AD 2004 nr 67

Parter:

Svenska Byggnadsarbetareförbundet; Sveriges Byggindustrier; Tage & Söner Byggnads Aktiebolag

Nr 67

Svenska Byggnadsarbetareförbundet

mot

Sveriges Byggindustrier och Tage & Söner Byggnads Aktiebolag i Smålandsstenar.

Mellan Svenska Byggnadsarbetareförbundet (förbundet) och Sveriges Byggindustrier gäller kollektivavtal, bl.a. det s.k. byggnadsavtalet. Tage & Söner Byggnads AB (bolaget) är medlem i Sveriges Byggindustrier och således bundet av byggnadsavtalet.

Parterna är vidare bundna av en mellan förbundet och Sveriges Byggindustrier träffad särskild branschöverenskommelse om tillämpning av reglerna i 38–40 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL) vid arbeten inom byggnads- och anläggningsavtalens tillämpningsområden. Branschöverenskommelsen utgör kollektivavtal och finns intagen som bilaga D i byggnadsavtalet.

I branschöverenskommelsen föreskrivs följande ifråga om anlitande av underentreprenör m.m.

TILLÄMPNINGSREGLER RÖRANDE 38-40 §§ MBL VID ARBETEN INOM BYGGNADS- OCH ANLÄGGNINGSAVTALENS TILLÄMPNINGSOMRÅDEN

GEMENSAMMA VÄRDERINGAR

Parterna är överens om vikten av

att på olika sätt främja seriöst företagande,

att en rättvis och sund konkurrens mellan företagen i branschen är en förutsättning för att uppnå ett seriöst företagande, och

att samtliga parter inom byggindustrin aktivt verkar för att företag inom Byggnads- och Anläggningsavtalens tillämpningsområden bedriver sin verksamhet så att det inte innebär åsidosättande av lag och kollektivavtal eller vedertagen branschpraxis.

a PRIMÄR FÖRHANDLING GENOM KONTROLL OCH FÖRTECKNING

Arbetsgivarens skyldighet att primärförhandla enligt 38 § första stycket MBL vid utlämnande av arbete inom Byggnads- och Anläggningsavtalens tillämpningsområden är fullgjord när förutsättningarna enligt §§ 1–3 nedan är uppfyllda.

§ 1 KONTROLL OCH FÖRTECKNING

a Kontroll av UE

Arbetsgivare skall kontrollera att underentreprenör som anlitas uppfyller följande villkor

a F-skattebevis

b Momsregistreringsbevis

c Registreringsbevis

d Kollektivavtal för ifrågavarande arbete. Detta villkor gäller dock inte för s k ”enmansföretag”

Härutöver gäller vid anlitande av entreprenadmaskinföretag respektive när sådana företag förmedlas av maskin-/lastbilscentral eller s k förmedlingsföretag.

e Maskiner och utrustning uppfyller vad som anges i gällande lagar och förordningar

f Företagsförsäkring innehållande ansvarsförsäkring

g Att förare av maskin innehar yrkesbevis/utbildningsbok för ifrågavarande maskin

b UE-förteckning

Arbetsgivaren skall till berörd lokalavdelning lämna information, då underentreprenören första gången anlitas. Sådan information skall innehålla följande uppgifter:

a Organisationsnummer

b Fullständigt namn och adress

c Telefonnummer, eventuellt faxnummer

d Tillämpligt kollektivavtal (verksamhetsområde)

Protokollsanteckning till § 1 b

Vid nästa tillfälle ifrågavarande underentreprenör anlitas av arbetsgivarna föreligger inte någon informationsskyldighet.

Anmärkning

Byggnads informerar arbetsgivaren om den lokalavdelning som skall handlägga tillämpningen av denna överenskommelse.

c Revidering av UE-förteckning

Revidering av UE-förteckning skall ske en gång per år på sätt som bestäms mellan arbetsgivaren och berörd lokalavdelning. Anser lokalavdelningen att vetorättssituation kan föreligga avseende viss på förteckningen upptagen underentreprenör, har lokalavdelning rätt att få kopia av handlingar enligt a ovan.

Protokollsanteckning till § 1

Underentreprenör, som är medlem i Sveriges Byggindustriers lokalförening behöver inte tas upp på UE-förteckningen. Lokalföreningens kontroll av medlemsföretag skall omfatta samma villkor som angetts enligt ovan.

- - - - -

§ 3

- - - - -

b PRIMÄR FÖRHANDLING I ÖVRIGA FALL

Om arbetsgivare avser att anlita underentreprenör utan att uppfylla förutsättningarna under A ovan, har arbetsgivaren eller del därav att i varje särskilt fall primärförhandla med berörd lokalavdelning enligt 38 § första stycket MBL, dock med undantag för i 38 § andra stycket MBL angivna fall.

- - - - -

I samband med att branschöverenskommelsen träffades enades parterna bl.a. om en regel som skulle ta sikte på sanktioner vid eventuella överträdelser av överenskommelsen. Regeln, som togs in i en bilaga 2 till branschöverenskommelsen, benämnd ”Anteckningar till överenskommelse”, har följande lydelse.

Sanktioner

Grundsyftet är att allmänt skadestånd normalt inte skall utgå om avtalsbrottet framstår som ursäktligt eller rör rena formaliafel.

Den aktuella tvisten avser ett arbete som bolaget utförde åt Båstads kommun under år 2002 och 2003 på en arbetsplats kallad Kunskapscentrum i Båstad. Bolaget anlitade på arbetsplatsen en underentreprenör vid namn Västra Båstad Clean AB (VB Clean) för städning av bodar. VB Clean var när företaget anlitades medlem i Fastighetsarbetsgivarna inom Almega och bundet av kollektivavtal mellan Almega och Fastighetsanställdas förbund. Enligt en gränsdragningsöverenskommelse mellan förbundet och Fastighetsanställdas förbund från år 1972 med därtill hörande förtydligande från år 1973, skall bodstädning utföras enligt byggnadsavtalet.

Arbetsgivarparterna har vitsordat att bolaget i samband med anlitandet av VB Clean brutit mot den redovisade branschöverenskommelsen. Tvisten mellan parterna rör frågan om allmänt skadestånd skall utgå för bolagets brott mot kollektivavtalet. Arbetsgivarparterna har gjort gällande att allmänt skadestånd inte skall utgå. De har till stöd för denna ståndpunkt i första hand hävdat att det föreligger en sådan ursäktlig situation som anges i bestämmelsen om sanktioner i bilaga 2 till branschöverenskommelsen alternativt att det är fråga om ett rent formaliafel enligt bestämmelsen.

Lokala och centrala tvisteförhandlingar har ägt rum mellan parterna utan att de har kunnat enas. Med anledning härav har förbundet väckt talan i Arbetsdomstolen.

Yrkanden m.m.

