AD 2005 nr 115

Parter:

Fackförbundet SKTF; Svenska kyrkans Församlingsförbund och Uppsala kyrkliga samfällighet

Nr 115

Fackförbundet SKTF

mot

Svenska kyrkans Församlingsförbund och Uppsala kyrkliga samfällighet i Uppsala.

Mellan Svenska kyrkans Församlingsförbund och Fackförbundet SKTF gäller kollektivavtal.

Uppsala kyrkliga samfällighet är medlem i Svenska kyrkans församlingsförbund och härigenom bunden av kollektivavtalet.

M.J. är medlem i SKTF. Han har varit anställd som komminister vid Uppsala kyrkliga samfällighet. Den 25 september 2003 sade samfälligheten upp honom av skäl som var hänförliga till hans personliga förhållanden. Mellan parterna uppstod tvist med anledning av uppsägningen, och SKTF väckte den 9 november 2004 talan mot arbetsgivarparterna med yrkande om ogiltigförklaring av denna (mål A 237/04).

Den 21 januari 2005 avskedades M.J. från sin anställning. Sedan tvist uppstått även med anledning därav väckte SKTF den 12 april 2005 talan med yrkande om ogiltigförklaring av avskedandet (mål A 75/05).

Tvisteförhandlingar har ägt rum utan att parterna har kunnat enas.

SKTF har i mål A 237/04 yrkat att Arbetsdomstolen skall

1. ogiltigförklara uppsägningen av M.J., samt

2. förplikta Uppsala kyrkliga samfällighet att till honom utge allmänt skadestånd med 100 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning, den 17 november 2004, till dess betalning sker.

SKTF har vidare i mål A 75/05 yrkat att Arbetsdomstolen skall

1. ogiltigförklara avskedandet av M.J., samt

2. förplikta Uppsala kyrkliga samfällighet att till honom utge allmänt skadestånd med 150 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning, den 20 april 2005, till dess betalning sker.

För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att det inte förelegat laglig grund för avskedande men väl saklig grund för uppsägning har SKTF i andra hand yrkat att Arbetsdomstolen skall förplikta samfälligheten att till M.J. utge allmänt skadestånd med 100 000 kr jämte ränta beräknad på samma sätt som angetts i det föregående.

Arbetsgivarparterna har beträffande båda målen bestritt samtliga yrkanden men har vitsordat ränteyrkandena som skäliga i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

SKTF

Bakgrunden och händelseförloppet i stort

Uppsala kyrkliga samfällighet består av fem församlingar, nämligen Uppsala Domkyrkoförsamling, Gamla Uppsala församling, Vaksala församling, Gottsunda församling och Helga Trefaldighets församling. Inom Helga Trefaldighets församling finns fem kyrkor: Helga Trefaldighets kyrka, Eriksbergskyrkan, Stigbergskyrkan, S:t Olofs kyrka och S:ta Maria kyrka.

M.J. prästvigdes år 1973. År 1984 anställdes han som pastorsadjunkt av domkapitlet i Uppsala. Han placerades i samfälligheten och var verksam i Stigbergskyrkan fram till år 1992, då erhöll han en tjänst som komminister med placering i S:ta Maria kyrka.

Under sin anställning har M.J. arbetat under ett antal olika kyrkoherdar som varit chefer i samfälligheten. Den nuvarande kyrkoherden E.N. tillträdde sin tjänst år 1998 och är placerad i Helga Trefaldighets kyrka.

Fram till år 1998 fanns det inom samfälligheten ett distriktsråd som var kopplat till det distrikt som kyrkan låg i. I distriktsrådet deltog förutom prästen även valda representanter från församlingen samt en representant från kyrkorådet. Distriktsrådet hade regelbundna möten där man diskuterade verksamheten och informerade om vad som pågick i kyrkan. Distriktsrådet utgjorde den normala informationskanalen mellan kyrka och ledning men lades ned vid årsskiftet 1997/1998. Efter denna tidpunkt fanns det därför inte någon regelbunden informationsträff där ledningen kunde få löpande information.

S:ta Maria kyrka ligger i Stenhagen som är ett invandrartätt och problemfyllt bostadsområde. M.J. arbetade mycket aktivt som präst för att komma till rätta med olika sociala problem som förekom i detta område. Ett exempel var det s.k. Stenhagensprojektet, som var ett samarbete mellan kyrkan och Luthagens kommundelsnämnd. Projektet hade till syfte att få invandrare att känna sig hemma i församlingen och i kyrkan.

I maj 2001 beslutade samfälligheten att omplacera M.J. till att tjänstgöra 75 procent i Stigbergskyrkan och under övrig tid i S:ta Maria kyrka, där han dittills hade arbetat på heltid. M.J. förstod inte varför samfälligheten vidtog denna åtgärd och gav inte heller sitt samtycke till placeringen. M.J. tillträdde den nya tjänsten den 1 september 2001, men blev omedelbart sjukskriven. Under hösten 2001 och våren 2002 var han sjukskriven på hel- och deltid med diagnosen reaktiv depression. Sjukdomen var föranledd av omplaceringen. M.J. var inlagd på psykiatrisk klinik under flera månader under hösten 2001. Han lider fortfarande av sviterna efter sjukdomen och är för närvarande sjukskriven.

Som ett led i rehabiliteringen av M.J. diskuterades under våren 2002 olika förslag till omplacering. Ett förslag till placering var att M.J. skulle arbeta med invandrarfrågor. Förslaget var löst hållet och utan detaljer. Det fanns inte någon sådan redan inrättad befattning inom samfälligheten. Förslaget stred mot M.J:s uppfattning om hur integrationen av invandrare borde gå till. M.J. trodde inte på idén och framförde detta till samfälligheten. Ett annat förslag var att han skulle arbeta på Diakonistiftelsen Samariterhemmet. Arbetet innebar att han skulle ha ständig kontakt med döende människor och deras anhöriga, något som M.J. inte klarade av eftersom han själv var djupt deprimerad. Det fanns även ett förslag om att han skulle arbeta i Gamla Uppsala församling. Även detta förslag var löst hållet och saknade detaljer. M.J. var inte i stånd att ta ställning till förslaget. Under sommaren 2002 arbetade M.J. på eget initiativ, och som en del i sin rehabilitering, som kyrkogårdsarbetare. Under hösten 2002 och våren 2003 tjänstgjorde han som komminister i Vattholma kyrkliga samfällighet. Initiativet till denna placering kom från kyrkoherden i Vattholma. Under våren 2003 talade M.J. vid något tillfälle helt informellt med ordföranden i Emeritikretsen, som är en förening för pensionerade präster i Uppsala. Vid samtalet framkom att Emeritikretsen diskuterat huruvida M.J. skulle kunna arbeta med invandrarfrågor. Något förslag till omplacering lämnades dock inte. Samfälligheten har i tvisten gjort gällande att M.J. skulle ha erbjudits ett arbete på studentprästmottagningen. Något sådant erbjudande har M.J. aldrig erhållit.

I juni 2003 underrättades M.J. om uppsägning på grund av personliga skäl och den 25 september 2003 blev han uppsagd från sin anställning. Samfälligheten hade dessförinnan inte försökt att bereda honom någon annan anställning.

SKTF ansåg att uppsägningen skulle ogiltigförklaras och yrkade skadestånd. Vid lokal förhandling den 15 oktober 2003 begärde SKTF att samfälligheten skriftligen skulle presentera de skäl som samfälligheten åberopade till grund för uppsägningen. Arbetsgivarsidan angav då ett antal händelser som förtecknades i protokollet från den lokala förhandlingen. Dessa uppsägningsgrunder har enligt SKTF lämnats i enlighet med 9 § anställningsskyddslagen, vilket innebär att samfälligheten som grund för uppsägningen inte kan åberopa andra händelser än dessa.

