AD 2009 nr 17

Parter:

VVS Företagen; Svenska Byggnadsarbetareförbundet; Sjöberghs i Sverige Aktiebolag

Nr 17

VVS Företagen

mot

Svenska Byggnadsarbetareförbundet

samt

Svenska Byggnadsarbetareförbundet

mot

VVS Företagen och Sjöberghs i Sverige Aktiebolag i Åstorp.

Mellan VVS Företagen (tidigare VVS-Installatörerna) och Svenska Byggnadsarbetareförbundet gäller varandra i allmänhet avlösande kollektivavtal, det s.k. VVS-avtalet. Det i målet aktuella VVS-avtalet gäller tiden fr.o.m. den 1 april 2007 t.o.m. i första hand den 31 mars 2010. Detta avtal ingicks den 4 maj 2007 genom en samma dag undertecknad överenskommelse som innehåller bl.a. följande.

VVS-Installatörerna och Svenska Byggnadsarbetareförbundet enas härmed om att prolongera mellanvarande avtal för nämnda tid (den 1 april 2007 -- 31 mars 2010, domstolens anm.) med följande ändringar och tillägg.

Samtliga förändringar av löner och ersättningsbelopp gäller - om inte annat särskilt angivits - från och med den löneperiod som börjar den 1 april 2007 eller närmast därefter.

Som bilagor till denna överenskommelse lades olika avtal, däribland parternas semesteravtal som innehåller bl.a. följande.

§ 1 Allmänna bestämmelser

Semester utgår enligt semesterlagen med nedan angivna tillägg och undantag.

§ 2 Semesterlön och semesterersättning

Mom 1 Timavlönade

Semesterlön och semesterersättning uppgår till 13,1 procent av semesterlöneunderlaget.

Mom 2 Månadsavlönade

a. Semesterlön

Semesterlönen utgörs av den vid semesterledigheten belöpande aktuella månadslönen jämte semestertillägg samt med 13,1 procent på under intjänandeåret belöpande löneelement vilka inte inkluderar semesterersättning.

- - - - -

§ 6 Giltighetstid

Detta avtal gäller från och med den 1 april 2007 och till och med den 31 mars 2010.

- - - - -

Sjöberghs i Sverige AB är medlem i VVS Företagen och därmed bundet av VVS-avtalet och semesteravtalet. Hos bolaget är anställda bl.a. de personer som anges i domsbilaga.

Mellan parterna har uppkommit tvist om vilken procentsats som ska gälla för beräkningen av den semesterlön som avser semesteruttag under semesteråret den 1 april 2007- 1 april 2008. Parterna har förhandlat såväl lokalt som centralt utan att kunna enas.

VVS Företagen har väckt talan i Arbetsdomstolen och har yrkat att Arbetsdomstolen ska fastställa att 2 § Mom 1 i parternas semesteravtal innebär att den procentsats (13,1) som anges i avtalet ska beräknas först på det semesterlöneunderlag som uppstått för arbetstagarna efter den 1 april 2007, då semesteravtalet trädde i kraft.

Förbundet har bestritt arbetsgivarparternas fastställelseyrkande och har i genkäromål yrkat att Arbetsdomstolen ska förplikta bolaget att till de arbetstagare som framgår av domsbilaga 1 utge det belopp som angivits där för respektive arbetstagare. På de angivna beloppen har yrkats dröjsmålsränta enligt 6 § räntelagen från den 25 juli 2007 till dess full betalning sker. Vidare har förbundet yrkat att Arbetsdomstolen ska förplikta bolaget att till var och en av arbetstagarna i domsbilagan utge allmänt skadestånd med 2 000 kr jämte dröjsmålsränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av genstämningen (den 29 april 2008) till dess full betalning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt förbundets yrkanden. Endast beloppen avseende ekonomiskt skadestånd, liksom ränteyrkandena, har vitsordats som skäliga.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Arbetsgivarparterna

Den i målet aktuella tvistefrågan berör tusentals anställda på semesteravtalets område. Parterna har enats om att ajournera samtliga motsvarande semesterlönetvister i avvaktan på domen i detta mål.

