AD 2002 nr 12

Parter:

Nectar Beauty Shops Aktiebolag i konkurs; Handelsanställdas förbund; Y.A.

Nr 12

Nectar Beauty Shops Aktiebolag i konkurs

mot

Handelsanställdas förbund och Y.A. i Almunge.

ÖVERKLAGAT BESLUT

Uppsala tingsrätts beslut 2001-03-22 i mål nr T 1830-00

Tingsrättens beslut, se bilaga.

Nectar Beauty Shops Aktiebolag i konkurs (bolaget) har överklagat tingsrättens beslut och yrkat att Arbetsdomstolen skall bifalla bolagets vid tingsrätten framställda yrkande om ersättning för rättegångskostnader.

Handelsanställdas förbund (förbundet) och Y.A. har bestritt ändring.

Till utveckling av talan har parterna anfört i huvudsak detsamma som finns antecknat i tingsrättens protokoll. De har dock tillagt bl.a. följande

Bolaget

Varken bolaget eller konkursförvaltaren har fullgjort de anspråk som gjorts gällande i målet. Motparterna har av konkursförvaltaren endast begärt att Y.A. skulle utfå lön för viss period. Varken Y.A. eller förbundet har således uppnått fullgörelse. Det går inte att av konkursförvaltarens beslut dra slutsatsen att denne har gjort någon djupare bedömning av någon fråga. Det framgår däremot att konkursförvaltaren inte har satt sig in i målet eftersom han har godtagit krav avseende lön för perioder som det inte har yrkats lön för vid tingsrätten. I stället för att utgå från spekulationer om hur konkursförvaltaren har resonerat skall rätten själv bedöma utgången av målet.

Y.A. och förbundet

Y.A. har fått framgång med yrkandet om ogiltigförklaring hos konkursförvaltaren genom att lön och ersättning har betalats ut för tiden från uppsägningen fram till dess att Y.A. påbörjade sin föräldraledighet. Konkursförvaltaren har funnit dessa krav sakligt grundande. Att hos konkursförvaltaren kräva ogiltigförklaring av uppsägningen är inte möjligt och dessutom meningslöst eftersom bolaget har försatts i konkurs och personalen har sagts upp. Yrkade skadeståndsbelopp är av sådan karaktär att de inte kan erhållas via lönegarantin och det har därför saknats anledning att framställa dessa anspråk i konkursen. Y.A. har fått full ersättning för sjuklönen genom lönegarantin. Hon har således fått full framgång så långt det är möjligt via den statliga lönegarantin. Att fortsätta processen mot bolaget efter konkursen vore, som tingsrätten har konstaterat, meningslöst eftersom en dom mot bolaget inte skulle binda konkursboet. Inte heller skulle Y.A:s eller förbundets möjligheter att utfå ytterligare ersättning i konkursboet öka ens med en dom som band konkursboet, detta beroende på förmånsrättsordningen.

Skäl

Enligt 18 kap. 5 § rättegångsbalken gäller som huvudregel att part som har återkallat sin talan skall ersätta motpartens rättegångskostnader om inte särskilda omständigheter föranleder att ersättningsskyldigheten bestäms på annat sätt. Som ett exempel på undantagsregeln nämns i förarbetena (NJA II 1943 s. 231) att käranden återkallar sin talan på grund av att svaranden efter talans väckande har fullgjort det anspråk som gjorts gällande i rättegången. Som ett annat exempel nämns att sådana förhållanden har inträtt att ett vidhållande av talan vore meningslöst och att det samtidigt kan antas att kärandens talan skulle ha bifallits. Stundom kan det också finnas anledning till kvittning av kostnaderna när käranden återkallat sin talan och svaranden underlåtit att begära avgörande av målet, trots att han kunnat göra det. I praxis har också huvudregeln frångåtts i situationer där käranden har nått sitt syfte med processen genom ingripande av utomstående.

Det kan konstateras att bolaget inte har fullgjort någon del av kärandenas anspråk. Emellertid har Y.A. genom den statliga lönegarantin fått viss lön utbetald för tiden efter den påstådda uppsägningen och enligt uppgift även ersättning för viss sjuklön. Målet vid tingsrätten avsåg dock inte lön avseende den period som ersättning har utbetalats för utan yrkandena avsåg ogiltigförklaring av uppsägningen, allmänna skadestånd till Y.A. och förbundet samt sjuklön. Av dessa yrkanden kan endast yrkandet om sjuklön anses ha tillgodosetts genom konkursförvaltarens ingripande. Ett beslut om lönegaranti skulle i och för sig kunna vara att bedöma som ett sådant ingripande av utomstående som skulle kunna innebära att en kärande uppnår sitt syfte med processen. I detta fall får dock syftet med processen främst anses ha varit att Y.A. skulle återfå anställningen och att hon och förbundet skulle få ersättning för den kränkning som de utsatts för genom det påstådda agerandet. Varken förbundet eller Y.A. har genom konkursförvaltarens beslut uppnått dessa syften. Y.A:s och förbundets anspråk har således inte fullgjorts och syftet med processen har inte uppnåtts utom i den marginella frågan avseende sjuklön.

