leder till att det vid bedömningen av den närmare innebörden i avståendet måste fästas mycket stor vikt vid innehållet i den skriftliga handling över avståendet som vid mötet den 15 februari 1996 undertecknades av både O.A. och D.N. samt dessutom av T.A.

Handlingen, vars lydelse är återgiven i inledningen till domen, är ostridigt formulerad av bolaget genom D.N. Ordalydelsen i handlingen kan svårligen tolkas på annat sätt än att O.A:s avstående från sin företrädesrätt till återanställning var begränsat till att avse den anställning som då skulle ske och som skulle gälla arbete med terrarieuppbyggnader på Svalövs Lantbruksskola. Handlingens innehåll stöder alltså O.A:s version av vad som sades mellan honom och D.N. den 15 februari 1996. Frågan är då vilken betydelse som skall tillmätas det förhållandet att J.A. liksom andra arbetskamrater uppenbarligen haft uppfattningen att O.A. helt avstått från sin företrädesrätt. Till en början kan därvid konstateras att ingen av dessa personer var närvarande när O.A. meddelade bolaget sitt avstående. Ingen av dem har heller påstått att O.A. direkt uttryckt sig på sådant sätt att han avsåg att helt träda tillbaka till förmån för J.A. Deras uppfattning synes i stället vara grundad på yttranden som O.A. fällt i huvudsak före avståendet. Även om det av dessa yttranden har legat nära till hands att dra slutsatser av det slaget som arbetskamraterna gjort kan deras uppgifter, med beaktande av det nyss anförda, ändå inte anses ägnade att leda till någon annan bedömning av avståendets omfattning än den som domstolen funnit att den skriftliga handlingen uttrycker.

Arbetsdomstolens slutsats av det anförda blir att handlingens innehåll stöder O.A:s uppgifter med sådan tyngd att det är utrett i målet att hans avstående från sin företrädesrätt till återanställning inte var generellt utan begränsat i enlighet med förbundets ståndpunkt i målet.

Har bolaget brutit mot O.A:s företrädesrätt till återanställning genom J.A:s fortsatta anställningar med början den 9 respektive 25 mars 1996?

Förbundets inställning i målet är att bolaget vid samtliga de anställningstillfällen som skett efter den visstidsanställning som pågick under tiden närmast efter O.A:s avstående och som varade under tiden den 19 februari-8 mars 1996 har brutit mot O.A:s företrädesrätt till återanställning genom att med förbigående av honom anställa J.A.

Beträffande de två första av de sålunda omtvistade anställningarna, dvs. de anställningar som varade under tiden den 9-24 mars och den 25 mars-12 april 1996 har arbetsgivarparterna invänt följande. J.A. utförde arbete på terrarierna på Svalövs Lantbruksskola även under dessa båda perioder. Även om O.A:s avstående skulle anses begränsat till ifrågavarande arbete, omfattas anställningarna därför av avståendet. Bolaget har således inte brutit mot hans företrädesrätt till återanställning när det gäller dessa anställningar.

Förbundets uppfattning är följande. O.A:s avstående avsåg enbart den anställning som då skulle inledas och som skulle gälla terrariebyggnationer på Svalövs Lantbruksskola under tre veckors tid. J.A:s arbete med uppbyggnad av terrarier på Svalövs Lantbruksskola ägde rum under sammanlagt 13 timmar. En stor del av de timmarna var förlagda till två dagar, den 19 och den 20 februari 1996. Därefter handlade det bara om strötimmar. J.A:s arbete under de båda aktuella perioderna var huvudsakligen förlagt till Röstångaskolan. Bolaget bröt därför mot O.A:s företrädesrätt till återanställning när J.A. fick fortsatta anställningar i bolaget med början den 9 mars och den 25 mars 1996.

Arbetsdomstolens bedömning.

