AD 2009 nr 80

Domslut

Domslut

1. Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens domslut.

2. Arbetsdomstolen förpliktar R.E. att ersätta Segezha Packaging AB för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med åttiofemtusen (85 000) kr för ombudsarvode, med ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 2009-11-04, målnummer B-110-2008

Ledamöter: Cathrine Lilja Hansson, Gunilla Svahn Lindström, Ingrid Lyberg, Kerstin Brodowsky, Gun Tidestav, Anders Tiderman och Inger Efraimsson. Enhälligt.

Sekreterare: Julia Damerau Malmström

BILAGA

Tingsrättens dom (ledamöter: Håkan Klagsmark, RoseMarie Hansson och Eva Mårtensson Serrander)

BAKGRUND

R.E. projektanställdes i Korsnäs AB den 1 mars 1997. Den 1 december 1997 övergick anställningen till en tillsvidareanställning. Han hade ansvar för att öppna nya marknader för försäljning av papperssäckar. Ingångslönen var 95 000 kr per månad. Den 1 januari 2003 övergick R.E:s anställning från Korsnäs AB till Korsnäs Packaging Aktiebolag. Vid ett möte i Paris den 21 juli 2003 sades R.E. upp från sin anställning. Villkoren för anställningens upphörande reglerades genom en skriftlig överenskommelse mellan parterna, SETTLEMENT AGREEMENT (domsbilaga 1), daterad den 18 september 2003. Vid uppgörelsen företräddes båda parter av juridiskt ombud, R.E. av juris kandidaten J.H. och bolaget av advokaten M.N. Enligt uppgörelsen skulle R.E:s anställning upphöra den 21 juli 2004.

YRKANDEN, M.M.

R.E. har yrkat att tingsrätten skall förplikta Korsnäs Packaging Aktiebolag, numera namnändrat till Segezha Packaging AB (bolaget) att till honom utge 453 658 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 21 augusti 2004 till dess full betalning sker. Han har vidare yrkat att bolaget skall förpliktas att till honom utge ett allmänt skadestånd om 50 000 kr jämte ränta på detta belopp enligt 6 § räntelagen från den 28 januari 2005 tills betalning sker.

Bolaget har bestritt yrkandena men vitsordat beräkningen av semesterersättning samt sättet att beräkna ränta. Det beräknade antalet semesterdagar har dock ej vitsordats. Bolaget har inte heller vitsordat att beräknat antal semesterdagar överhuvudtaget kan klassificeras som "sparade". Det allmänna skadeståndet har inte vitsordats som skäligt.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Som grund för sin talan har R.E. åberopat följande. Han har i sin anställning varit berättigad till 30 betalda semesterdagar per år. Han har inte till fullo tagit ut ledighet för dessa dagar. Enligt semesterlagen är R.E. därför berättigad att erhålla semesterersättning för ej uttagen semester. Enligt semesterlagen och gällande kollektivavtal har en arbetstagare, som har rätt till fler än 20 betalda semesterdagar, rätt att spara sådana överskjutande dagar. Vidare skall enligt 8 § mom 4, 6 och 10 i kollektivavtalet semesterersättning utgå med 4,6 procent av den aktuella månadslönen per outtagen betald semesterdag samt semestertillägg med 0,8 procent av den anställdes vid semestertillfället aktuella månadslön. Semesterersättning för sparad semesterdag beräknas som om den sparade dagen tagits ut det semesterår anställningen upphörde. Slutligen skall allmänt skadestånd enligt 32 § semesterlagen utgå för brott mot nämnda lag. Den överenskommelse som i september 2003 träffades mellan parterna reglerar förhållandena under uppsägningstiden men innebär inte att redan intjänade förmåner bortfallit.

