AD 2006 nr 115

Parter:

Uppsala Lokala Samorganisation av Sveriges Arbetares Centralorganisation, SAC; Boländerna i Uppsala Kommanditbolag

Nr 115

Uppsala Lokala Samorganisation av Sveriges Arbetares Centralorganisation, SAC i Uppsala

mot

Boländerna i Uppsala Kommanditbolag i Uppsala.

Boländerna i Uppsala Kommanditbolag (bolaget) är verksamt inom restaurangbranschen. Bolaget är inte bundet av kollektivavtal i förhållande till Uppsala Lokala Samorganisation av Sveriges Arbetares Centralorganisation, SAC (samorganisationen) eller annan facklig organisation. M-B.L. är medlem i samorganisationen.

Bolaget sökte i slutet av maj 2004 en kock till sin lunchrestaurang som skulle öppnas inom kort. Arbetet annonserades ut genom en platsannons hos Arbetsförmedlingen. M-B.L. lämnade in en skriftlig ansökan om det utannonserade arbetet vid ett personligt besök hos bolaget den 4 juni 2004. M-B.L. besökte därefter bolagets lokaler vid ytterligare några tillfällen under de nästföljande veckorna.

M-B.L. väckte sedermera talan vid Uppsala tingsrätt och yrkade ekonomiskt och allmänt skadestånd. Som grund för sin talan gjorde hon gällande att det hade träffats ett anställningsavtal mellan henne och bolaget samt att bolaget senare hade avskedat alternativt sagt upp henne. Bolaget bestred M-B.L:s yrkanden. Genom en dom den 30 januari 2006 ogillade Uppsala tingsrätt M-B.L:s talan. Domen, som inte överklagades, har vunnit laga kraft.

Mellan samorganisationen och bolaget uppstod tvist om bolaget hade gjort sig skyldigt till brott mot 10 § medbestämmandelagen genom att vägra att förhandla med samorganisationen angående bolagets påstådda uppsägning alternativt avskedande av M-B.L.

Samorganisationen väckte talan i Arbetsdomstolen och yrkade att domstolen skulle förplikta bolaget att till samorganisationen betala allmänt skadestånd med 30 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 9 februari 2005 till dess betalning sker.

Med anledning av att bolaget inte inkom med svaromål meddelade Arbetsdomstolen den 13 april 2005 tredskodom i målet, dom nr 40/05. Bolaget ansökte därefter om återvinning av domen.

Samorganisationen har efter att målet återupptagits vidhållit sitt yrkande.

Bolaget har bestritt yrkandet. Det allmänna skadeståndet har inte vitsordats som skäligt i och för sig men sättet att beräkna räntan har vitsordats.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Samorganisationen

Under år 2004 hade M-B.L. vikariat som kock på ett äldreboende inom Uppsala kommun. Vikariatet skulle under sommaren omvandlas till ett semestervikariat och det var osäkert hur länge hon skulle kunna arbeta hos kommunen. Hon hade därför även sökt och fått ett vikariat som kock hos Harvik Vård AB under en dryg månad sensommaren 2004.

I början av juni 2004 läste M-B.L. bolagets platsannons på Arbetsförmedlingens hemsida. Enligt annonsen sökte bolaget en kock till sin lunchrestaurang som skulle öppnas inom kort. Det var fråga om en tillsvidareanställning med tillträde i början av juni 2004. Arbetstiden var heltid med fast lön enligt avtal. M-B.L. blev intresserad av arbetet och besökte bolaget den 4 juni 2004. Hon talade med bolagets representant K.M. och dåvarande delägaren i bolaget D.K. M-B.L. lämnade över sina ansökningshandlingar till K.M. K.M. bad M-B.L. att återkomma påföljande måndag, dvs. den 7 juni 2004, för en anställningsintervju med bolagets representant I.T.

Måndagen den 7 juni 2004 åkte M-B.L. till bolaget och träffade I.T. Han sade till M-B.L. bland annat att ”du får börja på måndag”, dvs. måndagen den 14 juni 2004. De kom även överens om en lön om 110 kr per timme. I.T. sade även åt M-B.L. att infinna sig till ett planeringsmöte fredagen den 11 juni 2004.

Den 11 juni 2004 inställde sig M-B.L. till planeringsmötet. Vid denna tidpunkt var köket i lunchrestaurangen inte färdigställt. Vid mötet diskuterade M-B.L. och en kock vid namn M. en veckomatsedel. I samband därmed berättade M-B.L. för M. att hon hade ett vikariat under en månad på Harvik Vård AB och frågade om det var nödvändigt med två kockar under hela sommaren. M. blev arg och sade att hon inte fick ha något annat arbete under den tid hon arbetade åt bolaget. M-B.L. sade därför samma kväll upp vikariatet på Harvik Vård AB.

