AD 2001 nr 26

Parter:

Lärarnas Riksförbund; Örebro kommun

Nr 26

Lärarnas Riksförbund

mot

Örebro kommun.

Mellan Örebro kommun och Lärarnas Riksförbund gäller kollektivavtalet Allmänna bestämmelser, AB 98, som bland annat innehåller regler om hälsoundersökning och avstängning av arbetstagare. I avtalet föreskrivs bland annat följande.

§ 7 Intyg om arbetsförmåga och hälsoundersökningar

- - - - -

Periodiska hälsoundersökningar

Mom. 2 Om en arbetstagare har arbetsuppgifter där brister i arbetstagarens hälsotillstånd medför risk för människors liv, personliga säkerhet eller hälsa eller för betydande skador på miljö eller egendom, är arbetstagaren efter särskild uppmaning av arbetsgivaren skyldig att regelbundet genomgå hälsoundersökningar som är nödvändiga för bedömning av om arbetstagaren har sådana brister i sitt hälsotillstånd.

- - - - -

Övriga hälsoundersökningar

Mom. 3 Övriga hälsoundersökningar ska genomföras i nära samförstånd med arbetstagaren.

- - - - -

§ 9 Avstängning m.m. med eller utan avlöningsförmåner

Förseelser m.m.

Mom. 1 Arbetstagare kan på grund av förseelse tillfälligt tas ur arbete av arbetsgivaren. För denna tid ska arbetstagaren avstå samtliga avlöningsförmåner, om inte arbetsgivaren av särskilda skäl medger att viss del av lönen får behållas.

- - - - -

Mom. 4 Finns annars vägande skäl att avstänga arbetstagare har arbetsgivaren rätt att besluta om detta för högst 30 kalenderdagar i sänder. Under en sådan avstängning behåller arbetstagare grupp 1 avlöningsförmånerna.

- - - - -

K.F., som är medlem i förbundet, har sedan länge arbetat som idrottslärare på Wallerska skolan i Örebro. En dag i september 1998 upptäckte skolans rektor, L.N., att K.F. i sitt skåp på arbetsplatsen förvarade två vodkaflaskor, av vilka en var tom. L.N., som kände till att K.F. tidigare hade haft vissa alkoholproblem, kontaktade med anledning av händelsen A.L., som var chef för kommundelen Varberga-Kil inom Örebro kommun. De kom överens om att ett möte med K.F. skulle hållas. Vid mötet, som hölls på kommundelskontoret dagen efter händelsen, deltog förutom de tre nämnda personerna även personalsekreteraren M.E. och förbundets lokala företrädare P.B. Mötet resulterade i att K.F. och A.L. samma dag skrev under en handling med följande lydelse.

ÖVERENSKOMMELSE

Följande överenskommelse har träffats mellan Varberga-Kil och K.F., (personnummer uteslutet).

Alkoholtester skall slumpmässigt utföras på K.F. på arbetstid under höstterminen 1998.

K.F. skall tillsammans med sin chef L.N. kontakta UBB för eventuella behandlingsåtgärder.

Visar det sig att alkoholtestet är positivt eller att K.F. vägrar att genomföra provet kommer han omedelbart att avstängas från sin arbetsplats. Samtal om ev. kommande åtgärder kommer då att föras med K.

Örebro 98 09 30

För Varberga-Kil kdf:

A.L. K.F.

. . . . . . . . .

A.L. K.F.

Kommundelschef

Under tiden som följde skedde ett antal alkoholtester av K.F. på hans arbetsplats genom företagshälsovårdens försorg. Den 3 november 1998 utvisade ett alkoholtest att K.F. hade 0,2 promille alkohol i blodet. Detta ledde till att ett nytt möte med samma deltagare som tidigare hölls dagen därpå, den 4 november 1998. Mötet resulterade i att K.F. och A.L. samma dag skrev under en ny handling med följande lydelse.

ÖVERENSKOMMELSE

Följande överenskommelse har träffats mellan Varberga-Kil kdf och K.F., (personnummer, uteslutet här).

