Prop. 1994/95:3

Nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården

Regeringens proposition

& & 1994/95 : 3 Nationalstadsparken Ulriksdal-Haga- OP-

Brunnsviken-Djurgården 1994/9513

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 23 juni 1994

Carl Bildt

Görel Thurdin (Miljö- och naturresursdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.

I propositionen läggs fram förslag att områden i tätorter och tätortsregioner där parklandskap, naturmiljöer och bebyggelsemiljöer fiätas samman till unika historiska landskap skall kunna ges ställning som nationalstadspark och få ett samlat och långsiktigt skydd mot exploateringsföretag m.m. Med en nationalstadspark avses ett riksin- tresse som har stor betydelse för det nationella kulturarvet, för en tät- orts eller tätortsregions ekologi och för människors rekreation. Området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården föreslås bli landets första natio- nalstadspark. Regeringen föreslår att bestämmelser införs i naturresurs- lagen som innebär att nationalstadsparken med hänsyn till sina samlade natur- och kulturvärden i sin helhet skall vara av riksintresse. Ny be- byggelse och nya anläggningar får komma till stånd och andra ingrepp utföras endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller natur- mark och utan att i övrigt skada natur- och kulturvärden i ett sådant område. Regeringens förslag innebär att områden i en nationalstadspark som i dag är exploaterade även fortsättningsvis skall kunna användas för avsedda ändamål. Pågående markanvändning påverkas således inte på något avgörande sätt. Regeringen redovisar därutöver vissa övervägan- den om inriktningen av det fortsatta planeringsarbete m.m. som behövs i fråga om markanvändningen och för förvaltning och skötsel av natio- nalstadsparken mnksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.

1 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr3

Innehållsförteckning Prop. 1994/95:3

1 Förslag till riksdagsbeslut ...................... 4 2 Lagtext ................................. 5 3 Ärendet och dess beredning .................... 7 4 Allmänna utgångspunkter ...................... 8 5 Skyddsvärden i området Ulriksdal—Haga-Brunnsviken- Djurgården ............................... 10 5.1 Oversikt ........................... 10 5.2 Områdesvis beskrivning ................... 14 6 Exploateringsintressen och skyddsbehov ............ 21 6.1 Tidigare ställningstaganden ................. 21 6.2 Aktuella exploateringsinuessen .............. 23 6.3 Kommunernas program och länsstyrelsens yttrande . . 24 6.4 Gällande rätt .......................... 26 7 Bestämmelser om nationalstadsparker tas in i naturresurs- lagen ................................... 29 8 Nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djur- gården .................................. 34 8.1 Landets första nationalstadspark .............. 34 8.2 Områdets avgränsning m.m ................. 38 9 Konsekvenser för kommunernas planering ........... 41 9.1 Delområden med skilda förutsättningar ......... 41 9.2 Förutsättningar för ändrad markanvändning ....... 43 10 Nationalstadsparkens skötsel utreds ................ 46 11 Förslagets ekonomiska konsekvenser ............... 47

12 Författningskommentar ........................ 49

Bilaga 1 Sammanfattning av Departementspromemon'an (Ds 1994z3) Förslag till skydd för området Ulriksdal- Haga-Brunnsviken—Djurgården Lagförslag i promemorian 1994z3 ............. 51

Bilaga 2 Remissammanställning över Ds 1994:3 Förslag till skydd för området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-

Djurgården ........................... 55 Bilaga 3 Förslag till avgränsning av nationalstadsparken

Ulriksdal-Haga—Brunnsviken-Djurgården ......... 85 Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag ................ 86 Bilaga 5 Lagrådets yttrande ...................... 88

Protokoll vid regeringssarmnanu'äde .................... 89

1. Förslag till riksdagsbeslut Prop. 1994/95:3

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.

2. Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.l

dels att 3 kap. l 5 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 7 5, av

följande lydelse

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

15

De områden som anges i 2-6 55 är, med hänsyn till de natur- och kulturvärden som änns i områd- ena, i sin helhet av riksintresse. Exploateringsförelag och andra in- grepp i miljön får komma till stånd i dessa områden endast om hinder inte möter enligt 2-6 55 och om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden.

Bestämmelserna i detta kapitel utgör inte hinder för utvecklingen av beäntliga tätorter eller av det lokala näringslivet eller för ut- förandet av anläggningar som be- hövs för totalförsvaret. Om det änns särskilda skäl utgör bestäm- melserna inte heller hinder för anläggningar för utvinning av så- dana fyndigheter av ämnen eller material som avses i 2 kap. 7 & andra stycket.

lLagen omtryckt 1992: 1 146

De områden som anges i 2-7 55 är, med hänsyn till de natur- och kulturvärden som änns i områd- ena, i sin helhet av riksintresse. Exploateringsföretag och andra in- grepp i miljön får komma till stånd i dessa områden endast om hinder inte möter enligt 2-7 åå och om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden.

Bestämmelserna i första stycket och 2-6 55 utgör inte hinder för utvecklingen av beäntliga tätorter eller av det lokala näringslivet eller för utförandet av anlägg- ningar som behövs för totalförsva- ret. Om det änns särskilda skäl utgör bestämmelserna inte heller hinder för anläggningar för ut- vinning av sådana fyndigheter av ämnen eller material som avses i 2 kap. 7 5 andra stycket.

Prop. 1994/95 :3 7 &

Området Ulriksdal-Haga- Brunnsviken-Djurgården är en nationalrtadspark.

Inom en nationalstadsparkfår ny bebyggelse och nya anlägg- ningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i park- landskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

3. Ärendet och dess beredning

Med anledning av tre motioner från januari 1991 och en omfattande remissbehandling av motionerna behandlade jordbmksutskottet frågan om skydd för området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården mot fortsatt exploatering (bet. 1991/92:10U10). I ett yttrande till utskottet var Länsstyrelsen i Stockholms län i huvudsak överens med motionä- rerna om de starka natur- och kulturvärdena i området och framhöll särskilt behovet av en samlad syn på områdets utveckling. I likhet med äertalet remissinstanser som hördes i ärendet underströk jordbruks- utskottet i sitt betänkande att behovet av skydd för områdets utom- ordentliga miljövärden vad avser natur- och kulturmiljö samt stadsbild bör överordnas exploateringsintresset. Utskottet utgick ifrån att reger- ingen på Empligt sätt skall återkomma till riksdagen och informera om den fortsatta planeringsprocessen.

Regeringen tog med anledning av en skrivelse från Boverket och Riks- antikvarieämbetet i november 1991 upp frågan om ett samlat och lång- siktigt skydd för området. Med stöd av 6 kap. 2 & naturresurslagen, beslöt regeringen att Solna och Stockholms kommuner skulle redovisa hur kommunerna i sin planering enligt plan- och bygglagen avsåg att tillgodose naturvårdens, kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen i det aktuella området.

Berörda förvaltningar i Solna och Stockholms kommuner redovisade i december 1992 ett förslag till gemensamt program för planering av om- rådet Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården. Programmet antogs den 25 januari 1993 med vissa tillägg av kommunfullmäktige i Solna kommun och godkändes i huvudsak den 6 september 1993 av kommun- fullmäkäge i Stockholms kommun.

I sitt yttrande över kommunernas program framhöll Länsstyrelsen i Stockholms län att de oexploaterade och kulturhistoriskt värdefulla miljöerna i området borde få ett permanent och eä'ektivt skydd i form av särskild lagstiftning.

Den 13 januari 1994 överlämnade regeringen till riksdagen propo- sitionen 1993/94:86 Finansiering av vissa väginvesteringar i Stockholms län m.m. I denna anmäldes att regeringens bedömning var att kultur- miljöema och naturvärdena i Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården borde ges ett långsiktigt skydd genom naturresurslagen. Regeringen anförde också att särskild hänsyn skall tas till de krav som området ställer vid utformning av den s.k. Norra länken med anslutningar.

Propositionens bedömningar i denna del hänvisade till en promemoria (Ds l994:3) som utarbetats inom Miljö— och naturresursdepartementet, Förslag till skydd för området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården. Regeringen anmälde i propositionen sin avsikt att, efter sedvanlig beredning inom regeringskansliet, i samband med den av riksdagen be- gärda redovisningen av planeringssituationen i området, presentera ett förslag till förstärkt skydd för områdets natur- och kulturvärden under våren 1994. En sammanfattning av promemorian samt promemorians lagtext har tagits in som bilaga ]. Promemorian har remissbehandlats.

Sammanlagt har 53 remissvar kommit in från myndigheter med ansvar för markanvändningslagstiftningen m.m., från kommuner, från förvalt- ningsansvariga myndigheter och sakägare samt från organisationer och föreningar m.fl. En sammanställning av remissvaren har tagits in som bilaga 2.

I traäkutskottets betänkande (1993/941TU24) med anledning av propo- sitionen rörande änansiering av vissa väginvesteringar i Stockholms län m.m. anslöt sig utskottet till bedömningen att särsldld hänsyn måste tas till området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården vid val av lokalise- ring och utformning av Norra länkens olika delar för att tillgodose områdets natur- och kulturvärden, för att begränsa buller och andra emissioner samt för att inte störa stadsbilden. Utskottet instämde vidare i regeringens bedömningar rörande behovet av ett långsiktigt, samlat skydd för Ulriksdal- -Haga-Brunnsviken-Djurgården och konstaterade att en proposition med förslag till skydd av det aktuella området skulle lämnas till riksdagen under våren.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 7 juni 1994 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som änns i bilaga 4. Lagrådets yttrande änns i bilaga 5.

4. Allmänna utgångspunkter

Tillgång till en rik och varierad natur- och kulturmiljö är viktig för människors välbefinnande. För boende i tätorter är tillgången till parker och grönområden av stor betydelse både som ett berikande inslag i var- dagsmiljön och för att tillgodose behoven av rekreation och friluftsliv. Parklandskap och naturmiljöer i dessa områden är dessutom ofta bärare av betydande kulturhistoriska värden och bidrar på så sätt till att ge städerna identitet och karaktär. Vidare har sådana områden betydelse för människans hälsa och miljö och utgör en förutsättning för att den biologiska mångfalden skall kunna bevaras i och i anslutning till tät- orterna.

Genom sin centrala belägenhet och attraktivitet är parker och grön- områden ofta långsiktigt utsatta för ett starkt exploateringstryck för bebyggelse, uaäkanläggningar och andra verksamheter. Frågan om åt- gärder för att generellt öka möjligheterna att slå vakt om sådana om- råden i tätorterna behandlas i plan- och byggutredningens betänkande SOU 1994:36 Miljö och fysisk planering. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Vissa parker och grönområden i våra tätorter är av särskild betydelse på grund av sina i ett nationellt och internationellt perspektiv särskilt framträdande samlade natur- och kulturvärden. I UNESCO:s arbete för att skydda det globala kulturarvet används uttrycket historiska landskap för att beteckna ett område som har särskild betydelse därigenom att det på grund av människans utnyttjande uppvisar eller representerar ett sam-

hälles värden såväl i form av påtagliga fysiska spår, som genom kulturellt eller historiskt bestämda associationer.

I vissa tätorter och tätortsregioner i Sverige änns områden som lämnats i huvudsak oexploaterade och där parklandskap, naturmiljöer och bebyggelsemiljöer flätas samman till från rikssynpunkt unika landskap av sådan karaktär som avses i UNESCO:s arbete, dvs. historiska landskap. Sådana områden är samtidigt av stor betydelse för det nationella kulturarvet, för en tätorts eller en tätortsregions ekologi och för människors rekreation. Det starka exploateringstryck som riktas mot sådana områden och skyddsvärdenas komplexitet gör att nuvarande lagstiftning enligt regeringens bedömning inte alltid ger tillfredsställande möjligheter att på ett samlat sätt åstadkomma ett skydd som är starkt nog för att i ett långsiktigt perspektiv hindra en fortlöpande exploatering och fragmentisering av det historiska landskapet i sådana områden.

Regeringen föreslår att ett grundläggande och övergripande skydd för sådana värdefulla områden åstadkoms genom att en ny bestämmelse om nationalstadsparker införs i naturresurslagen. Ett sådant skydd fullföljer en av de grundläggande intentionerna i den fysiska riksplaneringen, nämligen att naturvårdens och kultumriljövårdens intresseområden i landet måste hävdas särskilt mot förändringar som kan skada bevarande- värdena, bl.a. därför att områdena representerar värden som inte kan återskapas eller ersättas om de en gång har förstörts (prop. 1985/86:3 s. 64).

Samspelet mellan natur- och kulturvärden i området Ulriksdal—Haga- Brunnsviken-Djurgården i Stockholms län och områdets betydelse i ett kulturellt och historiskt perspektiv gör att området som helhet väl uppfyller UNESCO:s kriterier på ett historiskt landskap. Regeringen föreslår i propositionen att området får ställning som landets första nationalstadspark. Framställningen i propositionen bygger i väsentliga delar på remissbehandlingen av Miljö- och naturresursdepartementets promemoria, Förslag till skydd för området Ulriksdal-Haga-Brunns- viken-Djurgården (Ds 1994z3), med förslag till ett förstärkt skydd för detta område. Framställningen utgör samtidigt den information be- träffande inriktningen av den fortsatta planeringsprocessen för området som jordbruksutskottet förutsatt (bet. 1991/92:10U10).

5. Skyddsvärden i området Ulriksdal-Haga- Brunnsviken—Djurgården

5 .1 Översikt

Området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården har genom århundra- den uppskattats för sin skönhet. Det har nyttjats för rela-canon och som inspirationskälla av kungahuset och hovet, stockholmarna i övrigt samt av besökare från när och fjärran. I de vidsträckta områden där exploate- ringen kunnat hållas tillbaka har det historiska landskapets huvuddrag bevarats och dess kvaliteter vidmakthållits från generation till generation tack vare en kombination av kungligt markägande och inflytande, all- män opinion och framsynta kommunalpolitiker. ,

Det skyddsvärda området omfattar bl.a. de kungliga lustslotten Haga och Ulriksdal, park- och rekreationslandskapet kring Brunnsviken, den kungliga f.d. jaktparken Djurgården samt en rad betydelsefulla anlägg- ningar och institutioner för museiverksamhet, rekreation, friluftsliv, utbildning och forskning. I vår litteratur är området rikt representerat. På jigur I redovisas den historiska utbredningen av den inhägnade kungliga jaktparken, av Ulriksdals slottspark och av de gustavianska parkerna kring Brunnsviken.

lntemational Committy on Monuments and Sites (ICOMOS) är en världsomspännande organisation som värnar om det internationella kulturarvet. År 1982 presenterade organisationen en deklaration med rekommendationer om bevarandet av det globala kulturarvet i form av historiska parker och trädgårdar. I det s.k. Florensdokumentet poängteras bl.a. att det är de ansvariga myndigheternas sak att, efter kvaliäcerade experters råd, genomföra lämpliga legala och admini- strativa åtgärder för att skydda historiska parker och trädgårdar.

Ulriksdal-Haga-annsviken-Djurgårdens kulturhistoriska värden har även uppmärksammats av den europeiska organisationen Europa Nostra. I en skrivelse till statsrådet Görel Thurdin i oktober 1993 understryker organisationen att hotet mot de kungliga parkerna i hjärtat av Stock- holmsregionen väcker internationell uppmärksamhet. Organisationen, som har 200 medlemsorganisationer från 29 europeiska länder, yrkar även på att den svenska regeringen skall vidta åtgärder till skydd för denna värdefulla del av det europeiska kulturarvet.

I samband med Förenta Nationernas miljökonferens i Rio de Janerio år 1992 ställde sig Sverige sig bakom miljömål som bl.a. gäller be- varande av den biologiska mångfalden. Att slå vakt om området Ulriks- dal-Haga-BrunnsvikenDjurgården med dess mångsidiga naturvärden och innehåll av utrotningshotade växt- och djurarter är ett uttryck för Sveriges vilja att följa upp dessa mål.

PROP. 1994/95:15

NATIONALSTADSPARKEN ULRIKSDAL—HAGA—BRUNNSVIKEN— DJURGÅRDEN

' - ' .Xl' i Gnrmnmuvrken ' (r,, ,. .. '. ,._ I egghnllmcn-I ' ' '? Djurholmsuddc ! '_ " 265 5' _ _, " liste/holm *”- .

... | ”_l" . I -_

-., - -.'-u. - ===."— 157223; ”till

FIG. 1 HISTORISKA PARKER

= Jaktparken Djurgården |__—i Ulriksdals slottspark

!=: De historiska parkerna vid Brunnsviken

.": 1 Hagaparken Lilla Värla ' ' :ii'Skxugga'n '.. 5

2 Bellevueparken

3 Tivoliparken

, -. ». .XÄ

' *; ”B?—"säl? vi .., x —__ . _ x .. _ "xx Lidingåbtir'ägåxäb

,.r aDjurå 'räert

-. 25 x—

ms Kungsl'iäinn

n' ' Stdckh'dl

""Lilla-Värre ,, _.

.. _Libertiio - ?!?!—, —: - Kulngsh'åmn ' -' _frlyals'kydrtso/nnl'dn - '

. '(F::_..lblerlg_'.utim 'StOCkhQ mlx- M.:, .

. _l -_ " 'änälisolmenf' Yta—”';

_——4 X

' "i"" &: 'I - - v". . , '-'. ' a_n ! ”lägs " --'. _-. . ' . I». _å '- r' Reimersho B.;—.., ' __"Zfl ' "" - " . _ ' r:. ."r (ha. —/- .» tonkm. *'-' 'r— T:"Dllli'älu". = ' - . ' '

Rekreationsvärden

Områdets naturskönhet, centrala läge och utbud av attraktioner innebär att det har stor betydelse för människors rekreation och för turismen i huvudstadsregionen. Få strövområden i Sverige kan uppvisa så många besökare i form av motionärer, tränande idrottsmän och friluftsälskare som detta. Behovet av motionsanläggningar är väl tillgodosett. Motions- spår med elbelysning utgår bl. a. från Fiskartorpets motionsgård och Östermalms idrottsplats. Ridsporten är väl utvecklad, specieut på Norra Djurgården. Badmöjligheter änns på flera platser och båtsporten är också representerad. Vintersporter som skid- och skridskoåkning kan utövas i området och vid Fiskartorpet änns även en hoppbacke och en mindre skidlift.

Landskapets storlek och omväxlande karaktär med lövskogar, vatten- områden, ängar och parker erbjuder möjligheter till ostörda naturupp- levelser vid utsiktspunkter, strandpromenader, fågellokaler och längs naturstigar. '.

Här änns vidare kulturhistoriskt intressant bebyggelse och parkmil- jöer av stort värde för friluftslivet. De koloniträdgårdar som änns i området kompletterar den mer storslagna trädgårdskonst som änns representerad i områdets historiska parker. Några av Sveriges mest intressanta muséer och nöjesanläggningar änns på Djurgården, dit även mässor och utställningar av tradition ofta lokaliseras.

Naturvärden

Området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården har stor betydelse för Stockholmsregionens ekologi och är ett bra exempel på att även tät- ortsnära grönområden kan innehålla särskilt betydelsefulla naturvärden. , Det - mer eller mindre sammanhängande naturområdet från Ulriks— dal/Sörentorp till Södra Djurgården med angränsande öar och holmar innehåller en mångfald biotoper och har ett rikt växt- och djurliv.

Området rymmer en biologisk mångfald som inte bara innehåller allmänt förekommande arter utan även många växt- och djurarter, som enligt Naturvårdsverkets hotlista klassats som hotade, sällsynta eller hänsynskrävande och vars bevarande därmed är av nationellt intresse. Några mindre delar av området åtnjuter även skydd enligt naturvårds- lagen (1964:822). '

Växt- och djurlivet är beroende av - spridningsvägar. Kontakten mellan naturområdena inom Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården är minst lika viktig som den mellan Järvafältet och de stora sammanhäng- ande naturområdena utanför staden. Dessa samband mellan olika natur-,

områden och biotoper styr långsiktigt den biologiska mångfaldens möj- ligheter att överleva. Spridningsvägama kan-bestå av gröna stråk, täta biotopöar eller naturmark intill bebyggelse och vägar. Ju mer natur, desto säkrare spridningsväg. Brunnsvikenområdet utgör en viktig sprid- ningsväg mellan Ulriksdal/Sörentorp och Norra Djurgårdens naturom- råden. De gröna partierna kring Soäahemmet, Ryttarstadion vid Stor-

ängsbotten och Tessinparken kan karaktäriseras som särskilt svaga länkar mellan Norra och Södra Djurgården. Det är från biologiska utgångspunkter viktigt att dessa länkars betydelse som spridningsväg inte försämras ytterligare.

Utmärkande för området är den stora utbredningen av gammal ek- dominerad ädellövskog. Ekskogen har stor betydelse för insekter som lever av och på bark och ved i olika nedbrytningsstadier. Trots närheten till storstaden har man observerat mer än 250 fågelarter. Av dessa häckar ett hundratal regelbundet. Vidare är området en klassisk svamp— lokal som hyser många ovanliga arter knutna till ekskog. Det största problemet för flertalet av de hotade arterna är avverkning av ädellövträd och avlägsnande av döda eller döende träd. Andra betydande hot för den biologiska mångfalden i området är igenväxning, ökat kvävenedfall och utdikning av våtmarker. Sedan slutet av 1800-talet har den totala naturmarksarealen inom området krympt avsevärt i samband med ex- ploatering och avverkning vilket har inneburit att åtskilliga arter har försvunnit.

Kulturvärden

Området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården utgör i sin helhet ett historiskt landskap som rymmer värden av stor betydelse för det natio- nella kulturarvet. Dess särart som kunglig mark samt områdets speciella landskapskaraktär har bidragit till att äertalet bostäder och byggnader för olika ändamål inom området givits hög arkitektonisk klass. Den övervägande delen av bebyggelsen är av stort kulturhistoriskt värde. Detta gäller bl.a. 1700-talsbebyggelsen vid Bnrnnsvikens stränder, byggnaderna i det s.k. institutionsbältet på Norra Djurgården och be- byggelsen på Gärdet, i Diplomatstaden, på Södra Djurgården med Beckholmen samt på Skeppsholmen och Kastellholmen.

I mitten av 1600-talet uppfördes Jakobsdal som senare äck namnet Ulriksdal. Här utvecklades en slottsanläggning som kom att innehålla en praktfull slottspark med tillhörande lusthus, fågelhus och en inhägnad djurpark.

Gustav III formade i slutet av 1700-talet området kring Brunnsviken till ett väldigt parkområde enligt den engelska parkens ideal. Idén var att skapa ett romantiskt naturlandskap där Bnrnnsviken skulle fungera som ett samlande element. Denna trädgårdsstil hade sina rötter i den kinesiska trädgårdskonsten som hade beskådats av Ostindienfarama. I Europa realiserades stilen i den engelska parken vars principer hade inspirerats av de kinesiska trädgårdamas landskap med fantasifulla berg, vattendrag och färgrika planteringar.

Under Karl XI:s tid i slutet på 1600—talet inrättades en kunglig jakt- park bestående av Norra och Södra Djurgården. Ett stort område från Alkistan i norr till Södra Djurgården i söder inhägnades. Främst jagades varg och björn, men man höll även en stor hjortstam. På 1820-talet upphörde Djurgårdens funktion som jaktpark. Stängslet äck förfalla och de kvarvarande hjortarna flyttades till ett mindre inhägnat område i den

nuvarande stadsdelen Hjorthagen. Ladugårdsgärde användes därefter alltmer till truppövningar medan delar av Södra Djurgården omvand- lades till ett vårdat parklandskap med starka inslag av den engelska parkens ideal. Det änns än idag spår från den forna jaktparkens växling mellan skog och öppna fält både på Norra och Södra Djurgården, där ängsytor och skogsklädda kullar änns bevarade från den tid då området nyttjades för jakt.

Med hänsyn till områdets höga kulturmiljökvaliteter har det till största delen av Riksanu'kvarieämbetet utpekats som riksintresse för kultunninnesvården enligt 2 kap. 6 5 lagen om hushållning med namne- surser m.m. Ett antal byggnader och anläggningar är även skyddade som byggnadsminnen enligt kulturminneslagen och förordningen om statliga byggnadsminnen.

5.2 Områdesvis beskrivning Ulriksdal och Sörenforp

Solnas största gravfält är beläget vid Mellanjärva mellan Uppsalavägen och Kvarnkullen. Det rymmer ca 150 gravkullar som daterar den äldsta bosättningen i området till folkvandringstiden, ca 500 e.Kr. Kvarnkullen strax öster om gravfältet är en del av Stockholmsåsen och det enda område i Stockholms närhet som återspeglar de botaniska eä'ektema av långvarig och kontinuerlig hävd på en rullstensås. I dag änns här en typisk torrängsflora med bl.a. backsippa och den utrotningshotade diskröksvampen.

Under stormaktstiden bytte fältherren Jacob de la Gardie till sig byarna Mellanjärva och Överjärva av kronan. Norr om Brunnsviken omvandlade han gårdarna till godset Jacobsdal som senare blev Ulriks— dals slott. Ägoma gränsade till Bergshamra i sydost. I sydväst sträckte de sig ned mot Brunnsviken. Här skapades efterhand en slottspark vars grundplan utgjordes av en renässansträdgård som senare kom att formas mer i barockstil. I slottsträdgårdens rätvinkliga system placerade man ut fontäner, dammar och skulpturer.

Slottet övergick i kunglig ägo i början av 1700-talet för att mellan åren 1822 och 1849 fungera som vårdinrättning för krigsinvalider. När Karl XV äck dispositionsrätt till slottet år 1857 beslöt han sig för att återge det dess forna glans som kungligt sommarresidens. Ulriksdals värdshus tillkom och även ett antal villor för hovet byggdes. Från år 1920 fram till sin död år 1973 satte även Gustav VI Adolf sin prägel på såväl inredning av slottet som viss planering av parken.

Genom slottsteatem Conädensen är Ulriksdals slott starkt förknippat med den svenska teater-, dans-, opera- och musikhistorien. Under 1980- talet öppnades slottsanläggningen för allmänheten som bl.a. kan besöka Orangeriet och beskåda Drottning Kristinas kröningsekipage. Det änns även en natur- och kulturstig med beskrivningar av såväl byggnader, skulpturer som äora och fauna.

Igelbäcken som rinner genom Ulriksdals slottspark utgör en livsmiljö för grönlingen vilken anses vara en av Sveriges mest sällsynta äskarter. I skogsområdena kring slottet häckar bl.a. mindre hackspett, stenknäck, duvhök och spillkråka. Här har även sex olika i Sverige fridlysta äadderrnusarter observerats.

I Sörentorp har flera av f.d. Svea Livgardes byggnader arkitektoniskt och kulturhistoriskt värde. De är låga och väl anpassade till den natur- liga omgivningen med ett vackert samspel mellan hus, skogsbryn och öppna fält. Byggnaderna används nu av Polishögskolan. Området ligger inom Igelbäckens tillrinningsområde och utgör en viktig del av det biologiska sambandet mellan Järvafältets och Brunnsvikens grönom- råden.

Bergshamra och Tivoli

Bergshamra gård ägdes under 1700-talet av släkten Bark. Greve Nils Anton Bark ingick i kretsen kring Gustav III och han var god vän med skalden Gustav Philip Creutz och tonsättaren Joseph Martin Kraus.