Det i målet aktuella semesteravtalet innebar en höjning av semesterlönen från 12,8 till 13,1 procent av semesterlöneunderlaget. Avsikten var att semesterlönen med den nya procentsatsen skulle beräknas på det semesterlöneunderlag som uppstått för arbetstagarna med början den 1 april 2007. Den nya procentsatsen ska enligt arbetsgivarsidans uppfattning tillämpas först på semesterlön som betalas ut vid semesteruttag efter den 1 april 2008.

Förbundet har i tvisten gjort gällande att semesterlönehöjningen och utbetalningen av denna ska tillämpas genast från avtalsperiodens början den 1 april 2007, alltså utan att höjningen av semesterlönen skulle föregås av ett intjänandeår. Det är en orimlig tolkning. En höjning som inte föregås av ett intjänandeår skulle innebära en icke avsedd retroaktiv effekt. Den skulle också innebära en dubbel höjning av semesterlönen. Förbundets tolkning strider mot de intentioner som ligger till grund för såväl semesterlagen som semesteravtalet, nämligen att semester är en förmån som arbetstagaren ska ha tjänat in.

Det diskuterades inte i samband med 2007 års semesteravtalsförhandlingar på vilket års underlag den nya procentsatsen första gången skulle tillämpas. VVS Företagen förutsatte därför att innebörden av avtalet skulle vara densamma som sedan tidigare hade gällt mellan parterna. Det hade ålegat förbundet att klargöra att avtalet nu skulle ha en annan innebörd än tidigare.

Parternas närmast föregående semesteravtal trädde i kraft den 1 april 2006. Det var då den omtvistade bestämmelsen - frånsett procenttalet - fick sin nuvarande ordalydelse. Enligt 2006 års avtal tillämpades ett första intjänandeår före verkställighetsåret. Även tidigare bestämmelser om semesterlön i kollektivavtal mellan VVS Företagen och förbundet har baserats på arbetstagarens semesterlöneunderlag under intjänandeåret, låt vara att parterna då tillämpade ett system med semesterkassa. Förbundet indikerade vid avtalsförhandlingarna inför avtalet år 2007 inte på något sätt att avtalet skulle tolkas på ett annat sätt än tidigare. Det var endast höjningen av procentsatsen som diskuterades vid avtalsförhandlingarna. Det var först under sommaren 2007 som det framgick att parterna hade olika uppfattningar om den tidpunkt då den avtalade höjningen skulle aktualiseras.

I parternas avtalsuppgörelse år 1998, då parterna tillämpade ett system med semesterkassa, har i en protokollsanteckning avseende semesteravtalet angivits att "parterna är ense om att hittills tillämpad faktor för beräkning av semesterören skall höjas med 0,3 %-enheter fr.o.m. 2000 års semesterören". Verkställigheten av semesterörena gällde således först fr.o.m. 2001 års semesterlön. Vid 2001 års semesteruppgörelse gällde fortfarande semesterkassa och vid denna avtalsuppgörelse höjdes underlaget för semesterören stegvis för åren 2001, 2002 och 2003. Höjningarna fick genomslag först under åren 2002, 2003 respektive 2004.

De anförda exemplen visar att det finns en praxis mellan parterna innebärande att det vid ändringar i reglerna i semesteravtalet tillämpas ett intjänandeår innan utbetalning sker. I motsats till förbundet anser arbetsgivarparterna att det är befogat att göra en jämförelse med vad som gällde vid tillämpningen av systemet med semesterkassa.

Det finns inom byggbranschen som helhet en fast praxis att en höjning av semesterlön ska föregås av ett intjänandeår. I ett avtal mellan Sveriges Byggindustrier och förbundet finns en regel som tillämpas i enlighet med arbetsgivarparternas synsätt. I Byggnadsavtalet har gjorts vissa ändringar de senaste tio åren, och när semesterlönen höjdes år 1998 gällde ett intjänandeår före utbetalning. Även i kollektivavtalet mellan Plåtslageriernas Riksförbund och Svenska Byggnadsarbetareförbundet höjdes procentsatsen för beräkning av semesterlön. Avtalet trädde i kraft den 1 april 2007, men principen om intjänandeår tillämpades och utbetalning enligt höjningen skedde först fr.o.m. den 1 april 2008.

