AD 2014 nr 15

Parter:

J.C.; BMP:

Nr 15

J.C. i Flyinge

mot

BMP. i Södra Sandby.

Överklagade avgörandet: Lunds tingsrätts dom den 15 april 2013 i mål FT 6535-12

Bakgrund

BMP. var tidigare anställd hos Acasia Hästgård Handelsbolag. BMP. väckte talan vid tingsrätten mot J.C. med yrkande om bland annat semesterersättning. BMP. anförde till stöd för att talan väcktes mot J.C. att handelsbolaget hade avregistrerats och att J.C. i egenskap av bolagsman i handelsbolaget, under den tid som fordran avsåg, var betalningsansvarig.

Tingrätten stadfäste i dom den 15 april 2013 en mellan parterna träffad förlikning.

J.C. överklagade domen till Hovrätten över Skåne och Blekinge. Hovrätten gjorde bedömningen att tvisten är en arbetstvist som ska handläggas enligt arbetstvistlagen och överlämnade målet i beslut den 23 maj 2013 till Arbetsdomstolen.

Arbetsdomstolen meddelade den 28 juni 2013 beslut om prövningstillstånd.

Fråga har nu uppkommit om tvisten är en arbetstvist som ska handläggas enligt arbetstvistlagen. Parterna har beretts tillfälle att yttra sig i frågan.

Skäl

För att Arbetsdomstolen ska vara behörig att pröva målet krävs att tvisten är en arbetstvist. Med arbetstvist avses tvist om kollektivavtal och andra tvister som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, se 1 kap. 1 § första stycket arbetstvistlagen. Frågan om en tvist är en arbetstvist ska domstolen självmant ta upp till prövning.

BMP:s talan har sin grund i att han var anställd hos handelsbolaget och att J.C., såsom bolagsman i handelsbolaget under den tid fordran avser, ansvarar solidariskt för handelsbolagets förpliktelser, se 2 kap. 20 § första stycket lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag.

Om BMP:s väckt talan mot sin tidigare arbetsgivare, handelsbolaget, hade det varit fråga om en arbetstvist. Frågan är om en talan mot någon av handelsbolagsmännen i handelsbolaget också utgör en arbetstvist.

Arbetsdomstolen har i flera mål prövat talan som väckts mot bolagsman i ett handelsbolag eller ett kommanditbolag när talan också väckts mot bolaget. I rättsfallet AD 1979 nr 124 angav domstolen uttryckligen att talan mot bolagsmännen togs upp med stöd av kumulationsbestämmelsen i 1 kap. 1 § andra stycket arbetstvistlagen, dvs. att en annan tvist än en arbetstvist får handläggas gemensamt med en arbetstvist. Domstolen har gjort motsvarande uttalande i rättsfallet AD 1980 nr 87. Domstolen har alltså i dessa fall gjort bedömningen att talan mot en bolagsman inte utgör en arbetstvist.

I princip förutsätter en tillämpning av arbetstvistlagen att tvisten uppkommit mellan arbetsgivare och arbetstagare eller deras organisationer. I undantagsfall kan lagen vara tillämplig även om arbetsgivaren eller arbetstagaren inte är part i målet (se prop. 1974:77 s. 140). Till exempel kan ett konkursbo och ett dödsbo vara part i en arbetstvist (se till exempel AD 1976 nr 87). I många arbetsrättsliga lagar anges att tvister i anledning av dessa lagar ska handläggas enligt arbetstvistlagen. Av diskrimineringslagen framgår att diskrimineringsombudsmannen (DO) och till exempel en arbetssökande kan vara part i en tvist som handläggs enligt arbetstvistlagen, trots att DO inte är arbetsgivare i tvisten eller att en arbetssökande är arbetstagare.

Gränsdragningen mellan arbetstvister och andra tvister syftar ytterst till att Arbetsdomstolen som första instans eller fullföljdsinstans ska avgöra tvister som huvudsakligen rör arbetsrättsliga frågor där domstolens särskilda sakkunskap fyller en väsentlig funktion. En bolagsman är enligt lag solidariskt ansvarig för handelsbolagets förpliktelser. Trots att tvister mellan en arbetstagare hos handelsbolaget och en bolagsman i handelsbolaget om arbetstagarens anspråk med anledning av anställningen normalt kommer att röra huvudsakligen arbetsrättsliga frågor, anser Arbetsdomstolen att domstolen utan uttryckligt lagstöd saknar behörighet att ta upp en sådan tvist till prövning. Arbetsdomstolen är sammanfattningsvis inte behörig att pröva överklagandet.

Arbetsdomstolens ställningstagande

Arbetsdomstolen överlämnar målet till Hovrätten över Skåne och Blekinge.

Beslut 2014-02-12, målnummer B-64-2013

Ledamöter: Cathrine Lilja Hansson, Karin Renman, referent, Jonas Malmberg (skiljaktig).

Rättsekreterare: Malin Stensbäck

Jonas Malmbergs skiljaktiga mening

Ordalydelsen i 1 kap. 1 § första stycket arbetstvistlagen utesluter inte att det är fråga om en arbetstvist när en arbetstagare i ett handelsbolag väcker talan mot en bolagsman med krav som uppkommit i anställningsförhållandet. Lagtexten anger att arbetstvister ska röra förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, inte att det ska vara fråga om tvister mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Som majoriteten redovisat har Arbetsdomstolen vid ett par tillfällen tagit upp en talan mot en bolagsman med stöd av kumulationsbestämmelsen i 1 kap. 1 § andra stycket arbetstvistlagen, dvs. att en annan tvist än en arbetstvist får handläggas gemensamt med en arbetstvist. Något mål där en talan mot en bolagsman avvisats eftersom den inte utgör en arbetstvist föreligger inte. Däremot förekommer opublicerade domar där Arbetsdomstolen, utan att närmare motivera saken, prövat mål mot bolagsmän utan att bolaget varit instämt (se t.ex. AD 2013 nr 10 och AD 1998 nr 35).

Tvister mellan en bolagsman och en arbetstagare hos handelsbolaget om arbetstagarens anspråk med anledning av anställningen kommer normalt att huvudsakligen röra sådana arbetsrättsliga frågor där Arbetsdomstolens särskilda sakkunskap fyller en väsentlig funktion. Övervägande skäl talar därför, enligt min mening, för att det är en arbetstvist när talan förs mot en handelsbolagsman med krav på semesterersättning som tjänats in under anställning hos handelsbolaget. Jag anser därför att Arbetsdomstolen är behörig att pröva tvisten.