AD 2003 nr 96

Parter:

Sif; ALMEGA Tjänsteförbunden; Svensk Bilprovning, Aktiebolaget

Nr 96

Sif

mot

ALMEGA Tjänsteförbunden och Aktiebolaget Svensk Bilprovning i Vällingby.

Bakgrund, yrkanden m.m.

Mellan Sif och ALMEGA Tjänsteförbunden (Almega) gäller kollektivavtal. Aktiebolaget Svensk Bilprovning (bolaget) är medlem i Almega.

I november 2000 anställdes F.B., som är medlem i Sif, som besiktningstekniker i bolaget. Anställningen inleddes med en utbildning. Därefter arbetade F.B. under en kortare tid på bilprovningen i Stockholm och Uppsala för att i april 2001 börja på bilprovningen i Enköping. Den 13 december 2002 avskedades han från anställningen. Tvist har uppstått i frågan om det har funnits laglig grund för avskedandet. Sif har gjort gällande att de omständigheter som åberopats av bolaget inte utgör tillräckliga skäl vare sig för avskedande eller uppsägning. Bolaget har gjort gällande att grund för avskedande, eller i vart fall saklig grund för uppsägning, förelegat och åberopat följande omständigheter. F.B. har haft generella problem med attityden mot kunder och arbetskamrater, han har misskött sin tidsredovisning och han har genomfört ett antal besiktningar utan att vara behörig. Vidare har bolaget gjort gällande att F.B. har brutit mot bolagets regler om bisysslor och jäv genom att han kört lastbil och bärgningsbil utan arbetsgivarens samtycke, att han iklädd bolagets arbetskläder arbetat i annan verkstads lokaler bl.a. med ett fordon som han inte har varit ägare till, att han besiktigat bilar tillhöriga en annan verkstad som han får anses vara jävig i förhållande till och transporterat bilar till besiktning för dessa två verkstäders räkning. Slutligen har bolaget påstått att det inte skäligen kan krävas att bolaget omplacerar honom.

Sif har väckt talan i Arbetsdomstolen och yrkat i första hand att Arbetsdomstolen skall ogiltigförklara bolagets avskedande av F.B. samt förplikta bolaget att till honom utge 100 000 kr i allmänt skadestånd för brott mot anställningsskyddslagen och 18 650 kr per månad i lön från den 21 december 2002 till och med dagen för huvudförhandling i målet, vilket efter avräkning för de belopp som F.B. tjänat under tiden sammanlagt uppgår till 136 227 kr.

För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att bolaget inte haft laglig grund för avskedande men väl saklig grund för uppsägning av F.B. har Sif i andra hand yrkat att Arbetsdomstolen skall förplikta bolaget att till honom utge 70 000 kr i allmänt skadestånd för brott mot anställningsskyddslagen och 42 335 kr i ekonomiskt skadestånd avseende lön och semesterersättning under en uppsägningstid om två månader.

Sif har yrkat ränta enligt 6 § räntelagen; på de allmänna skadestånden från dagen för delgivning av stämningsansökan, den 5 mars 2003, och på lön och ekonomiskt skadestånd på 18 650 kr från den 25:e i varje månad under perioden januari – maj 2003. Räntan yrkas till dess full betalning sker.

Almega och bolaget har bestritt yrkandena och anfört bl.a. följande. För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att det inte förelegat grund för avskedande, har arbetsgivaren i vart fall haft saklig grund för uppsägning. Av yrkat allmänt skadestånd kan inget belopp vitsordas såsom skäligt i och för sig. Skulle Arbetsdomstolen finna att bolaget på något sätt brutit mot anställningsskyddslagen, görs gällande att skadeståndet skall jämkas i första hand till noll, och i andra hand till det lägre belopp som domstolen finner skäligt.

Det yrkade beloppet avseende lön om 136 227 och det ekonomiska skadeståndet om 42 335 kr samt ränteyrkandena har vitsordats som skäliga i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Sif

F.B. är född 1976. Han anställdes som besiktningstekniker hos bolaget i november 2000 och på bilprovningens station i Enköping i april 2001. När F.B. anställdes där var B.N. platschef. Denne efterträddes sommaren 2002 av M.A.

Påståendena om attitydproblem

Det bestrids att F.B. har haft generella problem med attityden mot kunder och kollegor. Följande händelser har dock inträffat. Den 15 januari 2002 utbröt en ordväxling mellan F.B. och en kund. Kunden var missnöjd med att hans bil blivit underkänd vid besiktningen. Så småningom blev F.B. irriterad och uttalade sig på ett olämpligt sätt. Han insåg att han uttryckt sig olämpligt och talade genast om det för B.N. Han har fått en erinran för detta. Vid ett tillfälle våren 2002 såg F.B. att en kollega inomhus kontrollerade koloxidhalten i en bils avgaser. På arbetsplatsen hade man gemensamt kommit överens om att sådan kontroll skulle ske utomhus. F.B., som var kontaktombud för Sif, ingrep därför i situationen och gick fram till kollegan. Det vitsordas att han har kastat iväg ett munstycke men inte att det har riktats mot kollegan. En vecka senare togs möjligheten att göra sådan kontroll inomhus bort. Ingripandet, som har lagts F.B. till last först efter avskedandet, påtalades över huvud taget inte av B.N. vid tillfället.

Det bestrids att F.B. erhållit flera tillsägelser på grund av olämpligt uppträdande och att M.A. vid tre tillfällen under hösten 2002 skulle ha haft samtal med F.B. angående detta. Det vitsordas dock att F.B. med sin familj vid ett tillfälle har varit hemma hos M.A.

Påståendet om misskötsamhet med tidsredovisningen

F.B. fick feber en tisdagsförmiddag hösten 2002. På grund av underbemanning härdade han ut på arbetsplatsen hela dagen men stannade hemma dagen därpå. När han kom tillbaks till arbetsplatsen frågade han M.A. om han fick skriva upp en del av tisdagen som karensdag. M.A. svarade ja och F.B. skrev upp att han hade gått hem efter lunch. M.A. återkom dock senare och sade att detta inte var tillåtet och de kom överens om att F.B. skulle ändra vad han hade skrivit, vilket han också gjorde. Han hörde därefter inget från bolaget angående detta. Det bestrids att han har gjort något olämpligt utan hävdas att han endast har gjort en förfrågan och rättat sig efter de svar han fick.

Påståendet om körning av bärgningsbil och lastbil

F.B. har kört lastbil och bärgningsbil på helger i samband med rallytävlingar för att kunna förflytta den rallybil han tävlade i. Det bestrids att detta skulle vara i strid mot bolagets etiska regler eller reglerna om bisyssla och jäv.

Påståendet om besiktningar utan behörighet

Sammanlagt var det ett tiotal anställda på arbetsplatsen, varav F.B. var den ende som inte hade behörighet att besiktiga motorcyklar och tunga fordon. Han hade endast behörighet att besiktiga personbilar, lätta lastbilar och att göra vissa efterbesiktningar. Han arbetade därför ofta på drive-in-delen, men eftersom han inte var behörig att besiktiga motorcyklar fick han lämna över dessa besiktningar till annan tekniker. Han brukade emellertid, för att undvika köbildning, påbörja besiktningen genom att registrera fordonet i handdatorn. F.B. kan vid något tillfälle ha missat att logga ut sig ur handdatorn vid överlämnandet av denna till den besiktigande teknikern. Han har emellertid inte, som bolaget påstått, utfört besiktningar av motorcyklar i strid med gällande regler.

När M.A. tillträdde som platschef ansåg han att F.B. skulle få gå en kurs för att utöka sin behörighet. Kursen startade i september 2002 och som en praktisk förberedelse för de teoretiska delarna fick F.B. gå parallellt med en fullt behörig tekniker på den s.k. lastbilsbanan. Vid de av bolaget åberopade besiktningarna av tunga fordon har F.B. varit ensam registrerad besiktningsman på handdatorn, men han har endast bistått en behörig tekniker. De har alltid varit minst två vid besiktningarna på lastbilsbanan. Det bestrids således att han har besiktigat tunga fordon utan behörighet utan vad som har skett är att han felaktigt har varit ensam inloggad på handdatorn.