K.F. skall vara hemma från arbetet den 5 och 6 november 1998 med lön.

Under tiden 9-27 november skall alkoholtest utföras på Previa varje morgon före arbetet.

Under tiden 30/11-18/12 skall detta ske 3 gånger i veckan.

Om alkoholtestet är positivt eller att K. uteblir skall företagssköterskan meddela arbetsgivaren, som då kommer att kontakta K. Han får då inte gå till arbetet den dagen och sjukavdrag görs på lönen.

Den 9 november skall K. träffa beteendevetare på Previa för samtal.

L.N. kommer därefter att ha regelbundna träffar med K.

Örebro 98 11 04

För Varberga-Kil kdf:

A.L. K.F.

. . . . . . . . . .

A.L. K.F.

Kommundelschef

K.F. var hemma från arbetet den 5 och 6 november 1998. Därefter genomfördes alkoholtester av K.F. och han deltog i samtal hos Previa i enlighet med överenskommelsen. Alkoholtesterna gav aldrig positivt utslag, förutom vid ett tillfälle, men utslaget kunde då förklaras med att K.F. hade intagit en viss medicin. Den 15 december 1998 kom man överens om att avbryta förfarandet.

Mellan parterna har uppstått tvist om huruvida alkoholtesterna, vilka enligt vad parterna är ense om skall betraktas som hälsoundersökningar i kollektivavtalets mening, har genomförts i nära samförstånd med K.F. enligt AB 98 § 7 mom. 3. Vidare har uppstått tvist huruvida K.F. avstängts från arbetet under tiden den 5-6 november 1998 och i så fall om avstängningen varit tillåten enligt AB 98 § 9. Slutligen har tvist uppstått i frågan om kommunen varit skyldig att förhandla med förbundet enligt 11 § medbestämmandelagen innan ovan angivna överenskommelser undertecknades.

Sedan parterna fört lokala och centrala tvisteförhandlingar utan att nå någon lösning av tvisten, har förbundet väckt talan i Arbetsdomstolen och yrkat att domstolen skall förplikta kommunen att utge allmänt skadestånd dels till K.F. med 80 000 kr, varav 60 000 kr för brott mot AB 98 § 7 och 20 000 kr för brott mot AB 98 § 9, dels till förbundet med 30 000 kr för brott mot AB 98 §§ 7 och 9 samt 11 § medbestämmandelagen, jämte ränta på beloppen enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning (den 17 april 2000) tills betalning sker.

Kommunen har bestritt yrkandena och har för den händelse kommunen skulle befinnas skadeståndsskyldig för brott mot 11 § medbestämmandelagen yrkat att skadeståndet skall jämkas till noll. Den yrkade räntan har vitsordats som skälig i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Förbundet

K.F. har varit anställd hos Örebro kommun i 22 år och har sedan länge tjänstgjort som idrottslärare vid Wallerska skolan.

Den 29 september 1998 begärde L.N. att K.F. skulle öppna sitt skåp på arbetsplatsen. K.F. öppnade sitt skåp, där han hade en flaska sprit förvarad. Med anledning av detta kallades K.F. till ett möte att hållas dagen efter på kommundelskontoret. K.F. fortsatte att hålla sina lektioner enligt schemat. K.F. kontaktade inför mötet P.B., som förklarade sig kunna delta.

Vid mötet på kommundelskontoret den 30 september förklarade P.B. att han inte betraktade mötet som en facklig förhandling; han hade inte kallats till mötet av arbetsgivaren och hade inte hunnit förbereda sig. L.N. uppgav att han fått indikationer från föräldrar till elever på skolan att K.F. luktade alkohol. Anklagelserna preciserades inte och det angavs inga tidpunkter eller platser då det skulle ha hänt. L.N. uppgav vidare att han misstänkte att K.F. missbrukade alkohol. K.F. förklarade att han inte hade några alkoholproblem och förnekade att han luktat alkohol på arbetsplatsen. A.L. krävde till en början att K.F. omedelbart skulle avstängas. P.B. framhöll det felaktiga i förfarandet. Den diskussion som följde ledde fram till de punkter som framgår av den skriftliga s.k. överenskommelsen. K.F. ansåg sig under hotet om avstängning inte kunna göra annat än att skriva under handlingen.