Bolaget har som grund för bestridandet anfört följande. Det avtal som parterna träffat i september 2003 reglerar alla mellanhavanden mellan parterna. Några ytterligare krav kan därför inte framställas mot bolaget. Tillägget i avtalet avseende förbud att utlägga semester under uppsägningstiden innebar att R.E. skulle få semesterersättning för de 30 dagars semester som han intjänade under uppsägningstiden. Denna ersättning har redan utbetalats. Avtalet var en helhetslösning och en slutreglering av parternas samtliga mellanhavanden. I vart fall gör bolaget gällande att R.E. har tagit ut sin semester varför han inte kan framställa ytterligare krav på semesterersättning. Han har löpande erhållit semestertillägg, vilket endast utgår om semester de facto tagits ut. R.E. har inte invänt att han erhållit denna ersättning felaktigt utan mottagit den och konsumerat den. Vidare har bolaget som grund för sitt bestridande anfört att R.E. i samband med arbetsgivarbytet från Korsnäs AB till Korsnäs Packaging AB den 31 december 2002/ 1 januari 2003 inte avgett en sådan förklaring som han är skyldig att avge enligt 31 § andra stycket semesterlagen för det fall han önskat överföra sina (påstått) intjänade semesterförmåner till den nya anställningen. Detta krav är absolut. Den eventuellt intjänade semesterfordringen som kan ha förelegat per den 31 december 2002 kan därför under alla förhållanden inte göras gällande mot bolaget. De uttalanden som gjorts från bolaget i samband med arbetsgivarbytet kan inte frånta R.E. skyldigheten att iaktta den angivna regeln.

R.E. har till utveckling av sin talan i huvudsak anfört följande. Han hade en hög befattning i bolaget och ingick i bolagets ledningsgrupp. Från början hade han sitt kontor i Gävle för att sedan överflyttas till Wiesbaden och slutligen till Paris. Från den 1 oktober 2000 hade han totalansvar för den östeuropeiska marknaden samt Asien och Afrika. Arbetet var fritt till sin karaktär med "mobilt kontor" innebärande att R.E. kunde sköta arbete hemifrån och från den plats han för tillfället befann sig. Från och med den 1 januari 2003 flyttades R.E:s anställning över från Korsnäs AB till Korsnäs Packaging Aktiebolag. Enligt e-postmeddelande som R.E. fick del av skulle några förändringar av hans anställningsvillkor inte ske med anledning av detta. Rent faktiskt hade han emellertid hela tiden arbetat i Korsnäs Packaging Aktiebolag. Arbetet innebar omfattande resor och R.E. uppskattar att han hade 275-300 resdagar per år. Han rapporterade regelbundet via e-post eller telefon till sin närmaste chef. Han hade rätt till 30 dagars betald semester per år. Så mycket semester kunde han emellertid aldrig ta ut vilket bolaget kände till. De dagar han tog ut som semester rapporterade han till sin chef som från år 2002 var P.B. I juni 2003 rapporterade han t. ex. via e-post att han hade semester i Bulgarien fram till den 14 juli. Under åren 1997, 1998 och 1999 tog han inte ut någon semester alls, år 2000 tog han ut tre dagar och under åren 2001, 2002 och 2003 tio dagar vartdera året. Han hade tagit ut tio dagars semester i början av juli 2003 när han kort därefter kallades till Paris och fick besked om uppsägningen. Bolaget betalade i efterskott varje år ut semestertillägg om 0,8 procent av månadslönen per semesterdag. Semester intjänades varje år från den 1 april ena året - den 31 mars påföljande år. Parterna förde utdragna förhandlingar om villkoren för R.E. efter uppsägningen. Avtalet undertecknades av honom den 22 september 2003 och innehöll villkor och förmåner som skulle gälla under uppsägningstiden. Man avhandlade överhuvudtaget inte något om intjänad semester, traktamenten eller liknande förmåner i tiden före uppsägningen. Enligt punkt 3 i avtalet (i av parterna såvitt avser punkterna 3, 4 och 11 ingiven svensk översättning, domsbilaga 2) är R.E. berättigad att bibehålla lön, pension och semesterförmåner som han är berättigad till hela tiden fram till och med "effective date", d.v.s. den 21 juli 2004. Enligt punkt 4 i avtalet skall utbetalningen ske senast en månad efter anställningens upphörande. I punkten 11 i avtalet anges att sedan avtalsvillkoren fullgjorts har parterna inte några vidare anspråk på varandra. Bolaget har inte fullgjort sina åtaganden enligt punkten 3 i avtalet eftersom bolaget vägrat utge ersättning för icke uttagen och sparad semester, sammanlagt 87 dagar, beräknat enligt vad som framgår av domsbilaga 3 och 4.