Påståendet om arbete i KR´s Bilplåts lokaler och transporter av dess fordon till besiktningen

K.R. bedriver en bilverkstad i Enköping, KR´s Bilplåt. Han och F.B. är goda vänner och har bilar som gemensamt intresse. K.R. har en rallybil med vilken han tävlar, varvid F.B. brukar vara kartläsare och mekaniker. Arbetsledningen på bilprovningen har varit medveten om detta intresse och har inte haft några invändningar mot detta.

Den 18 november 2002 köpte F.B. tillsammans med sin kamrat J.B., som är besiktningstekniker i Uppsala, en bil av J.T., som är biträdande stationschef i Uppsala. Den 19 november 2002 registrerades J.B. som ägare till bilen eftersom endast en ägare kan vara registrerad i bilregistret. Den 20 november 2002 var F.B. ledig och mekade med den nyinköpta bilen, som hade transporterats till KR´s Bilplåt eftersom det fanns en lyft där. Han hade på sig ett par Fristadsbyxor. Det vitsordas att dessa byxor var ett par utslitna arbetsbyxor och att han, utöver sin egen bil, har hjälpt till med att meka med motorn i K.R:s bil samt att M.A. har kommit till verkstaden och talat med honom. Det bestrids dock att F.B. har arbetat och att han har handlat i strid med bolagets etiska regler eller reglerna om bisyssla och jäv.

K.R. ägde en gammal Peugot, som F.B. hade för avsikt att köpa. Bilen behövde dock besiktigas, varför F.B. på en ledig dag lämnade in den på Bilprovningen i Enköping. Grundregeln är att man endast får ta med sig närståendes fordon till besiktningen, men i yttersta undantagsfall kan en medarbetare även ta med sig utomståendes fordon till besiktning. För dessa fall finns det i personalhandboken regler om hur man skall förfara, nämligen att man skall meddela platschefen att ett sådant fordon skall besiktigas. Platschefen bestämmer vem som skall utföra besiktningen och noterar vissa uppgifter om besiktningen på en särskild blankett. Dessa regler hade varit tillämpliga för det fall att F.B. hade varit i tjänst den dag han tog bilen till besiktningen. Emellertid var F.B. där på en ledig dag och lämnade därför in bilen på vanligt sätt. Det bestrids därför att han har gjort något felaktigt enligt bolagets regler. Inte heller har detta påtalats för F.B. före avskedandet.

Påståendet om att ha kört fordon till besiktningen och utfört besiktningar på fordon tillhöriga Skälby Bil & Plåt i Enköping AB och dess ägare

Skälby Bil & Plåt i Enköping AB:s (Skälby) lokaler ligger vägg i vägg med KR´s Bilplåt . De delar kontor och kök. F.B. vitsordar att han har kört företagets och ägarens bilar till bilprovningen och även att han har besiktigat en del av de bilar som kommit från Skälby. Det bestrids dock att han skulle ha någon sådan relation till företaget eller dess ägare att han handlat i strid med bolagets etiska regler eller reglerna om bisyssla eller jäv.

Grunder

Bolaget har inte haft grund att enligt 18 § lagen (1982:80) om anställningsskydd avskeda F.B. från anställningen. Inte heller föreligger saklig grund för att säga upp honom enligt 7 § samma lag. Avskedandet skall därför ogiltigförklaras. Bolaget har genom avskedandet brutit mot 7 och 18 §§ lagen om anställningsskydd och skall därför förpliktas att betala allmänt skadestånd och lön. Lön skall utgå från den 21 december 2002. F.B:s månadslön uppgick vid avskedandet till 18 650 kr.

Om omständigheterna skulle utgöra saklig grund för uppsägning gör Sif i andra hand gällande att bolaget i vart fall brutit mot 18 § lagen om anställningsskydd och därför skall betala allmänt skadestånd samt ekonomiskt skadestånd avseende uppsägningslön jämte semesterersättning. Såväl uppsägningstiden som semesterersättningen grundas på gällande kollektivavtal.

Normal löneutbetalningsdag var den 25:e i respektive månad, varför ränta på lön och ekonomiskt skadestånd skall utgå från detta datum.

Almega och bolaget

Bolagets uppgift är i huvudsak att kontrollbesiktiga fordon registrerade i Sverige. Bolaget besiktigar ca 5 miljoner fordon per år på 177 stationer med sammanlagt 1 600 arbetstagare, varav ca 1 400 är besiktningstekniker och ca 200 är besiktningsingenjörer med något utökade befogenheter. På varje station finns en platschef och en biträdande platschef. Bolagets arbete innebär myndighetsutövning och innebär särskilda krav på opartiskhet och objektivitet. Alla besiktningsmän har genomgått utbildning och examination i praktiskt arbete. Under introduktionskursen presenteras en checklista med bolagets etiska regler. Denna gås igenom och undertecknas av den anställde. Dessutom sker fortlöpande utbildning. F.B. har känt till och accepterat att följa dessa regler. Bolaget utför tilläggstjänster åt vissa företag, t.ex. hämtservice som innebär att bolagets personal hämtar bilar hos en företagskund, besiktigar dem och kör dem tillbaka. Företagskunder kan också accepteras som fakturakunder.

F.B. var vid avskedandet 26 år gammal och hade arbetat hos bolaget i drygt två år. Han anställdes i november 2000 och arbetade först i Stockholmspoolen i fyra månader och därefter i Uppsala i en månad. Han började i Enköping i april 2001. B.N. var då platschef i Enköping, men han slutade den 17 juli 2002 för att efterträdas av M.A. E.L. är biträdande platschef.

Natten mellan den 3 och 4 november 2002 brann stationen i Enköping ner i en anlagd brand och alla handlingar förstördes. Stationen var stängd under en forcerad återuppbyggnad och kunde öppnas igen den 18 november 2002. Under tiden som stationen var stängd var personalen arbetsbefriad måndag – fredag och fick arbeta övertid lördag – söndag på stationerna i Västerås och Uppsala.

Påståendena om attitydproblem

F.B. har generellt haft problem med sin attityd mot kunder och arbetskamrater och med att hantera sitt humör. Följande är exempel på detta. Den 15 januari 2002 underkände F.B. en personbil vid kontrollbesiktning. Privatpersonen som ägde bilen tyckte att F.B. var väl hård i sin bedömning och uppgav att han eventuellt ändå tänkte köra med bilen. F.B. sade då: ”Om jag ser dig köra omkring i den här bilen obesiktigad bland barn så skall jag personligen ge dig en smäll på käften”. På grund av detta uttalande kallades distriktschefen K.S. in och tillsammans med B.N. tilldelade han F.B. en varning. Vid ett tillfälle under våren 2002 höll två kollegor till F.B. på med att, i strid med reglerna, kontrollera koloxidhalten på en bil inomhus. När F.B. upptäckte detta blev han så arg att han flög fram och slet av munstycket till slangen och kastade in det i väggen mellan kollegorna samtidigt som han skrek att detta inte var tillåtet.

F.B. har vid upprepade tillfällen varit ovarsam med bilar, vilket lett till klagomål från kunder. Ett exempel är i oktober 2002 då F.B. rivstartade med en fabriksny bil så att det rök om däcken, i något slags start- och bromsprov som inte var nödvändigt på denna nya bil.

M.A. har vid tre tillfällen under augusti – november 2002 haft samtal med F.B. angående dessa attityd- och humörproblem. Exakt vilka datum dessa samtal har förevarit går inte att säga eftersom dokumentationen förstördes i branden. Avsikten var att ha ytterligare ett samtal med F.B. på grund av tillkommande kundklagomål, men branden kom emellan.