Förbundet har yrkat att Arbetsdomstolen skall förplikta bolaget att till förbundet utge allmänt skadestånd med 25 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning, den 6 maj 2003, tills betalning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt yrkandena. De har inte vitsordat något belopp avseende allmänt skadestånd. Ränteyrkandet har vitsordats som skäligt i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Förbundet

Under år 2002 och 2003 utförde bolaget arbeten åt Båstads kommun på arbetsplatsen ”Kunskapscentrum i Båstad”. Det rörde sig om markarbeten inom ramen för byggnadsavtalet. År 2002 anlitade bolaget underentreprenören VB Clean för städning av byggbodar. VB Clean är medlem i Fastighetsarbetsgivarna.

Förbundet och Sveriges Byggindustrier har träffat en särskild branschöverenskommelse om tillämpning av reglerna i 38–40 §§ MBL. Som framgår av punkten a i branschöverenskommelsen kan en arbetsgivare befrias från förhandlingsskyldigheten enligt 38 § MBL vid anlitande av en underentreprenör, om vissa i branschöverenskommelsen angivna förutsättningar är uppfylla. Dessa förutsättningar anges i §§ 1–3. I § 1 a, punkt d, anges att arbetsgivaren skall kontrollera om en underentreprenör är bunden av kollektivavtal för ifrågavarande arbete. Därmed avses kollektivavtal med förbundet. Om underentreprenören har avtal med något eller några andra fackförbund och dessa avtal – av de parter som disponerar över kollektivavtalen – anses omfatta vissa arbeten som även faller in under byggnadsavtalet eller anläggningsavtalet, anses arbetsgivaren inte ha kollektivavtal enligt branschöverenskommelsen. Avgörande vid bedömningen av om branschöverenskommelsen åsidosatts är om bodstädning omfattas av byggnadsavtalet. I § 1 b anges att viss information, såsom t.ex. uppgifter om organisationsnummer, fullständigt namn och tillämpligt kollektivavtal, skall lämnas av arbetsgivaren till berörd lokalavdelning inom förbundet då en underentreprenör anlitas första gången. Att det inte föreligger någon sådan informationsskyldighet nästa gång underentreprenören anlitas av arbetsgivaren följer av protokollsanteckningen till § 1 b.

När bolaget anlitade VB Clean kontrollerade inte bolaget att VB Clean hade kollektivavtal med förbundet. Det visade sig att det inte förelåg något kollektivavtal mellan VB Clean och förbundet samt att tillämpligt kollektivavtal för det arbete som VB Clean skulle utföra var byggnadsavtalet. Att byggnadsavtalet var tillämpligt framgår klart av en gränsdragningsöverenskommelse från år 1972 där Svenska Byggnadsarbetareförbundet och Fastighetsanställdas förbund har enats om att all byggstädning under byggnadstiden skall utföras enligt byggnadsavtalet. Enligt ett förtydligande till överenskommelsen från år 1973 framgår att med all byggstädning under byggnadstiden avses allt städningsarbete som utförs på byggarbetsplatserna under byggnadstiden, såsom invändig städning i byggnader, personalbodar och andra utrymmen, samt all utvändig städning inom arbetsplatsens område. Det har således i över trettio år varit klarlagt och känt att bodstädning faller under byggnadsavtalet och i § 2 och § 3 i byggnadsavtalet finns det regler om arbetstider och löner för yrkeskategorin städare.

Vidare lämnade inte bolaget någon information om VB Clean enligt § 1 b i branschöverenskommelsen till förbundet.

På grund av de nu redovisade bristerna var förutsättningarna enligt branschöverenskommelsen inte uppfyllda för att bolaget skulle kunna anses ha fullgjort sin skyldighet att förhandla enligt 38 § första stycket MBL innan den aktuella underentreprenören anlitades.

Bolaget har således, genom att anlita VB Clean utan att först förhandla enligt 38 § MBL, och utan att förutsättningarna i branschöverenskommelsen för att anlita VB Clean utan att förhandla varit uppfyllda, ådragit sig skyldighet att utge allmänt skadestånd till förbundet.

Sedan förbundet fått klart för sig att VB Clean saknade kollektivavtal med förbundet kallade förbundet till tvisteförhandling. VB Clean tecknade därefter hängavtal med förbundet för bodstädningen på arbetsplatsen.

Grunder för talan

När bolaget anlitade VB Clean för bodstädning kontrollerade bolaget inte att detta företag hade kollektivavtal för ifrågavarande arbete enligt § 1 a i branschöverenskommelsen. VB Clean hade vid tiden då det anlitades av bolaget inte kollektivavtal med förbundet trots att tillämpligt kollektivavtal för det ifrågavarande arbetet var byggnadsavtalet. Bolaget lämnade heller inte information enligt § 1 b i branschöverenskommelsen, vilket bolaget var skyldigt att göra eftersom det var första gången denna underentreprenör anlitades. Bolaget har, genom att anlita VB Clean utan att först förhandla enligt 38 § MBL, och utan att förutsättningarna i branschöverenskommelsen för att anlita VB Clean utan att förhandla varit uppfyllda, ådragit sig skyldighet att utge allmänt skadestånd till förbundet.

Arbetsgivarparterna

Arbetsgivarparterna vitsordar att det av VB Clean utförda arbetet skulle ha utförts enligt byggnadsavtalet och att bolaget kommit att göra sig skyldigt till brott mot kollektivavtalet genom att anlita VB Clean som underentreprenör utan att kontrollera att företaget hade kollektivavtal med förbundet. Det görs dock gällande att allmänt skadestånd inte skall utgå eftersom avtalsbrottet är ursäktligt eller rör rena formaliafel enligt bestämmelsen om sanktioner i branschöverenskommelsen. I varje fall är situationen sådan att skadeståndet helt skall bortfalla eller jämkas.

Branschöverenskommelsen tillkom i samband med att riksdagen beslutade att återinföra MBL:s regler om förhandlingsskyldighet och facklig vetorätt vid anlitande av underentreprenörer med verkan fr.o.m. den 1 januari 1995. Reglerna finns i 38–40 §§ MBL. Branschöverenskommelsen trädde i kraft under hösten 1995 och den ersätter MBL:s nyssnämnda bestämmelser på detta område.

Vid framtagandet av branschöverenskommelsen var parterna överens om att företag samt lokala och centrala organisationer på ömse sidor genom det nya avtalet skulle samverka för att motverka att oseriösa företag anlitades som underentreprenörer. Både arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan skulle gemensamt verka i detta syfte och kontrollen av att underentreprenörerna var seriösa skulle inte vara en uppgift som enbart ålåg facket. Ett annat viktigt skäl för att träffa en överenskommelse på detta område var en önskan om att förenkla och underlätta hanteringen för såväl arbetsgivare som berörda lokalavdelningar hos förbundet vid anlitande av underentreprenörer genom att införa enkla formföreskrifter. Den stora frekvensen av underentreprenörer hade lett till att det blivit betungande att hantera förhandlingsbestämmelsen i 38 § MBL för såväl företagen som förbundets avdelningar.

