AD 2002 nr 115

Parter:

Tirfing Redovisning-Administration-Strategi Aktiebolag; L.L.; Gourimeko Företagskonsult Handelsbolag

Nr 115

Tirfing Redovisning-Administration-Strategi Aktiebolag i Huddinge

mot

L.L. och Gourimeko Företagskonsult Handelsbolag, båda i Huddinge.

ÖVERKLAGAD DOM

Huddinge tingsrätts dom den 18 april 2001 i mål nr T 1756-99 och

T 1084-99

Tingsrättens dom, se bilaga.

L.L. har yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, fullt ut skall bifalla hennes talan vid tingsrätten och förplikta Tirfing Redovisning-Administration-Strategi AB (Tirfing) att ersätta henne för rättegångskostnader såväl vid tingsrätten som i Arbetsdomstolen.

Gourimeko Företagskonsult HB (Gourimeko) har yrkat att Arbetsdomstolen med ändring av punkterna 5 och 6 i tingsrättens domslut helt bifaller bolagets yrkande avseende rättegångskostnader vid tingsrätten. Gourimeko har även yrkat ersättning för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Tirfing har bestritt bifall till ändringsyrkandena utom såvitt avser L.L:s yrkande om att utfå ränta på beloppet 27 803 kr även för tiden från den 20 april 1999 till den 20 april 2000, som således medgetts av bolaget.

Tirfing har för egen del - såsom talan slutligen bestämts - yrkat att Arbetsdomstolen med ändring av punkten 3 i tingsrättens domslut förpliktar L.L. att

1. till Tirfing utge 247 760 kr i vite jämte ränta enligt 6 § räntelagen från och med den 1 april 1999 till dess full betalning sker

2. till Tirfing utge skadestånd med 51 502 kr - eller det belopp som Arbetsdomstolen med stöd av 35 kap. 5 § rättegångsbalken uppskattar skadans storlek till - jämte ränta enligt 6 § räntelagen från och med den 23 juni 1999 till dess full betalning sker.

Tirfing har vidare yrkat att Arbetsdomstolen med ändring av punkterna 5 och 6 i tingsrättens domslut nedsätter de rättegångskostnader som Tirfing ålagts att betala till motparten till av bolaget vitsordade belopp. Tirfing har även yrkat ersättning för sina rättegångskostnader vid tingsrätten och i Arbetsdomstolen.

L.L. och Gourimeko har bestritt motpartens ändringsyrkanden.

Arbetsdomstolen har hållit huvudförhandling i målet. Vid denna har på nytt tagits upp samma muntliga bevisning som förebringades vid tingsrätten. Därutöver har skriftlig bevisning tagits upp.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak detsamma som finns antecknat i tingsrättens dom, med de förtydliganden och tillägg som i det följande framgår av domskälen.

DOMSKÄL

L.L:s yrkanden

Tirfing har under målets handläggning medgett L.L:s yrkande om ränta på kapitalbeloppet 27 803 kr även för tiden från den 20 april 1999 till den 20 april 2000. Yrkandet skall därför bifallas i denna del. Tingsrättens domslut under punkt 1 andra dels-satsen skall ändras i enlighet härmed.

Arbetsdomstolen finner inte skäl att frångå de överväganden som tingsrätten gjort i övriga av L.L. i sak överklagade delar. Tingsrättens domslut skall därför fastställas i dessa delar.

Tirfings yrkanden

Skadestånd

Som tingsrätten har funnit framgår det av utredningen att L.L. vid sidan av anställningen har åt andra åtagit sig och utfört arbeten som legat inom ramen för bolagets verksamhetsområde. Det har visserligen av utredningen också framkommit att bolaget i viss omfattning accepterade att de anställda utförde uppgifter av det här slaget vid sidan av anställningen. Sålunda har A.S. uttryckt saken så att Tirfing inte förbjöd de anställda att bistå "nära och kära" med t.ex. deklarationshjälp. Det torde dock vara uppenbart att L.L. i den utsträckning hon för egen räkning fakturerat bolag och personer för de utförda arbetena gått utanför vad som rimligen kan antas omfattas av bolagets hållning i dessa frågor. Detta torde också ha framstått som klart för L.L. som därmed handlat i strid med sitt anställningsavtal. Vad särskilt gäller överenskommelsen med Hantverkshuset i Bandhagen AB, som ostridigt var en av Tirfings kunder, är det helt klarlagt att L.L. agerat utan något uttryckligt godkännande från Tirfings sida och det framstår som uppenbart att handlandet inte heller omfattats av det underförstått tillåtna området för sidouppdrag. Detta handlande utgör ett klart brott mot hennes anställningsavtal med Tirfing. Det anförda innebär att L.L. är skyldig att ersätta bolaget för den skada som kan visas ha uppkommit som en följd av det brott mot anställningsavtalet som hennes handlingar har utgjort.

I fråga om det sidouppdrag som L.L. åtagit sig att utföra för Hantverkshuset i Bandhagen AB:s räkning har följande framkommit i Arbetsdomstolen. A.B. har berättat att Hantverkshuset hade valt att fortsätta att anlita Tirfing även för de mindre kvalificerade, kamerala arbetsuppgifterna om det erbjudits en lägre prissättning av Tirfing. Det framgår vidare av förhöret med A.S. att Tirfing varit berett att lämna Hantverkshuset en lägre prissättning om Tirfing hade fått kännedom om bolagets syn på kostnaderna och dess funderingar på att i stället för att anlita Tirfing anställa egen personal. Arbetsdomstolen finner med hänvisning till det anförda att Tirfing förmått visa att L.L. genom sitt handlande undandragit Tirfing inkomster som annars skulle ha kommit bolaget till del vilket medfört skada för bolaget. Genom utredningen i målet har framkommit att L.L. genom Gourimeko under år 1998 fakturerat Hantverkshuset 16 500 kr för det arbete som hon utfört åt detta bolag vid sidan av det arbete som hon utfört åt bolaget inom ramen för sin anställning hos Tirfing. Tirfing har gjort gällande att skadan motsvarande utebliven vinst skall beräknas med beaktande av ett täckningsbidrag om 50 procent. Därmed skulle skadan i detta fall uppgå till 8 250 kr. Arbetsdomstolen finner att den skada som Tirfing åsamkats i anledning av L.L:s handlande i fråga om Hantverkshuset i Bandhagen AB bör bestämmas till detta belopp. I övrigt delar Arbetsdomstolen tingsrättens bedömning att Tirfing inte visat att det föreligger någon ersättningsgill skada.