Därefter gjordes slumpmässiga alkoholtester av K.F. genom att en sjuksköterska kom till skolan. K.F. deltog även vid ett par tillfällen i samtal om alkohol på UBB. Den 3 november 1998 blev testresultatet positivt, dvs. alkoholtestet utvisade att K.F. hade 0,2 promille alkohol i blodet. Orsaken var att K.F. kvällen innan hade varit på pub och druckit några starköl.

Den 4 november hölls ett nytt möte med samma deltagare som vid mötet den 30 september. Även denna gång fick K.F. själv kontakta P.B., som trots mycket kort varsel hade möjlighet att närvara. P.B. förklarade igen att han inte betraktade mötet som en facklig förhandling och att han inte hade hunnit förbereda sig. Vid detta möte påstod arbetsgivaren att K.F. hade försökt smita från ett alkoholtest den 2 november, men det riktiga förhållandet var att K.F. varit tvungen att följa sin far till sjukhuset. L.N. sade att K.F. inte hade följt tidigare meddelade föreskrifter och han anklagade K.F. för att vara ointresserad av behandlingssamtalen på UBB. Diskussionerna som följde ledde fram till de punkter som framgår av den andra skriftliga s.k. överenskommelsen. P.B. framhöll att K.F. borde erhålla betänketid innan han skrev under handlingen, men A.L. ställde ultimatum att K.F. antingen skrev under eller blev avstängd, och K.F. ansåg sig inte heller denna gång kunna göra annat än att skriva under.

K.F. var hemma från arbetet torsdag och fredag den 5 och 6 november. Under de tre första veckorna därefter underkastade sig K.F. provtagning varje arbetsdags morgon; under resterande tid fram till mitten av december skedde provtagning tre gånger per vecka. Provtagningen genomfördes genom att K.F. besökte företagshälsovården på morgonen innan han började arbeta. K.F. hade även samtalskontakter med beteendevetare på företagshälsovården.

K.F. har uppfattat arbetsgivarens agerande under höstterminen 1998 som mycket kränkande. Förfarandet har orsakat att K.F. periodvis varit sjukskriven under tiden därefter. Det kan nämnas att L.N. i december 1999 sade till K.F. att han skulle "sätta dit" denne om han kände någon alkoholdoft.

Sammanfattningsvis gör förbundet gällande följande som grund för sina yrkanden.

Förbundet gör gällande att alkoholtesterna inte har genomförts i nära samförstånd med K.F. och att kommunen därför genom förfarandet gjort sig skyldig till brott mot AB 98 § 7 mom. 3. Kommunen är därför skadeståndsskyldig gentemot K.F. och förbundet. Vidare har kommunen i strid med AB 98 avstängt K.F. från arbetet under tiden den 5-6 november 1998. Kommunen är på grund av detta skadeståndsskyldig gentemot K.F. och förbundet. Slutligen har kommunen innan de s.k. överenskommelserna träffades inte primärförhandlat med förbundet enligt 11 § medbestämmandelagen. Kommunen har varit skyldig att förhandla med förbundet oberoende av om alkoholtesterna genomförts i nära samförstånd med K.F. På grund av underlåtenheten att förhandla är kommunen skadeståndsskyldig gentemot förbundet.

Kommunen

Skolledningen erhöll i början av höstterminen 1998 indikationer på att K.F. luktade alkohol på arbetet. Med anledning därav hölls samtal med K.F. under vilka han erbjöds stöd och hjälp. K.F. medgav att han tidigare hade haft vissa alkoholproblem. Dessa samtal ledde inte till några vidare åtgärder från arbetsgivarens sida.

I september 1998 berättade en elev för L.N. att K.F. förvarade sprit på arbetsplatsen. När K.F. öppnade sitt skåp för L.N. kunde denne konstatera att K.F. i skåpet hade två flaskor vodka och ett glas.