Bolaget bedriver verksamhet i bl.a. Halmstad och Värnamo samt i Smålandsstenar, där huvudkontoret finns. För det mesta har bolaget kontakt med förbundets lokalavdelning i Halmstad, avdelning 22. Bolaget anlitade under försommaren 2002 VB Clean för städning av bodar på den i målet aktuella byggarbetsplatsen. Normalt sett var det projektledaren vid huvudkontoret i Smålandsstenar som hade hand om upphandlingen av underentreprenörer. Eftersom upphandlingen av tjänsten bodstädning var av ringa omfattning och behovet bedömdes som brådskande togs emellertid i detta fall beslutet att anlita underentreprenören direkt av berörd platschef på arbetsplatsen, B.N. B.N. blev rekommenderad av fastighetschefen i Båstads kommun, M.T., att anlita det aktuella städföretaget för bodstädningen. Kommunen hade anlitat VB Clean vid flera tillfällen. B.N. kontaktade VB Clean och frågade om det var bundet av kollektivavtal. Han fick då beskedet att företaget hade utfört städning av bodar tidigare och att kollektivavtal fanns med Almega. B.N. utgick från att bodstädningen ingick som en del av VB Cleans normala verksamhet och att det fanns ett giltigt kollektivavtal på städområdet genom medlemskapet i Fastighetsarbetsgivarna inom Almega. B.N. trodde således att det avtal som VB Clean hade var tillämpligt kollektivavtal för arbetet ifråga. Därför gjordes ingen anmälan och sändes ingen information om VB Clean enligt § 1 b i branschöverenskommelsen. Överenskommelsen gäller bara för arbeten inom byggnads- och anläggningsavtalens område. För det fall VB Cleans verksamhet inte skulle ha fallit in under byggnadsavtalets område skulle branschöverenskommelsen inte ha varit tillämplig. Det skulle då inte ha förelegat någon skyldighet att följa överenskommelsens regler om att lämna information om underentreprenör eller alternativt att förhandla med förbundet enligt 38 § MBL.

Innan VB Clean anlitades gjorde bolaget dock en kontroll av att VB Clean var seröst. Bolaget kontrollerade sålunda bl.a. att VB Clean hade F-skattebevis, momsregistreringsbevis och registreringsbevis. Det gjordes också en kontroll av om VB Clean hade anmärkningar i kreditupplysningsregistren.

I samband med att det i augusti 2002 förekom klagomål från arbetstagarnas sida på hur VB Clean utförde sitt städuppdrag uppdagades det att företaget saknade giltigt kollektivavtal för bodstädningen. Det framkom vidare att bolaget inte hade lämnat någon information om underentreprenören till lokalavdelningen. Förbundets avdelning i Helsingborg, avdelning 4, framförde att VB Clean var tvunget att träffa ett hängavtal för arbetsuppgiften att städa bodar. Bolaget medverkade då till att underrätta VB Clean om detta. VB Clean träffade sedermera ett hängavtal med förbundet för bodstädningen på arbetsplatsen.

En bidragande orsak till misstaget var att rutinerna hos förbundets lokalavdelning i Halmstad vad gäller hanteringen av frågor om underentreprenörer var annorlunda jämfört med hur förbundets avdelning i Helsingborg tillämpar reglerna. Bolaget hade under en lång tid haft en enkel och formlös rutin vad gäller anmälan av underentreprenörer till förbundet. Vid bolagets driftställe i Halmstad gick anmälan till på så sätt att en representant från förbundets avdelning 22 åkte ut till byggarbetsplatsen och frågade platschefen om det fanns några underentreprenörer anlitade. Parterna diskuterade då hanteringen av underentreprenörerna. I samband med sådana möten lämnades successivt uppgifter om vilka nya underentreprenörer som tillkommit vid byggnationen. Parterna förde hela tiden en dialog om frågor kring underentreprenörerna och oklarheter eller felaktigheter klarades ut vid sådana genomgångar. B.N. utgick felaktigt från att rutinerna i förevarande projekt skulle vara desamma som de som tillämpades mellan parterna i Halmstad. Enligt bolagets uppfattning är det förbundets ansvar att se till att rutinerna är desamma vid de olika lokalavdelningarna. Vid ursäktlighetsbedömningen skall även vägas in att förbundet enligt bilaga 2 till branschöverenskommelsen har en skyldighet att utse vilken lokalavdelning som skall hantera överenskommelsen som bolaget sålunda har att vända sig till. Trots detta har förbundet inte utsett någon lokalavdelning. Förbundet har på så sätt bidragit till avtalsbrottet.

Koncernen där bolaget ingår omsatte cirka 300 miljoner kr inom byggverksamheten år 2002 och upphandlar flera hundra underentreprenörer årligen. Bolaget anlitar underentreprenörer inom vitt skilda verksamhetsområden som omfattar hela byggprocessen. Det ligger i sakens natur att det inte är helt enkelt för en enskild byggentreprenör att känna till alla de oklarheter i gränsdragningsfrågor som råder inom branschens breda område. Arbetsgivarparterna noterar att förbundet och Fastighetsanställdas förbund träffat två gränsdragningsöverenskommelser på området och att den tidsmässigt senare av dessa, överenskommelsen den 24 januari 1973, uppenbarligen utgör ett förtydligande av den först träffade överenskommelsen. Det framgår att den andra gränsdragningsöverenskommelsen har ingåtts på ”förekommen anledning” vilket uppenbarligen måste betyda att den ingåtts därför att osäkerhet har rått om huruvida invändig städning i byggnader, personalbodar och andra utrymmen skall räknas som byggstädning och omfattas av byggnadsavtalet. Gränsdragningsöverenskommelserna har varit okända för organisationerna på arbetsgivarsidan. Existensen av gränsdragningsöverenskommelserna, särskilt överenskommelsen av den 24 januari 1973, visar tydligt på att bolagets missuppfattning är förklarlig och inte särskilt märklig. Det faktum att ett förtydligande varit nödvändigt visar tydligt att bolagets agerande varit ursäktligt.

VB Clean har tidigare varit verksamt med att städa bodar. Under perioden 1996–2001 städade detta företag bodar på uppdrag av Skanska i samband med tunnelbygget under Hallandsåsen. Det rörde sig om en väsentligt större entreprenad vid det tillfället. I samband med det uppdraget uppkom diskussion om hängavtal med förbundet. Det var förbundets avdelning 4 i Helsingborg som ställde krav på att hängavtal skulle upprättas. Emellertid avstod avdelningen från kravet på hängavtal mot bakgrund av den period under vilken byggnationen skulle pågå. Avdelningens avstående från att slutligen teckna hängavtal visar att slutandet av hängavtal för bodstädning uppenbarligen inte alltid har ansetts vara en fråga av större vikt för förbundets avdelning 4.