Vitesklausulen

Tvistefrågan här rör tillämpningen av den konkurrensklausul i L.L:s anställningsavtal som tar sikte på tiden efter anställningens upphörande. Klausulen finns återgiven i tingsrättens dom. Mot Tirfings krav på vite enligt klausulen har L.L. invänt att hon inte har handlat i strid med klausulen men även att den är oskälig och därför inte bindande för henne. Enligt L.L. är vidare föreskriften om vite i sig oskälig och under alla förhållanden är den alltför långtgående och skall därför jämkas till noll.

Såsom den omtvistade klausulen har beskrivits i målet av Tirfing innehåller den en förbindelse från L.L:s sida att inte inom två år, sedan hon lämnat sin anställning, som företagare eller anställd aktivt försöka förmå någon av Tirfings klienter att övergå till en med Tirfing konkurrerande verksamhet. Klausulen innebär således enligt Tirfing inte ett förbud för L.L. att i konkurrens med bolaget bedriva egen redovisningsverksamhet. Klausulens syfte har enligt Tirfing varit att bolaget genom denna i viss mån velat skydda sig mot att fråntas i vart fall sådana klienter som anlitar bolaget när den berörde arbetstagarens anställning upphör. Någon vidare utredning för att belysa den närmare innebörden av L.L:s åtagande enligt klausulen har inte förekommit i målet. Bedömningen av klausulens tillämplighet bör enligt Arbetsdomstolens mening ta sin utgångspunkt i den av Tirfing gjorda beskrivningen som också låter sig förenas med ordalagen och inte heller kan sägas innefatta någon utvidgning i förhållande till hur klausulen kan uppfattas rent språkligt.

Med den nu angivna utgångspunkten finner Arbetsdomstolen i likhet med tingsrätten utrett att L.L:s agerande i samband med anställningens upphörande varit sådant att det inneburit att hon tagit befattning med klients övergång till konkurrerande verksamhet. Hon har därmed brutit mot den i anställningsavtalet intagna vitesklausulen.

Arbetsdomstolen har därmed att pröva om klausulen såsom L.L. har gjort gällande är oskälig och därför inte varit bindande för henne. Rent allmänt kan sägas att praxis präglas av en starkt restriktiv syn på konkurrensklausuler i anställningsavtal. Normalt godtas t.ex. inte som giltigt skäl för att ta in en konkurrensklausul i ett anställningsavtal att den skall syfta enbart till att hålla kvar en arbetstagare med särskilda kunskaper och särskild kompetens. (Se om det anförda bl.a. AD 1992 nr 9 och 1993 nr 40 med där gjorda hänvisningar.)

Klausulen med den innebörd som domstolen här har utgått från kan dock inte sägas ha ett sådant syfte som nyss nämnts. I stället synes klausulens väsentliga funktion, som anförts ovan, vara att skydda Tirfing mot att aktivt fråntas sina klienter. En redovisningsfirma måste enligt Arbetsdomstolens mening anses ha ett berättigat intresse av ett sådant skydd. Klausulen kan inte heller bedömas innebära annat än endast en mindre inskränkning i L.L:s möjligheter att efter det att hon lämnat sin anställning hos Tirfing som anställd eller som egen företagare bedriva redovisningsverksamhet. Mot bakgrund härav finns det inte något skäl att, såsom L.L. vill göra gällande, helt underkänna konkurrensklausulen. I detta ligger att det förhållandet att åtagandet enligt klausulen är förenad med en föreskrift om vite i sig inte kan medföra att klausulen betraktas som inte bindande.

Frågan är då om ett vite uppgående till en årslön är oskäligt och därför, som L.L. har gjort gällande, bör jämkas. Enligt Arbetsdomstolens mening bör vid prövningen av denna fråga hänsyn tas till att Tirfing, såvitt framgår av utredningen, ställt sig positivt till att L.L. startade egen verksamhet och inledningsvis var berett att lämna sitt godkännande till att hon medförde de kunder som hon haft handläggaransvar för till den egna verksamheten under förutsättning att Tirfing kompenserades ekonomiskt för mistandet av kunderna. Sett i ljuset av de belopp som, enligt vad utredningen visat, var aktuella i sammanhanget anser Arbetsdomstolen att det föreligger ett missförhållande mellan ett vite som uppgår till motsvarande en årslön och Tirfings intresse av att upprätthålla åtagandet enligt konkurrensklausulen. Arbetsdomstolen finner därför att vitesbeloppet bör jämkas och bestämmer detta till 80 000 kr.

Sammanfattning

Arbetsdomstolens ställningstaganden i det föregående över Tirfings yrkanden i sak innebär sammanfattningsvis att L.L. skall utge ersättning till Tirfing med totalt 88 250 kr jämte ränta om vilken tvist inte råder. Tingsrättens domslut under punkten 3 skall således ändras i enlighet härmed.

Rättegångskostnader

Rättegångskostnaderna under punkterna 5 och 6 i tingsrättens dom

Arbetsdomstolen finner inte skäl att frångå tingsrättens bedömning om de ersättningar för rättegångkostnader som tillerkänts L.L. och Gourimeko genom tingsrättens dom. Tingsrättens domslut under punkterna 5 och 6 skall därför fastställas.