Tivoli är en mycket naturskön lövträdsbeklädd landtunga som skjuter ut i Brunnsviken. Namnet är inspirerat av Gustav III:s italienska resa åren 1783-84. Greve Bark upplät Tivoliudden åt Creutz som började an- lägga en engelsk park där efter FM Pipers ritningar.

På fälten runt Bergshamra gård startade Karl XV ett experimental- jordbruk vars verksamhet bidrog till att frökontrolls- och växtskyddsan- staltema senare förlades till Bergshamra. Här hade också Régis Cadier, hotell Rydbergs krögare och Grand hotells grundare, sina trädgårdsan- läggningar. År 1919 uppläts en del av ägorna till en av de första före- ningarna för koloniträdgårdar i landet. Bergshamra by är en väl bevarad 1800—talsmiljö i det område där Bergshamra gård tidigare låg. Här hade också Carl Malmsten sin bostad under större delen av sitt liv.

Bergshamra började exploateras för bostäder under 1950-talet. Strandområdena mot Stocksundet och Lilla Värtan har tillsammans med Bockholrnen stort intresse som promenadområde. Under 1980-talet ut- vidgades bostadsområdet över fälten ner mot Tivoliberget och Piperska parken vid Brunnsvikens stränder.

Haga-Brunnsviken

Under stormaktstiden lät Christina Brahe uppföra säterigården Brahe- lund på marker vid Brunnsvikens västra strand. I slutet av 1700-talet köptes gården in av Gustav III som då förvärvade markområden kring Brunnsviken. Med hjälp av arkitekten F M Piper skapades Haga-, Bellevue- och Tivoliparkema enligt den engelska parkens ideal. Träd- dungar, öppna ängar, naturliga höjdpartier och dalsänkor formades varligt för att förhöja skönheten och skapa intressanta utsiktspunkter och siktlinjer. Tidens främsta arkitekter och konstnärer formade ett roman- tiskt naturlandskap med infogade byggnadsverk, paviljonger och konst-

verk där Brunnsvikens vattenspegel fungerade som ett samlande ele- ment. I Hagaparken uppfördes år 1802 Haga slott som i dag används av regeringen för representation och liknande ändamål.

Gustav III:s paviljong visas i dag för allmänheten och Haga park- museum är inrymt i ett av de s.k. Koppartälten. I parken änns även växthus som hyser bl.a. exotiska fjärilar. I Hagaparken arrangeras varje sommar guidade vandringar med olika teman.

I ett område norr om Hagaparken änns Frösundaviks herrgård och f.d. kasemetablissement som rymmer en miljö av stort kulturhistoriskt värde. Kasemetablissementets väl sammanhållna byggnader uppförda i nyklassicistisk stil utgjorde under ett halvt sekel en av Sveriges viktigaste militära utbildningsanstalter. Den disponerade under denna tid även Annelunds välbevarade herrgårdsbyggnad längre norrut.

Hela Bnrnnsvikens park- och vattenområde har stor betydelse för det biologiska sambandet mellan Ulriksdal, Sörentorp och Norra Djurgår- den. Till stora delar är växtligheten rik och sammanhängande. I Haga- parkens skogsbestånd häckar bl.a. större och mindre hackspett, grön- göling, stenknäck och sparvhök. Tivoliudden i södra Bergshamra består av två kullar, varav den västra kallas Tivoliberget och den östra Pipers park. På den östra kullen änns tydliga spår kvar av den engelska par- ken. Vegetationen har fått utvecklats tämligen fritt och består till stor del av ekskog med hassel i buskskiktet och en rik lundäora med många vårblommor. På Tivoliberget änns kompositören Kraus grav.

Vid Brunnsvikens södra strand ligger stockholmstraktens äldsta kvar- varande utvärdshus, Stallmästaregården, vars traditioner och funktioner varit obrutna sedan 1600-talets mitt. Öster om värdshuset leder en lindallé upp till Bellevue vars engelska park har utsiktspunkter som samordnades med Hagaparkens. Den idylliska bebyggelsen på Bellevue rymmer en av de få gårdsenhetema från 1700-talet i Stockholm. Förr sparades sällan ekonomibyggnader då man bevarade gamla gårdar. I dag utgör ett stall och en lada på Bellevue de enda exemplen på sådan bebyggelse inom Stockholms tullar. Här kan allmänheten även besöka konstnären Eldhs museum.

När Gustav III skapade parkområdet kring Brunnsviken delade han i det romantiska natursvärtneriets anda ut tomter till sina nära värmer. Generalen Armfeldt äck ett markområde vars östra strandlinje var ungefär lika lång som Hagaparkens på andra sidan Brunnsviken. Här uppfördes Villa Frescati som senare kom att ge namn åt hela området.

Norra Djurgården

På Lappkärrsberget vittnar ett bronsåldersröse om tidig bosättning på Norra Djurgården som fram till 1400-talet dominerades av byarna Unnaröra och Husarne. Genom byten och donationer tillföll en stor del av området Klara kloster. Sedan klostergodsen i samband med Gustav Vasas reduktion år 1527 drogs in till kronan blev hela Norra Djurgår- den kunglig egendom. När Karl XI i början av 1680-talet inhägnade sin kungliga jaktpark etablerades en rad grind- och hovjägarboställen som

placerades längs Djurgårdsgärdesgården. De som bebodde dessa hade som lönefömtån att bränna och utskänka starka drycker. Lill-Jans, döpt efter en skog- eller grindvaktare som en gång bodde där och var mycket liten till växten, blev det mest populära utskänkningsstället. Namnet lever vidare i Lill-Jansskogen som ligger öster om Tekniska Högskolan.

Norra Djurgården utgörs av omväxlande ängsytor, skogsklädda kullar, ädellövsbestånd och parkliknande landskap där mycket gamla ekar dominerar trädskiktet. Dessa områden är i dag i stort sett av samma karaktär som den forna jaktparkens och har stora naturvärden vilka främst hänger samman med beståndet av ekar och andra ädla lövträd. Många hotade, sällsynta och hänsynskrävande växt- och djur- arter änns dokumenterade och området utgör även en klassisk lokal för mykologer. Den gamla ekskogen hyser ett av Sveriges mest värdefulla bestånd av bark- och vedlevande insekter. För skalbaggar, fjärilar och steklar kan dessa lövträdsbestånd betraktas som unika ur svensk syn- punkt. Vid Ugglean änns en av Stockholms stads fömämsta fukt- lövskogar med stadens artrikaste starrgräslokal. får är småfågellivet rikt representerat med bl.a. näktergal. Naturområdets storlek på Norra Djurgården ger möjligheter till relativt ostörd rekreation. Vid Stora Skuggans natur- och friluftscentrum änns bl.a. stigar med naturpeda- gogiskt material.

År 1885 flyttade Bergianska trädgården från Vasastaden till Brunns- vikens norra strand. Hit lokaliserades även odlingen av grönsaker och blommor för den växande storstadens behov.

Området vid Brunnsvikens sydöstra strand kallas i dag Kräftriket efter ett värdshus som i slutet av 1700-talet blev känt för att servera ovanligt stora kräftor. Här och vidare norrut utvecklades i början på 1900-talet det s.k. institutionsområdet allt eftersom äera läroanstalter i centrala Stockholm blev alltiör trångbodda. Därmed förändrades delar av den lantliga naturparken till ett område med monumentala byggnader inbäddade i grönska. Flera av landets främsta arkitekter har varit upp- hovsmän till de kulturhistoriskt värdefulla institutionsbyggnaderna på . Norra Djurgården. Naturhistoriska riksmuseet dontinerar ett vidsträckt landskapsrum. På 1960-talet uppfördes universitetet på f.d. Lantbruks- akademiens område. -

Det har sagts att den svenska idrotten föddes på Norra Djurgården. Stockholms Stadion, Gymnastik- och Idrottshögskolan, Ryttarstadion med tillhörande ridvägar och en rad tennishallar förklarar varför om- rådet i dag utgör ett av landets viktigaste idrottscentrum.

Gärdet och Kaknäs

Ladugårdsgärdet har sedan medeltiden varit ett öppet fält som använts som betesmark och för militär exercis. På Ladugårdsgärdet och i Kak- näsområdet anlades i början av 1400-talet kungsladugården Vädla. Här bedrevs åkerbruk i betydande omfattning. Stora delar av Södra Djurgår- den användes även till slåtter och bete. På 1800-talet Ökade den militära

verksamheten på Ladugårdsgärdet som blev de närliggande regemente- nas exercisplats. Karl XIV Johan inspekterade ofta truppernas övningar från "Borgen" ritad av arkitekten Fredrik Blom. Han är också upphovs- man till kungens slott Rosendal, beläget på andra sidan Djurgårds- brunnsviken. Det öppna landskapet på Gärdet har i senare tradition använts för demonstrationer, tävlingar och folkfester av olika slag. Här änns även ett motionsspår som kallas Kaknässpåret. Djurgårdsbrunn och Lidingöbro är två omtyckta och välbesökta värdshus i området. Djurgårdsbrunn var från början en plats dit Stockholmare på 1750-talet for för att dricka från de hälsokällor som upptäckts där. Lidingöbro är ett minne från den äottbro som i början av 1800-talet ledde till Lidingö.

En del av de museer som änns i området är inhysta i gamla kasern- byggnader som påminner om områdets tidigare militära anknytning. I det artrika ädellövskogs- och parkområdet söder om Telmiska museet växer knäckepil och al längs stranden. Områdets markäora hyser många intressanta och ovanliga arter, t. ex. luktvicker och jättesolöga.

Under åren mellan 1910 och 1930 uppfördes den s.k. Diplomatstaden på det gamla Skogsinstitutets mark. Husen är byggda i nationalroman- tr'sk stil med enhetligt formspråk och var från början avsedda för ut- ländska diplomater. Som ett minne av det gamla Skogsinstitutets verk- samhet rymmer Nobelparken strax väster om Diplomatstaden de flesta trädslag som förekommer i Sverige.

Den s.k. Gärdesstaden norr om Valhallavägen kom till under 1930- talet efter många förhandlingar mellan staten och Stockholms stad. Stadsplanen har monumentala drag med öppna och storskaliga former och en arkitektur som präglas av funktionalistiskt formspråk. Området kring Tessinparken karaktäriseras av stora gräsytor, alléer och dammar. Grönskan spelar en viktig roll för det biologiska sambandet mellan Södra och Norra Djurgården.

Inom Kaknäsområdet änns skogspartier med välutbildad dikes- och fuktängsäora. Utanför kusten på Kaknässkär häckar bl.a. snatterand, Sveriges mest sällsynta häckande sirnand.

I mitten av 1960-talet byggdes Kaknästomet som är en välkänd orien- teringspunkt och har givit området ett karaktäristiskt utseende. Det är en solitär som kommer till sin rätt tack vare att omgivningen är fri från konkurrerande höga byggnader. På toppen av Kaknästomet änns en restaurang med tillhörande utsiktsplattfonn.

Södra Djurgården

De äldsta spåren av mänsklig aktivitet på Södra Djurgården är från yngre järnåldern och utgörs av ett gravfält på den södra stranden i Djurgårdsbrunnsvikens östra del.

Sedan kung Karl Knutsson år 1452 bytte till sig dåvarande Walde- marsön från Klara kloster har området varit i kunglig ägo. Namnet Djurgården kommer troligen från den mindre "Diuregårdh" som Johan III anlade i närheten av nuvarande Nordiska museet på 1570-talet. Här anställdes även en same för att sköta renar, älgar och hjortar. Djurgår-

den flyttades senare till ett område som omfattar stora delar av nuvar- ande Skansen. Skansens friluftsmuseum intar i dag även i ett intematio— nellt perspektiv en särställning. Hela Södra Djurgården har under sekler varit Stockholms populäraste utflyktsmål för dem som sökt kultur och nöjen.

Här änns bl.a. Vasamuseet, Nordiska museet och Biologiska museet. Den konstintresserade kan besöka Liljevalchs konsthall, Prins Eugens Waldemarsudde och Thielska galleriet på Blockhusudden.

Gröna Lund, som ursprungligen var namnet på en trädgårdstomt i den s.k. Djurgårdsstaden, är ett mycket populärt nöjesfält med bl.a. ett utvärdshus från 1700-talet.

Södra Djurgårdens strandlinje kom tidigt att påverkas av örlogs- äottans verksamhet på Skeppsholmen. Under 1700-talet uppkom behov av vinterförvaring av galärer som farit illa i krigen och inte äck plats på Skeppsholmen. Dessa placerades på strandområden som senare ut- vecklades till Galärvarvet och Djurgårdsvarvet. Vid Galärvarvet änns i dag en gästhamn för besökande båtar. I närheten vid Djurgårdsbron kan man hyra roddbåtar och kanoter. Flottan har sedan 1700-talet haft in- tressen på Beckholmen strax utanför Djurgårdsstaden som även hyst verksamhet för lagring och export av beck och tjära. I mitten av 1800- talet etablerades en reparationsanläggning för ångfartyg då skeppsdockor sprängdes ut på ön.

Naturen på Södra Djurgården karaktäriseras av den engelska parkens landskapsplanering men området hyser en biologisk mångfald som väl kan jämföras med Norra Djurgårdens. Även här änns spår av den forna jaktparkens omväxlande natur och förutom de parkliknande landskapen och trädgårdarna har Södra Djurgården även en naturmark som inne- håller avskilda skogspartier och ekbackar. I områdets östra del ligger Isbladskärret där bl.a. brunand, snatterand, skedand och häger häckar. Runt kärret, som anses vara Stockholms kommuns förnämsta fågellokal, änns en anlagd stig med observationsplatser.

Välkända arkitekter har satt sin prägel på en stor del av bebyggelsen på Södra Djurgården. Fredrik Blom ritade Rosendals empireslott. Detta uppfördes på 1820-talet. Slottet var Karl XIV Johans sommarresidens och fungerar sedan år 1913 som Bemadottemuseum där allmänheten sommartid kan beskåda den väl bibehållna ursprungliga inredningen. Arkitekten Ferdinand Boberg svarade i början av 1900-talet för de pampiga jugendvilloma Oakhill (nuvarande italienska ambassaden) och Prins Eugens Waldemarsudde. Boberg är även upphovsman till Thielska galleriet.

Skeppsholmen och Kastellholmen

Skeppsholmen och Kastellholmen utgör en värdefull del av Stockholms inlopp och en unik miljö genom sin oförändrade topograä och den obrutna kontinuiteten i bebyggelsen som tydligt vittnar om äottans fäste i Stockholm.

På 1500—talet var Skeppsholmen en kunglig lustgård som kallades Vagnsön eller Lustholmen. Här hade hovet en särskild byggnad där det hölls gästabud och officiella mottagningar. Holmen behöll länge sin trädgårdskaraktär som ytterligare förstärktes under inflytande av 1700- talets engelska parkideal varifrån spår änns kvar än i dag. Skeppshol- men äck sitt nuvarande namn på 1640-talet då örlogsäottan flyttades hit från Blasieholmen. På 1680-talet förlades örlogsbasen till Karlskrona men Skeppsholmen behöll sin funktion som örlogsstation fram till år 1969 då verksamheten äyttades till Muskö. Regalskeppet Wasa är ett av de skepp som byggdes på Blasieholmen. I samband med örlogsflottans flyttning från Blasieholmen till Skeppsholmen väcktes tanken att grunda ett hospital för sjuka och uttjänta båtsmän och år 1667 beslöt man att uppföra några stugor till deras vård. Dessa stugor förlades inom det område som senare utvecklades till den s.k. Djurgårdsstaden vars be- byggelse på stranden av nuvarande Södra Djurgården också i andra av- seenden hade ett starkt samband med Skepps- och Kastellholrnens marina verksamhet.

Flera av 'de byggnader som uppfördes under 1800—talet ritades av arkitekten Fredrik Blom. Några exempel är Skeppsholmskyrkan, Amira- litetshuset och det gamla excercishuset, dit Moderna museet lokalisera- des år 1958. Under senare år har Skeppsholmen blivit konstens och kulturens skärgårdsö. Moderna museet, Östasiatiska museet, Arkitektur- museet och Konstakademien disponerar alla byggnader som har histo- risk anknytning till den marina verksamheten på ön. Nere på strömmen ligger segelfartyget af Chapman, som byggdes i Storbritannien år 1888 för att gå i linjefart till Australien.

På Kastellholmen har sedan år 1665 örlogsflaggan vajat och härifrån har även gästande örlogsmän saluterats. Hantverkarbostället från år 1737 nyttjades förr som förläggning för skeppsgossar." Flaggkonstapelbostället Blåsut var på sin tid ett välkänt värdshus. Den stora kajen i sydväst har fått namnet Britanniakajen efter den engelska drottningens besök här år 1956. I dag har bl.a. föreningar med anknyt- ning till sjöfart och sjöförsvar sina kanslier i kastellet.

Fjäderholrnama

Fjäderholrnama har stor betydelse för Stockholms kulturhistoria och för dess samband med skärgården. Från 1600-talet och ända fram till 1940- talet bedrevs krogrörelse på Fjäderholrnama. I mitten av 1800-talet inköptes öarna av Stockholms stad som lät vissa öar bli avstjälpnings— plats för 1atrin, en verksamhet som pågick fram till 1880-talet. I sam- band med första världskriget började Fjäderholmama nyttjas för militära ändamål. Då uppfördes bl.a. bostadshus och magasin. De kom under andra världskriget att kompletteras av ytterligare förrådsbyggnader och baracker. Enligt ett regeringsbeslut år 1988 ingår Fjäderholrnama nu i kungliga Djurgården och administreras därmed av Djurgårdsförvalt- ningen som de senaste åren genomfört en omfattande upprustning på oarna.

De fyra största öarna är Stora Fjäderholmen, Ängsholmen, Libertas och Rövams holme. På Stora Fjäderholmen änns i dag verksamheter som båtbyggeri och annat hantverk samt äskrökeri. I några byggnader samt i hamnen visas båtar som tillhör Museiföreningen Sveriges fritids- båtar och föreningen Allmogebåtar. Det änns även tre matserveringar på ön samt galleri, smedja, bageri, konferenslokal, utställningar om skärgården samt ett skärgårdsakvarium. Via en nyanlagd promenadväg runt Stora Fjäderholmen är det möjligt att besöka områden med typisk särgårdsnatur med klippor utmärkta för solbad. Ön traäkeras sommar- tid av ett antal rederier. Öarna Libertas och Rövams holme är numera fågelskyddsområde med förekomst av bl.a. snatterand, vitkindad gås och vitfågel.

6. Exploateringsintressen och skyddsbehov

6.1. Tidigare ställningstaganden

Redan när Gustav III i slutet av 1700-talet upplät stora marker tr'll Armfelt, Edelcrantz och andra väckte dessa donationer kritik. Strax efter kungens död tillsattes en kommission för att reglera och förbättra dispositionen av Djurgårdens mark.

Marken på kungliga Djurgården är numera statens egendom. Konungen har dock för evärderlig tid enskild dispositionsrätt till marken. Denna rätt reglerades genom överenskommelse åren 1809-1810 mellan Karl XIII och rikets ständer.

Dispositionsrätten utgår från förutsättningen att avkastningen av Djurgårdens mark, byggnader och anläggningar m.m. får användas endast till Djurgårdens underhåll, förbättring och förskönande eller, enligt särskilda beslut, för upprustningsarbeten på de kungliga slotten.

Såsom dispositionsrätten tillämpats innebär den att Konungen avstått från denna sin rätt dels till förmån för olika juridiska och fysiska perso- ner, dels till olika ändamål (s.k. ändamålsupplåtelser). I de fall Konungen till förmån för visst ändamål avstått från sin disposition har Konungen när ändamålet upphört åter—inträtt i dispositionsrätten.

Marken på kungliga Djurgården förvaltas av Djurgårdsförvaltningen som är en del av Ståthållarämbetet. '

Riksdagen beslutade år 1879 och år 1889 att upplåta mark till Stock- holms stad för en hamnanläggning vid Värtan och för ett nytt gasverk. Detta var början till en exploatering av norra Djurgården i större skala.

Djurgårdssakkunniga lade år 1917 fram ett förslag till markdisposi- tion för Djurgården som innehöll markupplåtelser för bl.a. Gärdets be- byggelse men som också innebar att betydande delar skulle behållas som naturlig park. De i betänkandet och den därtill hörande disposi- tionsplanen uttalade rekommendationema blev vägledande vid framtida behandling av frågor om djurgårdsmarkens användning.

År 1959 väcktes motioner i riksdagen om att bevara Djurgården som en naturlig park. År 1963 lade Djurgårdsnämnden fram ett betänkande

där det slogs fast att upplåtelse av djurgårdsmark för statliga och enskilda byggnader skulle upphöra med eventuellt undantag för måttlig komplettering av beäntlig bebyggelse. Beslut om detta togs av Kungl. Maj:t och riksdagen år 1964 (prop. 1964:183, bet. 1964:SU195, rskr. 1964:380).

1 1971 års Brunnsvikenutredning redovisade dåvarande Byggnadssty- relsen altematr'va användningssätt för institutionsområdet vid anns- viken. Utredningen förordade "det alternativ som säkerställer vissa marktillgångar för eventuella framtida statliga behov och som samtidigt ger goda möjligheter för rekreativa funktioner".

Samtidigt med den beredning som har skett i enlighet med reger- ingens uppdrag enligt lagen om hushållning med naturresurser m.m. har Djurgårdsmarken varit föremål för ställningstaganden i samband med omorganisationen av den statliga fastighetsförvaltningen. I regeringens proposition om riktlinjer för den statliga fastighetsförvaltningen och ombildning av byggnadsstyrelsen m.m., förordade regeringen att de kungliga slotten och kungliga Djurgården skulle förvaltas efter oför- ändrade principer. Riksdagen anslöt sig till regeringens förslag i denna fråga men begärde en fortsatt redovisning av bl.a. frågor om nationella kulturvärden (prop. 1991/92:44, bet. 1991/92zFiU8, rskr. 1991/92:107).

Regeringen återkom därför i propositionen (prop. 1992/93:37) om ny organisation för förvaltning av statens fastigheter och lokaler, m.m. till frågan om Djurgårdsmarkens framtida användning. I propositionen kon- staterar regeringen att Norra Djurgården i dag präglas av dels utbildnings— och högskolekomplexen, dels den kvarvarande karaktären av strövområden. Regeringen anförde vidare att det är angeläget att dessa huvudkarakteristika konfirmeras i valet av framtida förvaltningsformer för området. "Det bör sålunda i anslutning till det pågående utrednings— arbetet kring bl.a. den framtida markanvändningen i området kring Brunnsviken m.m. slås fast att nya upplåtelser på Norra Djurgården bör komma i fråga endast för institutionskomplexets behov och utveckling. Upplåtelser som står i konflikt med bevarande av områdets kulturvärden bör inte kunna göras".

Regeringen anförde vidare att fastigheterna inom institutionsområdet borde förvaltas såsom huvuddelen av landets högskolefästigheter i öv- rigt, dvs. av den bolagsbildning som sedermera fått namnet Akademiska hus AB. En överlåtelse av de därvid berörda ändamålsupplåtelsema borde därför ske. Regeringen slog dock fast att någon ändring av det direkta statliga ägandet av Djurgårdsmarken inte var aktuell.

I fråga om Södra Djurgården upprepade regeringen att detta område med dess komplex av kulturinstitutioner även fortsättningsvis borde förvaltas i myndighetsforrn. Någon ändring av gällande ändamålsupp- låtelser är ej aktuell. Riksdagen godkände det som anförts i propositio- nen i denna del (bet. 1992/93zFiUz8, rskr. 1992/931123).

I figur 2 illustreras hur andelen exploaterad mark successivt ökat mellan åren 1790 och 1990 inom området kring Ulriksdal-Haga- Brunnsviken-Djurgården.

Figur 2. Utveckling av exploatering för bebyggelse m.m.inom området Ulriksda1—Haqa—Brunnsviken—Djurgården 1790-1990.

6.2. Aktuella exploateringsintressen

Som framgår av det föregående har området komplexa skyddsvärden med nationell och i stor utsträckning internationell betydelse. Det framgår vidare att vissa delar av området successivt tagits i anspråk för anläggningar och institutioner för forskning, högre utbildning, musei- verksamhet, idrott, friluftsliv och rekreation samt att området genom- korsas av ett antal viktiga trafikleder, främst Roslagsvägen, Valhalla- vägen och Lidingövägen. De sista resterna av Hagaparkens gräns mot väster - den s.k. ahan, ett trädgårdsdike med gräsvall och häckplante- ring, — utplånades i samband med Uppsalavägens omvandling till motor- väg på 1960—talet.

Delar av den tidigare Djurgårdsmarken har steg för steg tagits i anspråk för industriell och liknande verksamhet i former som inte låter sig förenas med områdets karaktär av historiskt landskap, präglat av parklandskap, naturmark och med kulturhistoriskt värdefulla bebyg- gelsemiljöer. Det gäller bl.a. områdena kring Värtaverket och Värta- hamnen. Ett antal delområden har tagits i anspråk för mer omfattande bebyggelse som områden vid Bergshamra och Stora Lappkänsberget, kontorsbebyggelsen vid Frösundavik och inom kvarteret Skogskarlen på Brunnsvikens norra strand, bebyggelsen för Stockholms universitet vid Frescati öster om Roslagsvägen samt Roslagstulls sjukhusområde och småindustriområdet vid Albano, vilka områden avses utnyttjas för forskning och högre utbildning bl.a. inom det s.k. Fysikcentrum. I områdets centrala och södra del gäller det bl.a. delar av det s.k. in- stitutionsbältet, Gärdesstaden på Ladugårdslandet, museerna på Södra Djurgården samt Djurgårdsstaden.

Promemorians överväganden i fråga om synen på tillkommande be- byggelse eller anläggningar inom eller i närheten av området Ulriksdal- Haga—Brunnsviken-Djurgården har föranlett kommentarer från åtskilliga remissinstanser. Kommentarerna ger sammantaget en bild av de ex- ploateringsintressen som kan väntas hota skyddsvärdena i området.

Landstinget framhåller att den planerade billeden Ringen måste kunna genomföras. Enligt landstinget änns även starka motiv för att reservera Fisksjöäng - som en naturlig del av Husarviksprojektet - och delar av Sörentorp och Margareteborg för framtida bebyggelse. Dessa områden

kan med sina centrala lägen och sina goda möjligheter till bra kollektiv- trafik bli attraktiva för bostäder. Polishögskolan och Vasakronan anser däremot att planeringen bör utgå från att Polishögskolan kommer att ligga kvar i Sörentorp.

Vid Ulriksdals trafikplats korsar den i regionplanen redovisade snabb- spårvägen både Uppsalavägen och Bergshamraleden på en lång bro som enligt Solna kommun medför allvarliga komplikationer för landskaps- bilden. Kommunen framhåller att hela E4-stråket från Ulriksdal till Norrtull ger upphov till allvarliga miljöproblem. Det änns t.ex. anled- ning att överväga en sänkning av Bergshamraleden i samband med en ombyggnad av Ulriksdals trafikplats för att återskapa sambandet mellan Ulriksdal och Brunnsviken.