Vid bedömningen av om misstaget varit ursäktligt alternativt ett rent formaliafel skall beaktas att kontraktet mellan bolaget och VB Clean ekonomiskt sett var av mycket liten betydelse. Under år 2002 fakturerade VB Clean bolaget totalt 17 860 kr för bodstädningen. För tiden fram till och med den 12 maj 2003 var summan av faktureringar från VB Clean under det året 19 620 kr. Ifrågavarande entreprenads omsättning uppgick till 44 miljoner kr.

Grunder för talan

Arbetsgivarparterna vitsordar att det av VB Clean utförda arbetet omfattas av byggnadsavtalet och att bolaget gjort sig skyldigt till brott mot kollektivavtalet genom att anlita VB Clean som underentreprenör utan att kontrollera att kollektivavtal fanns med förbundet. Bolagets underlåtenhet att lämna information enligt § 1 b i branschöverenskommelsen är en följd av bolagets misstag ifråga om kontroll av tillämpligt kollektivavtal och utgör således inte ett särskilt avtalsbrott.

Arbetsgivarparterna gör i första hand gällande att någon sanktion i form av allmänt skadestånd inte skall utgå eftersom det föreligger en sådan ursäktlig situation som anges i bestämmelsen om sanktioner i branschöverenskommelsen alternativt att avtalsbrottet rör ett sådant rent formaliafel som också anges i bestämmelsen.

I andra hand görs gällande att skadeståndet helt skall bortfalla eller sättas ned till skäligt belopp med stöd av 60 § MBL. Till stöd härför åberopas samma omständigheter som är att beakta vid bedömningen av om bolaget begått ett ursäktligt misstag enligt regeln om sanktioner i kollektivavtalet.

I tredje hand hävdar arbetsgivarparterna att yrkat skadestånd överstiger det skadestånd förbundet är berättigat till enligt 54 och 55 §§ MBL. Ett skäligt skadestånd skall bestämmas till högst 2 000–3 000 kr. Härvid skall beaktas att förbundet vid ett tidigare tillfälle krävde 2000 kr för brott mot samma bestämmelser i kollektivavtalet.

Till stöd för att avtalsbrottet skall anses som ursäktligt eller betraktas som ett rent formaliafel enligt bestämmelsen om sanktioner åberopas att bolaget har saknat kunskap om de gränsdragningsöverenskommelser som finns mellan förbundet och Fastighetsanställdas förbund, att den felbedömning som skett därför framstår som naturlig, att uppdraget med bodstädning har varit av mycket liten betydelse utifrån ett ekonomiskt perspektiv, att bolaget vidtagit kontroll av kollektivavtalsbundenheten som sådan, att bolaget har vidtagit samtliga föreskrivna kontroller utom just kontrollen av kollektivavtal med förbundet, att anlitad underentreprenör tidigare anlitats av byggherren – en kommun – som dessutom rekommenderade underentreprenören ifråga samt att den anlitade underentreprenören också visade sig vara seriös. Vidare görs gällande att underlåtenheten, mot bakgrund av det stora antalet underentreprenörer och den i detta fall relativt förklarliga missuppfattningen som förekommit, är att se som ett enskilt misstag gjort av en enskild person som helt klart är ursäktligt. En bidragande orsak till misstaget var att rutinerna mellan bolaget och förbundets avdelning 22 i Halmstad var annorlunda jämfört med hur förbundets avdelning 4 i Helsingborg tillämpade reglerna. Det bör också beaktas att förbundet inte krävde kollektivavtal i ett tidigare fall när VB Clean utförde städarbete för Skanska.

Till stöd för att skadeståndet skall jämkas åberopas samma omständigheter som åberopats till stöd för att avtalsbrottet är ursäktligt eller rör ett rent formaliafel.

Förbundet

Det bestrids att kollektivavtalsbrottet skall anses ursäktligt eller att avtalsbrottet rör ett rent formaliafel enligt regeln om sanktioner i branschöverenskommelsen. Vidare bestrids att det föreligger skäl att sätta ned skadeståndet eller helt låta skadeståndet bortfalla enligt 60 § MBL. Inte heller föreligger skäl att bestämma skadeståndet till ett lägre belopp än det yrkade.

I samband med att ovan angivna överenskommelse träffades gjordes en förteckning över rikstäckande företag och företag med regional verksamhet. Företag som därefter tillkom som regionala och rikstäckande skulle av Sveriges Byggindustrier anmälas till W.H. hos förbundet som sedan skulle kontakta företaget för att träffa överenskommelse om vilken av förbundets lokalavdelningar som skulle handlägga ”UE-frågor” enligt branschöverenskommelsen. Denna ordning är självklar eftersom förbundet inte kan bevaka vilka av Sveriges Byggindustriers medlemsföretag som övergår till att vara rikstäckande eller har regional verksamhet. Bolaget fanns inte med på den ursprungliga förteckningen från år 1995 och har därefter inte heller anmälts till förbundet som rikstäckande eller regionalt företag. Förbundet har inte kontroll på alla företag inom byggbranschen. För att tillämpa det förenklade förfarandet med att en lokalavdelning skall utses att hantera överenskommelsen krävs att förbundet får kännedom om att företaget har rikstäckande eller regional verksamhet. Detta måste på något sätt anmälas till förbundet. Här kan konstateras att bolaget inte fullgjort sin skyldighet att ge information om underentreprenören enligt kollektivavtalet mot någon av förbundets avdelningar. Av det anförda följer att det beror på arbetsgivarsidan att den förenklade hantering som anges i branschöverenskommelsen, anmärkningen till § 1 b och i bilaga 2, punkten 1, med en eller flera ansvariga lokalavdelningar inte har kunnat tillämpas.

Av bestämmelsen i punkten a 1 i den tidigare gällande branschöverenskommelsen framgår att ”UE-förteckning” skulle inges till avdelning på arbetsorten, således till varje avdelning inom vars område arbete utfördes. Om någon underentreprenör inte kom med i förteckningen till en av lokalavdelningarna men i förteckningen till samtliga övriga, förelåg följaktligen kollektivavtalsbrott enligt den gamla branschöverenskommelsen. Det var denna typ av misstag parterna hade i åtanke när parterna kom överens om att ursäktliga avtalsbrott inte skulle grunda rätt till skadestånd.

Att kontrollera om kollektivavtal finns torde vara en synnerligen viktig del av de kontroller arbetsgivaren skall göra. När det gäller frågan om avtalsbrottet är ursäktligt torde underlåtenhet att göra sådan kontroll inte kunna anses ursäktlig eller betraktas som formaliafel. Befrielse från allmänt skadestånd kan därför inte komma ifråga på denna grund.