Semesterlagen bygger på tanken att den semesterlön som arbetstagaren ska ha tjänat in ska ge minst den lönestandard under semesterledigheten som arbetstagaren annars har. För att arbetstagaren ska få ut någon semesterlön måste han eller hon ha tjänat in sådan lön under det närmast föregående året. I samband med att en höjning av procentenheten för beräkning av semesterlön infördes den 1 januari 1978 uttalades i förarbetena, prop. 1976/77:90, att äldre lag skulle äga fortsatt giltighet också i fråga om beräkningen av semesterlön och semesterersättning som har tjänats in under år 1977 och som utgår under semesteråret den 1 april 1978 - 31 mars 1979. Det angavs också i övergångsbestämmelserna att äldre lag skulle äga fortsatt giltighet i fråga om beräkning av semesterlön och semesterersättning som har tjänats in under år 1977 och som skulle utgå under semesteråret den 1 april 1978 till den 31 mars 1979. Principen om ett intjänandeår före verkställighet tillämpades således i detta fall.

År 1990 fattade riksdagen ett principbeslut som innebar att semesterledigheten förlängdes med två dagar. Av förarbetena till denna ändring framgår att ändringen skulle träda i kraft den 1 april 1990 och att det första året var ett intjänandeår. Utbetalning i enlighet med ändringen skedde först år 1991. I förarbetena beskrevs schematiskt hur reformen såg ut och det framgår att intjänandeår tillämpas vid beräkning av semesterlön. Att principen om intjänandeår tillämpas i semesterlagen framgår även av den juridiska litteraturen (Tore Sigeman, Semesterrätt, 4 uppl. s. 16). När en ny ändring i 16 § semesterlagen trädde i kraft den 1 april 1993 angavs i övergångsbestämmelserna att lagen trädde i kraft den 1 april 1993 men att den nya lagen såvitt avsåg semesterledighet skulle tillämpas först under semesteråret den 1 april 1994 - den 31 mars 1995. Motsvarande gällde i fråga om en ändring den 1 juni 1993 i samband med att procentsatsen för beräkning av semesterlönen minskades. Det angavs då i övergångsbestämmelserna att lagen trädde i kraft den 1 juni 1993 men att semesterlön som intjänats före ikraftträdandet dock inte skulle minskas.

Sammanfattningsvis skulle en tolkning i enlighet med förbundets tolkning strida mot vad parterna avtalat, vad som är praxis mellan parterna och i branschen samt mot de intentioner med semesterlagen som semesteravtalet bygger på.

Förbundet

I semesteravtalets § 2 Mom 1 anges att semesterlön och semesterersättning uppgår till 13,1 procent av semesterlöneunderlaget. I § 6 semesteravtalet anges att avtalet gäller fr.o.m. den 1 april 2007 och t.o.m. den 31 mars 2010. Avtalet trädde således i kraft den 1 april 2007 och ska tillämpas från det datumet. Det finns inte någonstans angivet att den nya lydelsen av § 2 Mom 1 ska tillämpas först vid någon senare tidpunkt. Ordalydelsen är entydig, och avtalet kan inte tolkas på det sätt som arbetsgivarparterna gör gällande. Detsamma gäller avfattningen av parternas överenskommelse den 4 maj 2007, som innebar att semesteravtalet ändrades. Där anges ju klart att samtliga förändringar av löner och ersättningsbelopp gäller från och med den löneperiod som börjar den 1 april 2007 eller närmast därefter, om inte annat särskilt angivits. Något särskilt har inte angivits beträffande den semesterlön som parterna enades om. Den nya procentsatsen ska alltså tillämpas direkt i och med det nya avtalets ikraftträdande. Avtalet i dess nya lydelse gäller utbetalningar av lön och andra ersättningar som görs efter ikraftträdandet, och någon retroaktivitet är det inte fråga om. Det blir heller inte fråga om att arbetstagaren får något slags dubbel ersättning på det sätt som arbetsgivarsidan har gjort gällande.

