HFD 2011 not 76

Not 76. Ansökan av I.W. om rättsprövning av ett beslut om nätkoncession. - Energimarknadsinspektionen vid Statens energimyndighet (numera Energimarknadsinspektionen) beslutade den 30 maj 2005 i två skilda beslut att på sträckan Tibro - Korsberga i Västra Götalands län med stöd av ellagen (1997:857) meddela Vattenfall Eldistribution AB (Vattenfall) dels förlängd nätkoncession samt rätt att bygga och använda en 40 kV-ledning, dels nätkoncession med rätt att bygga och använda en ny 130 kV-ledning. Sedan besluten överklagats av bl.a. I.W. avslog regeringen (Näringsdepartementet, 2011-02-17) överklagandena med följande motivering. Av bestämmelserna i 2 kap.ellagen framgår bl.a. de förutsättningar som ska vara uppfyllda för att nätkoncession ska kunna beviljas. En nätkoncession för linje får meddelas endast om anläggningen är lämplig från allmän synpunkt och beviljas endast den som är lämplig att utöva nätverksamhet. En nätkoncession för linje får inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser. De allmänna hänsynsreglerna och hushållningsbestämmelserna i 2-4 kap.miljöbalken samt bestämmelserna om miljökvalitetsnormer i 5 kap. 3 § och 16 kap. 5 §miljöbalken ska tillämpas vid prövningen. En miljökonsekvensbeskrivning ska ingå i en ansökan om koncession. När det gäller förfarandet och kraven på miljökonsekvensbeskrivningen gäller 6 kap.miljöbalken. - Energimarknadsinspektionen har i sina beslut angett att den merkostnad som kabelalternativet innebär inte kan motiveras vare sig av elektromagnetiska fält eller av något annat skäl. Vad klagandena har anfört medför inte att regeringen gör någon annan bedömning. Regeringen noterar att 40 kV-ledningen kan komma att avvecklas i framtiden. - Regeringen finner inte skäl för att upphäva eller ändra de överklagade besluten. Överklagandena bör därför avslås. - I.W. ansökte om rättsprövning och anförde bl.a. följande. Vattenfall har angett kostnadsskäl och driftsproblem som anledning till att en kabelledning inte är något realistiskt alternativ. Från kundsynpunkt är emellertid merkostnaden mellan de olika alternativen i det närmaste försumbar. Även av driftssäkerhetsskäl borde kabelledning vara att föredra. För att kunna göra en riktig bedömning av vad som är det bästa alternativet för utförande av 130 kV-ledningen måste en jämförande miljökonsekvensbeskrivning mellan kabel- och luftledningsutförande genomföras. Den föreslagna ledningssträckningen medför vidare försvårad brukning av K.B:s jordbruksmark och ökad smittorisk för dennes fjäderfäuppfödning. Regeringen har inte kommenterat detta i skälen för sitt beslut. Smittorisken borde också ha berörts i miljökonsekvensbeskrivningen. - Högsta förvaltningsdomstolen (2011-09-13, Melin, Almgren, Dexe, Jermsten, Nymansson) : Skälen för avgörandet . - - - Av 2 kap. 6 § ellagen framgår att nätkoncession får meddelas endast om anläggningen är lämplig från allmän synpunkt. Vidare följer av 2 kap. 8 a § samma lag att vissa av miljöbalkens bestämmelser är tillämpliga i koncessionsärenden, bl.a. de allmänna hänsynsreglerna och hushållningsbestämmelserna i 2-4 kap., samt att 6 kap.miljöbalken gäller beträffande miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag. - Enligt 6 kap. 3 § första stycket miljöbalken syftar en miljökonsekvensbeskrivning bl.a. till att identifiera och beskriva de direkta och indirekta effekter som den planerade verksamheten eller åtgärden kan medföra dels på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap och kulturmiljö, dels på hushållningen med mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt. Av 6 kap. 7 § första stycket framgår att en miljökonsekvensbeskrivning ska, i den utsträckning det behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning, innehålla de uppgifter som behövs för att uppfylla det angivna syftet. Enligt samma paragraf andra stycket 4 ska en miljökonsekvensbeskrivning innehålla en redovisning av alternativa platser, om sådana är möjliga, samt alternativa utformningar tillsammans med dels en motivering varför ett visst alternativ valts, dels en beskrivning av konsekvenserna av att verksamheten eller åtgärden inte kommer till stånd. - Den nya 130 kV-ledningen kommer att löpa parallellt med den befintliga 40 kV-ledningen. Med hänsyn till den utredning som föreligger om den miljöpåverkan i olika avseenden som den nya kraftledningen kan få, ger vad som framkommit i målet inte vid handen att den miljökonsekvensbeskrivning som upprättats har sådana brister att den inte kan godtas. - De av sökanden åberopade omständigheterna i övrigt visar inte att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i ärenden av det nu aktuella slaget eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på något annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut ska därför stå fast. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande . Högsta förvaltningsdomstolen förklarar att regeringens beslut ska stå fast. -(mål nr 1964-11, fd 2011-08-25, Borlid)