Vidare kan avtalsbrottet inte anses ursäktligt eftersom bolaget tidigare har gjort sig skyldigt till brott mot kollektivavtalet på samma sätt som i detta fall. I ett ärende från år 1999 hade bolaget underlåtit att kontrollera huruvida en underentreprenör var bunden av kollektivavtal. Bolaget medgav därför att utge skadestånd på grund av kollektivavtalsbrott. Parterna träffade då en överenskommelse om att bolaget skulle utge 2 000 kr till förbundets avdelning 4. Detta innebär inte, såsom arbetsgivarparterna gjort gällande, att skäligt skadestånd för brott mot kollektivavtalet uppgår till 2 000 kr.

Det är riktigt att VB Clean under åren 1996–2001 utförde bodstädning åt Skanska vid ett arbete på Hallandsåsen. Fram till årsskiftet 1999/2000 föll VB Cleans arbete in under SEKO:s avtalsområde. Från och med år 2000 skulle arbetena, enligt en överenskommelse, bedrivas på förbundets avtalsområde. Förbundet erhöll i samband härmed en ”UE-förteckning” av SEKO. Först då upptäcktes att VB Clean inte hade något kollektivavtal med förbundet och förbundet skickade därför över ett förslag till hängavtal till VB Clean. Det visade sig då att man redan tidigare, under hösten 1999, hade börjat avveckla arbetsplatsen och säga upp arbetskraft. Det hade redan förekommit två eller tre omgångar med uppsägningar. När hängavtalet hade skickats till VB Clean uppstod en diskussion om vilket kollektivavtal som var tillämpligt. I månadsskiftet januari/februari 2000 gjordes den prognosen att arbetena skulle vara slutförda i april 2000. Diskussionerna om vilket kollektivavtal som var tillämpligt pågick då fortfarande. När det stod klart för VB Clean att det var byggnadsavtalet som var tillämpligt återstod bara en månads arbete på arbetsplatsen. Då drev inte B.S. hos förbundet igenom att det skulle tecknas ett hängavtal. Vidare hade företrädare för VB Clean uppgett för B.S. att företagets huvudsakliga verksamhet var kontorsstädning och att bodstädning var ett undantag.

Arbetsgivarparterna

Förbundet har gjort gällande att det gjordes en förteckning över rikstäckande företag och företag med regional verksamhet i samband med att branschöverenskommelsen träffades, att Sveriges Byggindustrier skulle anmäla företag som därefter tillkom som regionala och rikstäckande företag till W.H. hos förbundet och att förbundet sedan skulle kontakta företaget för att träffa en överenskommelse om vilken av förbundets lokalavdelningar som skulle handlägga ”UE-frågor” enligt branschöverenskommelsen. Förbundets beskrivning är inte riktig. Någon sådan ordning har inte överenskommits.

Den förteckning över rikstäckande och regionala företag samt ansvariga lokalavdelningar som förbundet har hänvisat till har inte framförhandlats mellan parterna utan har upprättats helt och hållet av förbundet. Vad gäller denna fråga är det av intresse att titta på den information som förbundet sände ut till sina avdelningar i ett brev daterat den 24 april 1995. I åttonde stycket i brevet angavs att ”Arbetsgivare med rikstäckande eller regional verksamhet på bygg- och anläggningsavtalets område skall av förbundet erhålla information om vilken/vilka lokalavdelningar som skall hantera förteckningarna”. Arbetsgivarsidan menar att den information som förbundet sänt ut till sina avdelningar pekar på att det inte finns någon överenskommelse om att det ålegat Sveriges Byggindustrier att till förbundet anmäla vilka företag som bedriver regionalt respektive rikstäckande verksamhet. Om den sådan överenskommelse skulle ha funnits skulle det ha framkommit i detta brev.

Bolaget har bedrivit verksamhet i flera lokaldistrikt under lång tid och detta har sedan länge varit väl känt för förbundet. Redan sommaren 1992 var förbundet och Sveriges Byggindustrier överens om att bolaget var att betrakta som ett regionalt verksamt företag. Förbundet kontaktade nämligen Sveriges Byggindustrier under våren 1992 och begärde att det skulle träffas en central s.k. MB-överenskommelse mellan Sveriges Byggindustrier och förbundet avseende bolaget. En sådan ”central” MB- överenskommelse träffas enbart för företag med rikstäckande eller regional verksamhet.

Domskäl

Utredningen i målet

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på förbundets begäran förhör hållits upplysningsvis med avtalssekreteraren G.E., ombudsmannen W.H. och ombudsmannen i Statsanställdas förbund C.S. Vidare har på förbundets begäran hållits vittnesförhör med ombudsmännen S.B. och B.S. På Arbetsgivarparternas begäran har förhör hållits upplysningsvis med vice förhandlingschefen hos Sveriges Byggindustrier B.M., Å.B. som är konsult hos Sveriges Byggindustrier och H.Å. som är avdelningschef hos Stockholms Byggmästarförening. Vidare har på arbetsgivarparternas begäran vittnesförhör hållits med bolagets platschef B.N., chefen för bolagets filialkontor i Halmstad M.A., före detta fastighetschefen för Båstads kommun M.T. samt verkställande direktören i VB Clean M.H.

Tvisten

Förbundet och Sveriges Byggindustrier har träffat en särskild branschöverenskommelse om tillämpning av reglerna i 38–40 §§ MBL vid arbeten inom byggnads- och anläggningsavtalens tillämpningsområden. Branschöverenskommelsen utgör kollektivavtal. Av reglerna i § 1 a i branschöverenskommelsen följer att arbetsgivaren vid anlitandet av en underentreprenör skall kontrollera bl.a. om underentreprenören är bunden av kollektivavtal för ifrågavarande arbeten. Vidare skall arbetsgivaren enligt § 1 b lämna viss information om underentreprenören till berörd lokalavdelning inom förbundet. I en bilaga 2 till branschöverenskommelsen finns en bestämmelse om sanktioner. Enligt den bestämmelsen skall allmänt skadestånd normalt inte utgå om avtalsbrottet framstår som ursäktligt eller rör rena formaliafel.

Bolaget utförde under år 2002 och 2003 arbeten åt Båstads kommun på en arbetsplats kallad Kunskapscentrum i Båstad. Bolaget anlitade på arbetsplatsen en underentreprenör vid namn VB Clean för städning av bodar. Sistnämnda företag var medlem i Fastighetsarbetsgivarna inom Almega och bundet av kollektivavtal mellan Almega och Fastighetsanställdas förbund. Enligt en gränsdragningsöverenskommelse mellan förbundet och Fastighetsanställdas förbund från år 1972, med därtill hörande förtydligande från år 1973, skall bodstädning utföras enligt byggnadsavtalet.