Bolaget har till utveckling av sitt bestridande anfört huvudsakligen följande. Bolaget hade inte kontroll över hur R.E. bedrev arbetet. Han hade att själv ansvara för sitt semesteruttag. Vid utgången av varje semesterår utbetalades semestertillägg till R.E. vilket innebar att semester var uttagen. Av lönespecifikationen första månaden efter överförandet av anställningen till bolaget framgår att det inte fanns någon sparad semester eftersom det i därför avsedd ruta anges 0. Det visar att bolaget var av den uppfattningen att sparad semester inte förelåg. Efter uppsägningen diskuterades förlikning för att parterna skulle lägga alla frågor bakom sig. Båda parterna företräddes av juridiska ombud. I avtalet punkt 3 anges att sedvanliga anställningsvillkor enligt anställningsavtalet skulle gälla under tiden fram till den 21 juli 2004 vilket innebar att ingen förändring skulle ske i utgående förmåner fram till slutdatum. Överenskommelsen att ingen semesterledighet skulle läggas ut under uppsägningstiden innebar att R.E. tjänade in 30 dagars semester under sista anställningsåret. Punkten 11 i avtalet är en ovanligt tydlig skrivning att avsikten var att definitivt stänga alla möjligheter att återkomma med krav, "...alla rättigheter (om sådana finns)" vilket även innebär sådana som man inte har kunskap om. Tillägget i avtalet angående förbud mot att lägga ut semester under uppsägningstiden tillkom på R.E:s ombuds initiativ och eventuella oklarheter i det hänseendet skall drabba R.E. Arbetstagaren har enligt 31 § andra stycket semesterlagen skyldighet att anmäla till både den tidigare och den nya arbetsgivaren att man vill överföra exempelvis sparad semester. Semester tjänas in under tiden den 1 april till och med den 31 mars året innan semestern tas ut och i det lönebesked som R.E. erhöll i januari 2003 anges endast att han har rätt till 30 betalda semesterdagar per år. R.E. har haft rätt att självständigt lägga ut sin semester. Om han inte tagit ut den semester han är berättigad till är det han som skall visa att han inte gjort det.

DOMSKÄL

R.E. har hörts under sanningsförsäkran. På begäran av bolaget har dess ställföreträdare P.B. hörts under sanningsförsäkran. Vidare har vittnesförhör ägt rum med J.H. och M.N. Som skriftlig bevisning har punkterna 3, 4 och 11 i parternas avtal den 18 september 2003 i en av ombuden godkänd svensk översättning åberopats. Vidare har ett e-postmeddelande från B.C. den 3 oktober 2002, en lönespecifikation för januari 2003 och ett telefaxmeddelande från J.H. den 29 augusti 2003 åberopats.

R.E. har i huvudsak berättat i överensstämmelse med vad som anförts sakframställningsvis. Han har bland annat tillagt följande. Hans senaste närmaste chef var P.B. och det var till honom som han rapporterade angående sitt arbete. Till denne meddelade han också när han ville ta ut semester och erhöll därefter bekräftelse på detta. Hur man i bolaget registrerade uttagen semester känner han inte till. P.B. tog för egen del inte heller ut mer än två eller tre veckors semester per år. Inte heller andra i högre positioner inom bolaget tog ut längre semester. Semestertillägget brukade komma i maj och ibland påpekade han att han inte tagit ut sin semester men utbetalningen av 0,8 procent av bruttolönen skedde oavsett om semester tagits ut eller ej. En schism uppstod mellan honom och P.B. beträffande arbetsmoral, strategi och arbetsfrågor. Han blev kallad till huvudkontoret i Paris och efter fem minuters samtal fick han besked om att hans tjänst skulle dras in. Uppsägningstiden var 12 månader och förhandlingar upptogs beträffande avgångsvederlag. Punkten 3 i avtalet är enligt hans mening glasklar. Den innefattar allt innestående och han hade ett stort antal semesterdagar som inte tagits ut. Bolaget har inte fullgjort sina skyldigheter enligt punkterna 3 och 4 i avtalet och därför gäller inte punkt 11. Hans fordran på intjänad semester uppgick till omkring en miljon kronor men av dessa har cirka hälften hunnit preskriberas. Bytet av arbetsgivare var endast en administrativ fråga och B.C., som var ekonomiansvarig, svarade honom att det inte innebar någon förändring för honom. Det framgår också av det e-postmeddelande som han fick ta del av. År 2003 fick han semestertillägg för 30 dagar och det avsåg semester intjänad under tiden den 1 april 2002 till och med den 31 mars 2003. Uppgiften på lönebeskedet att sparad semester var 0 föranledde att han kontaktade lönekontoret och meddelade att han inte tagit ut semester. Detta fick även P.B. klart för sig och det är hans ansvar att kontrollera hur mycket R.E. hade sparat. Till sitt ombud vid förhandlingarna om avgångsvederlaget, J.H., påpekade han att han hade en hel del innestående semester och att man inte fick "bomma den poängen". Han preciserade inte hur många dagar han ansåg sig ha rätt till men fick av henne beskedet att ersättning för intjänad semester utbetalas enligt lag.