Under uppsägningstiden, dvs. fr.o.m. hösten 2003, var M.J. tjänstledig och arbetade i ett annat pastorat. Tjänstledigheten varade fram till juli 2004, varefter M.J. hade semester. Under september 2004 var han arbetsbefriad. Den 1 oktober 2004 placerades M.J. på eget förslag i Gamla Uppsala församling i avvaktan på tvistens lösande. Tanken var att han skulle arbeta med normala arbetsuppgifter inom hela samfälligheten utom i Helga Trefaldighets församling. Kyrkoherde P.A.S. var under denna tid hans arbetsledare.

Den 9 november 2004 väckte SKTF talan i Arbetsdomstolen med anledning av uppsägningen.

Den 21 januari 2005 avskedade samfälligheten M.J. Skälen för avskedandet angavs vara att M.J. alltför sent hade tagit kontakt med anhöriga inför en begravning, att han i strid med givna order var närvarande vid prästkollegiet i Vaksala, att han visat olämpligt uppträdande vid häktet i Uppsala och att han på eget initiativ hade besökt en skoldans i Gränby.

Rättsliga grunder för SKTF:s talan

SKTF gör gällande att uppsägningen av M.J. inte varit sakligt grundad. De händelser som samfälligheten har angett som skäl - och som SKTF återkommer till senare - kan varken var för sig eller sammantagna motivera en uppsägning. Samfälligheten har inte försökt att komma till rätta med de påstådda problemen innan uppsägning vidtogs. Samfälligheten har inte heller gjort någon omplaceringsutredning. Uppsägningen skall därför ogiltigförklaras, och samfälligheten är skyldig att utge allmänt skadestånd till M.J.

SKTF gör vidare gällande att avskedandet av M.J. har vidtagits utan att det ens har förelegat saklig grund för uppsägning. Avskedandet skall därför ogiltigförklaras. Samfälligheten skall förpliktas att även på grund av avskedandet utge allmänt skadestånd till M.J. För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att det förelegat saklig grund för uppsägning gör SKTF i andra hand gällande att det inte har förelegat laglig grund för avskedande och att samfälligheten i vart fall skall förpliktas att utge allmänt skadestånd till M.J.

Arbetsgivarparterna

Bakgrunden till tvisten

Uppsala kyrkliga samfällighet har omkring 260 årsanställda samt dessutom under sommarhalvåret omkring 60 säsongsanställda kyrkogårdsarbetare. I samfälligheten finns ungefär 40 präster varav fem som är kyrkoherdar. På det centrala kansliet finns även 30 personer som leds av en förvaltningschef. I varje församling finns ett kyrkoråd som väljs vart fjärde år av medlemmarna i församlingen. Det styrande organet avseende ekonomi och personal är kyrkonämnden som även är arbetsgivare för samtliga anställda inom Uppsala kyrkliga samfällighet. Kyrkonämnden väljs av samfällda kyrkofullmäktige. Samfällda kyrkofullmäktige väljs i sin tur vart fjärde år av medlemmarna i samfälligheten. Församlingens fyra grundläggande uppgifter är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission.

Den 25 september 2003 sades M.J. upp från sin anställning av personliga skäl. Den utlösande faktorn var att M.J. vid ett möte i slutet av maj 2003 skrikit åt sin arbetsledare kyrkoherden E.N. att hon ljög, samtidigt som han slog med knytnäven i bordet. Före denna händelse hade arbetsgivaren lämnat olika omplaceringsalternativ som M.J. borde kunnat acceptera. Han hade även fått tillfälle att komma med egna önskemål till annat arbete. Dessa omplaceringsbjudanden innebär enligt samfälligheten att arbetsgivaren har uppfyllt sin omplaceringsskyldighet enligt 7 § andra stycket anställningslagen. Arbetsgivarparterna återkommer i det följande till den frågan.

Under hösten 2000 hade E.N. fått klart för sig att samarbetet mellan M.J. och övrig personal vid S:ta Maria kyrka inte fungerade särskilt bra. Med anledning härav erbjöds M.J. handledningssamtal hos en terapeut som accepterades av M.J. Handledningssamtalen påbörjades i slutet av år 2000 eller början av år 2001 och avslutades i maj 2001. Vid de två sista handledningssamtalen deltog även E.N. Vid dessa tillfällen tog man bl.a. upp M.J:s oförmåga att lyssna på sina medarbetare och hans underlåtenhet att själv följa gemensamt fattade beslut. E.N. tog även upp att det skulle kunna vara lämpligt att erbjuda M.J. andra arbetsuppgifter. I maj 2001 fattades beslutet om omplacering.

Omplaceringen verkställdes den 1 september 2001 och innebar att M.J. skulle tjänstgöra 75 procent i Stigbergskyrkan och 25 procent i S:ta Maria kyrka, där han redan arbetade på heltid. M.J. accepterade aldrig denna omplacering. Det var emellertid uteslutet att låta honom återgå till tjänstgöring i S:ta Maria kyrka på heltid. Numera är även en återgång till Helga Trefaldighets församling eller till någon annan tjänst inom Uppsala Kyrkliga samfällighet utesluten.

Vad SKTF har anfört om M.J:s arbetsförhållanden under tiden före och efter uppsägningen är riktigt.

Den 1 oktober 2004 blev M.J. på samfällighetens förslag placerad under kyrkoherden i Gamla Uppsala församling. Hans arbetsuppgifter skulle i första hand bestå av dop, vigslar och begravningar inom hela samfälligheten med undantag för Helga Trefaldighets församling. Ungefär tjugo procent av hans arbetstid skulle ägnas arbete åt på häktet.

Därefter inträffade händelser som föranledde samfälligheten att avskeda M.J.

Anledningen till såväl uppsägningen som avskedandet är ett antal enskilda händelser som arbetsgivarparterna nu skall gå närmare in på.

Skälen för uppsägningen av M.J. den 25 september 2003

1. Under en kvällsandakt med konfirmander i slutet av 1980-talet blev M.J. mycket upprörd över att en flicka fnissade. Han kastade därför en psalmbok på de barn som satt på golvet. Boken träffade ett av barnen på kinden, men det uppstod inte några skador.

2. I slutet av 1980-talet på ett konfirmationsläger i Vägsjöfors i Värmland slängde M.J. ned en pojke från konfirmandgruppen på marken och gav honom ett antal örfilar. Andra barn i konfirmandgruppen uppmärksammade händelsen och hotade att polisanmäla M.J. Denna incident tystades ned och rapporterades inte vidare. Händelsen medförde att M.J. fick hållas under viss bevakning en tid framöver. Denna händelse har samfälligheten fått kännedom om först år 2005.

3. År 1990 genomfördes en resa till Polen med ungdomar mellan 15 och 17 år. En 15-årig pojke bad under hemresan att M.J. skulle köpa en flaska likör som pojken enligt egen utsaga skulle ge till sin farmor. M.J. lovade att göra detta. Församlingsassistenten M.H. påpekade då för M.J. att det var olämpligt att köpa ut sprit till en minderårig. De kom överens om att hon skulle erhålla M.J:s ranson och att M.J. skulle förklara för pojken varför han inte kunde köpa likören. Det visade sig sedan att M.J. som förklaring till pojken hade angett att M.H. i stället skulle få köpa ut hans ranson.

4. Någon gång under första hälften av 1990-talet, under ett konfirmationsläger i Vägsjöfors i Värmland, framkom att M.J. hade varit ute och kört rally med en minibuss på Hovfjället tillsammans med åtta ungdomar som var 13-15 år gamla. Ungdomarna hade berättat att bilfärden varit ”jättehäftig”. När övrig personal fick kännedom om händelsen fråntogs M.J. bilnycklarna. Året därpå lovade M.J. att inte upprepa sitt beteende men höll inte sitt löfte. Det var sista gången som M.J. fick tillgång till bilen på konfirmationslägret i Vägsjöfors.

