AD 2002 nr 85

Parter:

Fastighetsanställdas Förbund; ALMEGA Tjänsteförbunden; Sodexho Clean Aktiebolag

Nr 85

Fastighetsanställdas Förbund

mot

ALMEGA Tjänsteförbunden och Sodexho Clean Aktiebolag i Stockholm.

Mellan Fastighetsanställdas Förbund (förbundet) och ALMEGA Tjänsteförbunden gäller ett kollektivavtal om bl.a. löner och allmänna anställningsvillkor. Sodexho Clean AB (bolaget) är medlem i ALMEGA Tjänsteförbunden och därigenom bundet av kollektivavtalet. G.G. är medlem i förbundet.

Bolaget utför städuppdrag åt olika kunder. G.G. anställdes hos bolaget i juli 1997. Under den tid som är aktuell i målet, år 2000 och januari månad år 2001, var hans arbete förlagt till bolagets kund Sandvik Västberga Service AB:s (Sandvik) lokaler i Västberga i södra Stockholm. Den 1 februari 2001 avskedades G.G. från sin anställning. Mellan parterna har tvist uppkommit i frågan om avskedandet varit lagligen grundat. Parterna har fört förhandlingar i tvistefrågan såväl lokalt som centralt utan att kunna enas.

Förbundet har vid Arbetsdomstolen väckt talan mot arbetsgivarparterna och yrkat att domstolen skall förplikta bolaget att till G.G. betala

1. ekonomiskt skadestånd för perioden den 1 februari - den 30 september 2001 med 74 271 kr jämte ränta på beloppet enligt 3 och 6 §§räntelagen från och med dagen för delgivning av stämningen, dvs. den 26 oktober 2001, till dess full betalning sker, samt

2. allmänt skadestånd med 100 000 kr jämte ränta därå enligt 4 och 6 §§räntelagen från och med dagen för delgivning av stämningen till dess full betalning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt yrkandena och uppgett att de inte kan vitsorda något allmänt skadestånd som skäligt i och för sig. Vad gäller det ekonomiska skadeståndet har de vitsordat att G.G. hos bolaget haft den lön och den semesterersättning som skadeståndet beräknats på. De har vidare förklarat att de inte ifrågasätter att avräkning har skett med rätt belopp. Slutligen har de vitsordat ränteyrkandena som skäliga i och för sig.

Förbundet och ALMEGA Tjänsteförbunden har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Arbetsgivarparterna

G.G. arbetade som städare i bolaget. Hans arbete var förlagt till dagtid. Dessutom arbetade han en del övertid. Vid vissa tillfällen vikarierade han som städledare. Under perioden januari 2000 - januari 2001 var G.G:s arbete förlagt till Sandviks lokaler i Västberga.

Varje månad trycks samtalslistor ut hos Sandvik. I början av år 2001 upptäcktes att det hade ringts anmärkningsvärt många samtal från ett uppehållsrum och att samtalen gick till ett visst mobiltelefonnummer. Dessutom hade i anmärkningsvärt många fall inträffat att anställda hos Sandvik hade upptäckt att telefonlurar var avlagda. Sandvik beslutade därför att en kontroll skulle göras. En av Sandviks anställda, U.D., lade in det aktuella mobiltelefonnumret i ett datoriserat system, varvid han fick fram en lista som utvisade att det från 20 av Sandviks telefoner under en viss period hade ringts sammanlagt 186 samtal till numret. Sandvik lämnade över listan till bolaget, som ringde upp ifrågavarande nummer. Det visade sig gå till G.G:s mobiltelefon.

G.G. har inte haft något abonnemang avseende sin mobiltelefon. Istället har han använt företaget Comviqs s.k. kontantkort för att kunna ringa. Kontantkortet "tankas", med användande av Internet eller ett särskilt värdebevis, upp till ett visst belopp som man sedan kan ringa för. Innehavet av kortet är förenat med ett bonussystem; för varje inkommande samtal som varar i minst fem sekunder tillgodoförs kontantkortet samtalstid värd 25 öre per minut som det inkommande samtalet pågått. Påfyllning av intjänad bonus sker samtidigt med att kortet "tankas".

