AD 2002 nr 1

Fråga om det föreligger synnerliga skäl att ålägga en arbetstagare, som finnes ha genom försumlighet i tjänsten vållat arbetsgivaren skada, skadeståndsskyldighet.

Parter:

L.G.; Termoregulator Aktiebolag

Nr 1

L.G. i Motala

mot

Termoregulator Aktiebolag i Motala.

ÖVERKLAGAD DOM

Motala tingsrätts dom den 8 januari 2001 i mål T 189-98

Tingsrättens dom, se bilaga.

L.G. har yrkat att Arbetsdomstolen med ändring av tingsrättens dom ogillar Termoregulator Aktiebolags (bolagets) talan.

Bolaget har bestritt ändring.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

L.G. har, för det fall att Arbetsdomstolen skulle komma fram till att han var skadeståndsskyldig gentemot bolaget, med stöd av 5 kap. 2 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, yrkat att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

Arbetsdomstolen har avgjort målet efter huvudförhandling. På L.G:s begäran har förnyade förhör hållits med honom själv och I.H. samt på bolagets begäran har förnyade förhör med ställföreträdaren O.P. och Y.N. hållits. Parterna har vidare åberopat samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten.

Till utveckling av sin talan har parterna i Arbetsdomstolen anfört i huvudsak detsamma som vid tingsrätten med vissa tillägg och justeringar.

Bolaget har tillagt följande. Utöver vad som framgår av tingsrättens dom har bolaget gjort gällande att leveranstidpunkten för varorna var anmärkningsvärd, strax före semestertider. Vidare läggs L.G. till last att han underlät att underrätta Termoregulator om den gjorda beställningen efter det att han slutade sin anställning vid bolaget. Numera godtar bolaget den beräkning av skadans storlek som tingsrätten gjort, dvs. 364 200 kr. Bolaget har också anmärkt att uppgiften i tingsrättens dom om att beställningen motsvarade mer än tre gånger bolagets årsbehov av dessa detaljer inte är riktig utan att den motsvarade en respektive två gånger årsbehovet.

L.G. har tillagt följande. Den aktuella beställningen var inte storleksmässigt onormal. Inköparna fick själva hålla reda på hur många detaljer av varje sort som behövdes. L.G. fick ingen utbildning, instruktion eller beskrivning på den aktuella ugnen eller på andra ugnar. Han beställde, i avsaknad av instruktioner om annat, samma antal av de tre olika detaljerna liksom han beställt samma antal av detaljerna i de föregående serierna. Det pågick produktion av flera typer av ugnar och L.G. köpte in detaljer till alla ugnar i produktionen. När beställningen gjordes hade Malmets priser på två av detaljerna sänkts från 19 till 15 kr respektive från 15 till 10 kr jämfört med den föregående serien. Malmet har anlitats som leverantör under många år. Arbetsbelastningen på inköparna var hög. Det fanns ett utrymme för inköparna att göra fel. Enligt L.G. var förhållandena kaotiska. Det fanns inget system för registrering av beställningar som gjordes utanför MPS. När L.G. lämnade arbetsplatsen den 28 februari 1993 skedde ingen överlämning till en efterträdare eller någon rapportering till företrädare för bolaget. Bolaget har sedan L.G. lämnat bolaget kontaktat honom angående andra beställningar och han har då besökt bolaget och varit behjälplig. L.G. har inte haft något syfte att skada bolaget och inte heller någon vinning av den ifrågavarande beställningen.

Domskäl

I målet är ostridigt att L.G. den 12 januari 1993 i sin anställning som inköpare hos bolaget hos ett annat företag, Malmet, lade en beställning på 36 000 detaljer till mikrovågshöljen, varav 12 000 axlar (shafts) à 15 kr, 12 000 gångjärnsbussningar à 8,50 kr samt 12 000 stöd för bottenbrickor (bottom tray supports) à 10 kr. Det får också anses ostridigt att styckepriserna skulle ha varit avsevärt lägre om beställningen hade lagts hos en underleverantör med möjlighet till automatiserad masstillverkning. Enligt bolaget skulle styckepriserna då ha uppgått till 1,85 kr, 1,30 kr respektive 0,55 kr.

Bolaget har gjort gällande att L.G. genom att lägga beställningen hos Malmet avsiktligt eller genom vårdslöst handlande vållat bolaget skada samt att det föreligger synnerliga skäl att ålägga L.G. skyldighet att utge skadestånd till bolaget med i vart fall det av tingsrätten utdömda beloppet. L.G. har invänt att han varken avsiktligt eller genom vårdslöshet vållat bolaget skada samt att det inte heller föreligger synnerliga skäl att ålägga honom skadeståndsskyldighet.

För skada, som arbetstagare vållar genom fel eller försummelse i tjänsten, är han enligt 4 kap. 1 § skadeståndslagen ansvarig endast i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn till handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den skadelidandes intresse och övriga omständigheter. Enligt denna bestämmelse skall prövas inte bara om utan även i vilken omfattning en arbetstagare bör åläggas skadestånd om han vållar skada i sitt arbete. Utgångspunkten bör enligt förarbetena vara, att en arbetstagare inte skall drabbas av personligt skadeståndsansvar (prop. 1972:5 s. 653). Endast vid "synnerliga skäl" blir arbetstagaren betalningsskyldig. Arbetsdomstolen återkommer till detta men går först in på vad som framkommit beträffande beställningen ifråga och omständigheterna kring denna.

När det gäller de närmare omständigheterna kring beställningen har parterna lämnat motstridiga uppgifter i flera avseenden.