Påståendet om misskötsamhet med tidsredovisningen

F.B. har vid ett tillfälle försökt att felaktigt ange del av dag som karensdag. Han hade vid detta tillfälle varit frånvarande en onsdag på grund av sjukdom. Vid återkomsten förde han in några timmars frånvaro för tisdagen trots att han arbetat hela den dagen. Platschefen upptäckte detta och påtalade att det var felaktigt, varvid F.B. irriterat sade: ”Då får du väl ta bort det då”. F.B. har också vid flera tillfällen registrerat övertid trots att han känt till att rätt till övertid inte har funnits. Detta har upptäckts och påtalats för F.B. samt tagits bort. Varken detta eller den felaktiga karensdagen har lett till någon ekonomisk vinning för F.B.

Påståendet om körning av bärgningsbil och lastbil

F.B. har – när E.L. undrat varför han sett så trött ut på måndagsmorgnarna – uppgett att han kört lastbil och bärgningsbil på helgerna. Detta är en otillåten bisyssla även om det skett i samband med rallytävlingar.

Påståendet om besiktningar utan behörighet

F.B. har genom att besiktiga ett antal motorcyklar och tunga fordon överskridit sin behörighet, vilket är mycket allvarligt eftersom arbetet innebär myndighetsutövning. För att få behörighet att besiktiga tunga fordon krävs att man genomgår en utbildning bestående av flera steg och att platschefen efter avslutad utbildning ger den anställde behörigheten. F.B. gick det sista steget av kursen mellan den 2 och den 20 september 2002. Den 27 september 2002 fick han behörigheten av platschefen. Innan han fick denna behörighet besiktigade han sexton tunga lastbilar, två motorcyklar och fyra släp. Eftersom F.B. saknar körkort för motorcykel måste F.B. samtidigt ha gjort sig skyldig till olovlig körning eftersom besiktningarna avslutas med en provrunda.

Påståendet om arbete i KR´s Bilplåts lokaler och transporter av dess fordon till besiktningen

Mellan den 4 och den 18 november 2002 var stationen i Enköping stängd på grund av branden. Flera i personalen var nedstämda efter händelsen och platschefen M.A. hade dagliga samtal med alla anställda. Varje gång han talade med F.B. lät det i bakgrunden som om denne var på en annan arbetsplats. Han förstod inte då, men senare, att det var ljuden från en verkstad som han hörde. När F.B. den 18 november 2002 kom till stationen för att låta besiktiga en Peugot tillhörig KR´s Bilplåt eller dess ägare K.R. började M.A. undra om det fanns ett samband mellan förhållandena. Han besökte därför KR´s Bilplåt, som är en auktoriserad bilverkstad, den 20 november 2002, som var F.B:s lediga dag. Han hittade F.B., iklädd bilprovningens byxor, hängande över motorutrymmet på en Opel Kadett. F.B. förklarade att han arbetade med sin bil och att han tidigare hade arbetat med en motor som var ”chefens”. När M.A. frågade om det inte var han som var F.B:s chef fick han till svar att han menade chefen för verkstaden. Vid slagning i bilregistret visade det sig att bilen var tillhörig J.B.

Det läggs i denna del F.B. till last att han i strid med bilprovningens regler har utfört uppdrag för KR´s Bilplåt genom att köra en Peugot till besiktning under förevändning av att han avsåg att köpa den, vilket han aldrig kom att göra. Vidare görs det gällande att han inte får utföra arbete, mot eller utan betalning, på annans bil och inte heller på egen eller annans bil på en bilverkstad där bilprovningens kunder kan komma att passera, dessutom klädd i bilprovningens byxor. Det har även varit fel av honom att arbeta med en bil som han i vart fall inte är ensam ägare till.

Påståendet om att ha kört fordon till besiktningen och utfört besiktningar på fordon tillhöriga Skälby Bil & Plåt i Enköping och dess ägare

KR´s Bilplåt är andrahandshyresgäst hos Skälby. Deras lokaler ligger vägg i vägg och de har gemensamt kök och kontor. Skälby är en av stationens faktura- och hämtservicekunder. Vid ett tillfälle i augusti 2002 ringde Skälbys ägare I.H. till bilprovningen och önskade hämtning av ett fordon till besiktning. M.A. svarade att det för tillfället inte var möjligt, varvid I.H. föreslog att F.B. kunde köra ner den till stationen eftersom denne ändå satt där bredvid honom och inte gjorde något särskilt. M.A. reagerade inte vid tillfället på vad I.H. sade men har i efterhand dragit slutsatser av uttalandet. Det är klart att F.B. inte borde utföra uppdrag eller besiktningar åt Skälby för att undvika att någon skall misstänka bristande objektivitet, särskilt med det krav på försiktighet som kan finnas på en mindre ort. F.B. har dock utfört en onormalt stor andel av besiktningarna av bilar från Skälby. Under perioden januari – september 2002 besiktigade han 9 av 25 bilar tillhöriga Skälby eller I.H.

F.B. har också utfört uppdrag åt Skälby enligt följande. Den 25 oktober 2001 godkände F.B. vid besiktning i Enköping en Mitsubishi Galant tillhörig Skälby. Som av en händelse var det även F.B. som godkände denna bil den 9 november 2002 när Enköpingsstationen var stängd och F.B. arbetade helg i Västerås. Den 22 oktober 2001 godkände F.B. i Enköping en Audi Avant 100 tillhörig I.H. Samma bil besiktigades den 5 november 2002 i Uppsala Librobäck, under den period när F.B. arbetade där. Det görs inte gällande att F.B. har besiktigat bilen i Uppsala men att bilen har besiktigats på denna station just när F.B. arbetade där, visar att F.B. kör bilar till besiktning åt Skälby eller dess ägare. Den 6 maj 2002 kl. 11.32 påbörjade P.J. på stationen i Enköping besiktningen av en Porsche 911 tillhörig I.H. Han avslutade besiktningen under angivande av makuleringskod 4, vilket innebär att fel registreringsnummer angetts och att besiktningen därför måste avbrytas. Registreringsnumret var emellertid inte felaktigt och det som därefter hände var att F.B. 24 minuter senare, kl. 11.56, godkände bilen.

Det läggs F.B. till last att han i strid mot bilprovningens regler har besiktigat bilar tillhöriga Skälby eller dess ägare och att han kört bilar tillhöriga Skälby eller ägaren till besiktning, utanför ramen för hämtservicen.

Grunder

Bolagets avskedande är lagligt grundat. F.B:s handlingssätt är sådant att det inte rimligen bör tålas i något rättsförhållande. Skulle domstolen finna att skäl för avskedande inte har förelegat har arbetsgivaren i vart fall haft saklig grund för uppsägning. Bolaget har inte varit skyldigt att försöka omplacera honom eftersom F.B:s agerande inneburit att bolaget tappat förtroendet för honom.

Domskäl

Tvisten

F.B. hade sedan november 2000 en anställning hos bolaget och arbetade sedan april 2001 på bolagets station i Enköping. Den 13 december 2002 blev han avskedad från anställningen. Tvisten gäller huruvida bolaget har haft laglig grund för att avskeda F.B. eller om det i vart fall har förelegat saklig grund för uppsägning.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. På Sifs begäran har förhör under sanningsförsäkran hållits med F.B. samt vittnesförhör med R.J., facklig företrädare hos bolaget, P.Z., besiktningstekniker på bilprovningen i Eskilstuna och facklig företrädare, J.V., besiktningstekniker på bilprovningen i Uppsala och facklig företrädare samt med J.T., biträdande platschef på bilprovningen i Uppsala. På arbetsgivarparternas begäran har vittnesförhör hållits med platschefen M.A., biträdande platschefen E.L., samt B.S. och T.F., besiktningstekniker på bilprovningen i Enköping.

Arbetsgivarparternas inställning är att avskedandet har haft laglig grund och de har gjort gällande att F.B. har haft allmänna attitydproblem gentemot kunder och arbetskamrater, att han registrerat arbetstider på ett felaktigt sätt, att han kört lastbil och bärgningsbil utan arbetsgivarens samtycke, att han genomfört ett antal besiktningar utan att vara behörig, att han iklädd bolagets arbetskläder arbetat i annan verkstads lokaler bl.a. med ett fordon som han inte har varit ägare till, att han besiktigat bilar tillhöriga en annan verkstad som han får anses vara jävig i förhållande till och transporterat bilar till besiktning för dessa två verkstäders räkning. Slutligen har de gjort gällande att det inte skäligen kan krävas att bolaget omplacerar honom.