5. Under första halvan av 1990-talet medverkade M.J. vid ett ungdomsläger i Järlåsa. Det framkom att M.J. låtit femtonåringar köra hans bil till kiosken som låg tre kilometer bort. M.J. satt själv med som passagerare under färden medan ungdomarna körde bilen i snöigt och isigt väglag. Samfälligheten fick kännedom om denna händelse först i början av år 2005.

6. Den 12, 13 eller 14 april 1999 inträffade en händelse i S:ta Maria kyrka då M.J. i upprört tillstånd knäade ett barn i baken och avvisade barnet från lokalen. Den 15 april 1999 när kyrkoherde E.N. fick kännedom om vad som inträffat tog hon omgående kontakt med M.J. men denne förnekade händelsen.

7. Den 10 maj 1999 informerades E.N. av en fritidsledare vid S:ta Maria kyrka om att M.J. hade lämnat ut kontorsnycklar till en yngre person som ville låna en telefon. I det låsta kontorsrummet förvarades privata pengar och en handkassa. Det hade tidigare förekommit stölder från kontorsrummen i samband med att ungdomar vistades i lokalerna. Med anledning härav hade personalen gemensamt bestämt att man inte skulle lämna ut nycklar till ungdomarna. I mitten av maj 1999 hade E.N. ett samtal med M.J. vid vilket han erinrades om att det var viktigt att följa personalgruppens beslut och att han inte fick låna ut nycklar till kontorsrummen.

8. Personalen vid S:ta Maria kyrka hade framfört klagomål om att M.J. inte följde gemensamt fattade beslut. Det handlade om förbud mot att låna ut nycklar till ungdomar, förbud mot att ställa ut bord utanför kyrkan eftersom de skadats vid tidigare tillfällen och förbud mot att låta ungdomar vistas i köket. I slutet av oktober 2000 förekom det ett möte mellan M.J. och E.N. med anledning av personalens uppgifter.

9. Den 21 januari 2001 hade M.J. och E.N. ett samtal i S:ta Maria kyrka. Vid detta tillfälle kontrollerade E.N. M.J:s telefonsvarare. Det visade sig att det fanns obesvarade samtal på telefonsvararen. E.N. förklarade för M.J. att det var viktigt att avlyssna sina meddelanden.

10. Vid samtalet den 21 januari 2001 fick M.J. även reda på att det hittats brännmärken på en soffa i S:ta Maria kyrka. Detta berodde på att ungdomar hade vistats i kyrkans lokaler utan tillsyn. M.J. förklarade att han lät ungdomar vistas i kyrkans lokaler eftersom de inte hade någonstans att ta vägen. Detta resulterade i att E.N. var närvarande i kyrkan varje måndag och onsdag fram till dess att M.J. omplacerades i september 2001.

11. M.J. har vid ett antal tillfällen under åren 1999 - 2001 underlåtit att ta kontakt i tid med personer i samband med dop och begravningar. Kyrkoherden E.N., kanslisten samt kyrkvaktmästaren påpekade vid minst femton tillfällen att M.J. måste följa den ordning som gäller vid begravningar och dop. Bokning av dop och begravning skall göras vid församlingens kansli. Vid begravning är det i regel begravningsbyrån som bokar tiden. Kansliet fyller i en blankett där namn och telefonnummer till representant för de anhöriga anges. Prästen erhåller själv en lista med tider då han skall vara tillgänglig för att utföra förrättningar. Prästen erhåller även uppgift från kansliet om telefonnummer och namn till representant för de anhöriga. Bokning av begravning sker i regel fjorton dagar före begravningen och prästen skall därefter omedelbart eller senast åtta dagar före begravningen ta kontakt med de anhöriga. När det gäller dop görs bokningen i regel lång tid i förväg och det är därför inte nödvändigt för prästen att omedelbart ta kontakt med föräldrarna. Eftersom det ofta uppstod problem när M.J. skulle utföra dop och begravningar togs dessa frågor upp vid de prästmöten som ägde rum en gång per vecka. Åtminstone två gånger per år under tiden 1999 - 2001 togs M.J:s problem upp vid prästmöten och andra präster fick redovisa för M.J. hur dessa präster skötte sina förrättningar. Under den här tiden förrättade M.J. 25 dop och 37 begravningar. Det förekom inte problem vid samtliga förrättningar, men det fanns alltid en oro för att M.J. inte skulle kontakta de anhöriga i tid.

12. Under tiden 1999-2001 tog M.J. vid fyra till fem tillfällen emot personer som var dömda till samhällstjänst. Det som läggs honom till last är att han aldrig informerade sin arbetsledare om att det pågick en sådan verksamhet samt att han överlämnade all planering, sysselsättning och kontakter med frivården till en kyrkvaktmästare vid S:ta Maria kyrka. Denna fråga har aldrig tagits upp med M.J. då ingen förutom personalen vid S:ta Maria kyrka kände till verksamheten före det att M.J. blev omplacerad i maj 2001. Samfälligheten har dock inte haft några synpunkter på verksamheten som sådan.

13. Församlingen erhöll sammanlagt sex fakturor avseende prenumerationer på utländska tidningar under perioden juni 1999 - juni 2000. Det som läggs M.J. till last i denna del är att han inte såg till att fakturorna blev betalda i tid. Huruvida kommunen tidigare stått för betalningen av dessa tidningar känner församlingen inte till. Fakturaadressen på de aktuella fakturorna är Helga Trefaldighets församling. Efter ett antal betalningspåminnelser betalades sedermera dessa fakturor som uppgick till sammanlagt 16 806 kr. Det var E.N. som attesterade fakturorna.

14. Det ålåg M.J. att attestera fakturor avseende inköp av varor på ICA och därefter skicka fakturorna till samfälligheten för betalning. Under hösten 2000 erhöll församlingen påminnelser avseende sex obetalda fakturor. Fakturorna avsåg inköp på sammanlagt 2000 kr som gjorts för S:ta Maria kyrka under perioden januari - augusti 2000. ICA hotade med att församlingen i fortsättningen inte skulle få handla mot faktura. U.S. som skötte de ekonomiska rutinerna vid församlingens kansli tog kontakt med M.J. och informerade denne om vikten av att betala fakturor i tid. Efter denna händelse infördes en bevakningsrutin som innebar att det togs en kopia på fakturan innan den överlämnades till M.J. för attestering.

15. M.J. agerade olämpligt vid ett sammanträde rörande hans förhållanden som hölls mellan samfälligheten och SKTF den 21 maj 2003. Vid mötet blev M.J. mycket upprörd över något som E.N. sade vid mötet. Han reste sig upp från sin stol och slog med näven tre gånger i bordet samtidigt som han skrek till E.N. ”du ljuger, du ljuger, du ljuger”. I övrigt fördes samtalet i normal samtalston. Det var denna händelse som gjorde att samfälligheten ansåg att det var ofrånkomligt att säga upp M.J.

Skälen till avskedandet av M.J. den 21 januari 2005

16. Den 11 november 2004 förekom det ett ytterligare tillfälle då det uppstod problem vid en begravning. Kyrkoherden E.S.I. hade blivit kontaktad av begravningsbyrån som ville få kontakt med den präst som skulle utföra begravningen. E.S.I. ringde då till M.J:s hem och fick tala med hans son. M.J. tog först då kontakt med begravningsbyrån, vilket ledde till att det hela reddes ut.

