HFD 2012:64
Statistiksekretess har inte hindrat utlämnande av uppgifter om namn på tingsrätter i en tabell över utdömda brottspåföljder.
Kammarrätten i Stockholm
Brottsförebyggande rådet (Brå) beslutade den 5 september 2011 att inte lämna ut uppgift till P.H. om vilka tingsrätter som motsvarade siffrorna 1-53 i en tabell som ingick i Brå:s kriminologiska undersökning i form av en utvärdering av 2007 års påföljdsreform för unga lagöverträdare (Brå-rapport 2011:10 Ungdomsvård och ungdomstjänst). I den begärda tabellen framgick uppgift om påföljd för samtliga personer som lagförts under 2008 och som då var mellan 15-17 år fördelat på 53 tingsrätter.
P.H. överklagade Brå:s beslut hos kammarrätten och yrkade att begärda uppgifter skulle lämnas ut. Som skäl anförde han bl.a. följande. Det finns inget absolut förbud mot att lämna ut statistiskt material som kan bakvägsidentifieras. Myndigheten är skyldig att göra en menbedömning. Det är ostridigt i ärendet att de uppgifter han begärt ut i sig inte pekar ut någon individ. Kolumnen som gäller sluten ungdomsvård avser visserligen ett fåtal individer, men han kan inte identifiera dessa med hjälp av namnen på de aktuella tingsrätterna. Om han vill få fram identiteten på den dömde har han ingen användning av Brå:s tabell, utan får vända sig till tingsrätten och begära ut uppgifterna där. Han har svårt att se detta som en bakväg till identifiering. Han har heller inte något intresse av vem som dömdes till vilken påföljd i en specifik tingsrätt under 2008. Syftet med hans begäran är i stället att i egenskap av journalist på en nyhetsbyrå förmedla nyheter till byråns kunder, som till stor del består av lokala medier. I förevarande fall är byråns kunder intresserade av att veta om det finns skillnader i hur olika tingsrätter i deras bevakningsområde tillämpar reglerna om påföljd samt hur tingsrätterna i det egna området står sig i förhållande till det redovisade riksgenomsnittet. Syftet med begäran är att ”peka ut” de enskilda tingsrätterna och deras rättstillämpning och inte enskilda beslutsfattare. Det ifrågasätts vidare att risken för att peka ut enskilda beslutsfattare över huvud taget är ett skäl för sekretess. Beslutsfattares identitet kan knappast hemlighållas. En myndighetsföreträdare kan visserligen vara att betrakta som enskild när det handlar om uppgifter som rör denne som privatperson, t.ex. uppgifter om bostadsadress, hemtelefonnummer osv. Det vore dock en orimlig utvidgning av begreppet att rätten i ett enskilt mål ska jämställas med ”enskild” i offentlighets- och sekretesslagens mening.
Brå avstyrkte bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Vid prövningen av om avidentifierade uppgifter kan lämnas ut eller inte ska Brå ta ställning till om uppgiften med hjälp av det statistiska materialet tillsammans med andra uppgifter kan leda till att enskilda kan identifieras, vilket kan innebära skada eller men för dessa. Även om uppgifterna är avidentifierade på så sätt att de inte direkt kan hänföras till en enskild person måste Brå alltså bedöma om uppgifterna, eventuellt kombinerade med andra uppgifter, ändå gör det möjligt att identifiera en enskild person. Brå har i den aktuella rapporten konstaterat stora skillnader i val av påföljd och att det inte är rimligt att det skulle bero på ett varierande vårdbehov. I detta ligger en kritik av tingsrätternas rättstillämpning och en diskussion om allas likhet inför lagen. P.H. har ifrågasatt huruvida en domare i tingsrätt skulle omfattas av begreppet enskild. Att en domare företräder en tingsrätt betyder emellertid inte att domaren inte är att betrakta som enskild i lagens mening. Ett utlämnande av begärda uppgifter skulle tillsammans med den offentliggjorda tabellen innebära att P.H. tillhandahålls information om antalet domar för respektive tingsrätt. Detta skulle innebära att ett utlämnande av uppgifterna skulle riskera att inblandande parter och beslutsfattare identifierades genom att uppgiften om antalet domar i respektive kategori vid respektive tingsrätt offentliggjorts. Med hänsyn till detta har Brå bedömt att det inte står klart att de begärda uppgifterna kan lämnas ut utan att någon enskild eller närstående till denne leder skada eller men.