Förbundets inställning är att F.B. inte har agerat på något sätt som utgör grund för avskedande eller uppsägning.

Domstolen skall i det följande i skilda avsnitt behandla de olika frågor som aktualiserats i målet.

Påståendena om attitydproblem

Arbetsgivarparterna har i denna del gjort gällande att F.B. har haft attitydproblem mot kunder och kollegor och att han hanterat kundernas bilar ovarsamt samt att M.A. påtalat detta vid minst tre tillfällen. Sif har bestritt att några generella problem skulle föreligga men har vitsordat att vissa incidenter har inträffat. Sif har också bestritt att mer än ett samtal av de ovan nämnda tre har förekommit.

I målet är ostridigt att F.B. den 15 januari 2002 brusade upp mot en kund och sade till denne att han skulle ge denne en smäll på käften om han såg denne köra bilen bland barn trots körförbud. F.B. har tilldelats en erinran på grund av uttalandet. Det är vidare ostridigt att F.B. ingripit när en kollega i strid mot reglerna kontrollerat koloxidhalt inomhus och att F.B. då i ren ilska kastat iväg munstycket till slangen.

Både M.A. och E.L. har bekräftat att F.B. har ett häftigt humör och att kunder kunde uppleva honom som något nonchalant. M.A. har även berättat att F.B. brusat upp i samband med att någon körde mot enkelriktning på stationen och att han rivstartat med en alldeles ny företagsbil, varvid kunden undrade vem som skulle ersätta honom för slitaget på däcken. Han har även berättat om ytterligare ett tillfälle när F.B. skulle ha skällt ut en kund. M.A. har vidare uppgett att han vid tre tillfällen har haft samtal med F.B. angående dessa problem. Eftersom någon bättring inte skedde efter de två första samtalen på stationen beslutade han att försöka samtala med F.B. på en annan plats och bjöd därför hem F.B. med familj. När deras respektive sambor var i ett annat rum förklarade han för F.B. att han inte kunde hålla på som han hade gjort och att detta var sista chansen. Även om de hade druckit någon alkohol måste F.B. ha förstått att det var ett allvarligt samtal. Meningen med samtalet var att varna honom för att han skulle kunna förlora arbetet om han inte bättrade sig.

F.B. har uppgett att han inte har några problem med humöret, även om han lätt brusar upp. Han anser sig dock kunna nonchalera provokationer ganska länge. Vad gäller påståendet om att han hanterat bilar på ett ovarsamt sätt har han vidgått att det möjligen är så att han har en aggressivare körstil än de flesta, men den enda kritik han har mottagit från arbetsgivaren har rört att han vid ett tillfälle har kört för fort. F.B. har vidare uppgett att det enda samtal som M.A. har haft med honom skedde i dennes hem i samband med att hans familj var ditbjuden. Båda var alkoholpåverkade och han blev tillsagd att lugna ner sig på arbetet. Emellertid sade M.A. även att han såg en stor potential i honom och att han skulle kunna växa inom företaget. Av detta kunde han inte dra slutsatsen att det rörde sig om någon ”sista chans”. Han har inte erhållit någon erinran eller varning utöver den han tilldelades med anledning av händelsen den 15 januari 2002. Han har inte heller vid förhandlingarna medgett att han gjort något fel utan endast sagt att han hade mekat med sin egen bil och för det fall att detta var otillåtet medgett att han gjort fel.

Arbetsdomstolen konstaterar i denna del att redan de händelser som är ostridiga visar att F.B. har haft ett häftigt temperament och haft svårigheter att behärska sig vid kontakten med kunder och kollegor. Han har själv vidgått att han har haft en aggressiv körstil och även om detta inte skulle ha påtalats för honom mer än den gång när han körde för fort anser Arbetsdomstolen att det genom förhöret med M.A. är visat att han även – åtminstone vid ett tillfälle – har hanterat kundbilar ovarsamt.

Vad gäller samtalen mellan M.A. och F.B. står ord mot ord. I avsaknad av skriftlig dokumentation eller annan muntlig bevisning kan det inte enbart med stöd av M.A:s uppgifter anses visat att han på ett tydligt sätt har påtalat brister i F.B:s förhållningssätt. Vad gäller samtalet i M.A:s hem är det inte heller klarlagt exakt vad som utspelade sig. De enda personer som var närvarande var åtminstone lätt alkoholpåverkade och samtalet skedde i samband med en familjebjudning. Arbetsdomstolen anser att detta är omständigheter som talar för att samtalet inte var avsett som en allvarlig varning. Det är i vart fall inte visat att samtalet hade den karaktären eller att F.B. borde ha uppfattat samtalet på det sättet.

Påståendet om misskötsamhet med tidsredovisningen

Arbetsgivarparterna har gjort gällande att F.B. genom att felaktigt redovisa övertid och karensdag försökt få ersättning som han inte har haft rätt till. Sif har menat att F.B. inte har gjort något olämpligt utan endast gjort förfrågan till arbetsledningen hur han skulle redovisa sin arbetstid och därefter följt de svar han fick.

Av förhöret med M.A. har framkommit att han vid åtminstone två tillfällen har reagerat på att F.B. redovisat arbetad tid på ett felaktigt sätt. Vid det ena tillfället rörde det sig om att F.B. hade satt upp en del av en arbetsdag som karensdag trots att han arbetade hela den dagen. När E.L. och han upptäckte felaktigheten påtalade de detta för F.B. F.B. vidhöll dock att det var tillåtet att redovisa på detta sätt och sade till slut att om det var fel fick M.A. ändra det själv. Vid det andra tillfället hade han och F.B. haft en diskussion om huruvida denne skulle ha rätt till övertidsersättning under den vecka som han gick på utbildning. Han klargjorde att F.B. inte hade rätt till det, men denne skrev ändå upp övertid i liggaren. När M.A. skrev in lönerna tog han bort den felaktiga övertiden.

F.B. har beträffande dessa händelser uppgett att han vid båda tillfällena frågade M.A. hur han skulle redovisa tiden. Vad gällde karensdagen fick han först besked om att det skulle var i sin ordning att skriva upp del av dagen som karensdag, varför han gjorde det. Emellertid återkom M.A. med ändrat besked, varvid han gick med på att ändringar gjordes. Vad gäller övertiden fick han vid förfrågan genast besked om att han inte skulle få någon ersättning för övertid, vilket han godtog. Han skrev således inte upp någon övertid.

Arbetsdomstolen kan i denna del konstatera att M.A:s och F.B:s berättelser går isär. Någon ytterligare bevisning i denna del finns inte, varför domstolen inte kan finna att arbetsgivarparterna har styrkt sin talan i denna del.

Påståendet om körning av bärgningsbil och lastbil

F.B. har vidgått arbetsgivarparternas påstående att han under vissa helger har kört bärgningsbil och lastbil och förklarat att detta skett i samband med rallytävlingar. Det har enligt F.B. rört sig om att transportera rallybilen till och från tävlingsplatsen. Ytterligare utredning om detta saknas och Arbetsdomstolen kan inte finna att vad F.B. har medgett skulle kunna innebära en otillåten bisyssla.

Påståendet om besiktningar utan behörighet

Bolaget har påstått att F.B. utan behörighet har besiktigat två motorcyklar, sexton tunga lastbilar och fyra släp. Sif har bestritt att några besiktningar skett utan behörighet utan istället gjort gällande att vad som har skett är att F.B. felaktigt registrerats som ensam besiktningsman när han antingen har arbetat tillsammans med någon behörig eller när han överlämnat handdatorn till annan besiktningsman utan att logga ut sig.