Övriga rättegångskostnader vid tingsrätten och rättegångskostnaderna i Arbetsdomstolen

Utgången i Arbetsdomstolen innebär att L.L:s talan endast bifallits till en mindre del. Tirfing har i fråga om sin talan mot L.L. vunnit delvis bifall till yrkade belopp avseende såväl utfående av vite som skadestånd. En stor del av rättegången i dessa delar har dock kretsat kring frågan om de grundläggande förutsättningarna för Tirfings rätt att utfå vite respektive skadestånd av L.L.. Sammantaget anser Arbetsdomstolen att Tirfing bör betraktas som övervägande vinnande part i förhållande till L.L. såväl när det gäller bolagets egen talan som hennes talan. Vid en samlad bedömning finner domstolen att L.L. bör ersätta Tirfing med två tredjedelar av den kostnadsersättning som bolaget yrkade vid tingsrätten och som i sig inte har ifrågasatts av L.L..

I förhållandet mellan Tirfing och Gourimeko har tvisten i Arbetsdomstolen endast rört omfattningen av Tirfings skyldighet att ersätta Gourimeko dess rättegångskostnader vid tingsrätten. Ingendera parten har haft framgång med sina ändringsyrkanden. Skäl finns därför för att låta vardera parten - i den mån kostnader uppkommit - själv stå för dessa.

När det gäller rättegången i övrigt i Arbetsdomstolen har L.L:s samtliga ändringsyrkanden avslagits utom när det gäller det av Tirfing medgivna yrkandet om att ränta på kapitalbeloppet 27 803 kr skall utgå ända fram till den 20 april 2000. Detta yrkande har uppenbarligen föranletts av ett skrivfel i tingrättens domslut och bör inte inverka på fördelningen av rättegångskostnaderna här. Tirfings ändringsyrkanden avseende skadestånd och vite har som framgått av det ovan anförda delvis bifallits. Vad som ovan har sagts om rättegången vid tingsrätten i dessa delar gäller även här. Mot bakgrund av det anförda får Tirfing i Arbetsdomstolen anses som övervägande vinnande part i förhållande till L.L. och bör även här tillerkännas kostnadsersättning med två tredjedelar. Det yrkade beloppet i sig får anses som skäligt och berör som det har uppfattats i sin helhet tvisten med L.L..

DOMSLUT

1. Arbetsdomstolen fastställer punkt 1 tingrättens domslut dock med den ändringen av andra dels-satsen att Tirfing skall förpliktas betala ränta enligt 6 § räntelagen på 27 803 kr från den 1 januari 1999 till den 20 april 2000.

2. Med ändring av punkt 3 i tingsrättens domslut förpliktar Arbetsdomstolen L.L. att till Tirfing Redovisning-Administration- Strategi AB utge sammanlagt åttioåttatusentvåhundrafemtio (88 250) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 80 000 kr från och med den 1 april 1999 och på 8 250 kr från och med den 23 juni 1999, allt till dess betalning sker.

3. Arbetsdomstolen fastställer punkterna 4, 5 och 6 i tingsrättens domslut.

4. Arbetsdomstolen förpliktar L.L. att ersätta Tirfing Redovisning- Administration-Strategi AB för rättegångskostnader vid tingsrätten med åttioentusenfemhundrasjuttiotre (81 573 ) kr, varav 80 640 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på förstnämnda belopp från den 18 april 2001 till dess betalning sker.

5. Arbetsdomstolen förpliktar L.L. att ersätta Tirfing Redovisning- Administration-Strategi AB för dess rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med sextiosjutusenfyrahundrasextiosju (67 467) kr, varav 65 200 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på förstnämnda belopp från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 2002-11-13, målnummer B-53-20001

Ledamöter: Carina Gunnarsson, Brita Swan, Christer Måhl, Peter Ander, Ola Bengtson, Lilian Hindersson och Henry Sjöström. Enhälligt.

Sekreterare: Inge-Marie Nilsson

BILAGA

Tingsrättens dom (ledamöter: Klas Widström, Ulf Landin och Christina Kroon)

BAKGRUND

Tirfing, tidigare benämnt AB Företagsservice RRS, är ett företag som erbjuder sina kunder hjälp med ekonomisk redovisning med därtill hörande sysslor. A.S. är ställföreträdare för Tirfing och enda aktieägare i bolaget. L.L. anställdes i bolaget i början av år 1987 och har utfört de uppgifter som förekommit i bolaget, till en början som assistent och därefter som självständig handläggare. Tirfings uppdragsgivare har varit mindre företag i Stockholmstrakten, särskilt i Huddinge och dess närmare omgivning. Under sommaren och hösten 1998 diskuterade Tirfing och L.L. att hon skulle sluta sin anställning hos bolaget för att fortsättningsvis driva egen verksamhet. Olika lösningar diskuterades. Parterna kom dock inte helt överens och L.L. sa den 30 september 1998 upp sin anställning per den 1 januari 1999. Under december månad avskedade Tirfing L.L.. L.L. är inte ansluten till någon arbetstagarorganisation.

L.L:s anställning i bolaget reglerades sedan den 1 maj 1993 av ett anställningsavtal. Av avtalet framgår att anställningen avser 90 % av en heltidsanställning, d.v.s. 37,5 timmar per vecka. I anställningsavtalet stadgas följande. "Arbetstagaren skall ägna hela sin tid och alla sina krafter åt sin förevarande anställning och må icke utan arbetsgivarens medgivande åtaga sig några som helst bisysslor, som konkurrerar med arbetsgivarens nuvarande eller kommande verksamhetsgrenar" ---- "Om arbetstagaren inom en tid av två år från slutad anställning, för att direkt eller indirekt starta egen verksamhet i samma bransch som arbetsgivaren, eller såsom anställd i annan revisions- eller redovisningsbyrå, tar befattning med någon klients övergång till konkurrerande företag utan arbetsgivarens uttryckliga medgivande, erlägger arbetstagaren ett vite motsvarande en årslön inklusive värdet av samtliga löneförmåner beräknad på aktuella förhållanden vid anställningens upphörande".