Arbetsdomstolen har tidigare kommit fram till att O.A:s avstående från sin företrädesrätt till återanställning i bolaget endast tog sikte på den anställning som då skulle ske och som innefattade arbete med terrariebyggnationer på Svalövs Lantbruksskola. O.A. har uppgett att det vid samtalet mellan honom och D.N. talades om en varaktighet av tre veckor för detta arbete. Det är också den tid som denna första visstidsanställning omfattade. Härtill kommer att det i målet är ostridigt att J.A:s arbete under de två närmast efterföljande anställningarna till helt övervägande delen var förlagt till Röstångaskolan och att han under dessa anställningsperioder bara arbetade ett fåtal timmar på Svalövs Lantbruksskola. Det anförda måste anses innebära att bolaget inte haft rätt att under åberopande av O.A:s avstående från företrädesrätten gå förbi honom vid de anställningar som tog sin början den 9 respektive den 25 mars 1996. Att J.A:s arbete under dessa anställningar i någon mån även kommit att avse arbeten på Svalövs Lantbruksskola kan enligt Arbetsdomstolens mening inte ändra den bedömningen. Bolaget har således vid dessa tillfällen brutit mot O.A:s företrädesrätt till återanställning genom att med förbigående av honom anställa J.A.

Har bolaget brutit mot O.A:s företrädesrätt till återanställning genom anställningen av J.A. för perioden den 15 april-17 juni 1996?

Arbetsgivarparterna har beträffande den anställning som gällde för perioden den 15 april-17 juni 1996 sammanfattningsvis invänt följande. J.A:s anställning under denna period gällde arbete på Maria Park i Helsingborg. En förutsättning för denna entreprenad var att den skulle bedrivas som ett beredskapsarbete med hälften av den totala arbetsstyrkan anvisad av arbetsförmedlingen. J.A. var den ende i bolaget som av arbetsförmedlingen blev anvisad arbete i sammanhanget. Om han inte hade blivit det skulle han ha blivit arbetslös, eftersom bolaget i sådant fall inte hade kunnat erbjuda honom fortsatt anställning. Det kan vara så att J.A. anmälde sig på arbetsförmedlingen först den 25 april 1996. Arbetsförmedlingen accepterade honom dock som anvisad arbete från och med den 15 april 1996. Avtalet om anställningsskydd gäller därför inte beträffande denna anställning. Härav följer att bolaget inte har brutit mot O.A:s företrädesrätt till återanställning vid detta tillfälle.

Förbundets uppfattning i denna fråga är sammanfattningsvis följande. Den avgörande frågan är här om J.A. för den aktuella perioden var anvisad beredskapsarbete på Maria Park. Av de handlingar som arbetsgivarparterna har gett in i målet kan ingen annan slutsats dras än att J.A. var på arbetsförmedlingen först den 25 april 1996. Arbetet på Maria Park påbörjades emellertid redan den 9 april 1996 och J.A. arbetade där från och med den dagen. Hans anställningsavtal för den aktuella perioden ingicks den 10 april 1996. Han kan därför inte ha varit anvisad arbetet av arbetsförmedlingen när anställningsavtalet skrevs. Bolaget har möjligen försökt få arbetsförmedlingen att i efterhand godkänna J.A:s anställning som ett beredskapsarbete. Oavsett om sådant godkännande har skett eller inte kan J.A. inte anses ha blivit anvisad arbete på sätt som anges i Särskilda regler vid beredskapsarbete. J.A:s anställning för perioden är därför inte av sådant slag att avtalet om anställningsskydd inte gäller. Bolaget har följaktligen brutit mot O.A:s företrädesrätt till återanställning även vid detta tillfälle.

Arbetsdomstolens bedömning.