Arbetsgivarens syfte med mötet dagen därpå var att hitta en lösning på det problem som kunde ligga i att K.F. möjligen drack sprit under arbetstid. L.N. och A.L. uttalade inga hot om att K.F. skulle avstängas under mötet, men de var tydliga i sin inställning att det inte fick förekomma någon alkohol på arbetet. De kände till att K.F. tidigare hade haft alkoholproblem och var oroliga för såväl honom som eleverna. Mötet, som pågick i ca en och en halv timme, resulterade i den första skriftliga överenskommelsen. Det kan noteras att villkoret i överenskommelsens sista stycke står i överensstämmelse med avstängningsvillkoren i AB 98 § 9. L.N. och A.L. frågade K.F. flera gånger under mötet om denne var nöjd och om överenskommelsen kändes bra. K.F. hade inga invändningar.

De överenskomna alkoholtesterna skulle bestå i utandningsprov genom företagshälsovårdens försorg. Kontakten med UBB, som är en enhet för utredning och behandling av psykiatriska patienter med beroendeproblematik inom landstingets psykiatriska klinik, byggde på frivillighet och skulle ske på K.F:s villkor. Tanken var att samtalen med UBB så att säga skulle öppna en dörr för K.F. K.F. kunde när som helst avsluta samtalskontakten.

Vid mötet den 4 november - efter det positiva testresultatet dagen före -poängterade L.N. och A.L. hur allvarligt man såg på det förhållandet att K.F. varit alkoholpåverkad i arbetet. Mötet resulterade i den andra skriftliga överenskommelsen. Liksom vid det förra mötet frågade L.N. och A.L. flera gånger K.F. om denne var nöjd med villkoren i överenskommelsen. K.F. hade då inga invändningar. I överenskommelsen ingick att K.F. inte skulle arbeta torsdagen och fredagen den 5 och 6 november. Det var alltså inte fråga om någon avstängning. K.F. skulle vara hemma från arbetet bl.a. med hänsyn till att förfarandet med alkoholtesterna, som skulle ske varje morgon, skulle hinna föranstaltas.

De följande alkoholtesterna, som genomfördes enligt överenskommelsen, gav aldrig positivt utfall, med undantag av ett tillfälle, men utslaget kunde då förklaras med att K.F. hade intagit en viss medicin. Vid ett möte den 15 december kom man överens om att avbryta förfarandet.

Sammanfattningsvis gör kommunen gällande följande som grund för sin inställning.

Alkoholtesterna har hela tiden genomförts i nära samförstånd med K.F., varför kommunen inte gjort sig skyldig till brott mot AB 98 § 7 mom. 3. Arbetsgivaren och K.F. kom överens om att K.F. skulle vara hemma från arbetet den 5 och 6 november och K.F. har därför inte avstängts från arbetet. För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att K.F. avstängts, gör kommunen gällande att avstängningen varit tillåten enligt AB 98 § 9, i första hand mom. 1 och i andra hand mom. 4. Kommunen har inte varit förhandlingsskyldig enligt 11 § medbestämmandelagen innan överenskommelserna träffades, eftersom det varit fråga om överenskommelser och inte ensidiga beslut av arbetsgivaren.

Domskäl

Bakgrunden till tvisten i målet är i korthet följande. L.N., rektor vid Wallerska skolan i Örebro, upptäckte den 29 september 1998 att idrottsläraren K.F. förvarade sprit i sitt skåp på arbetsplatsen. Händelsen ledde till ett möte på kommundelskontoret dagen därpå. Mötet resulterade i att K.F. och kommundelschefen A.L. undertecknade en överenskommelse, innebärande bland annat att K.F. under höstterminen 1998 skulle underkasta sig slumpmässiga alkoholtester på arbetstid. Den 3 november 1998 gav ett alkoholtest positivt utslag; det visade sig att K.F. hade 0,2 promille alkohol i blodet. Händelsen ledde till ett nytt möte på kommundelskontoret dagen efter. I anslutning till mötet skrev K.F. och A.L. under en ny överenskommelse, innebärande bland annat att K.F. under de närmaste tre veckorna skulle alkoholtestas varje morgon och under resterande del av höstterminen tre gånger i veckan. Alkoholtesterna skulle utföras hos företagshälsovården på morgonen före arbetet. K.F. var hemma från arbetet den 5 och 6 november. Därefter skedde alkoholtester i enlighet med överenskommelsen fram till mitten av december 1998, då man kom överens om att avbryta förfarandet.

