AD 2008 nr 101

Parter:

Göteborgs kyrkliga samfällighet med firma Gravsköt; S.L.

Nr 101

Göteborgs kyrkliga samfällighet med firma Gravsköt, Masthuggs Församling i Göteborg

mot

S.L. i Göteborg.

Överklagade avgörandet Göteborgs tingsrätts, avd. 13, beslut den 5 mars 2008 i mål nr T 719-07

Tingsrättens beslut, se bilaga.

Göteborgs kyrkliga samfällighet med firma Gravsköt, Masthuggs församling (församlingen) tillhör arbetsgivarorganisationen Församlingsförbundet för Göteborgs kyrkliga samfällighet (arbetsgivarorganisationen). Mellan arbetsgivarorganisationen och Lärarförbundet gäller kollektivavtalet KHA 94.

S.L. blev uppsagd av församlingen den 21 november 2006. Han var vid tidpunkten för uppsägningen och den efterföljande tvisteförhandlingen medlem i Lärarförbundet.

KHA 94 upptar under rubriken "Kap III Förhandling i rättstvist" bl.a. följande bestämmelser.

§ 9

I sådan rättstvist, som skall handläggas enligt lagen om rättegång i arbetstvister, skall förhandling äga rum i den ordning som anges i detta kapitel.

- - - - -

§ 14

Kan uppkommen tvist ej lösas vid lokal förhandling, ankommer det på part som vill fullfölja ärendet att påkalla central förhandling. Framställning om sådan förhandling skall av vederbörande centrala part göras hos motparten inom fyra månader efter det att den lokala förhandlingen avslutats. Rör tvisten fråga som avses i 35 § MBL skall dock central förhandling påkallas inom tre veckor och fråga som avses i 34 § tredje stycket MBL inom sju dagar efter det att den lokala förhandlingen avslutats.

Försummas tidsfristerna som anges i första stycket, har parten förlorat rätten att påkalla central förhandling och därmed rätten att föra talan i tvisten.

- - - - -

§ 16

Talan får inte väckas av part, med mindre han fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt detta kapitel. Talan skall väckas inom fyra månader räknat efter det att den centrala förhandlingen har avslutats. Rör tvisten fråga som avses i 35 § MBL skall dock talan väckas inom tre veckor och fråga som avses i 34 § tredje stycket MBL inom sju dagar efter det att den centrala förhandlingen avslutats.

Försummas tidsfristerna som anges i första stycket, är rätten till talan förlorad. Vad nu sagts om förlust av talerätt gäller även part, som försuttit sin rätt till förhandling i frågan.

- - - - -

Församlingen har yrkat att Arbetsdomstolen ska ändra tingsrättens beslut och avvisa S.L:s talan.

S.L. har bestritt ändring och har för sin del vidhållit att något förhandlingskrav inte föreligger i ett fall som detta.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Parterna har i allt väsentligt åberopat samma grunder och sakomständigheter här som vid tingsrätten.

Skäl

S.L. har, utan att företrädas av Lärarförbundet, väckt talan vid tingsrätten efter det att Lärarförbundet fört lokala förhandlingar med arbetsgivaren men innan centrala förhandlingar har ägt rum. Parterna är, såvitt här är av intresse, överens om kollektivavtalets innehåll och att S.L. inte har följt avtalets förhandlingsordning.

Tvistefrågan gäller om S.L. har varit skyldig att följa kollektivavtalets förhandlingsordning och, för det fall den frågan besvaras jakande, om det finns rättslig grund för att avvisa hans talan.

Enligt 4 kap. 7 § arbetstvistlagen får talan inte upptas till prövning av Arbetsdomstolen förrän förhandling, som kan påkallas enligt medbestämmandelagen eller som anges i kollektivavtal, har ägt rum rörande tvistefrågan. Enligt 5 kap. 1 § första stycket samma lag äger vad som föreskrivs i 4 kap. 7 § motsvarande tillämpning i arbetstvist som med stöd av 2 kap. 2 § arbetstvistlagen väcks vid tingsrätt.

Församlingen har, såsom Arbetsdomstolen har uppfattat det, gjort gällande att frågan i första hand inte är om förhandlingskravet i arbetstvistlagen är uppfyllt, utan om att förhandlingsskyldigheten enligt förhandlingsordningen i KHA 94 ska vara fullgjord innan talan väcks vid tingsrätt. Som Arbetsdomstolen ser det är de båda frågorna avhängiga varandra när det gäller att ta ställning till om S.L:s talan ska avvisas. Arbetstvistlagen uppställer inte något eget förhandlingskrav. Hänvisningen till förhandlingsreglerna i bl.a. kollektivavtal innebär däremot att specialregler om förhandlingsskyldigheten, som avviker från de allmänna reglerna om förhandlingsskyldighet, kan få genomslag vid domstolen.