Den 14 juni 2004 infann sig M-B.L. som avtalat på restaurangen för att börja sitt arbete. Hon fick beskedet att köket ännu inte var färdigställt och att man skulle höra av sig när hon kunde börja arbeta. Samma dag sade M-B.L. upp sitt vikariat hos Uppsala kommun. På onsdagen den 16 juni 2004 ringde M-B.L. till bolaget och fick tala med I.T. Denne sade att det hade ”kört ihop sig” och att bolaget skulle återkomma när hon kunde börja arbeta. Fredagen den 18 juni 2004 besökte M-B.L. restaurangen för att hämta sina arbetskläder. Hon sammanträffade med K.M. och bad henne om att få ett skriftligt anställningsavtal. K.M. uppgav att datorn inte fungerade men att M-B.L. skulle få sitt anställningsavtal nästkommande måndag.

På måndagen, den 21 juni 2004, fick M-B.L. emellertid inget skriftligt anställningsavtal. I stället fick hon ett brev som innehöll bl.a. följande. Bolaget hade tänkt om och förklarade att restaurangen inte skulle öppna för fullt förrän under september månad. Bolaget tackade även för M-B.L:s intresse av att arbeta tillsammans med dem. Om M-B.L. lämnade sitt bankkontonummer och meddelade antalet timmar hon arbetat skulle bolaget betala ut ersättning till henne.

När M-B.L. läste brevet blev hon chockad. Hon ringde upp bolaget och fick tala med D.K. Denne sade att bolaget skulle återkomma till henne. Så skedde dock inte.

Den 28 juni 2004 var en annons införd i Uppsala Nya Tidning. Av annonsen framgick att bolagets lunchrestaurang hade öppnat och att verksamheten alltså var igång i vart fall den 28 juni 2004.

I tiden efter det att M-B.L. hade fått bolagets brev kontaktade hon samorganisationen. I en förhandlingsframställan den 1 juli 2004 ogiltigförklarade samorganisationen bolagets uppsägning av M-B.L. och begärde förhandlingar med bolaget. I anledning av förhandlingsframställan blev samorganisationens ombudsman M.P. uppringd av K.M. Hon uppgav under telefonsamtalet först att M-B.L. hade varit provanställd. När M.P. påpekade att M-B.L. i sådant fall var berättigad till lön för två veckor ändrade sig K.M. och uppgav att M-B.L. hade varit timanställd. Hon framhöll även att bolaget inte hade någon skyldighet att förhandla. Ett bestridande av förhandlingsframställan skedde även i ett brev den 12 juli 2004.

Samorganisationen begärde härefter förhandlingar med bolaget angående förhandlingsvägran och tillskrev även D.K. Efter detta ringde I.T. upp M.P., varvid parterna kom överens om att träffas i bolagets lokaler den 23 september 2004. Förhandlingen ställdes dock in sedan I.T. blivit sjuk. Samorganisationen hörde inte av bolaget efter detta samtal.

M-B.L. ansökte sedermera om stämning vid Uppsala tingsrätt mot bolaget. Hon gjorde i stämningsansökningen gällande att hon hade blivit anställd av bolaget och därefter uppsagd alternativt avskedad från sin anställning. Tingsrätten fann emellertid att det inte hade uppstått något anställningsförhållande och avslog M-B.L:s talan. Efter samråd med samorganisationen valde M-B.L. att inte driva den tvisten vidare. Tingsrättens dom har vunnit laga kraft.

Sammanfattning av grunden för talan

M-B.L. och bolaget har ingått ett anställningsavtal den 7 juni 2004. I vart fall har ett anställningsförhållande uppstått genom att bolagets företrädare uppträtt på ett sådant sätt att M-B.L. med fog fått uppfattningen att hon blivit anställd. M-B.L. har alltså varit arbetstagare hos bolaget. Bolaget har vägrat att förhandla med samorganisationen om bolagets uppsägning alternativt avskedande av M-B.L. och har därigenom brutit mot 10 § medbestämmandelagen. Bolaget är därför skyldigt att betala skadestånd till samorganisationen enligt 54 och 55 §§ samma lag.

Även om något anställningsförhållande inte har förelegat, menar samorganisationen att bolaget likväl varit skyldigt att förhandla enligt 10 § medbestämmandelagen. Samorganisationens förhandlingsframställan avsåg inte en tvistefråga som rörde M-B.L. i hennes egenskap av arbetssökande utan som anställd. Den bedömningen hade gjorts från samorganisationens sida att ett anställningsförhållande hade uppkommit och att detta anställningsförhållande hade avbrutits på ett felaktigt sätt. Det förelåg därför mellan parterna en sådan rättstvist som bolaget hade varit skyldigt att förhandla om enligt medbestämmandelagen.

