AD 2008 nr 5

Parter:

Wing-Plast Aktiebolag; Industrifacket Metall; Industrifacket Metall, avdelning 40 Västbo

Nr 5

Wing-Plast Aktiebolag i Smålandsstenar

mot

Industrifacket Metall och Industrifacket Metall, avdelning 40 Västbo i Gislaved.

Industrifacket Metall, avdelning 40 Västbo (avdelningen), påkallade den 1 november 2006 förhandling med Wing-Plast Aktiebolag (bolaget) i syfte att träffa kollektivavtal. I ett brev den 22 december 2006 varslade Industrifacket Metall (förbundet) bolaget om total arbetsnedläggelse och blockad av allt arbete vid bolaget. Blockaden utlöstes den 6 februari 2007 och avbröts den 8 februari 2007. Bolaget har väckt talan mot förbundet och avdelningen och gjort gällande att organisationerna vidtagit en olovlig stridsåtgärd i strid med bestämmelserna i 41 b och 42 §§ medbestämmandelagen.

Bolaget har yrkat att Arbetsdomstolen förpliktar förbundet och avdelningen att till bolaget dels betala allmänt skadestånd med 50 000 kr vardera, dels solidariskt betala ekonomiskt skadestånd med 452 500 kr. Vidare har bolaget yrkat ränta enligt 6 § räntelagen på det första beloppet från dagen för delgivning av stämning (den 8 respektive den 12 februari 2007) och på det andra beloppet från den 23 april 2007 till dess betalning sker.

Arbetstagarparterna har bestritt yrkandena. Inget belopp har vitsordats som skäligt i och för sig. För det fall skadeståndsskyldighet skulle föreligga har arbetstagarparterna yrkat att skadeståndet ska jämkas till noll. Ränteberäkningen har vitsordats.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Bolaget

Den olovliga stridsåtgärden

Avdelningen påkallade i brev daterat den 1 november 2006 förhandling med bolaget om att träffa kollektivavtal. I samband med en efterföljande skriftväxling översände avdelningen bland annat stadgar och kollektivavtal. Vidare förekom vissa muntliga kontakter mellan bolaget och avdelningen. Bolaget skickade den 22 december 2006 ett brev till avdelningen med ett antal frågor. Samma dag fick bolaget ett faxmeddelande från förbundet med varsel om stridsåtgärder. Varslet omfattade total arbetsnedläggelse och blockad av allt arbete vid bolaget med start den 11 januari 2007, kl. 06.00.

Några reella förhandlingar med anledning av varslet blev inte av och bolaget kontaktades inte heller av Medlingsinstitutet. De varslade stridsåtgärderna sköts emellertid upp, vilket bolaget genom media i efterhand förstått skedde på Medlingsinstitutets initiativ. Den 22 januari 2007 skickade bolaget ett brev med identiskt innehåll till både förbundet och avdelningen. Brevet skickades även som faxmeddelande. I brevet redogjordes för ägarförhållandena i bolaget vid tidpunkten för varslet. Vidare framhölls att det inte fanns några andra anställda i bolaget än de familjemedlemmar som också var bolagets ägare. Bolaget hävdade i brevet att en stridsåtgärd mot bolaget skulle vara olovlig och framställde en invändning om fredsplikt. Tillsammans med brevet översändes även ett utkast till en stämningsansökan. En kopia av brevet skickades också till Medlingsinstitutet. Den 5 februari 2007 förekom på initiativ av Medlingsinstitutet vissa telefonkontakter mellan företrädare för bolaget och avdelningen. Från bolagets sida vidhölls samma inställning som i brevet. Från avdelningen hävdades att man hade bevis för att andra anställda fanns i bolaget. Den 6 februari 2007 inleddes stridsåtgärden i form av en blockad. Stämningsansökan skickades samma dag till Arbetsdomstolen med bland annat ett interimistiskt yrkande om att förbundet och avdelningen skulle förpliktas att med omedelbar verkan upphöra med den olovliga stridsåtgärden. Den 8 februari 2007 upphävde förbundet stridsåtgärden. Därmed fanns det inte skäl att vidhålla det interimistiska yrkandet som återkallades.