Till en början kan konstateras att tvisten i målet är en sådan tvist om avses i 9 § KHA 94 och att alltså förhandlingsordningen i KHA 94 för rättstvister är tillämplig. Detta är heller inte tvistigt mellan parterna.

Förhandlingsordningen i KHA 94 gäller endast mellan förhandlingsberättigade parter. I detta fall är Lärarförbundet förhandlingsberättigad part på arbetstagarsidan. Som medlem i förbundet är S.L. däremot inte själv förhandlingsberättigad och har därmed inte heller på eget initiativ kunnat få till stånd en förhandling.

När talan, som i det här aktuella fallet, väckts av enskild medlem i förbundet bör det enligt Arbetsdomstolens mening inte råda någon tvekan om att förhandlingsskyldigheten enligt förhandlingsordningen i KHA 94 inte behöver vara fullgjord innan talan väcks vid tingsrätt. Motsatt ståndpunkt skulle innebära att det uppställdes ett krav på förhandling som i praktiken skulle kunna bli omöjligt att upprätthålla, då medlemmen inte har någon självständig rätt att påkalla förhandling med arbetsgivaren eller arbetsgivarorganisationen.

Arbetsdomstolens slutsats ovan ligger väl i linje med Arbetsdomstolens tidigare uttalanden i AD 1980 nr 76. I det fallet hade en arbetsgivare, som själv slutit kollektivavtal, ansökt om betalningsföreläggande mot en organiserad arbetstagare, varefter målet såsom tvistigt hänsköts till tingsrätt. Arbetstagaren invände att arbetsgivarens talan skulle avvisas på grund av att rättegångshinder enligt 5 kap. 1 § arbetstvistlagen förelåg. Arbetsdomstolen uttalade följande.

Tillämpningsområdet för regeln i 5 kap 1 § första stycket arbetstvistlagen bör enligt arbetsdomstolens mening fastställas med beaktande av de syften som ligger bakom den grundläggande bestämmelsen i 4 kap 7 § arbetstvistlagen. Denna senare bestämmelse innebär att förfarandet enligt den förhandlingsordning som på grund av lag eller kollektivavtal gäller mellan å ena sidan arbetsgivaren och i förekommande fall arbetsgivarens organisation samt å andra sidan arbetstagarorganisationen måste fullföljas innan talan väcks i arbetsdomstolen. Behandlingen av rättstvister på det arbetsrättsliga området kommer på detta sätt att bestå av två samordnade led, förhandlingsförfarandet och processen i arbetsdomstolen, och domstolen kan betraktas som en slags överinstans i förhållande till förhandlingsproceduren. Ett betydelsefullt inslag i det regelsystem som har byggts upp för att åstadkomma denna ordning är bestämmelserna i 4 kap 5 § arbetstvistlagen om partsställningen i arbetsdomstolen. Genom dessa bestämmelser åstadkoms att förhandlingsförfarandets parter också blir parter i rättegången vid domstolen.

När det gäller arbetstvister som handläggs av tingsrätt som första domstol är situationen i allmänhet en annan. Arbetsrättens förhandlingsbestämmelser är som regel över huvud taget inte tillämpliga i fråga om dessa tvister. Detta följer av att parterna inte är organiserade. För tingsrättsprocessen gäller i dessa fall allmänna rättegångsregler i det nu aktuella hänseendet. Detta innebär att något krav inte gäller för parterna att de skall ha förhandlat i tvisten före rättegångens inledande.

I vissa fall kan emellertid inträffa att arbetsrättens förhandlingsregler är fullt ut tillämpliga även i fråga om en arbetstvist som skall handläggas av tingsrätt. Som exempel på detta kan nämnas att en arbetstagarorganisation för talan för egen räkning mot en arbetsgivare med åberopande av bestämmelser i anställningsskyddslagen eller att en arbetsgivare som är bunden av kollektivavtal genom medlemskap i arbetsgivarorganisation väcker talan mot fackförening i kollektivavtalstvist utan stöd av sin organisation. I dessa fall är fråga om förhandlingsberättigade parter och ett förhandlingsförfarande kan därför äga rum som ett förspel till rättegången. Situationen är därmed helt jämförbar med den som är kännetecknande för processen i arbetsdomstolen som första domstol. För dessa fall anges i 5 kap 1 § arbetstvistlagen att förhandlingsregeln i 4 kap 7 § samma lag äger motsvarande tillämpning. Rättegångshinder gäller alltså om förhandling inte har ägt rum.

