HFD 2014 not 74

Not 74. Överklagande av Skatteverket av ett förhandsbesked ang. inkomstskatt. - Av en ansökan om förhandsbesked framgick bl.a. följande. A hade sin huvudsakliga anställning inom domstolsväsendet men innehade sedan många år tillbaka även en anställning som reservofficer inom försvaret. I den först nämnda anställningen hade A ett avtal som berättigade honom till sedvanlig tjänstepension. Däremot saknade han helt pensionsrätt i sin anställning som reservofficer. Under tjänstgöring inom försvaret i sammanlagt två och ett halvt år var A tjänstledig från den andra statliga anställningen med löneavdrag. Det innebar att han tjänade in tjänstepension i den anställningen på en lägre nivå, dvs. med avräkning för det löneavdrag som han fick vidkännas. - A frågade om han hade rätt att göra pensionssparavdrag enligt 59 kap. 5 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229), IL, dvs. med ett utökat avdragsbelopp. - Skatteverket ansåg att den åberopade bestämmelsen inte föranledde att A kunde medges förhöjt pensionssparavdrag. - Skatterättsnämnden (2014-07-04, André, Svanberg, Bengtsson, Gäverth, Lundström, Påhlsson, Werkell) : Förhandsbesked . A har inte rätt till pensionssparavdrag enligt 59 kap. 5 § andra stycket IL . - Skatterättsnämndens bedömning. Av 62 kap. 8 § framgår att allmänt avdrag ska göras för beskattningsårets premier för pensionsförsäkringar och inbetalningar på pensionssparkonto i den utsträckning som anges i 59 kap. om pensionssparavdrag. - Enligt 59 kap. 5 § första stycket får pensionssparavdraget inte överstiga 12 000 kronor med tillägg enligt andra och tredje styckena. Av andra stycket (enligt bestämmelsens lydelse t.o.m. den 31 december 2007 tredje stycket) framgår att för avdragsgrundande inkomst av anställning är tillägget, om den skattskyldige helt saknar pensionsrätt i anställning, 35 procent av inkomsten, dock högst 10 prisbasbelopp. - Frågan om rätt till pensionssparavdrag enligt bestämmelsen prövades av Högsta förvaltningsdomstolen i RÅ 2005 ref. 15 och RÅ 2007 ref. 76. Av 2005 års avgörande, där den skattskyldige avsåg att avsäga sig sin pensionsrätt i en pågående anställning, framgår att bedömningen av om den skattskyldige helt saknar pensionsrätt i anställningen inte ska begränsas till det aktuella beskattningsåret utan även avse tidigare intjänad pensionsrätt. - I 2007 års fall var fråga om rätt till pensionssparavdrag när den skattskyldige skulle byta anställning från en som medförde pensionsrätt till en i vilken han saknar sådan rätt. Domstolen fann att den skattskyldige, under det år då bytet sker, inte kunde anses helt sakna pensionsrätt i anställning vilket däremot var fallet det efterföljande året. - Praxis ger alltså uttryck för att 59 kap. 5 § andra stycket ska tillämpas restriktivt. Enligt Skatterättsnämndens uppfattning krävs därför i ett fall som detta att ingen av de under beskattningsåret pågående anställningarna medför någon pensionsrätt för att rätt till tillägg ska föreligga enligt bestämmelsen. - A, som har pensionsrätt från sin anställning inom domstolsväsendet, kan därför inte medges något tillägg till pensionssparavdraget. - Skatteverket överklagade och yrkade att Högsta förvaltningsdomstolen skulle fastställa Skatterättsnämndens förhandsbesked. - A bestred bifall till Skatteverkets överklagande och yrkade att Högsta förvaltningsdomstolen skulle besluta att han hade rätt till s.k. förhöjt pensionssparavdrag enligt 59 kap. 5 § andra stycket IL. Till stöd för sitt yrkande åberopade A, utöver vad som tidigare anförts, neutralitetsprincipen. - Skatteverket bestred bifall till A:s överklagande. - Högsta förvaltningsdomstolen (2014-12-01, Jermsten, Almgren, Knutsson, Saldén Enérus, Bull) : Skälen för avgörandet . Högsta förvaltningsdomstolen gör samma bedömning som Skatterättsnämnden. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande . Högsta förvaltningsdomstolen fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked. - (mål nr 4207-14, fd Wernkvist)