Bolaget

Familjen T. driver sedan ett antal år tillbaka en livsmedelsrörelse i Morgongåva. Under år 2003 beslutade man att starta ytterligare en verksamhet i form av en lunchrestaurang. Man hittade en lokal i Boländernas industriområde i Uppsala. Lokalen var vid detta tillfälle en kontorslokal, varför ombyggnation krävdes innan verksamheten kunde starta. På grund av bland annat krav från olika myndigheter försenades starten, men i maj 2004 kunde man börja planera för ett öppnande av restaurangen. Bolaget sökte därför genom en platsannons hos arbetsförmedlingen en allsidig och självständig kock som kunde laga husmanskost. Texten i annonsen formulerades i huvudsak av personal från arbetsförmedlingen. Bolaget fick långt över 100 intresseanmälningar till anställningen. Inom bolaget är det I.T. som har mest erfarenhet av att driva restaurangverksamhet och han fick därför ansvaret för rekryteringen. I.T. brukar låta de arbetssökande visa sina färdigheter genom att göra ett förslag på en veckomeny.

M-B.L. kom den 4 juni 2004 till bolagets lokaler och träffade bolagets kontorist K.M. K.M. tog emot M-B.L:s ansökningshandlingar och bad henne återkomma måndagen den 7 juni 2004 för att träffa I.T. K.M. och M-B.L. kom dock inte överens om någon tidpunkt för sammanträffandet den 7 juni 2004.

M-B.L. återkom den 7 juni 2004. I.T. var upptagen med annat men de talades vid under några minuter. Han ställde några frågor till M-B.L., bland annat om vilket löneanspråk hon hade. Vid sammanträffandet kom de överens om att M-B.L. skulle återkomma fredagen den 11 juni 2004 för en anställningsintervju. Tanken var att M-B.L. då skulle få visa sina färdigheter genom att göra ett förslag på en veckomeny. Bolagets lokaler var vid denna tidpunkt i stort sett en byggarbetsplats och ingen restaurangverksamhet bedrevs.

Fredagen den 11 juni 2004 kom M-B.L. något sent. I.T. visade henne runt i lokalerna. M-B.L. fick sedan som ett led i anställningsintervjun i uppdrag att göra en veckomatsedel. Efter ett tag såg I.T. inte till M-B.L. i lokalen och trodde att hon hade gått hem. Någon eller några timmar senare fick I.T. syn på M-B.L. i lokalen och bad att få se hennes förslag på veckomatsedel. Trots att M-B.L. haft god tid på sig hade hon endast kommit på ett fåtal förslag på maträtter. I.T. fann att hon inte var aktuell för anställningen. Han ville dock inte direkt avfärda M-B.L. utan meddelade henne att han skulle återkomma. Bolaget hade emellertid ingen avsikt att anställa M-B.L. Under samma period hade bolaget kontakter med andra personer som var aktuella för anställning som kock, bland annat M. Bolaget kom senare att anställa M. som kock.

Efter den 11 juni 2004 kontaktade M-B.L. bolaget några gånger och frågade efter I.T. Han var dock inte på plats utan M-B.L. fick tala med K.M. K.M. tyckte att M-B.L. var besvärlig och beklagade sig inför I.T. som då bad K.M. att skriva ett brev till M-B.L. K.M. fick emellertid inga klara direktiv om hur brevet skulle formuleras. Eftersom K.M. och I.T. talat om intervjuerna i termer av ”arbetsprov” fick K.M. för sig att bolaget var tvunget att betala för den tid M-B.L. hade varit på intervju. K.M. skrev därför ett brev till M-B.L. och bad henne att lämna sitt bankkontonummer och uppge antalet arbetade timmar så att bolaget skulle kunna betala ut ersättning. Det väsentliga med brevet är att bolaget i detta förklarar att det inte hade något intresse av att anställa M-B.L.

Vid denna tidpunkt hade bolaget ännu inte fått alla nödvändiga tillstånd och visste inte när verksamheten skulle kunna starta. Bolaget hade inte skrivit anställningsavtal med någon. Det visade sig att bolaget fick de erforderliga tillstånden tidigare än beräknat och därför kunde öppna lunchrestaurangen i slutet av juni 2004.

Såvitt bolaget känner till har M-B.L. inte varit med på något planeringsmöte. Inte heller känner bolaget till att M-B.L. har förvarat några arbetskläder i bolagets lokaler.

