HFD 2011:36
En funktionshindrad förälders behov av hjälp med omvårdnad och tillsyn av barn kan inte beaktas vid bedömning av om föräldern omfattas av personkretsen i 1 § 3 lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Vuxennämnden i Eskilstuna kommun (nämnden) avslog genom beslut den 8 april 2010 E.G:s ansökan om ledsagarservice enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Som skäl för beslutet angav nämnden att E.G. inte kunde anses tillhöra personkretsen enligt 1 § 3 LSS och därför inte har rätt till insatser enligt denna lag.
Förvaltningsrätten i Linköping
E.G. överklagade nämndens beslut hos förvaltningsrätten och yrkade att hon skulle beviljas ledsagarservice enligt ansökan. Hon anförde bl.a. följande. Som det är nu är hennes behov inte tillgodosedda. Hemvården får inte göra någonting som har med hennes barn att göra såsom att följa med till tandläkare eller föräldramöten o.s.v. Hon lever ensam med en son och han mår inte bra av att det kommer hem så många olika personer och hjälper dem.
Nämnden vidhöll sitt beslut.
Domskäl
Förvaltningsrätten i Linköping (2010-08-09, ordförande Hirsbrunner) yttrade: Av 1 § 3 LSS framgår bl.a. att personer med varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande omfattas av lagens personkrets om dessa funktionshinder är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service. - Av 7 § första stycket samma lag framgår att de personer som omfattas av lagen bl.a. har rätt till insats i form av ledsagarservice enligt 9 § första stycket 3, om de behöver sådan hjälp i sin livsföring och om deras behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Av 7 § andra stycket framgår att den enskilde genom insatserna ska tillförsäkras goda levnadsvillkor, att insatserna ska vara varaktiga och samordnade samt att de ska anpassas till mottagarens individuella behov och utformas så att de är lättillgängliga för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv. - I förarbetena till LSS (prop. 1992/93:159 s. 55 ff. och s. 168 f.) anges bl.a. följande angående den i 1 § 3 LSS angivna personkretsen. Alla i lagrummet angivna rekvisit ska vara uppfyllda för att lagen ska vara tillämplig. Rekvisiten går dock inte att helt självständigt bedöma var för sig eftersom de påverkar varandra. Med funktionshinder menas den begränsning eller det hinder som gör att en människa tillföljd av skada eller sjukdom inte kan utföra en aktivitet på det sätt eller inom de gränser som kan anses normalt. Orsaken till eller arten av funktionshinder är inte avgörande, inte heller den medicinska diagnosen. Funktionshindren ska vara stora och ha en sådan karaktär eller omfattning att det starkt påverkar flera viktiga livsområden samtidigt, t.ex. boende, fritid eller behov av habilitering eller rehabilitering. Personkretsen omfattar t.ex. människor med uttalade förlamningar eller svårartade och invalidiserande effekter av sjukdomar som diabetes eller hjärt- och lungsjukdomar samt människor med grava syn- och hörselskador. Funktionshindren ska också vara varaktiga. Med betydande svårigheter i den dagliga livsföringen menas att den enskilde inte på egen hand kan klara vardagsrutiner som toalettbestyr och hygien, påklädning, mathållning, kommunikation, förflyttning inomhus eller utomhus, sysselsättning och nödvändig träning och/eller behandling. Begreppet bör också kunna användas om en person på grund av sitt funktionshinder löper risk för att bli isolerad från andra människor. Ett omfattande behov av stöd och service kan vara hjälp med toalettbesök, påklädning, mathållning, kommunikation, förflyttning, sysselsättning och rekreation m.m. Behovet ska bedömas med beaktande av insatser från hela samhället, inte bara enligt denna lag. I begreppet omfattande behov av stöd eller service kan ligga både kvantitativa och kvalitativa aspekter. Detta innebär att den enskilde i allmänhet har ett dagligt behov av långvarigt eller upprepat stöd. Ibland kan det dock behövas återkommande insatser