HFD 2011 not 50

Not 50. Ansökan av Djurgården-Lilla Värtans Miljöskyddsförening (DLV) om rättsprövning av ett beslut att anta detaljplan. - Kommunfullmäktige i Stockholms kommun beslutade den 30 november 2009 att anta detaljplan för del av Norra Djurgårdsstaden, västra delen, i stadsdelarna Hjorthagen och Norra Djurgården. Syftet med planen är att möjliggöra uppförande av nya bostäder samt nya lokaler för offentlig och kommersiell service. Sedan beslutet överklagats avvisade Länsstyrelsen i Stockholms län vissa av överklagandena och avslog övriga i beslut den 24 februari 2010. - DLV överklagade länsstyrelsens beslut. Regeringen (Miljödepartementet, 2010-10-14) avslog överklagandet och anförde därvid bl.a. följande. Den antagna detaljplanen gränsar till området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården som enligt 4 kap. 7 § miljöbalken är en nationalstadspark, Kungliga nationalstadsparken. I propositionen om nationalstadsparken angavs gränserna översiktligt (se prop. 1994/95:3 sid. 40). Översiktsplan 99 preciserar gränsen för nationalstadsparken. I den fördjupade översiktsplanen för Kungliga nationalstadsparken, som ännu inte vunnit laga kraft, föreslås smärre justeringar av gränsen. Det gäller gränsen sydväst om Husarviken där den föreslagits ansluta till nuvarande fastighetsgränser, befintliga staket och vägar. - Regeringen finner att miljökonsekvensbeskrivningen och övrigt underlag som föreligger i ärendet är tillräckligt för bedömningen av konsekvenserna för detaljplanens genomförande för omgivningen. - Länsstyrelsen har i beslut den 9 december 2009 beslutat att inte pröva kommunens antagandebeslut enligt bestämmelserna i 12 kap.plan- och bygglagen (1987:10), PBL, vilket innebär att länsstyrelsen bl.a. funnit att exploateringen går att förena med en från allmän synpunkt lämplig användning enligt bestämmelserna i 3 och 4 kap.miljöbalken och med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa. - Av handlingarna i ärendet framgår att planområdet ingått i eller legat i anslutning till gasverksamheten och i huvudsak använts för industriändamål. Inom delar av området bedrivs i dag verksamhet för handel. Syftet med aktuell detaljplan är att omvandla området till bostadsändamål för ca 1 250 lägenheter. Planområdet omfattar även en del av Hjorthagsparken. Marken inom planområdet är delvis förorenad och behöver saneras. Även i Hjorthagsparken finns ett förorenat område. För närvarande pågår också markförläggning av kraftledningar i Hjorthagsparken vilket redan medför påverkan på denna. Planbestämmelserna anger att bygglov inte får medges innan markföroreningarna avhjälpts. - Den planerade bebyggelsen i Hjorthagsparken har begränsats och kommer att placeras på den förorenade upplagsplatsen efter att denna sanerats samt vid platsen för arbetstunneln för kraftledningarna. Mellan Hjorthagsparken och nationalstadsparken förstärks grönstråket genom en parkanläggning. Fuktstråk anläggs och förbinds med en grodtunnel under parkstråket och områdets huvudgata. Parkens utformning har som mål att stärka spridningsvägarna för eklevande arter och groddjur mellan Norra Djurgården och Hjorthagen. Regeringen finner att planen kan genomföras utan påtaglig skada på de värden som nationalstadsparken innebär och att den även i övrigt getts en godtagbar utformning. - Regeringen finner att vad DLV anfört om påverkan på natur- och kulturmiljöer, om bebyggelsens anpassning till omgivningen eller skada på riksintressen inte utgör skäl att upphäva planbeslutet. Regeringen finner inte heller att vad som anförts om kommunens eller länsstyrelsens handläggning eller bedömningar eller klagandens invändningar i övrigt utgör skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandet bör därför avslås. - DLV ansökte om rättsprövning och yrkade att detaljplanen skulle upphävas. Föreningen yrkade vidare att målet skulle förklaras vilande i avvaktan på ett ställningstagande från Europeiska kommissionen. - Föreningen anförde bl.a. följande. Detaljplanen medför intrång i och påtaglig skada på nationalstadsparken. Enligt den karta som finns i prop. 1994/95:3 hamnar den nya bebyggelsen delvis inom parken. Ungefär halva planområdet består av Gärdets viktiga spridningskorridor mellan norra och södra Djurgården. Grönstråket försvagas kraftigt och djurens väg genom området blir i stort sett obefintlig. Bebyggelsen läggs i ett område med fridlysta och utrotningshotade djur. Det gröna landskapet mot nationalstadsparken försvinner från västra Hjorthagsparken och riksintresset Abbessinien förkrymps. Det är inte korrekt att planområdet i huvudsak använts för industriändamål. Det är inte heller riktigt att det inom delar av området bedrivs handel. En miljökonsekvensbeskrivning för planen borde ha gjorts och dessutom en (särskild) sådan för projektet med rening m.m. Det torde stå klart att detaljplanen inte är i överensstämmelse med den Europeiska landskapskonventionen. Då föreningen begärt Europeiska kommissionens prövning bör målet vilandeförklaras i