Av förhöret med P.B. har huvudsakligen framkommit, utöver vad som anförts under sakframställningen, följande. Han kom till bolaget som verkställande direktör den 1 februari 2001 och ansvarar för skötseln av företaget. R.E. hade ansvar för östra Europa och sammanlagt fem eller sex personer rapporterade till P.B. beträffande sin verksamhet. Budget och mål bestämdes men var och en hade frihet att agera för att nå målen. Varje anställd i ledande ställning har frihet att rapportera till honom om sin semester men han utövar inga påtryckningar om att ta ut eller att inte ta ut semester. Han var inte nöjd med resultatet i östra Europa och på grund av omstrukturering av verksamheten från geografisk till verksamhetsinriktad uppdelning beslöt han att säga upp R.E. Under cirka två månader diskuterades ett avtal som reglerade R.E:s uppsägning. P.B. hade sista ordet i överenskommelsen för bolagets del och han ville nå fram till en för båda parter rättvis och fullständig överenskommelse som skulle ge dem möjlighet att avsluta sina mellanhavanden och gå vidare. R.E. fick förmånen att bibehålla lön under de 12 månadernas uppsägningstid även om han skulle få ett annat avlönat arbete. Vanligen bortfaller löneförmånen om man får annat arbete men R.E. skulle vara bibehållen sina anställningsförmåner. Man kom också överens om att semester inte skulle läggas ut under uppsägningstiden. Det har aldrig talats om intjänad semester. P.B. känner inte till de svenska reglerna om semester och inte heller de kollektivavtalsregler som kan vara aktuella. Vid tiden för uppsägningen hade han inte någon kännedom om huruvida R.E. hade några anspråk på ersättning för innestående semesterdagar. P.B. har bara minne av att R.E. vid ett tillfälle meddelade att han hade semester och det var i samband med ett möte som skulle äga rum i Paris och då R.E. befann sig i Bulgarien på tre veckors semester. Själv brukar han ta ut fyra och en halv till fem och en halv veckas semester per år.

J.H. har bland annat uppgett följande. Hon företrädde R.E. vid förhandlingarna med bolaget om avgångsvederlag efter uppsägningen. Punkten 3 i avtalet omfattar bland annat intjänad semester och skall betalas ut enligt punkten 4. Avtalet innebar en slutlig uppgörelse enligt vad som framgår av punkten 11 i avtalet. I förhandlingarnas slutskede fick hon kännedom om att R.E. ansåg sig ha innestående semester men han uppgav inte hur mycket det rörde sig om. Hon kunde aldrig i sin vildaste fantasi tro att han inte hade tagit ut merparten av sin semester. Hon utgick dock ifrån att laglig rätt till semester omfattades av avtalet och det svarade hon också R.E. Enligt hennes uppfattning skulle ersättning för intjänad semester betalas ut per automatik.

M.N. har i huvudsak uppgett följande. Överenskommelsen om att semesterledighet inte skulle läggas ut under uppsägningstiden kom till på begäran av J.H. Han uppfattade det som att R.E. önskade tjäna in semester under uppsägningstiden och det bekräftades av J.H. Enligt bolaget fanns inte någon intjänad semester och detta hade han försäkrat sig om genom att fråga den särskilt ansvarige för detta i bolaget. För honom var det klart att uppgörelsen omfattade 30 dagars semester intjänade under den 12 månader långa uppsägningstiden och att ingen tidigare intjänad semester var aktuell. Någon särskild fråga avseende tidigare intjänad semester ställdes dock inte till J.H. Eftersom det pågick en konflikt mellan parterna var det särskilt angeläget att avtalet innebar en slutlig uppgörelse och detta framgår av den särskilt tydliga formuleringen i punkt 11 i avtalet. Semestertillägg för tio extra dagar kom att betalas ut på grund av "något strul" med semesterersättningen.

