HFD 2011 not 103

Not 103. Ansökan av C.H. och I.H. om rättsprövning av ett beslut att anta detaljplan. - Kommunfullmäktige i Nynäshamns kommun beslutade den 9 december 2009 att anta en detaljplan för del av kv. Doppingen på Estö. Planen syftar till att ca 25 bostäder ska uppföras inom området. Sedan beslutet överklagats av bl.a. C.H. och I.H. avslogs överklagandena av Länsstyrelsen i Stockholms län i beslut den 11 mars 2011 och därefter av regeringen (Miljödepartementet) i beslut den 22 december 2010. - C.H. och I.H. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att det skulle upphävas. C.H. anförde bl.a. följande. Bestämmelserna i plan- och miljölagstiftningen innebär en betydande frihet för kommunen men preciserar samtidigt klara gränser som inte får överträdas. I det här fallet har reglerna 1 kap. 5 § och 5 kap. 2 § i den i målet tillämpliga plan- och bygglagen (1987:10), PBL, överträtts eftersom fundamentala allmänna och enskilda intressen inte har beaktats och eftersom planen inte tar skälig hänsyn till befintlig bebyggelse och miljö. Den bebyggelse som planeras kommer att inverka menligt på hans boende samt medföra betydande störningar för hans fastighets användbarhet och ändamålsvärde. Beslutet strider även mot lokaliseringsreglerna och hushållningsbestämmelserna i 2 kap.6 och 7 §§ och 3 kap.1, 3 och 6 §§miljöbalken. Den planerade bebyggelsen har en betydande påverkan på naturmiljön och en radikalt negativ påverkan på kulturmiljön genom att den unika parken förstörs. Enligt 5 kap. 18 § PBL skulle därför en miljöbedömning och en miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap.11-18 och 22 §§miljöbalken ha ingått i beslutsunderlaget. - I.H. anförde bl.a. följande. Utöver de brister som C.H. pekat på strider planen mot 3 kap. 15 § PBL och de rättsregler som följer av RÅ 1991 ref. 33 och RÅ 1991 ref. 46. - Högsta förvaltningsdomstolen höll muntlig förhandling i målet. Vid denna hördes på C.H:s begäran landskapsarkitekten A.D. som vittne. Han uppgav bl.a. att hela kvarteret Doppingen bör ses som en gemensam kulturmiljö som innefattar såväl parkområdet som befintliga byggnader, att parkområdet närmast kan beskrivas som en engelsk landskapspark samt att detaljplanen från arkitektonisk synpunkt innebär ett radikalt ingrepp som är mycket förstörande för parkmiljön och för den enhet som befintliga hus och park utgör. - Högsta förvaltningsdomstolen (2011-12-14, Melin, Dexe, Nord, Brickman, Saldén Enérus) : Skälen för avgörandet . - - - De bestämmelser i PBL och miljöbalken som har åberopats i målet är allmänt hållna och ger myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för bedömningar. - Av 5 kap. 18 § andra stycket PBL följer att en miljökonsekvensbeskrivning ska upprättas om en detaljplan kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. C.H. har anfört att den planerade bebyggelsens negativa inverkan på det parkområde där husen ska uppföras utgör en så betydande påverkan på framför allt kulturmiljön att planen rätteligen skulle ha föregåtts av en miljöbedömning och miljökonsekvensbeskrivning. - Högsta förvaltningsdomstolen gör följande bedömning i frågan om vad som ska anses utgöra betydande miljöpåverkan i planområdet. Området ligger inom Södermanlands kustområde, som enligt 4 kap.1 och 2 §§miljöbalken i sin helhet är av riksintresse med hänsyn till sina natur- och kulturvärden. Området omfattas därför av skyddsbestämmelser som begränsar möjligheterna till ingrepp i miljön som påtagligt skadar dessa värden. Skyddsbestämmelserna utgör emellertid, enligt 1 § andra stycket, inte hinder för utvecklingen av befintliga tätorter. Parken är inte kulturreservat enligt 7 kap. 9 § miljöbalken eller områdesskyddad enligt någon annan bestämmelse i det kapitlet. Den omfattas inte heller - till skillnad från den befintliga huvudbyggnaden inom planområdet som har utpekats som en byggnad av särskilt kulturhistoriskt intresse - av några andra lokala, nationella eller internationella regler till skydd av kulturvärden. Mot den bakgrunden och med hänsyn till områdets belägenhet samt till planens begränsade omfattning finner Högsta förvaltningsdomstolen att det inte strider mot 5 kap. 18 § PBL att en miljökonsekvensbeskrivning inte upprättats. - Vad sökandena därutöver har anfört visar inte att regeringen vid beslutsfattandet har felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i planärenden eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Beslutet kan därför inte heller i övrigt anses strida mot någon rättsregel på de sätt som de sökande har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut ska därför stå fast. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande . Högsta förvaltningsdomstolen förklarar att regeringens beslut ska stå fast. - (mål nr 1066-11, fd 2011-10-26, Lindeberg)