av så speciell art att de trots mindre tidsåtgång är att betrakta som omfattande. Bedömningen ska alltid ske utifrån en sammanvägning av medicinska, sociala och psykologiska faktorer. - Av utredningen i målet framgår bl.a. följande. E.G. bor tillsammans med sin treåriga son i ett radhus om fyra rum och kök i två plan. Hon har diagnostiserats med Retinitis pigmentosa vilken är en ärftlig ögonsjukdom som drabbar näthinnan. Sjukdomsförloppet är mycket varierande och kan inte förutses men synnedsättningen är varaktig och det finns ingen effektiv behandling. E.G. har inget mörkerseende, hon påverkas av solen och av snö som bländar. Hon har en fläckvis synnedsättning och kan vid ansträngning urskilja en bild även om det kräver att objektet inte rör på sig. Hon klarar att själv sköta sin hygien, gå på toaletten och att klä av och på sig även om någon måste se till att hennes kläder är hela och rena. Hon kan föra sin egen talan, betala räkningar via internet och läsa böcker med hjälp av dator. Hon behöver hjälp med att laga och portionsfördela mat som sedan läggs i frysen och att sortera och stryka tvätt. Hon behöver ledsagning utomhus och på okända platser och hjälp att läsa inkommen post. Möjligheter till arbete på den öppna marknaden är ganska små då viss anpassning är nödvändig. Hon får dagligen hjälp med tillsynsstädning och hennes son behöver hjälp som E.G. inte kan ge. Hon är i dagsläget beviljad bistånd enligt socialtjänstlagen (2001:453) enligt följande; ledsagning 10 timmar per månad, hemtjänst i 15 timmar per vecka samt kontaktperson två gånger per vecka. - Förvaltningsrätten gör följande bedömning. - Fråga i målet är om E.G. tillhör personkretsen 1 § 3 LSS och om hon är berättigad till insatsen ledsagarservice. - E.G. har en ärftlig ögonsjukdom utan effektiv behandling. E.G. är i behov av hjälp i och utanför hemmet för att klara vardagssituationer som t.ex. matlagning, städning, klädvård och förflyttning utomhus. Hon behöver hjälp med att läsa post och hjälp med sin treåriga son för att tillgodose dennes behov av stimulans och aktiv fritid. Dessa situationer föreligger dagligen och i olika sammanhang och miljöer. E.G. har ett återkommande behov av hjälp med sådant som andra klarar på egen hand och hennes funktionshinder förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen. Hon har därmed ett omfattande behov av stöd och service och uppfyller samtliga krav som uppställts i 1 § 3 LSS. Mot bakgrund härav ska E.G. beviljas ledsagarservice med stöd av 9 § 3 LSS. - Förvaltningsätten bifaller överklagandet samt förklarar att E.G. tillhör personkretsen i 1 § 3 LSS och att hon är berättigad till ledsagarservice enligt LSS. Målet visas åter till Vuxennämnden i Eskilstuna kommun för erforderliga åtgärder.
Kammarrätten i Jönköping
Vuxennämnden överklagade förvaltningsrättens dom och yrkade att kammarrätten med ändring av domen skulle fastställa nämndens beslut. Till stöd för sin talan anförde nämnden bl.a. följande. E.G. har ett varaktigt funktionshinder, som kan bedömas som stort. Hon behöver viss hjälp, med det kan knappast betraktas som betydande svårigheter. Hon klarar utan hjälp av hygien, toalettbesök samt att äta, förflytta sig inomhus och meddela sig verbalt. E.G. har ett återkommande behov av hjälp, men detta kan knappast anses vara ett omfattande behov. Hon behöver hjälp med tillsynsstädning samt hjälp med att läsa sin post. - Nämnden åberopar rättsfallet RÅ 1999 ref. 54, Kammarrätten i Jönköpings dom den 1 juli 2004 i mål nr 3067-02 och Kammarrätten i Sundsvalls dom den 7 mars 2006 i mål nr 2083-05.
E.G. bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Hennes barn mår mycket dåligt av att så många olika personer ska hjälpa honom med att borsta tänderna, klippa naglarna och andra saker som hon inte klarar av. Hon har rätt att delta i samhället och hennes son ska ha rätt till aktivteter. Hon arbetar deltid som administratör och är beviljad sjukersättning för den delen hon inte kan arbeta.