Många remissinstanser uttrycker oro inför hoten mot områdets natur- och kulturvärden från de storskaliga projekt som nu är kända i och intill det skyddsvärda området. Det gäller framför allt Österleden, en ny stadsdel och eventuell OS-anläggning vid Husarviken samt utbyggnader för kontor på bensinstationstomten vid Norrtull, vid Frösundavik och i kvarteret Skogskarlen. Naturhistoriska riksmuseet, Naturskyddsföre- ningen, Nacka Miljövårdsråd, Projekt Ekoparken och Stockholms läns hembygdsförbund anser att Österleden utgör det största hotet. Natur- skyddsföreningen påpekar att traäken från Lindarängsvägens traäkplats mot centrum kommer att klyva Gärdet mitt itu. Solna och Stockholms kommuner framhåller i sitt gemensamma program att den beräknade kraftiga trafikökningen på de leder som går genom området - särskilt på Roslagsvägen - innebär ett allvarligt hot mot natur- och kulturvärdena. Naturhistoriska riksmuseet och Stockholms universitet påpekar att Roslagsvägens och nona Länkens utformning har stor betydelse för sambanden mellan det centrala campusområdet och Kräftriket, Frescati Hage samt Sveaplans gymnasium och betonar därför att Roslagsvägen och Norra Länken måste utformas utifrån tydliga krav på omsorgsfull miljöplanering och ostörd natur. Kungliga Vetenskapsakademien, Natur- historiska riksmuseet, Naturskyddsföreningen, Projekt Ekoparken, För- bundet för Ekoparken och Stockholms läns hembygdsförening anser att området kring Husarviken ej bör bebyggas - varken med OS-anlägg- ningar eller bostäder - utan återställas som naturmark. Ny storskalig bebyggelse skulle helt förändra upplevelsen av natur- och kulturland- skapet.

6.3. Kommunernas program och länsstyrelsens yttrande

Berörda förvaltningar i Solna och Stockholms kommuner redovisade i december 1992 ett förslag till gemensamt program för planering av området mnksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården. Kommunfullmäktr'ge i båda kommunerna har därefter ställt sig bakom det gemensamma programmet med vissa nyanseringar i fråga om bedömningar av en- skilda delområden.

Förslaget till program har upprättats i brett samarbete inom kommu- nerna och under fortlöpande kontakt med länsstyrelsen. Ett preliminärt

förslag till program har varit föremål för samråd. Yttranden över för- slaget har inhämtats från grannkommuner, ett stort antal förvaltningar, myndigheter, organisationer och företag. Allmänheten har informerats genom annonser och offentliga samrådsmöten. Kommunernas program har sin utgångspunkt i följande principer: * Området skall värnas som en unik natur- och kulturpark med till parken väl anpassad bebyggelse. '" Området skall utvecklas för friluftsliv och rekreation i en omfattning och i sådana former som inte skadar områdets natur- och kulturvärden. * Området skall förbättras med avseende på traäkstömingar och andra miljöproblem.

Hela området kring Brunnsviken är enligt programmet en kulturmiljö som skall bevaras bl.a. genom byggnadsminnesförklaringar eller detalj- planebestämmelser.

Övriga värdefulla kulturmiljöer skall också bevaras. Det gäller bl.a. Ulriksdal, stora delar av institutionsområdet på Norra Djurgården, delar av Hjorthagen och gasverket, Gärdesstaden och Södra Djurgården.

Naturvårdens intressen av biologiska kärnområden med tillräcklig storlek föreslås säkerställas genom tre naturreservat: Ulriksdal, Norra Djurgården och Södra Djurgården med Ladugårdsgärdet. Inom dessa kärnområden skall ingen exploatering få ske. Mellan kämområdena skall de biologiska spridningsvägama upprätthållas och där så är möjligt förstärkas.

Utveckling av friluftsliv och rekreation, kulturliv, nöjen och turism skall enligt programmet underlättas på lämpliga platser och bör kunna ske utan konflikt med kulturminnesvårdens och naturvårdens intressen.

All nybebyggelse inom området skall enligt programmet anpassas till natur- och kulturmiljön. Det innebär att möjligheterna till sådan bebyg- gelse är mycket begränsade. Möjligheter till nybebyggelse skall i första hand tas till vara för behov av nationell betydelse eller som har natur— liga samband med befintliga verksamheter.

Traäkledema utgör miljöproblem och traäkökningar som innebär ökade miljöstörningar är enligt programmet ett allvarligt hot mot natur- och kulturmiljön. En minskning av stömingama är enligt programmet nödvändig och måste klaras framför allt genom regionala åtgärder som går utöver vad som följer av överenskommelsen om infrastrukturens ut- byggnad i Stockholmsregionen.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför i sitt yttrande till regeringen den 16 december 1993 över kommunernas program att de oexploaterade och kulturhistoriskt värdefulla miljöerna i området nu bör få ett permanent och effektivt skydd. Dessa miljöer utgör unika nationella tillgångar. Länsstyrelsen föreslår därför att detta skydd sker i form av särskild lagstiftning. Utgångspunkten för skyddet bör enligt länsstyrelsen vara att områdenas karaktär av natur- och kulturmiljöer skall bevaras och för— stärkas. Områdets särskilda karaktär kan upprätthållas bara så länge de s.k. spridningskorridorema för växter och djur hålls intakta. Åtgärder krävs enligt länsstyrelsen därför för att säkerställa och helst förstärka

dessa korridorer. Staten och berörda kommuner måste gemensamt arbeta för detta.

Enligt länsstyrelsens bedömning har det aktuella området en särställ- ning i landet med sina unika bevarandevärden. Samtidigt änns det få områden i Sverige som är utsatta för ett lika hårt exploateringstryck. Kommunernas program påtalar särskilt att området är, och i framtiden kommer att vara, utomordentligt attraktivt för exploateringar på grund av det centrala läget och de stora miljökvaliteterrra. Förbättrade kommu- nikationer kommer enligt länsstyrelsen också att medföra ett ökat be- byggelsetryck. Med hänsyn till detta ligger det enligt länsstyrelsen nära till hands att anta att områdets bevarande kommer att ifrågasättas och hotas framöver och att detta kommer att ske i högre grad ju starkare exploateringsintressena är.

Länsstyrelsen anser att de av kommunerna föreslagna skyddsformema enligt naturvårdslagens och kultumiinneslagens bestämmelser i princip är tillräckliga för att hindra att området exploateras. Det kan dock enligt länsstyrelsen vara alltför optimistiskt att, vid de särskilda förhållanden som råder i området, helt förlita sig på att t.ex. ett naturreservatsskydd kan garantera att de obebyggda delarna förblir skyddade i framtiden. Det kan inte uteslutas att det kan komma att ske en bitvis - vid varje tillfälle obetyng - utbyggnad inom bevarandeområdena. På lång sikt skulle detta kunna ge konsekvenser som nu inte kan överblickas. Läns- styrelsen föreslår att områdets samlade bevarandevärden ges ett för- stärkt skydd i en särskild lag. Därmed garanteras att bevarandevärdena ges prioritet även på mycket lång sikt.

En särskild lagreglering för det aktuella området införs enligt länssty- relsen förslagsvis i naturresurslagen. Innebörden bör vara att någon exploatering av de värdefulla natur— och kultumrarkema inte får ske. Nämrare föreskrifter för hur berörda delar skall skötas och nyttjas föreslås regleras genom gällande naturvårds— och kulturrninneslagstift- ning. Dispenser eller ändringar som strider mot den överordnade lagens bestämmelser skall enligt länsstyrelsen inte kunna medges. Lagstift- ningen får, enligt länsstyrelsens mening, emellertid inte innebära att områden som i dag är exploaterade inte längre kan användas för sina ändamål. Naturlig omvandling och utveckling av sådana anläggningar får inte heller förhindras liksom erforderliga vägar och kollektivtrafik i området.

6.4. Gällande rätt

Flera lagar är tillämpliga och kan utnyttjas för att skydda ett områdes natur- och kulturvärden mot ingripande åtgärder. Av särskild vikt för frågor om markanvändning är lagen om hushållning med naturresurser m.m., naturresurslagen, och plan- och bygglagen, PBL. Lagstiftning som närmast är av skyddskaraktär som naturvårdslagen och lagen om kulturminnen m.m. har särskild betydelse i arbetet med förstärkt skydd för sådana känsliga natur- och kulturmiljöer som det här är fråga om. Här redovisas vissa huvuddrag i den aktuella lagstiftningen.

Naturresurslagen

Syftet med lagen är att främja en från ekologisk, social och samhälls- ekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning med marken och vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Med det sistnämnda uttrycket avses lagens krav på hänsyn till den byggda miljön, landskapsbilden m.m. Lagens grundläggande hushållningsbestämmmelser innehåller föreskrif- ter om den avvägning som skall göras mellan skilda intressen i fråga om ianspråktagande av mark- och vattenområden. Bland sådana före- skrifter, som återänns i 2 kap., bör nämnas den uttryckliga hänsyn som vid planeringen skall tas till områden som är ekologiskt känsliga (3 5) och områden som är av betydelse för natur- och kulturmiljön eller fri- luftslivet (6 5). Innehåller ett område som det sistnämnda värden av nationell betydelse sägs dessa enligt lagen utgöra riksintressen och skall ges ett särskilt starkt skydd. Av de särskilda hushållningsbestämmel- sema för vissa områden i landet (3 kap.) kan direkt utläsas vilka om- råden som avses och att dessa områden i sin helhet är av riksintresse med hänsyn till sina natur- och kulturvärden. Det sistnämnda innebär för områdena särskilda skyddsregler, regler som dock inte är absoluta. Hänsyn skall således tas till det lokala näringslivet, till totalförsvaret och till utvecklingen av beäntliga tätorter.

Kravreglema i naturresurslagen anger de allmänna intressen som skall vägas in i avgöranden av markanvändningsfrågor enligt till natur- resurslagen anknuten lagstiftning. En huvudtanke i naturresurslagen är att ansvaret för att, inom de ramar som ges i lagstiftningen, bedöma vad som är en lämplig användning av mark och vatten skall vila på respek- tive kommun. När det gäller mark- och vattenområden som är av riksin- tresse har staten det slutliga avgörandet över hur marken och vattnet inom områdena får användas i de avseenden som bestämmelserna be- handlar. En precisering av kravreglema sker dels genom den kommu- nala planeringen enligt plan- och bygglagen, dels vid tillämpning av lagens hushållningsbestämmelser vid prövning av mål och ärenden enligt en rad andra lagar som rör utnyttjandet av mark och vatten som väglagen, miljöskyddslagen, vattenlagen och naturvårdslagen. För att bestämmelserna i naturresurslagen skall få den avsedda verkan som ett instrument för den fysiska riksplaneringen och därmed även för miljö- politiken krävs att bestämmelserna verkligen får en tillämpning i en- skilda ärenden som överensstämmer med lagstiftarens intentioner. För- ordningen (1993z209) om tillämpning av lagen (1987:12) om hushåll- ning med naturresurser m.m. preciserar myndigheternas uppgifter i frågor som berör riksintressen enligt 2 och 3 kap. i lagen.

Plan- och bygglagen

Planläggning skall ske så att den främjar en från allmän synpunkt lämp- lig utveckling. Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffen-

Prop. 1994/9523

het och läge samt föreliggande behov. Med områdets beskaffenhet inne- fattas bl.a. sådana frågor som markens känslighet för påverkan och områdets kulturella förutsättningar. I varje kommun skall ännas en översiktsplan som omfattar hela kommunen. I denna plan skall i stort anges hur mark- och vattenområden är avsedda att användas och hur be- byggelseutvecklingen bör ske. Av planen skall framgå hur kommunen avser att tillgodose riksintressen enligt naturresurslagen. När kommunen gör sin översiktsplan skall naturresurslagens bestämmelser vara en utgångspunkt. Genom samråd med länsstyrelsen skall bl.a. bestämmel- sema om hänsyn till riksintressen konkretiseras och göras begripliga i det lokala sammanhanget. Länsstyrelsen har som företrädare för staten skyldighet att i ett granslmingsyttrande meddela kommunen om över- siktsplanen inte tillgodoser riksintressen och om planen, om den angår mer än en kommun, inte har samordnats på lämpligt sätt mellan berörda kommuner. Översiktsplanen är inte bindande för myndigheter eller en- skilda. Ett ställningstagande till vad som skall utgöra ett riksintresse görs i ärenden enligt plan- och bygglagen.

Naturvårdslagen

Lagen innehåller bl.a. bestämmelser om bevarande av och skydd för naturmiljön och vissa typer av kulturpräglade områden. lagen inne- håller också regler som skall skydda och bevara växt- och djurarter och friluftslivet. För dessa ändamål kan olika former av områdesskydd inrättas. Med detta avses nationalpark, naturreservat och naturvårdsom- råde. Lagen innehåller regler om fridlysning av naturminnen, växter och djurarter. Ett särskilt skydd för friluftslivet utgör strandskyddet.

En nationalpark kan sägas utgöra ett större sammanhängande område som i första hand är avsett att tillgodose behovet av orörd natur, orörd i den bemärkelsen att naturen inte varit föremål för exploatering av mer ingripande slag. Marken tillhör alltid staten. För parken gäller särskilda föreskrifter. Beslut om inrämnde av en nationalpark fattas av riks- dagen.

Länsstyrelsen kan förldara ett område som naturreservat, om den änner att området bör skyddas och vårdas särskilt på grund av dess betydelse för kännedom om landets natur, dess skönhet eller annars märkliga beskaffenhet. Det är här alltså fråga om naturskydd i en mera begränsad omfattning än vad som gäller för en nationalpark. Skälen till att inrätta naturreservat kan variera. Det kan vara fråga om att bevara en äldre form av landskap antingen i sin ursprungliga eller kulturpräg- lade forrn eller att öppna ett område för att tillgodose friluftslivets behov. Områden där bebyggelsemiljöer utgör ett framträdande inslag kan däremot knappast skyddas som naturreservat. Ett naturreservat får, till skillnad från vad som gäller nationalparker, stanna kvar i en en- skilds ägo, men ägaren får änna sig i inskränkningar i fråga om mark- användningen. Också för naturreservat gäller särskilda föreskrifter som länsstyrelsen meddelar.

En annan skyddsforrn är naturvårdsområde. Det är här fråga om mark där särskilda åtgärder behövs för att vårda eller bevara natur- miljön. Atgärdema får dock inte vara av så ingripande art att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Vid sådant förhållande gäller att det i stället bör övervägas om ett naturreservat skall inrättas. Avsikten med reglerna om strandskydd är att skydda allmänhetens möjligheter till bad och friluftsliv. Strandskyddet omfattar i princip land- och vattenområden intill 100 meter från strandlinjen men kan Ökas till 300 meter, om det anses behövligt.

Lagen om kulturminnen m.m.

De lagar som redovisats ovan har alla betydelse för skyddet av kultur- miljön. Särskild betydelse i detta avseende har naturligtvis lagen om kulturminnen m.m. Lagen slår inledningsvis fast att det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kultunniljö. I lagen änns be- stämmelser om formninnen, byggnadsminnen och kyrkliga kultunnin- nen. Lagen innehåller också bl.a. vissa regler om utförsel av kulturföre- mål ur landet.

I 1988 års proposition (prop. 1987/88:104) om kulturmiljövård anges kultunniljövårdens inriktning och mål. Där konstateras att den snabba förändringen av den yttre miljön har lett till ett starkt Ökat intresse för bevarande av äldre byggnader liksom för natur- och landskapsvård. Det syfte som nämns först är att kulturmiljövården skall bevara och levande- göra kulturarvet. Ambitionen är dock inte att enbart bevara skilda före- teelser som enskilda objekt. Lika viktigt är objektets omgivningar. Kulturminneslagens tillämpningsområde är inte heller begränsat till att avse enbart skydd för fornminnen, byggnadsminnen och kyrkliga kultur- minnen, utan avser även områden omkring kulturobjektet. En park eller en trädgård kan således innefattas av det skydd som följer med kultur- minneslagens föreskrifter.

7. Bestämmelser om nationalstadsparker tas in i naturresurslagen

Regeringens förslag: Ett skydd för nationalstadsparker förs in i naturresurslagens särskilda hushållningsbestämmelser för vissa områden i landet. Ny bebyggelse och nya anläggningar får kom- ma till stånd och andra åtgärder vidtas inom en nationalstadspark endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmark och utan att i övrigt skada det historiska landskapets natur- och kulturvärden.

Departementspromemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har accepterat uttrycket nationalstadspark som ett lämpligt begrepp eller lämnat detta utan erin- ran. Svea hovrätt och Koncessionsnämnden för miljöskydd ifrågasätter dock om begreppet nationalstadspark bör införas och anmärker att promemorian inte säger något om vad som utmärker en nationalstads- park.

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har ingen erinran mot pro- memorians förslag att införa bestämmelser till skydd för nationalstads- parken Ulriksdal-Haga-Bnrnnsviken-Djurgården i naturresurslagen. Bl.a. Boverket och Riksantikvariedmbetet anser emellertid att inpass- ningen av en bestämmelse om nationalstadsparker i naturresurslagen bör göras på ett något annorlunda sätt än vad som föreslagits i promemo- rian. Statens konstmuseer anser att distinkta begreppsmässiga kategorier är ett viktigt stöd bl.a. vid avgränsning av det område som skall om- fattas av skyddet. Svea hovrätt och Koncessionsnämnden för miljöskydd anser att bestämmelser om skydd för nationalstadsparker hör hemma i speciallagstiftningen, där bestämmelserna i naturvårdslagen om national- parker är ett näraliggande exempel. Bl.a. Stockholms kommun, Natur- skyddsföreningen, Haga-Brunnsvikens vänner och Kommittén för Gusta- vianska Parken ifrågasätter om inte en ändring i naturvårdslagen i stället för i naturresurslagen skulle kunna ge ett ännu starkare skydd för natio- nalstadsparken Ulriksdal-Haga-Bninnsviken-Djurgården. Enligt Solna kommun innebär det mycket och tidskrävande arbete att i önskvärd om- fattning införa bestämmelser om byggnadsminnesområden, naturre- servat, områdesbestärnmelser och detaljplaner enligt kulturminneslagen, naturvårdslagen respektive plan- och bygglagen i syfte att skapa erfor- derligt skydd. Med hänsyn härtill är det fördelaktigt att genom särskild lagstiftning snabbt införa ett grundläggande skydd för ett samlat om- råde. Därefter kan mera preciserade bestämmelser enligt de andra la- garna införas för olika delområden så som föreslagits i kommunernas program. Promemorians förslag till reglering i naturresurslagen till- styrks mot den bakgrunden med vissa förbehåll av Solna kommun.

Skälen för regeringens förslag: Skyddsinstrument

Regeringen anser att sådana mark- och vattenområden med därtill knutna natur- och kulturvärden som nu bör bli föremål för ett förstärkt skydd bör ges en samlad beteclming i lagstiftningen. Som Boverket framhåller änns knappast någon motsvarighet i landet till Ulriksdal- Haga-Brunnsviken-Djurgården, där så många unika värden är utsatta för ett så omfattande och under överskång tid fortlöpande exploaterings- tryck. Verket påpekar vidare att det finns ytterligare storstadsnära om- råden som kan behöva ett förstärkt skydd, vilket talar för en lösning inom ramen för naturresurslagen. I likhet med Boverket gör regeringen bedömningen att ytterligare något eller några områden i landets tätorts- regioner inrymmer nationth och internationellt unika natur- och kultur- värden och samtidigt har sådan betydelse för en tätortsregions ekologi

och för människors rekreation att det änns anledning att överväga mot- svarande skydd genom lagstiftning som nu föreslås för området Ulriks- dal-Haga-Brunnsviken-Djurgården.

Regeringen anser att begreppet nationalstadspark på ett samlande sätt ger uttryck åt statens och kommunernas gemensamma ansvar för skydd av det historiska landskapet inom sådana områden som samtidigt har särskild betydelse för det nationella kulturarvet, för en tätortsregions ekologi och för mä'miskors rekreation. Områden som Ulriksdal-Haga- Brunnsviken-Djurgården bör därför skyddas som nationalstadsparker. Frågan om vilka områden i Sverige utöver det nu aktuella som bör bli nationalstadsparker bör övervägas inom ramen för den fortsatta fysiska riksplaneringen.

Som framgår av den nyss lämnade redogörelsen för gällande rätt är en rad olika lagar tillämpliga när det gäller att skydda olika delområden inom en nationalstadspark. Regeringen delar inte den uppfattning som några remissinstanser redovisat, nämligen att de olika speciallagama erbjuder ett tillräckligt rättsligt stöd för att skydda en nationalstadspark i dess helhet. I vissa tätorter och tätortsregioner änns således områden som i huvudsak lämnats oexploaterade och där parldandskap, natur- miljöer och bebyggelsemiljöer äätas samman till från rikssynpunkt unika historiska landskap. Det starka exploateringstryck som riktas mot sådana områden och skyddsvärdenas komplexitet skapar behov av ett övergripande skydd som kan förhindra en fortlöpande exploatering och fragmentisering av sådana områden. Det är därutöver även angeläget att änna lämpliga former för detaljreglering av olika åtgärder samt för skötsel och vård av parklandskap, naturmark och bebyggelsemiljöer. Enbart en tillämpning av nu existerande regelverk skulle enligt reger- ingens mening irmebära att en mycket omfattande och tidskrävande genomgång skulle behöva göras av hela området och dess många olika delområden, innan frågan om ett förstärkt skydd för hela området mot exploatering och fragmentisering slutligt skulle kunna avgöras. I likhet med Solna kommun anser regeringen därför att ett övergripande skydd mot planerade exploateringsföretag av olika art först bör införas. Det rättsliga instrument som framstår som bäst ägnat att tjäna detta intresse är natunesurslagen, som ju har till syfte bl.a att ge sammanhängande geograäska områden av riksintresse ett särskilt skydd mot exploate- ringsföretag och andra ingrepp som kan skada riksintresset.

Hushållningsbestämmelsema i naturresurslagen tillämpas vid prövning av mål och ärenden enligt olika speciallagar som reglerar mark- och vattenanvändningen som plan- och bygglagen, naturvårds- lagen, väglagen (l97lz948), vattenlagen (1983:291) och miljöskydds- lagen. Bestämmelserna i naturresurslagen vägleder avgöranden av kon- kurrensfrågor i samband med beslut som rör ändrad användning av mark- och vattenområden och resurser som är knuma till sådana om- råden, men lagen är inte utformad för att utgöra grund för ingripanden mot pågående verksamhet eller att hindra pågående markanvändning. Här griper i stället vid behov de lagar som är anknutna till naturresurs- lagen in. Såväl plan- och bygglagen, naturvårdslagen som kultumrin- neslagen kan väntas få stor betydelse när det gäller att på ett för en-

skilda sakägare och andra intressenter bindande sätt reglera olika del- områden och objekt i den föreslagna nationalstadsparken. Sålunda kan exempelvis ett naturreservat inrättas enligt naturvårdslagen om det behövs för att reglera skötseln av parklandskap och naturmark. Också andra skyddsformer och särskilda föreskrifter om skydd för naturmiljön i naturvårdslagen kan visa sig vara värdefulla instrument för att reglera enskilda objekt eller mer begränsade områden. Yttterligare byggnader, trädgårdar och parker kan vidare behöva förklaras vara byggnadsminne enligt kulturminneslagens föreskrifter.

Regeringen övermmnade den 3 mars 1994 till lagrådet en remiss med förslag att den grundläggande lagstiftningen på miljövårdsområdet sam- ordnas till en miljöbalk. De lagar som sammanförs är bl.a. natunesurs- lagen, miljöskyddslagen och naturvårdslagen. Regeringen anför i av- snittet om skydd för naturområden att en god yttre miljö ofta är för- knippad med en miljö som har ett rikt kulturhistoriskt innehåll. Att ta till vara de lämningar som under olika tider påverkat landskapets ut- formning och innehåll kan sägas vara ett av kulturrniljövårdens viktigaste bidrag till en god miljö i vid mening. Vid sidan av byggnads- vård och fomvård, som av hävd varit kulturmiljövårdens verksamhets- fält har under senare år arbetet med att slå vakt om historiskt värdefulla landskap alltmer kommit i förgrunden för kulturmiljöarbetet. För sådana områden kan förutom kulturminneslagen också naturvårdslagen vara tillämplig.

Regeringen framhåller i lagrådsremissen med förslag till miljöbalk att regler om att bevara kulturmiljön som en del av landskapsbilden bör tas in i den nya miljöbalken. I de fall det huvudsakligen är kulturmiljön som skall skyddas och i de fall kulturminneslagens regler inte är till- fyllest bör de särskilda instituten kulturreservat och kulturvårdsområde användas. De nya skyddsformema bör ses som kompletterande instru- ment till bestämmelserna om naturreservat och naturvårdsområde. De i lagrådsremissen om en miljöbalk föreslagna instrumenten kulturreservat och kulturvårdsområde kan, enligt regeringens bedömning, visa sig användbara som skydd för delar av en nationalstadspark. Frågan om kulturminneslagen bör knytas till naturresurslagen i enlighet med pro- memorians förslag bör, mot bakgrund av den nu lämnade redogörelsen, anstå till dess erfarenhet har vunnits av de nya skyddsformema.

Bestämmelsens utformning

Med utgångspunkt i remissynpunktema änner regeringen att den i departementspromemorian föreslagna lagtean bör preciseras och förtydligas.

Bestämmelserna i 3 kap. naturresurslagen är utformade så att skyddet för natur- och kulturvärdena inte skall hindra utvecklingen av beäntliga tätorter eller av det lokala näringslivet. När nu en bestämmelse till skydd för nationalstadsparker införs i 3 kap. bör några undantag för dessa ändamål inte medges. För nationalstadsparker föreslås därför gälla att i dag oexploaterade områden inte får exploateras. Om detta syfte med skyddet är den helt övervägande remissopinionen enig.

De områden inom en nationalstadspark som präglas av bebyggelse eller utgörs av bebyggelsemiljöer torde i stor utsträckning bestå av byggnader med stort konstnärligt, arkitektoniskt eller historiskt värde. Vid tillkomsten av sådan bebyggelse har som regel omsorg ägnats åt bevarande av naturmark, träd och vegetation och åt byggnadernas arki- tektoniska utformning. Bebyggelsemiljöerrra utgör en viktig del av det samlade historiska landskapet i en nationalstadspark. Av 3 kap. 1 5 första stycket natunesurslagen följer att bl.a. tillståndspliktiga föränd- ringar, upprustningar och i vissa fall kompletteringar av byggnadsbe- ståndet skall utföras så att åtgärden inte påtagligt skadar områdets natur- och kulturvärden. Detsamma gäller i fråga om vägar, kraftledningar och andra anordningar inom det skyddade området. Inom en nationalstads- park ger emellertid regeln om påtaglig skada inte tillräckligt skydd. Regeringen anser därför att sådana förändringar, uppnrstningar och kompletteringar som medges i en nationalstadspark skall utföras så att de angivna värdena inte utsätts för någon negativ inverkan av betydelse.