Beträffande samorganisationens förhandlingsframställan är det bolagets uppfattning att det inte har någon skyldighet att förhandla med en arbetstagarorganisation som företräder en arbetssökande. Bolaget nekade därför samorganisationen förhandling. Om M-B.L. hade varit anställd skulle bolaget ha infunnit sig till förhandling.

Sammanfattning av grunden för bestridandet

Förhandlingsskyldighet enligt 10 § medbestämmandelagen föreligger endast för det fall arbetstagarorganisationen har en medlem som är eller har varit anställd hos arbetsgivaren. M-B.L. har endast varit arbetssökande. Hon således varken är eller har varit anställd hos bolaget. Någon förhandlingsskyldighet har därför inte förelegat.

Domskäl

Tvisten

Tvisten i målet gäller om bolaget brutit mot förhandlingsskyldigheten genom att inte förhandla med samorganisationen angående dess medlem M-B.L.

Enligt samorganisationens uppfattning har M-B.L. blivit anställd tills vidare hos bolaget och därefter sagts upp alternativt avskedats av bolaget utan laglig grund. Bolaget har därför enligt samorganisationen varit skyldigt att förhandla med organisationen enligt 10 § medbestämmandelagen när samorganisationen påkallade förhandling med bolaget rörande frågan om det påstådda avskedandet alternativt uppsägningen. Även om det skulle visa sig att något anställningsförhållande inte har förelegat menar samorganisationen att bolaget ändå varit skyldigt att förhandla i detta fall eftersom förhandlingsframställningen gällde en rättstvist som tog sikte på den situationen att M-B.L. var eller hade varit anställd hos bolaget.

Bolaget har till stöd för sitt bestridande av talan anfört följande. M-B.L. har endast varit arbetssökande hos bolaget. Hon varken är eller har varit anställd hos bolaget. Någon förhandlingsskyldighet enligt 10 § medbestämmandelagen har därför inte förelegat.

Utredningen i målet

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på begäran av samorganisationen vittnesförhör hållits med M-B.L. och tidigare ombudsmannen i samorganisationen M.P. På begäran av bolaget har hållits vittnesförhör med I.T. Vidare har båda parter åberopat skriftlig bevisning.

Brott mot förhandlingsskyldigheten?

Arbetsdomstolen finner skäl att pröva frågan om förhandlingsvägran förekommit utifrån samorganisationens ståndpunkt att bolaget i detta fall har varit skyldigt att förhandla med organisationen oberoende av om det efter en prövning av anställningsfrågan skulle visa sig att M-B.L. inte varit anställd hos bolaget.

I 10 § medbestämmandelagen föreskrivs att en arbetstagarorganisation har rätt till förhandling med en arbetsgivare i frågor som rör förhållandet mellan arbetsgivaren och en sådan medlem i organisationen, som är eller har varit arbetstagare hos arbetsgivaren.

Av bestämmelsen följer att det mellan en förhandlingsberättigad och en förhandlingsskyldig part skall finnas en anknytning genom att det skall föreligga eller ha förelegat ett anställningsförhållande mellan den berörda medlemmen i arbetstagarorganisationen och den enskilda parten på den andra sidan. Vidare skall förhandlingsfrågan gälla detta anställningsförhållande eller ha betydelse för det. Bestämmelsen ger alltså inte någon rätt till förhandling för en organisation som företräder en arbetssökande (se prop. 1975/76:105 sid. 229 och sid. 349 f., jfr även domstolens avgörande AD 1969 nr 27). Den fråga som inställer sig här är emellertid om någon förhandlingsskyldighet föreligger när den väckta förhandlingsfrågan utgår från att det faktiskt föreligger ett anställningsförhållande, men det visar sig vara tvistigt om något sådant förhållande över huvud taget har uppkommit.