Av den lista som U.D. tagit fram avseende samtal från Sandviks telefoner till G.G:s mobiltelefon kan följande utläsas. Samtal från någon av Sandviks telefoner till G.G:s mobiltelefon har särskilt ofta ringts från anknytningarna nr 87341 och nr 87711, som båda finns i ett uppehållsrum hos Sandvik. Under perioden den 14 januari 2000 - den 15 januari 2001 har sammanlagt 186 samtal ringts från någon av Sandviks telefoner till G.G:s mobiltelefon. Sandviks kostnad för samtalen har uppgått till 11 066 kr; bolaget har ersatt Sandvik för kostnaden. Flertalet av telefonsamtalen, nämligen 175 stycken, har ägt rum från och med den 10 oktober 2000 till och med den 15 januari 2001, dvs. under en period om ca 100 dagar. Sexton av samtalen har haft en längd om 10 - 20 minuter. Tjugoen av samtalen har haft en längd om 20 - 40 minuter. Elva av samtalen har haft en längd om 40 - 60 minuter. Fjorton av samtalen har haft en längd om 1 - 2 timmar. Två av samtalen har haft en längd om 2 - 3 timmar. De återstående två samtalen har haft en längd om ca 4 resp. ca 6 timmar. Kostnaden för det sistnämnda samtalet var 858 kr. 75 procent av den totala samtalstiden har ägt rum under samtal vars längd varit 30 minuter eller mer. Trots att det här genomgående talas om "samtal" behöver verkliga sådana inte ha ägt rum. Av den omständigheten att det vid flera tillfällen har upptäckts att luren på någon av bolagets telefoner varit avlagd kan slutsatsen dras att någon har ringt upp G.G:s mobiltelefon från någon av Sandviks telefoner och att ifrågavarande person sedan har låtit luren ligga av och samtalstid "ticka". På så sätt har G.G. kommit i åtnjutande av bonus.

Arbetsgivarparterna påstår att G.G. har ringt, alternativt anstiftat någon att ringa, de angivna samtalen. Därigenom har han gjort sig skyldig till brottet olovligt brukande alternativt anstiftan till detta brott.

Grunden för arbetsgivarparternas talan i målet är att det har förelegat laga grund för avskedande av G.G. eftersom han, eller någon av honom anstiftad person, har ringt från telefoner hos Sandvik till G.G:s mobiltelefon endast i syfte att tillföra hans kontantkort bonusmarkeringar. Förfarandet har inneburit skada för Sandvik, vilken bolaget fått ersätta, och vinning för G.G. Denne har dessutom genom sitt förfarande till viss del använt sin arbetstid till annat än arbete. Arbetsgivarparterna gör gällande att de åberopade omständigheterna innebär att det i vart fall har förelegat saklig grund för uppsägning av G.G. av personliga skäl.

Förbundet

G.G. började arbeta som städare hos bolaget år 1997. Olika företag, bl.a. Sandvik, hyr in bolagets städtjänster. Det var hos detta företag G.G:s arbete var förlagt. Hans arbetsdagar varade från kl. 6.00 till kl. 14.30.

G.G. avskedades av bolaget den 1 februari 2001. Avskedandet grundades på att G.G. misstänktes för brott. Han blev polisanmäld av bolaget för olovligt brukande. Åklagaren beslutade dock, den 28 maj 2001, att inte väcka åtal med motiveringen att brott inte kunde styrkas.

G.G. bestrider brott. Han har varken själv ringt från Sandviks telefoner till sin egen mobiltelefon eller anstiftat någon annan att ringa ifrågavarande samtal. I regel har han inte heller haft tillgång till det rum hos Sandvik, från vilket samtalen som utgått från anknytningsnummer 87711 har ringts. Rummet har varit avsett för bolagets teamledare, vilka har varit de enda som haft nyckel dit. G.G. har haft tillgång till nyckel endast under de korta perioder han vikarierat som teamledare. Under de perioderna har dock inga samtal från Sandviks telefoner till hans mobiltelefon registrerats. Ytterligare en omständighet som talar emot att G.G. skulle ha ringt samtalen är att han vid tiden för dessa inte kände till Comviqs bonussystem.

Emellertid har andra städare ringt från Sandviks telefoner till hans mobiltelefon, exempelvis för att få hjälp eller instruktioner. Flertalet av samtalen på den av arbetsgivarparterna åberopade listan utgörs av sådana samtal, dvs. av vanliga tjänstesamtal. De enda samtalen på listan som bör kunna ifrågasättas av arbetsgivarparterna är de 18 längsta, vilka har haft en längd om en timme eller mer. Så långa tjänstesamtal ägde inte rum och G.G. har ingen förklaring till att samtalen i fråga ändå förekommer på listan.