Domskäl
Kammarrätten i Jönköping (2010-11-29, Lindgren, Stelzer, Lindström, referent) yttrade: Tillämpliga bestämmelser och förarbeten framgår av förvaltningsrättens dom. - I målet är ostridigt att E.G. på grund av sin synskada har ett varaktigt funktionshinder, som inte är relaterat till normalt åldrande, och att hon på grund härav är i behov av ledsagarservice. För att hon ska ha rätt till ledsagarservice med stöd av LSS, och inte enbart som en insats enligt socialtjänstlagen krävs emellertid att hon uppfyller samtliga de i LSS uppställda kraven på personkretstillhörighet. Kammarrätten har därmed att ta ställning till om E.G:s funktionshinder förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd och service. - Av utredningen i målet framgår att E.G., som är ensamstående mor till en treårig son, är i behov av hjälp för att klara av städning, mathållning, klädvård, förflyttningar utomhus samt matinköp och andra ärenden. Hon får hjälp med tillsynsstädning och att läsa sin post. Dagligen får hon även hjälp med sonens praktiska omsorg såsom tandborstning, tvättning, påklädning, etc. Därtill är det omöjligt för henne att ha tillsyn över sonen utomhus, varför hon behöver hjälp för att kunna genomföra aktivteter med sonen utanför hemmet. Detta innebär enligt kammarrättens bedömning att E.G:s funktionshinder förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd och service. - E.G. uppfyller således samtliga de krav som uppställs i 1 § 3 LSS varför hon tillhör den personkrets som omfattas av nämnda lag. Nämndens överklagande ska därför avslås. - Kammarrätten avslår överklagandet.
Högsta förvaltningsdomstolen
Vuxennämnden överklagade kammarrättens dom och yrkade att Högsta förvaltningsdomstolen skulle undanröja kammarrättens och förvaltningsrättens domar och fastställa vuxennämndens beslut. Till stöd för överklagandet anförde nämnden bl.a. följande. E.G:s funktionshinder är inte av den art och omfattning att hon kan anses tillhöra personkretsen i 1 § 3 LSS. Hon har därmed inte rätt till insatser enligt LSS. Hennes behov av hjälp och stöd kan ges, och ges också, genom insatser enligt socialtjänstlagen. I förarbetena till LSS har gjorts uttalanden som talar för att en funktionsnedsatt förälders behov av hjälp för att tillgodose sitt barns behov av omvårdnad och tillsyn inte ska beaktas vid bedömningen av personkretstillhörighet enligt LSS samt att det omsorgs- och tillsynsbehov som barnet har och som inte kan tillgodoses av föräldrarna ska tillgodoses genom insatser enligt socialtjänstlagen (prop. 1992/93:159 s. 66-67 och s. 176). Det är således enbart E.G:s behov av stöd och service relaterat till hennes egen person som ska beaktas vid bedömningen av personkretstillhörigheten.
E.G. bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Hon ska anses tillhöra personkretsen i 1 § 3 LSS i första hand på grund av sitt personliga hjälpbehov. Hennes funktionshinder är stort och är av sådan karaktär att det påverkar flera viktiga livsområden samtidigt, både hennes boende och hennes fritid. I andra hand ska hon anses tillhöra personkretsen i 1 § 3 LSS när uppgifterna i hushållet i egenskap av förälder räknas med i bedömningen. Hennes son är en del av hushållet. Det ligger i hennes föräldraansvar att t.ex. laga extra mat, städa efter sin son och utföra andra hushållssysslor som en förälder behöver utföra. Hon är ensamstående och behöver ensam sörja för sin sons välbefinnande och sköta hela hushållet. Vidare bör hennes sons bästa påverka personkretsbedömningen så att hans behov också beaktas.
Domskäl
Högsta förvaltningsdomstolen (2011-06-03, Billum, Kindlund, Knutsson, Jermsten, Stenman) yttrade: Skälen för avgörandet
E.G. är idag beviljad ledsagarservice med stöd av socialtjänstlagen. Hon har ansökt om att få ledsagarservice med stöd av LSS. En förutsättning härför är att E.G. tillhör den personkrets som omfattas av LSS. Först då kan insatser enligt den lagen komma i fråga.
Av 1 § LSS framgår att lagen gäller insatser för särskilt stöd och särskild service bl.a. åt personer med varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service (punkt 3).
Av utredningen framgår att E.G. på grund av varaktig synnedsättning är i behov av hjälp för att klara av många av de rutiner som är en del av vardagen. Hon är ensamstående och lever med sin treårige son. Hennes behov av hjälp hänför sig dels till hennes egen person, dels till omsorgen om och tillsynen av sonen.