Det nu föreliggande fallet är annorlunda på det sättet att [arbetstagaren], som är ensam svarandepart i rättegången, inte kan uppträda som part i en förhandling. Kommunalarbetareförbundet som förhandlar för hennes räkning är inte part i rättegången. Någon motsvarighet till bestämmelserna i 4 kap 5 § arbetstvistlagen om partsställningen vid rättegång i arbetsdomstolen finns inte för tingsrättsprocessen. Fallet skiljer sig därigenom enligt arbetsdomstolens mening på ett så avgörande sätt från den situation som åsyftas med regeln i 4 kap 7 § arbetstvistlagen att denna regel inte bör anses tillämplig i detta fall.

Av visst intresse är också AD 1980 nr 159, där Arbetsdomstolen i samma situation som i AD 1980 nr 76 ansåg att det ålegat arbetsgivaren att enligt KHA 77 förhandla med arbetstagarsidan före talans väckande. Enligt Arbetsdomstolen hade förhandlingsordningen i kollektivavtalet den innebörden att medlemmen kunde framställa invändning om rättegångshinder på grund av att arbetsgivaren inte förhandlat i tvistefrågan. Det ska dock understrykas att skyldigheten att förhandla ansågs åvila arbetsgivaren i förhållande till den lokala respektive centrala arbetstagarorganisationen.

I det här fallet är S.L. ensam kärandepart i rättegången och kan, som ovan konstaterats, inte uppträda som part i en förhandling. Lärarförbundet som förhandlar för hans räkning är inte part i rättegången. S.L., som medlem i Lärarförbundet, kan sammanfattningsvis inte anses bunden av den förhandlingsskyldighet som KHA 94 föreskriver. Han har således varit oförhindrad att väcka talan vid tingsrätten innan de centrala förhandlingarna har ägt rum.

På grund av det ovan anförda avslår Arbetsdomstolen församlingens yrkande om avvisning av S.L:s talan. Tingsrättens beslut ska därför fastställas.

Vid denna utgång ska församlingen ersätta S.L. för hans rättegångskostnader i Arbetsdomstolen. Yrkat belopp framstår som skäligt.

Arbetsdomstolens ställningstagande

1. Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens beslut.

2. För det biträde Tommy Petrov lämnat S.L. i Arbetsdomstolen fastställs ersättningen enligt rättshjälpslagen till fjortontusenetthundraåttioåtta (14 188) kr, varav 11 350 kr avser ombudsarvode och 2 838 kr mervärdesskatt.

3. Göteborgs kyrkliga samfällighet med firma Gravsköt, Masthuggs församling ska betala kostnaderna i Arbetsdomstolen för S.L:s rättshjälp enligt den närmare fördelning mellan S.L. och staten som Rättshjälpsmyndigheten bestämmer.

Beslut 2008-12-03, målnummer B-35-2008

Ledamöter: Carina Gunnarsson, Björn Müntzing och Ing-Marie Nilsson. Enhälligt.

Sekreterare: Carin Häckter

BILAGA

Tingsrättens beslut: (ledamot: Gunnar Gladh)

Handlingarna i målet genomgås i anledning av att församlingen yrkat att S.L:s talan skall avvisas. Följande antecknas.

S.L. sades upp den 21 november 2006 från sin tjänst som organist i församlingen på grund av personliga skäl. Han var medlem i Lärarförbundet, som den 26 november begärde tvisteförhandling enligt 10 § MBL och KHA (kommunala huvudavtalet). Den 18 december hölls lokala förhandlingar mellan Lärarförbundet och företrädare för församlingen. De lokala förhandlingarna fortsatte den 9 januari och avslutades i oenighet den 12 januari 2007. Den 2 april 2007 hölls central förhandling mellan Lärarförbundet och Församlingsförbundet för Göteborgs kyrkliga samfällighet. Förhandlingen avslutades i oenighet den 16 april 2007.

S.L. ansökte den 22 januari 2007 vid tingsrätten om stämning på församlingen med yrkande om ogiltigförklaring av uppsägningen och skadestånd. Han förde vid detta tillfälle själv sin talan men ansökte samtidigt om rättshjälp. Han uppgav att han begärt att hans fackliga organisation skulle förhandla med arbetsgivaren för honom och att de lokala förhandlingarna nyss hade strandat. Han uppgav vidare att han tidigt begärt att Lärarförbundet skulle förklara sig villigt att efter centrala förhandlingar driva hans mål i Arbetsdomstolen. Han hade inte fått några klara besked från sina fackliga företrädare och såg sig därför tvingad att själv väcka talan för att förhindra att tidsfristen för väckande av talan löpte ut. S.L. uppgav att han hade för avsikt att återkalla målet i tingsrätten om hans fackliga organisation var villig att driva målet i Arbetsdomstolen.