Bolaget har bl.a. gjort gällande att beställningen ifråga var av en sådan omfattning att den borde ha bekräftats av O.P. Ostridigt är dock att det inte fanns någon befattningsbeskrivning eller instruktion för L.G. som föreskrev något sådant eller på annat sätt inskränkte hans befogenhet att göra inköp. Utredningen ger inte heller vid handen att det skulle ha varit en normal rutin att underställa O.P. vissa beställningar. L.G. har alltså enligt vad utredningen visar inte vid den ifrågavarande beställningen åsidosatt någon uttrycklig föreskrift eller instruktion för arbetets bedrivande eller någon rutin att underställa O.P. vissa beställningar.

Bolaget har också gjort gällande att beställningen var av orimligt stor omfattning. L.G:s inställning är att beställningen storleksmässigt inte var onormal. Någon utredning till stöd för bolagets inställning i denna del har inte förebringats.

Av väsentlig betydelse för bedömningen av L.G:s handlande är givetvis om han insett eller bort inse att beställningen kunde ha gjorts hos ett annat företag till avsevärt lägre priser.

Den i målet aktuella beställningen föregicks av beställningar hos Malmet av begränsade mängder av detaljerna ifråga, dels 300 för en provserie, dels 3 000 för en pionjärserie. Bolaget har gjort gällande att O.P. när fakturan för pionjärserien kom under hösten 1992 påtalade för L.G. att priset var alldeles för högt. O.P. har uppgett att han, sedan N.P. kommit till honom med den fakturan, påtalat det höga priset för L.G. som då sagt att han skulle ordna detta men att det sedan inte blev någon nedsättning av priset utan endast en uppdelning på flera betalningstillfällen. L.G. har uppgett att O.P. inte kommit till honom och reagerat mot priset, att N.P. kom till honom och frågade om han inte kunde påverka betalningsplanen samt att han ordnade en uppdelning av betalningen. O.P. och L.G. har alltså lämnat olika uppgifter om vad som förevarit och någon ytterligare utredning har inte förebringats i denna del. Det kan enligt Arbetsdomstolens mening inte anses visat att O.P. för L.G. påpekat att han ansåg priset vara för högt.

Från bolagets sida har gjorts gällande att L.G. ingick i projektgruppen för den moderniserade ugnen Pro 2000 och mycket väl kände till konstruktionen samt att det fanns dokumenterat vilka underleverantörer, bl.a. Falks, som levererat detaljer till det tidigare utförandet av ugnen och vilka priser som tillämpats. O.P. har uttryckt det så att man arbetade i grupp, att L.G. deltog i gänget och inte kan ha saknat information samt att det fanns s.k. sammanställningsritning och styckelista. L.G. har uppgett att han deltog i projektgruppen vid högst två eller tre tillfällen samt att han inte hade några listor på tidigare leverantörer och priser. Y.N., som ledde projektgruppen, har uppgett att gruppen träffades vid behov, att L.G. inte deltog om det inte gällde underleverantörer samt att han inte kan säga hur många gånger L.G. deltog. Y.N. har vidare uppgett att listor med leverantörer fanns hos honom och var tillgängliga för L.G. Enligt Arbetsdomstolens mening kan man inte av utredningen dra några säkra slutsatser om i vilken utsträckning L.G. deltagit i projektgruppens arbete och om han faktiskt tagit del av de listor med uppgifter om leverantörer och priser som tydligen fanns hos bolaget.

Bolaget har även framhållit att beställningen avsett lika stort antal av de olika detaljerna, trots att det till varje exemplar av ugnen åtgår fyra stycken stöd för bottenbrickor men bara två av de andra detaljerna. L.G. har utan att bolaget invänt häremot gjort gällande att han inte fått någon utbildning på ugnen ifråga. Han har uppgett att han inte kände till att det till varje exemplar av ugnen åtgick olika stort antal av de ifrågavarande detaljerna. Någon annan utredning har inte förebringats i denna del och det kan inte anses visat att L.G. bort känna till att det åtgick olika stort antal av detaljerna ifråga.

L.G. har uppgett i huvudsak följande angående vad som förekom vid beställningen. Han fick från Y.N. ritningar på detaljer som skulle användas i den serie som skulle tas fram. Det var naturligt att vända sig till Malmet som till de tidigare serierna hade levererat två av de tre detaljerna. Omkring den 7 januari 1993 ringde han till I.H. vid Malmet, som alltså hade levererat detaljer till prov- och pionjärserien, och frågade denne om leverans av större mängder av detaljerna ifråga. Omkring den 10 januari 1993 ringde sedan I.H. och lämnade uppgift om priset, som då hade sänkts jämfört med de tidigare serierna. Vi den tidpunkten kände han inte till företaget Falks. Därefter, den 12 januari 1993, skickade han en skriftlig beställning till Malmet.

Bolaget har när det gäller förfarandet vid beställningen hävdat att L.G. borde ha lagt in beställningen i bolagets automatiska material- och produktionsstyrningssystem, MPS, och inte ha använt sig av enkla rekvisitionsblanketter, som är avsedda för mindre beställningar. O.P. har redovisat samma inställning i detta avseende. L.G. har däremot uppgett att det var brukligt att också använda bl.a. rekvisitionsblanketter. Ingen av parterna har förebringat någon mer ingående utredning i denna del.

Bolaget har också påtalat och ansett det mycket anmärkningsvärt att L.G. den 11 januari 1993, dvs. dagen innan han lade den skriftliga beställningen hos Malmet, gjorde en beställning hos Falks på 24 000 stöd för bottenbrickor till ett pris av 55 öre styck. L.G. har uppgett att han inte kände till företaget Falks förrän han den 11 januari 1993 blev kontaktad av P.A. vid Iremda som bad honom lägga denna beställning samt att han inte då kopplade samman denna beställning med beställningen hos Malmet. I detta sammanhang skall tilläggas att L.G. oemotsagd uppgett att det samtidigt pågick inköp till och produktion av andra typer av ugnar.