Av handlingarna och av den övriga utredningen i målet framgår att entreprenaden avseende Maria Park i Helsingborg bedrevs som ett beredskapsarbete, vid vilken minst 50 procent av den totala arbetsstyrkan skulle anvisas av arbetsförmedlingen, och att arbetsförmedlingen har godkänt J.A:s anställning för arbetet på Maria Park som grund för utbetalning av stimulansbidrag. Härav får slutsatsen dras, att J.A:s anställning av arbetsförmedlingen betraktades som en beredskapsanställning. I målet har L.L. lämnat uppgifter om hur ärenden av det här slaget brukade hanteras av arbetsförmedlingen. Mot bakgrund av dessa uppgifter, som det saknas anledning att ifrågasätta, och med hänsyn till att J.A. inte var arbetslös när projektet avseende Maria Park igångsattes, blir Arbetsdomstolens slutsats att han av arbetsförmedlingen måste ha betraktats som godkänd och inte som anvisad arbetskraft. Frågan är då om detta har någon betydelse.

De Särskilda regler vid beredskapsarbete som har avtalats mellan har parterna har, såvitt nu är av intresse, följande lydelse.

För arbetare, som efter anvisning anställts för objekt, vilket bedrivs med

beredskapsmedel och i övrigt enligt Arbetsmarknadsstyrelsens bestämmelser

om arbetskraft m.m. vid beredskapsarbete, gäller ej avtalet om anställningsskydd.

I målet har inte förebringats någon särskild utredning om innebörden i denna bestämmelse. Det finns därmed inte heller något som talar för att anta att syftet med regeln har varit att den skall ha en annan innebörd än motsvarande bestämmelse i lagen om anställningsskydd där den återfinns i 1 § andra stycket 4 punkten. Där anges, i den lydelse som gällde vid den tidpunkt som är aktuell i målet, att från lagens tillämpningsområde undantas arbetstagare som har anvisats beredskapsarbete eller skyddat arbete. Av förarbetena till 1982 års lag om anställningsskydd framgår inte annat än att avsikten med bestämmelsen varit att samtliga arbetstagare som är föremål för beredskapsarbete skulle undantas från lagens tillämpningsområde (se prop. 1981/82:71 s. 112). Det saknas mot bakgrund av det anförda anledning att göra skillnad mellan sådana som har anvisats beredskapsarbete och sådana som godkänts som beredskapsarbetare. Vid denna bedömning måste slutsatsen bli att J.A. i samband med anställningen var undantagen från tillämpningen av avtalet om anställningsskydd. Bolaget har därmed inte brutit mot O.A:s företrädesrätt till återanställning genom att med förbigående av honom anställa J.A. för denna period.

Har J.A. från och med den 10 juni 1996 passerat O.A. i turordningslistan i följd varav O.A. efter denna tidpunkt inte längre hade företrädesrätt till återanställning i bolaget före J.A.?

Förbundets inställning i denna fråga är sammanfattningsvis följande. De anställningar J.A. haft hos bolaget efter den 8 mars 1996 har han fått på grund av att bolaget brutit mot O.A:s företrädesrätt till återanställning. J.A. får därför inte i detta sammanhang som anställningstid tillgodoräkna sig tiden för dessa anställningar. Han passerade följaktligen inte O.A. i turordningslistan den 10 juni 1996. Han skall inte anses ha haft längre tids anställning i bolaget då än han hade den 8 mars 1996.

Arbetsgivarparterna har invänt att J.A., även för den händelse bolaget skulle ha brutit mot O.A:s företrädesrätt till återanställning vid något eller några tillfällen efter den 8 mars 1996, rent faktiskt passerade denne i turordningslistan den 10 juni 1996. Enligt arbetsgivarparternas mening måste bolaget därför, vid de anställningar som därefter skedde, ha haft rätt att i första hand erbjuda J.A. återanställning.

Arbetsdomstolens bedömning.