T.o.m. den 31 december 2005 tillämpade parterna ett system med semesterkassa. Detta system hade en helt annan konstruktion än det nuvarande och det går inte att jämföra reglerna som gällde då med dem som gäller nu. Den 1 januari 2006 upphörde parterna att tillämpa systemet med semesterkassa. Det infördes i stället ett system som bygger på semesterlagens regler. Systemet med semesterkassa fasades ut och gällde endast under en övergångsperiod. Det avtal som parterna nu tvistar om är det första avtalet mellan parterna där det nya systemet tillämpats fullt ut. Det går därför inte att dra några slutsatser av vad som gällde mellan parterna under övergångsperioden.

Det finns således inte någon praxis mellan parterna av den innebörd som arbetsgivarsidan har gjort gällande. Arbetsgivarparternas påstående motsägs dessutom av tillämpningen av semesteravtalet i fråga om de arbetstagare som är månadsavlönade. Dessa arbetstagare har fått ut den löpande lönen och ett semestertillägg med 13,1 procent redan under sommaren 2007, helt i enlighet med vad som anges i avtalets § 2 Mom 2 a. Förbundet skulle aldrig ha godtagit en ordning där timanställda arbetstagare har lägre procentsats för semesterlönen än den som gäller för månadsavlönade arbetstagare.

Det finns ingen branschpraxis om den tidpunkt då en avtalad höjning av semesterlönen ska börja tillämpas. I alla de avtal som arbetsgivarparterna har hänvisat till finns uttryckliga regler om den tidpunkt då en höjning ska börja gälla. I exempelvis Byggnadsavtalet, som gäller mellan förbundet och Sveriges Byggindustrier har uttryckligen angetts fr.o.m. vilket intjänandeår regeln gäller.

Förbundet delar i och för sig arbetsgivarsidans uppfattning om att parternas semesteravtal bygger på semesterlagens regler. Semesteravtalet bygger i likhet med semesterlagen på systemet med ett intjänandeår som föregår semesteruttaget. Inte heller tidigare ändringar i semesterlagstiftningen ger stöd för arbetsgivarparternas uppfattning. År 1990 höjdes semesterlönen från 12 till 13 procent. I övergångsbestämmelserna angavs att lagen trädde i kraft den 1 april 1990 men att semesterledighet enligt den nya lagen skulle utgå först under semesteråret den 1 april 1991 - den 31 mars 1992, om ej annat överenskoms. Det angavs inte att arbetstagarens semesterlön efter ikraftträdandet övergångsvis skulle beräknas efter det tidigare lägre procenttalet.

Förbundet kan sammanfattningsvis konstatera att det inte finns någon praxis mellan parterna av annan innebörd än vad som anges i avtalstexten. Ordalydelsen är i detta fall klar och tydlig. Det nämns ingenstans att höjningen ska verkställas eller utbetalas först fr.o.m. den 1 april 2008.

Arbetsgivarparterna

Det går inte att såsom förbundet gör gällande jämföra reglerna för månadsavlönade med dem som gäller för timavlönade. Dessa kategorier har i avtalet behandlats på olika sätt även tidigare. Timavlönade har olika typer av rörliga tillägg och andra villkor som har betydelse för semesterlönen.

Domskäl

Bakgrunden till tvisten i målet är att VVS-avtalets parter den 4 maj 2007 prolongerade gällande avtal och därvid ändrade det särskilda semesteravtalet på det sättet att procenttalet för beräkning av semesterlön för såväl timavlönade som månadsavlönade arbetstagare höjdes från 12,8 till 13,1 procent. Tvisten i målet gäller enbart semesterlönen för timavlönade arbetstagare. För dem anges i semesteravtalet att semesterlön och semesterersättning uppgår till 13,1 av semesterlöneunderlaget.