Enligt 41 b § medbestämmandelagen får en arbetstagare inte vidta eller delta i en stridsåtgärd som har till ändamål att kollektivavtal ska träffas med ett familjeföretag. Avgörande för bedömningen av om ett företag är ett familjeföretag är anställningsförhållandena vid tidpunkten för varsel om stridsåtgärd. Bolaget har tidigare haft andra anställda än familjemedlemmar. Det står emellertid en arbetsgivare fritt att förändra företagets verksamhet och inriktning samt att vidta de åtgärder som därmed krävs. År 2005 påbörjade bolaget ett förändringsarbete för att underlätta en generationsväxling inom ägarkretsen. Arbetet innebar att en del av verksamheten flyttades och att anställda lämnade bolaget. Den 22 december 2006, dvs. dagen då varslet lades av förbundet, var bolaget ett familjeföretag. Aktierna var vid den tidpunkten fördelade enligt följande. Modern I.W. ägde 6 procent, bröderna R.W. och S.W. ägde 30 procent vardera medan deras respektive makar P. och C.W. ägde 17 procent vardera. Bolagets revisor har efter en utredning i form av granskning av bolagets räkenskaper, lönelistor och skattedeklarationer samt genom intervjuer med bolagets ledning bekräftat att det vid angiven tidpunkt inte heller fanns några andra anställda än ägarna. Den 22 december 2006 var alltså inga andra än ägarna anställda i bolaget. Det förhållandet att skatter och avgifter för december 2006 var högre än vad som motsvarade lönen till de anställda ägarna för en månad beror på att familjen i regel då tar ut en extra lön.

Ett kollektivavtal med ett familjeföretag saknar reell verkan. Ett familjeföretag har rätt att utan inblandning av ett fackförbund bestämma vilka inbördes relationer och förhållanden som ska råda mellan familjemedlemmarna. Det är mot den bakgrunden som förbudet i 41 b § medbestämmandelagen ska ses. Eftersom bolaget vid tidpunkten för varslet var ett familjeföretag i den aktuella bestämmelsens mening var alltså den vidtagna stridsåtgärden olovlig. Enligt 42 § medbestämmandelagen har det ålegat förbundet och avdelningen i deras egenskap av arbetstagarorganisationer att inte anordna eller på annat sätt föranleda en olovlig stridsåtgärd. Förbundet och avdelningen har underlåtit att förvissa sig om lovligheten av stridsåtgärden. Bolaget har i god tid till såväl förbundet som avdelningen gjort invändning om fredsplikt och redovisat bolagets ägar- och anställningsförhållanden. Dessa förhållanden hade enkelt kunnat kontrolleras bland annat genom frågor till bolagsledningen och genom en begäran om att få ta del av bolagets aktiebok. Några sådana åtgärder har inte vidtagits från vare sig förbundet eller avdelningen. Det har, menar bolaget, i förevarande fall ålegat förbundet och avdelningen att förvissa sig om att ägar- och anställningsförhållandena i bolaget inte var sådana att ett brott mot 41 b och 42 §§ medbestämmandelagen kunde aktualiseras.

Av förbundet och avdelningen vidtagen stridsåtgärd har utgjort ett allvarligt fredspliktsbrott mot ett litet bolag som haft svårt att värja sig mot åtgärden. Stridsåtgärden uppmärksammades i media varvid leverantörer och kunder ifrågasatte bolagets seriositet. Bolagets inarbetade varumärke förlorade värde och bolaget led på grund därav en betydande skada. Bolaget bevakades både lokalt och rikstäckande av TV och tidningar.

Särskilt om avdelningens ansvar

Ursprunget till den uppkomna konflikten var att avdelningen påkallade förhandling med bolaget om att träffa kollektivavtal. Av avdelningens brev till bolaget framgår att det var avdelningen som avsåg att teckna kollektivavtalet med bolaget. Inte bara förbundet utan även avdelningen har uppträtt som motpart i konflikten. Skriftväxlingen efter den 1 november 2006 skedde mellan bolaget och avdelningen. Varslet från förbundet kom i direkt samband med avdelningens krav på kollektivavtal. Avdelningen har inför genomförandet av stridsåtgärden aktivt deltagit i telefonkontakter med bolaget. När blockaden pågick kom blockadvakterna från avdelningen. Förbundet har visserligen förbehållit sig beslutanderätten om stridsåtgärder och har i detta fall beslutat om att en stridsåtgärd skulle vidtas. Mot bakgrund av de anförda omständigheterna är detta förhållande emellertid inte ägnat att frånta avdelningen ansvar för den olovliga stridsåtgärden.