Förbundet har i målet gjort gällande att kommunen genom förfarandet ådragit sig skadeståndsskyldighet för brott mot kollektivavtalet AB 98 och medbestämmandelagen enligt följande. Kommunen har brutit mot bestämmelsen i AB 98 § 7 mom. 3, därför att alkoholtesterna av K.F. inte har genomförts i nära samförstånd med honom. K.F. och den facklige representanten P.B. protesterade mot alkoholtesterna, men då kommunen hotade med att avstänga K.F. kände han sig tvingad att skriva under överenskommelserna. Vidare har kommunen i strid med AB 98 avstängt K.F. från arbetet under tiden den 5-6 november 1998. Kommunen har slutligen genom att underlåta att förhandla med förbundet innan överenskommelserna träffades och K.F. avstängdes från arbetet brutit mot 11 § medbestämmandelagen. Kommunen var skyldig att förhandla med förbundet även om alkoholtesterna genomfördes i nära samförstånd med K.F.

Kommunen har bestritt skadeståndsskyldighet och till stöd för sin inställning anfört sammanfattningsvis följande. Alkoholtesterna har hela tiden genomförts i nära samförstånd med K.F. Kommunen hotade inte med att avstänga K.F. om han inte skrev under överenskommelserna. Varken K.F. eller P.B. protesterade mot alkoholtesterna; tvärtom förklarade K.F. upprepade gånger på frågor från L.N. och A.L. att han var nöjd med överenskommelserna. Det var en del av överenskommelsen som träffades den 4 november 1998 att K.F. skulle vara hemma från arbetet den 5 och 6 november. Kommunen har alltså inte avstängt K.F. från arbetet. Kommunen har inte varit förhandlingsskyldig enligt 11 § medbestämmandelagen innan överenskommelserna träffades, eftersom det inte var fråga om några ensidiga beslut av arbetsgivaren.

Arbetsdomstolen skall i det följande behandla tvistefrågorna i skilda avsnitt.

Har alkoholtesterna genomförts i nära samförstånd med K.F.?

Som tidigare framgått innehåller AB 98 § 7 mom. 2 bestämmelser om periodiska hälsoundersökningar. Parterna är ense om att dessa bestämmelser inte är tillämpliga i detta fall utan att de aktuella alkoholtesterna i stället skall hänföras till övriga hälsoundersökningar enligt mom. 3 i samma paragraf, där det föreskrivs att sådana hälsoundersökningar skall genomföras i nära samförstånd med arbetstagaren.

Parterna i målet har inte gått närmare in på vad som är den närmare innebörden av kollektivavtalets uttryck "i nära samförstånd". Av argumentationen i målet kan man enligt domstolens mening dra slutsatsen att uttrycket enligt parternas mening inte syftar på något annat än att det skall föreligga samtycke i någon form från arbetstagarens sida. Parternas delade meningar i frågan om alkoholtesterna av K.F. genomförts i nära samförstånd med honom grundar sig alltså inte på skilda ståndpunkter om hur kollektivavtalsbestämmelsen skall tolkas utan på skilda uppfattningar om vad som skedde vid de två möten som föregick de utförda alkoholtesterna. Den i målet framlagda bevisningen tar också sikte enbart på detta.