Det är i målet ostridigt att F.B. har saknat behörighet för att besiktiga motorcyklar. F.B. har lämnat följande förklaring till att han trots detta har upptagits som ensam besiktningsman för två motorcyklar. De flesta motorcyklar som kom till besiktningen kom in på stationens drive-in-del. Eftersom det under en period bara fanns två personer på stationen som var behöriga att besiktiga motorcyklar innebar det ofta att de som arbetade på drive-in-delen fick gå in och hämta en behörig tekniker. För att inte stoppa upp kön för mycket kunde man i avvaktan på behörig tekniker registrera in motorcykeln i den handdator som alla tekniker har och ta betalt. Sedan brukade han lämna över handdatorn till den behöriga teknikern. Sådana byten på grund av bristande behörighet kunde ske flera gånger per dag. Det var väl inte alltid han kom ihåg att logga ur sig själv ur datorn och logga in den andre och det är förklaringen till att han står som besiktningsman för motorcyklar. Det är möjligt att han, trots sin bristande behörighet, har besiktigat den ena av motorcyklarna eftersom det rör sig om en efterkontroll. För det fall att det rörde sig om en enkel kontroll och det inte fanns någon motorcykelbehörig besiktningsman tillgänglig kunde man få en tillfällig behörighet av biträdande platschefen.

Även av förhören med M.A., P.Z. och J.V. har framkommit att det förekommer att handdatorer lämnas över från en besiktningstekniker till en annan. De har dock sagt att detta endast sker i akuta situationer när en besiktning omedelbart måste avbrytas. Emellertid är arbetssätten på de stationer där P.Z. och J.V. arbetar delvis annorlunda, vilket innebär att de inte har kunnat uttala sig om hur man hanterar situationen på en drive-in när ett fordon som man inte är behörig att besiktiga kommer in. Mer försvårande är då E.L:s, B.S:s och T.F:s uppgifter eftersom de arbetar på stationen i Enköping och således har varit kollegor med F.B. Ingen av dessa tre känner igen det arbetssätt med byte av handdatorer som F.B. har berättat om. Det enda tillfälle då byte av datorer är aktuellt är enligt dem på de speciella motorcykeldagar som hålls ibland. Med ledning av dessa uppgifter verkar F.B:s påstående om att handdatorer kan bytas flera gånger om dagen på drive-in-delen något märklig. Det har dock inte i målet framkommit någon närmare utredning om vilka andra som F.B. kan ha lämnat över handdatorer till. Det saknas även utredning som motsäger F.B:s påstående om att arbetsledningen ibland gav tillfälliga, begränsade behörigheter att göra vissa efterbesiktningar. Arbetsdomstolen anser därför inte, på det förevarande materialet, att det kan anses utrett att F.B. har besiktigat två motorcyklar utan behörighet.

Det har i målet klarlagts att F.B. som besiktningstekniker endast fick besiktiga personbilar, lätta släp och lastbilar samt göra vissa efterbesiktningar. Under början av hösten 2002 gick han en kurs för att få tillägg till behörigheten och därmed även få besiktiga bl.a. tunga lastbilar och släp. Kursen innebar att teoretiska och praktiska delar varvades. Den sista teoretiska delen avslutades den 20 september 2002. Efter det återstod att platschefen skulle ge honom tilläggsbehörigheten. Av de handlingar som åberopats i målet framgår att F.B. står som ensam besiktningsman för besiktningar avseende sexton tunga lastbilar, två motorcyklar och fyra släp utförda i tiden före den 27 september 2002, då bolaget har gjort gällande att F.B. fick sin utökade behörighet från M.A. Sif har dock hävdat att F.B. fick behörighet direkt efter kursslutet den 20 september 2002 och att fyra av lastbilarna därför har besiktigats när F.B. varit behörig att göra det.

Beträffande de besiktigade lastbilarna och släpen har F.B. uppgett att han fick behörighet av M.A. direkt efter avslutad kurs och att således fyra av besiktningarna har gjorts när han var behörig. Emellertid har han inte gjort några besiktningar på egen hand. Man är alltid minst två personer som arbetar tillsammans på lastbilsbanan. Redan innan han blev behörig hoppade han dock, på platschefens uppmaning, in där någon gång när det var hög arbetsbelastning. Det kan då ha hänt att bilen blivit registrerad i hans handdator och att han glömt att registrera den andre teknikerns namn. Detta är dock inte bara hans ansvar utan även den andre teknikerns. De besiktningar som han var med på i slutet av augusti 2002 avser den praktiktid som han hade på lastbilsbanan innan han började den första teoretiska delen av kursen. I praktiktiden ingick även att hantera handdatorn.

M.A. har uppgett att han tilldelade F.B. utökad behörighet först den 27 september 2002. För det fall att F.B. varit praktikant på lastbilsbanan skulle han ha gått tillsammans med två behöriga och en av dessa skulle ha hand om handdatorn. Han ifrågasätter besiktningarna även på den grunden att de verkar ha gått väl snabbt. Av den lista som presenterats i målet framgår att vissa besiktningar har tagit 11-12 minuter trots att de borde ha tagit ca 40 minuter.

Av det datautdrag som har presenterats i målet framgår att F.B. står som besiktningsman för ett antal tunga lastbilar och släp. Vissa av dessa besiktningar har tagit 11-12 minuter medan andra har tagit upp till 45-50 minuter. F.B. har förklarat de korta tiderna bl.a. med att vissa tunga fordon snarast har varit att jämställa med personbilar i besiktningshänseende och därför gått fort att besiktiga, särskilt som man arbetar två och två på lastbilsbanan eller kanske till och med har varit tre tillsammans vid något tillfälle. De uppgifter som T.F. och B.S. lämnat om att en besiktning av en tung lastbil tar ca 40 minuter stämmer väl överens med en del av besiktningstiderna, men även dessa två personer har uppgett att tiderna kan variera, t.ex. beroende på hur gammalt fordonet är. Således tycks det inte möjligt att avgöra exakt hur lång tid en besiktning skall ta. Arbetsdomstolen anser sig därmed inte – utifrån vad som presenterats i målet – ha någon möjlighet att bedöma om de kortare tider som angetts i listan varit orimligt korta för den typ av fordon som besiktigats.

F.B:s förklaring att han har gått tillsammans med annan på lastbilsbanan vinner tilltro vad gäller de besiktningar som skett i slutet av augusti 2002 eftersom detta var veckan innan hans utbildning började och det tycks ha varit en del av denna. Emellertid har inte heller hans uppgift om att han blivit beordrad att utföra visst arbete på lastbilsbanan dessförinnan blivit emotsagd. T.F. och B.S. har i och för sig uppgett att de inte har något minne av att de har arbetat tillsammans med F.B. på lastbilsbanan, men förutom det utrymme som deras uttalanden lämnar för minnesfel tycks det ha funnits fler som arbetat på lastbilsbanan och som kunnat arbeta tillsammans med F.B. Inte heller F.B:s förklaring till hur han kommit att stå som besiktningsman i protokollet går att lämna utan avseende. P.Z. har i denna del stött F.B:s berättelse genom att uppge att båda som besiktigar ett fordon egentligen skall vara registrerade i handdatorn men att det glöms bort ibland. Följden av detta blir att det i protokollet ser ut som om endast en person har varit med vid besiktningen. Det kan i sådana situationer hända att det blir den andre besiktningsmannen som sedan skriver under protokollet, särskilt om det är en lärling som har varit ensam inloggad i datorn. Arbetsdomstolen finner således att man inte av det förhållandet att F.B. står som ensam besiktningsman kan dra slutsatsen att han i verkligheten har utfört besiktningarna ensam. M.A. har sagt att det alltid skulle vara två behöriga besiktningsmän på lastbilsbanan medan F.B. har sagt att han som obehörig har kunnat arbeta tillsammans med en annan behörig. Hur det har varit med detta kan inte Arbetsdomstolen bedöma utifrån givet material och än mindre går detta att utröna beträffande de enskilda besiktningarna. Arbetsdomstolen finner det därför sammanfattningsvis inte visat att F.B. har utfört besiktningar utan behörighet.

