HFD 2015 not 39

Not 39. Ansökan av T.P. om resning i mål ang. skattetillägg. - Skatteverket beslutade den 9 december 2004 att påföra T.P. skattetillägg avseende oredovisade inkomster om sammanlagt 2 610 000 kr för taxeringsåret 1999. Han överklagade framgång och slutligen beslutade Högsta förvaltningsdomstolen den 12 juni 2009 att inte meddela prövningstillstånd (mål nr 8196-08). - T.P. åtalades den 15 december 2006 för grovt skattebrott, som bestod i underlåtenhet att för taxeringsåret 1999 redovisa inkomster om 2 610 000 kr. Han dömdes den 20 juni 2007 av Stockholms tingsrätt till villkorlig dom och dagsböter. Svea hovrätt upphävde i dom den 18 juni 2009 tingsrättens domslut och ogillade åtalet. - T.P. ansökte 2009 och 2014 om resning hos Högsta förvaltningsdomstolen. I avgörandet avseende den senare ansökningen konstaterade Högsta förvaltningsdomstolen att Skatteverkets beslut att påföra T.P. skattetillägg föregått åtalet och att förfarandet i förvaltningsdomstolarna därmed inte inneburit någon överträdelse av förbudet mot dubbla förfaranden och straff. - I en ansökan om resning yrkade T.P. återigen att Högsta förvaltningsdomstolen skulle undanröja beslutet om skattetillägg. Han yrkade vidare ersättning med 130 000 kr avseende ombudskostnader i samband med resningsansökningarna. - T.P. anförde bl.a. följande. Av Europadomstolens dom den 27 november 2014 i målet Lucky Dev samt Högsta förvaltningsdomstolens dom den 12 januari 2015 i mål nr 7838-7844-13 framgår att fastställelse av skattetillägg efter att en frikännande brottmålsdom avseende samma gärning vunnit laga kraft, utgör en dubbel prövning som ska undanröjas enligt förbudet mot dubbla prövningar i Europakonventionen. Skillnaden i hans fall, jämfört med de ovan nämnda avgörandena, är att den frikännande brottmålsdomen inte vunnit laga kraft innan skattetillägget slutligt fastställdes genom Högsta förvaltningsdomstolens avslag på ansökan om prövningstillstånd. Vid en friande dom i det ena förfarandet kan det inte tillåtas att ett straff påförs i det andra förfarandet. - Högsta förvaltningsdomstolen (2015-06-11, Melin, Rynning, Baran) : Skälen för avgörandet . - Rättsliga utgångspunkter - Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. - Av artikel 4.1 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll framgår att ingen får lagföras eller straffas på nytt för ett brott för vilket han redan blivit slutligt frikänd eller dömd. - Högsta förvaltningsdomstolen har i HFD 2013 ref. 71 funnit att systemet med ansvar för skattebrott och påförande av skattetillägg i två olika förfaranden mot samma person inte är förenligt med tilläggsprotokollets förbud mot dubbel lagföring och dubbla straff, när förfarandena grundas på samma oriktiga uppgifter. Samma ställningstagande hade Högsta domstolen tidigare gjort i NJA 2013 s. 502. Avgörandena innebär att när en skattskyldig åtalats för skattebrott får beslut inte fattas om skattetillägg som grundas på samma oriktiga uppgifter som åtalet och vice versa (den s.k. lis pendens-principen). Denna ståndpunkt har motiverats med att förbudet i tilläggsprotokollet som svensk lag bör tillämpas på ett sätt som är förenligt med grundläggande nationella principer inte bara om res judicata utan också om lis pendens (NJA 2013 s. 502, p. 69-70). - Högsta förvaltningsdomstolen och Högsta domstolen har vidare funnit att det svenska systemet får anses ha blivit oförenligt med förbudet mot dubbel lagföring och dubbla straff i och med Europadomstolens avgörande i målet Zolotukhin mot Ryssland den 10 februari 