Reglerna om förhandling i medbestämmandelagen kan i fråga om rättsliga tvister sägas bygga på den tanken att förhandlingar skall föras innan parterna överlämnar en tvist till utomstående för avgörande. Detta återspeglas i 64 och 65 §§ medbestämmandelagen samt i 4 kap. 7 § lagen om rättegången i arbetstvister. Tvisteförhandlingarna har flera olika syften. Ett är att parterna skall få tillfälle att bedöma om en tvist skall underkastas rättslig prövning. Ett annat angeläget skäl är, som Arbetsdomstolen tidigare har uttalat, att ”det i första hand bör ankomma på arbetsmarkandens parter att gemensamt söka bilägga de tvister som uppkommer” (se AD 1981 nr 52). Att en part anser att den egna ståndpunkten är den riktiga befriar honom inte från skyldigheten att gå in i överläggning i sak (se t.ex. AD 1988 nr 38). Utifrån dessa synpunkter framstår det som ändamålsenligt att en part i princip är skyldig att förhandla även i sådana fall där den part som påkallar förhandling ytterst stöder sina krav på ett påstående om att ett anställningsförhållande föreligger, även om det vid en prövning i sak skulle visa sig att det påståendet är felaktigt. Med en sådan ordning undviks även den olägenhet som kan uppstå i och med att förhandlingsskyldigheten annars inte kan fastställas förrän efter det att frågan om något anställningsförhållande över huvud taget uppkommit har prövats. En annan sak är någon skyldighet att förhandla inte torde föreligga gentemot en part som mot bättre vetande påstår att förhandlingsfrågan gäller eller har betydelse för ett bestående eller förutvarande anställningsförhållande.

Bedömningen av frågan om det i detta fall har funnits skyldighet för bolaget att förhandla får göras mot bakgrund av följande omständigheter. Det är ostridigt att bolaget annonserade efter en kock och att M-B.L. vid ett personligt besök hos bolaget den 4 juni 2004 lämnade in sin ansökan om anställning. Det är vidare ostridigt att M-B.L. därefter flera gånger vistades i bolagets lokaler och att hon utförde vissa sysslor där, även om parterna har olika uppfattningar om det då var fråga om arbete i egentlig mening eller ett inslag i en anställningsintervju. M-B.L. har uppgett att hon och I.T., som företrädde bolaget i anställningsfrågan, träffade ett anställningsavtal vid deras möte hos bolaget den 7 juni 2004 medan I.T. bestritt att något avtal skulle ha ingåtts. Av utredningen framgår vidare att M-B.L. den 21 juni 2004 fick ett brev från bolaget. Brevet var för bolagets räkning underskrivet av kontoristen K.M. Av I.T:s uppgifter framgår att brevet hade skrivits på hans uppmaning. Brevet, som uttrycker att restaurangen inte kommer att öppna fullt ut före september och bolaget därför inte har behov av att anställa all personal dessförinnan, avslutas på följande sätt. ”Vi vill tacka dig för ditt intresse av att arbeta tillsammans med oss. Om du lämnar ditt bankkontonummer och talar om hur många timmar du arbetat sätter jag in pengar på ditt konto.” Av M-B.L:s och M.P:s uppgifter framgår att hon efter att ha fått brevet kontaktade samorganisationen för hjälp i den uppkomna situationen. Härefter skickade M.P. på samorganisationens vägnar en förhandlingsframställan till bolaget. I förhandlingsframställningen hänvisade samorganisationen till bolagets brev och gjorde gällande att M-B.L. hade sagts upp från sin tillsvidareanställning hos bolaget. M.P. har oemotsagd uppgett att K.M. kontaktade honom på telefon med anledning av förhandlingsframställningen och att hon då först uppgav att M-B.L. varit provanställd och sedan ändrade sig till att hon var timanställd. Vidare uppgav hon enligt M.P. att bolaget inte ville förhandla vilket senare upprepades i ett brev den 12 juli 2004. Det är ostridigt att någon förhandling inte heller har ägt rum.

Av det anförda framgår att samorganisationens förhandlingsframställan tog sikte på den situationen att M-B.L. hade en anställning hos bolaget och att bolaget på ett felaktigt sätt hade skilt henne från den anställningen. Såvitt framkommit har M-B.L. alltsedan tvistens upprinnelse såväl i förhållande till bolaget som till samorganisationen hävdat den ståndpunkten att hon blivit anställd av bolaget. Enligt Arbetsdomstolens mening ger varken vad som framkommit om händelseförloppet kring anställningsfrågan eller övriga omständigheter stöd för att samorganisationen skulle ha fört fram påståendet om M-B.L:s tillsvidareanställning eller sin begäran om förhandling mot bättre vetande. Sammantaget anser Arbetsdomstolen att samorganisationen måste ha haft ett sakligt berättigat anspråk på förhandling. Bolaget har därför genom att inte förhandla med samorganisationen gjort sig skyldigt till förhandlingsvägran.

Bolaget har alltså brutit mot 10 § medbestämmandelagen och ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot samorganisationen enligt 54 och 55 §§ samma lag. Enligt Arbetsdomstolens bedömning bör skadeståndet i detta fall bestämmas till 15 000 kr. Om yrkad ränta råder inte tvist.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång får bolaget anses ha förlorat målet och skall därför ersätta samorganisationens rättegångskostnader. Om beloppet råder inte tvist.