Enligt avtal av den 20 november 1996 har Tirfing och A.S., å den ena sidan, och sex av bolagets anställda, däribland L.L., å den andra sidan överenskommit om delning av vinsten i bolaget i för perioden 1997-2000, med 25 % av vinsten före bokslutsdisposition och skatt med avdrag för 30 000 kr, fördelat bland de anställda i förhållande till arbetad tid, med villkor att vinstdelning "för innevarande år" går förlorad om någon slutar sin anställning, frivilligt eller blir uppsagd och att den uträknade vinsten för var och en förutsätter att den anställde uppnår 85 % debiteringsgrad; "om lägre korrigeras detta enligt samma modell som tidigare." I avtalet gavs de anställda rätt att under vissa omständigheter under 2001 köpa 48 % av aktierna i bolaget.

YRKANDEN M.M.

L.L. har, som hon slutligen utformat sin talan, yrkat att tingsrätten skall förplikta Tirfing att till henne utge

a) 8 807 kr i skadestånd för förlorad arbetsförtjänst för tiden 8-31 december 1998,

b) 50 000 kr i allmänt skadestånd för avskedande utan saklig grund,

c) 50 000 kr i allmänt skadestånd för åsidosättande av lagens regler om underrättelse om avsedd åtgärd enligt 30 § första st lag om anställningsskydd,

d) 9 906 kr och 35 öre motsvarande hennes andel i företagets vinst för räkenskapsåret 1998 samt

e) ränta på 27 803 kr, (av vilket belopp 4 173 kr avser lön för tiden 1-7 december 1998, 5 388 kr semesterlönetillägg och 18 242 kr semesterersättning) från den 1 januari 1999 till den 20 april 2000.

L.L. har yrkat ränta enligt 6 § räntelagen på beloppet under a) från den 1 januari 1999 och på beloppen under b) och c) från den 8 december 1998 samt på beloppet under d) från den 14 februari 1990; allt till dess att full betalning sker.

Tirfing har bestritt yrkandena. Bolaget har vitsordat beloppet under a) avseende lön för del av december 1998 och förklarat att bolaget för det fall saklig grund för avskedandet inte förelegat medger skadeståndsskyldigt och i sådant fall vitsordat såsom skäligt 5 000 kr yrkandena under b) och 1 000 kr för yrkande under c). Tirfing har vitsordat beloppet under d) samt ränteberäkningen under e) liksom beräkningarna av ränta i övrigt.

Tirfing har, som bolaget slutligen bestämt sin talan, för egen del yrkat att tingsrätten skall förplikta L.L. att till bolaget utge 247 760 kr i vite enligt anställningsavtalet jämte ränta enligt 6 § räntelagen från och med den 1 april 1999 till dess att full betalning sker. Tirfing har vidare yrkat förpliktande för L.L. och Gourimeko; för L.L. att till bolaget utge 66 502 kr och för Gourimeko att av de beloppet utge 16 502 kr solidariskt med L.L.. Tirfing har vidare yrkat ränta på de beloppen enligt 6 § räntelagen från och med den 23 juni 1999 till dess full betalning erlagts.

Tirfing har tidigare under målets handläggning yrkat att L.L. skall förpliktas att till Tirfing utge 34 500 kr avseende ersättning för s.k. minustid jämte ränta och att L.L. och Gourimeko solidariskt förpliktas att till Tirfing utge 800 000 kr jämte ränta såsom skadestånd enligt lagen om företagshemligheter. Dessa yrkanden har Tirfing sedermera återkallat.

L.L. och Gourimeko har bestritt yrkandena och inte haft någon erinran mot beräkningen av räntan.

Parterna har fordrat ersättning för sina rättegångskostnader. L.L. och Gourimeko har under alla förhållanden yrkat att Tirfing förpliktas ersätta dem med 20 000 kr för ombudsarvode i den delen av målet som gäller den av Tirfing återkallade talan. Tirfing har bestritt att särskild ersättning för rättegångskostnader skall utgå för de återkallade delarna av målet och som skälig rättegångskostnad i den delen vitsordat 3 500 kr.

GRUNDER

L.L:s yrkanden

L.L.

a) Hon har på grund av sin anställning hos bolaget rätt till ersättning motsvarande hennes lön för tiden den 8 - 31 december 1998 då hon enligt sin egen uppsägning skulle sluta sin anställning hos bolaget. L.L. har i sin beräkning gjort avdrag för vad Gourimeko under denna tid har fakturerat. För det fall tingsrätten finner att L.L. avskedats den 16 december 1998 yrkar L.L. att Tirfing förpliktas att till henne utge 5 365 kr avseende lön för tiden den 8 - 16 december 1998.

b) och c) Bolaget har med omedelbar verkan, utan saklig grund, utan föregående varning och utan varje iakttagande i övrigt av anställningsskyddslagen avskedat henne från sin anställning i företaget den 7 december 1998. L.L. har således skilts från sin anställning 24 dagar innan hennes anställning skulle ha upphört på grund av hennes egen uppsägning. Vidare har bolaget spritt uppgifter, ägnade att misskreditera henne.

d) Enligt avtal har de anställda i Tirfing rätt till andel i den på visst sätt beräknade vinsten i bolaget för perioden 1997 - 2000. I enlighet med avtalet har L.L:s vinstandel för räkenskapsåret 1998 beräknats till yrkat belopp. För det fall tingsrätten finner att hon inte har rätt till andel i vinsten för 1998 på den grunden att hennes anställning inte har varat hela räkenskapsåret 1998 är bolaget skyldigt att ersätta henne för den skada som bolaget åsamkat henne genom att utan grund avskeda henne och således bringat hennes anställning till upphörande före räkenskapsårets utgång.

e) Bolaget har under målets handläggning ersatt henne med yrkade belopp avseende lön fram till den 7 december 1998, semesterersättning och semesterlönetillägg. Räntorna på dessa belopp är dock obetalda.