Regeringen anser i fråga om ny bebyggelse, nya anläggningar och andra ingrepp, som är tillståndspliktiga enligt den lagstiftning som är anknuten till naturresurslagen, att sådana verksamheter kan få komma till stånd, om det kan ske utan att göra intrång på det parklandskap och den natunnark som ingår i en nationalstadspark. Regeringen anser vidare att ny bebyggelse, nya anläggningar och andra åtgärder som kan aktualiseras i delar av en nationalstadspark som inte utgör parklandskap eller naturmark, bör få komma till stånd, om det kan ske utan att natur- och kulturvärden skadas. Härutöver bör inte några exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön få ske i nationalstadsparken. Det särskilda skydd mot ingrepp som bör omgärda en nationalstadspark bör därför utformas så att åtgärder får vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas. Med hänsyn till syftet med skyddet av nationalstadsparker bör, som Boverket framhåller, vid be- dömning av tillåtligheten också områdets ekologiska funktion samt betydelse för rekreation särskilt beaktas.

Det skydd för nationalstadsparker som regeringen föreslår får be- tydelse för bedömningen av rrrarkanvändningsfrågor som berör en sådan park genom att de riksintressen som gör sig gällande och som skall beaktas av berörda myndigheter därmed görs tydliga. Kommunernas planering och myndigheternas prövning av markanvändningsfrågor enligt till naturresurslagen anknuten lagstiftning kan därigenom utgå från en av riksdagen i lag fastslagen värdering av nationalstadsparkens betydelse och från en tyng målsättning för skyddet av dessa värden.

Som framgått av det tidigare återänns i 3 kap. naturresurslagen särskilda hushållningsbestämmelser för vissa områden i landet, områden som i sin helhet är av riksintresse med hänsyn till sina natur- och kulturvärden. Dessa avgränsas i lagen med hjälp av ortrranm och geo- graäska namn som är lokaliserande. För de obrutna fjällområdena har dock regeringen beslutat särskilt om mera preciserade gränser.

Regeringen anser att avgränsning av en nationalstadspark i sina huvuddrag bör läggas fast i samband med lagstiftning. Det ligger i

sakens natur att en gränsdragning blir mer preciserad i fråga om en nationalstadspark än i fråga om t.ex. ett obrutet fjällområde. Regeringen återkommer i det följande till frågan om avgränsning av området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården som landets första national- stadspark.

Det finns i detta sammanhang anledning att erinra om vissa uttalanden i naturresurslagens förarbeten.

I proposition l985/86:3 Lag om hushållning med naturresurser m.m. anförde således föredragande statsrådet att, om statliga myndigheter och kommuner inte kan komma överens om avgränsning av ett område av riksintresse enligt naturresurslagen i samband med den kommunala fysisla planeringen, reglerna i plan- och bygglagen om statlig kontroll beträffande nationella intressen får tillämpas. Därvid kan det bli aktuellt för regeringen att besluta hur ett visst område slall avgränsas mer i detalj. Föredragande statsrådet strök också under att den gräns som läggs fast, normalt i samband med planläggning enligt plan- och bygg- lagen, bör utgå från syftet med bestämmelserna i naturresurslagen. S.k. "buffertzoner" behöver inte ingå i området av det skälet att staten skall garanteras en ingripandemöjlighet om ett exploateringsanspråk skulle dyla upp i denna buffertzon. Plan- och bygglagens regler medför näm- ligen att staten, dvs. i första hand länsstyrelsen, kan ingripa mot kom- munala beslut som innebär att ett riksintresse hotas, oavsett om hotet ligger inom ett område av riksintresse eller i sådan närhet av området att riksintresset hotas (s. 114-115).

Hänvisningar till S7

  • Prop. 1994/95:3: Avsnitt 12

8. Nationalstadsparken Ulriksdal-Haga— Brunnsviken-Djurgården

8.1. Landets första nationalstadspark

Regeringens förslag: De i ett nationth och internationeut perspektiv unika natur- och kulturvärdena i området Ulriksdal- Haga-Brunnsviken-Djurgården ges nu ett samlat och långsiktigt skydd genom att området skyddas som nationalstadspark.

Departementspromemorians förslag: Med hänsyn till områdets sär- skilda betydelse för det nationella kulturarvet, för stadsregionens eko- logi och för människors rekreation föreslås i promemorian att området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården bör bli landets första national- stadspark.

Remissinstanserna: Det råder i huvudsak enighet bland de remissin- stanser som yttrat sig över departementspromemorian om att frågan om områdets användning är en angelägenhet av betydelse inte bara för Stockholmsregionens invånare utan för hela landet, att området lång- siktigt är utsatt för ett mycket starkt exploateringstryck samt att om- rådets natur- och kulturvärden behöver ges ett förstärkt skydd.

Enligt Boverkets uppfattning motiverar det aktuella områdets natur- och kulturvärden ett förstärkt skydd grundat på riksdagens ställ- ningstagande. Behovet av och formen för ytterligare reglering måste bedömas utifrån situationen att motsvarighet i landet knappast står att finna där så unika värden är utsatta för ett så omfattande och under överskådlig tid fortlöpande exploateringstryck.

Riksantikvarieämbetet framhåller att området Ulriksdal-Haga- Brunnsviken—Djurgården även i ett internationth perspektiv är unikt och att området genom sitt centrala läge i Stockholrnsregionen ständigt är exploateringshotat. Riksantikvarieämbetet finner det synnerligen angeläget att hela området ges ett långsiktigt och effektivt skydd.

Koncessionsnämnden för miljöskydd delar uppfattningen att det före- slagna området bör ha ett särskilt skydd med hänsyn till de unika natur—, kultur- och rekreationsvärdena. Koncessionsnämnden delar också uppfattningen att konflikten mellan önskemålen om skydd för området och det hårda exploateringstrycket är mycket tydligt.

Solna kommun tillstyrker förslagets innebörd och syfte. Enligt Stockholms kommun överensstämmer promemorians syfte att ge området (Hriksdal-Haga-Bnrnnsviken-Djurgården ett förstärkt skydd med de mål staden redan uttalat. Området är unikt för storstads- förhållanden.

Projekt läcoparken WWF betonar det nu aktuella områdets unika och storartade natur-, frilufts- och kulturkvaliteter. Ett varaktigt skydd som nationalstadspark, där grundprincipen är att det historiska landslapet bevaras och nuvarande natur- och parkmark inte bebyggs, kan dessutom ge Stockholm en turistattraktion som få storstadsområden kan ståta med. Med ett sådant skydd förs enligt organisationen ett historiskt arv från Jaktparken Djurgården och de gustavianska parkerna kring Brunnsviken vidare med ett ekologiskt synsätt till kommande generationer. Organisa- tionen anser att begreppet nationalstadspark är en bra benämning på de föreslagna skyddsbestämmelsema i lagstiftningssammanhang, men föreslår att området i andra sammanhang kallas Stockholms Ekopark. Praktiskt taget alla övriga myndigheter, kommuner, företrädare för sakägare, organisationer och föreningar som yttrat sig i ärendet instäm- mer i promemorians bedömning av behovet av ett samlat och långsiktigt skydd för områdets natur- och kulturvärden.

Endast Landstinget i Stockholms län, Stockholms handelskammare, Svenska Vägföreningen och Svensk—Japanska konsortiet för Norr-tull Center hävdar att ett utökat skydd för onuådet inte behövs. Landstinget anser att tillämpning av nuvarande lagstiftning bör kunna ge ett fullgott skydd. Konsekvenserna för möjligheterna att utveckla viktiga regionala funktioner, som kan komma att inverka på nationalstadsparken, är enligt landstinget svåra att överblicka. Landstinget anser att det finns risk för att en ny lagstiftning kan komma att hindra utvecklingen av befintliga verksamheter eller angelägna vägar och kollektivtrafikanläggningar i området. .

Handelskammaren befarar att lagförslagets effekt bl.a. kan bli att den normala intresseavvägningen mellan olika riksintressen förändras så att

bevarandeintressena genomgående får prioritet, med mycket begränsat utrymme för hänsynstagande till motstående anspråk.

Enligt Vägföreningen kan förslaget till skydd leda till stora problem bl.a. när det gäller avvägningar mellan olika intressen. Det skulle t.ex. kunna innebära att miljöförbättrande insatser blir omöjliga. Genom- förandet av olila aktuella miljöförbättringar av traäkleder, järnvägar och ledningar inom området lan enligt Vägföreningen till och med komma att förhindras genom det presenterade lagförslaget.

Svensk-Japanska konsortiet för Non-tull Center framhåller att det aktuella området utgör en central och vital del för huvudstadsregionens funktion. Enligt konsortiets uppfattning utgör varje inskränkning i kom- munernas beslutanderätt därför en påtaglig risk för komplilationer i regionens övergripande funktion och utveckling. Om bestämmelsema lan påverka bedömningen av pågående ärenden blir konsekvenserna en minskning av värdet av allmänna tillgångar utan att områdets kultur-, natur- eller rekreationsvärden säkerställs.

Skälen för regeringens förslag: Området Ulriksdal-Haga-Brunns- viken-Djurgården inrymmer genom sin geograäska placering, sin bak- gnind och sitt särskilda värde problem som genom sin komplexitet har gjort det svårt att samordna markpolitiken på ett sätt som är hållbart i ett långsiktigt hushållningsperspektiv. Ett stort antal förslag till ny bebyggelse, nya anläggningar och andra ingrepp har under senare år aktualiserats inom och i anslutning till området. Först genom det gemensamma programarbete som utförts av Solna och Stockholms kommuner har ett samlat grepp tagits på områdets planeringsfrågor. Det änns nu underlag att ge tydligt uttryck åt statens skyldighet att hävda bevarandeintressena vid avvägningar gentemot exploateringsintressen som kan komma att beröra det skyddsvärda området.

Den tidigare redovisningen av skyddsvärdena i området Ulriksdal- Haga-Brunnsviken-Djurgården och den lämnade redogörelsen för ex- ploateringsintressen och skyddsbehov visar enligt regeringen att det änns starla skäl att nu ge de i ett nationellt och internationellt perspektiv unila natur- och kulturvärdena i området ett samlat och långsiktigt skydd.

Remissbehandlingen ger stöd för uppfattningen i promemorian att nuvarande lagstiftning inte är tillräcklig för att på ett övergripande och samlat sätt åstadkomma ett skydd som är starkt nog för att i ett lång- siktigt perspektiv slå vakt om de unila kultumtiljöema och de mång- facetterade naturvärdena i området Ulriksdal-Haga-Bninnsviken-Djur- gården, som i sin helhet utgör ett historiskt landslap av riksintresse. De farhågor som bl.a. Landstinget i Stockholms län framfört om att ett förstärkt skydd för området skulle försvåra möjligheterna att utveckla viktiga regionala funktioner ger anledning att understryka att ett skydd för det aktuella området tillgodoser ett grundläggande regionalt behov genom att utgöra ett betydelsefullt led i skyddet av regionens grönom- råden. Regeringen anser att regionens bebyggelse och teknisla infra- struktur bör kunna utvecklas på ett tillfredsställande sätt utan att göra ytterligare intrång i områdets skyddsvärda natur- och kultunniljöer.

Det gäller här att slå vakt om det historiska landskapet i ett område med komplexa skyddsvärden som är av särskild betydelse för det natio- nella kulturarvet, för Stockholrnsregionens ekologi samt för människors rekreation. Utan en tydlig lagreglering änns påtaglig risk att onu'ådets kvaliteter i ett längre perspektiv kommer att äventyras. Det är därför angeläget att nu lämna förslag om en klar strategi för skydd av det historiska landslapet och om ett ställningstagande till avgränsningen av det skyddsvärda området. Regeringen föreslår därför att området Ul- riksdal-Haga—annsviken-Diurgården som det första området i landet bör omfattas av tidigare föreslagna bestämmelser om nationalstads- parker i 3 kap. naturresurslagen.

Det gemensamma program för planering av området Ulriksdal-Haga- Brunnsviken-Djurgården som redovisas i promemorian ger uttryck för en klar vilja hos Solna och Stockholms konununer att skydda och ut- veckla de natur- och kulturvärden som berör området. Jordbruksutskot- tets uttalande (bet. 1991/92:10U10) att skyddsbehovet i fråga om om- rådets miljövärden vad avser natur, kultur och stadsbild bör överordnas exploateringsintresset, har i väsentliga avseenden beaktats av kommu- nerna. Både Stockholms och Solna kommuner tar upp frågan om ansvarsför- delningen mellan staten och kommunerna när det gäller änansiering av åtgärder för områdets bevarande, utveckling och skötsel. Stockholms kommun anser att eventuella ersättningsanspråk från olila intressenter till följd av ett förstärkt skydd bör klarläggas innan slutlig ställning tas till den geograäska avgränsningen och formerna i övrigt för skyddet. Solna kommun hävdar att promemorians förslag innebär att staten av- kräver samtliga berörda ett ansvar för områdets värden och kvaliteter.

Det är enligt regeringens uppfattning ett gemensamt ansvar för staten och kommunerna att vidta åtgärder som säkerställer naturvårdens, kul- turmiljövårdens och friluftslivets intressen inom ett historiskt landskap med sådana skyddsbehov och exploateringsintressen som här är aktu- ella. Regeringen delar promemorians upplättning, som stöds bl.a. av länsstyrelsen och av föreningen Haga-Brunnsvikens vänner, att det av kommunfullmäktige i Stockholms och Solna konununer antagna gemen- samma programmet för området i huvudsak bör kunna utgöra utgångs— punkt för ett närmare planerings- och åtgärdsarbete, som även bör omfatta områdets övergripande förvaltnings- och utvecklingsfrågor. Regeringen återkommer i det följande till de närmare frågor om an- svarsfördelningen mellan stat och konunun som tagits upp av de när- maste berörda kommunerna.

8.2. Områdets avgränsning m.m

Regeringens förslag: Stenstadens front samt vattenområdena mellan parken och Nackas, Lidingös och Danderyds kuster och stränder utgör gränser i det större landslapet. För de markom- råden uanför nationalsadsparken som närmast anknyter till dessa gränser har kommunerna i sina översiktsplaner uttryckt ambitioner som överensstämmer med syftet att skydda nationalstadsparkens natur- och kulturvärden. E4 skall inte ingå i parken.

Departementspromemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Enligt Stockholms kommun bör den geograäska gränsdragningen penetreras noggrannare i samråd mellan stat och kommun. Länsstyrelsen i Stockholms län, Vägverket och Stockholms läns landsting anser att en bearbetning av kommunernas översiktsplaner bör läggas till grund för parkens yttre gräns.

Några remissinsanser föreslår betydande utvidgningar av området. Nordiska förbundet för kulturlandskap föreslår att nationalsadsparken utvidgas österut och tar med Gamla San, Helgeandsholmen, Riddarhol— men och Långholmen. Solna kommun, Haga-Brunnsvikens vänner och Naturhistoriska riksmuseet föreslår att den norra delen av området utvidgas längs Edsviken och Igelbäcken. Nacka Miljövårdsråd anser att det änns skäl att utöka parken söderut så att Svindersvik inkluderas.

Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan förordar en historisk helhetssyn på områdets avgränsning. Nacka kommun fram- håller t.ex. att den föreslagna nationalstadsparken har en annan historisk och kulturell bakgrund än Nackas norra kust och att det därför är natur- ligt att dra gränsen i vattenområdet mellan Södra Djurgården och Nacka. Motiven och syftena med nationalsadsparken blir då entydiga.

läsakronan tillstyrker i huvudsak promemorians förslag till avgräns- ning. Statens fastighetsverk konstaterar att området skulle kunna av— gränsas än mer strikt till att omfatta enbart områden som har de kva- liteter som utgör grunden för förslaget. Då skulle t.ex. omvandlingsom- rådet Albano, kontoren vid Frösundavik och i kvarteret Skogskarlen samt bostadsområdena Bergshamra och Lappkärrsberget inte omfatas av skyddet. Verket änner det dock riktigt att låta dessa områden ingå eftersom de i hög grad påverlar nationalstadsparken. Av samma skäl anser fastighetsverket att även Telariska Högskolan (KTH) och Hjort- hagen bör ingå i parken.

De äesta remissinstanser som behandlar områdets närmare avgräns- ningar anser att området öster om Valhallavägen bör utvidgas.

Naturhistoriska riksmuseet, Naturskyddsföreningen, Projekt Ekoparken och Föreningen Östermalm anser således att hela området mellan Lilla Väran och Valhallavägen bör ingå i nationalstadsparken. Ståthållardm— betet, Rådet till skydd för Stockholms skönhet, Kungliga vetenskapsaka- demien, Skansen, Förbundet för Ecoparken, Haga-Brunnsvikens vänner

och Kommittén för Gustavianska Parken anser i likhet med Satens fastighetsverk att framför allt Hjorthagen-Husarviken men även institu- tionsbältet längs Valhallavägen bör läggas in i nationalsadsparken.

Några remissinsanser vill undanta vissa delar som ingår i promemo- rians förslag till avgränsning. Enligt Sjöfartverket bör gränsen följa Djurgårdens södra strandlinje. Rosenvik bör inte ingå. Landstinget samt Solna och Sollentuna kommuner anser att Sörentorp bör reserveras för framtida bebyggelse. Landstinget vill även reservera Fisksjöäng för bebyggelse. E4 bör enligt Vägverket ligga utanför nationalsadsparken. Avgränsningen vid Norrtull där 154 och bensinstationstomten ingår änner Svensk-Japanska konsortiet för Norrtull diskuabel. Statens järn- vägar vill undana spårområdet mellan Norrtull och Värtan och bebyg- gelsen i Storängsbotten och Albano. Enligt Kungliga Tekniska hög- skolan, Stiiielsen létenskapsstaden och Akademiska Hus AB bör Idrotts- högskolan sarnt högskolebältet KTH/Roslagstull/Albano/ Kräftriketl- Frescati Hage/Stockholms Universitet ligga utanför nationalsadsparken.

Flera remissinsanser ar upp frågan om hur skyddsbestärnmelsema påverkar de områden som ligger direkt uanför nationalsadsparken. Enligt Stockholms kommun måste förslagets innebörd i deta avseende preciseras innan konsekvensema för saden kan överblickas.

Statens Jämvdgar förutsätter att förslaget inte innebär några begräns- ningar av möjligheterna till framtida ändrad användning av Norra Sati- onsområdet. Enligt KTH och Akademiska Hus AB får grannskapet till nationalsadsparken inte innebära att särskilda föresluifter inom mark- och byggnadsplaneringen kommer att gälla för högskolebältet mellan KTH och Stockholms Universitet.

Ståthållarämbetet, Statens konstmuseer, Projekt Ekoparken, Haga- Brunnsvikens vänner och Kommittén för Gustavianska Parken anser att det klart bör framgå att nationalsadsparken kan påverka exploaterings- företag och verksamheter uanför det avgränsade området. Det lan vara byggnader eller avgastom som bryter landskapets karaktär eller traäk- leder med ljusmattor, avgaser och buller. Enligt Projekt Ekoparkens mening bör det även framgå att det kommer att krävas kompletterande planer och beslut för att säkra viktiga kringliggande spridningsvägar. Kommittén för Gustavianska Hzrken konsaterar att områdets rekreativa värde i hög grad bygger på naturupplevelsen och känslan av att lämna saden bakom sig. Kommittén betonar att deta värde är intimt sammanvävt med områdets kulturhistorisla roll och beroende av om- rådets inramning och utblickarna från parken. Detta måste beakas vid överväganden om ytterligare bebyggelse bl.a. längs Nackas norra kust. Kommittén uppmärksammar även landslapsbilden mot Stora Våran vars karaktär bidrar till att Norra Djurgården är den del av national- stadsparken som mest erinrar om löOO—talets jaktpark. Det är lilaså viktigt att tillkommande bebyggelse i Frösunda anpassas till det känsliga landskapet vid norra Brunnsviken och att det historiska och landskaps- mässiga sambandet mellan Haga-Brunnsviken och Karlberg får tydlighet vid planeringen av Norrtull och Norra stationsområdet.

Skälen för regeringens förslag: Det sarka exploateringstrycket i Stockholmsregionen gör det ofrånkomligt att anlägga ett långsiktigt

perspektiv på frågan om hur det skyddsvärda området kring Ulriksdal- Haga-Brunnsviken-Djurgården bör avgränsas. De ännu oexploaterade delarna av de kungliga marker som förvalas av Ståthållarämbetet/Djur- gårdsfönmltningen bör utgöra stommen i det skyddade området. Att bebyggelsemiljöer samt parker och trädgårdar av kulturhistorisk be- tydelse, som är belägna i omedelbar anslutning till sådana områden, bör tas med i skyddet är också naturligt.

Av den tidigare redovisningen framgår att också vissa andra mark- och vattenområden i anslutning till de nu nämnda områdena har betyd- else som biologiska kärnområden eller som spridningskorridorer för växter och djur i denna del av Stockholmsregionen. Vattenområdena i anslutning till de skyddsvärda markområdena har uppenbar betydelse för upplevelsen av kulturlandslapet och för områdets rekreativa kvaliteter och bör därför ingå i det skyddade området. Gärdessaden, Storängs- botten och Stockholms stadion bör vidare, som viktiga länlar mellan Norra och Södra Djurgården, innefattas i det område som med hänsyn till sina natur- och kulturvärden ges ett samlat skydd.

Analysen av översiktsplanema för Solna och Stockholms kommuner och för de kommuner, vars mark- eller vattenområden ligger i anslut- ning till det skyddsvärda området, visar att berörda kommuner bedömt att det område som nu berörts i stor utsträckning skall skyddas mot exploatering eller användas för ändamål som väl bör kunna förenas med ett skydd för natur- och kulturvärdena i området. Inrättandet av en nationalsadspark innebär sammantaget hinder för utveckling inom parken av tätortsbebyggelse och sådant näringsliv som inte har samband med parkens ändamål. För att de nu föreslagna strikta skyddsbestärn- melsema inte skall påverka förutsättningama för utveckling i närheten av parken på ett sätt som är svårt att överblicka, bör exploateringsföre- tag i sådana närområden bedömas på motsvarande sätt som gäller för andra områden av riksintresse enligt 3 kap. naturresurslagen.

Regeringen anser mot den här redovisade bakgrunden att det samlade område, som i sin helhet är av riksintresse med hänsyn till sina natur- och kulturvärden, och som av tidigare anförda skäl bör utgöra national- sadspark, består av en sydlig del med södra Djurgården och Ladugårds- gärde sarnt angränsande vattenområden och öar i Saltsjön och av en nordlig del med Norra Djurgården, Haga och Ulriksdal med angräns- ande vattenområden och öar i Brunnsviken, Lilla Värtan, Stocksundet och Edsviken. Den sydliga och nordliga delen av området länkas sam- man av en central del med områdena kring Storängsbotten och den kul- turhistoriskt värdefulla bebyggelsen kring Tessinparken m.m. på Går- det. Stensadens front samt vattenområdena mellan parken och Nackas, Lidingös och Danderyds kuster utgör gränser i det större landslapet. E4 som utgör gräns i väster för områdets norra del bör inte ingå i parken. Den föreslagna yttre avgränsningen av nationalsadsparken redovisas översiktligt i bilaga 3.

9. Konsekvenser för kommunernas planering

Hänvisningar till S9

  • Prop. 1994/95:3: Avsnitt 12

9.1. Delområden med skilda förutsättningar

Regeringens bedömning: Natur- och kulturvärden har olila tyngd i olika delar av nationalsadsparken. Som stöd för den tillämpning av speciallagstiftningen som regeringen förordar bör Stockholms och Solna kommuner utveckla sitta översiktsplaner. I planerna bör avgränsas närmare de områden inom nationalsadsparken som bör skyddas som parklandslap eller naturmark liksom de zoner inom nationalsadsparken som präglas av en mer omfattande bebyggelse och där det behövs klara och enkla regler för nödvändiga för- ändringar, upprustningar och i vissa fall kompletteringar av bygg- nader och anläggningar.

Departementspromemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Eftersom promemorieförslaget inte avser att hindra naturlig omvandling och utveckling inom beäntliga bebyggelse- områden anser bl.a. Naturvårdsverket att områdesavgränsningar och avsedda åtgärder måste preciseras. Projekt Ekoparken konsaterar att problemet är att skapa ett samlat skydd för hela området samtidigt som skilda kvaliteter i olika delar av området tas till vara.

Enligt Statens konstmuseer är gränsdragningsproblemet intimt för- knippat med frågan om distinkta begreppsmässiga kategorier. De histo- riska trädgårdarna och parkerna har haft klara och väl markerade grän- ser. Det byggnadsminnesskyddade området kring Hagaparken samman- faller vare sig med parkens historiska eller nuvarande utbredning.

Statens fastighetsverk konsaterar att det i vissa punkter behövs större förändringar för att nationalsadsparkens kvaliteter skall framstå. Det gäller t.ex. entrén till Hagaparken och Bergshamraleden. Denna led upplevs som en barriär mellan Haga och Ulriksdal. Det är inte heller självklart att nationalsadsparkens kärnintressen - kulturmiljövård, natur— vård och rekreation - alltid sammanfaller. I samband med att lagen träder i kraft bör därför konäiktpunkter och en områdesvis prioritering mellan olika intressen redovisas.

Statens fastighetsverk anser liksom Solna kommun att det är viktigt att områden med för nationalsadsparken främmande verksamhet — t.ex.

Albano, Frösundavik, kv Skogslarlen samt bostadsområdena Bergs- hamra och Lappkärrsberget - deänieras och får bindande bestämmelser för markens användning i samband med att lagen träder i kraft. Enligt Solna kommun kan avgränsningen vid Bergshamra i huvudsak följa beäntlig bebyggelsegräns. Även Sörentorp och Universitetet i Frescati bör enligt kommunens mening avgränsas och få bindande bestämmelser. Avgränsningarna bör inte vara så snäva att de omöjliggör komplette- ringar som är angelägna för pågående markanvändning.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen delar uppfattningen att natur- och kulturvärdena har varierande tyngd i olika delar av natio-

nalsadsparken samtidigt som området i sin helhet är av riksintresse med hänsyn till dess samlade natur- och kulturvärden. De föreslagna bestämmelserna för nationalsadsparken överensstäm- mer enligt regeringens bedömning väl med ställningsagandena i det för Solna och Stockholms kommuner gemensamma programmet för plane- ring av området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården, vilket i allt väsentligt antagits av de båda kommunernas fullmäktigeförsamlingar. I programmet redovisas som grundläggande principer att området skall * värnas som en unik kultur- och naturpark med för parken väl an- passad bebyggelse, " utvecklas för friluftsliv och rekreation i sådana former som inte skadar områdets natur- och kulturvärden, * förbättras med avseende på traäkstömingar och andra miljöproblem.

De åtgärder som kommunerna planerar att vidta för att tillgodose dessa syften avser bl.a. upprätande av rättsverlande planer enligt plan- och bygglagen, medverkan till beslut om naturreservat enligt naturvårds- lagen och till beslut om byggnadsminnesförklaring för vissa kulturmil- jöer som inte tidigare givits sådant skydd.

Inom nationalsadsparken änns ett anal delonuåden som agits i anspråk för mer omfattande bebyggelse. En närmare avgränsning av sådana områden i förhållande till omgivande parklandskap och natur- miljö inom nationalsadsparken bör göras i den översiktliga planeringen och ges lämpligt uttryck i rättsligt bindande bestämmelser för markens användning. Som flera remissinsanser framhållit behövs klara och enkla regler för nödvändiga förändringar, upprustningar och i vissa fall kom- pletteringar av byggnader och anläggningar.