Bolaget har vidare funnit det anmärkningsvärt att L.G. sedan det i februari 1993 beslutats om en ändring i utförandet av stöden för bottenbrickor, trots att han enligt en av honom gjord anteckning på ett telefax den 25 februari 1993 känt till ändringen, inte underrättat Malmet om ändringen. L.G. har i Arbetsdomstolen inte förnekat att han gjort anteckningen på telefaxet utan uppgett att han kan ha gjort den men inte minns den. Han har tillagt att han i vart fall inte satt detta i samband med den ugn, Pro 2000, som de hos Malmet beställda detaljerna skulle användas till. Enligt Arbetsdomstolens mening ger utredningen inte vid handen att L.G. insett att det förelåg ett samband mellan denna ändring och den tidigare gjorda beställningen hos Malmet och att han därför borde ha underrättat Malmet om ändringen.

Enligt bolaget var även tidpunkten för leverans anmärkningsvärd; detaljerna levererades strax före semesterperioden. På rekvisitionerna ifråga finns antecknade vissa veckor, 13, 18 och 26, och tillagt "Alternativt som avropsorder". I.H. har uppgett bl.a. följande. Han påbörjade tillverkningen i januari 1993, sedan han fått hem material. 3 000 stycken detaljer av varje sort tillverkades för det fall att det skulle bli något avrop. När inget sådant kom tillverkades resten. Han minns inte nu när det skedde. Men helt klar var tillverkningen kort tid före leveransen i juni månad. Mot denna bakgrund framstår det enligt Arbetsdomstolens mening inte som klart att L.G. kan lastas för att leveransen av alla beställda detaljer kom att ske omedelbart före semesterperioden.

Bolaget har också framhållit att L.G. när han lämnade bolaget inte underrättat bolaget om beställningen hos Malmet. L.G. har uppgett att det över huvud taget inte förekom någon överlämning eller rapportering till någon efterträdare när han på bolagets uppmaning sade upp sig och lämnade bolaget. Bolaget har inte gjort gällande något annat. Situationen var tydligen den att L.G. lämnade bolaget tämligen omgående efter det att han uppmanats att säga upp sig och att bolaget inte i samband därmed tog något initiativ till någon avlämning eller rapportering. Det kan mot bakgrund av vad sålunda framkommit inte anses visat att L.G. gjort sig skyldig till någon försumlighet i detta avseende.

Bolaget har alltså i första hand gjort gällande att L.G. genom att lägga beställningen hos Malmet avsiktligt vållat bolaget skada.

Utredningen i målet ger inte vid handen att L.G. vid tidpunkten för beställningen skulle ha haft något motiv för att vilja skada bolaget. Det har inte ens påståtts i målet att L.G. haft någon vinning av sitt handlande. Av utredningen framgår att Malmet saknade möjligheter att tillverka detaljerna ifråga till så låga priser som ett företag med möjlighet till automatiserad masstillverkning, t.ex. det nämnda tredje företaget, Falks, kunde göra. Med hänsyn härtill och då det inte framkommit några andra omständigheter som talar för detta, kan utredningen inte heller sägas ge vid handen att Malmet särskilt gynnats genom beställningen. Utredningen ger mot denna bakgrund enligt Arbetsdomstolens mening inte stöd för att L.G. avsiktligen skadat bolaget eller gynnat Malmet.

Bolaget har i andra hand gjort gällande att L.G. genom vårdslöst handlande vållat bolaget skada. L.G. har bestritt detta.

Som framgått av det föregående har bolaget riktat anmärkningar mot L.G:s handlande i ett flertal avseenden. Beträffande några av dessa står uppgift mot uppgift och anmärkningarna i dessa delar kan inte anses styrkta. I andra avseenden har L.G. lämnat förklaringar som man inte med stöd av den utredning som förebringats kan bortse från.

Den väsentligaste anmärkningen mot L.G:s handlande kvarstår dock, nämligen att han hos Malmet lagt en beställning på detaljer som kunde ha inköpts till avsevärt lägre priser från annat håll. Av L.G:s egna uppgifter framgår att han när han gjorde beställningen hos Malmet inte skaffat sig underlag för att kunna jämföra Malmets priser med andra leverantörers. Han har inte tillägnat sig den information om tidigare leverantörer och deras priser som tydligen fanns hos bolaget. L.G. har uppgett att han handlat efter eget omdöme. Av en inköpsansvarig bör, åtminstone då det gäller beställningar av sådan omfattning som det här är fråga om, kunna krävas att ett underlag för prisjämförelser införskaffas, även om det som i detta fall inte finns någon uttrycklig instruktion därom. L.G. har uppenbarligen endast jämfört priserna vid beställningen från Malmet med de priser som Malmet tillämpat vid prov- och pionjärserierna. Enligt Arbetsdomstolens mening har L.G. på så sätt varit försumlig. Denna försummelse har orsakat bolaget skada.

Utredningen i målet ger inte stöd för L.G:s påstående att förhållande på arbetsplatsen varit kaotiska och att detta kan ha medverkat till att misstag begåtts.

För den skada L.G. vållat bolaget är han ansvarig endast i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn till handlingens beskaffenhet, hans ställning, den skadelidandes intresse och övriga omständigheter.

Beträffande handlingens beskaffenhet bör noteras att L.G. genom sitt handlande åsidosatt vad som måste betecknas som en central del i en inköpares arbete. Men å andra sidan är det fråga om försumlighet endast vid ett enstaka tillfälle.

Beträffande L.G:s ställning kan följande noteras. Han var anställd som inköpare. I vissa handlingar har han betecknats inköpschef men utredningen ger inte underlag för att påstå att han haft någon chefsposition i egentlig mening t.ex. genom att andra inköpare varit underställda honom. Vilka anställningsvillkor, t.ex. lön, han haft hos bolaget har inte belysts. Klart är dock att L.G. var inköpsansvarig och hade obegränsade befogenheter samt att han årligen gjorde inköp i storleksordningen 35 miljoner kronor. Han har på så sätt otvivelaktigt visserligen haft en förtroendeställning men det framgår inte om detta återspeglats i hans anställningsvillkor. Därmed är det enligt Arbetsdomstolens mening svårt att bedöma i vad mån det är rimligt att utkräva ansvar av honom för försumlighet i arbetet.