Tirfing.

a) Bolaget hade rätt att avskeda L.L. i december 1998 varför hon inte är berättigad till lön för tiden den 16 december - 31 december 1998. L.L. startade dessutom sin egen verksamhet den 8 december 1988 och Tirfing kan inte skäligen krävas på lön av en anställd som bedriver med arbetsgivaren konkurrerande verksamhet. Skulle tingsrätten finna att L.L. har rätt till lön för tiden efter den 7 december 1998 vitsordar Tirfing de av henne i denna del yrkade beloppen.

b) och c) L.L. avskedades inte den 7 december 1998, utan först den 16 december 1998. Det fanns saklig grund för åtgärden eftersom L.L. bedrev konkurrerande verksamhet och tömt sitt rum på material tillhörigt Tirfing och dess kunder. För det fall bolaget befinns skadeståndsskyldigt, skall skadeståndet jämkas då L.L. varit medansvarig till avskedandet och sagt upp sin anställning till att upphöra två veckor efter avskedandet och då L.L. efter det påstådda avskedandet den 7 december forslat bort material som tillhör bolaget och kunderna.

d) L.L. uppfyller inte de krav som ställs i avtalet på rätt till vinstdelning eftersom hennes anställning rättsenligt upphörde under räkenskapsåret och hon - i andra hand - inte uppnådde 85 procent debiteringsgrad under 1998. Tirfing har dessutom gjort gällande att bolaget under alla förhållanden har motkrav på L.L. enligt vad som framgår av bolagets egen talan på belopp som överstiger vad L.L. yrkat.

Tirfings yrkanden

Tirfing.

Enligt anställningsavtalet utgår ett vite till arbetsgivaren om en årslön om den anställde inom en tid av två år från avslutad anställning tar befattning med någon klients övergång till konkurrerande företag. L.L. har tagit sådan befattning dels då hon under pågående arbetstid förberett konkurrerande verksamhet bl.a. genom att starta ett eget bolag, informera klienter om sin nya verksamhet, fakturera dem från eget bolag samt dels då hon den 7 december 1998 bortforslat kundmaterial tillhörigt Tirfing från bolagets kontor till sin egen verksamhet. Hennes åtgärder har resulterat i att de aktuella kunderna numera anlitar Gourimeko. L.L:s årslön var 221 760 kr. Därtill kom en vinstdelning om 15 000 kr och en pensionsförsäkring om 11 000 kr, vilket gör att vitet skall bestämmas till 247 760 kr.

L.L. är - i första hand enligt anställningsavtalet och i andra hand i enlighet med allmänna skadeståndsrättsliga principer - ersättningsskyldig för den skada som hon åsamkat Tirfing genom att under pågående anställning konkurrera med Tirfing och låta fakturera Tirfings kunder från sitt eget bolag vilket förfarande inneburit skada för bolaget och nytta för L.L. och hennes bolag. Av hennes egna uppgifter framgår att hon under sin anställningstid fått ersättning av kunder med mellan 10 000 och 12 000 kr om året. Gourimekos omsättning under 1998 uppgick till 33 004 kr. Dessa ersättningar har L.L. således undandragit bolaget. Skulle bolaget ha kunnat fakturera dessa kunder skulle bolaget ha gjort en vinst. Med hänsyn till de faktiska förhållandena gör Tirfing gällande att täckningsbidraget i fall som dessa kan beräknas till 50 procent. Tirfing har beräknat den uteblivna vinsten enligt följande. För tiden från 1987 till och med 1997 uppgår skadan till (10x0,5x10 000=) 50 000 kr. För 1998 uppgår skadan till (0,5x33 008=) 16 502 kr.

L.L.

Vitesklausulen är oskälig och därför ogiltig. Föreskriften om ett vite av en årslön är oskälig i sig. Om föreskriften inte är oskälig skall den såsom en alltför långtgående jämkas till noll. L.L. har inte heller överträtt anställningsavtalet eftersom hon inte tagit befattning med kunds övergång till konkurrerande verksamhet.

Vad gäller det av Tirfing yrkade skadeståndet har den vid sidan av hennes arbete i bolaget bedrivna verksamheten - åtminstone till en del - bedrivits med bolagets medgivande och i övrigt i bolagets intresse. Tirfing har inte lidit någon skada genom L.L:s åtaganden vid sidan av sina uppdrag i Tirfing.

UTVECKLING AV TALAN

L.L. Sedan senare delen av 1997 har hon övervägt att lämna anställningen och börja en egen bokföringsrörelse. Saken har diskuterats mellan henne och A.S.. Han ställde sig inledningsvis positiv till hennes överväganden och framkastade tanken att den avtalade optionen kunde tidigareläggas. Vid ett möte mellan dem i början av sommaren 1998 fortsatte diskussionen. A.S. erbjöd därvid L.L. en ny ledande befattning inom företaget. Hon avböjde. Vid mötet kom de överens om att L.L. vid övergången till egen verksamhet skulle avstå sin andel i optionen mot att hon övertog sina egna kunder. Hon sade att hon ville komma igång så fort som möjligt med den egna verksamheten, helst med ingången av 1999. A.S. reste ingen invändning mot detta. Han nämnde att han kunde behöva viss tid för att planera inför förändringarna. L.L. bad A.S. att så snart som möjligt kalla till ett möte med samtliga anställda. Ett personalmöte kom till stånd först i början av september 1998. Under mötet vann L.L:s åsikt om att hon borde kunna ta med sig sina kunder till den nya verksamheten allmänt stöd. I september 1998 bekräftade L.L., i brev till bolaget, sin tidigare muntligen gjorda uppsägning. Vid ett nytt möte med alla medarbetare den 19 oktober 1998 intog A.S. en ny hållning. Han hade inte heller då någon invändning mot att hon medförde sina kunder till den egna verksamheten, men han krävde att L.L. skulle erlägga en ersättning till bolaget motsvarande vad företaget skulle förlora under två år efter det att hon övergått till egen verksamhet. Beloppet beräknades av A.S. till 131 000 kr. Vidare krävde han att L.L. skulle fortsätta sin anställning till juni 1999. Parterna träffade härefter en överenskommelse av ovan nämnda innebörd, dock att det belopp som skulle erläggas var lägre än 131 000 kr. När A.S. därefter lade fram ett förslag till skriftlig avfattning av överenskommelsen krävde bolaget dessutom att L.L. skulle bära visst personligt ansvar för kundfordringar, vilket inte tidigare nämnts. L.L. godtog inte förslaget. Den 7 december 1998 anmodade A.S. helt oväntat L.L. att inom en halvtimme lämna lokalerna och återlämna de av henne innehavda nycklarna. Anmodan gjordes på ett uppseendeväckande och kränkande sätt inför företagets alla medarbetare. Någon möjlighet för henne att diskutera saken gavs inte utan hon hade att rätta sig efter den bryska uppmaningen. I cirkulärbrev av den 8 december 1998 till L.L:s kunder har bolaget gjort gällande bl.a. att hon utan tillstånd tagit med sig kundmaterial till stor del ägt av kund och till annan del av bolaget. Brevet kunde L.L. ta del av först efter det att hon anmodats att lämna arbetsplatsen. I brev av den 8 december 1998 från bolaget underrättades L.L. om att hon skulle avskedas den 16 december 1998. Den 14 december 1998 återställde hon visst kontorsmaterial till bolaget.