Det skulle föra för långt att i lagen närmare precisera markanvänd- ning och områdesgränser. Markanvändning i stort framgår av utdrag ur den topograäsla karan (bilaga 3). Både statliga myndigheter och kom- munerna har goda kunskaper om de områden det gäller och hur de bör avgränsas mer i detalj. Sådana avgränsningar sker lämpligen i samband med den vidare översiktsplaneringen enligt PBL. Det är först i samband därmed som det är möjligt att beakta de lokala förutsättningama på sådant sätt att mer preciserade gränser kan bestämmas med utgångs- punkt från bestämmelsemas syfte.

Prop. 1994/9553

9.2. Förutsättningar för ändrad markanvändning

Regeringens bedömning: Det följer av syftet med nationalsads- parken att områdets huvudstruktur vad avser natur- och bebyggel- seområden inte får ändras. Nya byggnader och anläggningar som inte behövs för att beäntliga verksamheter slall kunna fungera bör därför i princip inte medges. Skyddet torde däremot inte hindra eablerade verksamheter inom eller intill nationalsads- parken från att fungera och utvecklas i anslutning till tidigare ianspråkagna onuåden.

Inom ramen för skyddet bör det vara möjligt att uppföra ett begränsat anal nya byggnader inom bostadsområdena och inom områdena med byggnader för högre utbildning och vetenskaplig forskning, museiverksamhet, idrott och rekreation. Det bör också vara möjligt att bygga om och anpassa beäntliga byggnader efter verksamhetens behov. Byggnadsområdena får således inte utvid- gas, men väl kompletteras om kompletteringarna inte medför skada på områdets natur- och kulturvärden. Ombyggnad, upp- rustning eller annan förändring av väg- och jämvägsanslutning- arna till Lidingö och Värtahamnen-Frihamnen samt av kraftled- ningama från Värtaverket motverkas inte heller av skyddet. Sådan förnyelse av infrastrukturen i området bör vidare vara möjlig att utföra som sammantaget medför en förbättring av miljön inom nationalsadsparken eller som möjliggör en väsentlig förbättring för hälsa och miljö i fråga om en infrastrukturanläggning som berör parken. Utvecklingen i nationalsadsparken bör samman- taget inrikas på att förstärka områdets natur—, kultur— och rela-ea- tionsvärden och att värna den biologiska mångfalden.

Departementspromemorians bedömning: Överensstämmer i sak med regeringens bedömning. I fråga om förutsättningar för ändrad markan- vändning framhålls bl.a. följande. För att tillgodose framtida behov av utveckling av universitets- och högskoleinstitutioner med anknytning till området är det angeläget att utrymmesbehoven för forskning och högre utbildning uppmärksammas särskilt vid överväganden om markanvänd— ningen i områden som gränsar till nationalsadsparken vid Norrtull och Roslagstull.

När det gäller traäkanläggningar inom eller i direkt anslutning till parken, antingen det gäller Norra sationsområdet, järnvägen till Värtan, Roslagsbanan, Uppsalavägen, Roslagsvägen, Bergshamraleden, Val- hallavägen, Lidingövägen eller förändringar av dessa eller av sådana traäkplatser, platser för bealsationer m.m. som kan komma att över- vägas, bör, vid prövning av en åtgärds lokalisering och utformning, störsa hänsyn tas till åtgärdens inverkan på parkmiljö, landskapsbild och stadsbild samt på ekologiska spridningskorridorer. Det kan förvän- tas att berörda kommuner i samråd med bl.a. länsstyrelsen, Vägverket och Banverket upprättar en långsiktig plan som visar hur området skall

förbättras med avseende på traäkstömingar, men också hur en förbät- trad tillgänglighet lan uppnås mellan områdets olila delar och mellan dessa och knutpunkter för kollektivtraäken. Ett förbättrat samband mellan stenstaden och Haga-Brunnsviken bör härvid eftersträvas.

Uppsalavägens och Roslagsvägens uppgifter som stadsinfarter ställer särskilda krav på miljöhänsyn, vilket måste beaktas vid utformningen av traäkanläggningar och av anslutande bebyggelse. Utfomtningen av Haga Norra trafikplats lan ses som ett exempel på hur en komplicerad traäkanläggning lan anpassas till miljökrav. Motsvarande kvaliteter bör eftersträvas i de båda stora traäkstråk som berör området - Uppsala- vägen från Ulriksdals traäkplats till Norrtull och Roslagsvägen från Alldstan till Roslagstull.

Enligt föreliggande traäkprognoser vänas en stark ökning av biltraä- ken på Roslagsvägen och därmed en Sark ökning av miljöstömingama på Norra Djurgården. Åtgärder för att minska traäkstömingar, inte minst buller, behövs därför i hela stråket från Ålkistan till Roslagstull och bör i ett försa skede särskilt avse att begränsa spridning av stör- ningar över själva Brunnsviken med stränder. I den långsiktiga plane- ringen bör prövas hur Störningarna från Bergshamraleden kan minskas samt hur sambanden mellan Ulriksdal och Brunnsviken och mellan universitetsområdet i Frescati och Brunnsvikens strandområden kan förbättras.

Eftersom nationalsadsparkens centrala del är särskilt utsatt för stör- ningar vid Lidingövägen och på ömse sidor om denna, ställs här särslcil- da krav på att bibehålla och förstärka de ekologiska sambanden.

Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Stockholms län anser att naturlig omvandling, utveckling och användning av redan exploaterade områden, liksom erforderliga vägar och kollektivtraäk i området, inte får för- hindras. Statens Järnvägar, Banverket och Vägverket anför liknande synpunkter. Vägverket är angeläget att bidra till att områdets unika natur- och kulturvärden bevaras och förstärks och kommer att medverka till att minska de miljöstörningar och barriäreffekter som Roslagsvägen orsakar. Tillarten till Norra Länken från Roslagsvägen enligt det s.k. alternativ Frescati innebär enligt Vägverket förbättringar för miljön vid Kräftriket. Anslutningen av Norra Länken till Lidingövägen enligt aktuellt alternativ sker utanför nationalstadsparken.

Nutek liksom Danderyds kommun och Affärsverket svenska kraftnät påpekar att bestämmelserna inte får hindra underhåll och eventuella flyttningar eller en över kommungränsema samordnad tunnelförläggning av kraftledningama inom området. Försvarsmaktens organisationsmyn— dighet anser att verksamheten på Kaknäs skjutbanor bör bli föremål för utredning angående ersättningsalternativ för ett fleral intressenter.

Kungliga létenskapsakademien, Naturhistoriska riksmuseet m.fl. anser att ytterligare bebyggelse bör få komma till stånd endast för att tillgodose angelägna behov för de allmännyttiga institutioner som verkar inom området. Enligt Stockholms universitet utgörs bebyggelsen inom högskolornas campusområden av byggnader i park där omsorg om parklandskapet varit och är ett viktigt planeringsmål. Den komplette- ringsbebyggelse som nu förbereds är enligt Stiftelsen létenskapstaden,

Stockholms universitet och KTH begränsad till tre nybyggnadsobjekt inom universitetsområdet. Ökade lokalbehov skall tillgodoses genom att beäntliga byggnader utnyttjas. Roslagsvägens och Norra länkens ut- formning har stor betydelse för sambanden mellan det centrala campus- området och Kräftriket, Frescati Hage och Sveaplans gymnasium.

Skälen för regeringens bedömning: Bestämmelserna till skydd för nationalsadsparken innebär att riktlinjer läggs fast som vägledning för satliga och kommunala myndigheter som har att bedöma frågor om nya byggnader och anläggningar eller andra åtgärder som lan komma att aktualiseras inom eller i närheten av nationalsadsparken. I enlighet med intentionerna i plan- och bygglagen och naturresurslagen lan det för- vånas att Solna och Stockholms kommuner i sina översiktsplaner ger uttryck för en samlad strategi för hur bebyggelse för olila ändamål, liksom traäkleder och andra anläggningar, bör utvecklas inom och i anslutning" till nationalsadsparken på ett sätt som överensstämmer med vad som sägs i bestämmelsen.

Regeringen anser att området inte tål ytterligare ingrepp i obebyggd park och natur. Regeringen delar också bedömningen i promemorian när det gäller hur utrymmesbehoven för forskning och högre utbildning bör beakas och om de miljöhänsyn som måste iaktas för att begränsa störningar från traäken inom området. Som bl.a. Statens fastighetsverk, Kungliga Vetenskapsakademien, Naturskyddsföreningen, Kommitten för Gustavianska parken och Projekt Ekoparken påpekar måste utvecklingen nu inriktas på att förstärla områdets natur-, kultur- och rekreationsvär— den och vänta den biologisla mångfalden. I vissa punkter behövs åt- gärder för att nationalsadsparkens kvaliteter skall tas till vara.

Det framgår av bestämmelsen att områdets huvudstruktur med natur- och bebyggelseområden inte får ändras. Skyddet hindrar däremot inte eablerade verksamheter inom eller intill nationalsadsparken från att fungera. Inom ramen för skyddet bör det vara möjligt att uppföra ett begränsat anal nya byggnader inom bosadsområdena och inom om- rådena med byggnader för högre utbildning och vetenskaplig forskning, museiverksamhet, idrott och relaeation liksom att bygga om och an- passa byggnaderna efter sådana verksamheters behov. En utveckling av högre utbildning och forslming samt till forskning anlmuten verksamhet inom Roslagstulls sjukhusområde och småindustriområdet vid Albano torde inte förhindras av skyddet. Ett genomförande av planerna på ett s.k. Fysikcentrum och av erforderliga lokalvägar för denna verksamhet kan ge möjligheter till förbättringar av miljön i denna del av national- stadsparken. Ombyggnad, upprustning eller annan förändring av beänt- liga väg- och jämvägsanslutningar till Lidingö och Värahanmen-Fri- hamnen eller av beäntliga kraftledningar från Väraverket bör kunna utföras inom ramen för bestämmelsema för nationalsadsparken. Vid utformningen av Roslagsvägens anslutning till Norra länken bör behovet uppmärksammas av interna förbindelser inom det s.k. institutionsbältet för högre utbildning och forskning. Genom förläggning av Norra länken med anslutningar i tunnelläge under nationalsadsparken och genom utformning av till leden hörande anordningar ovan jord på ett sätt som inte skadar områdets natur- och kulturvärden, bedömer regeringen att

en utbyggnad av Norra länken med anslutningar bör kunna förenas med vad som föreslås i detta ärende. Sådan annan förnyelse av infrastruktu- ren i området bör vidare vara möjlig att utföra som sammantaget med- för en förbättring av miljön inom nationalstadsparken eller som möjlig- gör en väsentlig förbättring för hälsa och miljö i fråga om en infrastruk- turanläggning som berör parken. Sörentorpsområdet i Solna kommun bör användas för ändamål som inte förutsätter annan ny bebyggelse än vad som utgör måttfull komplettering av befintlig bebyggelse i park. Områdets karaktär bör alltså bevaras.

När det mer generellt gäller bedömning av ett förslag om komplette- ring eller förnyelse av befintlig bebyggelse inom nationalstadsparken, krävs omsorgsfulla överväganden huruvida den föreslagna åtgärden till innehåll och form är förenlig med nationalstadsparkens syfte. En ut- gångspunkt vid prövning av frågor om ändrad markanvändning skall vara att områdets huvudstruktur vad avser natur- och bebygggelseom- råden inte skall ändras samtidigt som byggnader och bebyggelsemiljöer som ingår i nationalstadsparken på sikt bör användas endast för ändamål som kan förenas med nationalstadsparkens syfte. Vid eventuell omvand- ling och komplettering av sådana byggnader och bebyggelsemiljöer bör särskilt uppmärksammas åtgärdernas form och skala samt att karaktären av byggnader i parkmiljö bevaras.

Förslag om tillkommande bebyggelse, anläggningar eller andra åt- gärder i områden som direkt gränsar till parken, bör bedömas med utgångspunkt från att parkens natur— och kulturvärden inte får utsättas för påtaglig skada. Inverkan på ekologiska spridningskorridorer m.m. och på stads- och landskapsbilden är härvid av betydelse.

10. Nationalstadsparkens skötsel utreds

Regeringens bedömning: Länsstyrelsen i Stockholms län bör få regeringens uppdrag att i samråd med berörda fastighetsförvaltare, myndigheter och kommuner föreslå former för samverkan i frågor om förvaltning och skötsel av nationalstadsparken.

Departementspromemorians förslag: Promemorian har inte behand- lat frågor om förvaltning och skötsel.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser har berört frågan om för- valtningen av området.

Skälen för regeringens bedömning: Många instanser berörs av frå- gorna om förvaltning och skötsel av nationalstadsparken. Djurgårdsför- valtningen svarar för drift och underhåll av Djurgården. Förvaltningen ingår i Ståthållarämbetet, som för bedömning av bl.a. planfrågor och upplåtelsefrågor har tillgång till H M Konungens råd för plan- och byggnadsfrågor. Rådet har som uppgift att svara för en ändamålsenlig och enhetlig disposition av bl.a. Djurgården. Rådets ordförande är H M

Konungen och i övrigt ingår representanter för Vetenskapsakademien, Riksgäldsfullmäktige, Statens fastighetsverk, Akademiska Hus i Stock- holm AB, Stockholms kommun, Riksmarskalksämbetet, Riksantikvarie- ämbetet och Ståthållarämbetet. Stockholms kommun har påbörjat ett arbete med förvaltnings- och skötselfrågor för sin del av nationalstads- parken.

Det är enligt regeringens mening lämpligt att ansvariga organ för förvaltningen av olika delar av nationalstadsparken även i fortsättningen behåller ansvaret för förvaltning och skötsel av sin del av det samlade området. Det bör dock övervägas att skapa ett forum eller en samar- betsgrupp där gemensamma utgångspunkter kan skapas i form av bl.a. ett övergripande skötselprogram för nationalstadsparken. En sådan grupp bör bl.a. innehålla representanter för berörda fästighetsförvaltare, myndigheter och kommuner. Ett skötselprogram för en nationalstads- park måste fomras genom ett brett samarbete mellan alla berörda in- stanser. Det är vidare lämpligt att de företrädare för kommunerna, för Vägverket och för länsstyrelsen, som arbetar med den översiktliga planering som behövs för att konkretisera skyddet av nationalstads- parken, medverkar i gruppen.

Regeringen anser att det bör ankomma på länsstyrelsen i Stockholms län att i samråd med berörda organ se till att ett samordnat arbete på- börjas med förvaltnings— och skötselfrågor inom hela nationalstads- parken. Regeringen avser att ge länsstyrelsen i Stockholms län i upp- drag att i samråd med berörda intressenter föreslå former för fortlöp- ande samverkan mellan dessa samt att överväga frågor om detaljregle- ring m.m. enligt speciallagstiftningen samt om finansiering och kost- nadsfördelning beträffande restaureringsåtgärder, informationsinsatser m.m. som kan bli nödvändiga för att förverkliga syftet med national— stadsparken och som kan beröra flera av de nämnda intressenterna. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med information om resultatet av detta utredningsarbete.

11. Förslagets ekonomiska konsekvenser

Regeringens bedömning: De direkta ekonomiska konsekvenserna

av lagförslaget är begränsade.

Departementspromemorians förslag: Promemorian har inte kom- menterat förslagets ekonomiska konsekvenser.

Remissinstanserna: Stockholms stad anser att ekonomiska åligganden för skilda parter måste klargöras och förutsätter att staten bär de till- kommande kostnaderna som kan följa av ett genomförande av lagför- slaget. I sammanhanget måste även konsekvenserna för redan planerade infrastrukturinvesteringar och för planerad bebyggelse i anslutning till området belysas närmare, liksom statens kostnadsansvar i detta sam- manhang. Solna kommun anför liknande synpunkter.

Åtgärder utefter trafikledema som förbättrar stadsbilden, minskar bullerstörningar, ökar tillgängligheten och förstärker de ekologiska sambanden kan enligt Vägverket komma att innebära ökade kostnader för Vägverket. Verket anser att dessa åtgärder är av intresse för alla berörda parter och att en lämplig kostnadsfördelning får diskuteras.

Vasakronan finner det angeläget att förslagets ekonomiska konsekven- ser och ersättningsansvaret för eventuellt förlorade byggrätter behandlas i det fortsatta utredningsarbetet och önskar fortsatt information samt möjlighet att delta i eventuella samråds- eller referensgrupper.

Statens fastighetsverk anser liksom Naturvårdsverket att den ekono- miska ansvarsfördelningen bör regleras genom överenskommelser mel- lan parterna i samband med att lagen träder i kraft.

Skälen för regeringens bedömning: Statens lantrnäteriverk har på Miljö- och naturresursdepartementets uppdrag utarbetat en promemoria angående vissa ersättningsfrågor m.m. i anslutning till förslag om skydd för området Ulriksdal-Haga—Brunnsviken-Djurgården. Lantmäteriverkets promemoria finns tillgänglig i Miljö- och naturresursdepartementet. Regeringen delar uppfattningen i promemorian att ett skydd i naturre- surslagen för nationalstadsparker främst riktas mot de olika myndigheter som i framtiden kommer att hantera avvägningen mellan motstridiga markanvändningsintressen enligt de speciallagar som är anknutna till naturresurslagen. Som Lantmäteriverket framhåller har sådana bestäm- melser i naturresurslagen ingen direkt rättsverkan mot enskilda fastig- hetsägare eller andra intressenter i markanvändningsfrågor. För ett närmare skydd av t.ex. olika naturvärden krävs uppföljande beslut enligt naturvårdslagen eller PBL, varvid ersättningsfrågan får prövas i varje enskilt fall. Oavsett vilken form som väljs gäller att ersättning skall utgå för beslut som innebär att den pågående markanvändningen avsevärt försvåras. Regeringen delar mot denna bakgrund Lantmäteri- verkets bedömning att de direkta ekonomiska konsekvenserna av lagför- slaget är begränsade. Frågor om ersättning till fastighetsägare och andra intressenter prövas på normalt sätt enligt ersättningsbestämmelserna i gällande speciallagstiftning i samband med förvaltningsbeslut enligt denna lagstiftning. Kostnaderna för miljöanpassning av nya byggnader, anläggningar och andra tillståndspliktiga ingrepp belastar den som vill utföra åtgärden i enlighet med erhållet tillstånd enligt samma lagstift- ning. Långsiktigt anser regeringen att förslaget kan väntas medföra en stor samhällsekonomisk vinst för Stockholmsregionen genom att främja en uthållig samhällsutveckling och en god livsmiljö för boende och företag i regionen. En skydd av området kan ses som ett viktigt led i arbetet med att utveckla Stockholm som Europeisk kulturhuvudstad och att öka landets attraktionskraft för kvalificerad utveckling av näringsliv och offentlig verksamhet.

12. Författningskommentar 3 kap. 1 &

Ändringarna i första stycket är följdändringar till införandet av den nya 7 &.

Ändringarna i andra stycket innebär att den nya 7 5 inte omått'as av de undantag för kapitlets tillämpning som anges i det nu aktuella stycket.

31ap.75

Paragrafen är ny.

I första stycket anges att området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djur- gården är nationalstadspark. Det bör här nämnas att detta område också i betydande omfattning omfattas av de särslcilda hushållningsbestämmel- serna i 3 kap. 2 och 4 55. Vad som karakteriserar en nationalstadspark har beskrivits i avsnitt 7.

I andra stycket anges det skydd som skall gälla för nationalstads- parker. I det nu aktuella stycket regleras ny bebyggelse och nya an- läggningar samt andra åtgärder. Begreppet andra åtgärder förekommer i 3 kap. 5 5. I specialrnotiveringen till den bestämmelsen i propositio- nen till naturresurslagen (prop.l985/86:3 s. 183 &) har lämnats exempel på vad som där avses med uttrycket.

Enligt andra styckets första led får de reglerade åtgärderna inte med- föra intrång i parklandskap eller naturmiljö, dvs. ta mark i anspråk i de delar av nationalstadsparken som inte omfattas av tidigare exploate- ringar. I detta avseende utgör bestärnmelsen således inte något hinder mot pågående marlanvändning i sådana delar av en nationalstadspark som redan är tagna i anspråk för bebyggelse eller anläggningar. Tolk- ningen av vad som utgör intrång skall givetvis göras mot bakgrund av syftet med den föreslagna lagstiftningen, även om bestämmelsen inte är avsedd som ett absolut hinder mot kompletteringar i omedelbar närhet av nu befintlig bebyggelse. Sådan förnyelse av infrastrukturen i området bör vara möjlig att utföra, som sammantaget medför en förbättring av miljön inom nationalsadsparken eller som möjliggör en väsentlig för- bättring för hälsa och miljö i fråga om en infrastrukturanläggning som berör parken. Det skall dock kraftigt understrykas att det inte är avsett att vara möjligt att med successiva beslut ytterligare minska de "gröna" områdena i en nationalstadspark. Innebörden av vad som lan anses vara i omedelbar närhet av nu befintlig bebyggelse bör lämpligen belysas i den översiktliga planering som berörts i allmänmotiveringen avsnitt 9. Andra ledet av det nu aktuella stycket innebär en skärpning av den bestämmelse som enligt 3 kap. l & gäller också för nationalstadsparker både vad gäller de åtgärder som träffas av bestämmelsen och slade- rekvisitet. Det historiska landskapets natur- och kulturvärden får således inte skadas. Åtgärderna har behandlats i det tidigare. Skaderekvisitet har inskränkts från "påtaglig skada" till enbart "skada". Med begreppet påtaglig skada avses åtgärder som kan ha en bestående negativ inverlan

på de skyddade intressena eller som tillfälligt kan ha stor negativ in- verkan på dessa (prop. l985/86:3 s. 171). Med skada i den nu aktuella bestämmelsen avses negativ inverlan av någon betydelse för de angivna värdena. Vad som ligger i uttrycket historiskt landskap framgår av avsnitt 4 i den allmänna motiveringen.

Prövning enligt till naturresurslagen anknuten lagstiftning av en åtgärd i områden som gränsar till nationalstadsparken slall ske med utgångs- punkt från att parkens natur- och kulturvärden inte får utsättas för på- taglig skada genom den prövade åtgärden.

Ikraftträdande

Ändringarna i naturresurslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1995. De nya bestämmelsema är av sådan karaktär att den kan påverla be- dömningen av pågående ärenden enligt plan- och bygglagen, naturvårds- lagen och lagen om kulturminnen. Ändringen är dock inte av sådan beslaffenhet som avses i 2 lap. 10 & regeringsformen. Övergångsbe- stämmelser krävs därför inte.

Hänvisningar till S12

Sammanfattning av Departementspromemorian (Ds 1994z3) Förslag till skydd för området Ulriksdal-Haga- Brunnsviken-Djurgården

Miljö- och naturresursdepartementet har givit en arbetsgrupp i uppdrag att utarbeta förslag om ett samlat och långsiktigt skydd för området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården. Med hänsyn till områdets särskilda betydelse för det nationella kulturarvet, för stadsregionens ekologi och för människors rekreation föreslår arbetsgruppen att området bör bli landets första nationalstadspark.

Bestämmelser till skydd för nationalsadsparken bör enligt promemo- rian införas i naturresurslagen. Bestämmelserna innebär att parker och historiska landskap inom området Illriksdal-I-Iaga-Bnrnnsviken-Djurgår- den inte får förändras genom exploatering eller andra ingrepp som medför att områdets kultur-, natur- eller rekreationsvärden förvanslas.

När det gäller riktlinjer för markanvändningen i området överens- stämmer det föreslagna skyddet i huvudsak med vad som anges i gällande översiktsplaner enligt plan- och bygglagen för Solna och Stock- holms kommuner samt med det gemensamma programmet för planering av området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken—Djurgården som den 25 januari 1993 med vissa tillägg har antagits av kommunfullmäktige i Solna kommun och som den 6 september 1993 i huvudsak har godkänts av kommunfullmäktige i Stockholms kommun.

I yttrande till regeringen den 16 december 1993 över kommunernas program understryker Länsstyrelsen i Stockholms län att särskild lag- stiftning behövs för att långsiktigt garantera att de oexploaterade och kulturhistoriskt värdefulla miljöerna får ett permanent och effektivt skydd.

Förslaget om långsiktigt skydd konfirmerar de ställningstaganden som statsmakterna redovisat beträffande Kungliga Djurgården, senast i sam- band med omorganisationen av den statliga fastighetsförvaltningen.

Bilaga 1

Lagförslag i promemorian 1994:3

Förslag till Lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser

m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.l dels att 1 kap.'2 & och 3 kap. 1 & slall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 7 5, av

följande lydelse

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

25

Bestämmelserna i 2 och 3 kap. slall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i plan- och byglagen (1987:10), vattenlagen (1983z291), miljöskyddslagen (19691387), naturvårdslagen (1964:822), lagen (1985:620) om vissa torvfyndig- heter, väglagen (197lz948), lagen (1902171 5 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska an- läggningar, lagen (1978:160) om vissa rörledningar, luftfartslagen (l957:297), minerallagen (199lz45), lagen (l966:3l4) om kontinentalsockeln och lagen (l983:293) om inrätt- ande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn och lagen (199211140) om Sveri- ges ekonomiska zon.

lLagen omtryckt 1992zll46

Bestämmelserna i 2 och 3 kap. skall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i plan- och bygglagen (1987:10), vattenlagen (1983z29l), lagen (I988:950) om kulturminnen m.m., miljöskyddslagen (1969z387),

natrrrvårdslagen (1964:822), lagen (l985:620) om vissa torvfyndig- heter väglagen (1971:948), lagen (1902z7l s 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska an- läggningar, lagen (1978:160) om vissa rörledningar, luftfartslagen (l957:297), minerallagen (199l:45), lagen (l966:3l4) om kontinentalsockeln, lagen (1983z293) om inrättande, utvidgning och avlysning av all- män farled och allmän hamn och lagen (l992:1140) om Sveriges ekonomiska zon.

Bilaga 1

3 kap.

De områden som anges i 2-6 åå är, med hänsyn till de natur- och kulturvärden som änns i områ- dena, i sin helhet av riksintresse. Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd i dessa områden endast om hinder inte möter enligt 2-6 åå och om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden.

Bestämmelserna i detta kapitel utgör inte hinder för utvecklingen av beäntliga tätorter eller av det lokala näringslivet eller för utför- andet av anläggningar som behövs för totalförsvaret. Om det änns särskilda skäl utgör bestärnmelser— na inte heller hinder för anlägg- ningar för utvinning av sådana fyndigheter av ämnen eller materi- al som avses i 2 kap. 7 å andra stycket.

lå

De områden som anges i 2-7 åå är, med hänsyn till de natur- och kultur-värden som änns i område- na, i sin helhet av riksintresse. Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd i dessa områden endast om hinder inte möter enligt 2-6 åå och om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden.

Bestämmelserna i 2-6 åå utgör inte hinder för utvecklingen av beäntliga tätorter eller av det lokala näringslivet eller för utför- andet av anläggningar som behövs för totalförsvaret. Om det änns särskilda skäl utgör bestämmel- serna inte heller hinder för anlägg- ningar för utvinning av sådana fyndigheter av ämnen eller material som avses i 2 kap. 7 å andra stycket.