Det kan först konstateras att de båda mötena ostridigt mynnade ut i att det utformades skriftliga överenskommelser om alkoholtester och att överenskommelserna även undertecknades av K.F. och A.L. Om tvistefrågan bedöms på grundval enbart av den skriftliga bevisningen råder det alltså ingen tvekan om att K.F. har samtyckt till de utförda alkoholtesterna. Förbundets ståndpunkt är emellertid att överenskommelserna inte ger något riktigt uttryck för K.F:s inställning utan att han blev tvingad att underteckna dessa under hot om avstängning. Kommunen har bestritt att det var så det gick till när överenskommelserna ingicks.

Vid huvudförhandlingen har på förbundets begäran hållits förhör under sanningsförsäkran med K.F. och vittnesförhör med P.B. På kommunens begäran har hållits vittnesförhör med L.N. och A.L.

Som bakgrund till händelseförloppet under höstterminen 1998 har följande framkommit vid förhören med L.N. och K.F. Under åren 1996 och 1997 höll skolledningen ett par samtal med K.F. med anledning av att det framkommit uppgifter om att K.F. skulle ha luktat alkohol på arbetet. K.F. förklarade därvid att han inte hade några alkoholproblem och samtalen ledde inte till några vidare åtgärder. Senare medgav K.F. att han tidigare hade haft alkoholproblem, och han har inför Arbetsdomstolen berättat att han förvarade sprit i sitt skåp på arbetsplatsen för att kunna gå dit och ta sig ett glas på helgerna. Han ville inte dricka hemma av hänsyn till sin hustru.

När det gäller vad som inträffade vid de två aktuella möten som hölls under hösten 1998, kan konstateras att de uppgifter som lämnats av förhörspersonerna förmedlar två delvis olika versioner. Samstämmighet råder i huvudsak mellan K.F:s och P.B:s uppgifter, medan L.N:s och A.L:s uppgifter ger en annan bild av vad som förekom. Det har genom förhören framkommit att de båda mötena gestaltade sig på i stort sett samma sätt.

K.F. och P.B. har berättat sammanfattningsvis följande. P.B. förklarade inledningsvis att det inte var fråga om fackliga förhandlingar. L.N. redogjorde för händelserna med spritflaskan i K.F:s skåp respektive det positiva alkoholtestet. Vid det första mötet uppgav L.N. att det fanns uppgifter om att K.F. skulle ha luktat alkohol på arbetet, och vid det andra mötet anklagade han K.F. för att inte ha visat samarbetsvilja i kontakterna med UBB. K.F. förklarade vid mötena att han inte hade några alkoholproblem. A.L. uppgav att han såg mycket allvarligt på vad som hänt och krävde först att K.F. omedelbart skulle avstängas från arbetet. P.B. protesterade och sade att avstängning var en olämplig åtgärd. Det var L.N. och A.L. som dikterade villkoren i överenskommelserna och det förekom ingen diskussion om innehållet. K.F. fick inte tillfälle att framföra några invändningar. Ingen frågade K.F. hur han ställde sig till kraven på alkoholtester. P.B. uppfattade saken så att K.F. hade att välja mellan att underkasta sig testerna eller att bli avstängd från arbetet. P.B. påpekade att förfarandet var felaktigt och ifrågasatte vilket stöd som fanns för åtgärderna i lag och avtal. Vid det andra mötet framförde P.B. även att K.F. borde få betänketid. Mötena pågick i cirka en timme vardera. I anslutning till mötena skrevs handlingarna ut, varefter de undertecknades av K.F. och A.L. K.F. var tvungen att skriva under handlingarna för att inte bli avstängd från arbetet.