17. Den 8 oktober 2004 vid ett besök på häktet uttalade M.J. högt, inför såväl intagna som personal, att han ”var i konflikt med etablissemanget” och att ”snart är det kanske jag som sitter härinne, eller ärkebiskopen”. Den 15 oktober 2004 framkallade han ett agiterat uppträdande från en av de häktade då han nekats att äta tillsammans med de intagna. Konsekvensen blev att man från kriminalvårdens sida gjorde den bedömningen att M.J. inte var lämplig att tjänstgöra vid häktet och att han även utgjorde en säkerhetsrisk. Detta resulterade i att M.J. blev avstängd från vidare tjänstgöring vid häktet.

18. Med anledning av tidigare konfrontationer mellan ungdomar i Gränby och Stenhagen hade kommunen satsat extra resurser inför skoldansen den 19 november 2004. Kommunen hade bjudit in drygt trettio vuxna personer däribland fritidsledare och socialarbetare samt representanter från föräldraföreningen och svenska kyrkan m.fl. Dessutom var polisen närvarande. Utan att vara särskilt inbjuden eller beordrad därtill besökte M.J. på eget initiativ skoldansen för att försöka utreda om det kunde finnas risk för konfrontation mellan ungdomar i Gränby och Stenhagen med anledning av ett mord som skett under sommaren 2004. Detta mord hade för övrigt inte någon som helst koppling till några ungdomsgrupper utan gällde vuxna personer.

19. Trots klara instruktioner om motsatsen deltog M.J. vid prästkollegier den 2 november och den 30 november 2004. Bakgrunden var att kyrkoherden P.A.S. hade lämnat ett handskrivet brev till M.J. på vilket det fanns angivet ett antal datum och klockslag som M.J. skulle reservera i sin kalender för eventuella förrättningar. Anteckningarna innebar inte att M.J. hade rätt att närvara vid prästkollegier i Vaksala församling. Den 29 oktober 2004 erhöll M.J. besked från M.G. om att han inte skulle närvara vid prästsamlingar i Vaksala församling. M.J. infann sig alltså ändå vid två tillfällen vid prästkollegierna.

Särskilt om omplaceringsfrågan

En av anledningarna till beslutet om uppsägning var att M.J. aldrig accepterade omplaceringen i september 2001. Omplaceringen innebar att M.J. skulle tjänstgöra 75 procent i Stigbergskyrkan och övrig tid i S:ta Maria Kyrka. Samfälligheten var emellertid öppen för andra förslag till omplacering med undantag för en omplacering till S:ta Maria Kyrka på heltid.

Under våren 2003 förekom flera kontakter mellan samfälligheten och SKTF varvid olika omplaceringsalternativ diskuterades. Eftersom M.J. tämligen omgående hade blivit sjukskriven efter omplaceringen i september 2001 försökte samfälligheten att finna någon annan lösning som M.J. kunde acceptera. Den diskussion som fördes mellan parterna ingick delvis som ett led i rehabiliteringen av M.J., men utgjorde även ett sätt för samfälligheten att söka tillgodose M.J:s önskemål. Under hela rehabiliteringsperioden hade M.J. kontakt med både sin egen läkare och företagsläkaren på Previa. Det förekom även rehabiliteringsmöten till vilka M.J. kunde ta med sig de stödpersoner som han hade förtroende för.

Ett förslag till omplacering var att M.J. skulle arbeta med invandrarfrågor. Det fanns inte någon sådan tjänst men eftersom arbetsgivaren kände till att M.J. var intresserad av invandrarfrågor var detta ett förslag som kunde utgöra ett diskussionsunderlag. M.J. tackade emellertid nej till förslaget.

I april 2002 presenterades två andra förslag till omplacering, dels i Gamla Uppsala med sedvanliga komministeruppgifter, dels vid Diakonistiftelsen Samariterhemmet med palliativ behandling. M.J. tackade nej till båda förslagen.

Under sommaren 2002 arbetade M.J. på eget initiativ som kyrkogårdsvaktmästare på ett tidsbegränsat förordnande. Under hösten 2002 och våren 2003 tjänstgjorde han på eget förslag som komminister i Vattholma kyrkliga samfällighet. Han var delvis sjukskriven under den här perioden. Uppsala Kyrkliga samfällighet betalade hans lön till den del han inte var sjukskriven. Som ett led i rehabiliteringen erbjöds M.J. även under våren 2002 en möjlighet att vara tjänstledig för studier men det kom aldrig något svar på detta anbud. Under våren 2003 tog arbetsgivaren kontakt med tre före detta präster i Emeritikretsen och det fördes vissa diskussioner om att M.J:s skulle kunna arbeta inom hela stiftet med invandrarfrågor. Tanken var att man skulle söka strukturbidrag från stiftet för att finansiera verksamheten. M.J. var enligt Emeritikretsen inte intresserad av förslaget.

M.J. tillfrågades även om han var intresserad av att arbeta på studentprästmottagningen i Uppsala. Förslaget kom emellertid aldrig att genomföras. Den 1 oktober 2004 blev M.J. som nämnts omplacerad till Gamla Uppsala församling med P.A.S. som arbetsledare.

Rättsliga grunder för bestridandet

Arbetsgivarparterna anser att de åberopade händelserna sammantagna utgör grund för avskedande och i vart fall saklig grund för uppsägning. Det är visserligen i en del fall gamla händelser det handlar om, men de är av allvarlig art och har kommit till samfällighetens kännedom först under senare tid. Samfälligheten har fullföljt omplaceringsskyldigheten i 7 § anställningsskyddslagen. Samfälligheten har alltså inte åsidosatt anställningsskyddslagen.

SKTF

Beträffande de av arbetsgivarparterna angivna händelserna vill SKFT anföra följande.

1-2. Det bestrids att M.J. kastat en psalmbok på ett barn under en kvällsandakt under slutet av 1980-talet. Däremot förekom det en händelse där M.J. kastade ett sånghäfte mot ett barn som hade obstruerat och saboterat en sammankomst. M.J. har inte heller slagit något barn på ett konfirmationsläger i Vägsjöfors.

3. Motpartens beskrivning av händelseförloppet under resan till Polen år 1990 är felaktig. Det som hände var följande. M.J. och M.H. hade diskuterat om det över huvud taget var lämpligt att köpa ut alkohol i barnens närvaro. M.H. ansåg att det inte förelåg några problem medan M.J. var av en annan uppfattning. Eftersom M.H. ville köpa sprit erbjöds hon även att köpa ut M.J:s ranson. Motpartens påstående om pojken som ville köpa likör åt sin farmor är alltså felaktigt.

4-5. M.J. har inte kört rally vid konfirmationsläger i Vägsjöfors. Han har inte heller blivit fråntagen sina bilnycklar. Påståendet om att M.J. låtit ungdomar köra hans bil vid lägret i Järlåsa är också felaktigt.

6. Händelsen i april 1999 då M.J. påstås ha knäat en pojke och sedan avvisat honom från kyrkan är felaktigt. M.J. kan inte heller erinra sig det samtal som påstås ha ägt rum med E.N. den 15 april 1999.

7. M.J. kan inte erinra sig händelsen den 10 maj 1999 då det påstås att han lånat ut kontorsnycklar till ungdomar. Han kan inte heller erinra sig att E.N. haft ett samtal med honom i denne fråga. Det har aldrig fattats något gemensamt beslut i personalgruppen om förbud att låna ut nycklar till ungdomar. I varje fall känner M.J. inte till något sådant beslut. Det kunde hända att M.J. tillfälligt lånade ut nycklar till ungdomar som behövde hämta bollar och andra lekredskap i kyrkans lokaler samt till ungdomar som behövde låna en telefon. I det senare fallet brukade han vänta utanför kontorsrummet till dess telefonsamtalet var avslutat. Ibland hände det att vuxna, som bokat kyrkans lokaler för privata evenemang, skickade ett barn för att hämta nycklar. I sådana fall var personalen överens om att det inte var lämpligt att lämna ut nycklarna till barnet.