Grunden för förbundets talan i målet är att G.G. inte har gjort sig skyldig till det som bolaget lagt till grund för avskedandet av honom. Avskedandet är därför inte lagligen grundat. Inte heller har det funnits saklig grund för uppsägning av G.G.

Efter avskedandet har G.G. varit delvis arbetslös fram till och med den 30 september 2001. Under den tiden har hans inkomster understigit vad han skulle ha uppburit om han hade haft kvar sin anställning hos bolaget. Mellanskillnaden uppgår till det belopp som förbundet har yrkat i ekonomiskt skadestånd. G.G. har från och med den 1 oktober 2001 erhållit en ny tillsvidareanställning med en lön som överstiger den han uppbar från bolaget. Han är därför inte berättigad till ekonomiskt skadestånd för tid från och med den 1 oktober 2001.

Domskäl

Tvisten

Den 1 februari 2001 avskedade bolaget G.G. Den huvudsakliga frågan i målet är om G.G., eller någon person som han förmått därtill, har ringt samtal från bolagets kund Sandviks telefoner till G.G:s mobiltelefon för 11 066 kr, varigenom G.G. har erhållit bonus i form av samtalstid att använda för egna utgående samtal.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på förbundets begäran hållits förhör under sanningsförsäkran med G.G. På arbetsgivarparternas begäran har vittnesförhör hållits med L.S. och U.D., båda anställda hos Sandvik. Förbundet har som skriftlig bevisning åberopat åklagarens beslut att inte väcka åtal mot G.G. Arbetsgivarparterna har lagt fram samtalslistor avseende telefonsamtal från telefoner hos Sandvik till G.G:s mobiltelefon.

Arbetsgivarparterna har gjort gällande följande. Det har förelegat laga grund för avskedande av G.G. eftersom han, eller någon av honom anstiftad person, har ringt från telefoner hos bolagets kund Sandvik till G.G:s mobiltelefon i syfte att tillföra hans kontantkort bonusmarkeringar. Förfarandet har inneburit skada för bolaget, som har fått ersätta Sandvik för samtalskostnaden, och vinning för G.G. Denne har dessutom genom detta förfarande till viss del använt sin arbetstid till annat än arbete. De åberopade omständigheterna innebär att det i vart fall har förelegat saklig grund för uppsägning av G.G. av personliga skäl.

Förbundets inställning i tvisten är i korthet följande. Innehållet i de samtalslistor som arbetsgivarparterna har lagt fram ifrågasätts i och för sig inte. G.G. har dock varken ringt eller anstiftat någon att ringa de ifrågavarande samtalen. Flertalet av dessa har varit vanliga tjänstesamtal, som G.G:s arbetskamrater har ringt till honom i och för tjänsten. De 18 längsta samtalen kan G.G. inte förklara. Det bestrids att han åsidosatt sin arbetsskyldighet. Det har inte ens funnits saklig grund för uppsägning av G.G.

Föreligger grund för avskedande?

I målet föreligger skriftlig dokumentation i form av samtalslistor, vilka upptar alla samtal som har ringts från någon av Sandviks telefoner till G.G:s mobiltelefon under perioden den 1 januari 2000 - den 15 januari 2001. Innehållet i dessa listor har i sig inte ifrågasatts av förbundet. Av samtalslistorna kan utläsas från vilken av Sandviks anknytningar samtalen har ringts, datum för samtalen, klockslaget när samtalen avslutats, numret som samtalen har ringts till, att samtalen har utgått från Sandviks linje 2, att Sandvik har abonnemang hos Telia, samtalens längd och kostnaden för samtalen. Av listorna framgår bl.a. följande. Sammanlagt 186 samtal har ringts under perioden. Av dessa har 175 samtal ringts efter september månad 2000. De hundratjugo kortaste samtalen har haft en längd mellan några få sekunder och tio minuter. Sexton av samtalen har haft en längd om 10 - 20 minuter. Tjugoen av samtalen har haft en längd om 20 - 40 minuter. Elva av samtalen har haft en längd om 40 - 60 minuter. Fjorton av samtalen har haft en längd om 1 - 2 timmar. Två av samtalen har haft en längd om 2 - 3 timmar. De återstående två samtalen har haft en längd om ca 4 resp. ca 6 timmar. Av de 18 längsta samtalen har 13 ringts från en och samma anknytning, nämligen nr 87711.