L.N. och A.L. har berättat sammanfattningsvis följande om de två mötena. Mot bakgrund av deras kännedom om K.F:s tidigare alkoholproblem gav först spritflaskan i skåpet och sedan det positiva alkoholtestet anledning till oro för elevernas säkerhet och K.F:s personliga förhållanden. De kände ett ansvar för att K.F. erhöll stöd och hjälp om han hade alkoholproblem. Syftet med mötena var att föra en dialog med K.F. och avsikten var att de skulle komma överens om lämpliga åtgärder. De hade inför mötena inte övervägt vilka åtgärder som skulle kunna vidtas för det fall en överenskommelse inte kom till stånd. Det var alls inte så att arbetsgivarsidan dikterade villkoren i överenskommelserna. Villkoren var resultatet av de samtal som fördes vid mötena. Det uttalades aldrig något hot om avstängning. Det var visserligen arbetsgivarsidan som tog initiativet till att K.F. skulle genomgå alkoholtester, men han tillfrågades upprepade gånger vid mötena om han var nöjd med villkoren. K.F. svarade då att han var det. Det fanns inga indikationer på att K.F. var motvillig till överenskommelserna. P.B. framförde en del synpunkter på förfarandet och frågade efter tillämpliga paragrafer i lag och avtal, men inte heller han hade några invändningar mot det sakliga innehållet i överenskommelserna. Mötena pågick i omkring en och en halv timme vardera.

Av det anförda framgår att K.F:s och P.B:s uppgifter ger stöd åt förbundets uppfattning samt att L.N:s och A.L:s uppgifter ger stöd åt kommunens uppfattning. Det är enligt domstolens mening i viss mån förklarligt att man på ömse sidor uppfattade saken på olika sätt. Det ligger nämligen i sakens natur att K.F. befann sig i ett visst underläge mot bakgrund av de händelser som arbetsgivarsidan förde fram som skäl för att han skulle genomgå alkoholtester. Detta kan förklara att såväl K.F. som P.B. uppfattade saken så att K.F. hade att välja mellan att underkasta sig testerna eller att bli avstängd från arbetet. Till saken hör också att möjligheten till avstängning i och för sig måste ha berörts i varje fall vid det första mötet, låt vara med tanke på en annan situation: i den första av de båda överenskommelserna anges nämligen att K.F. omedelbart skulle avstängas från arbetsplatsen om alkoholtestet var positivt eller om han vägrade att genomföra provet. Enligt Arbetsdomstolens mening är det naturligt att K.F. i och för sig var negativt inställd till alkoholtesterna. En annan sak är att han i den uppkomna situationen fann för gott att acceptera arbetsgivarsidans krav på att sådana tester skulle genomföras. Det har i målet inte visats annat än att mötena resulterade i att K.F., såsom arbetsgivarsidan hade anledning att uppfatta saken, faktiskt var införstådd med att genomföra testerna.

Arbetsdomstolen kommer på grund av det anförda till slutsatsen att förbundet inte förmått visa att alkoholtesterna har genomförts utan att det har förelegat nära samförstånd med K.F. Det är alltså inte styrkt att kommunen gjort sig skyldig till brott mot AB 98 § 7 mom. 3.

Har kommunen avstängt K.F. från arbetet i strid mot AB 98?

K.F. var hemma från arbetet den 5 och 6 november 1998 i enlighet med vad som anges i andra stycket i den skriftliga överenskommelse som träffades den 4 november 1998. I enlighet med vad Arbetsdomstolen kommit fram till i frågan om huruvida alkoholtesterna genomförts i nära samförstånd med K.F., anser domstolen att förbundet inte förmått visa att K.F. avstängts från arbetet. Det är alltså inte heller bevisat att kommunen gjort sig skyldig till kollektivavtalsbrott i detta avseende.

Har kommunen varit förhandlingsskyldig enligt 11 § medbestämmandelagen?

Tvistefrågan i denna del av målet gäller huruvida kommunen genom att ingå överenskommelserna med K.F. om alkoholtester m.m. utan att dessförinnan ha förhandlat med förbundet har brutit mot bestämmelsen om primär förhandlingsskyldighet i 11 § medbestämmandelagen. Det är ostridigt att kommunen inte har tagit initiativ till förhandling innan överenskommelsen ingicks.

Förbundet har gjort gällande att primär förhandlingsskyldighet har förelegat oberoende av frågan huruvida alkoholtesterna genomförts i nära samförstånd med K.F. Kommunens ståndpunkt är att förhandlingsskyldighet inte förelegat av det skälet att arbetsgivaren inte fattat några ensidiga beslut utan i stället träffat överenskommelser med K.F.