Domskäl
Kammarrätten i Stockholm (2011-11-28, Lindblom, Linnander, referent, Sylvan) yttrade, efter att ha redogjort för bestämmelserna i 24 kap. 8 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, och 7 § offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641), OSF: Kammarrätten gör följande bedömning - De i målet aktuella uppgifterna ingår i en kriminologisk undersökning utförd och publicerad av Brå (Brå-rapport 2011:10 Ungdomsvård och ungdomstjänst). Bestämmelserna i 24 kap. 8 § OSL är därmed enligt 7 § OSF tillämpliga i detta fall. - Enligt kammarrättens mening kan de uppgifter om vilken domstol som motsvaras av siffrorna 1-53 i Brå:s tabell, tillsammans med övriga av Brå publicerade uppgifter, hänföras till enskild, bl.a. genom att enskild som dömts till brott kan komma att identifieras. En uppgift om att enskild dömts i ett brottmål är typiskt sett en sådan uppgift som avser enskilds personliga förhållanden. Uppgift om vilken domstol som motsvaras av siffrorna i den ifrågavarande tabellen får därför, i nu aktuell situation, anses utgöra uppgift som avser enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden och som kan hänföras till den enskilde (jfr RÅ 1992 not. 456). Uppgifterna omfattas därför av sekretessen i 24 kap. 8 § första meningen OSL. - Härefter återstår att avgöra om efterfrågade uppgifter faller under något av undantagen i 24 kap. 8 § tredje meningen OSL. Eftersom P.H. inte ska använda de begärda uppgifterna för forsknings- eller statistikändamål kan undantag från den absoluta sekretessen inte göras av den anledningen. Uppgift om vilken tingsrätt som dömt utgör emellertid en sådan uppgift som inte genom namn, annan identitetsbeteckning eller därmed jämförbart förhållande är direkt hänförlig till den enskilde. Uppgiften får då lämnas ut om det står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon denne närstående lider skada eller men. Med begreppet enskild bör, vid tillämpningen av det aktuella lagrummet, även avses enskild beslutsfattare. Enligt kammarrättens mening står det inte klart att uppgifterna kan lämnas ut utan att enskild eller någon närstående till denne lider skada eller men. De begärda uppgifterna omfattas således av sekretess och kan inte lämnas ut till P.H. Överklagandet ska därför avslås. - Kammarrätten avslår överklagandet.
Högsta förvaltningsdomstolen
P.H. överklagade kammarrättens dom hos Högsta förvaltningsdomstolen och yrkade att uppgifterna skulle lämnas ut. Han anförde bl.a. följande. Kammarrätten har slagit fast att statistiska uppgifter om påföljder som dömts ut vid en viss tingsrätt utgör uppgifter om den dömande personalens personliga förhållanden och att ett utlämnande av uppgifterna kan leda till men för berörd personal. Domen ger intryck av att denna bedömning gäller utan undantag. Effekten blir att kriminologiska undersökningar som utvärderar enskilda domstolars dömande verksamhet inte kan publiceras. Det finns ett starkt insynsintresse i fråga om osakliga och systematiska skillnader i domstolars dömande. Det är angeläget att det klargörs om kriminologiska utvärderingar redovisade på domstolsnivå kan offentliggöras.
Domskäl
Högsta förvaltningsdomstolen (2012-11-06, Melin, Sandström, Almgren, Nord, Ståhl) yttrade:
Skälen för avgörandet
Rättslig reglering
Den s.k. statistiksekretessen regleras främst i 24 kap. 8 § OSL. Sekretess gäller i sådan särskild verksamhet hos en myndighet som avser framställning av statistik liksom för jämförbara undersökningar hos vissa myndigheter.
Sekretessen gäller för uppgift som avser en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden och som kan hänföras till den enskilde. Från denna sekretess görs undantag för bl.a. uppgift som inte genom namn, annan identitetsbeteckning eller liknande förhållande är direkt hänförlig till den enskilde, om det står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men.