När det gäller den skadelidandes, dvs. bolagets, intresse kan konstateras att detta inte närmare utvecklats av bolaget. I målet är upplyst att bolaget vid den i målet aktuella tidpunkten hade cirka 70 anställda och en omsättning på cirka 73 miljoner kronor. Bolaget kan mot denna bakgrund inte sägas ha något särskilt starkt intresse av att få ersättning för en av en anställd i arbetet orsakad skada.

Vid den samlade bedömning domstolen har att göra när det gäller att avgöra om synnerliga skäl föreligger för att ålägga L.G. skyldighet att helt eller delvis ersätta den uppkomna skadan finns det anledning att anknyta till vissa uttalanden i förarbetena till skadeståndslagen. I det till lagrådet remitterade förslaget angavs att synnerliga skäl skulle krävas för att ålägga arbetstagare skadeståndsskyldighet. Lagrådet ansåg dock (prop. 1972:5 s. 642) att de exempel som departementschefen anfört och i övrigt uttalat knappast kan anses innebära att det för skadeståndsansvars åläggande alltid bör fordras synnerliga skäl om detta uttryck tillägges den mening som eljest åsyftas i lagstiftningen, eller i hög grad särpräglade fall. Lagrådet ansåg också att det inte framstod som påkallat att begränsa arbetstagares ansvar i så hög grad som kravet på synnerliga skäl innebär mot bakgrund av bl.a. det förhållandet att det hör till sällsyntheterna att enskilda arbetsgivare riktar ersättningskrav mot någon sin arbetstagare, om denne inte förfarit särskilt klandervärt. Med anledning av lagrådets yttrande uttalade departementschefen (a. prop. s. 653 f.) följande.

Som framgår av vad jag har anfört i remissprotokollet bör utgångspunkten vara, att en arbetstagare normalt inte skall drabbas av personligt skadeståndsansvar med anledning av vållande i tjänsten. Även om åtskilliga undantagsfall kan tänkas där full eller jämkad ersättningsskyldighet bör åläggas - jag har i remissprotokollet angett ett flertal typexempel - lär dessa fall bli relativt sett mycket få och i det stora hela komma att framstå som klara undantagssituationer. Och i alla händelser skall det enligt min mening föreligga omständigheter som entydigt och med särskild styrka talar för att skadeståndsansvar åläggs arbetstagaren. Det är visserligen riktigt att alla dessa situationer knappast kan karakteriseras som "i hög grad särpräglade fall". Det är snarare fråga om att omständigheterna i det särskilda fallet - utan att nödvändigtvis vara särpräglade - tillsammantagna skall innefatta särskilt starka skäl för att ersättningsskyldighet åläggs. Detta åskådliggörs emellertid enligt min mening bättre genom uttrycket "synnerliga skäl" än genom någon av de formuleringar som lagrådet har föreslagit. Det är f. ö. inte ovanligt och i viss mån oundvikligt att uttryck av detta slag ges en något varierande innebörd beroende på i vilket rättsligt sammanhang de används. Inte minst framträder sådana skillnader mellan straffrättslig och civilrättslig lagstiftning. Jag vill i sammanhanget också betona, att lagrådets hänvisning till rådande praxis, enligt vilken det hör till sällsyntheterna att enskilda arbetsgivare riktar skadeståndskrav mot sina arbetstagare, enligt min mening snarast talar till förmån för ett förslag om en även formellt långtgående begränsning av arbetstagares skadeståndsansvar.

Sammanfattningsvis finner Arbetsdomstolen att L.G. i sin tjänst visat försumlighet i ett för en inköpare väsentligt avseende och därigenom orsakat bolaget skada. Bolaget har därutöver riktat ett flertal anmärkningar mot hans handlande. Några av dem kan inte anses styrkta och i andra avseenden har L.G. lämnat förklaringar som man inte kan bortse från. Vid en samlad bedömning finner Arbetsdomstolen att de omständigheter som i detta fall visats ha förelegat inte entydigt och med särskild styrka talar för att skadeståndsansvar åläggs L.G. Hans överklagande i huvudsaken skall därför bifallas.

L.G. har i överklagandeskriften yrkat "att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom ogillar Termoregulator AB:s talan" och yrkat "ersättning för egna rättegångskostnader i Arbetsdomstolen". Han kan därmed anses inte bara ha överklagat i huvudsaken utan även ha klagat på att tingsrätten förpliktat honom att utge ersättning för bolagets rättegångskostnader. Han skall därmed med hänsyn till utgången i målet befrias från skyldigheten att utge ersättning för bolagets rättegångskostnader vid tingsrätten. Det noteras att han inte, i vart fall inte innan tiden för överklagande utgått, framställt något yrkande om ersättning för rättegångskostnaderna vid tingsrätten. Bolaget skall på grund av utgången förpliktas utge ersättning för L.G:s rättegångskostnader i Arbetsdomstolen. Vad som yrkats får anses skäligt.

Domslut

Med ändring av tingsrättens domslut ogillar Arbetsdomstolen Termoregulator Aktiebolags talan samt befriar L.G. från skyldigheten att utge ersättning för bolagets rättegångskostnader i tingsrätten.

Termoregulator Aktiebolag skall ersätta L.G. för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med sjuttiotretusenfem (73 005) kr, varav 69 205 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 2002-01-09, målnummer B-25-2001

Ledamöter: Hans Tocklin, Inger Andersson (hovrättsassessor; tillfällig ersättare), Siv Kimbré, Olof Nordenfelt (skiljaktig), Ola Bengtson (skiljaktig), Thomas Fredén (ombudsman i Landsorganisationen; tillfällig ersättare) och Karl-Erik Svensson

Sekreterare: Karina Hellrup

Ledamöterna Olof Nordenfelts och Ola Bengtsons skiljaktiga mening.