Tirfing. Den 7 december 1998 hölls ett möte mellan A.S. och bolagets övriga personal. På mötet diskuterade man framtiden och L.L:s uppsägning som skett till den 31 december 1998. Samtliga var överens om att man inte kunde acceptera att L.L. byggde upp en med bolaget konkurrerande verksamhet på arbetstid, särskilt med tanke på att hon dagligen hade kundkontakt och full insikt i kundernas bokföring. Man hade vidare konstaterat att stämningen på kontoret sjunkit till botten då de övriga anställda upplevde det som synnerligen otrevligt att L.L. i praktiken redan slutat på Tirfing och inte gjorde något åt sin kraftiga minustid. Hon syntes snarast koncentrera sig på förberedelser inför sin nystartade verksamhet. Det fanns vidare en misstanke om att hon skulle kopiera datainformation och kundmaterial. Man bad därför henne komma in på mötet och hon fick då besked om att hon erhöll omedelbar arbetsbefrielse fram till dess hennes anställning upphörde tre veckor senare. På grund av utredning om misstankar om förberedelse av konkurrerande verksamhet stängdes hon av från arbetsplatsen. Dessa misstankar har senare bekräftats. Hon informerades även om att det inte var fråga om ett avsked eller en uppsägning. Hon hade tidigare erhållit erbjudande om att hon, för att arbeta av den kraftiga minustiden, kunde få arbeta i receptionen på bolaget, ett erbjudande som hon avvisat. L.L. ställde sig först positiv till arbetsbefrielsen men ändrade sig och föreslog att hon skulle få fortsätta med redovisningsarbetet till den 12 december. Först efter upprepade uppmaningar lämnade L.L. kl. 21.45 från sig nyckeln till kontoret. Hon vägrade dock att lämna från sig koden till sin dator. Kl. 22.00 kom en låssmed för att byta lås på L.L:s arbetsrum och samtidigt upptäckte A.S. att L.L. länsat rummet. Det rörde sig dels om 32 pärmar med känsligt material, bl.a. internt upprättat arbetsmaterial och faktureringsunderlag men även verifikationer som tillhör kunderna. Uppenbarligen hade L.L. ägnat föga tid åt sin kund men desto mer åt att packa och bära ut arbetsmaterial som tillhörde bolaget. På grund av det som inträffat den 7 december 1998 beslöt bolaget den 8 december 1998 att avskeda L.L. vilket skedde så snart som reglerna i lagen om anställningsskydd medgav. Även polisanmälan gjordes. L.L:s påstående att hon skulle ha avskedats den 7 december 1998 är således felaktigt. L.L. har vidare bedrivit konkurrerande verksamhet även under anställningstiden. Det är riktigt att det fördes diskussioner om att L.L. skulle starta egen verksamhet, men eftersom någon överenskommelse aldrig träffades om förutsättningarna för detta hade hon varken rätt att driva eller förbereda konkurrerande verksamhet. På kvällen den 7 december 1998 raderade L.L. en mängd dokument ur sin dator. Back-up kopior har visat att L.L. bedrivit konkurrerande verksamhet redan tidigare. Man återfann bl.a. fakturor från Gourimeko utställda 1998 på flera av Tirfings kunder. Detta ensamt utgör grund för avsked. Man har, antingen genom kopior eller genom kundernas bokföring, kunnat spåra mer än tio fakturor som avser tjänster som L.L. utfört för bolagets räkning. Hon har delat upp fakturabeloppet och ställt ut en del i Gourimekos namn.

L.L. Ända sedan hon anställdes 1987 har det öppet godkänts att de anställda hos Tirfing åtar sig sidouppdrag. A.S. har själv varit revisor i ett av de bolag som Gourimeko har fakturerat. Under 1998 fakturerade Gourimeko Hantverkshuset i Bandhagen 16 500 kr. Fakturan avsåg kameralt arbete av enklare slag som Tirfing tidigare utfört men vilket Hantverkshuset liksom L.L. ansåg kunde utföras till en lägre kostnad. Överenskommelsen med Hantverkshuset träffade L.L. för att det bolaget skulle stå kvar som kund hos Tirfing. Hon tog med sig sina privata papper och kundmaterial, men handlingar rörande kunder som fortsättningsvis skulle handhas av Tirfing liksom offerter och faktureringsunderlag fanns kvar. Hon var tvungen att efterkomma A.S:s anmodan att med kort varsel lämna bolagets lokaler och måste ta med sig material för att kunna slutföra brådskande arbeten åt sina kunder.

Förhör har hållits med A.S. och L.L. L.L:s man, K.R., har hörts under sanningsförsäkran. Vidare har vittnesförhör hållits med B.N. och A.B., den senare driver Hantverkshuset i Bandhagen, samt A.O., M-B.E., E.N. och L.N. vilka alla är eller har varit anställda i Tirfing. Vidare har parterna åberopat skriftlig bevisning.

Tingsrätten gör följande bedömning.