I övrigt kan domstolen konstatera att det ofta när svaranden har försatts i konkurs redan av den anledningen är meningslöst att vidhålla talan. Förbundet och Y.A. får i detta fall på denna grund anses ha haft anledning att återkalla sin talan. För att rättegångskostnaderna skall fördelas på annat sätt än enligt huvudregeln bör det dock i enlighet med vad som anförts i lagmotiven krävas att det även kan antas att Y.A:s och förbundets talan skulle ha vunnit bifall vid tingsrätten. Arbetsdomstolen finner inte att omständigheterna i förevarande fall talar med tillräcklig styrka för att detta skulle ha blivit fallet, då det inte av utredningen i målet kan dras några säkra slutsatser om att Y.A. skulle ha haft en tillsvidareanställning och blivit uppsagd från denna utan saklig grund eller att arbetsgivaren på annat sätt skulle ha förfarit felaktigt. Några andra omständigheter som skulle kunna motivera att ersättningsskyldigheten bestäms annorlunda än enligt huvudregeln i 18 kap. 5 § rättegångsbalken har inte framkommit i målet.

Tingsrättens beslut, som innebär att vardera parten skall stå sina rättegångskostnader, skall därför ändras så att Y.A. och förbundet förpliktas att utge ersättning för bolagets rättegångskostnader vid tingsrätten. Någon erinran mot yrkat belopp har inte framställts.

Slut

Med ändring av tingsrättens beslut förpliktas Handelsanställdas förbund och Y.A. att solidariskt ersätta Nectar Beauty Shops Aktiebolags i konkurs rättegångskostnader med fyrtiosextusenfemhundra (46 500) kr avseende ombudsarvode jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 22 mars 2001 till dess betalning sker.

Beslut 2002-01-30, målnummer B-41-2001

Ledamöter: Michaël Koch, Lars Johan Eklund och Katarina Berglund. Enhälligt.

Sekreterare: Katarina Berglund

BILAGA

Tingsrättens protokollsbeslut (ledamot: Ingemar Persson).

Y.A. och Handelsanställdas förbund väckte den 7 juni 2000 talan mot Nectar Beauty Shops AB (bolaget),varvid Y.A. yrkade dels att uppsägning av henne från en tillsvidareanställning den 20 mars 2000 skulle ogiltigförklaras då den saknade saklig grund, dels förpliktande för bolaget att betala a) allmänt skadestånd om 100 000 kr för brott mot 7 § lagen om anställningsskydd (LAS), b) allmänt skadestånd om 40 000 kr för brott mot 34 § andra stycket LAS, c) allmänt skadestånd med 25 000 kr för brott mot 30 § LAS, dels förpliktande för bolaget att betala a) sjuklön tiden den 15 februari - den 23 februari 2000 med 2 365 kr jämte ränta, b) lön med 1 176 kr avseende arbetad tid i mars 2000 jämte ränta. Förbundet yrkade skadestånd med 25 000 kr för brott mot 30 § LAS.

Till grund för talan åberopade Y.A. att bolaget utan saklig grund den 20 mars 2000 sagt upp henne från en tillsvidareanställning, att bolaget avstängt henne från arbete i strid med 34 § andra stycket LAS, och att bolaget inte underrättat Y.A. eller varslat förbundet om uppsägningen enligt 30 § LAS. Lön och sjuklön för angivna perioder har inte betalats.

Bolaget bestred talan under anförande att Y.A. haft en tidsbegränsad anställning, att hemställan om sjuklön inte lämnats till bolaget, att lön för mars betalats, och att Y.A. själv lämnat sin anställning.

Y.A. och förbundet vidhöll sin talan, dock att kravet avseende sjuklön återkallades med hänvisning till att utbetalning skett.

Efter ytterligare skriftväxling - varvid bolaget yrkade att tingsrätten interimistiskt skulle förordna att Y.A:s anställning skulle upphöra samt att frågan om anställningen upphört den 20 mars 2000 skulle avgöras genom mellandom, vilka båda yrkanden bestreds av Y.A. - höll tingsrätten muntlig förberedelse i målet den 6 oktober 2000. Vid förhandlingen framställde även Y.A. ett interimistiskt yrkande, vilket yrkande emellertid återkallades under förhandlingen, på anförda skäl, vilket även bolaget gjorde beträffande sitt interimistiska yrkande. Vidare framställde Y.A. i andra hand yrkande att hennes anställning skulle förklaras gälla tills vidare, på den grund att anställningen tidsbegränsats i strid med 4 § LAS, för det fall hennes anställning skulle befinnas vara tidsbegränsad. Andrahandsyrkandet återkallades en vecka efter förhandlingen med hänvisning till att Y.A. av bolaget fått svar på vad slags tidsbegränsad anställning hon enligt bolagets mening skulle ha innehaft.