8. M.J. har inget minne av något möte mellan honom och E.N. i slutet av oktober 2000. Det bestrids att han har underlåtit att följa gemensamt fattade beslut. Att det skulle ha fattats ett beslut om att ungdomar inte skulle få vistas i kyrkans lokaler utan tillsyn känner M.J. inte till. Kyrkans ungdomsverksamhet innebär av naturliga skäl att ungdomar ofta vistas i kyrkans lokaler och även i köket. Detta är allmänt känt och inte ifrågasatt. Det saknas för övrigt dokumentation avseende de gemensamt fattade beslut som påstås ha förelegat.

9. Beträffande händelsen den 21 januari 2001 avseende M.J:s telefonsvarare kan bara konstateras att meddelandena fanns kvar på telefonsvararen. Detta betyder inte att M.J. hade underlåtit att vidta de åtgärder som kan ha varit motiverade. Det bestrids att det finns anledning till kritik mot honom i denna del. Händelsen omnämndes inte i samband med uppsägningen och bör därför inte nu få åberopas av samfälligheten. Händelsen inträffade dessutom år 2001, dvs. omkring två år före uppsägningen, och kan inte tillmätas någon betydelse i målet.

10. Det är riktigt att M.J. har tillåtit ungdomar att vistas i kyrkan. Det bestrids att det fanns något beslut om att detta inte skulle få förekomma. M.J. har i alla händelser inte känt till något sådant beslut.

11. Det bestrids att M.J. har underlåtit att följa den ordning som gäller vid dop och begravning. Det finns inte några skriftliga instruktioner eller andra instruktioner som beskriver hur en präst skall gå tillväga inför ett dop eller en begravning. M.J. brukade ta kontakt så fort som möjligt med anhöriga inför dop eller begravning. Normalt brukade han ta kontakt omkring tio dagar före förrättningen. M.J. har inte heller vid något tillfälle före omplaceringen år 2001 informerats om att det förekom problem när han skulle utföra förrättningar. Däremot kan det vitsordas att M.J. under perioder då han varit mycket arbetstyngd vid ett fåtal tillfällen varit sen i sina kontakter med anhöriga.

12. Sedan år 1995 och fortfarande har kyrkan tagit emot och sysselsatt personer dömda till samhällstjänst. Verksamheten påbörjades när frivårdsinspektören A.P. besökte kyrkan och där träffade M.J. och vaktmästaren J.O. Tanken var att personer som dömts till samhällstjänst skulle kunna sysselsättas med vaktmästaruppgifter och uppgifter som ingick i husmors arbete i kyrkan. Ansvaret för samhällstjänsten har därför alltid legat på vaktmästaren och husmor. Kyrkoherden E.N. var medveten om att det bedrevs en sådan verksamhet i kyrkan. Samfälligheten har inte heller haft några synpunkter på verksamheten som sådan.

13. Inom ramen för Stenhagenprojektet startades, under år 1996, ett internationellt tidningscafé i S:ta Maria Kyrka. Verksamheten var ett samarbete mellan kyrkan och kommundelsnämnden. Kommundelsnämnden svarade för tidningsprenumerationerna medan kyrkan upplät lokal för caféverksamheten. Urvalet av tidningar gjordes av U.L. som var projektledare i Luthagens kommundelsnämnd. Faktureringsadressen för tidningarna var kommundelsnämndens adress eftersom det var kommundelsnämnden som skulle bekosta prenumerationerna. Under hösten 2000 flyttades tidningscaféet till det nyöppnade Medborgarkontoret i Stenhagen. Av en faktura daterad den 25 februari 2000 framgår att faktureringsadressen då hade ändrats till Helga Trefaldighets församling. Varken SKTF eller M.J. kan ge någon förklaring till den ändrade faktureringsadressen eller varför fakturan betalades för sent. M.J. kände för övrigt inte till att adressen hade ändrats eftersom han arbetade i S:ta Maria kyrka. Av en konteringsbilaga framgår att E.N. attesterat fakturorna.

14. Det vitsordas att det ålåg M.J. att attestera fakturor och skicka dessa vidare till samfälligheten för betalning. M.J. känner inte till att det funnits sex obetalda ICA-fakturor under år 2000. SKTF anser för övrigt att händelsen är av så gammalt datum att den rimligen borde ha förlorat all relevans.

15. I maj 2003 hölls det en överläggning vid vilken arbetsgivaren, SKTF och M.J. var närvarande. Vid mötet antydde arbetsgivaren att man hade för avsikt att skilja M.J. från anställningen. Vid överläggningen deltog, förutom M.J. och G.E. från SKTF, även kyrkoherden E.N. samt personalchefen Å.G. Vid mötet berättade M.J. om ett uttalande som E.N. skulle ha fällt under hösten 2002. Uttalandet hade berört M.J. mycket illa. E.N. förnekade vid mötet att hon uttalat sig på det sätt som M.J. påstod. M.J. blev då mycket upprörd och höjde rösten medan han vidhöll sitt påstående. I övrigt fördes samtalet i normal samtalston. Det förnekas därför att han skrikit eller slagit med handen i bordet som påståtts från motparten.

Åberopade grunder för avskedandet

16. När det gäller begravningen som skulle äga rum den 11 november 2004 kan följande nämnas. M.J. tog kontakt med sorgehuset sju dagar före förrättningen. Motpartens påstående om att prästen E.S.I. varit tvungen att ringa och påminna M.J. om förrättningen bestrids därför. M.J. var väl medveten om att han hade en förrättning och tog därför på eget initiativ kontakt med sorgehuset. Enligt motparten kan en begravning i vart fall inte bokas senare än åtta dagar före förrättningen. Prästen skall därefter snarast ta kontakt med sorgehuset för ett samtal vilket M.J. gjorde i detta fall.

17. M.J. hade även till uppgift att besöka häktet i Uppsala en förmiddag i veckan. Vid ett tillfälle frågade M.J. en vårdare vid häktet om han kunde få köpa lunch och äta tillsammans med de intagna de gånger han var där. Vårdaren svarade då att det skulle innebära extra besvär. M.J. väntade därför i ett angränsande rum på att de intagna skulle avsluta sin lunch. Senare under dagen fick M.J. reda på att en av de intagna hade uttryckt sig olämpligt mot den vårdare som nekat M.J. att köpa lunch.

18. Vid sidan av sin prästtjänst engagerade sig M.J. även privat i social verksamhet. Han deltog t. ex. under många år i nattvandringar med föreningen ”Vuxna på stan” och besökte även skolor och ungdomsgårdar för att samtala med ungdomar. M.J. utgör sedan tio år tillbaka en välkänd profil bland både ungdomar och invånare i Stenhagenområdet i Uppsala. Även samfälligheten kände till M.J. engagemang. Under sommaren 2004 sköts en ung man till döds vid Liljefors torg i Uppsala. M.J. kände den mördade och även den person som satt anhållen för mordet. M.J. som var orolig för att det skulle uppstå ytterligare våldsamheter begav sig därför under hösten 2004 vid flera tillfällen till Liljefors torg för att samtala med ungdomarna. Den 19 november 2004 befann sig M.J. vid Liljefors torg. Han fick då reda på att det pågick en skoldans på Gränbyskolan och bestämde sig för att prata med ungdomar och vuxna som fanns där. Han pratade bl.a. med skolans rektor. Det var inte ovanligt att M.J. under sina kvällspromenader även besökte skoldanser och fritidsgårdar för att prata med ungdomar och vuxna. - Det har inte varit lätt att förstå vad som lagts M.J. till last i denna del. Det har påståtts att hans närvaro varit olämplig. Om detta läggs honom till last så bestrids detta. M.J. närvaro har varit mycket lämplig och uppskattad av de flesta. Det är vidare ostridigt mellan parterna att M.J. på eget bevåg och utan att vara särskilt inbjuden eller beordrad besökte skoldansen på Gränbyskolan den 19 november 2002. Det är vidare ostridigt mellan parterna att anledningen till besöket bl.a. varit att försöka utreda om det fanns risk för konfrontation mellan ungdomar i Gränby och Stenhagen med anledning av det mord som skett i Uppsala.