Tvisten gäller frågan om när det högre procenttalet första gången ska användas för att beräkna semesterlön och semesterersättning. Arbetsgivarparternas ståndpunkt är att det högre procenttalet ska tillämpas första gången vid semesteruttag som görs efter den 1 april 2008. Förbundets uppfattning är att höjningen ska gälla även för utbetalningar av semesterlön och semesterersättning som görs under det första året av avtalets giltighetstid, dvs. för alla utbetalningar som görs efter avtalets ikraftträdande den 1 april 2007.

Utredningen i målet

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på arbetsgivarparternas begäran hållits förhör under sanningsförsäkran med förhandlingschefen vid VVS Företagen R.J. och verkställande direktören vid samma organisation R.K. samt vittnesförhör med ingenjören vid Sveriges Byggindustrier G.P. och med förhandlingschefen och vice verkställande direktören vid Plåtslageriernas Riksförbund B.S. På förbundets begäran har hållits förhör under sanningsförsäkran med avtalssekreteraren G.E. Parterna har åberopat skriftlig bevisning.

Vad som förekom vid avtalsförhandlingarna

Av utredningen i målet framgår att förhandlingarna om det nya avtalet fördes under våren 2007 samt att förhandlingarna slutfördes i och med undertecknandet av avtalet den 4 maj 2007.

R.J. har inför domstolen berättat bl.a. följande. Frågan om semesterlönehöjning var inte den viktigaste frågan i avtalsförhandlingarna. Frågan behandlades först vid slutet av förhandlingsprocessen. Förbundet yrkade att semesterlönen skulle uppgå till 13,5 procent av semesterlöneunderlaget. Diskussionen i den delen fördes i enrum mellan R.K. och G.E. Såvitt R.J. vet diskuterades därvid endast procentsatsen. Det fördes alltså ingen diskussion om att ändra principen om intjänandeår eller om den tidpunkt då höjningen skulle gälla. Arbetsgivarsidan skulle inte gå med på att avtala om en höjning direkt utan intjänandeår. En kostnad måste vara känd för medlemsföretagen mot bakgrund av att medel för semesterlönen sätts av under intjänandeåret.

R.K. har uppgett bl.a. följande. Förbundet hade yrkat semesterlönehöjning där procentsatsen för beräkningen skulle höjas från 12,8 till 13,5 procent av semesterlöneunderlaget. Den sista förhandlingsdagen var det bl.a. denna fråga som parterna ännu inte hade löst. Det var då endast han och G.E. som diskuterade lösningar vilka sedan framfördes till de båda respektive förhandlingsdelegationerna. Parterna kom till slut fram till en höjning från 12,8 procent till 13,1 procent. Det var bara procentsatsen som diskuterades. Från förbundets sida begärdes inte att höjningen skulle tidigareläggas jämfört med den ordning som tidigare hade gällt. Avtalet från år 2006 var så nytt att det fanns inte någon anledning att ändra något annat än procentsatsen. En partsgemensam beräkning gjordes sedan där höjningen om 0,3 procent beräknades som kostnad först fr.o.m. april 2008. Förbundet borde ha förstått att arbetsgivarsidan inte skulle ha gått med på en höjning direkt från april 2007 utan ett intjänandeår.

G.E. har inför domstolen uppgett i huvudsak följande. Vid avtalsförhandlingarna var man på arbetsgivarsidan inte beredd att gå med på den arbetstidsförkortning som förbundet hade yrkat. Det klargjordes i stället att arbetsgivarsidan kunde gå med på en höjning av semesterlönen. Det nämndes inget om den tidpunkt då höjningen skulle göras. Endast höjningens storlek diskuterades. De månadsavlönade fick emellertid en höjning som började tillämpas direkt, dvs. på semesterlön under sommaren 2007. Att månadsavlönade och timavlönade skulle behandlas olika i detta avseende skulle förbundet inte gå med på. Förbundet tillämpar nämligen principen att lika villkor ska gälla för samtliga medlemmar inom ett avtal, oavsett avlöningsform. Utgångspunkten för den aktuella avtalsrörelsen var en ekonomisk ram om 10,2 procent på tre år, och de olika förhandlingspunkterna värderades och vägdes i förhållande till vad som var bra för medlemmarna. Vid beräkningen av den totala kostnaden för avtalet lades hela kostnaden för höjningen av semesterlönen redan på år 2007.