Skadestånd

Familjeföretag är genom lagstiftning skyddade mot stridsåtgärder som har till ändamål att kollektivavtal träffas. Förbundet och avdelningen var väl medvetna om att en stridsåtgärd skulle medföra en stor medial spridning. Såväl förbundet som avdelningen har informerats om bolagets ägar- och anställningsförhållanden. Den vidtagna stridsåtgärden är särskilt allvarlig i och med att förbundet och avdelningen, i syfte att skada bolaget, har handlat i ond tro. Förbundet och avdelningen ska mot bakgrund härav betala såväl allmänt som ekonomiskt skadestånd på grund av brott mot 41 b och 42 §§ medbestämmandelagen.

I enlighet med praxis angående skadestånd för brott mot fredsplikten ska förbundet och avdelningen förpliktas att vardera betala ett allmänt skadestånd med 50 000 kr till bolaget.

R.W. och S.W. har på grund av den vidtagna stridsåtgärden fått ägna arbetstid motsvarande en och en halv månad åt att utföra för bolagets ordinarie verksamhet onödigt arbete. Den ekonomiska skadan härför uppgår till 52 500 kr.

Bolaget startades år 1965 och har sedan dess utvecklats successivt. Efter en generationsväxling tog R.W. och S.W. över verksamheten. Bolaget bedrivs på en kristen värdegrund och är ett seriöst och välskött företag som är känt för att vara en pålitlig affärspartner. Det har tagit bolaget drygt 40 år att etablera sitt goda anseende. Den mediala uppmärksamheten av konflikten har medfört att bolagets trovärdighet och seriositet ifrågasatts. En betydande del av bolagets produkter levereras till landstingen runt om i Sverige. I och med att landstingen är politiskt styrda är det särskilt allvarligt att bolagets verksamhet betvivlas. Det finns nu en oro hos bolaget om att inte kunna förnya avtalen med landstingen. Förlusten i goodwill har uppskattats till 400 000 kr.

Den skadebringande perioden löper från den 22 december 2006 till utgången av februari månad 2007.

Arbetstagarparterna

Frågan om olovlig stridsåtgärd

Bolaget var varken vid tidpunkten för varslet den 22 december 2006 eller vid blockaden den 6-8 februari 2007 ett familjeföretag. Enligt arbetstagarparternas uppfattning har bolaget nämligen haft andra anställda än familjemedlemmar både före och efter tidpunkten för varslet. Sålunda framgår av förvaltningsberättelsen från år 2005 att bolaget då hade haft åtta anställda. Den 27 december 2006 anställde bolaget N.U. som arbetade i bolaget fram till 27 april 2007. Den vidtagna stridsåtgärden har således inte stått i strid med bestämmelsen i 41 b § medbestämmandelagen.

Stridsåtgärden har i praktiken inneburit en anställningsblockad i och med att bolaget inte haft några medlemmar i förbundet anställda. En anställningsblockad mot ett familjeföretag är inte olovlig. Även för det fall att bolaget var att anse som ett familjeföretag har det alltså varit fråga om en tillåten stridsåtgärd.

Skadestånd

För det fall stridsåtgärden anses vara otillåten ska skadeståndet jämkas till noll. Bolaget har inte lidit någon skada av den vidtagna åtgärden. Genom att dölja och förtiga andra företags inblandning har bolaget skapat oklarheter om ägar- och anställningsförhållandena. Förbundet har handlat i god tro när stridsåtgärden genomfördes. Bolaget har i vart fall tidigare haft andra än familjemedlemmar anställda och det har varit svårt att få information och upplysningar från bolaget. Blockaden saknade dessutom effekt. Det faktum att produktionen kom att begränsas den 6 februari 2007 berodde enbart på att bolaget då ålade personalen att inte inställa sig. Någon extra kostnad för löner kan inte ha uppkommit och lönekostnaden har inte ökat på grund av konflikten. Endast kostnader som uppstått under själva konflikten, som bara varade under tiden den 6-8 februari 2007, kan ge rätt till ersättning. I och med att stridsåtgärden saknade effekt har inte heller bolagets rykte skadats. Arbetstagarparterna kan i och för sig vitsorda att landstingen är betydande kunder till bolaget.