Tingsrättens bedömning

Parterna är överens om att deras uppgörelse i september 2003 avsåg att reglera förhållandena kring R.E:s uppsägning och att de genom överenskommelsen fullständigt och slutgiltigt reglerat sina mellanhavanden. R.E. anser emellertid att bolaget inte fullgjort sina åtaganden enligt avtalets punkt 3 och 4 i vad avser hans rätt till bibehållna semesterförmåner som han är berättigad till fram till den 21 juli 2004. Det är vidare ostridigt att semesterersättning inte betalats ut för de semesterdagar som R.E. påstår att han har rätt till förutom de 30 dagar som avser 12 månaders uppsägning.

Enligt semesterlagen (1977:480) § 3 avses med semesterår tiden från och med den 1 april ett år till och med den 31 mars påföljande år. Motsvarande tid närmast före ett semesterår kallas intjänandeår. Vid tidpunkten för uppsägningen, den 21 juli 2003, löpte således semesteråret från den 1 april 2003 till och med den 31 mars 2004. Intjänandeåret torde då vara den 1 april 2002 till och med den 31 mars 2003. R.E:s anställning hade emellertid övergått till bolaget den 1 januari 2003 och bolaget har bestritt att hans tidigare intjänade semesterförmåner överförts till bolaget. R.E. har, ostridigt, underlåtit att lämna sådant meddelande som stadgas i 31 § andra stycket semesterlagen och kan därför, enligt bolaget, inte göra gällande att han före anställningen hos bolaget den 1 januari 2003 tjänat in någon semester som bolaget har att svara för. Den semester som han, utöver de 30 dagarna som bolaget betalat ersättning för, uppgår i så fall till högst 17 dagar och dessa har R.E. tagit ut. Medför då R.E.s underlåtenhet att underrätta arbetsgivarna om sin önskan att överföra hos den tidigare arbetsgivaren intjänade semesterförmåner till den nya att han gått förlustig sin rätt? Att beakta i detta hänseende är då dels att lönebeskedet i januari 2003 från bolaget upptar uppgift om att R.E. har 30 betalda semesterdagar vilket inte torde vara fallet om bolagets inställning skulle vara riktig. Bolaget har därefter i april eller maj 2003 betalat ut semestertillägg för 30 dagar. Enligt tingsrättens mening kan detta inte avse annat än den semester som intjänats under tiden 1 april 2002 - 31 mars 2003. Genom att betala ersättning för dessa semesterdagar, som således härrör från tid före anställningen i bolaget, måste bolaget anses ha godkänt att R.E. tillåtits medföra, i vart fall denna tidigare intjänade semester, utan att han formellt lämnat meddelande enligt 31 § semesterlagen. Bolagets medgivande kan dock enligt tingsrättens mening inte omfatta längre tillbaka intjänad semester utan att R.E. kan visa att bolaget ägt kännedom om denna. Om R.E. mot bolaget önskat göra gällande rätt till längre tillbaka i tiden intjänad semester måste det ha legat på honom att klargöra detta för bolaget genom att fullgöra sin skyldighet enligt 31 § andra stycket semesterlagen. R.E. har inte visat att bolaget ägt kännedom om tidigare intjänad och/eller sparad semester.

Har då R.E. genom överenskommelsen i september 2003 avstått från den rätt till ersättning för semester avseende det löpande semesteråret som han enligt tingsrättens mening hade? Texten i avtalet punkt 3 är inte entydig. Den tillförsäkrar R.E. rätt att bibehålla lön, pension och semesterförmåner som han är berättigad till fram till och med "effective date" d.v.s den 24 juli 2004. Bolaget har påstått att innebörden av villkorets sista del är att endast semesterförmån för tiden för uppsägningen omfattas. J.H. har förklarat att hon på M.N:s fråga om R.E. avsåg att "tjäna in semesterersättning under uppsägningstiden" svarat att så var fallet. Hon har dock tillagt att hon utgick från att redan intjänad semester skulle betalas ut "per automatik". M.N. har -trots att han hos ekonomiansvarig efterfrågat eventuellt innestående intjänad semester och där fått nekande svar - inte ställt någon kontrollfråga till J.H. om detta. Semesterlagens regler innebär ett starkt skydd för arbetstagaren. Även om R.E. inte kan anses ha intagit en underordnad ställning bör han dock omfattas av detta skydd. För att bolaget skall kunna undgå skyldighet att utge ersättning för den semester som avser det vid tiden för uppsägningen löpande semesteråret måste därför enligt tingsrättens mening en tydlig viljeförklaring föreligga från R.E. om att han var beredd att avstå från den intjänade semesterersättningen. Någon sådan viljeförklaring har inte lämnats.