När flera arbetstagare har företrädesrätt till återanställning hos en arbetsgivare är utgångspunkten den att turordningen dem emellan bestäms utifrån vars och ens sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren. Det finns enligt Arbetsdomstolens uppfattning inte något utrymme för att vid fastställandet av den anställningstid som sålunda skall tillgodoräknas arbetstagaren bortse från tid som upparbetats i en anställning som arbetstagaren fått trots att någon annan egentligen haft företrädesrätt till denna anställning. Arbetsdomstolen finner följaktligen att J.A. genom sina visstidsanställningar rent faktiskt har upparbetat anställningstid så att han den 10 juni 1996 kommit att passera O.A. i den s.k. turordningslistan. Som Arbetsdomstolen ser det har bolaget därför inte heller brutit mot O.A:s företrädesrätt till återanställning genom att vid de anställningstillfällen som därefter ägt rum anställa J.A., eftersom denne då haft den längre anställningstiden av de två.

Vid detta ställningstagande saknar det betydelse i målet om och i vilken utsträckning O.A. skulle ha erbjudits och tackat nej till återanställning hos bolaget. Arbetsgivarparterna har nämligen inte gjort gällande att några sådana erbjudanden lämnats om anställningar som skulle ha påbörjats före den 10 juni 1996.

Har arbetsgivarparterna brutit mot några förhandlingsregler?

Arbetsdomstolen har tidigare funnit att bolaget har brutit mot O.A:s företrädesrätt till återanställning när bolaget har anställt J.A. för perioderna som börjat den 9 mars respektive den 25 mars 1996.

Av § 27 a punkten 4 i avtalet om anställningsskydd framgår att förhandling enligt 11-14 §§ medbestämmandelagen skall ske innan arbetsgivaren avser att anställa en arbetstagare, när någon annan har företrädesrätt till återanställning. I målet är ostridigt att bolaget inte påkallade förhandling enligt de angivna bestämmelserna i medbestämmandelagen innan bolaget anställde J.A. för de båda ovan nämnda perioderna. Bolaget har därför i samband med de två anställningarna brutit mot förhandlingsskyldigheten enligt avtalet. Någon grund för att även anse att Sveriges Byggindustrier åsidosatt avtalet finns inte.

Sammanfattning och skadeståndens storlek

Arbetsdomstolen har kommit fram till att bolaget har brutit mot O.A:s företrädesrätt till återanställning när bolaget anställde J.A. för perioderna som började den 9 mars respektive den 25 mars 1996. O.A. är därför i princip berättigad till ekonomiskt skadestånd motsvarande den inkomstförlust han gjort under de fem veckor som dessa anställningar pågick. Förbundet har för tiden den 19 februari-31 maj 1996 yrkat skadestånd till O.A. för löneförlust med 40 448 kr. Denna tolvveckorsperiod innefattar de fem veckor han är berättigad till skadestånd för. Arbetsgivarparterna har inte haft något att erinra mot det yrkade beloppet som sådant. Någon utredning om hur detta fördelar sig inom de tolv veckorna har emellertid inte förebringats. Arbetsdomstolen finner därför att det ekonomiska skadeståndet till O.A. för löneförlusten bör kunna bestämmas till 5/12 av 40 448 kr, dvs. till 16 853 kr. Härtill kommer skadestånd motsvarande utebliven semesterlön för de fem veckorna med 2 107 kr.

Eftersom bolaget sålunda vid två tillfällen har åsidosatt O.A:s företrädesrätt till återanställning är denne även berättigad till allmänt skadestånd. Med beaktande av att omfattningen av bolagets åsidosättande är betydligt mindre än vad förbundet har gjort gällande bör det allmänna skadeståndet bestämmas till 20 000 kr.

Arbetsdomstolen har även kommit fram till att bolaget i samband med dessa anställningar har åsidosatt sin förhandlingsskyldighet enligt § 27 a punkten 4 i avtalet om anställningsskydd. Bolaget är därför skyldigt att utge allmänt skadestånd även till förbundet. Skadeståndet bör bestämmas till 10 000 kr.

Rättegångskostnader

Utgången i målet innebär att parterna huvudsakligen har vunnit och tappat ömsom. Vardera parten bör därför enligt 18 kap. 4 § rättegångsbalken stå sina kostnader i målet.