I likhet med majoriteten finner vi att det inte kan anses visat att L.G. uppsåtligen skadat bolaget men att L.G. varit försumlig genom att han inte i samband med att han lade beställningen hos Malmet skaffade sig något underlag för att kunna jämföra Malmets priser med andra leverantörers priser, vilket orsakat bolaget skada.

Enligt vår mening har L.G. varit försumlig även i andra avseenden, vilket medverkat till skadan. I vilken utsträckning han deltagit i projektgruppens arbete och tagit del av de listor med uppgifter om tidigare leverantörer och deras priser är inte av omedelbar betydelse, eftersom han som inköpsansvarig under alla omständigheter borde ha kontrollerat om beställningen kunde ha gjorts hos något annat företag till lägre pris.

Klarlagt är att L.G. dagen före den aktuella beställningen gjorde en beställning hos Falks på stöd för bottenbrickor till ett pris av 55 öre styck. L.G. har visserligen uppgett att han inte kopplade samman dessa beställningar samt att det samtidigt pågått inköp för produktion av andra typer av ugnar. Enligt vår mening borde det kunna krävas att L.G. som inköpsansvarig varit uppmärksam i en sådan situation och vidtagit åtgärder för att kontrollera om det kunde vara fråga om samma detaljer innan han skriftligen bekräftade beställningen hos Malmet.

Det får vidare anse klarlagt att L.G. gjort en anteckning på det telefaxmeddelande som rörde ändringen av utformningen av stöden för bottenbrickor samt att han därigenom fått kännedom om ändringen. L.G. har uppgett att han inte minns anteckningen men att han i vart fall inte satt detta i samband med den hos Malmet då redan gjorda beställningen. Enligt vår mening har L.G. varit försumlig även i detta avseende genom att han inte kontrollerat om detta hade samband med den gjorda beställningen. En sådan kontroll skulle lett till att skadan reducerats.

Vidare borde L.G. då han lämnade bolaget ha underrättat bolaget om den hos Malmet gjorda beställningen, eftersom han använt sig av rekvisitionsblanketter och måste ha varit medveten om att beställningen inte på något sätt fanns registrerad hos bolaget.

Vid en samlad bedömning av omständigheterna måste den oaktsamhet som

L.G. visat anses som grov. Detta i förening med hans ställning som inköpsansvarig, en ställning av förtroendekaraktär, utgör enligt vår mening synnerliga skäl att ålägga honom skadeståndsskyldighet.

Överröstade i denna del är vi i övrigt ense med majoriteten.

BILAGA

Tingsrättens dom (ledamöter: Håkan Fogelberg, Per Sundström och Walter Matz

YRKANDEN M.M.

Termoregulator AB i Motala tillverkar plåtdetaljer, bl.a. mikrovågsugnshöljen som företaget säljer till Whirlpool Sweden AB (tidigare Iremada AB) i Norrköping. I höljena ingående detaljer levereras till Termoregulator av underleverantörer. Termoregulator sätter därefter samman höljerna före leverans till Whirlpool. I målet aktuella underlverantörer är Malmet AB i Motala och Falks Metall AB i Gnosjö. Termoregulator hade under år 1992 cirka 70 anställda och en omsättning på cirka 73 milj. kr.

L.G. var under tiden hösten 1990 till våren 1993 anställd som inköpsansvarig hos Termoregulator. Senare påbörjade han projektanställning hos Malmet och har nu fast anställning där som administrativ chef.

Den 12 januari 1993 beställde L.G. av Malmet 36.000 styck detaljer till mikrovågsugnshöljen, varav 12.000 "shafts" (axlar) à 15 kr., 12.000 gångjärnsbussningar à 8 kr. 50 öre, samt 12.000 "bottom tray supports" (stöd för bottenbrickan) à 10 kr. På uppmaning av bolaget sade L.G. den 26 februari 1993 upp sig från sin anställning och lämnade Termuregulator utan att någon på Termoregulator fått kännedom om beställningen. Malmet fakturerade därefter genom tre fakturor den 6 juni 1993 Termoregulator för detaljerna med 402.000 kr., med mervärdesskatt 502.500 kr. Leverans till Termoregulator skedde dagen därpå.

Termoregulator, som således inte kände till beställningen och därför ej ville vidkännas den, reklamerade fakturorna och återsände detaljerna. Efter det att tvist om beställningen uppstått mellan Termoregulator och Malmet förpliktade Göta hovrätt i dom den 10 december 1996, som vunnit laga kraft, Termoregulator att utge det fordrade och fakturerade beloppet till Malmet.

I ansökan om stämning å L.G. har Termoregulator nu yrkat förpliktande för denne att såsom skadestånd till Termoregulator erlägga 402.000 kr. jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen från den 1 juli 1993 till dess betalning sker.

Som grund för käromålet har Termoregulator anfört:

L.G. har genom att lägga ut beställningen hos Malmet avsiktligt eller genom vårdslöst handlande vållat Termoregulator en allmän förmögenhetsskada uppgående till 402.000 kr.

L.G. har utan förankring hos Termoregulators ledning lagt ut den angivna beställningen till Malmet, en beställning som varit av orimligt stor omfattning eftersom den motsvarat mer än tre gånger Termoregulators årsbehov av aktuella detaljer. En order av denna omfattning borde enligt Termoregulators normala rutiner ha bekräftats av Termoregulators VD O.P. Beställningen borde dessutom ha hanterats enligt Termoregulators automatiska Material och ProduktionsstyrningsSystem (MPS). I stället för att som normalt lägga in beställningen på MPS använde L.G. för beställningen till Malmet en enkel rekvisitionsblankett, som är avsedd för mindre beställningar av kontorsmaterial.