I 11 § första stycket medbestämmandelagen föreskrivs en skyldighet för arbetsgivare att, innan han beslutar om viktigare förändring av sin verksamhet, på eget initiativ förhandla med arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är bunden av kollektivavtal. Detsamma skall iakttas innan arbetsgivare beslutar om viktigare förändring av arbets- eller anställningsförhållandena för arbetstagare som tillhör organisationen. Den fråga Arbetsdomstolen i detta sammanhang har att besvara är huruvida det förhållandet att kommunen och K.F. träffade överenskommelser innebär att kommunen inte var skyldig att primärförhandla med förbundet i de frågor som blev föremål för överenskommelserna. Det kan konstateras att det i målet är ostridigt att dessa frågor i och för sig var sådana som avses i 11 § första stycket medbestämmandelagen.

Den primära förhandlingsskyldigheten enligt 11 § medbestämmandelagen betyder att arbetsgivaren skall ta initiativ till och genomföra förhandling med kollektivavtalsbärande facklig organisation innan han får fatta och verkställa beslut i vissa frågor. Skyldigheten motsvarar en rätt till förhandling för arbetstagarorganisationen. Förhandlingsrätten tillkommer alltså arbetstagarorganisationen, inte den enskilde arbetstagaren. Tanken är att organisationen, när det gäller viktigare förändring av arbets- eller anställningsförhållandena för en medlem i organisationen, inte bara skall uppträda som ett slags företrädare för arbetstagaren utan även ha möjlighet att se förhandlingsfrågan mot bakgrund av sin fackliga verksamhet i stort och anlägga andra synpunkter än sådana som direkt följer av att förhandlingen berör en viss enskild medlem. I konsekvens härmed har en arbetsgivare ansetts gå förbi sin fackliga motpart på ett sätt som strider mot 11 § medbestämmandelagen, om han vänder sig direkt till de anställda med ett utarbetat förslag i en förhandlingsfråga innan den fackliga motparten har fått tillfälle att föra fram sina synpunkter eller ens blivit informerad (se Arbetsdomstolens dom 1986 nr 53). En arbetsgivare har inte heller ansetts befriad från sin förhandlingsskyldighet inför en omplacering av det skälet att den berörda arbetstagaren själv önskade eller åtminstone inte motsatte sig omplacering (se domen 1978 nr 60).

Mot bakgrund av det anförda anser Arbetsdomstolen att det får anses sakna betydelse för förhandlingsskyldigheten att kommunen och K.F. kom överens i de frågor som innan överenskommelserna träffades hade bort bli föremål för förhandlingar. Kommunen har alltså varit skyldig att primärförhandla med förbundet innan överenskommelserna träffades med K.F. Genom sin underlåtenhet att förhandla har kommunen åsidosatt 11 § medbestämmandelagen.

Arbetsdomstolen bestämmer det allmänna skadestånd som kommunen har att betala för sitt åsidosättande av 11 § medbestämmandelagen till 20 000 kr.

Sammanfattning, rättegångskostnader

Sammanfattningsvis har Arbetsdomstolen funnit att annat inte visats än att alkoholtesterna av K.F. har genomförts i nära samförstånd med honom. Vidare har Arbetsdomstolen inte funnit styrkt att K.F. avstängts från arbetet på det sätt förbundet påstått. Förbundets yrkanden om skadestånd för brott mot AB 98 skall därför avslås. Arbetsdomstolen har däremot kommit fram till att kommunen genom sin underlåtenhet att primärförhandla med förbundet har ådragit sig skadeståndsskyldighet för åsidosättande av 11 § medbestämmandelagen.

Den nu angivna utgången av målet innebär att parterna vinner ömsom. Vad kommunen åläggs att betala utgör emellertid endast en mindre del av vad förbundet yrkat i målet. Arbetsdomstolen anser med hänsyn härtill att förbundet bör åläggas att till kommunen betala en jämkad ersättning för dess rättegångskostnader.