Arbetsgivarparterna har vitsordat att bodstädning skall utföras enligt byggnadsavtalet, att VB Clean vid tiden då det anlitades av bolaget inte hade kollektivavtal med förbundet och att bolaget gjort sig skyldigt till brott mot branschöverenskommelsen i samband med att VB Clean anlitades som underentreprenör. Tvist har uppkommit mellan parterna om allmänt skadestånd skall utgå för kollektivavtalsbrottet. Arbetsgivarparterna har gjort gällande att allmänt skadestånd inte skall utgå och i första hand hänvisat till att avtalsbrottet är ursäktligt eller att det rör rena formaliafel enligt bestämmelsen om sanktioner. I andra hand har arbetsgivarparterna hävdat att skadeståndet skall sättas ned eller helt bortfalla enligt 60 § MBL. I tredje hand har arbetsgivarparterna gjort gällande att skadeståndet skall bestämmas till högst 2 000–3 000 kr.

Arbetsdomstolen behandlar till att börja med frågan om avtalsbrottet kan anses ursäktligt eller röra ett rent formaliafel enligt bestämmelsen om sanktioner i branschöverenskommelsen.

Är avtalsbrottet ursäktligt eller rör det ett rent formaliafel enligt bestämmelsen om sanktioner?

Förbundets ståndpunkt är att bolaget inte kan befrias från skyldigheten att utge allmänt skadestånd för brott mot kollektivavtalet enligt den ifrågavarande bestämmelsen om sanktioner eftersom en kontroll av att underentreprenören har kollektivavtal med förbundet torde vara en synnerligen viktig del av de kontroller som arbetsgivaren skall göra. Enligt förbundet kan underlåtenhet att göra en sådan kontroll inte anses ursäktlig eller betraktas som ett formaliafel. Vidare har förbundet gjort gällande att det var en annan typ av avtalsbrott än det nu aktuella som parterna hade i åtanke när de kom överens om att allmänt skadestånd inte skulle utgå vid ursäktliga avtalsbrott samt att avtalsbrottet inte kan anses ursäktligt med hänsyn till att bolaget tidigare har gjort sig skyldigt till brott mot kollektivavtalet på samma sätt som i detta fall.

Arbetsgivarparterna har till stöd för att avtalsbrottet skall anses som ursäktligt eller betraktas som ett rent formaliafel enligt bestämmelsen om sanktioner åberopat följande. Bolaget har saknat kunskap om de gränsdragningsöverenskommelser som finns mellan förbundet och Fastighetsanställdas förbund. Den felbedömning som skett framstår därför som naturlig. Uppdraget avseende bodstädningen har varit av mycket liten betydelse utifrån ett ekonomiskt perspektiv. Bolaget har också vidtagit en kontroll av kollektivavtalsbundenheten som sådan. Bolaget har gjort samtliga föreskrivna kontroller utom just kontrollen av kollektivavtal med förbundet. Den anlitade underentreprenören hade tidigare anlitats av byggherren – en kommun – som dessutom rekommenderade underentreprenören ifråga. Den anlitade underentreprenören visade sig också vara seriös. Mot bakgrund av det stora antalet underentreprenörer och den i detta fall relativt förklarliga missuppfattningen som förekommit, är underlåtenheten att se som ett enskilt misstag gjort av en enskild person som helt klart är ursäktligt. En bidragande orsak till misstaget var vidare att rutinerna mellan bolaget och förbundets avdelning 22 i Halmstad var annorlunda jämfört med hur förbundets avdelning 4 i Helsingborg tillämpade reglerna samt att förbundet i ett tidigare fall då VB Clean utförde städarbete för Skanska inte krävt kollektivavtal. Det är vidare över fyra år sedan bolaget senast gjorde sig skyldigt till en underlåtenhet av detta slag.

Förbundet har när det gäller arbetsgivarparternas påstående om att gränsdragningsöverenskommelsen inte varit känd för bolaget, invänt att det varit klarlagt i över trettio år att bodstädning omfattas av byggnadsavtalet.

I bestämmelsen benämnd sanktioner föreskrivs följande. ”Grundsyftet är att allmänt skadestånd normalt inte skall utgå om avtalsbrottet framstår som ursäktligt eller rör rena formaliafel”.

Av utredningen i målet framgår att den nuvarande branschöverenskommelsen växte fram efter förhandlingar mellan parterna under våren 1995. Förhandlingarna genomfördes av en arbetsgrupp bestående av G.E., C.S. och W.H. från förbundet samt B.M., Å.B. och H.Å. från arbetsgivarsidan.

B.M. och H.Å. har berättat att syftet med branschöverenskommelsen var att såväl arbetstagarsidan som arbetsgivarsidan genom det nya avtalet skulle samverka för att förhindra att oseriösa företag anlitades som underentreprenörer. Av utredningen i målet framgår att det var Sveriges Byggindustrier som tog initiativ till bestämmelsen om sanktioner. Bakgrunden till bestämmelsens tillkomst var enligt B.M. att Sveriges Byggindustrier hade fått kritik av medlemsföretagen för att dessa enligt bestämmelserna i den gamla branschöverenskommelsen hade fått betala allmänt skadestånd för avtalsbrott där företagen ansåg att det rörde sig om ”struntfel”.

B.M. har om förhandlingen vidare uppgett följande. Olika lydelser till text vad gäller bestämmelsen om sanktioner diskuterades. Det var arbetsgivarsidan som utformade texterna i förslagen. Förbundet accepterade den text som sedermera kom att inflyta som avtalsinnehåll under förutsättning att avtalstexten enbart togs in i en bilaga till branschöverenskommelsen, benämnd ”Anteckningar till överenskommelse”, och därmed inte utgjorde en del av det tryckta kollektivavtalet. Skälet till detta var att parterna ansåg det olämpligt om medlemsföretagen kände till att underlåtelse att följa överenskommelsen kunde vara sanktionsfritt eftersom de kunde frestas att medvetet slarva med hanteringen.

De olika textförslag som diskuterades under förhandlingens gång har presenterats i målet. Härav framgår att det togs fram fyra olika förslag innan det som sedermera godtogs som avtalstext lades fram. I det första förslaget angavs bl.a. att arbetsgivare som i ”flagranta fall” åsidosatte sina förpliktelser enligt överenskommelsen kunde ådra sig skadeståndsskyldighet. De två nästföljande förslagen innehöll skrivningar om uppsåt eller grov oaktsamhet som förutsättning för skadeståndskyldighet. Det förslag som närmast föregick det som sedan antogs som avtalstext är så gott som likalydande med avtalstexten med den skillnaden att det inte innehöll de inledande orden ”Grundsyftet är att”.