L.G. ingick i projektgruppen för den moderniserade ugnen Pro 2000, som det var fråga om, och kände mycket väl till konstruktionen. På grund av moderniseringen behövdes ett något annat utförande av detaljer såsom "shaft", "gångjärnsbussning" och "bottom tray support". Detaljerna till det tidigare utförandet av ugnen hade levererats av bl.a. Falks Metall och meningen var att samma underleverantörer skulle användas till de nya detaljerna, i vart fall när man kom till masstillverkning. Detta var L.G. medveten om. Man beslöt först att tillverka en mindre pilotserie. L.G. lade ut beställningen på 300 detaljer till Malmet, ett företag som han tidigare haft kontakt med. Styckpriset blev relativt högt, men kunde accepteras eftersom beställningen var liten. Därefter beslöts en pionjärserie och L.G. lade ut en beställning på Malmet om 3.000 detaljer. När fakturan för dessa kom till Termoregulator kallade O.P. in L.G. och anmärkte att priset var för högt, att betalningsvillkoret 30 dagar efter fakturadatum inte var godtagbart utan i stället skulle vara viss tid efter leverans och att Falks skulle anlitas som underleverantör. L.G. lovade att "rätta till" det hela, vilket inte skedde. När L.G. lade ut den stora beställningen till Malmet om 36.000 detaljer för masstillverkningen till samma styckepriser som serien om 3. 000, måste han ha varit meveten om att Malmets tillverkningsmetod var avsedd för små serier med hög kvalitet och åtföljande högt pris per enhet. L.G. måste ha insett att totalkostnaden skulle ha blivit orimligt hög och utan motsvarande nytta för Termoregulator. Om beställningen hade lagts ut till en underleverantör med möjlighet till automatiserad masstillverkning, t.ex. Falks, skulle styckepriset för "shaft" ha varit 1,85 kr., för "gångjärnsbussning" 1,30 kr, och för "tray support" 55 öre. Total kostnad för leveransen skulle då ha blivit (12.000 x (1,85+1,30+0,55=) 44.400 kr. i stället för 402.000 kr. Detta måste L.G. ha varit medveten om. Att beställningen hos Malmet skett utan vederbörlig omsorg framgår också av att L.G. beställt lika stort antal av alla detaljerna trots att det till varje ugnshölje går åt två "shafts" och två "gångjärnsbussningar" men fyra "bottom tray support". Som anmärkts ovan måste L.G. ha känt till ugnens konstruktion.

Dagen före beställningen till Malmet, den 11 januari 1993, hade L.G. lagt ut en beställning till Falks på 24.000 styck "bottom tray support" till ett pris av 55 öre styck. Detta är synnerligen anmärkningsvärt. L.G:s förklaring att han inte insåg att det var samma "tray support" som han beställde hos Malmet saknar all trovärdighet. Av inköparna var det bara L.G. som var inkopplad på ugnsprojektet. Ytterligare ett anmärkningsvärt förhållande är följande. En ändring i utförandet av "bottom tray support" bestämdes i februari 1993. L.G. noterade denna ändring i en anteckning riktad till produktionschefen Y.N. Anteckningen gjorde han på ett telefax den 25 februari 1993, ställt till L.G. personligen och avsänt av Falks. L.G. hade således kännedom om ändringen, men underlät att meddela ändringen till Malmet, vilket medförde att Malmet tillverkade samtliga "bottom tray support" i felaktigt utförande, vilket i sin tur medförde att Malmets leverans av dessa detaljer blev helt onyttig för Termoregulator.

Eftersom leveransen således i sin helhet var onyttig uppgår Termoregulators skada till 402.000 kr., motsvarande vad hovrätten förpliktade Termoregulator att erlägga till Malmet för leveransen. Ränta å skadeståndsbeloppet enligt 6 § räntelagen bör då utgå från förfallodagen - den 1 juli 1993 - för betalning av leveransen.

Termoregulator gör i första hand gällande att L.G:s handlande var uppsåtligt. L.G. valde medvetet att favorisera Malmet genom den ifrågavarande beställningen och agerade därigenom illojalt mot den egna arbetsgivaren. Skälet härtill var troligen att L.G. såg långsiktiga fördelar med ett sådant handlande, eventuellt i form av en framtida anställning hos Malmet, vilken ju också kom till stånd. Det är ovisst huruvida Malmet hade fördelar av affären; Termoregulator vet sålunda ej huruvida Malmet led av arbetsbrist vid tillfället. Kan uppsåt inte styrkas, gör Termoregulator gällande att L.G:s handlande varit vårdslöst. Under alla förhållanden föreligger sådana synnerliga skäl för skadestånd, som avses i 4 kap. 1 § skadeståndslagen.

L.G. har bestritt käromålet och ränteyrkandet, men vitsordat ränta från dagen för delgivning av stämningsansökan. Han har invänt: L.G. har varken avsiktligt eller av vårdslöshet vållat Termoregulator någon skada. Sådana synnerliga skäl som enligt 4 kap. 1 § skadeståndslagen krävs för att ålägga en arbetstagare skadeståndsansvar föreligger inte. I vart fall finns skäl att jämka ett eventuellt skadestånd till noll.