19. Den 4 oktober 2004 erhöll M.J. en handskriven lapp från kyrkoherden P.A.S. som innehöll arbetsuppgifter för den närmaste tiden. På lappen angavs ett antal datum under vilka M.J. skulle vara tillgänglig för att förrätta begravningar. Längst upp på lappen finns en anteckning som lyder ” Vaksala - tisdagar 08.30, prästsamling”. Denna text uppfattade M.J. som att han skulle närvara vid prästsamlingar i Vaksala på angiven tid. Han har inte erhållit någon uttrycklig order att inte närvara.

Avslutande synpunkter

M.J. har varit anställd under mycket lång tid i samfälligheten. Han har varit en populär präst med engagemang för ungdoms- och invandrarfrågor. För SKTF framstår skälen för uppsägningen och avskedandet som svårförståeliga. Det bör uppmärksammas att arbetsgivarparterna inte har gjort gällande att det har förelegat samarbetssvårigheter generellt, utan uppsägningen och avskedandet grundar sig på de händelser som särskilt har angetts. Dessa händelser är i många fall av gammalt datum och har inte i något fall utspelats så att de kan föranleda någon kritik mot M.J. Till detta kommer att samfälligheten inte har fullgjort sina skyldigheter i omplacerings- och rehabiliteringshänseende. För M.J. har uppsägningen och avskedandet orsakat svåra personliga problem. De allmänna skadestånden till honom bör därför bestämmas till höga belopp.

Domskäl

Tvisten har i korthet följande bakgrund. M.J. har sedan år 1984 varit anställd som komminister vid Uppsala kyrkliga samfällighet. Han blev omplacerad inom ramen för anställningen med verkan från den 1 september 2001 och blev därefter sjukskriven för reaktiv depression. Först under hösten 2002 upptog han sitt arbete som präst. Det skedde hos Vattholma kyrkliga samfällighet, där han arbetade fram till sommaren 2003 med lön från Uppsala kyrkliga samfällighet. Den 25 september 2003 sades M.J. upp från anställningen hos Uppsala kyrkliga samfällighet. Under uppsägningstiden var han tjänstledig för arbete i en annan församling till den 1 oktober 2004, då han återgick till anställningen i samfälligheten, men med placering under direkt under kontraktsprosten. Den 21 januari 2005 blev M.J. avskedad från anställningen.

I den tvist som föranletts av uppsägningen och avskedandet har lagts fram en omfattande utredning. Vid huvudförhandlingen inför Arbetsdomstolen har på begäran av SKTF skett förhör under sanningsförsäkran med M.J. samt vittnesförhör med ombudsmannen G.E., frivårdsinspektören A.P., tidigare vaktmästaren J.O., tjänstemannen vid kommundelsnämnden U.L. och biträdande rektorn T.S. På begäran av arbetsgivarparterna har skett förhör med församlingspedagogen M.H., kyrkoherden E.N., personalchefen Å.G., ordföranden i personaldelegationen M.G. och kriminalvårdschefen E.M. Parterna har också åberopat skriftlig bevisning.

Som skäl för såväl uppsägningen som avskedandet har arbetsgivarparterna åberopat ett antal särskilt angivna händelser, vilka enligt dem inneburit att M.J. har allvarligt åsidosatt vad som ålegat honom i anställningen som komminister. SKTF har i stora delar bestritt vad som påståtts om händelserna och har vidare menat att dessa i varje fall inte kan anses utgöra saklig grund för uppsägning respektive laga skäl för avskedande. Domstolen skall i det följande först ta ställning till vad som har framkommit om dessa händelser genom bevisningen i målet. Därefter kommer domstolen att bedöma vilka slutsatser som kan dras av det som framkommit.

Händelser som lagts till grund för uppsägningen

1. Enligt arbetsgivarparterna har M.J. vid en kvällsandakt med konfirmander under slutet av 1980-talet kastat en psalmbok på en flicka. M.J. har vidgått att han vid något tillfälle har kastat ett nothäfte. M.H. har inför domstolen uppgett att det var fråga om en psalmbok. Med tanke på den tid som förflutit finns det dock anledning att bedöma hennes uppgift om denna detalj med försiktighet. Domstolen anser inte annat vara styrkt än att M.J. kastat ett häfte på konfirmanden.

2. I slutet av 1980-talet har M.J. vid ett konfirmandläger slängt ner en pojke på marken och örfilat honom. M.J. har uppgett att han brottades med pojken på lek och att han inte utdelat något slag. Emellertid har M.H. uppgett att hon såg M.J. ge pojken en eller flera örfilar. Det saknas enligt domstolens mening anledning att inte sätta tilltro till hennes uppgift om detta.

3. År 1990 deltog M.J. i en resa med ungdomar till Polen. Enligt arbetsgivarparterna betedde sig M.J. olämpligt i samband med att han blev ombedd av en av ungdomarna att köpa ut en flaska likör. M.J. och M.H. har lämnat olika uppgifter om händelsen, och vad som egentligen har inträffat går enligt domstolens mening inte att fastställa.

4-5. Enligt arbetsgivarparterna har M.J. vid ett konfirmandläger under början av 1990-talet kört vårdslöst med en bil tillsammans med ungdomar respektive låtit ungdomar utan körkort själva köra bilen. M.J. har förnekat händelserna. Arbetsgivarparternas uppgift stöds visserligen av vad M.H. har uppgett, men hon har såvitt framkommit inte själv bevittnat händelserna utan utgått från vad ungdomarna har berättat. Vad arbetsgivarparterna har påstått i denna del är enligt domstolens mening inte styrkt.

6. I april 1999 har M.J. enligt arbetsgivarparterna i upprört tillstånd knäat en pojke i baken och avvisat denne från kyrkolokalen. M.J. har uppgett att han inte minns någon sådan händelse. Vad arbetsgivarparterna har påstått stöds endast av de uppgifter som lämnats av E.N., som dock själv inte bevittnade händelsen utan har fått den återberättad av andra personer. Hon har tillagt att hon senare talade med M.J. om saken och utgick från att han talade sanning då han sade att det inte hade gått till så som uppgetts. Enligt domstolens mening är det inte styrkt att M.J. har handlat på det sätt som har påståtts av arbetsgivarparterna.

7. I maj 1999 har M.J. enligt arbetsgivarparterna lånat ut nycklar till en ungdom som ville låna en telefon i lokalerna. Åtgärden stod enligt arbetsgivarparterna i strid mot vad som bestämts bland personalen. M.J. har uppgett att han inte minns den aktuella händelsen och inte visste att det fanns något gemensamt beslut av personalen. De uppgifter som lämnats av E.N. får anses utvisa att M.J. har handlat så som arbetsgivarparterna har angett, men det kan inte anses utrett att M.J. därvid varit medveten om att handlandet stred mot vad som överenskommits bland personalen.

8. Under år 2000 har M.J. enligt arbetsgivarparterna underlåtit att följa olika av personalen gemensamt fattade beslut, bl.a. avseende placering av möbler utomhus och ungdomars vistelse i lokalerna. M.J. har bestritt påståendet. Det förekommer i målet ingen utredning som ger stöd för att M.J. skulle ha handlat så som arbetsgivarparterna har gjort gällande i denna del.