S.L. förelades att komplettera sin ansökan om stämning, bl.a. avseende beräkningen av de belopp han yrkat i skadestånd och huruvida hans fackliga organisation skulle komma att företräda honom i målet. Den 12 april 2007 ingav S.L. besked från Lärarförbundet daterat den 2 april 2007, enligt vilket förbundet förklarade att det inte skulle företräda honom i mål vid domstol angående hans uppsägning.

Den 8 juni 2007 avslog tingsrätten S.L:s ansökan om rättshjälp med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden. Sedan S.L:s ombud kompletterat hans talan utfärdade tingsrätten stämning den 28 juni 2007. Församlingen fick del av stämningen följande dag. Arbetsdomstolen beslutade den 4 juli 2007 att bifalla S.L:s ansökan om rättshjälp.

Sedan församlingen beviljats anstånd ingavs svaromål till tingsrätt den 24 september 2007. Församlingen har i svaromålet yrkat i första hand att S.L:s talan skall avvisas, i andra hand att den skall ogillas på grund av preskription. Till stöd för avvisningsyrkandet har församlingen väsentligen åberopat att S.L., enligt den förhandlingsordning som följer av MBL och KHA, inte har haft rätt att väcka talan vid domstol innan de lokala och centrala förhandlingarna avslutats. S.L. var såsom medlem i Lärarförbundet bunden av denna ordning.

S.L. har bestritt att det finns förutsättningar att avvisa hans talan och vidare anfört. På ett tidigt stadium insåg han att hans intressen inte tillvaratogs på bästa sätt av Lärarförbundets representant och inte heller erhöll han någon information om huruvida ärendet skulle drivas vidare. För att inte försitta sin rätt till överklagande ingav han ansökan om stämning till tingsrätten. Anledningen till att han gjorde det innan den centrala förhandlingen var avslutad var således det faktum att han på goda grunder misstänkte att den fackliga representanten skulle undanhålla honom information om avslutandet till dess 14-dagarsfristen löpt ut. LAS är en lag till skydd för den anställde. Det framgår inte av LAS att den anställde inte kan inkomma med överklagande tidigare än de frister som gäller. Tingsrätten har inte heller avvisat målet.

Tingsrätten meddelar följande

BESLUT

Prövningen gäller frågan om avvisning av käromålet.

Enligt 4 kap 7 § lagen om rättegången i arbetstvister får en talan inte upptas i Arbetsdomstolen som första domstol förrän förhandling som påkallas enligt MBL eller som anges i kollektivavtal har ägt rum rörande tvistefrågan. Processhindret är dispositivt. Det beaktas endast efter invändning av part. I rättsfallet AD 1990 nr 52 uttalade Arbetsdomstolen att avvisning inte bör ske för det fall att förhandlingskravet inte är uppfyllt vid talans väckande men blir uppfyllt innan invändning om bristande förhandling görs. I rättsfallet AD 2004 nr 80 ägde central förhandling rum efter det att stämningsansökan inkom till Arbetsdomstolen men innan svaranden gjort invändning om processhinder på grund av att förhandlingskravet inte var uppfyllt. Arbetsdomstolen fann i det fallet att käranden fullgjort sin förhandlingsskyldighet och att det därför saknades skäl att avvisa talan.

I målet är situationen den att S.L., utan att företrädas av Lärarförbundet, själv väckt talan vid tingsrätten efter det att Lärarförbundet fört lokala förhandlingar med arbetsgivaren i tvistefrågan men innan centrala förhandlingar ägt rum. Enligt församlingen har S.L. inte haft rätt att väcka talan innan förhandlingarna avslutats. Församlingens ståndpunkt innebär att samma förutsättningar skall gälla för S.L:s möjligheter att väcka talan enligt 40 och 41 §§ LAS vid tingsrätten som de som anges i 4 kap 7 § arbetstvistlagen i fråga om talan vid Arbetsdomstolen.

Enligt tingsrätten saknas det vägande skäl att till nackdel för S.L. som arbetstagare ge tillämpliga bestämmelser en snävare innebörd i fråga om hans rätt att väcka talan vid tingsrätten än som följer av de angivna rättsfallen från Arbetsdomstolen i fråga om möjligheten att väcka talan där. Om hans talan avvisas nu riskerar han dessutom att en senare väckt talan kommer att avvisas. Även med beaktande av att stämning utfärdades på ett sent stadium bör därför käromålet inte avvisas.

Tingsrätten lämnar församlingens yrkande om avvisning utan bifall.