I sak har L.G. invänt: Det fanns ingen befattningsbeskrivning eller arbetsinstruktion för hans tjänst. Han hade hand om inköp i storleksordningen 35 milj. kr. per år. Han hanterade order i storleksordning mellan mycket små belopp och stora upp till en milj. kr. Han hade full befogenhet att göra inköp på egen hand. Någon attest från O.P. har aldrig behövts. Han gjorde själv den övervägande delen av alla inköp, men det hände också att beställningar ombesörjdes av andra anställda på Termoregulator. Beställningar skedde på många olika sätt, per telefon, per telefax, per rekvisitionsblankett, genom skriftlig order eller genom MPS-systemet. Bolagets samarbete med andra kunder var sådant att även dessa gjorde beställningar för bolagets räkning. Vid i målet aktuell tid försvårades hans arbete med inköpen av att flera underleverantörer vägrade leverans eftersom de hade obetalda fordringar på Termoregulator. Han kan inte vitsorda uppgiften att det för varje ugnshölje skulle gå åt dubbelt så många av "tray support" som av de övriga detaljerna. I vart fall hade han inte kännedom om detta. Han hade gjort ifrågavarande beställning hos Malmet muntligt, kanske den 10 januari, eller i vart fall några dagar före den skriftliga beställningen den 12 januari. Den 11 januari blev han kontaktad av en P. A. vid Iremda (Whirlpool). Denne bad honom lägga en beställning hos Falks Metall avseende 24.000 st. "tray support" à 55 öre. Han kopplade vid detta tillfälle inte ihop denna beställning med den muntliga beställning han strax dessförinnan lagt hos Malmet. Han bestrider att det är han som skrivit anteckningen avsedd för Y.N. på telefaxmeddelandet den 25 februari 1993 från Falks Metall. Det kan ha varit vem som helst på Termoregulator. Den aktuella ändringen i "bottom tray support" hade beslutats av Iremda (Whirlpool). Han kände inte till ändringen och hade inte meddelat Falks Metall om denna. Eftersom han inte kände till ändringen, meddelade han inte heller Malmet om ändringen. Som inköpsansvarig var han inte heller direkt ansvarig för att ändringar fördes in på ritningar och att dessa tillställdes leverantören. - När fakturan på serien om 3.000 kom från Malmet hade O.P. inga andra invändningar mot den än att denne ville dela upp betalningen till Malmet på flera betalningstillfällen. Anledningen till detta var en likviditetskris hos Termoregulator. N.P., som skötte bokföringen, bad honom att komma överens med I.H. på Malmet om en avbetalning. I.H. gick med på detta och fakturan delades upp på fyra delbetalningar. - Hans arbetssituation hos Termoregulator var ostrukturerad och bitvis kaotisk. Han hanterade ett flertal projekt samtidigt, vilket i förening med en mycket stor arbetsbörda bidrog till en pressad arbetssituation. Detta medförde att misstag kunde begås. Har han begått misstag, ligger ansvaret härför på arbetsgivaren. När tid fanns gjorde han prisjämförelser mellan olika leverantörer, men i hans stressade arbetssituation hann han ofta inte med sådana. Han fick ofta byta leverantör i sista stund, eftersom en vidtalad leverantör plötsligt kunde vägra leverera på grund av Termoregulators dåliga ekonomi. Han kände inte till att de detaljer som han beställde hos Malmet fanns att köpa till lägre pris hos andra leverantörer. I början av januari 1993 anlitade Termoregulator en konsult för översyn av bl.a. bolagets arbetsförhållanden. Den 26 februari 1993 fick han besked av konsulten att bolaget inte längre hade något förtroende för honom. Som skäl uppgavs att han inte kunde hålla material till bolaget och att bolaget var missnöjt med hans sätt att sköta arbetet. Han sade då omedelbart upp sig med en uppsägningstid om tre månader, under vilken tid han stod till Termoregulators förfogande. Efter avslutad anställning hos Termoregulator vistades han som privatperson hos I.H. på Malmet på grund av att denne hade bett om hjälp att ta fram fakta och bevis som kunde användas i Malmets tvist med Termoregulator. Långt senare ledde detta till att han först fick en projektanställning hos I.H. och från och med den 1 juni 1998 en fast anställning som administrativ chef. Han har inte haft något motiv att skada Termoregulator och har inte gjort så uppsåtligen. En polisutredning mot honom angående trolöshet mot huvudman har lagts ned eftersom brott inte kunde styrkas. Omständigheterna är ej heller sådana att han kan sägas ha varit vårdslös. I vart fall bör ett eventuellt skadestånd jämkas med hänsyn såväl till hans arbetssituation hos Termoregulator som till hans privatekonomi.

Parterna har var för sig fordrat ersättning av motparten för rättegångskostnader.

DOMSKÄL

O.P. och L.G. har hörts under sanningsförsäkran. Som vittnen har på Termoregulators begäran hörts dåvarande produktionschefen Y.N. och på L.G:s begäran Malmets ställföreträdare, I.H.

I den av parterna förebragda skriftliga bevisningen ingår bl.a. två av Termoregulator åberopade sakkunnigutlåtanden angående frågan huruvida L.G. gjort de ifrågasatta anteckningar på telefaxet den 25 februari 1993 från Falks Metall.

Av utredningen i målet måste slutsatsen dras att L.G. genom försummelse i tjänsten förorsakat Termoregulator en allmän förmögenhetsskada uppgående till 364.200 kr., beräknad enligt följande. Det är genom två sakkunnigutlåtanden och Y.N:s vittnesmål tillfredsställande klarlagt, att det varit L.G. som gjort anteckningarna på telefaxet från Falks. Han har således känt till de beslutade ändringarna i utförandet av "bottom tray support", men underlåtit att meddela ändringen till Malmet. Hans underlåtenhet har medfört att i leveransen från Malmet ingående 12.000 st. av detaljen "bottom tray support" à 10 kr. varit helt onyttiga för Termoregulator. L.G. har alltså i denna del förorsakat en skada om 120.000 kr. Vidare har levererade 12.000 st. av detaljen "shaft" à 15 kr. kunnat anskaffas för 1 kr. 85 öre och 12.000 st. av detaljen "gångjärnsbussning" à 8 kr. 50 öre och för 1 kr. 30 öre. Den skada L.G. förorsakat i denna del uppgår således till (12.000 x 15 kr. - 12.000 x 1,85 kr.=) 157 800 kr. + (12.000 x 8,50 kr. - 12.000 x 1,30 kr.=) 86.400 kr., eller sammanlagt till (157.800 + 86.400 kr.=) 244.200 kr. Den totala förmögenhetsskadan uppgår till (120.000 + 244.200=) 364.200 kr.