De personer som deltog i förhandlingarna kring branschöverenskommelsen från år 1995 har i målet hörts om vilka avtalsbrott som skulle anses som ursäktliga eller betraktas som formaliafel och där allmänt skadestånd således inte skulle utgå enligt sanktionsbestämmelsen.

G.E. har berättat följande. Enligt den gamla branschöverenskommelsen skulle en ”UE-förteckning” inges till den lokala organisationen på arbetsorten, således till varje avdelning inom vars område arbete utfördes. Om någon underentreprenör inte kom med i förteckningen till en av lokalavdelningarna, men i förteckningen till samtliga övriga, förelåg följaktligen kollektivavtalsbrott enligt den gamla branschöverenskommelsen. Detta var då ett vanligt förekommande avtalsbrott. Det var denna typ av misstag som parterna hade i åtanke när de kom överens om att skadestånd inte skulle utgå vid avtalsbrott som var ursäktliga eller rörde rena formaliafel. Eftersom det i och med den nya branschöverenskommelsen infördes en förenklad hantering med en lokalavdelning som skulle ansvara för frågor rörande underentreprenörer är ett sådant avtalsbrott inte möjligt att begå nu.

W.H. har berättat följande. Såsom ursäktliga avtalsbrott diskuterades den situationen att ett företag fick en beställning sent på eftermiddagen om att ställa ut en grävmaskin till klockan sju morgonen därpå. I ett sådant fall har byggföretaget inte möjlighet att skriftligen lämna information om att det skall anlita en viss maskinentreprenör. Detta skall då inte hindra företaget från att anlita entreprenören. Byggföretaget har en skyldighet att lämna information om underentreprenören, men den kan lämnas senare. Det är dock viktigt att det finns kollektivavtal med förbundet och det kan inte anses som ursäktligt att underlåta att kontrollera detta. Det var den nu beskrivna typen av fall som diskuterades när sanktionsbestämmelsen kom till. Det var Sveriges Byggindustrier som tog upp dessa fall, vilka hade inträffat i verkligheten. Det fördes inte någon diskussion kring avtalsbrott som de trodde skulle kunna inträffa.

C.S. har berättat följande. Om ett företag hade missat att lämna information om en underentreprenör som utan tvekan skulle ha blivit accepterad av förbundet skulle detta ses som ett formaliafel enligt bestämmelsen om sanktioner. Det förekom ofta tvister rörande företag som hade underlåtit att göra en sådan anmälan om underentreprenör som skall göras första gången den underentreprenören anlitas. Det är dock viktigt att en underentreprenör har kollektivavtal med förbundet. En underlåtenhet att kontrollera detta kan inte anses som ursäktlig. Det saknar betydelse om underentreprenören är seriös eller inte i ett sådant fall.

B.M. har berättat följande. Om ett företag vid något enstaka tillfälle råkar missa något i fråga om reglerna om anlitande av underentreprenörer i branschöverenskommelsen skall detta inte leda till allmänt skadestånd, såvida underentreprenören är seriös. När det gäller arbeten med montage av plåtfasader regleras detta arbete i såväl plåtslageriavtalet som byggnadsavtalet. Företagen har då ofta trott att arbetet inte varit reglerat i byggnadsavtalet och har därför inte iakttagit reglerna i branschavtalet om anlitande av underentreprenörer. Sådana försummelser har varit ofta förekommande och skall inte leda till skadestånd om underentreprenören är seriös. Sätter ett företag i system att inte följa reglerna är det dock inte ett ursäktligt avtalsbrott eller fråga om ett formaliafel i sanktionsbestämmelsens mening.

Å.B. har berättat följande. Sanktionsbestämmelsen skulle ta sikte på sådana situationer som B.M. och G.E. berättat om samt liknande fall. Inom stora företag är det ofta inköpsavdelningen som sköter upphandlingen av underentreprenörer. Om det är fråga om ett litet arbete som skall upphandlas förekommer det att platschefen hos bolaget hanterar frågan. Det kan då hända att platschefen glömmer att anmäla underentreprenören till förbundet. Ett sådant avtalsbrott får anses ursäktligt. När det gäller bodstädning är det byggnadsavtalet som är tillämpligt, men när det gäller städning av bodar som fungerar som kontor är det Almegas avtal som gäller. Det kan därför vara ursäktligt att underlåta att kontrollera om det föreligger kollektivavtal med förbundet om det gäller ett litet arbete avseende bodstädning. Det viktiga är att underentreprenören är seriös.

H.Å. har berättat följande. Om ett företag sätter i system att strunta i reglerna vid anlitande av underentreprenörer är det inte ursäktligt. Att vid något tillfälle begå något misstag när företaget anlitat en seriös underentreprenör måste däremot anses som ursäktligt. Om underentreprenören är bunden av kollektivavtal omfattas arbetstagarna av försäkringsskydd.

Av innehållet i de förslag till avtalstext som presenterades under diskussionerna i arbetsgruppen sett i relation till den avtalstext som parterna slutligen enades om går det enligt Arbetsdomstolens mening inte att dra några egentliga slutsatser om när ett avtalsbrott inte är tänkt att medföra skadeståndsskyldighet. Den enda slutsatsen som torde kunna dras av det materialet är att det för skadeståndsskyldighet inte torde krävas att avtalsbrottet är så allvarligt att det kan betecknas som flagrant eller att det är begånget uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. Av de nyss redovisade uppgifterna från arbetstagar- och arbetsgivarrepresentanterna att döma synes parterna under diskussionerna ha haft olika föreställningar om vilka slags avtalsbrott som skulle kunna anses ursäktliga eller röra rena formaliafel. Samtliga som hörts från arbetstagarsidan har förklarat att det aldrig kan anses vara ett ursäktligt misstag eller ett formaliafel att underlåta att kontrollera om det föreligger kollektivavtal med förbundet. Representanterna från arbetsgivarsidan är dock av den uppfattningen att det kollektivavtalsbrott som bolaget har gjort sig skyldigt till i detta fall måste anses som ursäktligt eftersom VB Clean är ett seriöst företag och syftet med branschöverenskommelsen bl.a. var att förhindra att oseriösa företag anlitades som underentreprenörer. Det framgår heller inte klart vilka avtalsbrott som vid förhandlingarna uttryckligen fördes fram och diskuterades som exempel på ursäktliga avtalsbrott eller rena formaliafel. Den utredning som sålunda har förebringats ger enligt domstolens mening inte stöd för att fastställa någon gemensam partsavsikt hos kollektivavtalsparterna i fråga om vilka avtalsbrott som enligt bestämmelsen inte skall föranleda skyldighet att utge skadestånd.