75

Parker och historiska landskap inom nationalstadsparken Ulriks- dal-Haga-BrunnsvikenDjurgården får inte förändras genom exploate- ringsföretag eller andra ingrepp mmedtörattanrålaskrdtum natur- eller rekreationsvärden förvan- skas.

Bilaga 1

Förslag till Lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1988z950) om kultunninnen m.m. slall införas en ny paragraf, Za å, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydeLse 23 5

Vid prövning av frågor som rör kulturminnen m.m. skall tillbörlig hänsyn tas till övriga allmänna och enskilda intressen. Härvid skall lagen (1987:12) om hushåll- ning med naturresurser m.m.

tillämpas.

Remissammanställning över Ds 1994:3 Förslag till skydd för området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården

INNEHÅLL NRL-myndigheter m.fl.

Boverket, Riksantikvarieämbetet och Statens historisla museer, Statens naturvårdsverk, Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket, Närings- och teknikutvecklingsverket, Koncessionsnämnden för miljöskydd, Svea hovrätt, Kammarrätten i Jönköping, Plan- och byggutredningen (M 1992:03) och Länsstyrelsen i Stockholms län.

Kommuner

Solna kommun, Stockholms kommun, Danderyds kommun, Lidingö kommun, Nacka kommun, Sollentuna kommun, Stockholms läns lands- ting, Rådet till skydd för Stockholms skönhet och Nacka Miljövårdsråd.

Förvaltningsansvariga myndigheter/sakägare m.fl.

Ståthållarämbetet, Statens fastighetsverk, Vasakronan, Försvarsmaktens organisationsmyndighet, Statens järnvägar, Afffärsverket Svenska Kraft- nät, Polishögskolan, Akademiska Hus i Stockholm AB, KTH Alumni, Stiftelsen Vetenskapsstaden, Stockholms Universitetet, Kungliga Tek- niska Högskolan, Kungliga Vetenskapsakademien, Statens konstmuséer, Naturhistorisla riksmuseet och Stiftelsen Skansen.

Organisationer/föreningar m.fl

Naturskyddsföreningen, Projekt Ekoparken WWF, Förbundet för Eko— parken, Stockholms läns Hembygdsförbund, Nordiska förbundet för kulturlandskap, Haga-Brunnsvikens vänner, Kommitten för Gustavi- anska parken, Stockholms handelskammare, Svenska Kommunförbun- det, Svenska vägföreningen, Föreningen Östermalm, Djurgårdens Hem- bygdsförening, Sveriges Pensionärsf'orbunds lolalavdelning Brunns— viken, Stallmästaregårdens Båtsällskap, Bo Hedskog och Svensk-Japan- ska Konsortiet för Norrtull center.

Bilaga 2

NRL-myndigheter m.fl.

Boverket

Enligt Boverkets upplättning motiverar det aktuella områdets natur- och kulturvärden ett förstärkt skydd grundat på riksdagens ställrringstagande. Behovet av och formen för ytterligare reglering måste bedömas utifrån situationen att motsvarighet i landet knappast står att änna där så unika värden är utsatta för ett så omfattande och under överskång tid fort- löpande exploateringskrav. Frågan om det änns andra områden i Sverige som bör bli föremål för motsvarande skydd bör dock ingå i bedömningen av vilken form av skydd som skall väljas. En fördjupad argumentation behövs för den lagtekniska lösningen.

Dagens regler i 3 kap. 1 å naturresursagen om skydd mot påtaglig skada ger enligt Boverket det inledande skyddet som eftersträvas om, som i förslaget, sista stycket om tätortsutveckling m.m. undantas. Det främjar dock inte tillämpningen av 3 kap. att i den nya 7 å upprepa innebörden av 1 å i sak och införa begreppet förvanska istället för det vedertagna begreppet påtaglig skada. Den nya paragrafen bör, i likhet med 2-6 åå, utgöra den kompletterande/kvaliäcerande grunden för be- dömningen av påtaglig skada samt den geograäska bestämningen till 1 å. Om det i framtiden blir aktuellt att ge andra områden motsvarande skydd bör formuleringen liksom i övriga paragrafer i kapitlet utgå från exploateringsföretaget och dess tillåtlighet och inte, som i förslaget, från det nu aktuella området.

Boverket finner det väl motiverat att områdets rekreationsvärde ingår och tillmäts betydelse vid bedömningen av vad som är dllåten skada (3 kap.7 å). Det är dock natur- och kulturvärdena som utgör grunden för områdets riksintresse (3 kap 1 å) vilket bör framgå tydligare även i mo- tivtexten.

Även om exploatering utanför gränserna, i likhet med vad som gäller för övriga områden av riksintresse, inte är tillåten om den påtagligt skadar riksintresset bör enligt Boverket inte bara områdets yttre gränser utan även innebörden av begreppet parker och historiska landskap inom området (kämområdena) vara klarlagt. Det har bl.a. betydelse för att bedöma vilken exploatering som kan vara tilllåten (icke påtaglig skada) samt behovet av att fullfölja skyddet på olika sätt. Skyddet genom 3 kap. 7 å behöver uppmärksammas i kommande prövningsbeslut vilket enligt Boverket kan påkalla tillämpning av 12 kap. plan- och bygglagen.

Boverket tillstyrker att kulturminneslagen knyts till naturresurslagen. Det salmas saklig grund att göra skillnad mellan naturvårdslagens och kultumrinneslagens funktionssätt i beslut om mark- och vattenområden och den fysiska miljön i övrigt.

Bilaga 2

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer

Riksantikvarieämbetet tillstyrker förslaget att införa en bestämmelse om nationalstadspark i naturresurslagen. Området Ulriksdal-Haga-Brunnsvi- ken-Djurgården är även i internationellt perspektiv unikt och genom sitt läge nära Stockholm ständigt exploateringshotat. Ämbetet finner det synnerligen angeläget att hela området ges ett långsiktigt och effektivt skydd.

Ämbetet tillstyrker även förslaget att knyta lagen om kulturminnen m.m. till naturresurslagen men anser att det krävs ett visst ytterligare beredningsarbete beträffande konsekvenserna för kulturminneslagens Tillämpning och pekar på några oklarheter som bör klarläggas så att det klart framgår att den föreslagna kopplingen endast avser att tydliggöra kulturmiljövårdens roll i planeringen och i förhållandet till andra sam- hällsintressen.

Områdets avgränsning bör i huvudsak följa den fastlagda gränsen för riksintresseområdet. Riksantikvarieämbetet änner det dock lämpligt att innefatta såväl Skeppsholmen som Sörentorpsområdet i nationalstads- parken.

Riksantikvarieämbetet anser att ett par begrepp i lagtean bör ändras. Begreppet "parker" måste ses som en del av begreppet "historiskt land- skap". Ordet "förvanskas" är inte tillräckligt tydligt och bör därför er- sättas med "skadas" vilket skulle medföra att tolkningsutrymmet för in- trång i kulturmiljön tydligt begränsas samtidigt som det överensstämmer bättre med motsvarande begrepp i 2 kap. 6 å. Av motiven till den nya paragrafen bör dessutom klart framgå att områdets skydd även inbegri- per störningar från trafikanläggningar.

Enligt Riksantikvarieämbetets mening förutsätter förslaget att arbetet med att säkerställa och konkretisera bevarandevärdena drivs vidare till en faktisk markanvändningsreglering bl.a. genom att använda kultur- minneslagens möjligheter. Det kulturreservatsinstitut som regeringens lagrådsremiss föreslår med anledning av Miljöskyddskommittens be- tänkande Miljöbalk skulle kunna vara väl lämpat som skydd för väsent- liga delar av nationalstadsparken. Därvid förutsätts att friluftslivets int- ressen och den biologiska mångfalden kan skyddas på ett tydligt sätt.

Statens naturvårdsverk

Den föreslagna ändringen i naturresurslagen ger enligt Naturvårdsverket ett angeläget grundskydd som snarast bör kompletteras med beslut och föreskrifter enligt naturvårdslagen och kulturminneslagen för att uppnå tillräckligt skydd och ändamålsenlig vård av särskilt värdefulla delom- råden.

Vissa begreppet bör förtydligas. Begreppet "parker och historiska landskap" i lagtexten bör enligt Naturvårdsverket ersättas med ett be— grepp som täcker alla de objekt och företeelser som bestämmelserna enligt lagens bakgrund och motiv avser att omfatta. Det bör också tyd— ligare framgå att det nya uttrycket att kultur—, natur- och rekreations-

Bilaga 2

värden inte får "förvanskas" avser att ge området ett starkare skydd än Prop. 1994/9513 det annars i 3 lap. naturresurslagen använda uttrycket att natur- och kulturvärden inte får "påtagligt skadas".

Eftersom förslaget inte avser att hindra all komplettering eller naturlig omvandling och utveckling inom beäntliga bebyggelseområden anser Naturvårdsverket att områdesavgränsningar och avsedda åtgärder måste preciseras tydligare. Det bör även framgå på vilket sätt kommunernas program knyts till lagen. I programmet anges t.ex. att höga miljökrav skall ställas på sådana förändringar inom eller intill området som kan påverka miljön. Naturvårdsverket anser att miljökraven måste precise- ras. Buller liksom utsläpp i luft och vatten påverkar i hög grad området. Miljökraven måste därför följas upp genom beslut enligt miljöskydds- lagen och plan- och bygglagen.

Beslut om förvaltarorganisation bör fattas av regeringen sedan riks- dagen beslutat om lagändring. Naturvårdsverket anser att staten skall ha huvudansvaret och länsstyrelsen bör, liksom för nationalparkerna (se 3 å nationalparksförordningen, SFS 1987:938), vara ansvarig för förvalt- ningen. Ett särskilt skötselråd bör inrättas där bl.a. representanter för landsting och berörda kommuner ingår. Kostnadsfördelningar mellan olika intressenter bör regleras genom förhandling och avtal.

Banverket

Enligt Banverket är Värtabanan en viktig länk i transportsystemet mel- lan södra Sverige, Finland och Östeuropa. I kommunens översiktsplan anges den som riksintresse ur kommunikationssynpunkt. Banverket anser därför att det bör framgå tydligt av motivtexten att den föreslagna lagändringen inte begränsar önskvärd utveckling av jämvägstraäken eller förhindrar erforderliga kapacitetshöjande åtgärder på banan.

Vägverket

Vägverket tillstyrker förslaget men anser att nationalstadsparkens syfte och motiv bör formuleras tydligare. Vidare måste det nya begreppet "förvanska" preciseras närmare. Vägverket änner det positivt att kultur- minneslagen knyts till natunesurslagen.

Vägverket framhåller att skyddet bör utformas så att traäkförsörjning- en av Stockholms norra delar kan lösas och åtgärder enligt väghåll- ningsplanen och Dennisöverenskommelsen kan genomföras. Det är därför viktigt att det änns ett framtida handlingsutrymme.

Den närmare avgränsningen av nationalstadsparken bör enligt Väg- verkets mening göras i kommunernas översiktsplaner. Uppsalavägen bör tex. inte ingå i nationalstadsparken. Kopplingen mellan Uppsalavägen och Enköpingsvägen behöver byggas om och kanske flyttas norrut. Även vid Storängsbotten kan avgränsningen behöva studeras närmare.

Vägverket ar angeläget att bidra till att områdets unika natur- och kul- turvärden bevaras och förstärks. I samarbete med Solna planeras för-

Bilaga 2

bättringar av stadsbilden vid Uppsalavägen. Vägverket kommer även att medverka till att minska de miljöstörningar och barriäreffekter som Roslagsvägen orsakar. Tillfarten till Norra Länken från Roslagsvägen enligt det s.k. alternativ Frescati innebär förbättringar för miljön vid Kräftriket. Anslutningen av Norra Länken till Lidingövägen enligt aktu- ellt alternativ sker utanför nationalstadsparken.

Åtgärder utefter traäkledema som förbättrar stadsbilden, minskar bul- lerstörningar, ökar tillgängligheten och förstärker de ekologiska sam- banden lan komma att innebära ökade kostnader för Vägverket. Verket anser att dessa åtgärder är av intresse för alla berörda parter och att en lämplig kostnadsfördelning får diskuteras.

Sjöfartsverket

Sjöfartsverket har ingen erinran mot att det aktuella området ges ett starkare skydd mot exploateringsföretag m.m. men är tveksamt till den föreslagna gränsdragningen och den lagtekniska lösningen. Sjöfartsverket anser att: - nationalstadsparkens gräns bör följa Djurgårdens södra strandlinje - Rosenvik, med kontor för Stockholms sjötraäkområde, förtöjningsplats, bojförråd och bojverkstad, bör undantas - det föreslagna stadgandet i 3 kap 7 å hör hemma i naturvårdslagen - justeringen i 3 kap 1 å inte behövs.

Närings- och teknikutvecklingsverket

Närings- och teknikutvecklingsverket tillstyrker förslaget under förut- sättning att det inte hindrar de ändringar av kraftledningsstråken inom området som bedöms som rationella med hänsyn till förändringar i sam- hållet.

Koncessionsnämnden för miljöskydd

Koncessionsnämnden delar uppfattningen att det föreslagna området bör ha ett särskilt skydd med hänsyn till de unika kultur-, natur- och rekrea- tionsvärdena. Koncessionsnämnden delar också uppfattningen att kon- flikten mellan önskemålen om skydd för området och det hårda explo- ateringstrycket här är mycket tydlig. Koncessionsnämnden anser dock att den föreslagna lydelsen av 3 lap. 7 å inte är förean med förslagets syfte och innehållet i 3 kap. 1 å. Uttrycket "påtaglig skada" i l å ger enligt Koncessionsnämndens uppfattning ett mer långtgående skydd mot förändringar än det nya begreppet "förvansla" i 7 å. Dessutom avser l å hela nationalstadsparken där 7 å inskränker sig till parker och his- toriska landskap.

Bilaga 2

Koncessionsnämnden ifrågasätter lämpligheten av att inskränka möj- ligheten till undantag för utvecklingen av befintliga tätorter m.m. genom reglering i naturresurslagen som har en övergripande karaktär och inte innehåller någon reglering av ersättningsfrågor. En stor del av marken ägs av staten. Om bestämmelser om kulturhistoriskt intressant bebyggel- se kan införas i naturvårdslagens regler vore det därför enligt Konces- sionsnämnden inte främmande att istället ge området ett skydd motsva- rande naturvårdslagens nationalpark. Det bör därvid övervägas om inte ett sådant skydd har en lämpligare plats bland den nya miljöbalkens hushållningsbestämmelser än bland naturvårdsbestämmelsema.

Koncessionsnämnden har ingen annan invändning mot förslaget om ändring i kultumrinneslagen än att ordet "tillbörlig" bör utgå.

Svea hovrätt

Hovrätten har ingen erinran mot förslaget i sak men avstyrker den föreslagna lagtekniska lösningen.

Den nya paragrafen säger inte något om vad som utmärker en natio- nalstadspark och ger inga besked om vilka bedömningar som skall göras när ett område klassificeras som nationalstadspark eller vilka rättsverk- ningar som följer av en sådan klassificering. Nödvändiga bestämmelser i detta avseende har sin plats i speciallagstiftningen. Det mest närlig- gande exemplet är bestämmelserna om nationalparker i naturvårdslagen. Sådana parker avsätts genom beslut i varje särskilt fall. En sådan ord- ning är enligt hovrättens mening lämplig även för nationalstadsparkens del.

Åtgärder som inte kräver tillstånd enligt någon av de lagar som är förtecknade i 1 kap. 2 å u'ätfas inte av de nya bestämmelserna i 3 kap. 7 å. Hovrätten ifrågasätter om området därmed får det heltäckande skydd som åsyftas. Även detta förhållande talar för att nationalstadspar— ker bör inrättas efter beslut i varje särskilt fall. Det blir då möjligt att på ett för myndigheter och enskilda bindande sätt precisera parkens om- fattning och de restriktioner som skall gälla inom området.

Kammarrätten iJönköping

Kammarrätten har ingen erinran mot ändringarna i naturresurslagen men ifrågasätter behovet av och avstyrker ändringen i kulturminnes— lagen.

Plan- och byggutredningen (M 1992:03)

Utredningen, som behandlat frågorna om säkerställande av parker och grönområden i den fysiska planeringen i betänkandet Miljö och fysisk planering (SOU 1994:36), har inte någon erinran mot de framlagda förslagen om ändringar i naturresurslagen och kulturminneslagen.

Bilaga 2

länsstyrelsen i Stockholms län

Länsstyrelsen anser att särslcild lagstiftning behövs för att långsiktigt garantera att de oexploaterade och kulturhistoriskt värdefulla miljöerna får ett permanent och effektivt skydd.

Enligt Länsstyrelsens uppfattning är det viktigt att syftet med national- stadsparken tydligt formuleras och att motiven för lagtexten förtydligas. Motivskrivningen bör t.ex precisera den närmare innebörden av be- greppet "förvanska". Begreppet förekommer i annat sammanhang ibåde kulturminneslagen och i plan- och bygglagen. Konsekvenserna av kul- turminneslagens koppling till naturresurslagen bör analyseras närmare.

Länsstyrelsen anser vidare att nationalstadsparkens gränser bör läggas fast i kommunernas översiktsplanearbete på motsvarande sätt som görs för andra områden som berörs av naturresurslagens bestämmelser. Naturlig omvandling, utveckling och användning av redan exploaterade områden, liksom erfordeng vägar och kollektivtrafik i området, får inte förhindras.

Eftersom naturresurslagen får genomslag först vid tillämpningen av andra lagar förutsätter Länsstyrelsen att eventuella ersättningar utgår enligt nuvarande regler.

Kommuner

Solna kommun

Solna kommun tillstyrker förslagets innebörd och syfte. Lagtexten bör dock förtydligas i vissa delar. Konsekvensema av att knyta kulturmin- neslagen till naturresurslagen bör belysas mer ingående. Innebörden av begreppet "förvanska" i lagtexten måste förtydligas. Det övergripande ansvaret för nationalstadsparkens utveckling och skötsel bör behandlas.

Kommunen framhåller vikten av att sammanhängande park- och natur- områden bibehålls och utvecklas. Det bör därför övervägas om inte nationalstadsparkens område bör utvidgas till att även omfatta dels ett brett strandområde vid Edsviken inom Sollentuna kommun och dels ett område väster om Uppsalavägen kring Igelbäcken.

Delområden inom nationalstadsparken som redan tagits i anspråk för bebyggelse - Sörentorp, Bergshamra, Stocksundstorp, Stora Lappkärrs- berget, Frösundavik, kv Skogskarlen, Universitetet i Frescati, Albano - bör avgränsas i detaljplaner eller områdesbestärnmelser. Avgränsningar- na bör inte vara så snäva att de omöjliggör kompletteringar som är an- gelägna för pågående markanvändning och möjliga med hänsyn till den föreslagna nationalstadsparken. För Bergshamra och Stocksundstorp kan avgränsningen i huvudsak följa befintlig bebyggelsegräns.

Sörentorp ingår enligt kommunens översiktsplan i ett tänkbart utbygg- nadsområde för bostäder.

Bilaga 2

För kv Skogskarlen finns en i gällande detaljplan outnyttjad byggrätt omfattande ca 12000 mf. Kommunen kommer att i samarbete med markägaren söka ändra detaljplanen och tomtens byggrätt på ett sätt som så långt möjligt tar hänsyn till natur- och kulturvärdena.

Enligt ett avtal mellan Solna kommun och SAS skall kommunen verka för detaljplaneläggning för utbyggnad vid Frösundavik med ytterligare 50000 rnz om detta behövs för SAS huvudkontor och om det är förenligt med kultunniljön. Kommunen anser att staten bör medverka i förhand- lingar med SAS om ändringar av avtal och detaljplan i syfte att till- varata naturvårdsintressena i området. För övriga delar av Frösundavik avser kommunen att upprätta detaljplan med möjlighet till försiktig komplettering och med preciserat skydd för natur-, kultur— och rekrea- tionsvärdena.

För de historiska parkerna anger kommunen att fler byggnader i Ulriksdals slottsområde samt Tivoli bör byggnadsminnesmärkas. Vid Ulriksdal bör naturreservat bildas med bestämmelser om skydd och skötsel. För Tivoliområdet avser kommunen att upprätta detaljplan.

Sambandet mellan stenstaden och Haga saknar enligt kommunens upp— fattning ärmu fullgod lösning. Pågående detaljplanearbete visar bl.a. komplettering med ett mindre hotell och byggnader för publikt ändamål vid Stallmästaregården och f.d. flygtemrinalen.

Kommunen anser att ett samlat synsätt bör tillämpas för förbättring av stadsinfarterna. Närmast gäller det vägavgiftsstatjoner. På sikt bör åtgärder vidtas för att förbättra hela stråket från Ulriksdal till Norrtull. Det finns t.ex. anledning att överväga en sänkning av Bergshamravägen i samband med en ombyggnad av Ulriksdals trafikplats för att återskapa sambandet mellan Ulriksdal och Brunnsviken. Vid Ulriksdals trafikplats korsar en i regionplanen redovisad ny spårväg både Uppsalavägen och Bergshamravägen på en lång bro som medför allvarliga komplikationer för landskapsbilden.

Stockholms kommun

Departementets syfte att ge området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djur- gården ett förstärkt skydd överensstämmer med de mål staden redan uttalat. Området är unikt för storstadsförhållanden.

Med förslaget till lagstiftning följer en rad frågeställningar som måste klarläggas innan ställning kan tas till förslaget. Ett flertal frågor är av sådan karaktär att de måste utredas och ges en lösning efter samråd mellan berörda kommunala och statliga organ.

Beträffande den lagtekniska sidan har ifrågasatts om ett lagskydd bäst uppnås genom en ny bestämmelse inom naturresurslagen vilken har en mer övergripande roll mom lagstiftningen. Överväganden bör göras om regler för nationalstadspark ar mer lämpade för naturvårdslagen.

Den geografiska gränsdragningen bör penetreras noggrannare i samråd mellan stat och kommun innan ställning tas till förslaget.

Lagförslaget är otydligt beträffande hur skyddsbestärnmelsema påver- kar de områden som ligger direkt utanför parken. På denna punkt måste

Bilaga 2

syfte och innebörd preciseras närmare innan konsekvenserna för staden kan överblickas fullt ut och slutlig ställning tas till förslaget.

På grund av den korta remisstiden har det inte varit möjligt att under- söka vilka byggrätter som kan finnas inom området. Dessa kan, liksom andra faktorer, leda till ersätmingsanspråk från olika intressenter. Även på denna punkt anser kommunen att ett klarläggande behövs innan staden kan ta slutlig ställning till skyddsbestärnmelsema.

Rollfördelningen mellan stat och kommun behöver förtydligas. Genomförandet av PBL hade bl.a. som syfte att stärka kommunernas ställning. Ett statligt beslut om nationalstadspark får inte motverka detta syfte och bör därför innehålla regler för ansvarsfördelningen mellan stat och kommun. I detta. ligger också att ekonomiska åligganden måste klargöras. Stockholms stad förutsätter att staten bär de tillkommande kostnadema som kan följa av ett införande av lagförslaget. I samman- hanget måste även konsekvenserna för redan planerade infrastruktur- investeringar och planerad bebyggelse i anslutning till området belysas närmare, liksom statens kostnadsansvar.

Danderyds kommun

Kommunen tillstyrker att nationalstadsparken får ett starkt skydd. En särskild lagstiftning är sannolikt det bästa sättet att säkerställa skyddet för bevarandevärdena och freda området mot starka exploateringsintres- sen.

Kommunen kommer i sin hantering av frågor rörande mark- och vat- tenanvändning att ta hänsyn till att den gränsar till det skyddsvärda området. Inom ramen för förslaget måste det dock vara möjligt att bygga Ringen och förbättra framkomligheten på Roslagsvägen. Det måste också vara möjligt att genomföra en över kommungränsema sam- ordnad markförläggning av högspänningsledningar.

Lidingö kommun

Lidingö kommun har ingen erinran mot förslaget.

Nacka kommun

Nacka kommun har inga synpunkter på själva förslaget men påpekar att nationalstadsparken med den utformning och reglering som föreslås påverkar Nackas intressen.

Nacka har tidigare uttalat sitt stöd för den regionala grönstrukturen. Ett införande av nationalstadsparken kan förstärka bevarandet av strän- derna kring det gemensamma vattenområdet.

Den föreslagna nationalstadsparken har en annan historisk och kultu- rell bakgrund än Nackas norra kust. Det kan därför ses som naturligt att

Bilaga 2

dra gränsen i vattenområdet mellan Södra Djurgården och Nacka. Moti- ven och syftena med nationalstadsparken blir då entydiga.

Kommunen förutsätter att både den planerade Ringen och nationals- tadsparken kan genomföras på sådant sätt att någon intressekollision inte behöver uppkomma.

Sollentuna kommun

Sollentuna kommun anser att det är viktigt att säkerställa natur— och kulturkvaliteterna kring de kungliga lustslotten Haga och Ulriksdal samt den kungliga jaktparken Djurgården. Dagvattenhanteringen längs Igel- bäckens upptagningsområde och vattenlandskapet längs Edsviken be- höver studeras för att klarlägga kvaliteer, tillgänglighet och spridnings- vägar för växter och djur.

Undantag i nationalstadsparken bör göras för Sörentorp. Det är också viktigt att nationalstadsparken ej förhindrar att E4 byggs ut.

Stockholms läns landsting

Regionplane- och traäknärnnden anser inte att ett utökat skydd för området genom särskilda bestämmelser i naturresurslagen är nödvän- digt. Tillämpning av nuvarande lagstiftning bör kunna ge ett fullgott skydd. Konsekvenserna för möjligheterna att utveckla viktiga regionala funktioner, som kan komma att inverka på nationalstadsparken är svåra att överblicka. Nämnden anser att det änns risk för att en ny lagstift— ning kan komma att hindra utvecklingen av beäntliga verksamheter eller angelägna vägar och kollektivtraäkanläggningar i området.

Enligt nämndens uppfattning bör en bearbetning av kommunernas översiktsplaner läggas till grund för överväganden om hur en eventuell nationalstadspark bör avgränsas. Det änns starka motiv för att reservera delar av Sörentorp och Margareteborg för framtida bebyggelse. Dessa områden kan med sitt centrala läge och goda möjligheter till bra kollek- tivtraäk bli attraktiva för bostäder. Avgränsningen av nationalstadsf parken mot Sollentuna bör därför omprövas. Fisksjöäng bör som en naturlig del av Husarviksprojektet kunna bebyggas med bostäder. Vidare bör utbyggda stadsdelar inom området ges en möjlighet att i rimlig utsträckning kompletteras och förändras.

Nämnden utgår från att sådana utbyggnader som från miljösynpunkt är regionalt angelägna inte skall förhindras, t.ex. Norra Länken-Österleden eller snabbspårvägen Solna-Bergshamra. Ringen som i huvudsak går i tunnel genom området syftar tillsammans med bilavgifterna till att av- lasta innerstan från äaäk. Förslaget om en snabbspårväg i tvärled syftar till att minska behovet av biluaäk.