Att kriminologiska undersökningar som utförs av Brå omfattas av statistiksekretessen framgår av 7 § OSF.
Frågan i målet
I Brå:s rapport 2011:10 Ungdomsvård och ungdomstjänst finns en tabell med uppgifter om utdömda påföljder 2008 för ungdomar mellan 15 och 17 år. I tabellen redovisas antalet domar vid varje tingsrätt samt andelen påföljder i form av sluten ungdomsvård, ungdomstjänst, ungdomsvård, dagsböter och övriga påföljder. Tingsrätterna redovisas inte med namn utan med siffrorna 1-53. Frågan i målet är om handlingar med uppgifter om namnen på de tingsrätter som svarar mot dessa siffror kan lämnas ut utan hinder av statistiksekretessen.
Högsta förvaltningsdomstolens bedömning
De som i detta fall skulle kunna beröras av statistiksekretessen är dels domare som tjänstgör vid de aktuella tingsrätterna, dels ungdomar som dömts till påföljd för brott.
Namnet på en domstol identifierar en krets domare vid domstolen och i vart fall vid mindre domstolar också enskilda domare som dömer i brottmål som rör ungdomar. Ett utlämnande av domstolarnas namn skulle därmed kunna ge information om vilka påföljder som enskilda domare dömt ut. En offentlig befattningshavares åtgärder i tjänsten rör emellertid inte dennes personliga eller ekonomiska förhållanden. Uppgifterna om namnen på domstolarna omfattas alltså inte av sekretess på denna grund.
Enligt 24 kap. 8 § OSL och den särskilda regeln beträffande kriminologiska undersökningar i 7 § OSF gäller absolut sekretess för uppgift som avser en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden och som är direkt hänförlig till den enskilde. Namnen på de tingsrätter som avses med sifferbeteckningarna 1-53 innebär inte att uppgifter om brottspåföljd direkt kan hänföras till någon enskild. Absolut sekretess gäller därför inte.
För uppgifter som inte är direkt hänförliga till den enskilde gäller ett omvänt skaderekvisit. Sekretess gäller om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men.
En uppgift om en tingsrätts namn skulle, i förening med andra uppgifter, i något fall kunna leda till att en enskild person som av tingsrätten dömts för brott kan identifieras. Uppgifterna kan därför lämnas ut endast om det kan ske utan att den enskilde eller någon närstående lider skada eller men.
Vem som har begärt ut uppgifterna, liksom ändamålet med begäran, kan vara av betydelse vid skadebedömningen (prop. 1979/80:2 Del A s. 81). P.H., som arbetar som journalist, har anfört att han vill ta del av uppgifterna eftersom Brå i rapporten pekat på att det mellan olika tingsrätter finns anmärkningsvärt stora skillnader i val av påföljd. Det finns enligt honom ett starkt intresse av offentlig insyn i saken.
Det saknas anledning att ifrågasätta att P.H:s syfte med begäran är att granska enskilda domstolars rättstillämpning och inte att undersöka vem som dömts till viss påföljd. Av betydelse vid skadebedömningen är också att det vid tillkomsten av bestämmelserna om statistiksekretess inte ansågs genomförbart att i register skilja mellan olika insamlade uppgifter med hänsyn till om de var offentliga eller sekretessbelagda. Regleringen kom därför att avse samtliga uppgifter i verksamhet för statistikframställning (a. prop. s. 263). I detta fall gäller inte sekretess på någon annan grund för de uppgifter som, med kunskap om vilka tingsrätter som avses, efter ytterligare efterforskning möjligen skulle kunna uppenbaras.
Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening står det mot denna bakgrund klart att uppgifterna kan lämnas ut utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men. Uppgifterna om namnen på tingsrätterna omfattas därför inte heller på den här behandlade grunden av sekretess.
Av det anförda följer att överklagandet ska bifallas.
Domslut
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande
Högsta förvaltningsdomstolen bifaller överklagandet och beslutar att Brottsförebyggande rådet ska lämna ut handlingar med de begärda uppgifterna till P.H.