HFD 2017:72

Bakgrund

Tranås Dronstjärnan 10 AB ägs indirekt, med hälften vardera, av B.N. och L.L. B.N. överlät i oktober 2016 en hyresfastighet till bolaget mot en ersättning som understeg fastighetens taxerings-värde men översteg det skattemässiga värdet. Skatterättsnämnden hade i ett förhandsbesked i maj samma år bedömt att överlåtelsen inkomstskatterättsligt skulle behandlas som gåva. Det förhandsbeskedet överklagades inte.

Med anledning av fastighetsförvärvet betalade bolaget stämpelskatt och en registreringsavgift. Bolaget ansökte i januari 2017 om förhandsbesked för att få klarhet i om utgiften för stämpelskatt och registreringsavgift är avdragsgill i form av direktavdrag eller värdeminskningsavdrag. Bolaget ville också veta om utgiften skulle få inräknas i anskaffningsutgiften för fastigheten vid beräkningen av kapitalvinsten vid en framtida avyttring av fastigheten.

Skatterättsnämnden ansåg att utgiften för stämpelskatt och registreringsavgift inte får dras av direkt eller genom årliga värdeminskningsavdrag, och inte heller får beaktas vid en kapitalvinstberäkning. Enligt nämnden utgör utgiften principiellt en del av anskaffningskostnaden för fastigheten som inte får dras av direkt. Nämnden framhöll vidare att vid gåva av fastighet inträder förvärvaren i den tidigare ägarens skattemässiga situation både när det gäller värdeminskningsavdrag och vid kapitalvinstberäkningen. Denna skattemässiga kontinuitet innebär att gåvotagaren tar över givarens anskaffningsutgift och avskrivningsunderlag, varför dessa värden enligt nämnden träder i stället för alla utgifter som gåvotagaren kan ha haft för förvärvet.

Yrkanden m.m.

Skatteverket yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen ska fastställa Skatterättsnämndens förhandsbesked.

Bolaget yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen ska ändra förhandsbeskedet och förklara att utgiften för stämpelskatt och registreringsavgift är avdragsgill, i första hand som direktavdrag och i andra hand i form av värdeminskningsavdrag. Om direktavdrag inte medges yrkar bolaget vidare att utgiften ska få inräknas i anskaffningsutgiften för fastigheten vid en framtida kapitalvinstberäkning när fastigheten avyttras.

Skälen för avgörandet

Enligt 5 § lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor får, efter ansökan av en enskild, förhandsbesked lämnas i en fråga som avser sökandens skattskyldighet eller beskattning om det är av vikt för sökanden eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.

Som Högsta förvaltningsdomstolen tidigare har framhållit är syftet med förhandsbeskedsinstitutet när det gäller enskilda att dessa ska ha en möjlighet att inför förestående affärer och andra rättshandlingar få klarhet i hur förfarandet kommer att bedömas i beskattningshänseende (se t.ex. HFD 2015 ref. 78).

Vid tidpunkten för ansökan om förhandsbesked hade bolaget redan förvärvat fastigheten. Bolaget har inte förklarat varför det ändå är av vikt för bolaget att förhandsbesked lämnas när det gäller frågan om den stämpelskatt och registreringsavgift som bolaget har betalat är avdragsgill som direktavdrag eller värdeminskningsavdrag. När det gäller frågan om hur stämpelskatten och registreringsavgiften ska behandlas vid en kapitalvinstberäkning har bolaget anfört att det kan komma att bli aktuellt att i framtiden sälja fastigheten vidare. Av ansökan framgår emellertid inte att bolaget faktiskt överväger att sälja fastigheten och än mindre att en sådan försäljning är nära förestående. Något skäl för att det trots detta är av vikt för bolaget att genom förhandsbesked redan nu få den nämnda frågan klarlagd har inte redovisats (jfr HFD 2016 not. 32). Mot denna bakgrund anser Högsta förvaltnings-domstolen att det inte kan anses vara av vikt för bolaget att förhandsbesked lämnas.

Förhandsbesked kan också meddelas om det är av vikt för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning. En förutsättning för att förhandsbesked ska lämnas på den grunden är att det finns ett allmänt intresse av ett snabbt avgörande (se HFD 2015 ref. 78).

Ansökan om förhandsbesked bygger på förutsättningen att överlåtelsen inkomstskatterättsligt ska behandlas som en gåva. Sedan överlåtelsen ägde rum har ny lagstiftning trätt i kraft på området. Lagändringen, som hade aviserats innan ansökan om förhandsbesked gjordes, innebär att utrymmet för att vid inkomstbeskattningen betrakta en överlåtelse av en fastighet till ett bolag som en gåva har inskränkts avsevärt (se 8 kap. 2 § andra stycket inkomstskattelagen [1999:1229]). De frågeställningar som bolaget vill få prövade kommer därmed endast i begränsad utsträckning att kunna aktualiseras i framtiden. Det kan därför inte anses vara av vikt för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning att förhands-besked lämnas (jfr RÅ 1990 not. 487).

Med hänsyn till det sagda borde ansökningen ha avvisats av Skatterättsnämnden.