Påståendet om arbete i KR´s Bilplåts lokaler och transporter av dess fordon till besiktningen

Arbetsgivarparterna har i denna del lagt F.B. till last att han i strid mot bilprovningens regler om bisyssla och jäv har utfört uppdrag åt KR´s Bilplåt genom att köra en Peugot till besiktningen och reparera en motor. Vidare har det lagts honom till last att han har utfört arbete på verkstaden på egen eller annans bil iförd bilprovningens byxor.

Sif har vitsordat att F.B. kört en Peugot tillhörig K.R. till besiktningen, reparerat en motor tillhörig K.R. och att han har arbetat med egen bil på verkstaden iklädd bilprovningens byxor, men bestritt att detta varit i strid med bilprovningens regler.

KR´s Bilplåt ägs av K.R. som är kamrat till F.B. och som delar dennes intresse för motorsport. De kör rallytävlingar tillsammans. Under den tid som stationen i Enköping var stängd på grund av branden var personalen arbetsbefriad på vardagarna. M.A. höll kontakt med medarbetarna per telefon. M.A. har uppgett att det vid dessa samtal lät som om F.B. var på en verkstad eller liknande och fick till svar att denne var och hjälpte en kompis med en motor. Eftersom M.A. tyckte det lät märkligt tog han reda på att F.B. kunde vara hos K.R. och tog kontakt med distriktschefen som rådde honom att åka dit. M.A. har uppgett följande om besöket. Han åkte till verkstaden den 20 november 2002 som var F.B:s lediga dag. F.B., som stod och arbetade med en rallybil iförd bilprovningens byxor, blev förvånad över besöket. När han frågade om det var den motorn som F.B. hade hållit på med tidigare fick han till svar att det inte var det, utan att det hade varit chefens motor. Vid kontroll med bilregistret konstaterades att bilen som F.B. hade stått och mekat med var tillhörig J.B. När detta framkom inleddes avskedandet.

F.B. har beträffande sitt rallyintresse och verksamheten på KR´s Bilplåt uppgett följande. En förutsättning för att kunna åka med K.R. på rallytävlingarna är att han kan meka med bilen om den stannar. Han har också mekat med motorn till rallybilen i sitt eget garage. Han har aldrig arbetat hos K.R. men brukar ibland låna plats hos honom och meka med egna fordon eftersom där finns en lyft vilket han saknar. K.R:s kunder kommer oftast inte in i verkstadsdelen. Han har talat om för B.N. att han sysslar med rally och folkrace och denne har inte haft någon invändning mot detta eller att F.B. mekade med rallybilarna. M.A. har också känt till hans intresse. M.A. har också varit medveten om att han och K.R. umgås. Även om han inte har fått något formellt godkännande av cheferna har de accepterat hans hobby. Vid besöket den 20 november 2002 tittade M.A. bara på rallybilen som han mekade med, pratade lite allmänt och ställde en del frågor om bilen. Det var inget tal om någon motor som skulle ha varit chefens och det sades inget om att F.B. skulle hålla på med något som var olämpligt. De byxor som han hade på sig var ett par uttjänta Fristadsbyxor som i och för sig varit bilprovningens men som saknar logotype. Den Opel han mekade med hade han den 18 november 2002 köpt av J.T. på bilprovningen i Uppsala. Han köpte den tillsammans med sin kamrat J.B. som betalade hela beloppet till J.T., varefter F.B. erlade halva köpesumman till J.B. De samägde således bilen.

Arbetsdomstolen konstaterar att det är ostridigt i målet att F.B., iklädd bilprovningens byxor, mekade med en Opel när M.A. kom och besökte KR´s Bilplåts verkstad. M.A. noterade registreringsnumret och fick från bilregistret veta att det var J.B. som var ägare till bilen. Av detta drog han slutsatsen att F.B. stod och mekade med annans bil på en auktoriserad bilverkstad. Av i målet åberopade kvittenser och förhöret med J.T. framgår emellertid att denne sålt bilen till F.B. och J.B. gemensamt. F.B. har således varit samägare till bilen och det förhållandet att endast J.B. stod som ägare i bilregistret berodde på att det där inte går att registrera flera ägare till samma bil. Den bil som F.B. mekade med var han således delägare till. Därutöver är det ostridigt att F.B. även har reparerat motorn i K.R:s rallybil. Mot F.B:s bestridande är det dock inte utrett att motorreparationen har skett i KR´s Bilplåts verkstad. De frågor som återstår är därmed om F.B:s agerande strider mot bilprovningens regler. Arbetsdomstolen avser att återkomma till detta under rubriken ”Bisysslor och jäv.”

Beträffande den Peugot som F.B. tog med sig till stationen för besiktning den 18 november 2002 har F.B. uppgett följande. Det var inte ovanligt att anställda på stationen tog med sig bilar till besiktningen. Den Peugot som han tog med var tillhörig K.R. men han hade för avsikt att köpa den. Eftersom bilen hade körförbud och inte blev godkänd i besiktningen ändrade han sig dock. Han var medveten om den rutin som fanns innebärande att man, om man tog med sig en bil till besiktningen, skulle lämna nycklarna till platschefen. Skälet för denna rutin var att man inte skulle riskera att få besiktiga bilen själv. Eftersom han var på stationen på sin lediga dag gjorde han dock inte så utan ställde sig i kö som allmänheten. Medan han köade satt han inne hos M.A. och fikade och antog därför att förfarandet var i sin ordning.

Av det utdrag ur personalhandboken som har getts in i målet framgår att grundregeln är att man endast får ta med sig eget eller närståendes fordon till besiktning och att man endast i yttersta undantagsfall får ta med sig utomståendes fordon till besiktning. För dessa fall finns det fastlagda rutiner om hur man skall anmäla detta till platschefen och hur denne sedan bestämmer vem som skall utföra besiktningen. I detta fall har F.B. tagit med en bil som han har sagt sig tänka köpa, men som dock varit tillhörig K.R., till besiktningen. Arbetsdomstolen anser inte att det i och för sig kan läggas honom till last att han har tagit med en utomstående persons bil till besiktningen, även om detta enligt reglerna endast skall ske i yttersta nödfall. Han har dock inte följt regeln om att anmäla detta till platschefen. Med hänsyn till att syftet med regeln möjligen endast är att säkerställa att den som lämnar in bilen slipper besiktiga den kan dock inte F.B:s agerande anses särskilt klandervärt eftersom han inte var i tjänst och därmed visste att han ändå inte skulle besiktiga bilen. Emellertid skulle handlandet kunna vara i strid med bilprovningens regler om bisyssla för det fall att agerandet är att bedöma som att F.B. har utfört ett uppdrag åt K.R. eller dennes företag. Arbetsdomstolen återkommer även till denna fråga under rubriken ”Bisysslor och jäv”.

Påståendet om att ha kört fordon till besiktningen och utfört besiktningar på fordon tillhöriga Skälby Bil & Plåt i Enköping och dess ägare

Arbetsgivarparterna har gjort gällande att F.B. inte borde ha besiktigat bilar från Skälby eller dess ägare med hänsyn till den relation som F.B. haft till KR´s Bilplåt och Skälby. Trots detta har han, enligt bolaget, besiktigat en oproportionerligt stor andel av dessa bilar, nämligen 9 av 25 under en viss period 2002. Vidare har bolaget påstått att han utfört uppdrag åt Skälby eller dess ägare genom att köra bilar till besiktningen, vilket också är i strid med bilprovningens regler. Sif har vitsordat att F.B. har besiktigat bilar från Skälby eller dess ägare och kört sådana till besiktning men har bestritt att detta skulle vara i strid med bolagets regler.

Det är ostridigt i målet att Skälby, vars ägare är I.H., ligger vägg i vägg med KR´s Bilplåt och att de två verkstäderna delar utrymmen för kontor och kök. Skälby har ett s.k. hämtserviceavtal med bolaget, vilket innebär att bolaget åt Skälby hämtar bilar till besiktning och efter utförd besiktning kör dem tillbaka.