Bolagets invändning om att semester tagits ut i ledighet har bestritts av R.E. som endast medgett att han under det aktuella semesteråret tagit ut tio dagars semester. Båda parter har uppgett att de saknar möjlighet att visa R.E:s semesteruttag. R.E. har, obestritt, berättat att det material som fanns i hans dator omedelbart efter uppsägningen raderades av bolaget och att han därför inte kan ta fram uppgifter om arbetet fram till uppsägningen. Bolaget, som dels på grund av sin ställning som arbetsgivare, dels genom sin tillgång till material beträffande R.E:s arbete, måste anses vara den av parterna som har och har haft den bästa möjligheten att spara bevisning för sitt påstående om när och hur mycket av den aktuella semestern som tagits ut av R.E. Eftersom bolaget inte förmått visa att R.E. utnyttjat fler semesterdagar under den aktuella perioden än han själv uppgett får hans uppgifter godtas.

Bolaget har vitsordat den beräkning av semesterersättningen som R.E. gjort för den händelse tingsrätten skulle finna att han har rätt till semesterersättning svarande mot de dagar som förföll under tiden den 1 april 2002 till och med den 21 juli 2004. Bolaget skall därför förpliktas utge ersättning till R.E. med 167 860 kr.

Skadeståndsfrågan

Bolaget har genom att vägra utge semesterersättning som enligt semesterlagen skall utgå till R.E. brutit mot semesterlagen och skall därför förpliktas utge skadestånd till R.E. Bolaget har inte kunnat vitsorda något belopp som skäligt. Det skadestånd som R.E. har yrkat är baserat på en avsevärt mycket högre utebliven semesterersättning än vad som tingsrätten funnit bolaget skyldigt att utge. Vid sådant förhållande finner tingsrätten att skadeståndet skall sättas ned till av tingsrätten skäligen ansedda 5 000 kr.

Rättegångskostnaderna

Vid bedömningen av hur rättegångskostnaderna skall fördelas finner tingsrätten att vad R.E. vunnit i målet är mindre än hälften av vad han yrkat. Han skulle då rätteligen förpliktas ersätta bolaget för en del av bolagets rättegångskostnader. Med hänsyn till att rättegången trots allt varit nödvändig för att avgöra frågan om R.E. har rätt till ytterligare semesterersättning anser tingsrätten skäligt att vardera parten får stå sina kostnader i målet.

DOMSLUT

1. Segezha Packaging AB förpliktas att till R.E. utge 167 860 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 21 augusti 2004 tills full betalning sker.

2. Segezha Packaging AB förpliktas att till R.E. utge allmänt skadestånd med 5 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 28 januari 2005 tills full betalning sker.

3. Vardera parten skall stå sina rättegångskostnader i målet.

Domsbilaga 1

Dated 18 September 2003

KORSNÄS PACKAGING AB

and

R.E.

SETTLEMENT AGREEMENT

Settlement Agreement

This Agreement is made on 18 September 2003 between:

(1) Korsnäs Packaging AB, 556286-4099, (the "Company"); and

(2) R.E., 000000-0000 ("RE").

(A) RE has been employed as Business Development Manager in the Company.

(B) On 21 July 2003, RE was given notice of termination from his employment with the Company

The Company and RE (jointly referred to as the "Parties") have agreed that RE’s employment will be terminated on the terms set forth below.

1 RE’s employment in the Company is terminated, effective 21 July 2004 (the "Effective date").

2 As from 21 July 2003, RE is released from his position as Business Development Manager and will not carry out any duties or exercise any powers or responsibilities under his employment contract or attend the premises of the Company.

3 RE is entitled to retain salary, pension and annual leave benefits to which he is entitled up to and including the Effective date. The Company will not withhold from salary or other remuneration under this Clause 3, income earned by RE in new employment or other

business and the Company will not fix any annual leave dates to coincide with the notice period.

4 Final salary, compensation in lieu of annual leave and remuneration for other employment benefits, if any, will be disbursed at the latest one month after the Effective date.

5 RE will receive a severance payment equivalent to 1 month’s salary (SEK 109.000) to be paid on 25 September 2003 less deduction for preliminary income tax. RE will not receive any pension or annual leave benefits on the amount.