Av de uppgifter som lämnats av de medverkande personerna framgår klart att det vid avtalsförhandlingarna endast diskuterades vilken procentsats som skulle gälla enligt det nya avtalet. Det förekom alltså ingen diskussion om den tidpunkt då den högre procentsatsen skulle börja tillämpas. Vad som framkommit får anses utvisa att parterna i själva verket hade olika utgångspunkter i denna del men att detta aldrig kom till synes under förhandlingarna. Slutsatsen blir att det inte går att fastställa någon gemensam partsavsikt i den omtvistade frågan.

Avtalsregleringens ordalydelse

För bedömningen av tvistefrågan är avfattningen av såväl parternas överenskommelse den 4 maj 2007 som själva semesteravtalet av intresse.

I överenskommelsen den 4 maj 2007 anges bl.a. att samtliga förändringar av löner och ersättningsbelopp - om inte annat särskilt angivits - gäller fr.o.m. den löneperiod (dvs. de hela kalenderveckor som infaller nio arbetsdagar närmast före avlöningsdagen, domstolens anm.) som börjar den 1 april 2007 eller närmast därefter. I semesteravtalet anges i den omtvistade bestämmelsen för timavlönade arbetstagare att semesterlön och semesterersättning uppgår till 13,1 procent av semesterlöneunderlaget. I semesteravtalets bestämmelse om giltighetstid anges såvitt nu är av intresse endast att avtalet gäller fr.o.m. den 1 april 2007. Någon övergångsbestämmelse har inte förts in vare sig i avtalet den 4 maj 2007 eller i själva semesteravtalet.

Ordalydelsen i såväl avtalet den 4 maj 2007 som i själva semesteravtalet är enligt Arbetsdomstolens mening helt entydig. I avtalet den 4 maj 2007 anges klart att samtliga förändringar av löner och ersättningsbelopp ska gälla fr.o.m. den löneperiod som börjar vid avtalets ikraftträdande eller närmast därefter, om inte annat särskilt anges. Semesteravtalets bestämmelse anger bara den nya procentsatsen, och det anges i avtalet inte något sådant undantag som åsyftas i avtalet den 4 maj 2007. Det kan alltså konstateras att det i avtalsregleringen inte finns något stöd för att efter ikraftträdandet tillämpa den tidigare gällande procentsatsen. Slutsatsen måste bli att den nya procentsatsen enligt avtalets ordalydelse ska tillämpas vid alla utbetalningar som görs efter ikraftträdandet av semesteravtalet den 1 april 2007.

Betydelsen av parternas tidigare avtalsförhållanden m.m.

Arbetsgivarparterna har till stöd för sin tolkning framfört några mera allmänna argument som domstolen nu ska gå in på.

Enligt arbetsgivarparterna skulle den av förbundet angivna tolkningen innebära en retroaktiv reglering, som innebär att man skulle överge den princip om intjänande som avtalet och även semesterlagen bygger på. Det saknar dock enligt domstolens mening betydelse huruvida man kan beteckna den innebörd av avtalet som förbundet har förespråkat som retroaktiv eller inte. Det kan konstateras att parterna givetvis har haft frihet att avtala om nivån på den semesterlön som ska utbetalas under avtalets giltighetstid. Och även med förbundets ståndpunkt bygger avtalet på principen att semesterförmåner ska vara intjänade.

Arbetsgivarparterna har vidare anfört att det föreligger en praxis mellan parterna som innebär att en höjning av semesterersättning och semesterlön ska föregås av ett intjänandeår innan höjningen verkställs genom utbetalning till arbetstagarna. Arbetsgivarparterna har härvid hänvisat bl.a. till 2006 års semesteravtal och anfört att det i detta avtal tillämpades en princip med intjänandeår. De har framfört bl.a. att ordalydelsen i 2006 års avtal, förutom procentsatsen för beräkningen av semesterlönen och semesterersättningen, är identisk med ordalydelsen i motsvarande moment i 2007 års avtal. Arbetsgivarparterna har även hänvisat till att parterna tidigare, då de tillämpade ett system med semesterkassa, har tillämpat ett system med intjänandeår före utbetalningsår och att det är branschpraxis att tillämpa ett sådant system.