F.B. har uppgett följande. Han vet att I.H. äger Skälby men känner honom inte närmare. De umgås inte privat och han har inte bedömt I.H. som någon närstående som han är jävig i förhållande till. Varken B.N. eller M.A. har heller sagt något om detta. Han har således utfört besiktningar på bilar tillhöriga Skälby och det kan stämma att han har besiktigat 9 av 25 bilar från Skälby under en viss period. Detta är inte något anmärkningsvärt antal eftersom han mestadels har arbetat på drive-in- delen med personbilar. Han har hämtat bilar från Skälby enligt hämtserviceavtalet. Det kan även stämma att han satt i lokalen och fikade med K.R. någon gång när I.H. hade telefonkontakt med stationen.

M.A. har uppgett att Skälbys ägare I.H. vid ett tillfälle i augusti 2002 ringde honom för att få en bil hämtad enligt hämtserviceavtalet. När han svarade att de inte hade personal tillräckligt för tillfället sade I.H.: ”Du kan väl ta F.B., som ändå bara sitter och fikar här bredvid”. M.A. reflekterade inte närmare över det sagda eftersom han var ny på Enköpingsstationen. Han kände därför inte till alla verkstäder och kunde då inte se något fel i att F.B. var och fikade på en verkstad.

Arbetsgivarparterna har till styrkande av att F.B. skulle ha utfört uppdrag åt Skälby eller dess ägare åberopat besiktningsprotokoll avseende en Mitsubishi Galant, en Audi Avant och en Porsche, tillhöriga Skälby eller I.H. Av dessa framgår att F.B. har besiktigat Mitsubishin två år i följd; år 2001 i Enköping och år 2002 i Västerås. Audin besiktigades år 2001 i Enköping av F.B. och år 2002 i Uppsala under den period när F.B. arbetade där, även om besiktningen inte utfördes av F.B. Bolaget har gjort gällande att detta skulle visa att F.B. transporterade bilarna till besiktningen för Skälbys eller I.H:s räkning. Vidare har Porschen besiktigats i Enköping den 6 maj 2002. Det märkliga, enligt bolaget, är att besiktningen påbörjades kl. 11.32 av besiktningsteknikern P.J., men nästan omedelbart avslutades för att övertas av F.B., som avslutade besiktningen kl. 11.56. På P.J:s besiktningsprotokoll anges makuleringskod 4, vilket betyder att fel registreringsnummer har angetts. Detta var emellertid inte fallet.

F.B. har vitsordat att han har besiktigat dessa bilar men bestritt att han har kört dem till besiktningen. Förklaringen till att Skälby har besiktigat sina bilar i Västerås och Uppsala är att stationen i Enköping var stängd på grund av branden under denna period. Vem som har kört dem till besiktningen vet han inte. Han minns inte besiktningen av Porschen men det är inte helt ovanligt att man börjar med att logga in en bil på handdatorn och det sedan visar sig att en annan bil kör fram. Då kan makuleringskod 4 användas och en annan besiktningsman får ta över besiktningen.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning. Det är ostridigt i målet att F.B. har besiktigat 9 av 25 bilar från Skälby eller dess ägare under en viss period år 2002. Detta kan synas vara en hög andel med hänsyn till att det fanns ett tiotal anställda på stationen. Emellertid har det i målet framkommit att F.B. arbetade mestadels med personbilar på drive- in-delen eftersom han inte blev behörig att arbeta med tunga fordon förrän i september 2002. Det förefaller därför inte orimligt att F.B. har besiktigat ett större antal fordon från Skälby än andra tekniker.

Vad gäller besiktningarna av en Mitsubishi, en Audi och en Porsche, tillhöriga Skälby eller I.H., kan inte Arbetsdomstolen finna det visat att F.B. skulle ha kört dessa till besiktningen, vare sig i Enköping, Västerås eller Uppsala. Även F.B:s förklaring om varför besiktningen av Porschen avbröts får godtas i brist på annan utredning.

Sammanfattningsvis i denna del konstaterar domstolen att det inte är visat att F.B. har utfört uppdrag åt Skälby eller I.H. genom att köra deras bilar till besiktning utan vad som skulle kunna läggas F.B. till last i denna del endast är att han har utfört besiktningar på bilar tillhöriga Skälby eller I.H. Arbetsdomstolen återkommer till denna fråga nedan under rubriken ”Bisysslor och jäv”.

Bisysslor och jäv

Ovan har Arbetsdomstolen kommit fram till att vad som skulle kunna läggas F.B. till last är att han har mekat med sin samägda bil i KR´s Bilplåts verkstad och att han hemma i eget garage har reparerat en motor tillhörig K.R:s rallybil. Vidare skulle det kunna läggas honom till last att han har kört en Peugot, tillhörig K.R., till besiktningen och att han har utfört besiktningar på bilar tillhöriga Skälby eller dess ägare. Huruvida dessa förfaranden har varit tillåtna är främst att bedöma utifrån de regler om etik, bisysslor och jäv, som har åberopats i målet och som finns nedtecknade i bolagets personalhandbok. Personalhandboken finns tillgänglig på bolagets intranät. Det har av förhören i målet framkommit att dessa regler gås igenom vid den introduktionskurs som alla genomgår i början av anställningen. F.B. har således läst igenom reglerna och får anses ha full kännedom om dem.

I bilprovningens personalhandbok definieras som bisyssla att man utanför tjänsten utför arbete med anknytning till fordon. Vidare anges att bisyssla eller uppdrag med anknytning till fordon inte är tillåtna för personalen, särskilt inte om de utförs mot betalning. Motivet är att det kan skada det allmänna förtroendet för företaget och verksamheten. Med betalning avses även annan ersättning, t.ex. gentjänst. Exempel på otillåtna bisysslor är reparation eller service av andra fordon än de som tillhör närstående. Med närstående avses make, maka, sambo, registrerad partner, barn, föräldrar och syskon samt svåger och svägerska. Det framgår vidare att reparation eller service av eget och närståendes fordon är tillåtet eftersom det är förbjudet att själv besiktiga dessa. Den reparation som domstolen till att börja med har att ta ställning till har dock utförts på ett fordon som F.B. har varit hälftenägare till. Den andra hälften har ägts av en person som enligt ovanstående definition inte är att betrakta som närstående. Arbetsdomstolen anser emellertid att grunden för bestämmelsen, nämligen att man får reparera egna eller närståendes bilar eftersom man inte får besiktiga dem, är tillämplig även på ett hälftenägt fordon. Det är uppenbart att F.B. inte själv får besiktiga ett fordon som han äger till hälften och därmed bör det vara tillåtet för honom att meka med ett sådant fordon.

Emellertid har F.B. mekat med bilen i KR´s Bilplåts verkstad iklädd bilprovningens byxor. Detta är en auktoriserad bilverkstad och verkstadens kunder har tillträde till verkstadsdelen även om det kanske inte hör till vanligheterna att de rör sig i själva verkstaden. Det har således funnits risk för att någon av bilprovningens kunder skulle ha kunnat se F.B. stå och arbeta i verkstaden. För en sådan utomstående skulle det inte på något sätt ha framgått att F.B. bara utförde arbete på sin egen bil. Möjligen kunde det även ha framstått som märkligt att han hade ett par bilprovningsbyxor på sig. Eftersom dessa byxor dock saknar logotype utan endast kan kännas igen genom det specifika gula ficklock som de har framstår det dock som mindre troligt att någon skulle ha reagerat över detta.

Som ovan angetts är motivet till att bisysslor inte är tillåtna att de kan skada det allmänna förtroendet för företaget och verksamheten. Vid utförande av reparation av eget fordon är det dock inte fråga om någon bisyssla. Med hänsyn till de mer allmänt formulerade reglerna om att varje anställd skall vara opartisk samt stå fri från kommersiell, ekonomisk eller annan inverkan som kan påverka förtroendet för företagets oberoende och integritet gör dock domstolen den bedömningen att det får anses klart olämpligt att en person som utför myndighetsutövning genom bilbesiktning på sin fritid öppet står och arbetar på en auktoriserad bilverkstad då detta får anses kunna påverka allmänhetens förtroende för verksamheten. Enligt reglerna skall varje anställd utifrån de etiska reglerna bilda sig en egen uppfattning om vad som är rätt eller fel. F.B. borde efter sådant övervägande avhållit sig från att arbeta i KR:s Bilplåts verkstad.