2009, stor kammare (HFD 2014 ref. 35 och NJA 2013 s. 746, p. 32). Grund för resning har ansetts föreligga när ett förfarande som inletts i strid med förbudet - enligt lis pendens-principen - har avslutats efter detta datum. - Europadomstolen har klargjort att när det ena av två samtidigt pågående förfaranden har avslutats genom ett slutligt avgörande måste det andra förfarandet avbrytas för att förbudet enligt artikel 4.1 i tilläggsprotokollet inte ska överträdas (den s.k. res judicata-principen, se bl.a. domstolens avgöranden den 20 maj 2014 i målen Häkkä mot Finland, Nykänen mot Finland och Glantz mot Finland). Domstolen har vidare framhållit att tilläggsprotokollet således inte förbjuder parallella förfaranden så länge inget av dem avslutats, men har även konstaterat att den i Sverige tillämpade lis pendens-principen erbjuder ett mera långtgående skydd än artikel 4.1 i tilläggsprotokollet (se bl.a. Europadomstolens avgöranden den 27 november 2014 i målet Lucky Dev mot Sverige, p. 60 och den 21 oktober 2014 i målet Henriksson mot Sverige, p. 40-45). - Högsta förvaltningsdomstolens bedömning - T.P. påfördes skattetillägg avseende oredovisade inkomster om 2 610 000 kr för taxeringsåret 1999. Samma oriktiga uppgifter lades därefter till grund för åtal mot honom. - Det skatterättsliga förfarandet avslutades genom att Högsta förvaltningsdomstolen den 12 juni 2009 beslutade att inte meddela prövningstillstånd. Förfarandet i brottmålet avslutades genom Svea hovrätts beslut den 18 juni 2009. Båda förfarandena pågick således efter den 10 februari 2009, då det svenska systemet för skattebrott och påförande av skattetillägg genom avgörandet i Zolotukhin-målet blev oförenligt med tilläggsprotokollets förbud mot dubbel lagföring och dubbla straff. Det får därmed anses stå klart att en överträdelse av förbudet har skett. Eftersom båda förfarandena numera har avslutats finns dock inte någon pågående överträdelse som kan avbrytas (jfr HFD 2014 ref. 43). - Resningsinstitutet syftar till att ge domstolarna möjlighet att under vissa förutsättningar upphäva eller ändra ett materiellt oriktigt beslut trots att det har vunnit laga kraft. När det gäller överträdelser av tilläggsprotokollets förbud mot dubbel lagföring och dubbla straff har Högsta förvaltningsdomstolen och Högsta domstolen i flera fall beviljat resning för att möjliggöra att avgörandet i det rättsstridiga förfarandet undanröjs (se bl.a. HFD 2014 ref. 35 och NJA 2013 s. 746). När en ansökan om resning däremot avsett det förfarande som först inletts och som därmed enligt lis pendens-principen varit rättsenligt har ansökningen avslagits (se bl.a. HFD 2013 not. 77 och NJA 2013 s. 780). - I det nu aktuella fallet väcktes åtal först efter det att Skatteverket hade beslutat om skattetillägg. Förfarandet i brottmålet avslutades också efter förfarandet i förvaltningsdomstolarna. Oavsett om bedömningen görs med utgångspunkt från lis pendens- eller res judicata-principen har det skatterättsliga förfarandet därmed inte inneburit någon överträdelse av förbudet mot dubbel lagföring och dubbla straff. Vad T.P. i övrigt anfört medför inte annan bedömning. Det finns därför inte grund för resning i målet om skattetillägg. T.P:s ansökning om resning ska således avslås. För det fall Europakonventionens regel om tillgång till ett effektivt rättsmedel fordrar ytterligare prövning får den ske i annan ordning. - - - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande . Högsta förvaltningsdomstolen avslår ansökningen om resning. - (mål nr 837-15, fd Ankerson)