Talan mot avdelningen

Det var förbundet som beslutade och varslade om stridsåtgärden. Avdelningen är alltså inte ansvarig för denna. Bolagets talan mot avdelningen ska därför under alla förhållanden ogillas.

Domskäl

Tvisten

Den 22 december 2006 varslade förbundet bolaget om total arbetsnedläggelse och blockad av allt arbete vid bolaget. Den 6 februari 2007 utlöstes den varslade åtgärden som pågick till den 8 februari 2007 då den upphävdes av förbundet. Den huvudsakliga tvistefrågan rör om den vidtagna åtgärden varit olovlig därför att den riktats mot ett sådant familjeföretag som enligt bestämmelserna i 41 b § medbestämmandelagen inte får utsättas för stridsåtgärder. Det är också tvistigt om även avdelningen är ansvarig för den vidtagna stridsåtgärden.

Bolaget har till stöd för sin talan anfört sammanfattningsvis följande. Avdelningen påkallade förhandling med bolaget i syfte att träffa kollektivavtal. Innan någon förhandling hade inletts varslade förbundet om total arbetsnedläggelse och blockad av allt arbete vid bolaget. Bolaget meddelade förbundet och avdelningen att bolaget var ett familjeföretag samt åberopade fredsplikt. Förbundet och avdelningen utlöste emellertid den varslade åtgärden som pågick under två dagar. Bolaget hade såväl vid tidpunkten för varslet som då stridsåtgärden inleddes inga andra anställda än ägarfamiljens medlemmar. Den vidtagna stridsåtgärden var därför olovlig. Förbundet och avdelningen har genom åtgärden ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot bolaget.

Arbetstagarparterna har till stöd för bestridandet anfört sammanfattningsvis följande. Talan mot avdelningen ska under alla förhållanden ogillas eftersom stridsåtgärden beslutats och vidtagits av förbundet, inte avdelningen. I övrigt görs gällande i första hand att bolaget vid tiden för varslet och stridsåtgärdens inledande haft andra anställda än familjemedlemmar och att stridsåtgärden alltså inte var olovlig. I andra hand görs gällande att åtgärden var en anställningsblockad och därför inte omfattas av förbudet mot stridsåtgärder mot familjeföretag. För det fall stridsåtgärden anses som olovlig finns skäl att jämka skadeståndet till noll.

Utredningen i målet

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på bolagets begäran hållits förhör under sanningsförsäkran med bolagets delägare R.W. och S.W. samt vittnesförhör med auktoriserade revisorn H.A. På begäran av arbetstagarparterna har vittnesförhör hållits med avdelningsombudsmannen T.H. samt R.U. och N.U. Bolaget har även åberopat skriftlig bevisning.

Frågan om familjeföretag

Av bestämmelserna i 41 b § medbestämmandelagen framgår att en arbetstagare inte får vidta eller delta i en stridsåtgärd som har till ändamål att kollektivavtal ska träffas med ett företag som inte har några arbetstagare eller där bara företagaren eller företagarens familjemedlemmar är arbetstagare och ensamma ägare. Stridsåtgärder som har vidtagits mot ett sådant företag är att anse som olovliga. Ansvaret för att inte anordna eller på annat sätt föranleda en olovlig stridsåtgärd åligger enligt 42 § medbestämmandelagen även en arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation. Avgörande för bedömningen av om ett företag är ett familjeföretag är de ägar- och anställningsförhållanden som råder då stridsåtgärden aktualiseras. Varslet från förbundet är daterat den 22 december 2006 och från bolagets sida har uppgivits att ett faxmeddelande med varslet erhölls samma dag. Det är vidare ostridigt att stridsåtgärden sedermera kom att inledas den 6 februari 2007.

De ägarförhållanden som bolaget har redogjort för har inte ifrågasatts av arbetstagarparterna. Det är också, som Arbetsdomstolen uppfattat det, ostridigt att bolaget sett enbart till ägarförhållandena var ett familjeföretag i lagens mening. Den egentliga tvistefrågan är därmed om det har funnits även utomstående anställda i bolaget när stridsåtgärden aktualiserades. Enligt Arbetsdomstolens mening bör bevisbördan för att så varit fallet åvila arbetstagarparterna.