Efter ytterligare skriftväxling rörande bevisning, varvid bolaget till ytterligare grund för bestridandet åberopade att jämkning skulle ske av yrkat skadestånd, försattes bolaget i konkurs den 9 januari 2001. Y.A. och förbundet återkallade sin talan den 9 februari 2001 med hänvisning till att bolaget försatts i konkurs och att Y.A:s fordringar anmälts till konkursförvaltaren. Bolaget utom konkurs har förklarat att man inte har någon erinran mot att målet avskrivs och har yrkat ersättning för rättegångskostnader med 46 500 kr enligt specifikation, exklusive mervärdesskatt. Konkursförvaltaren har meddelat att konkursboet inte inträder vid sidan av bolaget i tvisten. Han har även meddelat att han i anledning av att Y.A. bevakat lönefordran i konkursen utfärdat lönegarantibevis den 20 februari 2001 om 39 444 kr jämte semesterersättning om 8 667 kr.

Y.A. och förbundet har bestritt att utge ersättning för rättegångskostnader och yrkat att bestämmelsen i 18 kap 5 § andra stycket rättegångsbalken om att vid särskilda skäl vardera parten kan stå sin kostnad bör tillämpas och därvid hänfört sig till uttalanden i balkens förarbeten om att tillämpning av bestämmelsen kan komma ifråga när svaranden fullgjort det omtvistade anspråket eller ett vidhållande av talan vore ändamålslöst och det samtidigt kan antas att kärandens talan skulle bifallits eller om svaranden underlåtit begära avgörande av målet, trots att han kunnat göra det. Y.A. och förbundet har vidare anfört att undantagsregeln tillämpats i rättspraxis när käranden uppnått sitt syfte genom ingripande av utomstående, vilket i detta fall skett för Y.A:s del genom att konkursförvaltaren beslutat betala ut de anspråk på lön, sjuklön och semesterersättning som hon hade, varför skäl att driva processen för Y.A. och förbundet inte längre finns.

Bolaget har häremot i huvudsak anfört att bolaget inte fullgjort anspråken i målet, att det inte går att bedöma om ett vidhållande av talan skulle vara ändamålslös, att huvudtalan i målet gällde frågan om ogiltigförklaring av uppsägningen, vilket vore av största vikt att få prövat för det fall konkursförvaltaren avsåg fortsätta driften och sälja rörelsen, att det av omständigheterna och åberopad bevisning inte går att anta att Y.A:s och förbundets talan skulle ha bifallits. Bolaget har vidare anfört att Y.A. ändrat yrkande och begärt att hon skall utfå lön och således inte uppnått vad hon yrkade eftersom uppsägningen inte ogiltigförklarats, att Y.A:s lön enligt konkursförvaltarens beslut inte stämmer överens med den lön hon kunnat få vid bifall i målet, att huvudregeln skall tillämpas och att det förhållandet att bolaget inte påkallat dom inte leder till annan slutsats.

Tingsrätten fattar härefter - efter genomgång jämväl av handlingarna i övrigt i målet

- följande

SLUTLIGA BESLUT

1. Målet avskrivs.

2. Bolagets yrkande om ersättning för rättegångskostnader lämnas utan bifall.

Skäl. Enligt 18 kap 5 § andra stycket rättegångsbalken skall part som återkallat sin talan ersätta motparten hans rättegångskostnad, om inte särskilda omständigheter föranleder att ersättningsskyldigheten bestäms annorlunda. Som Y.A. och förbundet anfört kan undantagsbestämmelsen tillämpas när ett anspråk fullgjorts efter talans väckande eller när ett vidhållande av talan vore meningslöst och det samtidigt kan antas att kärandens talan skulle ha bifallits. Y.A. och förbundet har enligt tingsrättens bedömning såtillvida uppnått fullgörelse rörande sina anspråk att konkursförvaltaren genom beslut accepterat Y.A:s lönekrav gentemot konkursboet avseende viss tid efter den omtvistade uppsägningen den 20 mars 2000. Det kan enligt tingsrättens bedömning antas att konkursförvaltaren inte skulle ha fattat detta beslut, om han ansett att uppsägning den 20 mars 2000 var riktig, varvid också bör framhållas att konkursförvaltarens beslut om lön inte synes innefatta någon begränsning såvitt avser Y.A:s anställning. Tingsrätten beaktar vidare att ett vidhållande av talan i förevarande mål från Y.A:s och förbundets sida i så motto vore meningslöst att en dom mot bolaget - tredskodomsvis eller efter sakprövning - inte binder konkursboet, till vilket kommer en beaktansvärd risk för att Y.A. och förbundet även vid bifall inte kommer att få sin rättegångskostnad ersatt. Vidare bör beaktas att Y.A:s möjligheter att få ut ytterligare lön eller skadestånd från konkursboet med hänsyn till förmånsrättsordningen knappast skulle öka ens med en dom som genom rättskraft band konkursboet. Vad bolaget anfört rörande skälen till varför man inte begärt prövning i sak föranleder inte till annan bedömning. Sammantaget finner tingsrätten mot bakgrund av det anförda att förhållandena i målet är sådana att vardera parten bör bära sin egen rättegångskostnad. Bolagets yrkande om ersättning för rättegångskostnad skall således lämnas utan bifall.