Frågan i målet är i första hand om E.G:s behov av hjälp med omsorg om och tillsyn av sonen kan beaktas vid bedömningen av om hon kan anses tillhöra personkretsen enligt 1 § 3 LSS.
I propositionen till LSS berördes frågan om en insats enligt LSS, och då särskilt personlig assistans, kan tillgodose en funktionshindrad förälders behov av hjälp med att sköta sitt barn. Där anfördes följande (prop. 1992/93:159 s. 66-67).
Under den första tiden i ett barns liv är barnet känslomässigt och praktiskt totalt beroende av någon vuxen, oftast en förälder. Först gradvis kan barnet utveckla en uppfattning om sig självt och relatera till andra personer. Det är därför viktigt för barnets utveckling att det under denna tid kan få sina grundläggande behov tillgodosedda av bara ett fåtal vuxna personer. Om någon av föräldrarna har personlig assistent är det enligt min mening naturligt att assistenten, om han eller hon är lämpad därtill, under barnets första tid även hjälper föräldern med den omvårdnad av barnet som han eller hon inte kan ge själv. Det ska givetvis inte utesluta att barnet kan ha behov av andra eller ytterligare insatser. Det är stödets karaktär av en nära personlig relation som bör vara avgörande för om insatsen ska ges av förälderns personliga assistent eller på annat sätt. Det går inte att närmare specificera när ett barn når en sådan mognad att det kan klara nära relationer utanför en begränsad krets. Bedömningen av hur länge viss omvårdnad av barnet bör anses ingå i förälderns personliga assistans måste göras i varje enskilt fall. - Även funktionshindrade föräldrar som inte har personlig assistent kan behöva praktisk hjälp med att ta hand om sitt barn. I dessa fall bör det vara en uppgift för kommunerna att inom ramen för sin socialtjänst stödja familjerna. Enligt socialtjänstlagen ska socialnämnden verka för att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden, i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ungdom och sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver. Det är naturligtvis angeläget att personlig hjälp som ges till både barnet och föräldern samordnas på ett lämpligt sätt.
Även i specialmotiveringen till 9 § 2 LSS (a. prop. s. 176) framhålls att ett barns behov av omvårdnad principiellt inte är en uppgift för förälderns personliga assistent och att ansvaret för att tillgodose barnets behov av stöd åvilar kommunens socialtjänst.
Dessa propositionsuttalanden får anses utvisa att de insatser som ges enligt LSS i princip endast är avsedda att tillgodose sådana behov som kan hänföras till den funktionshindrades egen person. Ännu mindre bör då andra behov än den funktionshindrades egna kunna komma i beaktande vid prövningen av om han eller hon alls hör till lagens personkrets.
De funktionshinder som avses i 1 § 3 LSS ska vidare vara varaktiga, dvs. inte av tillfällig eller mera övergående natur (a. prop. s. 169). Detsamma får förutsättas gälla även följderna av det stora och varaktiga funktionshindret, dvs. att dessa inte bara tillfälligt orsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service. Ett övergående behov av stöd eller service ska således inte inverka på bedömningen av om någon hör till lagens personkrets. Ett friskt barns behov av omsorg och tillsyn minskar med tiden och kan därför även av detta skäl inte inverka på bedömningen av om föräldern omfattas av personkretsen i 1 § 3.
Av det anförda följer att det endast är E.G:s eget behov av stöd och service som ska bedömas i detta mål och att hennes treårige sons behov av omvårdnad och tillsyn inte kan beaktas vid den prövning som nu är i fråga. Högsta förvaltningsdomstolen finner i denna del inte att utredningen visar att E.G. har sådana svårigheter i den dagliga livsföringen eller ett så omfattande behov av stöd eller service som avses i 1 § 3 LSS. Hon omfattas således inte av personkretsen i LSS och har inte rätt till insatser med stöd av den lagen. Vuxennämndens överklagande ska därför bifallas.
Högsta förvaltningsdomstolen erinrar om nämndens skyldighet att erbjuda såväl E.G. som hennes son erforderligt stöd enligt socialtjänstlagen.
Domslut
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande. Med bifall till överklagandet upphäver Högsta förvaltningsdomstolen kammarrättens och förvaltningsrättens avgöranden och fastställer vuxennämndens beslut.