Arbetstagarparterna har anfört att bolaget haft anställda både före och efter den 22 december 2006, dvs. vid den tidpunkt då varslet lämnades. Till stöd för sitt påstående har de hänvisat till bolagets förvaltningsberättelse från år 2005 av vilken framgår att bolaget det året hade åtta anställda. Bolaget har inte bestritt att det tidigare funnits utomstående anställda i bolaget men har hävdat att enbart ägarna varit anställda från och med december 2006. Dessa uppgifter har bekräftats av R.W. och S.W. i deras förhör inför domstolen. De har uppgett att förhållandena ändrades för att underlätta för en kommande generationsväxling i ägarkretsen. H.A. har uppgett att han vid sin granskning av räkenskaper m.m. kommit fram till att de som var anställda i bolaget den 22 december 2006 var enbart de familjemedlemmar som också var delägare i bolaget. Vad som sålunda framkommit ger enligt Arbetsdomstolens mening inte stöd för påståendet att det när stridsåtgärderna aktualiserades fanns utomstående anställda i bolaget.

Arbetstagarparterna har emellertid även gjort gällande att bolaget den 27 december 2006 anställde N.U., som inte är medlem i ägarfamiljen, och att hon arbetade hos bolaget till den 27 april 2007. Varken förhöret med henne eller vad som i övrigt framkommit om hennes anställningsförhållanden ger stöd för att hon under den aktuella tiden var anställd av bolaget. Utredningen tyder i stället närmast på att hon var anställd i ett annat företag som visserligen synes ha åtminstone delvis samma ägarkrets som bolaget och som verkat i bolagets lokaler, men som ändå varit en annan självständig juridisk person. Det är alltså inte visat att N.U. har varit anställd av bolaget vare sig vid tidpunkten för varslet eller när stridsåtgärden inleddes den 6 februari 2007.

Sammanfattningsvis kommer Arbetsdomstolen till slutsatsen att bolaget vid tidpunkten för den aktuella stridsåtgärden var ett sådant familjeföretag som avses i 41 b § medbestämmandelagen.

Frågan om anställningsblockad

Arbetstagarparterna har gjort gällande att även om domstolen skulle komma fram till att bolaget är ett sådant familjeföretag som avses i förbudsregeln i 41 b § medbestämmandelagen har stridsåtgärden inte varit olovlig eftersom den ska ses som en anställningsblockad. Arbetsdomstolen kan inte dela denna uppfattning. Varslet omfattade enligt sin lydelse total arbetsnedläggelse och blockad av allt arbete vid bolaget. Enligt varslet var det alltså inte fråga om enbart en anställningsblockad, dvs. en uppmaning till förbundets medlemmar eller andra att inte ta anställning i bolaget. Det har inte heller framkommit att åtgärden när den inleddes inskränktes till att enbart gälla en anställningsblockad. Att de praktiska verkningarna i detta fall måhända inte kom att skilja sig från verkningarna av en anställningsblockad ändrar inte Arbetsdomstolens bedömning.

Olovlig stridsåtgärd?

Det är ostridigt att ändamålet med stridsåtgärden var att kollektivavtal skulle träffas med bolaget. Arbetsdomstolens bedömningar ovan innebär att bolaget är att se som ett familjeföretag i den mening som avses i 41 b § medbestämmandelagen och att åtgärden inte kan anses vara enbart en anställningsblockad. Det anförda leder till slutsatsen att åtgärden har vidtagits i strid med förbudsregeln i den nämnda bestämmelsen och alltså varit olovlig.

Avdelningens ansvar

Bolaget har riktat sin talan mot både förbundet och avdelningen. Arbetstagarparterna har på sin sida anfört att det är förbundet som beslutat och varslat om åtgärden och bestritt att något ansvar kan åläggas avdelningen.

Av 42 § medbestämmandelagen framgår att en arbetstagarorganisation inte får anordna eller på annat sätt föranleda olovlig stridsåtgärd och inte heller genom understöd eller på annat sätt medverka vid sådan åtgärd. Flera organisationer kan samtidigt bli ansvariga för samma stridsåtgärd. En organisation som bryter mot fredsplikten är enligt 54 § medbestämmandelagen skadeståndsskyldig.