L.S. och U.D. har båda vittnat om hur listan har tagits fram och uppgett att dess innehåll är tillförlitligt.

Genom förebringandet av samtalslistorna och vittnesförhören med L.S. och U.D., samt då det inte har framkommit något i målet som tyder på att samtalslistornas innehåll skulle vara oriktigt, är det utrett att telefonsamtal har ringts från Sandviks telefoner till G.G:s mobiltelefon i enlighet med vad arbetsgivarparterna har gjort gällande.

Avgörande för den bedömning som Arbetsdomstolen har att göra i målet är därmed huruvida arbetsgivarparterna kan anses ha lyckats visa att det är G.G., eller någon person som han förmått därtill, som har ringt de aktuella samtalen.

Förbundet har till stöd för sin ståndpunkt i målet, att G.G. inte har gjort sig skyldig till det bolaget påstått, åberopat att åklagaren i beslut den 28 maj 2001 lagt ned den påbörjade förundersökningen om påstått olovligt brukande från G.G:s sida med motiveringen att brott inte kunnat styrkas. Enligt Arbetsdomstolens mening saknas emellertid skäl att tillmäta ett sådant beslut, som grundas på den enskilde åklagarens bedömning utifrån materialet i förundersökningen av utsikterna att få till stånd en fällande dom, någon särskild bevisverkan. Arbetsgivarparternas påståenden om G.G:s handlande skall således prövas utifrån en sedvanlig bedömning av utredningen i målet.

G.G. har hörd under sanningsförsäkran berättat följande. Han var anställd som städare i bolaget. När den ordinarie teamledaren var borta hade han dessutom till uppgift att hjälpa nyanställda. De var normalt 12 - 15 personer som städade samtidigt. Ibland kunde de dock vara upp till 20 personer. De kunde antingen arbeta var och en för sig eller två och två. Hans arbetsdag varade mellan kl. 06.00 och kl. 14.30. En del av Sandviks personal var på arbetsplatsen samtidigt som städningen pågick. - Samtalen enligt den åberopade listan har gått till hans mobiltelefon, till vilken han har ett Comviq kontantkort. Han har dock inte ringt något av samtalen. Emellertid brukade bolagets teamledare ringa från Sandviks anknytning nr 87711 och be honom om hjälp. Det handlade då om korta samtal. Ifrågavarande samtal har ringts från det rum som teamledaren brukade sitta i. Det var bara teamledaren som hade nyckel dit. De övriga städarna kunde dock få låna nyckeln om de behövde komma in där. När teamledaren gick ut ur rummet och låste detta brukade han dessutom med hjälp av en förlängningssladd placera telefonen i ett uppehållsrum för att städarna skulle ha möjlighet att ringa. Det kunde handla såväl om tjänstesamtal som om privata samtal. Under sommaren 2000 vikarierade han som teamledare i två månader. Det var endast då han hade tillgång till nyckeln till teamledarens rum. - Han köpte sin mobiltelefon år 1997 eller 1998. Han visste då inget om Comviqs bonussystem. Inte heller fick han kännedom om detta under den tid hans anställning i bolaget varade. Han har börjat förstå systemet först nu. Han har aldrig uppfattat att bonus har förts på hans kontantkort. - Det är riktigt att han, sedan han fått del av samtalslistorna, erbjöd sig att betala bolaget för samtalen. Det berodde endast på att han blev chockad över vad samtalslistan utvisade och därför ville få hela saken ur världen. Han var ju mån om att behålla sitt jobb. - Han fick minst 10 - 20 samtal per vecka från de andra städarna. Samtalen kunde ibland ha en längd om 20 - 30 minuter. Personal som skulle sluta arbeta kl. 11.00 ringde ofta i anledning av att något läckage hade uppstått. År 2000 uppstod läckage nästan varje dag. Anledningen till att samtalen på listan är så få till och med september 2000 och så många från och med oktober samma år är att arbetet blir tyngre och tyngre när vintern börjar komma. - Han har inte tagit emot något av de 18 längsta samtalen på listan. Förklaringen till dessa måste vara att någon annan har svarat i hans telefon när han haft denna liggandes i sin jacka. Denna jacka hängde ofta i pausrummet men kunde användas av andra personer vid ärenden ut till byggnader på området. - Det behövs ingen särskild s.k. PIN-kod för att använda hans telefon.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Till en början kan konstateras att det inte finns någon bevisning som direkt binder G.G. vid att ha ringt något av samtalen.