9. Den 21 januari 2001 har det enligt arbetsgivarparterna visat sig att M.J. underlåtit att besvara meddelanden som spelats in på hans telefonsvarare. M.J. har bestritt att han har brustit i sina åligganden. E.N. har i denna del uppgett att hon vid ett samtal med M.J. fann att han hade meddelanden på sin telefonsvarare. Det är oklart vilken slutsats som kan dras av detta. Det är enligt domstolens mening inte visat att M.J. har underlåtit att vidta åtgärder som ålegat honom i anställningen.

10. I januari 2001 hade M.J. enligt arbetsgivarparterna låtit ungdomar vistas i kyrkan utan tillsyn. Domstolen har uppfattat arbetsgivarparterna så att detta handlande har skett i strid med vad som bestämts i detta hänseende. M.J. har vidgått att han låtit ungdomar vistas i kyrkan utan tillsyn men har uppgett att han inte kände till något beslut om att detta inte fick förekomma. Det framstår enligt domstolens mening oklart vad som hade bestämts i detta hänseende. Domstolens slutsats i denna del blir att det inte är visat att M.J. har handlat på ett sätt som ger anledning till kritik.

11. Enligt arbetsgivarparterna har M.J. vid ett antal tillfällen under åren 1999-2001 underlåtit att i god tid ta kontakt med anhöriga, främst i fråga om begravningar. M.J. har uppgett att han några gånger när han varit särskilt arbetstyngd inte i god tid har tagit kontakt med anhöriga. Utredningen i övrigt ger enligt domstolens mening inte stöd för att han i större utsträckning än så har åsidosatt något åliggande och än mindre för att detta har lett till någon påtaglig olägenhet i verksamheten.

12. Under åren 1999-2001 tog M.J. vid några tillfällen emot personer som dömts till samhällstjänst. Enligt arbetsgivarparterna gjorde han detta utan att informera sina överordnade om saken, och dessutom överlämnade han planering, sysselsättning och kontakter med kriminalvårdsmyndigheterna till en vaktmästare. M.J. har uppgett att detta mönster inte avvek från vad som hade tillämpats tidigare. Utredningen ger enligt domstolens mening inte stöd för att M.J. har handlat på något olämpligt sätt.

13. Enligt arbetsgivarparterna har M.J. under perioden juni 1999-juni 2000 underlåtit att se till att vissa fakturor avseende tidskrifter har blivit betalda i tid. Utredningen i denna del utvisar enligt domstolens mening att fakturorna visserligen skickats till Helga Trefaldighets församling som också betalat dem, men att fakturorna rätteligen borde ha sänts till kommunen. M.J. synes inte ha varit medveten om att fakturorna sändes till församlingen. Det är enligt domstolens mening inte på något sätt visat att han i denna del har underlåtit att vidta någon åtgärd som ålegat honom.

14. År 2000 förekom det enligt arbetsgivarparterna sex fakturor på sammanlagt 2 000 kr från ICA, ställda till församlingen, som M.J. har underlåtit att attestera och som därför blev betalda först efter påminnelser. M.J. har vidgått att det ålåg honom att attestera fakturorna men att han inte minns händelsen och att ingen senare har talat med honom om den. Av E.N:s uppgifter framgår att det visserligen förekom obetalda fakturor, men det kan inte anses visat i målet att detta har berott på någon underlåtenhet från M.J:s sida. Vad arbetsgivarparterna har anfört i denna del bestyrks alltså inte av utredningen.

15. Enligt arbetsgivarparterna agerade M.J. olämpligt vid en överläggning rörande hans förhållanden som hölls den 21 maj 2003 mellan personalchefen Å.G. och E.N. som företrädare för samfälligheten samt ombudsmannen G.E., åtföljd av M.J., som företrädare SKTF. Enligt arbetsgivarparterna reste sig M.J. vid ett tillfälle varvid han slog handen i bordet och skrek åt E.N. att hon ljög. M.J. har förnekat att han betedde sig olämpligt. Å.G. och E.N. har dock inför domstolen lämnat uppgifter som överensstämmer med vad arbetsgivarparterna har gjort gällande. Å.G:s och E.N:s uppgifter motsägs inte i något väsentligt avseende av vad G.E. har berättat. Domstolen finner alltså visat att M.J. vid överläggningen blev upprörd och högljutt anklagade E.N. för att ljuga.

Sammanfattande bedömning i uppsägningsfrågan

Den genomgång som domstolen nu har gjort utvisar att det i ett flertal fall är fråga om händelser som har inträffat mycket lång tid före uppsägningen. Detta gäller givetvis i synnerhet i fråga om de händelser som har utspelats under slutet av 1980-talet eller början av 1990-talet (p. 1-5). Av dessa är det endast den händelse som innebar att M.J. örfilade en pojke som kan ge anledning till allvarlig kritik. Händelseförloppet var dock tydligen inte allvarligare än att saken förtegs av M.H., och den har som redan konstaterats inträffat vid en tidpunkt mycket långt - omkring 14 år - före uppsägningen.

Beträffande så gott som alla händelser under tiden år 1999 - 2003 har domstolen i det föregående funnit att arbetsgivarparterna inte har kunnat styrka sina påståenden (p. 6-14). Det är för övrigt knappast i något fall fråga om händelser som, även om de hade blivit styrkta, i sig är av sådan karaktär att de skulle kunna leda till uppsägning under de förhållanden i övrigt som framkommit rörande M.J:s anställnings- och arbetsförhållanden. Den enda händelse som arbetsgivarparterna har kunnat styrka i målet avser vad som förekom vid överläggningen mellan samfälligheten och SKTF den 21 maj 2003 (p. 15). Det står klart att M.J. då vid ett tillfälle tappade besinningen och högljutt anklagade E.N. för att ljuga. När man bedömer denna händelse måste man enligt domstolens mening beakta att M.J. alltsedan omplaceringen i september 2001 så gott som oavbrutet hade varit sjukskriven på grund av reaktiv depression och att överläggningen handlade just om hans anställnings- och arbetsförhållanden. Även om hans handlande som sådant givetvis var olämpligt är det, i synnerhet mot bakgrund av de särskilda omständigheterna, uteslutet att det skulle kunna motivera en uppsägning av M.J.

Slutsatsen av det anförda är att uppsägningen av M.J. har vidtagits utan att det har förelegat saklig grund för den. Domstolen skall därmed övergå till att ta ställning till vad som är styrkt i målet i fråga om de händelser som ledde till avskedandet.

Händelser som legat till grund för avskedandet

16. Enligt arbetsgivarparterna har M.J. den 11 november 2004 inför en begravning tog kontakt med de anhöriga först efter påstötning från den ansvariga kyrkoherden, som hade kontaktats av begravningsbyrån. SKTF har gjort gällande att M.J. självmant kontaktade de anhöriga sju dagar före begravningen. Domstolen anser sig inte ha anledning att ta ställning till denna meningsskiljaktighet om händelseförloppet. Det har nämligen inte ens påståtts från samfällighetens sida att det uppstod någon nämnvärd olägenhet till följd av M.J:s förhållningssätt vid detta tillfälle.

17. Enligt arbetsgivarparterna har M.J. vid två tillfällen, den 8 och 15 oktober 2004, betett sig på ett olämpligt sätt vid tjänstgöring på häktet i Uppsala. Enligt uppgifter som inför domstolen lämnats av kriminalvårdschefen E.M., som inte själv var närvarande vid de angivna tillfällena, uppgavs från häktespersonalens sida att M.J. i ett samtal vid det första tillfället anspelade på sin konflikt med samfälligheten och sade ungefär ”läser du inte tidningar? Jag är i konflikt med etablissemanget! Det blir kanske jag eller ärkebiskopen som hamnar här”. Enligt E.M. reagerade häktespersonalen negativt på dessa uttalanden. Vid det andra tillfället uppstod enligt hennes uppgifter oroligheter bland de intagna i häktet med anledning av att M.J. hade bett om att få äta lunch i häktets matservering, men nekats detta. Det som E.M. har uppgett om dessa händelser synes vara ostridigt i målet.

