HFD 2014 not 78

Not 78. Överklagande av J.E. ang. fråga om otillåten dubbelbestraffning i mål om återkallelse av körkort. - Enligt ett strafföreläggande, som J.E. godkände i juli 2013, gjorde han sig skyldig till olovlig körning den 6 juni 2013. Transportstyrelsen beslutade den 12 september 2013, med stöd av 5 kap. 3 § 4 och 6 körkortslagen (1998:488), att återkalla J.E:s körkort och bestämde spärrtiden till sex månader. J.E. överklagade beslutet. Förvaltningsrätten i Stockholm och därefter Kammarrätten i Stockholm avslog hans överklagande. - J.E. överklagade kammarrättens dom och yrkade att hans körkort inte skulle återkallas. Han anförde att det förelåg hinder för att återkalla hans körkort eftersom han redan straffats för samma olovliga körning genom det godkända strafföreläggandet. - Transportstyrelsen bestred bifall till överklagandet. - Högsta förvaltningsdomstolen (2014-12-11, Melin, Sandström, Nord, Silfverberg, Rynning) : Skälen för avgörandet . Frågan i målet . Frågan i målet är om det finns skäl att frångå ordningen med återkallelse av körkort på grund av en tidigare meddelad brottmålsdom med hänvisning till dubbelbestraffningsförbudet i artikel 4.1 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll. - Rättslig reglering . I 5 kap.körkortslagen finns regler om körkortsingripande. - Av 1 § andra stycket framgår att ett körkortsingripande med anledning av brottslig gärning ska när det gäller frågan om brott föreligger grunda sig på exempelvis en lagakraftvunnen dom eller ett godkänt strafföreläggande. - Enligt 3 § ska ett körkort återkallas om körkortshavaren har gjort sig skyldig till något av vissa angivna trafikbrott (punkterna 1-4). En ytterligare återkallelsegrund är om det med hänsyn till annat brott som körkortshavaren gjort sig skyldig till kan antas att han inte kommer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken eller om han på grund av sina personliga förhållanden i övrigt inte kan anses lämplig som förare av körkortspliktigt fordon (punkt 6). - Enligt artikel 4.1 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll får ingen lagföras eller straffas på nytt i en brottmålsrättegång i samma stat för ett brott för vilket han redan blivit slutligt frikänd eller dömd i enlighet med lagen och rättegångsordningen i denna stat. - Högsta förvaltningsdomstolens bedömning . Enligt 5 kap. 1 § andra stycket körkortslagen ska ett körkortsingripande med anledning av brottslig gärning, när det gäller frågan om brott föreligger, grunda sig på ett lagakraftvunnet avgörande. Det får alltså inte göras någon ny prövning av frågan om brott föreligger (jfr också RÅ 2008 not. 23, där en varning undanröjdes sedan tingsrätten undanröjt ett godkänt föreläggande av ordningsbot). - I RÅ 2000 ref. 65 fann Högsta förvaltningsdomstolen att en återkallelse av körkort på grund av brott får anses utgöra ett straff i den mening som avses i artikel 4.1 i tilläggsprotokollet. Domstolen konstaterade vidare att artikelns ändamål bör beaktas och att det ansetts vara ett viktigt rättssäkerhetskrav att den som slutligt dömts eller frikänts ska vara trygg i den meningen att han är skyddad mot att åtalas och straffas på nytt för samma brott. Domstolen angav att den svenska ordningen innebär att den som åtalas för ett trafikbrott redan från början vet - eller borde veta - att en lagakraftvunnen fällande dom normalt kommer att följas av ett körkortsingripande. Det förhållandet att ingripandet sker i ett separat förfarande ansågs inte innebära att trygghets- och rättssäkerhetsintressena eftersattes. Artikel 4.1 utgjorde därför inte något hinder mot tillämpning av körkortslagens bestämmelser. - Klaganden i rättsfallet väckte talan i Europadomstolen och invände mot bedömningen att den svenska ordningen var förenlig med artikel 4.1 i tilläggsprotokollet. I ett beslut den 13 december 2005 (Nilsson mot Sverige, no. 73661/01) fann Europadomstolen att klagandens talan var uppenbart ogrundad. Europadomstolen ansåg att körkortsåterkallelsen i det fallet utgjorde ett straff enligt artikel 4.1 men att det inte hade skett någon kränkning av artikeln. Domstolen konstaterade att beslutet om körkortsåterkallelse inte kunde anses innebära att den dömde blev föremål för ett nytt straffrättsligt förfarande. Olika påföljder hade visserligen beslutats av två myndigheter i skilda förfaranden men det fanns ett tillräckligt nära sakligt och tidsmässigt samband mellan dem för att anse att återkallelsen var en del av det straff som enligt svensk lag följer på grovt rattfylleri och olovlig körning. - I ett avgörande den 20 maj 2014 i målet Nykänen mot Finland, som gällde skattebrott och skattetillägg i Finland, hade Europadomstolen anledning att ytterligare diskutera nyss nämnda avgörande. Domstolen konstaterade att regleringen i det finska systemet skilde sig från de regler som var tillämpliga i bl.a. Nilsson-målet, i vilket körkortsåterkallelsen direkt grundade sig på ett förväntat eller slutligt bestämt straff för trafikbrott och därmed inte innebar en förnyad prövning av brottet eller handlandet i fråga (p. 51; jfr också p. 61 i avgörandet den 27 november 2014 i målet Lucky Dev mot Sverige). - Den svenska ordningen har således prövats såväl i svensk rättspraxis som genom avgöranden i Europadomstolen. Det får anses klarlagt att förfarandet vid körkortsåterkallelse som grundas på en fällande dom - eller ett motsvarande avgörande - avseende trafikbrott inte är att se som ett nytt straffrättsligt förfarande. Ordningen skiljer sig alltså från systemet med skattetillägg och straff för skattebrott för samma oriktiga uppgifter och står inte i strid med förbudet mot dubbelbestraffning i artikel 4.1 i tilläggsprotokollet. - J.E:s körkort återkallades med anledning av ett godkänt strafföreläggande avseende olovlig körning. Mot bakgrund av vad som nyss sagts utgör inte strafföreläggandet något hinder mot återkallelsen. Överklagandet ska därför avslås. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande . Högsta förvaltningsdomstolen avslår överklagandet. - (mål nr 1308-14, fd Fazlic)