Frågan om en avdelnings ansvar enligt 42 § medbestämmandelagen har tidigare behandlats i Arbetsdomstolen, se t.ex. AD 2005 nr 29 och däri gjorda hänvisningar. Domstolen har i dessa avgöranden uttalat bl.a. följande. Fredspliktansvaret hos sammansatta organisationer som fackförbund åvilar inte enbart det centrala förbundet utan även avdelningar eller andra underorganisationer inom förbundet. Om en sammansatt organisation anordnar en olovlig stridåtgärd till vilken både förbundet och en avdelning medverkar kan således båda hållas ansvariga. Principen är att skadeståndsskyldighet för fredspliktsbrott i och för sig kan åläggas alla enheter inom en sammansatt organisation som kan särskiljas som en rättslig enhet.

Annat har inte gjorts gällande än att avdelningen har ställning som en självständig juridisk person. Av utredningen i målet framkommer att avdelningen initierade det händelseförlopp som kom att leda fram till stridsåtgärden genom att påkalla förhandling med bolaget om att träffa kollektivavtal. Det är också klarlagt att det var avdelningen som hade för avsikt att teckna kollektivavtal med bolaget. Av utredningen framgår också att skriftväxling och andra kontakter under tiden efter det att den första kontakten togs och fram till konflikten har skett mellan företrädare för avdelningen och bolaget. Vidare framgår att avdelningen överlämnade till förbundet att besluta om åtgärder sedan avdelningen misslyckats med att få till stånd ett möte med bolaget samt att detta ledde fram till förbundets beslut och varsel om stridsåtgärd. Utredningen ger även vid handen att avdelningen aktivt tagit del i konflikten bl.a. genom att de blockadvakter som stod utanför bolaget kom från avdelningen. Mot bakgrund av det anförda finner Arbetsdomstolen att även avdelningen är ansvarig för den olovliga stridsåtgärden. Det förhållandet att förbundet förbehållit sig beslutanderätten om stridsåtgärder och i förevarande fall också beslutat om den tar inte ifrån avdelningen dess ansvar.

Skadestånd

Arbetsdomstolens ställningstaganden innebär att förbundet och avdelningen har gjort sig skyldiga till fredspliktsbrott mot bolaget och därmed båda ådragit sig skadeståndsskyldighet.

Bolaget har yrkat att förbundet och avdelningen ska dels var och en betala ett allmänt skadestånd, dels solidariskt betala ekonomiskt skadestånd. Arbetstagarparterna har yrkat att skadestånden ska jämkas till noll. De har åberopat bl.a. att bolaget åtminstone tidigare haft utomstående anställda, att stridsåtgärden har vidtagits i god tro samt att den inte fått någon effekt.

Som tidigare konstaterats framgår det av utredningen att bolaget innan stridsåtgärden utlöstes framställde en fredspliktsinvändning till såväl förbundet som avdelningen och meddelade att bolaget var ett familjeföretag som saknade utomstående anställda. Arbetsdomstolen finner med beaktande av det anförda och övriga omständigheter att yrkat allmänt skadestånd är skäligt.

Bolagets yrkande om ekonomiskt skadestånd avser dels ersättning för bolagsföreträdarnas arbete som föranletts av konflikten, dels ersättning för förlorat anseende. R.W. och S.W. har berättat att de som en direkt följd av konflikten fått lägga ner mycket tid på telefonsamtal och andra kontakter som tagit i anspråk utrymme från det ordinarie arbetet. De har också framhållit att bolaget verkat under lång tid och byggt upp ett mycket gott anseende som till följd av konflikten och den negativa uppmärksamhet som den rönt i media kommit till skada. Genom vad som sålunda framkommit och utredningen i övrigt får anses visat att bolaget lidit viss skada i de åberopade hänseendena. Det går dock inte att med ledning av den utredning som lagts fram, vilken får anses vara av rimlig omfattning, fullt ut bedöma hur stor den ekonomiska skadan till följd av den olovliga konflikten är. Arbetsdomstolen finner därför att den bör uppskattas till ett skäligt belopp och bestämmer detta till 100 000 kr. Enligt 61 § medbestämmandelagen ska om flera är ansvariga för skada skadeståndsskyldigheten mellan dem fördelas efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. Arbetsdomstolen finner skäligt att bestämma att det ekonomiska skadeståndet ska betalas av förbundet med 50 000 kr och avdelningen med 50 000 kr.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång ska bolaget ersättas för sina rättegångskostnader. Om yrkat belopp råder inte tvist. Kostnaderna ska fördelas mellan förbundet och avdelningen med hälften vardera.