Förbundet har på sin sida bestritt att det har förelegat en praxis innebärande att en höjning av semesterersättning och semesterlön ska föregås av ett intjänandeår. Enligt förbundet kan man inte jämföra tidigare avtal med det nuvarande av det skälet att parterna då tillämpade ett semesterkassesystem. Förbundet har vidare anfört att de anställda som uppburit månadslön har fått höjningen enligt 2007 års avtal utbetalad redan sommaren 2007 och att det för dessa arbetstagare inte har tillämpats en princip om intjänandeår före höjningen.

Arbetsdomstolen kan konstatera att arbetsgivarparternas nu återgivna argument inte tar sikte på en sådan praxis vid tillämpningen av en avtalsbestämmelse som i vissa fall kan tillmätas betydelse för fastställande av bestämmelsens innebörd. Den i målet aktuella bestämmelsen i semesteravtalet fick sin lydelse så sent som år 2006, då med procentsatsen 12,8. Denna procentsats var densamma som hade gällt enligt avtalet i dess tidigare lydelse. Det betyder att den situation med höjning av procentsatsen som nu är aktuell inte förelåg vid tillkomsten av 2006 års bestämmelse. Tvistefrågan kunde alltså inte uppkomma efter tillkomsten av 2006 års avtal.

Det anförda betyder att det inte finns någon praxis att beakta vid tolkningen av den omtvistade avtalsbestämmelsen. Saken hade ställt sig annorlunda om bestämmelsen, med samma lydelse i övrigt, vid ett tidigare tillfälle hade ändrats såvitt avser procentsatsen och parterna därefter hade tillämpat den på det sätt som arbetsgivarparterna förespråkar. Men så är alltså inte fallet.

Vad arbetsgivarparterna synes mena är i stället att parternas tidigare avtalsreglering i sak har byggt på att en höjning av semesterlönen ska få genomslag först efter ett intjänandeår. Som har framgått i det föregående har förbundet bestritt detta påstående med hänvisning till att det inte går att jämföra den nuvarande ordningen med det tidigare systemet med semesterkassa. Enligt domstolens mening tyder utredningen i målet närmast på att de höjningar av semesterörena som gjordes i avtalen åren 1998 och 2001 byggde på att utbetalningen gjordes först efter ett intjänandeår. I dessa avtal återfanns en reglering som synes klargöra detta. För tolkningen av det i målet omtvistade semesteravtalet har dessa förhållanden emellertid ingen betydelse.

Arbetsdomstolens sammanfattade ställningstagande

Av det hittills anförda framgår att parterna vid avtalsregleringens tillkomst inte diskuterade den fråga som tvisten rör samt att bestämmelsernas ordalydelse entydigt stöder den uppfattning som förbundet har framfört i målet. De övriga argument som anförts av arbetsgivarparterna kan mot denna bakgrund inte tillmätas någon nämnvärd betydelse. Arbetsdomstolen kommer till slutsatsen att avtalet har den innebörd som förbundet har gjort gällande. Det betyder att den nya procentsatsen i semesteravtalet ska tillämpas på utbetalningar som görs fr.o.m. april 2007. Med detta ställningstagande ska arbetsgivarsidans fastställelseyrkande avslås. Vidare ska bolaget förpliktas att utge ekonomiskt och allmänt skadestånd till de berörda arbetstagarna. Beträffande de ekonomiska skadeståndens belopp råder inte tvist. Arbetsdomstolen anser att de yrkade allmänna skadestånden är skäliga.

Rättegångskostnader

Vid den angivna utgången i målet ska arbetsgivarparterna utge ersättning för förbundets rättegångskostnader. Om beloppet råder inte tvist.