18. Den 19 november 2004 infann sig M.J. vid en skoldans med ett stort antal ungdomar i Gränbyskolan. Omständigheterna är ostridiga i målet. Skoldansen hade anordnats av kommunen, som hade bjudit in omkring 30 vuxna personer, däribland fritidsledare, socialarbetare, representanter från föräldraföreningen m.fl. Dessutom var polisen närvarande. Enligt arbetsgivarparterna har M.J. betett sig olämpligt genom att infinna sig vid skoldansen iförd prästkläder. M.J. har inför domstolen uppgett att han infann sig i skolan på grund av det personliga sociala engagemang som också låg bakom hans s.k. nattvandringar i Uppsala. Biträdande rektorn T.S. har inför domstolen uppgett att han för sin del noterade M.J:s närvaro i lokalen, men inte hade någon annan synpunkt på M.J:s närvaro än att det hade varit bättre om denne inte bara hade dykt upp utan att tydligt ha klargjort sin roll där.

19. Enligt arbetsgivarparterna har M.J. den 2 och 30 november 2004 infunnit sig vid prästkollegier i Vaksala församling trots att han inte hade rätt till detta. M.J:s uppgift om att han i varje fall uppfattade saken så att han var beordrad att infinna sig vid sammanträdena vinner stöd av en handskriven notering som gjorts av hans närmaste chef och arbetsledare, kyrkoherden P.A.S. Av uppgifter som lämnats av M.G. framgår visserligen att han vid ett sammanträffande med M.J. i slutet av oktober 2004 sade åt denne att inte infinna sig till prästkollegierna. M.G. har emellertid tillagt att det inte var han utan P.A.S. som var M.J:s arbetsledare. Enligt domstolens mening blir slutsatsen i denna del att arbetsgivarparterna inte har visat att M.J. har handlat i strid med de för honom gällande instruktionerna genom att infinna sig till sammankomsterna i prästkollegiet.

Sammanfattande bedömning i avskedandefrågan

För att ett avskedande skall kunna komma i fråga förutsätts enligt 18 § anställningsskyddslagen att arbetstagaren har grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Det skall enligt ett uttalande i förarbetena till bestämmelsen vara fråga om en handling eller underlåtenhet som inte skall behöva tålas i något rättsförhållande.

Enligt Arbetsdomstolens mening var M.J:s yttranden vid det första tillfället i häktet (p.17) knappast väl övervägda och de uppfattades i varje fall som kontroversiella, men mot bakgrund av den pågående uppsägningstvisten kan det knappast riktas någon allvarligare kritik mot honom för detta. Detta gäller i synnerhet som hans yttranden inte har gällt hans roll som präst i förhållande till de intagna vid häktet. Beträffande det andra tillfället kan domstolen bara konstatera att det inte finns något i utredningen som utvisar att M.J. har betett sig olämpligt. Samma omdöme gäller beträffande de övriga angivna händelserna (p.16, 18 och 19).

Slutsatsen av det anförda är att de händelser som samfälligheten har lagt till grund för avskedandet varken var för sig eller sammantagna har varit sådana att de har kunnat utgöra ett godtagbart skäl för avskedande. Det är sannolikt att samfälligheten för sin del har sett avskedandefrågan i ljuset av sin egen uppfattning i fråga om de händelser som legat till grund för uppsägningen. Domstolen har som framgått i det föregående inte funnit att dessa händelser har kunnat motivera en uppsägning, och slutsatsen kan inte bli någon annan än att även avskedandet har företagits i klar strid mot anställningsskyddslagen. Avskedandet har skett utan att det ens har förelegat grund för uppsägning.

Domstolens ställningstaganden till SKTF:s yrkanden

Såväl uppsägningen den 25 september 2003 som avskedandet den 21 januari 2005 av M.J. har som framgått i det föregående saknat stöd i anställningsskyddslagen. Både uppsägningen och avskedandet har företagits utan att det har förelegat saklig grund för uppsägning. Detta betyder att såväl uppsägningen som avskedandet skall ogiltigförklaras.

Beträffande storleken av det allmänna skadeståndet till M.J. gör domstolen följande överväganden. M.J. hade vid tidpunkten för uppsägningen varit anställd hos samfälligheten i 19 år. Av vad som anförts i det föregående framgår att de händelser som åberopats som skäl för uppsägningen inte har varit av sådan beskaffenhet att de har utgjort saklig grund för denna. I fråga om vissa händelser som åberopats måste det rentav anses vara svårt att förstå att de över huvud taget skulle kunna föranleda någon kritik mot M.J. Till detta kommer följande. Upprinnelsen till uppsägningen av M.J. utgjordes av omplaceringen i september 2001, vilken ledde till att han drabbades av en reaktiv depression med sjukhusvistelse under hösten 2001. Hans sjukdom föranledde därefter rehabiliteringsåtgärder som synes ha pågått i stort sett fram till tidpunkten för uppsägningen med olika åtgärder i syfte att finna adekvat sysselsättning för honom. I detta läge, då M.J. tydligtvis befann sig i en utsatt situation personligt och socialt, sade alltså samfälligheten upp honom utan att ha några hållbara skäl för detta. Det anförda motiverar enligt domstolens mening att det allmänna skadeståndet avseende den kränkning som uppsägningen inneburit sätts något högre än normalt. Domstolen bestämmer beloppet till 70 000 kr.

Såvitt gäller avskedandet och de skäl som åberopats till stöd för denna åtgärd är bilden enligt domstolens mening i stort sett densamma. Som har anförts i det föregående är de händelser som kommunen har lagt till grund för avskedandet inte sådana att de har kunnat utgöra ett godtagbart skäl för avskedande. Även beträffande vissa av dessa händelser är det enligt domstolens mening svårt att förstå att de skulle kunna föranleda någon allvarligare kritik mot M.J. Domstolen kan inte finna annat än att samfällighetens beslut om att avskeda M.J. under angivna omständigheter har utgjort en svår felbedömning och inneburit en allvarlig kränkning av honom. Det anförda motiverar att skadeståndet med anledning av avskedandet sätts betydligt högre än normalt. Domstolen bestämmer skadeståndet till det belopp som yrkats, alltså 150 000 kr.

Domstolen vill tillägga följande. Det ligger i sakens natur att bedömningen i målet har gjorts på grundval av de händelser som arbetsgivarparterna har åberopat som grund för bestridandet. Domstolens värdering av händelserna som sådana hindrar inte att det kan ha förekommit störningar i relationen mellan M.J. och hans överordnade som varit hänförliga till det förhållandet att han haft en ibland okonventionell syn på verksamheten inom svenska kyrkan. I den mån störningar av detta slag har förekommit kan dock endast konstateras att det inte är dessa och konsekvenserna av dem som domstolen har haft att bedöma i detta mål. Det underlag som domstolen haft att ta ställning till kan inte leda till någon annan slutsats än den som angetts i det föregående, nämligen att M.J. har blivit utsatt för allvarliga kränkningar genom såväl uppsägningen som avskedandet.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång i målet skall arbetsgivarparterna förpliktas att ersätta SKTF för rättegångskostnader. SKTF har yrkat sådan ersättning med 240 000 kr, avseende ombudsarvode. Arbetsgivarparterna har inte velat vitsorda beloppet utan har överlämnat till domstolen att bedöma dess skälighet. Arbetsdomstolen anser att utredningen i målet visserligen har varit omfattande men att målet ändå sammantaget inte har varit av sådan beskaffenhet att det av SKTF yrkade beloppet framstår som skäligt. Domstolen anser att ersättningen till SKTF bör bestämmas till 200 000 kr.