HFD 2011 not 65

Not 65. Ansökan av K.Å. om rättsprövning av ett beslut att anta detaljplan. - Kommunfullmäktige i Tanums kommun beslutade den 18 juni 2007 att anta detaljplan för del av Kuseröd 1:21 m.fl. - Sedan beslutet överklagats avslog Länsstyrelsen i Västra Götalands län överklagandena i beslut den 23 mars 2008. - P.Å. och K.Å. överklagade länsstyrelsens beslut. - Regeringen (Miljödepartementet, 2009-06-11) avslog överklagandena med följande motivering. I ärendet har regeringen endast att pröva kommunens beslut att anta den nu aktuella detaljplanen. Regeringen har därvid, enligt 13 kap. 8 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, vid prövningen av överklagandet att antingen fastställa eller upphäva planbeslutet i dess helhet. Frågor som rör redan utförda åtgärder prövas inte i detta planärende. Den närmare utformningen av byggnaderna prövas i samband med genomförandet av planen. - Regeringen finner att det underlag som utarbetats i samband med detaljplaneförslaget är tillräckligt för bedömningen av konsekvenserna av detaljplanens genomförande för de närboende. Regeringen finner inte att planen medför en sådan miljöpåverkan att det varit nödvändigt att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning, MKB. Regeringen finner inte heller att planhandlingarna eller handläggningen i kommunen har sådana brister eller att det i övrigt föreligger sådana omständigheter som innebär att kommunens beslut inte tillkommit i laga ordning. Regeringen konstaterar vidare att länsstyrelsen den 28 juni 2007 beslutat att inte pröva kommunens antagandebeslut enligt bestämmelserna i 12 kap. PBL, vilket innebär att länsstyrelsen funnit att exploateringen enligt detaljplanen går att förena med en från allmän synpunkt lämplig användning enligt bestämmelserna i 3 och 4 kap.miljöbalken och med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser. Länsstyrelsen har vidare bedömt att aktuell detaljplan inte har någon betydande inverkan på angränsande Natura 2000-område. Regeringen finner inte att vad klagandena anfört utgör skäl att frångå länsstyrelsens ställningstagande vad gäller dessa frågor. - Vid ärendets prövning i övrigt finner regeringen att de olägenheter som planen kan medföra för P.Å. och K.Å. inte är så betydande att planen av det skälet inte kan godtas. Vad klagandena anfört om vald planutformning, gjorda avvägningar, länsstyrelsens handläggning och bedömningar eller deras invändningar i övrigt utgör inte heller skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandet av P.Å. och K.Å. bör därför avslås. - K.Å. ansökte om rättsprövning och yrkade att Högsta förvaltningsdomstolen skulle upphäva regeringens beslut och visa målet åter till behörig myndighet. Hon anförde bl.a. följande. Fastighetsägarna till Kuseröd 1:21 har fått avslag på ansökningar om bygglov för tillfällig konferensverksamhet och har dessutom förelagts att upphöra med pågående verksamhet. Regeringens beslut innebär att den olovliga verksamheten legitimeras. Beslutet strider mot likhetsprincipen då kommunen har favoriserat ägarna till den fastighet som berörs av detaljplanen. Detaljplanen medför olägenheter av den arten att en MKB borde ha upprättats. Kommunen har varken upprättat en MKB eller genomfört annan motsvarande utredning. Något nollalternativ har t.ex. inte utretts. Det fanns en alternativ lokalisering för verksamheten i den tidigare detaljplanen som inte skulle ha stört allmänheten. Syftet med planen är otydligt och bestämmelserna i planen är så otydligt formulerade att det inte går att säga vad detaljplanen medger och vad den inte medger samt vad den innebär för de kringboende. Hennes fastighet kommer att drabbas av olägenheter och störningar och vid en avvägning mellan allmänna och enskilda intressen bör detaljplanen inte godtas. - Högsta förvaltningsdomstolen höll muntlig förhandling i målet. - Högsta förvaltningsdomstolen (2011-06-16, Billum, Kindlund, Jermsten, Stenman, Nymansson) : Skälen för avgörandet . - - - Detaljplaner ska ha ett visst minsta innehåll i enlighet med vad som anges i 5 kap. 3-6 §§ PBL. Utöver det obligatoriska innehållet i en plan får i planen meddelas vissa bestämmelser om de fysiska förhållanden m.m. som behöver regleras med hänsyn till allmänna intressen och grannars intressen. Vilka bestämmelser planen i detta avseende får innehålla anges i 5 kap. 7 och 8 §§ PBL. I 5 kap. 7 § tredje stycket stadgas även att planen inte får göras mer detaljerad än som är nödvändigt med hänsyn till syftet med den. - Enligt 5 kap. 18 § PBL ska en MKB upprättas, om detaljplanen medger en användning av mark eller av byggnader eller andra anläggningar som innebär en betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med mark och vatten och andra resurser. Vid upprättandet av detaljplanen ska också bestämmelserna i 6 kap.11-18 och 22 §§miljöbalken tillämpas, om planen kan antas medföra en sådan miljöpåverkan som avses i 6 kap. 11 § miljöbalken. - Högsta förvaltningsdomstolen gör följande bedömning. - Av planbestämmelserna framgår att användning av kvartersmark har angetts till ”Konferens, båtcharter och därtill hörande rumsuthyrning i samband med denna användning”. I planbeskrivningen anges att syftet med denna bestämmelse är att så långt möjligt precisera den verksamhet som kan komma i fråga. I målet har inte framkommit att den aktuella planbestämmelsen eller detaljplanen i övrigt är oförenlig med de krav på vad en detaljplan ska respektive får innehålla enligt 5 kap. PBL. - I planbeskrivningen finns en redogörelse för detaljplanens förhållande till bestämmelserna i PBL och miljöbalken. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen är det underlag som finns tillräckligt för bedömningen att detaljplanen inte får sådana konsekvenser för miljön att den därför inte borde ha antagits. - Övriga i målet tillämpliga bestämmelser i PBL är allmänt hållna och ger myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för bedömningar. I målet har inte framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller vid sin avvägning mellan de enskilda och allmänna intressen som ska beaktas i planärenden överskridit det förhållandevis stora utrymme för olika bedömningar som föreligger. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut ska därför stå fast. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande . Högsta förvaltningsdomstolen förklarar att regeringens beslut ska stå fast. (mål nr 5999-09, fd 2011-05-11, Lundberg)