HFD 2013 not 44

Not 44. Överklagande av Skatteverket av ett förhandsbesked ang. inkomstskatt. - Bostadsrättsföreningen X var ett privatbostadsföretag enligt 2 kap. 17 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL. I syfte att säkra ränteutgifter på fastighetslån som löpte med rörlig ränta hade föreningen ingått ett ränteswapavtal med en bank och hade vidare för avsikt att med en bank ingå ett räntecapavtal. Ränteswapavtalet innebar ett byte av löpande flöden av ränteströmmar mellan parterna; var tredje månad stämdes nettot av för under perioden aktuella ränteströmmar. Avtalet innebar att föreningen säkrade räntan på sina rörliga lån till en viss nivå motsvarande den fasta ränta som föreningen betalade till banken. Räntecapavtalet gav föreningen en option till betalning från banken för det fall en viss rörlig referensränta, baserad på STIBOR:s tremånadersränta, översteg en överenskommen fast ränta (lösenränta). Föreningen betalade en marknadsmässigt bestämd premie, antingen vid avtalets ingående eller vid återkommande avstämningar. - Föreningen ville genom förhandsbesked få klarlagt om inkomster och utgifter på grund av de ifrågavarande avtalen skulle anses hänförliga till föreningens belånade fastigheter och på den grunden skattefria respektive ej avdragsgilla enligt 39 kap. 25 § IL. -Skatterättsnämnden (2012-07-06, André, ordf., Svanberg, Bengtsson, Dahlberg, Påhlsson, Werkell): Förhandsbesked. Inkomster och utgifter på grund av ränteswapavtalet och räntecapavtalet ska anses hänförliga till föreningens fastigheter på sätt avses i 39 kap. 25 § IL. - Skatterättsnämndens bedömning. Enligt 39 kap. 25 § ska ett privatbostadsföretag i fråga om en fastighet i Sverige utöver vad som sägs i 26 och 27 §§ inte ta upp inkomster och dra av utgifter som är hänförliga till fastigheten. - Den aktuella bestämmelsen infördes år 2006 och ersatte den tidigare schablonbeskattningen av privatbostadsföretag. Enligt förarbetena medför ändringen bl.a. att avdrag inte längre får göras för ränta på lånat kapital som lagts ned i fastigheten, återbetalning av statliga räntebidrag för bostadsändamål och tomträttsavgäld. Vidare uttalades att om en bostadsrättsförening eller annat privatbostadsföretag har andra inkomster som inte ingår i själva fastighetsförvaltningen, ska sådana inkomster på samma sätt som idag beskattas (prop. 2006/07:1 volym 1 s. 150). - Tillägget av orden "hänförliga till fastigheten" utöver det redan tidigare förekommande uttrycket "i fråga om en fastighet" kommenterades inte i förarbetena. - I RÅ 2010 ref. 116, ett överklagat förhandsbesked, gjorde Skatterättsnämnden bedömningen att gränsen mellan de inkomster och utgifter som reglerades i detta hänseende inte hade flyttats genom lagändringen. Målet gällde en bostadsrättsförening, som var ett privatbostadsrättsföretag. Föreningen hade ränteintäkter om ungefär 30 000 kr från bl.a. sparkonto i bank. Frågan var om intäkterna var skattepliktiga som inkomst av näringsverksamhet eller hänförliga till fastigheten och därmed skattefria. Skatterättsnämndens uppfattning var mot bakgrund av det anförda att intäkterna var skattepliktiga som inkomst av näringsverksamhet enligt vanliga regler och att de därmed inte kunde anses hänförliga till fastigheten. - Högsta förvaltningsdomstolen, som ändrade förhandsbeskedet, framhöll att det inte fanns någon särskild bestämmelse om ränteinkomster i privatbostadsföretag utan att det i enskilda fall får avgöras om och i vad mån sådana inkomster ska anses hänförliga till fastigheten, en bedömning som utredningen i målet inte tillät. - Ränteinkomster hänförliga till en fastighet som ägs av ett privatbostadsföretag ska alltså inte tas upp. Av ändringarna i lagtexten i samband med att schablonbeskattningen slopades och nämnda förarbetsuttalanden får vidare anses följa att ränteutgifter på lånat kapital som lagts ned i en fastighet är att betrakta som hänförliga till fastigheten i den mening som uttrycket har i 39 kap. 25 §. Sådana utgifter ska därför i fortsättningen inte dras av. - Föreningen som är ett privatbostadsföretag innehar ett antal fastigheter i Sverige. Fastigheterna är belånade. Lånen, som lagts ned i fastigheterna, löper i aktuella hänseenden med rörlig ränta. Av det anförda följer att sådana ränteutgifter inte ska dras av. Genom att ingå ränteswapavtalet och räntecapavtalet tillförsäkrar sig föreningen att de faktiska utgifterna för aktuella lånedelar inte kommer att överstiga vissa belopp som följer av avtalen. - Enligt Skatterättsnämndens mening talar mot denna bakgrund övervägande skäl för att behandla de aktuella utgifterna på samma sätt som ränteutgifterna enligt låneavtalen. Det sagda innebär också att de inkomster som avtalen ger ska behandlas på motsvarande sätt som ränteinkomster hänförliga till fastigheten och inte tas upp. - Av det anförda följer att inkomster och utgifter av det slag som redovisats ska i sin helhet anses hänförliga till föreningens fastigheter. Att det kan vara fråga om kapitalvinster eller kapitalförluster medför ingen annan bedömning. - Föreningen ska därmed inte ta upp eller dra av ifrågavarande inkomster och utgifter. - Gäverth var med instämmande av Roupe skiljaktig och anförde följande. Föreningens syfte med att ingå avtalen är att begränsa sina räntekostnader på en del av lån nedlagda i dess fastigheter. Avtalen är dock inte direkt kopplade till lånen utan är fristående från dem. - Vinst eller förlust på ifrågavarande avtal får därför anses vara kapitalvinst eller kapitalförlust på förpliktelser enligt terminer, köp- eller säljoptioner och liknande avtal enligt 25 kap. 4 § IL (jfr 1999 ref. 14 och RÅ 2006 ref. 70). - Även om syftet är att begränsa utgifter i föreninens näringsverksamhet (fastighetsförvaltning) bör inkomster och utgifter (i form av kapitalvinster och kapitalförluster) på avtalen inte anses hänförliga till föreningens fastigheter som sådana utan till de finansiella instrumenten (avtalen), jfr RÅ 1997 ref. 5 I och II samt RÅ 2010 not. 107. - Mot bakgrund härav finner jag att föreningens inkomster och utgifter på de ifrågavarande avtalen inte ska anses vara hänförliga till föreningens fastigheter på sätt avses i 39 kap. 25 § IL. - Skatteverket överklagade och yrkade att de aktuella inkomsterna och utgifterna inte skulle anses hänförliga till fastigheterna. Verket anförde bl.a. att om inkomster, som härrör från avgifter eller hyror och som används för förvärv av olika värdepapper, ska anses hänförliga till fastigheten leder det till att all avkastning på värdepapper omfattas av skattefriheten, om kapitalförvaltningen görs i syfte att fondera kapital för framtida reparationsbehov eller liknande. - Föreningen bestred bifall till överklagandet och ansåg att förhandsbeskedet skulle fastställas. - Högsta förvaltningsdomstolen (2013-06-20, Jermsten, Dexe, Nord, Stenman, Saldén Enérus): Skälen för avgörandet. Högsta förvaltningsdomstolen gör samma bedömning som Skatterättsnämnden. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande.Högsta förvaltningsdomstolen avslår överklagandet. - (mål nr 4280-12, fd Finander)