Frågan är då om någon ledning kan hämtas i bestämmelsens ordalydelse. I bestämmelsen föreskrivs att ”allmänt skadestånd normalt inte skall utgå om avtalsbrottet framstår som ursäktligt eller rör rena formaliafel”. Uttrycket ”rena formaliafel” för tankarna närmast till sådana smärre fel som i det aktuella sammanhanget skulle kunna ta sikte på fel i samband med informationsskyldigheten enligt § 1 b i branschöverenskommelsen i de fall när förutsättningarna i övrigt för att förhandling skall anses fullgjord är uppfyllda. En underlåtenhet att kontrollera att det föreligger kollektivavtal med förbundet torde enligt Arbetsdomstolens uppfattning däremot inte kunna inrymmas under uttryckssättet ”rena formaliafel”. Begreppet ”ursäktligt” ter sig emellertid som ett vidare begrepp som förefaller kunna ta sikte även på andra, och mer allvarliga, avtalsbrott än sådana som kan betecknas som ”formaliafel”. Enligt Arbetsdomstolens mening går det dock inte att av avtalstexten utläsa vad som närmare skall förstås med ett ”ursäktligt” avtalsbrott. Mycket talar i stället för att bedömningen av vad som skall anses som ursäktligt måste göras med utgångspunkt i omständigheterna i det särskilda fallet och utifrån mer allmänna rimlighetskriterier. Vid den bedömningen torde också få beaktas vad som kan utläsas av de gemensamma värderingar som parterna tagit in som inledning till branschöverenskommelsen.

Frågan är då om bolagets avtalsbrott i detta fall mot bakgrund av vad som framstår som en naturlig och rimlig tolkning samt omständigheterna i övrigt kan anses ursäktligt i den omtvistade bestämmelsens mening.

Till stöd för att omständigheterna i detta fall är sådana att avtalsbrottet skall anses ursäktligt har arbetsgivarparterna bl.a. åberopat vittnesförhör med B.N., M.A., M.H. och M.T. B.N. och M.A. har hörts om bolagets rutiner ifråga om upphandlingar av underentreprenörer. Vidare har B.N. och M.H. berättat om hur det gick till när VB Clean anlitades. B.N:s uppgifter har bekräftats av M.T. Av dessa vittnesmål framgår sammanfattningsvis följande. Upphandlingar av underentreprenörer handhas normalt av arbetschefen vid bolagets huvudkontor i Smålandsstenar. När det gäller upphandling av sådana mindre arbeten som bodstädning brukar platschefen sköta det. Bolaget brukade anlita ett städföretag i Halmstad som utförde städning på bolagets samtliga arbetsplatser. Eftersom arbetet i detta fall skulle utföras i Båstad avsåg bolaget att anlita något lokalt företag. B.N. frågade M.T., som var anställd vid Båstads kommun och projektledare för projektet Kunskapscentrum i Båstad, om denne kände till något företag som städade bodar. M.T. sade då att kommunen hade anlitat VB Clean för städarbeten tidigare och att han kunde rekommendera detta företag. B.N. kontaktade VB Clean. Han pratade med M.H. som var företagets VD. Han fick uppfattningen att VB Clean hade städat bodar tidigare. B.N. frågade M.H. om VB Clean hade kollektivavtal och fick då beskedet att företaget var bundet av kollektivavtal genom dess medlemskap i Almega. Såväl B.N. som M.H. utgick från att VB Clean hade gällande kollektivavtal för arbetet ifråga och ingen av dem uppfattade det som att kollektivavtal krävdes med förbundet. Innan VB Clean anlitades kontrollerade personalen vid bolagets huvudkontor att VB Clean hade F-skattebevis, momsregistreringsbevis och registreringsbevis. VB Clean kom att som mest städa sju bodar och arbetet pågick fram tills entreprenaden var klar i månadsskiftet maj/juni 2003. VB Clean fakturerade totalt 37 480 kr för det ifrågavarande arbete. Bolaget anlitade ett trettiotal underentreprenörer vid entreprenaden ”Kunskapscentrum i Båstad” och entreprenadens omsättning uppgick till 44,2 miljoner kr. VB Clean hade tidigare utfört bodstädning åt Skanska. Efter det att felet upptäckts tecknade VB Clean hängavtal med förbundet.

Arbetsgivarparterna har vitsordat att bolaget gjort sig skyldigt till brott mot kollektivavtalet genom att underlåta att kontrollera om VB Clean hade kollektivavtal med förbundet. Enligt vad utredningen visar föranleddes bolagets misstag härvidlag av B.N:s missuppfattning om vilket kollektivavtal som var tillämpligt. Att bolaget inte sände någon information till förbundet om städföretaget enligt bestämmelsen i § 1 b i branschöverenskommelsen och inte heller förhandlade enligt det alternativ som uppställs under punkten b i överenskommelsen måste, såsom arbetsgivarparterna gjort gällande, i sin tur ses som en följd av detta misstag. En bidragande orsak till misstaget synes ha varit att B.N. vid sina kontakter med VB Clean fick intrycket att företaget självt hade uppfattningen att den aktuella bodstädningen reglerades av det kollektivavtal som man då hade. Vid bedömningen av om det avtalsbrott som begåtts kan anses som ursäktligt eller inte bör enligt Arbetsdomstolens mening avseende även fästas vid att man från bolagets sida kontrollerade att företaget hade kollektivavtal och vidtog andra kontroller som, enligt vad som framkommit i målet, inte visade annat än att företaget bedrev verksamhet på ett seriöst sätt. Vidare finns anledning att beakta att VB Clean anlitades efter rekommendation av kommunen, som tidigare hade anlitat städföretaget för egen räkning. Av utredningen framgår vidare att uppdraget var av mycket blygsam ekonomisk omfattning i förhållande till de entreprenadarbeten som bolaget utförde på arbetsplatsen. Till det anförda kan läggas att det av utredningen framgår att VB Clean när misstaget i fråga om kollektivavtalsbundenheten uppdagades tecknade erforderligt kollektivavtal med förbundet.

Vid en samlad bedömning av vad som sålunda framkommit om omständigheterna i målet finner Arbetsdomstolen att bolagets avtalsbrott framstår som ursäktligt enligt den till branschöverenskommelsen anslutna bestämmelsen om sanktioner. Vad som i övrigt anförts av parterna i denna del ger enligt domstolens mening inte anledning till någon annan slutsats. Något allmänt skadestånd skall följaktligen inte utgå.

Det anförda innebär att förbundets talan skall avslås.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång skall förbundet förpliktas att utge ersättning för arbetsgivarparternas rättegångskostnader. Arbetsgivarparterna har yrkat ersättning med 197 500 kr, varav 182 500 kr avser ombudsarvode och 15 000 kr utlägg. Arbetsgivarparterna skall tillerkännas begärd ersättning avseende utlägg. När det gäller ersättning för ombudsarvode finner Arbetsdomstolen skäligt att bestämma denna ersättning till 120 000 kr. Förbundet skall således utge ersättning för arbetsgivarparternas rättegångskostnader med sammanlagt 135 000 kr.