6 The Company agrees to pay on invoice directly to RE's lawyers, ELMZELL Advokatbyrå, a sum of SEK 20.000 exclusive of VAT as compensation for the reasonable professional fees incurred by RE in taking legal advice in relation to this agreement. The remuneration will be a taxable benefit for RE subject to preliminary income tax.

7 Any material produced by RE during the employment is the property of the Company to the extent allowed by law. Material means, but is not limited to, marketing plans, memorandums, training material and business offers.

8 RE confirms that he has returned to the Company all property belonging to the Company or any Group Company and that he has not retained any copies of any materials or other Company or Group information.

9 RE agrees without any limitation in time not to disclose to third parties confidential information concerning the Company or any Group Company and its business activities. Confidential information means, but is not limited to, customer relationships, commercial information of business transactions, market researches, marketing plans, price calculations and plans with regard to advertising and other customer campaigns.

10 The Parties agrees not to disclose what has taken place during the negotiations preceding this agreement or to disclose it’s contents in any way to a third party.

11 The terms of this agreement and their proper discharge are in full and final settlement of any and all claims or other rights of action whatsoever and howsoever arising including, for the avoidance of doubt, any rights (if any) the Parties may have in respect of vacation pay, pension, bonus, damages or any other claim which the Parties have now or may in the future have against each other. On RE’s part this applies to the Company and any Group Company.

__________________________

This agreement has been drawn up in two copies of which the parties have taken one each.

Stockholm Tollarp

Date 18/9-03 Date 22/9-03

KORSNÄS PACKAGING AB

M.N. R.E.

(M.N.) (R.E.)

on behalf of P.B.

Domsbilaga 2

Parternas översättning av punkt 3, 4 och 11 i överenskommelsen av september 2003

P.3

R.E. är berättigad att bibehålla lön, pension och semesterförmåner som han är berättigad till, fram till och med Effective Date (21 juli 2004). Bolaget kommer inte att göra avdrag från lön eller annan ersättning enligt denna punkt 3, av inkomster, intjänade av R.E. i ny anställning, eller annan verksamhet och Bolaget kommer inte att förlägga någon semesterledighet under uppsägningstiden.

P.4

Slutlön, semesterersättning och ersättning för andra anställningsförmåner, om det finns några, kommer att utbetalas senast en månad efter Effective Date.

P.11

Avtalsvillkoren och dess rätta fullgörande innebär en fullständig och slutgiltig reglering av vart och ett och samtliga krav eller möjligheter att vidta åtgärder, oberoende av hur dessa uppkommit, inklusive, för undvikande av tveksamheter, alla rättigheter (om sådana finns), som parterna kan ha avseende semesterersättning, pension, bonus, skadestånd eller vilka andra krav som helst som parterna har nu, eller kan ha i framtiden, mot varandra. För R.E:s del gäller detta Bolaget och samtliga koncernbolag.

A.E.

(A.E.)

Kristianstad 2008-09-11

A.N.

(A.N.)

Kristianstad 2008-09-11

Domsbilaga 3

Bilaga 1 Intjänade Uttagna Ersatta Preskriberade Sparade Ej ut-

semester- semester- semester- semester- semester- betalda

dagar dagar dagar dagar dagar semester-

tillägg

avseende

sparade

semester-

dagar

A. Intjänande-

året

1 april 1996-

31 mars 1997 3 (2,46) 3

B. Intjänande-

året/semester-

året

1 april 1997-

31 mars 1998 30 20 10 10

C. Intjänande-

året/semester-

året

1 april 1998-

31 mars 1999 30 20 10 10

D. Intjänande-

året/semester-

året

1 april 1999-

31 mars 2000 30 20 10 10

E. Intjänande

året/semester-

året

1 april 2000-

31 mars 2001 30 3 20 7

F. Intjänande-

året/semester-

året

1 april 2001-

31 mars 2002 30 10

G. Intjänande-

året/semeste-

året

1 april 2002-

31 mars 2003 30 10

H. Intjänande-

året/semester-

året

1 april 2003-

31 mars 2004 30 10 30

(avser perioden

030721-040721)

I. Intjänande-

året/semester-

året

1 april 2004-

21 juli 2004 10 (112/365x30)

Totalt 223 33 30 83 37 30

Domsbilaga 4