HFD 2019 not 23

Bakgrund

1. Tobaksskatt ska betalas för bl.a. röktobak. Med röktobak avses tobak som skurits eller på annat sätt strimlats, tvinnats eller pressats till kakor och som går att röka utan ytterligare industriell beredning samt tobaksavfall som går att röka och som bjuds ut till detaljhandelsförsäljning. Med tobaksavfall avses rester av tobaksblad och biprodukter från bearbetning av tobak eller framställning av tobaksprodukter.

2. CBF Drinkit AB ville i en ansökan om förhandsbesked få veta om tre produkter enligt ingivna varuprover var skattepliktiga till tobaksskatt. Bolaget ansåg att produkterna var att betrakta som råtobak, och därför befriade från tobaksskatt.

3. Skatterättsnämnden fann att produkterna var skattepliktiga såsom röktobak.

Yrkanden m.m.

4. Skatteverket yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen ska fastställa Skatterättsnämndens förhandsbesked.

5. CBF Drinkit yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen ska ändra förhandsbeskedet och förklara att tobaksprodukterna inte omfattas av skatteplikt. Vidare yrkar bolaget att förhandsavgörande ska inhämtas från EU-domstolen och att ersättning ska beviljas för kostnaderna i Högsta förvaltningsdomstolen.

Skälen för avgörandet

6. Enligt 5 § första stycket lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor får förhandsbesked lämnas i en fråga som avser sökandens skattskyldighet eller beskattning om det är av vikt för sökanden eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.

7. Den fråga som bolaget ställde i ansökan om förhandsbesked gällde endast om tre specifika produkter enligt ingivna varuprover utgjorde röktobak och därmed var skattepliktiga till tobaksskatt. I Högsta förvaltningsdomstolen har bolaget gjort gällande att det inte föreligger någon skattskyldighet för bolaget även om produkterna skulle anses vara skattepliktiga.

8. Med hänsyn till den oklarhet som råder i frågan om bolaget är skattskyldigt till tobaksskatt kan det enligt Högsta förvaltningsdomstolen inte anses vara av vikt för bolaget att få frågan om de aktuella produkterna är skattepliktiga prövad (jfr HFD 2014 ref. 18). Det kan inte heller anses vara av vikt för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning att frågan besvaras genom ett förhandsbesked (jfr HFD 2015 ref. 78 och HFD 2018 ref. 3).

9. Skatterättsnämndens förhandsbesked ska därför undanröjas och bolagets ansökan avvisas. Frågan om att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen faller därmed.

10. Av 20 § lagen om förhandsbesked i skattefrågor framgår att bestämmelserna om ersättning för kostnader i 43 kap.skatteförfarandelagen (2011:1244) endast gäller om det allmänna ombudet hos Skatteverket har ansökt om förhandsbesked. I detta fall är det bolaget som har ansökt om förhandsbesked. Bolagets yrkande om ersättning för kostnader ska därför avslås.