Det är klarlagt att L.L. sagt upp sin anställning i Tirfing per den 1 januari 1999 och att L.L. och Tirfing, genom A.S., sedan sommaren 1998 diskuterat hur L.L. skulle kunna avsluta sin anställning i bolaget och som egen företagare fortsätta sin verksamhet med alla eller en del av de klienter hon hade hos Tirfing. Även om L.L. gjort gällande att hon kommit överens med A.S. i saken vid ett samtal sommaren 1998 har hon inte visat att parterna därvid kommit till en för dem bindande överenskommelse i frågan. Utredningen i målet visar att L.L. under hösten 1998 känt sig ställd utanför en tidigare god arbetsgemenskap i Tirfing och att de andra anställda uppfattat att L.L. drog sig undan och tittade snett på dem. Situationen blev ansträngd och, enligt vad A.S. och de övriga anställda i Tirfing samstämmigt uppgett, beslöt sig bolaget den 7 december 1998 att arbetsbefria L.L. för den återstående anställningstiden. Enligt A.S. och L.N. upprättade L.N., efter kontakt med en sakkunnig, en handling av vilken det framgick att L.L. befriades från sina arbetsuppgifter och att hon skulle uppbära lön under anställningstiden. Av utredningen framgår att L.L., vid ett möte med A.S. och de övriga anställda den 7 december 1998, efter att först ha ställt sig positiv till förslaget om arbetsbefrielse därefter blev arg och ledsen och hastigt lämnade mötet när hon inte fick gehör för en propå om att hon skulle arbeta kvar under några dagar för att avsluta pågående arbeten för sina kunder. Enligt A.S. kom den upprättade handlingen inte att överlämnas till L.L. eftersom hon höll sig undan. L.L. har beskrivit mötet den 7 december på så sätt att hon underrättades om att situationen var ohållbar, att hon skulle sluta eller att hon skulle få gå nu. Såvitt framkommit var Tirfings avsikt den 7 december inte att avskeda L.L. utan att med bibehållen lön stänga av henne från arbetsplatsen de sista veckorna av hennes anställning. En sådan åtgärd var enligt Tirfing befogad med hänsyn till situationen på arbetsplatsen och då misstankar uppkommit om att L.L. bedrev en med bolaget konkurrerande verksamhet. Även om situationen var mycket obehaglig för L.L. framgår det inte av hennes egna uppgifter att hon vid det aktuella tillfället fått besked om att hon avskedats från sin anställning. Vid prövning av frågan om Tirfings åtgärder av L.L. uppfattats som ett avskedande lägger tingsrätten vikt vid bl.a. följande. L.L. hade sagt upp sin anställning till upphörande bara några veckor efter den 7 december och hon var inledningsvis själv positiv till att följa uppmaningen att sluta genast, vilket talar mot att hon betraktade sig som avskedad. I samma riktning talar även det förhållandet att L.L. på kvällen den 7 december faktiskt fortsatte sitt arbete hos Tirfing. Mot denna bakgrund finner tingsrätten att Tirfings åtgärder den 7 december inte är att anse som ett avskedande.

Det förhållandet att L.L. under hösten 1998 från sin arbetsplats planerat sin kommande verksamhet har, särskilt med hänsyn till de förhandlingar som pågått mellan henne och Tirfing, inte gett Tirfing grund för avskedande. L.L. har dock, efter beskedet om att hon inte skulle få vara kvar på arbetsplatsen, tagit allt sitt arbetsmaterial från Tirfing. Det materialet tillhörde - enligt vad som framkommit - såväl Tirfing som de kunder vilka L.L. i sin egenskap av anställd i Tirfing hade ansvar för. Detta är ett uppenbart brott mot anställningsavtalet och L.L. har redan genom att ta det aktuella materialet från Tirfing gjort sig skyldig till ett sådant grovt åsidosättande av sina åligganden att Tirfing haft rätt att den 8 december underrätta henne om att bolaget avsåg att avskeda henne.

Vid en sådan bedömning äger L.L. inte rätt till skadestånd av Tirfing för avskedandet. L.L. har emellertid rätt till lön även under tiden den 8 - 16 december 1998. Beträffande lönens storlek för den tiden är parterna i och för sig ense. Tirfings invändning att L.L. under den tiden inte har rätt till lön får uppfattas som invändning om en rätt för bolaget att kvitta lönefordran mot ett anspråk på skadestånd. En sådan kvittning får ske endast beträffande en klar och förfallen fordran. Tirfings eventuella rätt skadestånd i denna del är inte klar och förfallen. L.L:s anspråk på lön för den nu aktuella tiden skall därför bifallas.

En rimlig tolkning av avtalet om vinstandel ger vid handen att L.L. inte har rätt till vinstandel för 1998 eftersom hennes anställning upphörde den 16 december 1998. Hennes yrkande om utbetalning av vinstandel skall därför ogillas.

Tirfing har inte gjort annan invändning mot L.L:s yrkande om ränta på under målets handläggning utgivna ersättningar för lön och semesterersättningar än att den skall gå i avräkning mot bolagets fordran på L.L.. L.L:s yrkande i den delen skall med hänsyn till målets utgång i övrigt därför bifallas.

Tirfing har gjort gällande att bolaget lidit skada på grund av L.L. under sin anställningstid åtagit sig uppdrag inom det verksamhetsområde där bolaget är verksamt. L.L. har bestritt att bolaget lidit någon skada. Av vad som framkommit har L.L., förutom vad gäller Hantverkshuset i Bandhagen, tillhandagått personer som inte varit kunder hos Tirfing. A.B. har uppgivit att han, för det fall inte L.L. erbjudit honom en lägre debitering för mindre kvalificerade arbetsuppgifter, skulle ha anställt en person inom sitt eget företag för utförande av samtliga de arbetsuppgifter som Tirfing tidigare tillhandahållit hans bolag. L.L. har i det avseendet handlat utan Tirfings godkännande och i strid med innehållet i anställningsavtalet. Även om detta hennes förfarande framstår som tveksamt och möjligtvis även illojalt har Tirfing, med hänsyn till A.B:s uppgifter, inte förmått visa att detta handlande förorsakat Tirfing ekonomisk skada. Det har av utredningen framkommit att Tirfing godkänt att de anställda bistod "nära och kära" med arbeten som kunde ha utförts inom ramen för anställningen i Tirfing. Till skillnad från vad som godkänts av Tirfing har L.L. för egen räkning fakturerat de personer och bolag hon bistått. Enligt L.L. har ingen av dessa varit eller kunnat tänkas bli kund hos Tirfing. Påståendet är inte motbevisat. Mot L.L:s uppgifter har Tirfing således inte förmått visa att bolaget lidit den skada som gjorts gällande i målet. Tirfings yrkande om skadestånd av L.L. och Gourimeko skall därför lämnas utan bifall.