När det gäller de kortare samtalen kan G.G:s uppgift om att arbetskamrater ringt till honom i och för arbetet och att samtalen kunnat vara i upp till 30 minuter inte lämnas utan avseende. Det kan således inte uteslutas att de kortare samtalen, i större eller mindre utsträckning, har utgjorts av sådana samtal. Det sagda innebär att det inte mot G.G:s bestridande kan anses vara utrett att han själv har ringt - eller att han förmått någon annan att ringa - dessa kortare samtal.

Avgörande för frågan om det förelegat laglig grund för avskedandet är således vad utredningen kan anses visa beträffande de längre av de samtal som lagts G.G. till last, närmare bestämt de vars längd har varit 30 minuter eller mer. G.G. har själv uppgett att han inte har tagit emot något av de 18 längsta samtalen, dvs. de vars längd uppgått till en timme eller mer. Att just de längre samtalen skulle ha tagits emot av någon annan än G.G. är dock i sig inte rimligt. Samtalen skulle i så fall ha tenderat att bli särskilt långa när den som har svarat i mobiltelefonen har varit någon annan än den personen som ringt samtalen hade anledning att räkna med. Normalt borde sådana samtal i stället bli särskilt korta. Den enligt G.G. möjliga förklaringen till de längre samtalen, nämligen att samtal skulle ha ringts från telefoner hos Sandvik till G.G:s mobiltelefon medan denna legat i hans jacka eller någon annanstans på arbetsplatsen, att någon annan än G.G. svarat och att påringningen lika fullt resulterat i samtal som kunnat pågå i upp till flera timmar, är därför så osannolik att det kan bortses från den.

Arbetsgivarparterna har hävdat att syftet med samtalen från Sandviks telefoner till G.G:s mobiltelefon har varit att tillföra dennes kontantkort bonusmarkeringar. Enligt Arbetsdomstolens mening finns, när det gäller de längre samtalen, inte någon annan rimlig förklaring till dessa än den som arbetsgivarparterna har fört fram. Att det är G.G. själv - eller någon som han förmått därtill - som ringt samtalen stöds dessutom av det förhållandet att Sandviks undersökning initierades bland annat av att anställda på Sandvik upptäckt att deras telefonlurar varit avlagda. Denna omständighet talar mot att några verkliga samtal har ägt rum. Den tyder i stället på att någon endast har velat hålla linjen öppen i syfte att åstadkomma bonus på det sätt som påståtts i målet.

Vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet finner Arbetsdomstolen att det får anses tillförlitligen utrett att en avsevärd del av den sammanlagda samtalstiden är ett resultat av att G.G. har agerat på det sätt som arbetsgivarparterna påstått; 75 procent av den totala samtalstiden och kostnaden härför är hänförlig till samtal vars längd varit 30 minuter eller mer. G.G. har således genom att själv - eller med anlitande av annan person - ringa dessa samtal från Sandviks telefoner till sin egen mobiltelefon berett sig vinning i form av bonus att använda till egna utgående samtal. G.G:s handlande har inneburit skada för bolaget, som har betalat Sandvik för samtalen. Han har utnyttjat att han som städare har kunnat röra sig fritt i bolagets kund Sandviks lokaler och därmed haft möjlighet att använda dess telefoner. Omfattningen av och systematiken i G.G:s förfarande medför att han grovt har åsidosatt sina åligganden mot bolaget, som därmed har haft rätt att avskeda honom. Huruvida detta förfarande också inneburit att han åsidosatt sin arbetsskyldighet är en fråga som domstolen, med den bedömning som nu gjorts, saknar anledning att ta ställning till.

Sammanfattning; rättegångskostnader

Arbetsdomstolen har funnit att bolaget har haft laga grund för avskedandet av G.G. Förbundets talan skall därför avslås.

Med hänsyn till utgången i målet skall förbundet förpliktas att ersätta ALMEGA Tjänsteförbundens rättegångskostnader i detta. Om kostnadernas storlek råder inte tvist.