Till skillnad från reparationen av den egna bilen har reparationen av motorn i K.R:s rallybil skett i F.B:s eget garage utan insyn från utomstående. En annan skillnad är emellertid också att F.B. inte är ägare till rallybilen och att K.R. enligt definitionen inte är att bedöma som närstående. Av reglerna om bisysslor framgår att reparation eller service av andra fordon än de som tillhör närstående är otillåtet. F.B. har uppgett att han, utifrån de överväganden som varje anställd vid bilprovningen har att göra, har bedömt K.R. som närstående eftersom de är så goda vänner och han så väl känner till dennes bilar. F.B. har således valt att inte besiktiga bilar tillhöriga K.R. eller bilar från hans verkstad. Utifrån det samband som enligt reglerna finns mellan reparation och besiktning har han bedömt det vara tillåtet för honom att reparera bilar som tillhör K.R. F.B. har också ansett sig ha ett godkännande till att få meka med den aktuella rallybilen eftersom hans arbetsledare känt till hans intresse utan att invända mot det. Vidare är han av åsikten att det skulle bli omöjligt för honom att utöva sitt intresse om han som kartläsare i bilen inte skulle få utföra erforderliga reparationer under tävling.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning. Såsom ovan har konstaterats är inte K.R. närstående i förhållande till F.B. Enligt personalhandbokens regler får dock en jävssituation anses föreligga i förhållandet mellan dem genom att de har en sådan relation att detta objektivt sett kan påverka utförandet av arbetet. Det har därför varit korrekt av F.B. att inte besiktiga bilar tillhöriga K.R. eller dennes företag. Detta kan dock inte innebära att F.B. – såsom med närståendes fordon - automatiskt får meka med K.R:s bilar, utan i stället är detta enligt huvudregeln en förbjuden bisyssla. Just i detta fall bör dock beaktas att reparationen har varit en del av F.B:s fritidsintresse, nämligen att köra rally. Detta fritidsintresse tycks inte gå att utöva utan att i vissa situationer behöva utföra reparationer och service. Av vad som framkommit i målet har arbetsledningen varit medveten om detta intresse utan att påtala att det skulle vara olämpligt. Arbetsdomstolen anser därför att F.B:s reparation av motorn till den rallybil som han och K.R. åkte i inte kan anses vara en otillåten bisyssla.

Beträffande medtagande av en Peugot tillhörig K.R. till besiktning gör domstolen följande bedömning. Enligt vad som angetts ovan har en jävssituation förelegat i förhållandet mellan K.R. och F.B. och det har därför varit korrekt av F.B. att inte besiktiga fordonet. F.B. har uppgett att han inte heller har utfört något uppdrag åt K.R. genom att ta med bilen till bilprovningen utan att besiktningen skedde på hans eget initiativ eftersom han tänkte köpa bilen. Något bilköp blev emellertid inte av. F.B:s förklaring till varför han sedermera inte köpte den får anses godtagbar. Arbetsdomstolen anser det därför inte heller visat att F.B. har utfört uppdrag åt K.R. eller hans firma.

Vid bedömningen av huruvida F.B. varit förhindrad att utföra besiktningar åt Skälby och dess ägare får beaktas att Skälby och KR´s Bilplåt ligger vägg i vägg och delar vissa utrymmen som kök och kontor. F.B. är god vän med K.R. och har vistats mycket i KR´s Bilplåts lokaler även innan han började arbeta hos bilprovningen. Trots detta nära förhållande mellan verkstädernas lokaler har F.B. uppgett att han inte känner Skälbys ägare I.H. utan i princip bara vet vad denne heter och att han äger Skälby. Han har således inte bedömt sig vara i en jävssituation i förhållande till denne utan har besiktigat Skälbys och I.H:s bilar. Arbetsdomstolen konstaterar att någon närmare kontakt mellan F.B. och Skälby eller I.H. inte är visad och att F.B:s uppgifter därför får godtas i denna del. Av personalhandboken framgår dock att en jävssituation även kan föreligga i förhållande till sådana kunder som nära grannar, personer man hyr bostad eller jaktmark av etc. Vidare framgår att det på mindre orter finns större risk att andra kunder noterar sådana jävssituationer, vilket motiverar särskild försiktighet. Domstolen har ovan kommit fram till att det är i strid med bolagets regler att F.B. utför reparationer i KR´s Bilplåts lokaler. Detta ställningstagande motiveras främst av allmänhetens insyn och behovet av att bilprovningens personal agerar på ett sådant sätt att deras opartiskhet och integritet inte kan ifrågasättas. Med hänsyn till hur Skälbys och KR´s Bilplåts lokaler är belägna i förhållande till varandra måste det för utomstående finnas en risk för sammanblandning av företagen. Med beaktande av att Enköping är en relativt liten ort och att allmänhetens förtroende är av största vikt för bilprovningens myndighetsutövning anser domstolen att F.B. inte skulle ha utfört besiktningar på bilar från Skälby eller dess ägare.

Har avskedandet haft laglig grund?

Domstolen har i det föregående ansett utrett att F.B. har haft problem med attityden gentemot kunder och kollegor samt hanterat åtminstone en bil ovarsamt. Vidare har domstolen funnit styrkt att F.B. brutit mot bilprovningens regler om etik, bisysslor och jäv genom att meka med sin egen bil i KR´s Bilplåts lokaler samt genom att besiktiga fordon tillhöriga Skälby eller dess ägare.

Enligt 18 § lagen om anställningsskydd får en arbetstagare avskedas om han eller hon grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Därmed avses enligt lagens förarbeten sådant avsiktligt eller grovt vårdslöst förfarande som inte rimligen skall behöva tålas i något rättsförhållande. Den händelse som var utlösande för avskedandet var att F.B. reparerade en bil i KR´s Bilplåts lokaler. Bolaget drog utifrån uppgifter i bilregistret slutsatsen att det var J.B. som var ensam ägare till denna. Det har emellertid visat sig att F.B. ägde denna bil till hälften. Vidare har det som grund för avskedandet åberopats att F.B. har besiktigat bilar tillhöriga Skälby eller dess ägare. Även om domstolen ovan funnit att det stått i strid med bilprovningens regler att arbeta med sitt eget fordon i en auktoriserad bilverkstads lokaler och att F.B. enligt bolagets jävsregler inte skulle ha besiktigat Skälbys bilar är omständigheterna inte sådana att det, vare sig ensamt eller i förening med övrig misskötsamhet, kan anses utgöra ett så grovt åsidosättande av hans förpliktelser mot bolaget att bolaget har haft rätt att med omedelbar verkan skilja honom från anställningen genom avskedande. Med hänsyn till vikten av allmänhetens förtroende för bilprovningens opartiskhet i myndighetsutövningen måste dock F.B. anses genom detta sitt agerande och genom de attitydproblem som visats i målet förfarit på ett sätt som gjort att bolagets förtroende för honom som besiktningstekniker allvarligt har skadats. Sif har inte gjort gällande att det förelegat någon skyldighet för bolaget att försöka omplacera honom. Arbetsdomstolen finner sammanfattningsvis att F.B:s handlande innebär att saklig grund för uppsägning har förelegat.

Ett avskedande får enligt 35 § lagen om anställningsskydd förklaras ogiltigt om en arbetstagare har blivit avskedad under omständigheter som inte ens skulle ha räckt till för en giltig uppsägning. Så är inte fallet här och Sifs yrkande om ogiltigförklaring av avskedandet skall därför avslås.

Skadestånd

Vad domstolen har anfört i det föregående innebär att bolaget har ådragit sig skyldighet att utge allmänt och ekonomiskt skadestånd. Arbetsdomstolen anser att det allmänna skadeståndet bör bestämmas till 30 000 kr. Bolaget har vitsordat det yrkade beloppet avseende ekonomiskt skadestånd, som därför skall utgå.

Rättegångskostnader

Med hänsyn till utgången i målet skall vardera parten stå sin rättegångskostnad.