avvaktan på ett ställningstagande därifrån. - Högsta förvaltningsdomstolen (2011-05-12, Melin, Sandström, Hamberg, Lundin, Saldén Enérus) : Skälen för avgörandet . Något skäl för att uppskjuta rättsprövningen med hänsyn till den prövning som begärts hos Europeiska kommissionen har inte visats föreligga. Begäran om vilandeförklaring av målet ska därför avslås. - Skada på riksintressen. Syftet med den aktuella detaljplanen är att möjliggöra bebyggelse för i huvudsak bostadsändamål på mark som, enligt planbeskrivningen, tidigare använts för industriändamål. Planen omfattar bostadsbebyggelse i nio kvarter och totalt ca 1 250 lägenheter. Planområdet ansluter i västlig riktning mot nationalstadsparken. Sökanden har anfört att detaljplanen delvis får anses omfatta mark inom nationalstadsparken och påverkar parken främst på det sättet att de biologiska spridningsvägarna skadas. - Av 2 kap. 1 § andra stycket PBL framgår att bestämmelserna i 3 och 4 kap.miljöbalken ska tillämpas vid planläggning. I 3 kap. 6 § första stycket miljöbalken föreskrivs bl.a. att mark- och vattenområden som har betydelse från allmän synpunkt på grund av områdenas naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet så långt möjligt ska skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Enligt andra stycket ska områden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller friluftslivet skyddas mot åtgärder som avses i första stycket. - I 4 kap. 1 § första stycket miljöbalken föreskrivs att de områden som anges i 2-8 §§, med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns i områdena, i sin helhet är av riksintresse. Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd endast om det inte möter något hinder enligt 2-8 §§ och det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden. - Nationalstadsparken är i sin helhet ett riksintresse. Inom en nationalstadspark får enligt 4 kap. 7 § miljöbalken ny bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas. - Enligt planbeskrivningen ligger detaljplaneområdet utanför nationalstadsparkens gränser. Högsta förvaltningsdomstolen har i ett tidigare rättsprövningsmål avseende ett närliggande planområde uttalat att domstolen är bunden av de gränser för nationalstadsparken som kommunen lagt fast (HFD 2011 ref. 4). 4 kap. 1 § miljöbalken innebär emellertid att prövningen ska omfatta även ingrepp i miljön utanför de riksintressanta områdena, om ingreppen påtagligt kan skada områdenas natur- och kulturvärden (jfr Högsta förvaltningsdomstolens angivna avgörande). - Av utredningen framgår att Norra Djurgården och Södra Djurgården är kärnområden för biologisk mångfald inom nationalstadsparken och att planområdet ligger inom en betydelsefull spridningszon mellan dessa. En naturmiljöutredning har gjorts för att bedöma detaljplanens konsekvenser från ekologisk synpunkt och behovet av anpassningar och förändringar av bebyggelsen. Detaljplanens utformning har anpassats efter de förslag som lagts fram om åtgärder för att minska hindren för spridning av djur och växter. Bl.a. ska nya grönområden och grönstråk anläggas och bebyggelsens omfattning har minskats i förhållande till tidigare planering för området. Högsta förvaltningsdomstolen finner att utredningen inte ger stöd för att regeringens bedömning är felaktig, och att detaljplanen således såvitt framgår kan genomföras utan påtaglig skada på nationalstadsparkens värden. - Miljökonsekvensbeskrivning . Enligt 5 kap. 18 § andra stycket PBL i tillämplig lydelse ska en miljökonsekvensbeskrivning upprättas, om detaljplanen medger en användning av mark eller av byggnader eller andra anläggningar som innebär en betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med mark och vatten och andra resurser. Miljökonsekvensbeskrivningen ska möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med mark och vatten och andra resurser. - I målet finns en särskild redovisning som beskriver miljökonsekvenserna av detaljplanen. Högsta förvaltningsdomstolen finner inte att sökanden visat eller att det annars framgår att redovisningen inte uppfyller de krav som ställs i lagstiftningen. Regeringens beslut i denna del strider därför inte mot någon rättsregel på det sätt som sökanden gjort gällande. - Landskapskonventionen . Den Europeiska landskapskonventionen trädde för Sveriges del i kraft den 1 maj 2011. Redan av detta förhållande följer att konventionen inte kan ha den verkan att regeringens klandrade beslut strider mot någon rättsregel. - Sammanfattande bedömning . Högsta förvaltningsdomstolen finner att det i målet inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i planärenden eller att det vid handläggningen förekommit något annat fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut ska därför stå fast. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande . Högsta förvaltningsdomstolen avslår yrkandet om att målet ska förklaras vilande. - Högsta förvaltningsdomstolen förklarar att regeringens beslut ska stå fast. (mål nr 7050-10, fd 2011-04-06, Königsson)