För att L.G. skall kunna förpliktas att ersätta Termoregulator för förmögenhetsskadan krävs enligt 4 kap. 1 § skadeståndslagen - förutom att han vållat skadan genom fel eller försummelse i tjänsten - att synnerliga skäl för ersättningsskyldighet föreligger med hänsyn till beskaffenheten av hans handlande, hans ställning i bolaget, bolagets intresse och övriga omständigheter.

När det gäller handlingens beskaffenhet, dvs. bl.a. graden av eventuellt vållande, tyder utredningen på att L.G. lagt beställningen hos Malmet med full insikt om att han kunnat lägga beställningen hos exempelvis Falks till avsevärt lägre kostnader, att han lagt beställningen trots att han varit medveten att han dagen innan beställningen lagt en annan beställning hos Falks om 24.000 st. av samma detalj till ett pris av 55 öre i ställer för 10 kr., och att han medvetet underlåtit att meddela ändringen i utförandet av detaljen till Malmet. Förhåller det sig på det sättet talar starka skäl för att L.G. också insett, att hans åtgärder varit till nytta för Malmet och till skada för Termoregulator, och att han således avsiktligen skadat Termoregulator. I utredningen har emellertid inte framkommit några tydliga motiv för L.G. att särskilt gynna Maltet eller att skada Termoregulator. Med hänsyn härtill kan det inte anses styrkt att L.G. med sin beställning, samt underlåtenheten att meddela Maltet om ändringen i utförandet av "bottom tray support", avsiktligen skadat Termoregulator.

L.G. har gjort gällande medvållande till Termoregulators sida. Han har sålunda tillbakavisat Termoregulators andrahandspåstående om vårdslöshet med att hans arbetssituation - för vilken han påstått Termoregulator bär ansvaret - varit kaotisk, att han haft alltför stor arbetsbörda och på grund därav kunnat begå misstag. Inte något i utredningen ger emellertid stöd för att hans arbetssituation varit sådan som han beskriver den. Något medvållande från Termoregulators sida har han således inte kunnat visa. Enligt tingsrättens mening har L.G. vållat skadan i vart fall genom grovt vårdslöst förfarande.

L.G:s ställning i bolaget talar också för att hans handlande bör bedömas med viss stränghet. Avsaknaden av befattningsbeskrivning och arbetsinstruktioner har uppenbarligen medfört att L.G. i sin tjänst kommit att få vittgående befogenheter att på egen ansvar göra stora inköp för bolagets räkning. Han har också själv uppfattat det så att det ingått i hans ansvar för inköpen att göra prisjämförelser och därvid skydda bolaget från onödiga kostnader i verksamheten. Att han brustit i detta sitt ansvar är en omständighet som särskilt talar för skadeståndsskyldighet.

Sammantaget utgör L.G:s handlande, hans ställning i bolaget samt övriga omständigheter, synnerliga skäl att förplikta L.G. att ersätta Termoregulator för den allmänna förmögenhetsskada som bolaget lidit.

Enligt 6 kap. 2 § skadeståndslagen kan skadestånd jämkas till skäligt belopp. Därvid skall beaktas bl.a. den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden och den skadelidandes behov av skadeståndet.

Om L.G:s ekonomi är upplyst: Han är ensamstående utan barn. 1999 uppbar han en årsinkomst om 274.000 kr. Hans inkomst är dock beroende av hur bra företaget går. Han uppskattar att hans lön under 2000 kommer att uppgå till cirka 180.000 kr. Han har skulder om 200.000 till 250.000 kr., som inte hänför sig till fastighet.

Tingsrätten finner - mot bakgrund av L.G:s ekonomiska förhållanden - det vara oskäligt betungande för denne att utge fullt skadestånd, 364.200 kr. Termoregulator kan inte anses vara i särskilt behov av skadeståndet. Tingsrätten finner därför skäligt att jämka det skadestånd, som L.G. har att utge till Termoregulator, till 50.000 kr. jämte ränta. När det gäller frågan från vilken tidpunkt räntan skall börja löpa gäller Termoregulators fordran skadestånd, som inte kunnat fastställas utan särskild utredning. Termoregulator har inte visat att bolaget, innan ansökan om stämning ingavs till tingsrätten, tillställt L.G. särskilt krav på skadestånd med en bifogad tillfredsställande utredning om skadeståndets storlek. Ränta på skadeståndsbeloppet 50.000 kr. kan således börja löpa först från dagen för delgivning av stämningen, den 11 september 1998.

När det gäller fördelning av rättegångskostnaderna har visserligen Termoregulator endast delvis fått bifall till sitt skadeståndsyrkande. Nedsättningen från yrkade 402.000 kr. till 364.200 kr. får emellertid anses vara av allenast ringa betydelse och kan inte medföra reduktion av Termoregulators rätt att erhålla full ersättning för rättegångskostnader. Jämkningen från 364.200 kr. till 50.000 kr har föranletts av tingsrättens skälighetsbedömning och kan därför inte heller medföra reduktion. Av Termoregulator begärd ersättning, 57.550 kr., får anses ha varit skäligen påkallad för tillvaratagande av Termoregulators rätt. L.G. har således att ersätta Termoregulator för rättegångskostnader med 57.550 kr. jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

DOMSLUT

1.Tingsrätten förpliktar L.G. att till Termoregulator utge femtiotusen (50.000) kronor jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen från den 11 september 1998 till dess betalning sker

2. L.G. skall ersätta Termoregulator för rättegångskostnader med femtiosjutusenfemhundrafemtio (57.550) kronor, varav femtiotusen (50.000) kronor avseende arvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen å 57.550 kronor från dagen för denna dom till dess betalning sker.