Ett av de viktigare syftena bakom plan- och bygglagen var att förtyd— liga ansvarsfördelningen mellan stat, kommun och övriga parter. Kom- munerna har sålunda tilldelats ökade befogenheter och ökat ansvar. Staten äger erforderliga instrument för bevakning av riksintressena.

Bilaga 2

Med'föreliggande lagstiftningsförslag kan det enligt regionplane- och trafiknämnden ifrågasättas var kommunens befogenheter och ansvar änns vid behandling av frågor som berör nationalstadsparken enligt de olika lagar som kan tillämpas för området. Några särsldlda skäl änns inte för en begränsning av kommunens befogenheter.

Rådet till skydd för Stockholms skönhet

Rådet välkomnar förslaget om en. nationalstadspark som en framsynt åtgärd som höjer sig—över dagens kortsiktiga exploateringspolitik. En ytterst försiktig och till naturen anpassad utbyggnad av de i området etablerade institutionerna är den enda åtgärd som möjligen kan tillåtas inkräkta på de redan svårt skadade grönytorna.

Enligt rådets mening bör nationalstadsparken omfatta även KTH och Hjorthagen. KTH med sina fömämliga, tidstypiska tegelbyggnader företräder just begreppet "kultur i natur". Hjorthagen är ett tidigt och ovanligt lyckat exempel på funktionalismens strävan att bygga högklas- siga arbetarbostäder luftigt lagda i naturen. Dessa områden utgör dess- utom viktiga delar av naturkorridoren mellan Nona och Södra Djurgår- den.

Nacka Miljövårdsråd

Nacka Miljövårdsråd stöder oreserverat förslaget om ett utökat skydd för området genom särskilda bestämmelser om nationalstadspark i natur- resurslagen.

Av promemorian framgår att Österleden förorsakar traäkökning på Roslagsvägen. Nacka miljövårdsråd har i en rad remissvar med skärpa framhållit att Österleden kommer att ha negativ inverkan på miljön i Nacka. Miljövårdsrådet anser därför att Österleden bör utgå ur plane- ringen.

Området vid Svindersviken, som via Saltsjön gränsar till nationalstads- parken, har stora naturvärden. Bergets sydvästsluttning är en klassisk lokal för flera sällsynta växter som har kallats "botaniska fomminnen' från värmetiden för tusentals år sedan. I vikens inre del änns även s.k. "ruderatväxter" som senare kommit in via sjöfarten. Ur naturvårdssyn- punkt änns självfallet ingen anledning att dra en gräns för nationalstads- parken just vid Saltsjön, eftersom vattendrag av denna typ inte utgör naturliga gränser för ekosystem. Ur naturens synpunkt är Svindersvik en fortsättning på nationalstadsparken söderut även om dess kulturhisto- ria är annorlunda. Vidare är det - med tanke på grönstråk och sprid- ningskorridorer - viktigt att notera att avståndet från Svindersvik till Erstaviksområdet (Nackareservatet) endast är 900 m. Miljövårdsrådet

5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr3

anser att'det finns, skäl att utöka nationalstadsparken söderut så att även Prop. 1994/95:3

delar av Nacka inkluderas. . .. . .- --.. . Bilaga 2 F" tnin ' m ndi h r " m fl Ståthållarämbetet

Enligt Ståthållarämbetet synes föreslagna tillägg i naturresurslagen till- godose ämbetets tidigare framförda förslag om en heltäckande lagstift- ning för att värna området. Ämbetet anser dock att KTH, Hjorthagen och Frihamnen bör ingå i nationalstadsparken och påpekar vikten av hänsyn till parken även vid exploateringar i angränsande områden, t.ex vid Frösundavik, Ulriksdalsfältet, Sörentorp och angränsande delar av södra Sollentuna samt kring institutionema på Norra Djurgården.

Ämbetet anser att det är av stor vikt att nationalstadsparken får en effektiv förvaltning. Eftersom nationalstadsparken berör- flera kommuner bör Länsstyrelsen ha en sammanhållande myndighetsroll. -

En stor del av marken inom området ägs av staten och disponeras av H M Konungen. Ståthållarärnbetet är förvaltande organisation med Djurgårdsförvaltningen och Ulriksdals slottsförvaltning som verkstäl- lande organ. Ståthållarämbetet och dess verkställande organ bör därför ha en central roll i förvaltarorganisationen.

I avvaktan på fortsatta utredningar, beslutshandläggning m.m. föreslår ämbetet att det aktuella området avsätts som interimistiskt naturreservat.

Statens fastighetsverk

Statens fastighetsverk stöder förslaget att göra området till nationalstads- park genom en särskild paragraf i naturresurslagen. Verket poängterar Länsstyrelsens och ytterst regeringens skyldighet att bevaka att områdets natur- och kulturvärden inte äventyras. Den föreslagna ändringen i kul- turminneslagen änner fastighetsverket däremot inte vara meningsfull.

Fastighetsverket anser att uttrycket "parker och historiska landskap" i lagtexten bör utgå eller ersättas med en mer heltäckande formulering. Det kan annars tolkas så att Skyddets omfattning inte kommer att mot- svara den allmänna beskrivningen av områdets skyddsvärde. Det måste t.ex. tydligare Mgå att natunnarken är en del av den historiska par- ken.

Området skulle kunna avgränsas än mer strikt till att omfatta enbart områden som har de kvaliteter som utgör grunden för förslaget. Då skulle t.ex. omvandlingsområdet Albano, kontoren vid Frösundavik och i kv Skogskarlen och bostadsområdena Bergshamra och Lappkärrsberget inte omfattas av skyddet. Verket änner det dock riktigt att låta dessa

Bilaga 2

områden "ingå eftersom de i hög grad påverkar nationalstadsparken. Av samma skälböräven KTH samt Hjorthagen läggas in: i- parken)-Enligt Statens fastighetsverk är det därvid viktigt att dessa områden med för

nationalstadsparken främmande verksamhet deänieras Och får bindande ' bestämmelser för markens användning 1 samband med att- lagen träder' 1 I vissa punkter behövs större förändringar för att nationalstadsparkens kvaliteter skall framstå. Det gäller tex. entren till Hagaparken och Bergsharnravägen, som upplevs som en barriär mellan Haga? och Ulriks- dal. Det är inte heller självklart att nationalstadsparkens kärnint'ressen- '- kulturmiljövård, naturmiljövård och rekreation - alltid sammanfaller. I samband med att lagen träder' 1 kraft bör därför konfliktpunkter och en områdesvis prioritering mellan olika intressen redovisas. 'Huvud'parten av det aktuella området ägs av staten. Statens fastighetsverk företräder statens intressen och har ett operativt ansvar för kulturinstitutioner och, i samarbete med Ståthållarämbetet, för de kungliga slotten Haga och Ulriksdal. För samordning av de övergripande frågor som följer av lagförslaget föreslår Statens fastighetsverk att- en ”samordningsgrupp inrättas. Den bör bestå av markägarna, ståthållarärnbetet och berörda kommuner och myndigheter. Ansvaret för den praktiska -fastighetsför- valtningen bör som hittills åligga fastighetsägarna. Den ekonomiska ansvarsfördelningen bör regleras genom överenskommelser mellan parterna i samband med att lagen träder' 1 kraft. '

Vasah'onan

Avgränsningen i områdets centrala del överensstämmer ' med Vasa—' kronans uppfattning att endast de sammanhängande grönytorna, men däremot inte institutions- och kontorsbebyggelsen, bör ingå i nationals- tadsparken.

Följande fastigheter och områden inom nationalstadsparken förvaltas av Vasakronan: Sörentorp (polishögskola), kv Väbeln (Södra Roslags Tingsrätt) samt f. d. Wasavarvet (Stiftelsen Stockholms Museispårvä- gar). Polishögskolans bebyggelse i Sörentorp kan behöva kompletteras för nya behov.

I direkt anslutning till parken förvaltar Vasakronan kvarteren Tre Vapen (Försvarets Materielverk), Svea Artilleri (Militärhögskola, stall, kontor) och Kavalleristen (Militärstabsbyggnad). Det är aV'stor betydel- se för Vasakronan att i en nära framtid kunna utnyttja de byggrätter som änns i kvarteren Svea Artilleri (ca 35000 mz), Tre Vapen (ca 30000 m) och Kavalleristen.

Vasakronan änner det angeläget att förslagets ekonomiska konsekven- ser och ersättningsansvaret för eventuellt förlorade byggrätter behandlas i det fortsatta utredningsarbetet och önskar fortsatt information och möj- lighet att delta i eventuella samråds- eller referensgrupper.

Bilaga 2

Försvarsmaktens organisationsmyndighet (FMO)

Den begränsning av rätten att utföra försvarsanläggningar som följer av de nya bestämmelserna i naturresurslagen anses inte medföra påtagliga (oacceptabla) hinder för försvarsmakten, vare sig vad gäller freds- eller krigsorganisationens intressen. FMO förutsätter att verksamhet som nu bedrivs inom Kl kasern (fastigheten Kavalleristen 2), Gravsläuen samt Lilljansskogen inte påtagligt berörs av förslaget för området. Vad rör verksamhet på Kaknäs skjutbanor bör den bli föremål för fortsatt ut- redning angående ersättningsalternativ för ett flertal intressenter. Enligt försvarsområdesbefälhavaren bör förslagsvis tidigare skjutbaneutredning inom Stockholms län åtenrpptas och fullföljas.

Statens järnvägar

Genom att underlätta transporter via tåg och fartyg skapas förutsätt- ningar att minska biltrafiken. Enligt SJ:s uppfattning bör viss påverkan från järnvägen kunna accepteras, då i annat fall konsekvenserna i stort blir negativa för miljön.

Den föreslagna nationalstadsparken berör områden som är mycket värdefulla för SJ:s verksamhet. Värtabanan, Värtahamnen och Friham- nen utgör riksintressen för jämvägstraäk respektive sjöfart. SJ delar utredningens uppfattning att Värtahamnen bör undantas från det skyd- dade området. För att säkerställa jämvägstraäken på Värtabanan bör dessutom hela spårområdet mellan Norrtull och Värtan undantas.

Vid Storängsbotten kan en anslutning av Norra Länken till Lidingö- vägen anordnas inom ett område med enklare bebyggelse utan inverkan på SJ:s verksamhet. SJ anser att området kan undantas från national- stadsparken utan att detta behöver försvaga spridningskorridoren mellan Norra och Södra Djurgården.

Inom Albanoområdet planerar SJ att upphöra med godsverksamheten och endast trafikera de genomgående spåren. Nuvarande småindustri- verksamhet beräknas pågå fram till dess området tas i anspråk för in— stitutionsverksamhet. Albano bör därför enligt SJ:s mening ej ingå i nationalstadsparken.

SJ förutsätter att förslaget inte innebär några begränsningar av möjlig- heterna till framtida ändrad användning av Norra Stationsområdet.

Bilaga 2

Aliirsverket svenska kraftnät

Affärsverket Svensla kraftnät tillstyrker att området Ulriksdal- Haga-Brunnsviken-Djurgården skyddas på i förslaget angivet sätt. Ordet nationalstadspark bör dock undvikas eftersom det leder tanken fel att några stadsparker i Sverige inte är nationella. Svenska Kraftnät anser vidare att skyddet ej får hindra underhåll och eventuella flyttningar eller tunnelförläggningar av kraftledningar.

Polishögskolan

Polishögskolan anser att planeringen bör utgå från att skolan kommer att ha en fortsatt långvarig verksamhet i Sörentorp.

Akademiska Hus i Stockholm AB '

Akademiska Hus anser att lagförslagets konsekvenser för institutionsom- rådena erfordrar ytterligare belysning. Lagens allmänna lydelse och generella skydd av områdets natur-, kultur- och rekreationsvärden ger annars utrymme för skilda tolkningar beroende på vilket intresse som företräds.

Universitetets och högskolornas verksamhet är av riksintresse. Deras behov att utvecklas måste i hög grad beaktas. Fastigheterna och om- rådena närmast Stockholms Universitet, Naturhistoriska Riksmuseet, Lilla Frescati, Kräftriket samt KTH och Idrottshögskolan bör ligga utanför nationalstadsparken. Altemativt lan särskilda zoner för institu— tionsområdena skapas inom parken. Övriga högskolor som gränsar mot nationalstadsparken bör inte inkluderas i begreppet "inäuensområde".

KTH Alumni

Föreningen KTH Alumni instämmer i förslagets syfte att bevara och underhålla miljön på Norra Djurgården men framhåller att det inte får försvåra projektet Vetenskapsstaden, som syftar till att bygga ut institu- tioner inom angelägna vetenskapsområden inom området Albano/Vete- rinärhögskolan/Skogshögskolan/Vetenskapsakademien.

Stiltelsen Vetenskapsstaden

Den kompletteringsbebyggelse som nu förbereds är enligt stiftelsen begränsad till tre nybyggnadsobjekt inom universitetsområdet, några mindre kompletteringar inom KTH samt Fysikcentrum i södra

Bilaga 2

Albano/Roslagstull. Kontakterna inom campus behöver förbättras genom att bussförbindelser, gång— och cykelstråk och lolalgator slapas inom och mellan Stockholms Universitet och KTH.

Stiftelsen ifrågasätter om lagändringen behövs. Utformning, vård och användning av byggnader, anläggningar och park- och naturområden prövas genom ett omsorgsfullt programarbete och detaljplanering i sam- verlan med staden och berörda markägare. Gällande lagstiftning lan ge erforderligt skydd för de riksintressanta miljöerna.

Området bör avgränsas så att Roslagstulls f.d. sjukhusområde, Al- bano, delar av Stockholms Universitet samt KTH undantas.

Stockholms universitet

Universitetet sympatiserar i hög grad med intentionerna bakom förslaget till nationalstadspark. Det är viktigt att skyddet ges en sådan utformning att områdets vetenskapliga och utbildningsmässiga kvaliteer inte går för- lorade. Universitetet anser att Brunnsvikenområdet bör förbli den plats där landskapets historia och ekologiska samband kan studeras på veten- skaplig grund vilket inte hindrar att det utnyttjas också för friluftsända- mål - men då i former som traditionen bjuder.

Universitetets campusområden utgörs av. byggnader i park där omsorg om parklandskapet varit och är ett viktigt planeringsmål. Utöver redan nu beslutade nybyggnader - kemiskt övningslaboratorium, geovetenska- pemas hus, aulan och Fysikcentrum i Albano -. har Stockholms uni- versitet inga planer på ytterligare stora byggnader i Frescati. Ökade lokalbehov slall tillgodoses genom att beäntliga byggnader utnyttjas. Universitetet påpelar att detta kräver att ombyggnader och anpassningar av beäntliga byggnader inte försvåras genom tillkomsten av en natio- nalstadspark. Många av de byggnader som änns i de områden som beäaktas som universitetets möjliga lokalreserv, har karaktären av stall och förråd. Möjligheten att anpassa dessa för andra ändamål måste beaktas.

Universitet betonar vikten av goda förbindelser mellan högskolorna - särskilt mellan Frescati, Fysikcentrum och KTH - och mellan universi- tetets olika etableringsområden. Mellan Frescati, Fysikcentrum och KTH behövs nya vägavsnitt och mellan KTH och Fysikcentrum behövs en ny bro över Roslagsbanan. Roslagsvägens och Norra länkens utform- ning har stor betydelse för sambanden mellan det centrala campusom— rådet och planerade etableringar i Kräftriket, Frescati Hage och Svea- plans gymnasium.

Universitetets juridiska fakultetsnämnd änner det oroväckande att formuleringarna i lagförslaget och i motivtexten är så påfallande vaga. Lagtexten anger att "områdets kultur-, natur- eller rekreationsvärden" inte får "förvanskas". Det framgår dock inte vilken tyngd som inbördes skall ges åt dessa potentiellt motstridiga intressen. Samtidigt är begrep—

Bilaga 2

pet "förvansla" påtagligt vagt. Nämnden änner det därför betecknande att t.ex. den tilltänkta olympiaden år 2004 inte nämns trots att en sådan skulle innebära en avsevärd förskjutning mellan de nämnda intressena. Till detta kan läggas de svåra bedömningsfrågor som gäller hur andra intressen än de som förknippas med nationalstadsparken lan tillgodoses. Det kan gälla nya traäkanläggningar eller nya utbildningsbyggnader för KTH eller universitetet.

Universitetets juridiska fakultetsnämnd avstyrker lagändringen men sympatiserar med intentionerna bakom förslaget. Enligt nämnden skulle dessa t.ex. kunna förverkligas genom att berörda markområden överförs till en stiftelse, med ändamål att på fönnögenhetsrättslig grund trygga markens fortsatta användning som en vårdad park. Stiftelsen bör ha nära kontakt med och lanske även förvaltas av Djurgårdsförvaltningen. Därutöver bör markanvändningen i området tryggas genom planer och även genom föreskrifter i naturresurslagen av den art som övervägs i betänkandet. När det gäller institutionsbyggnadema på Norra och Södra Djurgården erbjuder kanske reglerna om ändamålsupplåtelse genom Djurgårdsförvaltningen tillräckligt skydd. En målsättning bör vara att på sikt få bort den ändamålsfrämmande bebyggelsen t.ex. vid Ekhagen och Stora Lappkärrsberget.

Kungl Ikkniska Högskolan

KTH är positiv till att Norra Djurgården, Brunnsviken m.m. bevaras som natur- och kulturområden. Områdena är en väsentlig tillgång för verksamheten vid KTH och berilar högskolans miljö. KTH anser emellertid att högskolebältet - KTH/Roslagsmll/Albano/Kräfu'iket/ Frescati Hage/Stockholms Universitet - inte bör ingå i naäonalstadspar- ken. Det bör planeras med sedvaan kommunal tillsyn och med till- ämpning av plan- och bygglagen m.m. Grannskapet till nationalstads- parken får inte heller innebära att särskilda föreskrifter kommer att gälla för detta område inom mark- och byggnadsplaneringen.

KTH har i dag ytterst begränsade markreserver. Högskolan har under längre tid levt med att gränserna mot den obebyggda Djurgårdsmarken är givna och att reserverna inom campus nu börjar bli uttömda. Plane- ringen för mer långsiktig utbyggnad har därför koncentrerats till Ros- lagstulls/Albanoområdet. Som ett första projekt pågår planering av ett för KTH och Stockholms Universitet gemensamt Fysikcentrum. Detta förutsätts bli utformat som byggnader i park. Den beäntliga parken och de kulturskyddade husen inom Roslagstulls sjukhusområde kommer att bevaras. Den beäntliga förbränningsanläggningen kommer att tas bort.

För närvarande pågår en utredning om traäkförsörjningen inom KTH- området, där åtgärder planeras för att minimera genomfartstraäken och begränsa antalet parkeringsplatser samt lägga igen vissa vägar. Inför tillkomsten av Fysikcentrum har också behovet av en bro över Roslags-

Bilaga 2

banan mellan KTH och Roslagstullsområdet aktualiserats. Bron och en avstängning av Drottning Kristinas väg norr om bron måste tillkomma innan arbetet med Norra länken kommer igång. KTH lan annars förutse en betydligt utökad genomfartstraäk genom området.

KTH etablerades på nuvarande campus genom en kunglig markupp- låtelse i början av seklet. Marken uppläts till utbildnings och forsk- ningsändarnål. Den disponeras av Kungl. Maj:t men förvaltas av staten. Marken är inte planlagd och fastighetsbildning har inte skett. Avsikten är att genomföra fastighetsbildning och upplåta marken med tomträtt till Akademiska Hus AB så att äganderätten till byggnaderna kan överföras.

Kungliga Vetenskapsakademien

Akademien tillstyrker förslaget. Storstädernas miljöproblem aktualise- rades vid FN:s miljökonferens i Rio år 1992 och det föreslagna skydds- institutet kan bli ett intressant bidrag till ansträngningarna att förverkliga Riokonferensens intentioner.

Behovet av ett långsiktigt säkerställt skydd för det-aktuella området har ökat under senare år. Ytterligare bebyggelse bör få komma till stånd endast för att tillgodose angelägna behov för de allmännyttiga institutio- ner som verlar inom området. Teknisla Högskolan, Hjorthagen och den till stora delar exploaterade spridningskorridoren mellan Norra och Södra Djurgården bör ingå i området.

Akademien vill även fästa uppmärksamheten på restaureringsaspekten. Att ett område används som uppställningsplats, för lagerhållning eller temporär bebyggelse får inte innebära automatisk rätt till ny bebyggelse. Området kring Husarviken bör inte bebyggas utan restaureras som naturmark.

Båtburet gods och fordon som inte har innerstaden som mål bör ut- lokaliseras från Frihamnen och Värtahamnen för att minska luftföro- reningama inom området.

Statens konstmuseer

En ny lag som utgår från begreppet nationalstadspark kan enligt Statens konstmuseer bidra till ett samlat skydd för både kultur- och naturmark i det aktuella området. Det är därför viktigt att lagtextens begrepp är distinkta samt att gränsdragningsfrågorna klargörs.

Statens konstmuseer föreslår att uttrycket "parker och historisla land- skap" i lagtexten ersätts med "historisla parker, parkliknande landslap och naturmark" eftersom begreppet historiskt landskap inrymmer be- grepp som park, historisk trädgård, naturpark, odlingslandslap, his- toriska vägar, naturmark m.m. som underordnade kategorier.

Bilaga 2

Gränsdragningsproblemet är enligt Statens konstmuseer intimt förknip- pat med frågan om distinkta begreppsmässiga kategorier. De historisla trädgårdarna och parkerna har haft klara och väl markerade gränser. Vid Hagaparken bildade strandlinjen mot Brunnsviken den östra grän- sen. De sista resterna av den västra gränsen, den s.k. ha-han - ett träd- gårdsdike med gräsvall och häckplantering - utplånades i samband med motorvägsbygget på 1960-talet. Det byggnadsminnesskyddade området sammanfaller vare sig med parkens historiska eller nuvarande utbred- ning. Utfyllnaden vid Linvävartorpet visar att naturresurslagen både lan och bör knytas närmare till kulturminneslagen för att säkerställa det hi- storiska landskapet. Statens konstmuseer förutsätter att uttryck som "komplettering av beäntlig bebyggelse i park" inte syftar på historisla parker vilket skulle strida mot de etisla normer som fastslagits av Unescos underorganisation ICOMOS i den s.k. Florenschartan som antagits av Sverige. På ICOMOS Stockholrnskongress på 1980-talet fastslogs att Haga inte bara är av nationth utan även internationellt intresse.

Det vore enligt Statens konstmuseer värdefullt om regeringen inte bara uttalar en deänitiv vilja beträffande skyddet av nationalstadsparken med restaurering av historisla parker och sargade natunnarksområden utan även slår fast vilken karaktär skyddsområdet/influensområdet bör ha. Kompletterande bebyggelse vid f.d. äygterrninalen, på bensinmacks- tomten och vid Sveaplans gymnasium skulle t.ex. komma i direkt kon- flikt med de historisla parkerna Haga och Bellevue. En balans mellan insyn och utblick hör till dessa parkers grundegenskaper.

Nationalstadsparken hotas förutom av bebyggelse även av ökande traäk. Bergshamraleden bör t.ex läggas i tunnel för att dämpa störning- ama på Brunnsviken.

Naturhistoriska riksmuseet

Naturhistorisla riksmuseet tillstyrker det framlagda lagförslaget. Skyd— det bidrar till en hållbar utveckling i Stockholmsregionen enligt intentio- nerna i Agenda 21.

Riksmuseet, som är ett centrum för forskning om biodiversitet och kommer att inrymma selcretariatet för den svensla vetenskapliga kommitten för biologisk mångfald, framhåller att området med sin mosaik av skogsmark och öppen mark, intakta skogsbryn, äldre skogs- bestånd och gamla ekar, som hyser ett stort antal hotade insektsarter, har stor betydelse för artmångiälden och är en värdefull tillgång för un- dervisning och forskning vid "Riksmuseet .och Stockholms universitet. Museet föreslår att nationalstadsparken ges namnet "Stockholms ekopark" och att den utvidgas till att omfatta Igelbäckens tillrinningsom- råde samt KTH, Gärdet, Hjorthagen, Värtahamnen och Frihamnen - områden som måste anses tillhöra Djurgårdens "historiska landslap". I

Bilaga 2

promemorian anges att exploateringsföretag i anslutning till parken skall bedömas med tillämpning av bestämmelserna. Museet förordar en histo- risk helhetssyn på områdets avgränsning.

Enligt Riksmuseets mening bör det klart framgå att varken bostadsbe- byggelse vid Husarviken, höghus vid Norrtull, OS—anläggningar i parken eller Österleden kan anses uppfylla bestämmelserna i lagför- slaget samt att Roslagsvägen och Norra Länken bör utfomras utifrån tydliga krav på omsorgsfull miljöplanering och ostörd natur. Utbygg- naden inom institutionsbältet på Norra Djurgården bör begränsas och projektet Exposition 1997 bör prövas utifrån kravet att bevara och vårda grönytoma och parklandskapet.

Riksmuseet anser att det föreslagm grundskyddet enligt naturresurs- lagen bör kompletteras med beslut och föreskrifter enligt naturvårds- lagen och kulturminneslagen. Målet måste vara att bevara och förbättra områdets natur-, kultur- och rekreationsvärden vilket bör medföra att:

- ett stort antal hotade arter får livsrum - unika kulturobjekt och miljöer bevaras - skolor får en pedagogisk-ekologisk arena — kretsloppstänkandet får ett experimentalfält - Stockholmsregionen får en turistattraktion som bygger på stadens skönhet, grönska, vatten och historia - storstadsboma får en grön lunga för trivsel och hälsa.

Området bör skötas av en samordnad förvaltning. Med hänsyn till kungens dispositionsrätt anser Riksmuseet att Ståthållarärnbetet bör vara ansvarig för förvaltningen. Naturhistoriska riksmuseet kan erbjuda program om och vara utgångspunkt för utflykter i nationalstadsparken.

Stiftelsen Skansen

Skansen hälsar förslaget om inrättande av landets första nationalstads- park med stor glädje och tror att det som "det goda exemplet" kommer att få effekter på stadsplaneringen inte bara i landets kommuner utan långt utanför Sveriges gränser. Grönområden i och kring tätorter får inte betraktas som en onödig lyx utan som en absolut nödvändighet till glädje och gagn för innevånarna och av största betydelse för deras fy- siska och psykiska hälsa. Samtidigt är området av stor betydelse för be- varande av den biologiska mångfalden genom förekomsten av vissa hotade djurarter. Med tanke på de många hot som redovisats anser Skansen an området måste ges ett interemistiskt skydd i avvaktan på be- slut om nationalstadsparken. Att Hjorthagen uteslutits finner Skansen beklagligt med tanke på vikten av att bevara helheten i det historiska landskapet på Djurgården.

Skansen kan komma att spela en viktig roll som ett kunskapsförmed- lande centrum inom nationalstadsparken. '

Bilaga 2

Organisationer/föreningar m.fl.

Nanrskyddsfb'reningen

Naturskyddsföreningen välkomnar initiativet att ge området ett lång- siktigt och samlat skydd. Det skyddade området bör utvidgas till att omfatta även KTH, Gärdet, Hjorthagen, Värtahamnen och Frihamnen.