Utredningen i målet visar att L.L. i samband med anställningens upphörande tagit befattning med klients övergång till konkurrerande verksamhet. Hon har således brutit mot den av Tirfing åberopade vitesklausulen i anställningsavtalet. Fråga uppkommer därför om klausulen är ogiltig eller om den på annan grund skall jämkas. Tingsrätten har i frågan om ogiltigheten att utifrån vad som framkommit i målet pröva huruvida klausulen kan åberopas mot L.L..

Svensk rätt intar en restriktiv hållning till konkurrensklausuler och har underkänt sådana som syftar enbart till att hålla kvar anställda med särskilda kunskaper. Mot denna bakgrund framstår A.S:s uppfattning i frågan som anmärkningsvärd. A.S. har förklarat att den som driver ett kunskapsföretag måste skydda bolagets egentliga kapital, nämligen de anställda och den kompetens som bolaget genom utbildning bibringat dem. Vitesklausulen tar dock enligt sin formulering sikte på att skydda bolaget från konkurrens.

Arbetsdomstolen har i domar uttalat att det är befogat med en stark restriktivitet beträffande konkurrensklausuler för arbetstagare som inte under anställningstiden fått kännedom om tillverkningshemligheter eller därmed jämförbart företagsspecifikt kunnande vars yppande för konkurrenter skulle kunna medföra påtagligt men (AD 65/94).

L.L. hade varit anställd i Tirfing under tämligen lång tid som en av flera redovisningskonsulter. Klausulen innebär att L.L. under två års tid efter anställningens upphörande är förhindrad att ha kommersiell kontakt med någon av Tirfings klienter. Den gäller alltså inte bara för klienter som Tirfing hade då L.L. anställdes utan även för klienter som L.L. själv knutit kontakter med. Konkurrensbegränsningen har vidare inte någon geografisk begränsning.

Vid angivna förhållanden och med hänsyn till den starkt restriktiva syn på konkurrensklausuler som gäller i praxis finner tingsrätten att det 1993 träffade avtalet om konkurrensbegränsning inte är bindande för L.L.. Tirfings talan i den delen skall följaktligen lämnas utan bifall.

L.L. och Gourimeko har yrkat att Tirfing för den del av målet som återkallats skall ersätta dem med 20 000 kr exklusive moms avseende ombudsarvode. Tirfing har bestritt att särskild rättegångskostnadsfördelning skall gälla den delen men vitsordat 3 500 kr så som skäligt i och för sig. Tingsrätten har i domslutet avskrivit Tirfings yrkande i återkallade delar. Enligt huvudregeln skall Tirfing i sådant fall ersätta L.L. och Gourimeko deras rättegångskostnader. Ersättningen skall fullt ut motsvara kostnaderna för talans utförande om den varit påkallad för tillvaratagande av partens rätt. Tirfings talan i den återkallade delen har avsett ersättning för s.k. minustid och för skadestånd för brott mot lagen om företagshemligheter. Talan i den delen väcktes i juni 1999. Efter svaromål höll tingsrätten muntlig förberedelse i målet i oktober varefter Tirfing återkallade och i stället yrkade skadestånd. Vid en avvägning mellan å ena sidan L.L:s och Gourimekos totala anspråk på ersättning för rättegångskostnader - som i allt avser ombudsarvode - och det anspråk de nu gör gällande i denna del, finner tingsrätten att Tirfing i denna del skall förpliktas ersätta L.L. och Gourimeko med 15 000 kr exklusive moms.

Tirfing har i förhållande till Gourimeko tappat i målet och skall svara för Gourimekos rättegångskostnader. Gourimeko har fordrat ersättning med 40 000 kr exklusive moms. Tirfings talan mot Gourimeko har i förhållande till andra delar av målet varit av mindre omfattning. Tingsrätten finner Gourimeko skäligt tillgodosedd med en ersättning på 20 000 kr exklusive moms.

Även om L.L. fått bifall till en mindre del av sin talan har hon och Tirfing tappat och vunnit ömsom. Förutsättningar föreligger att - utöver i avskriven del - låta var och en av L.L. och Tirfing svara för sin rättegångskostnad.

DOMSLUT

1. Tingsrätten förpliktar Tirfing Redovisning-Administration-Strategi AB (Tirfing) att till L.L. genast utge

dels femtusentrehundrasextiofem (5 365) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från 1999-01-01 tills betalning sker

dels ränta enligt 6 § räntelagen på 27 803 kr från 1999-01-01 till 1999-04-20.

2. Tingsrätten avskriver målet såvitt avser Tirfings yrkanden om ersättning för s.k. minustid och skadestånd på grund av brott mot lagen om företagshemligheter.

3. Tirfings yrkande om skadestånd i övrigt och om utdömande av vite lämnas utan bifall.

4. L.L:s yrkande om allmänt skadestånd och del i Tirfings vinst för 1998 lämnas utan bifall.

5. Tirfing skall utge ersättning för L.L:s och Gourimeko Företagskonsult HB:s (Gourimeko) rättegångskostnader i de delar Tirfing återkallat sin talan med femtontusen (15 000) kr i ombudsarvode jämte ränta enligt 18 kap 8 § 2 st rättegångsbalken.

6. Tirfing skall vidare utge ersättning till Gourimeko för dess övriga rättegångskostnader med tjugotusen (20 000) kr i ombudsarvode jämte ränta enligt 18 kap 8 § 2 st rättegångsbalken.