Områdets natur-, kultur- och rekreationsvärden hotas av starka ex- ploateringsintressen. Om dessa genomförs kommer en stor delav nuvar- ande natur- och grönområden att tas i anspråk för trafikplatser, vägar och en utbredd bebyggelse.

Österleden är i dag det största hotet. Trafiken mot centrum från Fri- hamnens trafikplats kommer att klyva Gärdet mitt itu. Området kommer att täckas av buller och avgaser från tunnelmynningar och avgastom. Även trafik- och bullerproblemen kring övriga vägar i och kring den föreslagna nationalstadsparken- särskilt E3, E4 och E18- måste skar- skådas i en fördjupad miljökonsekvensanalys.

Den planerade Olympiabyn är ett annat allvarligt hot mot området. Namrskyddsföreningens riksstämma 1993 ansåg att de negativa konse- kvenserna med planerade anläggningar blir så stora att Stockholm inte bör ansöka om OS 2004.

Föreningen anser att områdets värden är så betydande att det är nöd- vändigt att slå fast ett överordnat syfte med området, nämligen att be- vara dess natur- och kulturvärden. Endast därmed förenliga verksam- heter kan vara tillåtliga. Det bör alltså inte ske vidare exploatering av området. Enligt föreningens uppfattning ger ett förordnande om natur- reservat enligt naturvårdslagen ett starkare skydd än en ändring i natur- resurslagen.

Eftersom kommunerna föreslår naturreservat endast för delar av om- rådet anser naturskyddsföreningen att regeringen bör uppdra åt Uns- styrelsen att besluta om naturreservat och en samlad skötselplan för hela nationalstadsparken. Skötselplanen skall reglera områdets nyttjande inte bara vad gäller markexploatering utan också med avseende på olika fri- luftsaktiviteter, skogsbruk m.m. Planen bör utarbetas av en grupp med samlad expertis på kultur— och naturområdet.

Bilaga 2

Projekt Ekoparken Wbrld Wildlife Fund (WWF)

Projekt Ekoparken WWF betonar områdets unika och storartade natur-, frilufts- och kulturkvaliteer. Ett varaktigt skydd som nationalstadspark, där grundprincipen är att det historiska landskapet bevaras och nuvaran— de natur- och parkmark inte bebyggs, kan dessutom ge Stockholm en turistattraktion som få storstadsområden kan ståtalmed. I så fall förs ett historiskt arv från Jaktparken Djurgården och Gustavianska parken vidare med ett ekologiskt synsätt till kommande generationer.

Projekt Ekoparken föreslår att området kallas ”Stockholms Ekopark'. Begreppet "nationalstadspark” är en bra benämning på de föreslagna skyddsbestämmelsema i naturresurslagen.

Områdena Gärdet, KTH, Sveriges Radio, Värtahamnen-Frihamnen- Loudden och Hjorthagen har ett starkt historiskt förflutet som Djur- gårdsmark och måste därför enligt Projekt Ekoparken omtättas av be- greppet 'historiska landskap" och ingå i nationalstadsparken. Hamnom- rådet, Östra stationsområdet och nyare delar av Bergshamra har visser- ligen i dag inte samma höga natur- och kulturvärden-som övriga delar av området men bör ändock ingå i helheten. Gärdet och Hjorthagen utgör mycket viktiga delar i den biologiska spridningskorridoren mellan Norra och Södra Djurgården.

Det bör enligt Projekt Ekoparkens mening tydligt framgå av förslaget att det kommer att krävas kompletterande planer och beslut för att säkra även viktiga kringliggande spridningsvägar t.ex. Tegelhagen-Rådan- Margareteborg.

Problemet är att skapa ett samlat skydd för hela området samtidigt som hänsyn tas till att områdets delar har skilda kvaliteter. Projekt Eko— parken föreslår att det föreslagna skyddet enligt naturresurslagen kom- pletteras med följande särskilda bestämmelser:

Kulturreservat Skeppsholmen-Kastellholrnen samt Gasverket- Hjorthagen Naturreservat Södra Djurgården-Ladugårdsgärde-Fjäderhol-

marna, Norra Djurgården, Brunnsviken, Bellevue, Haga, Tivoli, Stocksundstorp, Ber- gianska trädgården, Kräftriket, Ulriksdal och Sörentorp samt eventuellt Skeppsholrnen- Kastellholmen Områdesbe— Bergshamra, hamnområdet och stenstaden stämmelser m.m. väster om Ostra station, Naturreservat Södra Järvafältet-Igelbäckens tillrinnings- utanför natio- område, Margareteborg, Rösjön, Norra Lidingö, nalstadsparken Bogesund och Nacka strand.

Bilaga 2

Ett interimistiskt naturreservat måste enligt Projekt Ekoparkens me- ning inrättas omgående eftersom områdets natur- och kulturvärden hotas av ett stort antal redan nu kända projekt: Österleden, Norra Länken, ny stadsdel och OS-anläggning vid Husarviken-Storängsbotten, byggnader på bensinstationstomten vid Norrtull, utbyggnader i Kräftriket-Albano— Roslagstull, Expo 1997 vid Brunnsviken, utvidgning av Kaknäs skjut- bana i samband med OS 2004, utbyggnader i områdena Sörentorp-Mar- gareteborg, Frösunda och Ulriksdalsfältet.

Den splittrade markägarsituationen ställer stora krav på förvaltarorga- nisationen. Projekt Ekoparken anser att det bör finnas en skötselplan för hela området, en tillsynsman knuten till ståthållarämbetet eller en fristå- ende stiftelse samt en skötsel- eller referensgrupp med representanter från de olika förvaltama. Skötselplanen bör innehålla mål för hela området och för de olika delområdena. Projekt Ekoparken anser att följande mål bör uppfyllas:

Värna - Området skall bevaras för naturvård, kulturvård och friluft- sliv. Den biologiska mångfalden skall bevaras och stärkas. Visuella störningar, buller och vatten och luftföroreningar skall aktivt reduceras. Området skall förskönas. Ett historiskt sammanhang skall tydliggöras. Inga projekt som sladar området eller tar grönytor i anspråk slall tillåtas. Starka restriktioner mot skador under byggtiden skall gälla.

Vårda - Ekologiska skötselplaner skall utarbetas. Speciella biotoppro— jekt för att öka den biologiska mångfalden skall startas. Återinplantering av förlorade växt- och djurarter skall ske. Kulturminnen samt parker och trädgårdar skall restaureras. Verksamheterna i området skall ut- märkas av ett ekologiskt synsätt.

Visa - Området slall fungera som en pedagogisk port till natur och kultur för Stockholms innevånare och besökare och marknadsföras som en unik nationell natur- och kulturpark.

Förbundet för Ekoparken

Förbundet för Ekoparken välkomnar förslaget att ge områdets kultur-, natur- och rekreationsvärden ett samlat skydd i 3 lap. NRL. Lagänd— ringen ger dock inte tillräckligt skydd. Det är t.ex. oklart hur begreppet "förvansla" skall tollas. Förbundet anser därför att skyddet av bygg- nader och landslapsrum bör kompletteras med beslut enligt naturvårds- och kultunninneslagama.

Hjorthagen-Husarviken och Frihamnen bör enligt förbundets mening ingå i nationalstadsparken. Hjorthagen-Husarviken har kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och ingår i den biologisla spridningsvägen mellan Norra och Södra Djurgården. Ny storskalig bebyggelse på Värtagas- verkets tomt skulle helt förändra upplevelsen av natur- och kulturland- skapet.

Bilaga 2

Enligt förbundet bör lagförslagets syfte framgå tydligare. Målet att bevara och stärla den biologisla mångfalden och det historiska kultur- landskapet och att att säkerställa och utveckla det rörliga friluftslivets intressen innebär bl.a. att spridningsvägama till och från området - t.ex Tegelhagen i Sollentuna - slall värnas. Enligt förbundets mening lan nya anläggningar för sport och underhållning inte förenas med syftet.

Förbundet poängterar att de akuta hoten mot parken är mycket stora. För att inte skyddet slall komma för sent måste därför beslut om interimistiskt naturreservat fattas redan nu. Samtidigt måste markägarna utarbeta skötselplaner som svarar mot de angivna målen.

Stockholms läns hembygdsförbund

Stockholms läns hembygdsförbund välkomnar förslaget att göra området till nationalstadspark. Med tanke på att området i sin helhet är av sådan betydelse för kultumrinnesvården i Stockholms län att det kan betraktas som omistligt är ett ökat skydd nödvändigt.

Enligt Hembygdsföreningen utgör planerade trafikanläggningar ett stort hot. Därför bör: - Roslagsvägen gå ner i tunnel redan vid Frescati — Norra länken gå i kassun Cederdalsgatan-Sveavägen - Österleden utgå - områdets svagaste länk förbindelsen mellan Norra och Södra Djur-

gården förstärkas Hembygdsförbundet anser vidare att nuvarande planer på OS 2004, Expo 1997 och en utvidgning av högskoleområdet måste få andra lös- ningar och att harnnverksamheten måste begränsas. Då endast lO-15 % av sjötransporterna berör Stockholmsregionen anser förbundet att även den tunga biltrafiken i området lan minslas. Det gäller framför allt de miljöfarliga transporterna.

Nordiska förbundet för kulturlandskap

Bevarandevärdena inom området är enligt förbundets uppfattning be- roende av en hel och sammanhållen miljö. Förslaget om särslcilt lag- skydd är väl underbyggt. Avgränsningen är dock för snäv. Även Gamla Stan, Helgeandsholmen, Riddarholmen och Långholmen föreslås ingå i det skyddade området.

Begreppet nationalstadspark är inte bra. Förbundet anser att det be- grepp som nu skall skapas behöver kunna användas i flera sammanhang då såväl urbana som rurala kulturlandskap av högsta kvalitet kräver lag- skydd. Förbundet föreslår att namnfrågan behandlas i ett europeiskt sammanhang och nämner att England lämnat förslag om en ny kon- vention om skydd för de natur- och kulturhistoriskt värdefullaste land-

Bilaga 2

slapen till Federation of Nature and National Parks in Europe. Enligt förslaget skall konventionen förhandlas och undertecknas inom ramen för Europarådet. Nordiska Ministerrådet har behandlat frågan om be- varande av genuina kulturlandskap i en rapport 1989, "Rekommendatio- ner för kulturlandslap'. För en slutlig lösning, i det här aktuella om- rådet och på andra ställen i kulturlandskapet, lu'ävs enligt förbundet en helt samordnad bevarandelag med ett särskilt institut som lan användas för att långsiktigt säkerställa landets mest bevaransvärda miljöer i hela kulturlandslapet oavsett sektorstillhörighet.

Den aktuella ändringen i NRL ger ett basskydd och förutsättningar att hantera exploateringskrav. För att nå ett bevarande med aktiva vårdåt— gärder krävs kompletterande beslut främst med stöd av naturvårdslagen och kultrrnrrinneslagen. Förbundet anser att kopplingen av båda dessa lagar till NRL ger ökad tyngd åt bevarandeintressena vid samordnade beslut och vid prövning mot NRL:s hushållningsbestämmelser.

Förbundet påpelar att beslut enligt bevarandeiagstif'tningen kräver enkla och klara målformuleringar. Begrepp som påtaglig slada måste preciseras. Genom zonering av området kan ett grundläggande syfte modifieras efter lokala förutsättningar.

Analogt med bestämmelserna i naturvårdslagen bör länsstyrelsen vara ansvarig för områdets förvaltning. Till stöd för förvaltrringsarbetet bör finnas skötselråd eller skötselberedning. Ansvar för kostnader och andra åtaganden måste regleras genom särskilda avtal.

Haga-Brunnsvikens vänner

Föreningen tillstyrker regeringens planer att ge områdets natur-, kultrrr- och rekreationsvärden lagskydd men ifrågasätter om inte naturvårds- lagen kan ge ett starkare skydd än naturresurslagen. Enligt föreningens mening bör Hjorthagen och Husarviken, som har stor betydelse för det biologiska livet och kulturminnesvården, liksom Tegelhagen i Sollen- tuna ingå i nationalstadsparken.

Begreppet "förvanska" i lagtexten har en alltför oklar innebörd och bör enligt föreningens mening ändras till "störs". Det bör klart framgå att nationalstadsparken kan påverkas även av exploateringsföretag och verksamheter utanför det avgränsade området. Det kan vara höga bygg- nader och avgastom som bryter landskapets karaktär eller trafikleder med ljusmattor, avgaser och buller.

Till skillnad från nationalparker är nationalstadsparken en produkt av långvarigt nyttjande. Eftersom området omfattas av många markägare med skilda intressen anser föreningen det därför särskilt viktigt att lag— skyddet kompletteras med en övergripande målsättning samt med skydds-och skötselföreskrifter. Det kan t.ex gälla frågor om Bergianska trädgårdens utveckling eller miljöforskrringens möjligheter inom om- rådet.

Bilaga 2

Föreningen anser att det av Solna och Stockholm antagna programmet ger underlag för kompletterande beslut och föreskrifter men att staten har ett huvudansvar för att området ges tillräckligt skydd och ändamåls- enlig skötsel. I avvaktan på erforderliga föreskrifter föreslår föreningen att ett interimistiskt naturreservat övervägs.

Kommiaen för Gustavianska Parken

Kommitten för Gustavianska Parken betonar att området inte tål ytter- ligare ingrepp. Utvecklingen måste nu inriktas på att förstärka områdets natur-, kultur- och rekreationsvärden och vänta den biologisla mång- falden. Det är enligt kommitten viktigt att regering och riksdag utalar intentioner för området och utreder frågor om förvaltning, utveckling och skötsel för att säkerställa önskvärd utveckling. Kommitten ifrågasät- ter om inte en ändring i naturvårdslagen istället för i naturresurslagen skulle kunna ge ett ännu starkare skydd.

Begreppet Historiska landskap är bra. Enligt komrrritten måste det dock preciseras så att skyddets innebörd för olika områden inom natio- nalsadsparken klart framgår. Så är t.ex. Gärdet såväl bebyggelseom- råde som en biologisk spridningsväg som bör ges ett uttalat skydd. Även begreppet "förvanska" måste förtydligas så att det framgår vilka ytterligare ingrepp områdets olika delar tål och inte tål. Konmritten timer områdesavgränsningen till stora delar mycket tillfredsställande men anser att Hjorthagen och hela institutionsbältet längs Valhallavägen bör ingå. Dessa områden utgör såväl riksintresse för kulturminnesvår- den som viktiga biologisla spridningsvägar mellan Norra och Södra Djurgårdens ämorru'åden.

Områdets rekreativa värde bygger i hög grad på naturupplevelsen och känslan av att lämna saden bakom sig. Komnritten betonar att detta värde är intimt sammanvävt med områdets kulturhistoriska roll och beroende av områdets inramning och utblickanra från parken. Det vore t.ex olämpligt med ytterligare bebyggelse längs Nackas norra kust. Komnritten uppmärksammar även landskapsbilden mot Stora Värtan vars karaktär bidrar till att Norra Djurgården är den del av national- sadsparken som ännu erinrar om 1600—alets jaktpark. Det är likaså viktigt att tillkommande bebyggelse i Frösunda anpassas i såväl höjd som läge till det känsliga landskapet runt Brunnsvikens norra del och att det viktiga historisla och landskapsmässiga sambandet mellan Haga- Brunnsviken och Karlberg får tydlighet vid planeringen av Norrtull och Norra stationsområdet.

Enligt Kommitten för Gustaviansla Parken är det synnerligen angelä- get att staten agerar mycket aktivt för att inte bara skydda utan även ut- veckla nationalstadsparkens natur-, kultur- och friluftskvaliaer. Det behövs därför en gemensam förvaltning och en skötselplan för området. Regering och riksdag bör tillsätta en utredning för deta ändamål. En

Bilaga 2

beredning bör sedan följa nationalsadsparkens utveckling. Trafikfrå- gorna i området är mycket allvarliga och akua. En särskild satlig utredning bör därför snarast tillsättas för att lösa områdets trafikpro- blem.

Stockholms handelskammare

Handelskammaren avstyrker lagändringsförslaget. Nuvarande lagstift- ning ger tillräckligt skydd.

Enligt Handelslammaren är förslaget att vidga naturresurslagens tillämpningsområde till den byggda tätortsmiljön diskuabelt. Den före- slagna nationalsadsparken berör såväl natur- och kulturobjekt som riksintressen av annan art och regionala utvecklingsfrågor bl.a. Värta- hamnen, Stockholms universitet och KTH. Här finns också intressen som har vital betydelse för huvudstadens kommunikationer och energi- försörjning. Enligt Handelskammaren kan lagförslagets effekt bl.a. bli att den normala intresseavvägningen mellan olika riksintressen förändras så att bevarandeintressena genomgående får prioritet med mycket be- gränsat utrymme för hänsynsagande till motstående anspråk. Lagens rättsverkan i förhållande till motstående intressen kan enligt Handels- lammaren dessutom innebära att viala delar av den centrala tätorts- utvecklingen i Stockholm underställs alltför långtgående satlig styrning och kontroll.

Eftersom skyddets innebörd i praktiken sammanhänger med hur be- greppet 'förvanska" tollas inom nationalsadsparkens intresseområde borde deta framgå av förslaget. Det borde även framgå hur ersättrrings- frågor skall behandlas om tolkningen läggs till grund för långtgående inskränkningar i pågående markanvändning t.ex. rivningsförbud eller vägran att återuppföra byggnad eller anläggning utan ersättrringsgrun- dande beslut enligt naturvårdslagen, byggnadsminneslagen eller plan- och bygglagen. Handelskammaren finner det inte rimligt med anke på de negativa konsekvenser lagändringen kan få för sakägarintressen att, som sägs i förslaget, låa bestämmelserna påverka bedömningen av pågående ärenden enligt plan- och bygglagen, naturvårdslagen och lagen om kultrrmrinnen.

Svenska kommunförbundet

Svenska kommunförbundet anser att det är angeläget att det finns ända- målsenliga skyddsinstrument för värdefulla områden i sadsbygden. Frågan om införande av en helt ny bestämmelse i naturresurslagen bör dock föregås av mer allmängiltiga överväganden. Enligt Kommunför- bundet hade det varit naturligt att ge plan- och byggutredningen ett sådant uppdrag.

Bilaga 2

Förbundet anser att förslagets konsekvenser för den kommunala själv- styrelsen är svåra att överblicla. Genom att tätortsundanaget inte slall gälla torde länsstyrelsens möjligheter att ingripa mot enskilda PBL- beslut väsentligt öka även inom de delar av nationalstadsparken som inte direkt är av intresse för natur- eller kulturmiljövården t.ex på Gär- det och i Bergshamra.

Svenska vägföreningen

Svensla Vägföreningen avstyrker förslaget. Det änns redan erforderliga planeringsinstrument för att tillgodose de skyddsbehov som anges som motiv för lagändringen. Vägföreningen änner ingen anledning att flytta över ansvaret för planfrågorrra från kommunerna till saten. Det lan leda till att riksdagen kan få ta ställning i enskilda ärenden vilka riks- dagen enligt gällande regler ej har att hantera.

Enligt Vägföreningen innebär förslaget att dispensgivning är utesluten. Föreningen anser att deta lan leda till stora problem bl.a. när det gäller avvägningar mellan olila intressen. Det skulle t.ex. kunna innebära att miljöförbättrande insatser blir omöjliga. Genomförandet av olika aktuel- la miljöförbättringar av traäkleder, järnvägar och ledningar inom om- rådet lan till och med komma att förhindras genom det presenterade lagförslaget.

Föreningen Östermalm

Föreningen välkomnar allt skydd området kan få och föreslår att även naturvårdslagen ändras. Bl.a. äldre och för djurlivet värdefulla träd måste kunna få ett effektivt skydd. Föreningen anser att Hjorthagen, Värtahamnen, Frihamnen och bebyggelsen mot Valhallavägen och Oxenstiernsgatan bör ingå i nationalsadsparken.

Djurgårdens Hembygdsförening

Djurgårdens Hembygdsförening har sedan 1940-talet med stor oro följt det gradvisa intrång som görs på Djurgårdsmarken och tillstyrker med stor tillfredsställelse departementets initiativ att skydda det i många hän- seenden unila området genom en särskild bestämmelse om national- stadspark i naturresurslagen.

Bilaga 2

Sveriges Pensionärsförbunds lokalavdelning Brunnsviken

Föreningen tillstyrker förslaget att området skall förbättras med avseen- de på traäkstömingar och andra miljöproblem. Antalet anmälda besvär av buller och förorenad luft har ölat i akt med den kraftiga traäkök- ningen genom Bergshamra. Föreningen anser det synnerligen viktigt att den genomfartstraäk som nu belastar Bergsharnravägen snarast återförs till Roslagsvägen via Norra Länken-Roslagstull. Föreningen uttrycker samtidigt stor oro över den prognostiserade traäkutvecklingen på Rosla- gsvägen.

Stallmästaregårdens Båtsällskap

Stallmäsaregårdens Båtsällslap noterar med stor tillfredsställelse rege- ringens ambition att skydda områdets rekreationsvärden genom att inrätta landets försa nationalsadspark. Det är dock oroande att för- slaget hävdar att Båtsällskapets harnn- och varvsplats utgör ett avbrott i parksammanhanget mellan Haga och Bellevueparken. Båtsällskapets verksamhet är öppen och begränsas av det utrymme som står till buds. Sällslapet erinrar om att verksamheten även omfatar viss ungdoms- verksamhet och utbildning rörande båtliv samt vård av det kulturarv som ett äldre träbåtsbestånd representerar.

Bo Hedskog

Bo Hedskog framhåller de historiska träbåtamas självklara plats som äyande kulturarv i Brunnsviken och nationalsadsparken och önslar att departementet uttalar sitt stöd för deta. Det skulle kunna möjliggöra att

åtminstone en båtklubb och hamn för historisla träbåar bevaras eller bereds plats i Brunnsviken.

Svensk-Japanska konsortiet för Norrtull Center

Enligt konsortiets uppfattning innebär förslaget en allvarlig inskränkning av det kommunala planmomopolet. Det odeänierade begreppet "natio- nalstadspark" och uttrycket "förvanskas” gör att lagens inverlan och tillämpning blir svårbedömbar. Avgränsningen av området är diskuabel bl.a. vid Norrtull, där E4 och bensinsationstomten föreslås ingå.

De ekonorrrisla konsekvenserna har inte redovisats. Att förslaget, genom komplicerad och förlängd administrativ hantering, ersättrrings- anspråk från nrarkägare framför allt på kommunerna, medför stora merkostnader är enligt konsortiet uppenbart. Om bestämmelserna lan påverka bedömningen av pågående ärenden blir konsekvenserna en

Bilaga 2

reducering av värdet av allmänna tillgångar uan att områdets kultur-, natur— eller rekreationsvärden säkerställs.

Det aktuella området utgör en central och via] del för huvudsads- regionens ärnktion. Enligt konsortiets uppfattning utgör varje inskränk- ning i kommunernas beslutanderätt därför en påaglig risk för kompli- kationer i regionens övergripande funktion och utveckling.

FHUH 1354/52323 (BILAGA 3)

FÖRSLAG TILL AVGRÄNSNING AV

NATIONALSTADSPARKEN ULRIKSDAL _ HAGA — BRUNNSVIKEN — DJURGÅRDEN

|=| Gräns för Nationalstadsparken

TOPOGRAFISKA KARTAN ; ' -:—'T'- Djupvärde i meter: farled

Sluten bebyggelse; gata

Hög bebyggelse: gata 1 Låg bebyggelse: större gata Fnlidsbebyggelse; genomfart : dustrrområde: begravningsplats Sankmark, svårtramkomlrg Sankmark. sankmark med skog Sankmark med gles skog: torvräkt Skogsnralk: hygge ' Oblandad lövskog Åkermark: annan öppen mark Fruktodling; små skogsbestånd ': Berg i dagen: blockmark Hbjdkurvor. ekvidistans 5 m '-' Grustag. dagbrott: naturlig grop

.:.w

"x'. xixi'äux X ' x

x Liding'SQborgq &_ 25 vx;- _ _ , x _—*x ':

., Bodals—l & _ LantmäterietKanCentrum1994,94079

- '- __af—lk' c- 'ta—. i IA.€'3.

t 2 3 km

"" - -" 'Stackh'tilrr'r's'th'rngs'hS'rnn L/[la Varian . __,_|._ 1 *.;-..,—:-—,-"_ , - "Kungshamn "! IEÄge/rkvd område” _ får

* . ' lHr ' _ögs'rgå'ru-"T _ _ J.;"Djurgmdsbrun 'v_ | ., . 'N: fik... . ' . ' Rosqn " _(1 ' Smånirs/wun . 'Z ' i 2 'x. '

_". — _. '; ' 'xi

'11'2. 'i ________ ' .. '...'".-

to ' term/"'x. Riddar rdpn'

khprmhtg

Essinge/r '—..' " ' _l r Rai/trots -

E" Want " .

::.—f ; ”

Lagrådsremissens lagförslag.

Förslag till lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.l Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.l

deLs att 3 kap. 1 & slall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 7 5, av

följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 lap.

15

De områden som anges i 2-6. 55 är, med hänsyn till de natur- och kulturvärden som änns i områ- dena, i sin helhet av riksintresse. Exploateringsföreag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd i dessa områden endast om hinder inte möter enligt 2-6 55 och om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt sladar områdenas natur— och kulturvärden.

Bestämmelserna i detta kapitel utgör inte hinder för utvecklingen av beäntliga tätorter eller av det lokala näringslivet eller för utför- ' andet av anläggningar som behövs för toalförsvaret. Om det änns särskilda skäl utgör bestämmel- serna inte heller" hinder för an- läggningar för utvinning av sådana fyndigheter av ämnen eller mate- rial som avses i 2 kap. 7 & andra stycket.

* Lagen omtryckt 1992zll4lö.

De områden som anges i 2—7 55 är, med hänsyn till de natur- och kulturvärden som änns i områ- dena, i sin helhet av riksintresse. Exploateringsföreag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd i dessa områden endast om hinder inte möter enligt 2-7 55 och om det lan ske på ett sätt som inte påagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden.

Bestämmelserna i första stycket och 2-6 55 utgör inte hinder för utvecklingen av beäntliga tätorter eller av det lokala näringslivet eller för utförandet av anlägg- ningar som behövs för toalförsva-

-ret. Om det änns särskilda skäl

utgör bestämmelserna inte heller hinder för anläggningar för ut- "vinning av sådana fyndigheter av ämnen eller material som avses i 2 lap. 7 5 andra stycket.

Prop. 1994/953 7 5 Bilaga 4

Området Ulriksdal-Haga- Brunnsviken-Djurgården är en nationalstadspark.

Inom en nationalstadsparkfår ny bebyggelse och nya anlägg- ningar komrna till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i park- landskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

87.

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-06-10

Närvarande: justitierådet Per Jermsten, justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad.

Enligt lagrådsremiss den 2 juni 1994 (Miljö- och naturresurs- departementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med natur- resurser m.m.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessom Stefan Rubenson.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Miljö- och naturresursdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 juni 1994.

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg, Friggebo, Hörnlund, Olsson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Thurdin

Regeringen beslutar proposition 1994/95:3 Nationalstadsparken Ulriks- dal-Haga-Brunnsviken-Djurgården.

gotab 47000. Stockholm 1994